2017-04-10
02:20:16
fakta?
Det tar tid att vrida ett samhälle åt ett visst håll. När
nyliberalismen dyker upp som en kraft i slutet på 70-
talet var det inte så många som på allvar trodde att
det skulle få ett genomslag i Sverige. Inte ens när
Reagan och Thatcher drev igenom den politiken i
två av världens mäktigaste stater kändes det som
om detta skulle drabba Sverige.
Men mur efter mur revs.
Sossarna kunde inte hantera den nya ordningen att
inte längre vara det enda statsbärande partiet och fick
bli ett mer populistiskt parti för att överleva. Man släpp-
te frågan om löntagarfonder och man släppte TV-mono-
polet och när den ekonomiska statskuppen kom 1985 för-
svann det sista av den gamla folkrörelsesocialismen ur
partiet. Ändå kunde vi via kulturen hänga kvar med ett
litet vänsterperspektiv, långt borta från den verkliga makt-
en dock, och kunde illusoriskt tro att vi fortfarande fanns
kvar med en liten tå i det gamla folkhemmet.
Men sedan gick det fort och idag är Sverige ett skattepara-
dis med mer långtgående privatiseringar av offentlig sektor
än någon annanstans i världen.Klasserna har restaurerats
till en nivå som på 1800-talet.
Den ideologiska diskussionen har från alla håll kantrat och
från höger till vänster pratar vi inte klass utan sex, kön och
ras.
Vad många inte förstår är att när ljuset går upp för fler vad
vi har blivit är det inte bara att knäppa med fingrarna för att
vakna upp i folkhemmet igen. När vi vaknar måste kampen
för det andra, eller det gamla, göras som det alltid gjort, med
organisering, mobilisering och utbildning. Det tar tid.
Kommentera inlägget här:
