2017-01-20
12:01:04
John Steinbeck
En av de författare som formade mitt tänkande i unga år var
John Steinbeck. Jag vet inte varför jag började att läsa honom
i mitten på 70-talet. Kanske var det slumpen, kanske var det
någon som berättade om honom. Den första boken jag köpte
var Riddarna kring Dannys bord och det är en berättelse om
några vinddrivna existenser och deras liv. Med den borde det
egentligen slutat. Jag var vid tiden övertygad kommunist och
boken gav inte det kampmedvetande som jag efterlyste då. Men
jag fortsatte. Pärlan är en liten roman som mer tilltalade mitt re-
belliska jag och när jag sedan läste Möss och människor och i
synnerhet Vredens druvor så bestämde jag att läsa allt han skri-
vit. Vredens druvor är fortfarande en av de bästa berättelserna
som skrivits om den stora depressionen och om hur folk slits
upp från sina bondgårdar och börjar en resa mot Kalifornien där
allt skall bli bättre, där ett nytt liv kan börjas. Romanen kan ju läs-
as i vår tid som en påminnelse om varför människor ger sig av
från sina länder för att söka en ny och annan framtid bort från
det man upplever som ingenting värt.
Många av de romaner han skrev var goda berättelse men inte
mycket mer och de senare inte ens det. Han gick från att vara
en stor social episk berättare till att bli en försiktig och ganska
intetsägande dito. Fram till 40-talets lut var Steinbeck radikal
men med de stora förföljelserna av radikala vek Steinbeck ner
sig och rymde inåt.
De böcker som ändå är värda att läsa förutom de ovan nämnda
är:
The long valley (noveller)
In dubious battle( nyligen filmad)
Det var en gång ett krig
I ett sommarprogram från 80-talet berättade Bengt Feldreich om
Loggbok från Cortez hav, en bok där Steinbeck berättar om det
lilla livet. Ett program som om man kan hitta det är väl värt lyssna
på.
Kommentera inlägget här:
