2016-09-26
15:41:15
vad som verkligen oroar mig
I dagens GP kan man läsa Ulrika Karlssons intervju med
mig och Anders. I mitt tycke bara en del självklarheter som
sägs. Men när jag läser kommentarsfälten visar den brun-
liberala sörjan sitt ansikte. Det är kommentarer som bara
för några år sedan endast kunde läsa i obskyra nazistiska
publikationer.
Förortens ungar skall straffas, sättas i läger eller bara skjut-
as. De sista kan man ju tycka att de lyckas rätt bra med själ-
va.
Man kan fråga sig hur man kan hota människor som lever på
och med våld med ännu mera våld?
Människor utan hopp verkar ty sig till hopplösa företag.
Tanken hos oss som arbetar i förorten är ju att skapa detta
hopp. Visa på möjligheter, men också att detta kräver att man
tar tag i sitt liv.
Hur kan man vara emot det?
Under ytan finns självklart en fascism som arbetar planmässigt.
De enkla lösningarna på komplexa problem är ju fascismens
credo.
Om det nu var så att repression hjälpte att lösa kriminalitet så
kunde man ju tänka sig att det kunde vara en lösning, men i
historien så visar sig ju just repression vara som att hälla ben-
sin på elden.
Det hjälper inte.
Kommentera inlägget här:
