2016-01-05
13:39:15
Raskrigaren
Mattias Gardell har skrivit om Peter Mangs och den
tid vi lever i. Det är skakande läsning. Jag tänker att
vad hade hänt om vi hade haft en muslim som sprang
omkring i vita överklassområden och sköt på folk under
närmare tio års tid? Om denne muslim mördat tre helt
oskyldiga människor och försökt att mörda ytterligare
femton? hade vi då sökt lösningarna bland de rika i
medel- och överklass?
Jag undrar varför vi så tydligt kunde se det strukturella
när vi läste om lasermannen i boken med samma namn
av Gellert Tamas?
Gardell ger själv svaret. Tamas skrev boken tio år efter
händelserna. Vi behöver perspektiv för att se hur händ-
elser påverkar oss i stort. Då kunde vi se hur rasismen
frodades med Vit Makt och med ny Demokrati. Idag kan
vi inte se att det faktiskt är värre än då. Idag har vi SD
och vi har en rörelse av mer eller mindre militanta skriv-
bordskrigare. Då kunde man se hur Ny Demokrati sval-
des av det etablerade. Hur alla etablerade partier tog öv-
er Ny Demokratis agenda och hur detta dödade partiet.
Idag händer samma sak med den skillnaden att SD bara
växer. Det är en markant skillnad, en farlig skillnad.
Vi börjar officiellt prata sverigedemokratiska som Gardell
skriver.
Inte sedan Tamas har jag läst något så intressant som
denna Raskrigaren. Det är samma upplägg. Det är som
att läsa roman(med notapparat) och frågorna staplar sig.
Hur är detta möjligt?
Peter Mangs som framställs som en virrpanna utan mål
kommer i boken fram som något helt annat. Här läser jag
om en ideologiskt motiverad rasist. Han vet vad han gör.
Gardell pekar ut två linjer i raskampen.
Breiviks som han kallar Timothy McVeigh-rörelsen. De som
slår stort och brett för att väcka opinionen och som hoppas
att raskrigarna skall vakna och ta till vapen.
Mangs som är en annan typ Joseph Paul Franklin-rörelsen.
Här mördar man i det tysta. Man mördar och försvinner och
håller sig lågt under radarn. Man vill skapa kaos. Man är inte
med i någon rörelse utan är den ensamme raskrigaren som ver-
kar utan att synas.
Mangs var framgångsrik i sitt asymmetriska krig. Under de nio
år han mördade och skadesköt skrev media understödda av
hatsejter om gängkrig och hur kaos rådde i Rosengård. Ingen
såg rasmotivet. Mangs eldades på av hatsejterna och de fick
i sin tur bränsle av hans tysta krig.
Så är det ju ännu. Invandraren eller flyktingen är orsaken till
allt ont. Orsaken till det kaos som sägs råd.
Media och hatsejter finns i en ohelig allians som ser hur IS och
annan jihadism använder sig av det asymmetriska kriget men
är helt blinda för våra rasistiska raskrigare som använder sam-
ma metod.
Det finns på var sin sida om samma mynt.
Gardell pekar på en obehaglig utveckling där vi inte ser vart
vi är på väg. Med SD på väg att bli största parti så kan vi vän-
ta oss att Mangs lilla egenhändigt skrivna Den germanska filo-
sofin bli skollektyr.
Vår blindhet kan åskådliggöras med Reinfeldt. När en tränare
i Djurgårdens fotboll blev mordhotad gick statsministern ut off-
entligt och manade till besinning och ville mobilisera mot hulig-
anism, när det gällde morden i Malmö agerade han överhuvud-
taget inte.
Kommentera inlägget här:
