2017-01-28
23:54:51
kommunism
I podden Markus och Malcolm pratas det om vänsterträsket.
Vad de menar är att det som idag är huvudfåran i en slags vän-
ster dominerar idealismen. Det handlar inte så mycket om anal-
ys om det verkliga läget. Idag konkreta analyser av konkreta frå-
gor för att ta en slagdänga från 70-talet.
Vad de vidare tycks mena är att man skall bygga upp ett kommu-
nistiskt parti utanför det rådande samhället. I mycket påminner det
om KPML(r) när det begav sig. Man skulle bygga partiet och exem-
pevis inte tramsa med facket utan istället bygga driftceller på arbets-
platserna.
De lutar sig mot Marx och säger sig vara lärljungar till den sanne Marx.
Det är problematiskt. Det finns tusen tolkningar av vad Marx egentligen
menade när han skrev sina texter. Få som kallar sig vänster skulle säga
att de inte lutar sig mot Marx tänkande, frågan är om man kan kalla sig
vänster i så fall.
Men jag kan dela deras syn på hur de ser på en del av den vänster vi har
idag. Det är alla de som lever gott på olika kommunala och statliga förtro-
endeuppdrag eller de som helt enkelt har sin brödföda av att vara betald
ombudsman eller tjänsteman av olika slag. Dessa känns allt annat än pålit-
liga i ett läge där tumskruvarna dras åt. jag känner mig också tveksam till
alla dessa Florence Nightingales som värnar om alla oskyldiga offer som
de ser som sin uppgift att skydda och ta hand om. Den senare gruppen på-
minner i stort om dåtidens filantropigrupper bland överklassdamer som vil-
le bilda den dumma arbetarklassen och som sedan förfasades när samma
arbetarklass organiserade sig och krävde makt.
Jag växte upp i Olskroken och Redberget på 60-talet och som barn umgicks
jag med degosar, romer och finnar. De var som folk var mest. Några var idiot-
er men de flesta var bra nog att vara kompis med.
Det har jag med mig i mitt nuvarande liv i Backa i ett annat område som idag
likt då räknas som socialt utsatt. I min dagliga gärning träffar jag mest invand-
rare, eller ättlingar till samma grupp, och i fotbollen samlas flyktingbarn- och
ungdomar. Samma här de flesta är som folk i stort och några är idioter. Det
går inte att dra ett streck och säga att den etniska gruppen är predestinerad
otäck medans en annan är bra. hela diskussionen om etnicitet och kultur är
i stort sett befängd och tjänar inget annat än rasismens tillskyndare.
Dock, om läget blir värre i Sverige, om den utsatta gruppen blir större och desss-
utom fråntas det lilla de har kommer självklart våldet och oron att öka. Hur komm-
er då alla dessa med arbete som arbetar med alla dessa snälla flyktingar att rea-
gera när de får en bett i sin utsträckta hand.
Kommer de då att analysera och förstå eller kommer de att skynda in bakom mur-
arna och ta skydd om än så att de överger vad de tidigare stridit för?
Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk! skrev Marx.
Så måste det vara.
Men hur detta skall göras är svårare.
Den lilla vänster som finns är så splittrad att de i nutid inte finns någon möjlighet
att forma ett vettigt alternativ. Smågrupper slår varandra i huvudet och fokuserar
mer på det än kampen mot kapitalet.
Den största delen av vänstern är ju i huvudsak liberal mer än marxistisk. Den tror
att man kan reformera systemet inifrån och om människor godhet bara kan mobil-
iseras kommer allt att lösa sig. Den inställningen röjer vägen för högern och inte
minst den yttersta högern som idag växer så det knakar.
I veckan har jag lyssnat till berättelser där människor i Vivalla tagit ensamkommande
mot ersättning, isolerat dessa för att få ut maximalt med pengar och i ett fall stack son-
en i en av dessa familjer till Syrien för strida med IS. Jag har lyssnat till flera unga kvinn-
or som berättar om patriarkala och förtryckande strukturer i deras släkter och där de bli-
vit inlåsta i hemmet. Flera flyktingar har kommit till tals som undrar varför Sverige säger
att de kan komma hit när det enda som erbjuds är ett vegeterande liv på flyktinganlägg-
ning i år efter år. Svenskt Näringsliv säger att det finns 1200000 sökande på 11000 s k
enkla jobb.
Systemet så som det är organiserat idag klarar inte av situationen.
Inget pekar heller på att det skall bli bättre.
Ändå rullar hjulen i Svenskt Näringsliv och vi producerar mer miljardärer och miljonärer
än någonsin. Bankerna redovisar rekordvinster. Exportindustrin blomstrar. Staten redo-
visar ett stort överskott för året 2016.
Hur tydligt skall klassamhället bli innan folket reagerar?
Hur tydligt skall läget bli innan vänstern ser de stora frågorna och börjar mobilisera och
organisera?
Kommentera inlägget här:
