2017-01-01
13:35:00
Mitt förhållande till historia
Jag läser att medborgarens förhållande till historien hänger
ihop med läget i samhället i stort. Alltså i goda tider bryr vi
oss inte så mycket om den medans vi i dåliga tider söker
svar i den.
För en gammal vänstersnubbe stämmer det dåligt. Jag sök-
te svaren i historien för att rättfärdiga folkens kamp och inte
minst för att den stora revolutionen skulle genomföras. Det
var ett sökande jag inte var ensam om.
På 70-talet när jag började mitt sökande efter en intellektuell
identitet fanns det en vänster som försåg mig med Sveriges
historia, den tecknade version som man hittar i alla hem till
människor som inte var helt bortom politiken på 70-talet.
En annan som man nog kan hitta är Hubermans Människan rikedomar
vilken var allmängods på 70-talet
Om jag skulle tvingas snabbt rekapitulera vad jag minns från
mina lektioner i skolan blir det: Birger Jarl, Magnus Ladulås,
mest Gustav Wasa, Gustav VI Adolf och karl XII. Punkt.
Därför blev det en stor närmast chockartad upplevelse att läsa
Min svenska historia av Vilhelm Moberg. Här får man skildingen
av WASA som en tyrann och folkmördare medans den Kristian
Tyrann som jag läst om blev till Kristian den gode. Ja, Kristian II
beskrevs av Moberg som visionär och en historisk hjälte.
När jag sedan läste August Strindbergs Svensk öden och äventyr
blev bilden av en alternativ historia tydlig.
När den revolutionära glöden falnade blev det viktigare att läsa
om hur individen förhållit sig i den stora förtryckande historien.
Ordfront gav ut Carlo Ginsburg Osten och maskarna vilket skapade
en snackis om hur man skulle se på historien. Kunde man lära något
av en till synes galen italiensk mjölnare på medeltiden? Skulle vi inte
se strukturerna och bara läsa Perry Anderssons Övergångar från ant-
iken till feodalismen och Den absoluta statens utveckling ( jag fick mig
en avbasning från känd marxistisk professor för att jag läste den för-
dömde strukturalisten Anderson)?
Ordfront trummade på och gav ut Richard Darnton och Natalie Zemon
Davis. Jag läste om porr och snusk som folkets historia och om hur
människor skapade sig nya liv genom att anta en annan människas
identitet.
I den större världen blev Emmanuel le roy Ladurie och Barbara Tuschmann
Montaillou: en fransk by 1294-1324 av den tidigare skapade debatt om det
lilla och det stora som uppmärksammades på 90-talet. Vilket hängde ihop
med debatten om det civila samhället. Fanny och Alexander uppmärksamm-
ades, skulle vi inte koncentrera oss på det lilla livet och lämna det stora åt
andra.
På 80-talet var annars den stora diskussionen om att lära av historien om
hur läget var inför det Andra Världskriget. Med Myrdal i spets sas att vi lev-
de i en förkrigstid och att Sovjet var det stora faran då USA var en pappers-
tiger. Vi skulle lära hur Hitler och nazismen manövrerade sig fram till krigets
start. Hur eftergivenhet och fredsprat gynnade den rovgiriga makten. Anders
Persson gav ut böcker om Anschluss och Tjeckoslovakien. För många var
det en fråga om kriget skulle komma utan när?
I min lilla hjärna kan jag se likheter med hur vi såg Sovjet då och Ryssland idag
och gärna i skenet av Tyskland på 30-talet. Ryssland är inte största makten och
det var inte heller Nazityskland.
Kommentera inlägget här:
