2016-02-24
14:17:00
Social konstruktion?
Filmen Ex Machina väcker existentiella frågor om
vad vi är och i synnerhet vad våra tankar är.
En man bygger människor i filmen och vill nu se
om han lyckats skapa riktig AI.
Kan maskinen tänka själv.
Kan maskinen känna.
Alltså inte bara agera utifrån förnuftsmässiga kon-
klusioner utan också agera utifrån emotionella kod-
er.
I Terminatorfilmerna, År 2001 eller andra liknade fil-
mer där datorer och maskiner tagit över saknar mask-
inerna de emotionella koderna. De blir mekaniska uti-
litarister. Om det är bra för en större grupp att man av-
livar en mindre grupp är det inga problem för en maskin.
I mötena mellan roboten Ava och hennes mänskliga
testare kommer många av dessa möten människor emell-
an där vi inte agerar rationellt upp i dagens ljus.
Om jag klär upp mig vackert inför en kvinna och "gör mig
till" för att väcka hennes uppmärksamhet och jag möts av
nonchalans eller värre avståndstagande är avståndet från
mitt gillande till motsatsen kort. Mycket kort. Då handlar det
gentligen inte om att jag gillar eller älskar den andre utan att
jag bara vill ha bekräftelse på min egen grandiositet.
Går det att programmera en dator för dylika mänskliga inter-
aktioner?
Ja, säkert som intellektuell process, men är inte varje sådan
reaktion individuell?
Eller är vi så enkla att det går att förutse varje steg vi tar eller
som vi kommer ta?
Är vi inte alls unika utan bara en kropp som följer samma kod-
ade instruktioner? Är vi bara enkla skåp för våra gener?
Kommentera inlägget här:
