2016-01-02
00:50:00
Sanning?
Jag är dödligt trött på alla kommentarer typ: "inte nu igen"
och variationer på det när det skrivs om brott.
Trots att morden minskar(förutom gängvåldet där man död-
ar varandra) och de flesta andra brott minskar.
För att få ihop den ekvationen så säger man att gammelmedia
ljuger och undanhåller sanningen. Sanningen innehas av dem
som har den rätta tron och det är att allt är invandringens fel.
Vem som äger sanningen blir dock ett mysterium.
Vad man vet om stora förföljelser av folk så har den sin grund
i myter och propaganda och att hålla sig långt bort från sanning-
en.
Det är inte helt lätt att förhålla sig till detta.
Vänstern har ju under hela sin existens haft ett liknande förhållande
till den styrande makten. Vänstern har sett media som maktens inst-
rumentet på ungefär samma sätt som dagens rasister.
Det är innehållet i analysen som skiljer.
Metoden är densamma.
Det finns ett liknande förhållande till yttrandefriheten.
Vänstern var ju ivriga förespråkare av yttrandefrihet i väst men såg
mellan fingrarna i öst. Det fanns inte samma krav på kommunistiska
staterna som på de man själv verkade i. Denna dubbelhet var själv-
klart ett hinder för vänstern i Sverige och väst att kunna gå hela väg-
en.
Enkelt är det inte.
När Åke Gren ylade om bögar och helvete var det för några få, men
när det blev anmälningar fick han en hundrafalt större publik. Inget
hade brytt sig om Åke Gren om inte vänstern givit honom publiken.
Vänstern insåg inte att ett förbud mot en rigid idiot som Åke Gren
skulle också kunna slå tillbaka mot dem själva. Får man inte kränka
vissa får man inte kränka andra. Den som äger makten avgör då
vem som får kränka vem och vem som kan straffas för detsamma.
Å andra sidan styrs många övergrepp av vad som förmedlas i grupp-
er och genom strukturellt tänkande.
Frågan är hur man bryter dessa strukturer.
Genom folklig kamp eller genom lagar.
I GP skriver Jonathan Lundqvist, ordförande, Reportrar utan gränser:
Att exempelvis utvidga en lagstiftning för att komma åt sina meningsmotståndare, hur illa man än tycker om dem, är ofta kontraproduktivt. Redan i 1930-talets England använde den brittiska vänstern sitt inflytande till att lagstifta så att fascisterna inte skulle få demonstrera – bara för att några år senare upptäcka, till stor förvåning, att samma lag användes mot dem själva.
Kommentera inlägget här:
