2016-09-24
20:34:03
Förorten och verkligheten
I AB skriver Peter Kadhammar om Biskopsgården och Sjumilaskolan.
Det är ingen vacker berättelse. Det handlar om ett okontrollerat kaos
i skolan vilket också Skolinspektionens rapport vittnar om. Men när sko-
lan skall beskriva sin verklighet själv låter det annat:
”På Sjumilaskolan ska alla elever känna sig välkomna
oavsett religion, etnisk tillhörighet, kön, funktionshinder,
sexuell tillhörighet eller läggning…
Sjumilaskolan är en solidarisk, jämställd och jämlik skola
där elevperspektivet genomsyrar hela verksamheten.”
Där talas om gemensamma lekdagar, trygghetsgruppen,
stadieövergripande konferenstid och ökad samsyn.
Mänskliga rättigheter med fokus på genus. Där talas om
gruppstärkande aktiviteter, rutiner för att upptäcka trakas-
serier och kränkande behandling och andra rutiner för att
utreda och åtgärda när elev kränks av personal.
Värdegrundsarbete och värdegrundsplaner.
det är så mycket som är så långt borta från
verkligheten.
Vad som behövs är rejäla personer med ged-
igen skolning och lång erfarenhet att arbeta i
ett kaos utan för den sakens skull bli utbrän-
da eller destruktiva.
Helst skall personerna vara från området och
gått i livets hårda skola.
Då blir ord som solidaritet något värda.
Jag vet inte hur många gånger jag stött på cyniska
människor som gett upp. Deras försvar är att ge sig
på de barn de är satta att arbeta för och med och ge
dem skulden för att inget fungerar.
Signifikativt är att de personer som skriver alla dessa
planer och som bestämmer över verksamheten själva
bor långt ifrån densamma. Så när dagen är slut åker
de hem till sin villa eller radhus i sitt lugna medelklass-
område och känner sig präktiga.
Kommentera inlägget här:
