2016-01-28
01:15:44
Skall man berätta om ursprung
När en 15-åring mördar en 22-årig tjej är det
självklart en dubbel tragedi. i första hand skulle
man angripa arbetsgivaren som tillåter en ensam
tjej arbeta med pojkar som kommer från traumatiska
upplevelser. vad har de inte upplevt? vad gör det inte
med dem?
Den som mött någon med posttraumatisk stress eller
olika former av psykotiska tillstånd vet att då hjälper
inte fagra ord. ibland måste man krishantera och kun-
na försvara sig. Kan man det skapar det trygghet.
Men i Sverige sprider sig nu en kollektiv psykos som
vill hämnas vad som upplevs oförätter och de som skall
angripas är människor med mörkare hudfärg oavsett
ålder.
Minns hur England ville avrätta två 10-åriga pojkar som
hade mördat den tre år gamle James Bulger. De två
pojkarna behandlades och straffades som vore de vuxna.
När man tittade på de två pojkarnas liv var det en karta
över allt jävligt vuxna kan hitta på för barn.
Då skulle de vuxna ställts till ansvar.
Skall vi straffa oss till ett bättre samhälle?
Då kan man med säkerhet säga: det blir bara värre.
Jag undrar varför man är så besatt över att få veta vem
som har gjort brott?
Skulle brotten bli mindre hemska om en vit pojk hade gjort det?
På vilket sätt underlättar det för offret och hens anhöriga om
man får veta vilken etnicitet förövaren har?
De som ropar efter etnicitet har en dold agenda.
De bryr sig inte ett skit om offren.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
De gånger jag mött brottsoffer och anhöriga så har jag märkt att de vill veta absolut allt om förövaren. Yrke, ålder, kön, etnicitet, motiv, bakgrund, tidigare brott med mera. Ju klarare bild desto lättare att bearbeta det som hänt.
Att inte veta är alltid värre...