2017-04-02
00:57:30
Så nära religion jag kan komma 2
1973 kom Tubular Bells av Mike Oldfield. Det var något nytt.
En konceptplatta och instrumentell. Oldfield spelade alla tjugo
instrumenten själv. Det verkade ju som en dålig ide. Men Rich-
ard Branson som då hade startat det udda skivbolaget Virgin
Records valde att ge ut den. Virgin som gav ut en massa musik
som låg rätt i tiden och hade något av en rebellstämpel på sig
fick en supersäljare med Tubular Bells.
Jag har lyssnat på den i 44 år och tröttnar inte. Det är bland de
bästa plattor som gjorts.
Efterföljaren Herdest Ridge var bra men nådde inte upp till det
som Oldfield skapade på Tubular Bells. Samma sak kan sägas
om tredje skivan Ommadawn.
Sedan var det roliga slut Oldfield har gjort flera album sedan dess
och några har blivit hits men han kommer ofta tillbaka till Tubular
Bells och gör olika versioner av den, och inget av det han gjorde
efter de första albumen kan sägas vara särskilt bra.
Nu kommer han med en slags uppföljare till Ommadawn. Return
to Ommadawn heter den och kan lyssnas på i P2:s emineneta
musikprogram Kalejdoskop.
Kommentera inlägget här:
