2016-11-22
12:31:09
babels torn
Det finns en rörelse idag som pratar med ett gemensamt språk och
det är den nationella. Allting förklaras med invandrarens fel och brist-
er och hotet från islam. Det är i det stora hela konceptet.
Motkrafterna mot detta är en melting pot av allting.
Det rymmer allt från nyliberaler till vänster.
Vänster vad nu det är.
Vi har en grupp som använder sig av intersektionalitet och vilken
snubblar gång efter annan. Deras analys av makt och underord-
ningar strandar snabbt då de oftast glömmer av klass som verk-
tyg i analysen. När de ställs inför frågan svarar de att visst är klass
viktigt, men när man ser till utfallet ligger klass långt ner på dagord-
ningen.
Vi har en vänster som helt glömt sin roll och som bara spelar med
som andraplansfigur till både SD och liberalismen. När den stora
delen av svenska folket är emot vinster överhuvudtaget i välfärden
svarar denna vänster med ett vinsttak för företag på 7%!
Värst är det på vänsterkanten utanför det etablerade.
Det är märkligt att dessa grupper som så intensivt hyllar folket och
kollektivet i praktiken enbart ser till egna värderingar och som så
hårt driver dessa att de bildar egna grupper för att strida för dem.
Var finns blicken på det stora?
De gamla maoisterna är värst, som vanligt tänkte jag skriva.....
Jan Myrdal ser vinster med att liera sig med den översta gruppen
då denna tilltalar folket. Alltid detta odefinierade folk.
Sedan finns de riktiga avarterna. Evert Larsson-falangen som menar
att det visst finns raser inom släktet homo sapiens sapiens och försvar-
ar denna tes med att det finns olika hundraser.
Eller en Vilhelmsson som med några få driver på med ren antisemitism
som grundverktyg.
Jan Guillou skrev på skämt en gång att KPML(r) skapades av SÄPO för
allt partiet gjorde i praktiken vara att splittra vänstern.
Idag finns en massa sådan grupperingar inom vänstern som man skulle
kunna tro ha sin grund från ett skrivbord på SÄPO.
Kommentera inlägget här:
