2016-05-26
13:52:58
om att ändra åsikt
I DN skriver Malin Ullgren om de som var revolutionärer
68 men som idag närmast är motsatsen. Vad hände där?
i Aftonbladet från förra året recenseras David Brolins bok
om samma ämne.
I Brand från förra året finns en liten artikel som tänker om
åsiktsbytarna
.Det är fascinerande med dessa glödande revolutionärer
som byter sida och slår över i sin gene motsats. Hur kan
det bli så?
Jag var lite efter 68-orna. Jag var revolutionär.
Jag vet inte riktigt vad jag skall kalla mig idag.
I grunden finns jag i samma åsiktsfält som då vad det gäller
synen på det kapitalistiska samhället och imperialismen.
Det som jag tänkt om i gäller vad man skall göra åt det.
Jag minns min fars oförstående min när jag pratade om sossarna
som korrumperade och om behovet av en revolution. Han jobbade
på varven och hade gått från att vara en fattig torparson till en arbe
tare som kunde försörja sin familj på bara några decennier. Han
hade levt förändringen. Detta kan göras generellt. Många revolu-
tionärer kom från "fina" hem och hade inte en aning om villkoren
för arbetarklassen. När sedan vänstervågen ebbade ut kröp de
tillbaka till sin egen klass och omslöt de värderingarna.
Jag som är uppfödd i arbetarklass och levt där hela mitt liv kunde
inte göra så.
Idag anser jag inte att det föreligger ett revolutionärt läge, minst sagt.
Det kan dock förändras. Sverige kan ockuperas och då kan man bli
tvungen att ta till vapen. Sverige kan öka sin repression för att förs-
vara överklassen in absurdum och om det då blir mer eller mindre
en polisstat för att försvara den ordningen kan det också bli tvunget
till förändring med våld.
Men i dagens relativa demokrati finns ingen anledning till annat än
politiskt fotarbete, organisering och opinionsbildning.
Man måste också se över vad som hände i alla de stater som föränd-
rades till uttalade kommunistiska stater under efterkrigstiden och
självklart vad som hände i Sovjet.
Vem av oss i väst hade velat leva i den typ av diktatur såsom det blev?
Sålunda finns min grundsyn över det svenska klassamhället och den
imperialistiska världsordningen kvar i stort sett(verkligheten ser ju ann-
orlunda ut).
När det gäller synen på feminismen, rasismen och sexismen är det
så att jag ogillar det perspektiv som identitetspolitiken tagit och som
idag dominerar vänsterns syn.
Identitetspolitiken som den praktiseras tar lite eller ingen hänsyn till
klass och blir därmed kontraproduktiv. Feminismen i detta perspek-
tiv tar mer hänsyn till att få in kvinnor i maktpositioner än att ta strid
för den förkrossande majoritet som finns i samhällets botten. Se hur
ofta feminister drar en lans för Kommunals kvinnor.
Det är en självklart att vi inte skall peka ut människor utifrån deras
etnicitet eller sexuella läggning. Det är ju ett historiskt bakslag att
vi ens diskuterar detta.
Skrivet av en gammal maoist.......................
Kommentera inlägget här:
