2016-10-17
10:13:19
Rasande bra reportage
Niklas Orrenius har kommit ut med en reportagebok som
heter Skotten i Köpenhamn. Det sammanhållande temat
är Lars Vilks. Orrenius följer honom över tid, diskuterar med
honom och skildrar den verklighet som förändras runt honom.
Det är i sak en lika viktig bok som Lasermannen av Tamas
eller raskrigaren av Mattias Gardell.
Orrenius och de andra två böckerna beskriver Sverige i för-
ändring. Den blåbruna sörja som håller på att dränka alla de
landvinningar som gjordes av folket under 1900-talet.
SD är motorn i detta. De har manövrerat sig fram i det sterila
politiska landskap som uppstått när Socialdemokratin blivit ett
borgerligt parti och Vänsterpartiet inte kunnat fylla det tomrum
som uppstått efter abdikationen.
I detta landskap målar Vilks en rondellhund. En ganska tafflig
teckning utan större djup eller skärpa. Han kunde inte ens i
sin vildaste fantasi tro att den skulle bli en världssnackis.
Intressant är att den till en början inte väcker uppståndelse. Det
är först när den får spridning som det hettar till.
Det Orrenius skildrar är att två ytterligheter fångar upp rondell-
hunden. Dels SD och den fascistiska svansen och dels islamit-
erna. Det man kan fundera på är alla som befinner sig mellan
dessa ytterligheter.
Boken ställer frågan: Har inte Vilks rätt att måla vad han vill utan
att han skall hotas till livet? Och skall inte alla vänner av yttrande-
frihet ställa sig bakom Vilks rätt när han mordhotas?
För många svävar nämligen på detta när det kommer till kritan. Man
backar att bjuda in Vilks för att man är rädd för de protester som komm-
er med honom vart han än går. Åter andra tvekar därför att de tycker
att Vilks umgås med fel människor.
I detta glider Vilks omkring och lämnar svävande svar om han stödjer
den blåbruna sörjan eller inte. Allt är en del av hans konstverk, säger
han.
Vilks och SD delar en postmodern syn på verkligheten.
Sanningen är inte viktig. Berättelsen är viktig.
Kommentera inlägget här:
