2016-09-13
16:22:30
Gammal dans i retur
Under 80-talet slog den nyliberala tolkningen av samhället
igenom. Dem var så omfattande att den även tog Socialdemo-
kraterna, Miljöpartiet och delar av Vänsterpartiet med sig.
Idag kan man se den som helt igenom styrande ideologiskt.
Inget parti vill vara utanför den nyliberala stugvärmen. Parti-
ermas anställda politruker ser först om sitt eget och sedan
ägnar de sig åt att smörja systemet, men aldrig med mer än
att de ser om sitt eget hus först.
Detta har skapat ett klassamhälle som i sin divergens liknar
Sverige i slutet av 1800-talet.
Stora skillnader som inget parti säger sig kunna göra något
åt. Under 1900-talets första hälft levde reformismen i Social-
demokratin och man ville med skatter utjämna skillnaden mell-
an fattig och rik. Idag finns ingen i det partiet som ens vill ta
i att Sverige blivit ett skatteparadis för rika.
Politik idag handlar om frågor som berör kanske 25% av folket.
Ytterligare 50% kan luras att de är berörda medans man skiter
fullständigt i de fattigaste 25%.
För att lyckas med detta måste självklart folket avorganiseras.
Facket, Hyresgästföreningen och idrottsrörelsen blir något för
pappret.
De fattigaste delarna av folket lämnas åt sitt öde och privatiser-
as. När medelklassen ser vinster i att göra saker tillsammans
ser underklassen bara till sig själv. Där söker man de enkla
lösningarna som man själv kan tjäna på. Och inte förvånande
kommer religionen tillbaka. På 1800-talet kunde man lura un-
derklassen att belöningen för deras fattigdom skulle komma i
paradiset efter döden. Idag fyller islam samma funktion tillsam-
mans med kristendomen bland våra fattiga.
Ingenting av detta kommer att förändras så länge underklassen
inte organiserar sig.
Inget pekar på att detta sker idag.
Vänsterpartiet som strider för identitet har inte folk som kan eller
vill organisera i förorten. Tvärsom man rekryterar de goda krafterna
ifrån förorten och ser till att man lämnar pöbeln för att komma in de
finare politiska salongerna.
Kommentera inlägget här:
