2016-02-04
02:10:43
En dag i livet
Jag cyklade upp till farsan i Strömmensberg. När jag kom
in låg han och sov. Munnen vidöppen. Det såg ganska frid-
fullt ut. Han är 88 år. Under senare år har jag förstått något
om honom som tog mig ett liv att förstå. Min far är en snäll
man. Om jag som 14-åring hört detta hade jag blivit förbann-
ad. Då hatade jag min far. Ett hat som aldrig riktigt ebbat ut.
Det har legat där hela tiden. Vi har inte haft någon bra rela-
tion. Men när jag fick barn och när livet gav mig mer erfaren-
het började jag förstå. Han förstod inte hur han skulle hant-
era sin bångstyriga och egensinniga son. farsan har aldrig
läst. Jag började läsa som besatt vid 11 år. Jag började läsa
de stora verken som 16-åring. Vi kunde inte kommunicera
om annat än idrott. Han var händig och älskade att bygga
om huset i Värmland. Det var jag måttligt intresserad av.
Så smög sig glömskan på honom. Han ser syner ibland.
Idag har allt hat ebbat ut. Inget av det finns kvar.
Vi går promenad. Det var en månad sedan sist. Han säger
att han inte vill gå så långt som vi brukar. Jag fintar och säg-
er att det bara är en liten bit kvar. Så vi går den vanliga run-
dan. Vi stannar till vid Stockholmsgatan kafe och han dricker
kaffe med vaniljbulle. Som vanligt. jag tar en slät kopp.
Jag ser en affisch med gammalt motiv. Luxus kaffe. Sorten
heter Hakon. Min älskade morfar hette Hakon. Han gillade
kvinnor med stora bröst och var en politisk vilde. Ena dag-
en var det Chrustjev som skulle hyllas andra dagen Gösta
Boman. Av honom lärde jag mig att natten är lugn och då
skall man läsa. Som grabb läste vi bredvid varandra tills ljus-
et kom tillbaka. Jag minns hans sista år i skogen. Han kom
hem på eftermiddagen , slängde av sina svettiga kläder och
gick och la sig. När han vaknade år han. Sedan läste han.
jag gjorde likadant.
Jag lämnar av farsan. Han är missnöjd. Förstår inte varför han skall vara kvar.
Tycker att jag skall stanna. Jag går bara vid dessa procedurer. Det går inte att
prata sig ur. Säger att jag kommer snart tillbaka.
Jag cyklar till torget för att hämta ut mitt körkort. Jag tappade det i oktober men
skickade in kortet förra veckan. Har inte haft något behov av det. Nu är det klart
att hämtas. För att få ut det måste jag legitimera mig. Visa legitimation för att få
legitimation. Jag får cykla hem och hämta passet. Till slut får jag ut det. Öppnar
och ser bilden. jag ser ut som en uteliggare.
Jag cyklar till träningen. P02 har träning. Maher skall ta den. Jag skall på möte.
Vi snackar lite om matchen vi skall ha på fredag. jag snackar lite med andra led-
are och några spelare innan jag cyklar hem. Tvättar mig. Sätter på nya kläder.
Skall till ett möte med sossar på Backa Folkets Hus. När jag skall iväg kan jag inte
min plånbok. Där finns körkortet och betalkortet och lite kontanter. En känsla av
uppgiven panik sprider sig. Jag har tappat plånboken. Igen. Jag ringer till klubben
och ber dem leta.
Så pratar jag på mötet om ungdom förr och idag. Säger att det var fan inte bättre förr.
det fanns våld och trakasserier även då. Men att det inte var så tydligt. För dem som
bodde gott syntes det inte. Medierna skrev inte. Kände inte till. Jag hävdar också att
toppningar och elittänk var ännu vanligare förr. Men de dåliga fick ingen röst. Ingen
brydde sig om dem då.
Under hela mötet tänker jag på min plånbok , mitt sprillans nya körkort och betalkortet.
jag cyklar upp till klubben. Kollar hur juniorträningen varit. Bara 7 spelare dök upp. Det
är lite kris men då ordet egentligen betyder möjlighet(?)kan vi flytta upp P00 för att kom-
pensera. Jag pratar med min son som tränar A-laget. De var 25 man på träning och har
bra stämning i truppen.
Jag cyklar sedan tillbaka samma väg som jag kom från torget i ett desperat försök att
hitta min plånbok. Inget resultat. Kommer hem modfälld för att sätta mig vid datorn för
att spärra kör- och betalkort. Då slår det mig att jag också hade passet i samma ficka
som plånboken. Jag gråter nästan. Jag letar igenom lägenheten igen. Inget. Jag blir
törstig och går till kylskåpet för att ta mig något att dricka.
Kommentera inlägget här:
