2017-07-31
11:47:05
Koalition med SD?
Det är bara en tidsfråga innan något eller några partier
i Alliansen tar steget och bildar koalition med SD. SD
är större än de andra partierna och ganska snart det
största av alla i Sverige.
De är inte utan att man kollar Tyskland 1932-33 och
ser likheter.
Nazisterna hade från valet 1928 till det 1932 gjort en
enorm framryckning. Valet 1932 hade man 37% av rös-
terna. Men det var svårt att bilda regering. Så bara några
månader senare utlystes ett nyval och där sjönk nazister.
na ner till 32%.
Då valde den borgerliga alliansen bestående av fem part-
ier att bilda regering med nazisterna som det klart största.
Detta skedde i början av 1933. En av de första åtgärderna
var att genom föra ett nytt lagförslag Ermächtigungsgesetz.
Denna lag gav staten rätt att jaga kommunister och radikaler
och ganska snart var de första lägrena på plats.
Wolfgang Langhof var en tysk radikal som 1934 internerades i ett av
dessa de första lägrena.
Den tyska borgerliga alliansen la sig alltså platt för de tyska
nazisterna. Deras skräck för kommunister och radikaler var
större än för nazismen. Inom ett år var de sedan ett minne
blott . Den dolda diktaturen blev helt öppen.
När diktaturen blev öppen blev det klart för alla och envar vad
nazisterna var för något. Röhms stormtrupper rusade runt på
Tysklands gator och slog ner allt i sin väg.
Men innan dess var nazisterna salongsfähiga. De pratade politik
som andra pratade politik. Den stora planen var inte helt öppen
och i synnerhet den om koncentrationsläger och krig. I Nationer-
nas förbund var Tyskland aktiva med att driva fredspolitik.
Jämförelsen med SD finns. I detta parti finns många som inte öppet
pratar om vad de vill. Gamla nazister och fascister tumlar runt och
bidar sin tid. Runt detta parti finns ett koppel av öppna nazister och
fascister som bara väntar på att dörren skall öppnas.
SD:s stora fråga är inte judefrågan men väl invandringen. Med detta
parti kan man väl tänka sig interneringsläger för, i första hand och till
en början , illegala invandrare, och skulle det falla väl ut, kommer res-
ten av alla de som inte på ett eller annat sätt kan bestämmas som sven-
skar att åka dit. I detta kan man då tänka sig att alla de som motsätter
sig dessa läger också kommer att hamna där.
Frågan är hur kapitalet ställer sig. Anledningen till att storkapitalet stödde
nazisterna var ju att kommunisterna var ett reellt hot. Organiseringen och
kampmedvetenheten var stor på tyska arbetsplatser och kapitalet såg sig
hotade i sin grund.
Dagens svenska kapital lever ju inte under detta hot. De ser snarare invand-
ringen som något gott. Med många som konkurrerar om arbete kan man pres-
sa löner och det är ju själva grunden för profiten, alltså deras existens.
Å andra sidan ropar ju idag kapitalet i första hand efter yrkeskompetent pers-
onal och det får man inte via flyktinginvandringen.
2017-07-29
13:29:07
Ansvar
Tragedin i Gårdsten där en kvinna och tre barn dog var
till en början en berättelse om en man som mördade sin
hustru och tre barn. I sociala medier gick drevet och man-
nen namngavs och hatet stannade inte bara vid mannen
utan hela invandringen fick stå till svars. Igen.
Mannen häktades och det innebar att polisen var ganska
säker på vad som hade hänt. Efter ett misstag la nu SVT
ut en bild på mannen.
Få eller ingen ansåg nu annat än att mannen var skyldig.
om vi levt i en annan tid hade man torterat honom och av-
rättat honom långsamt. Många i sociala medier ansåg att
man skulle göra just detta.
Så efter bara några dagar kommer en annan berättelse.
Mannen är oskyldig. Det är kvinnan som dödat sina barn
och sedan sig själv.
Sociala myndigheter och fastighetsägare har beslutat sig
för att vräka kvinnan och barnen. då brister det för kvinnan
och hon avlutar allas liv. Hur kan man ens tänka tanken att
vräka en familj med tre barn?
Vem bryr sig nu om mannen. Hans familj har dött under oer-
hört tragiska omständigheter och han själv har fått löpa gat-
lopp som skyldig. Kan han någonsin reparera sig?
Hur många gånger händer inte detta?
Människor misstänks för brott och hängs ut i sociala medier.
När de sedan förklaras oskyldiga har sociala medier inget in-
tresse. den som hängts ut får resten av sitt liv få leva med att
vara hängd vid ett brott en inte begått.
Många säger att man skall sänka bevisbördan så att inte så
många kommer undan straff. den som säger så har aldrig o-
skyldigt anklagats för något och ännu mindre blivit oskyldigt
dömd. Ett civiliserat samhälle bedöms utifrån hur väl lagen
fungerar.
Jag tänker på ett citat som sägs vara Lenins och som ofta före-
kommer på citattablåer:
-Bättre att döma hundra om en skyldig finns bland dessa än låta
en skyldig undkomma.
Om citat är sant vet jag inte. Men den sammanfattar mobben på
nätet.
2017-07-28
15:13:29
Konsten att leva i sin ålder
Ibland dyker det upp inlägg på FB om våldtäkter.
Det brukar handla om kvinnor som blivit våldtag-
na av män från en annan kultur. De män som sva-
rar på detta skriver att dessa män skall utvisas ell-
er avrättas, helst båda. Men de männen uttrycker
mer ett hat mot etnicitet framför en vilja att kvinnor
skall ha samma rättigheter som män. De använder
de våldtagna kvinnorna i en rasistisk agenda.
När jag tänker tillbaka och hur det är idag när jag
med jargong pratar om kvinnor är det uteslutande
svenska män som pratar om kvinnor på ett sätt som
kan liknas vid hur Eddie Menduza sjöng: Kvinnor är
som ett höl i madrassen.
Långt ifrån alla men de finns. Jag har aldrig haft en lik-
nande jargong om kvinnor med en man som kommer
från Afrika eller arabiskt land. Det beror säkert på att
de män från dessa områden som jag träffar är män som
flytt sina länder av politiska mer än ekonomiska orsaker.
Män har idag svårt att definiera sig. Många lever med en
uppfattning som tiden sprungit ifrån.
Jag åldras och med det får jag ändra uppfattning om vissa
saker. Det handlar bl a om synen på kärlek och sex. Det är
först under senare år som jag kan skilja på dem. Visst fick
jag en annan uppfattning om livet när barnen kom. Då blev
ju jag sekundär. Det viktigaste var ju barnen. Det var en
god skillnad. Man blir mer ödmjuk inför sig själv och livet
när barnen kommer in i livet. Inte alla, men de flesta får en
bättre uppfattning om sig själva och sin roll i existensen när
barnen kommer in.
För några år sedan förstod jag att tiden på ett sätt sprungit
ifrån mig. Jag kunde se det i kvinnors blick. Jag var inte läng-
re med i matchen bland de kvinnor som jag tittade lystet på.
Som åldrande man är sex något som jag bara sysslar med
mig själv. Jag kan se vackra kvinnor men inser att de inte läng-
re är till för mig. Jag tänder inte på kvinnor i min egen ålder ell-
er äldre och i konsekvensens namn begär jag inte att yngre kvin-
nor skall tända på mig. Det fungerar inte så. I huvudsak två skaer
gäller för att det skall fungera. Jag skall vara rik eller kvinnan ifrå-
ga letar trygghet efter alltför många misslyckanden. Jag är inte rik
och jag vill inte vara den omhändertagande äldre mannen.
Det finns ingen större dramatik i detta. Det är som om någon frågar,
vill du ha en krona eller en miljon kronor. Jag accepterar kronan men
skulle vilja ha miljonen, men vet att sannolikheten är så minimal att
det skall hända att det bara finns som en bortre fantasi.
Livet är ju nu så mycket mer än bara sex och ett mer eller mindre
bra förhållande. Där finns barnen att följa och se hur de tar sig an
livet och där finns ett barnbarn som varje gång jag hör "fajfaj" fyll-
er mitt inre med lycka.
Jag läser mycket, har alltid gjort, och denna nyttiga eskapism kan ju
ta mig till alla världens hörn och till alla tider både fram och bak.
Nu under sommaren cyklar jag upp till tjärnen och simmar över den
och inser det stora sambandet mellan en kropp i rörelse, i synnerhet
i vatten, och ett tillfredsställt sinne. Så länge kroppen är frisk finns det
inte så mycket att klaga över.
Jag har med åldern börjat förstå den verkliga innebörden i att tänka i
den stora världen men leva i den lilla. För den som vill förstå detta fullt
ut rekommenderas att läsa Lennart Hagerfors lilla mästerverk från 1990
Livet är det som pågår medans vi sysslar med annat.
Så jag följer mitt kastanjeträd utanför balkongen under året och ser det
avlövar och varje vår leva upp igen, jag följer skatorna i deras kamp i
boet i samma träd, jag letar upp snokarna under bryggan vid Härlanda
Tjärn, jag tittar på bilder på mitt lilla barnbarn, jag mår bra när mina barn
mår bra och motsatsen och jag läser ibland i mina dagböcker och glädjs
över att jag inte längre har några dippar ner i den existentiella ångest-
brunnen, vilket förklaras av att jag vet att min tid nu mycket mer är utmätt
och det handlar om att ta vara på den tiden som är kvar.
2017-07-27
15:21:06
skuggor
Det är alltmer sällan jag numer kan se riktigt bra politisk
film, eller politisk film överhuvudtaget. Kulturen och film
uttrycks efter de politiska förutsättningar som finns i de
samhällen de agerar i. I dagens liberala värld så skall
inga djupa samtal eller skildringar förmedlas till den sto-
ra massan. Underhållning är stridsropet. De djupare tank-
arna är förbehållna eliten. I denna elit kan man diskutera
om hur man saknar romantiken med de goda värderingarna
och där den rena konsten får utrymme. Den rena konsten
görs av de upplysta för de upplysta.
Ibland kommer filmer fram som ogräset tränger igenom as-
falten. Filmer som utmanar våra tankar om det goda väster-
ländska samhället.
En sådan film är Der Staat gegen Fritz Bauer av Lars Kraume
vilken tidigare mest gjort TV-serier och -film.
Det handlar om åklagare Fritz Bauer som sedan krigsslutet arb-
etat för att ställa nazistiska krigsförbrytare inför rätta. Det är sent
50-tal och Västtyskland har med USAs benägna stöd bestämt
sig för att rikta blicken framåt och att konflikten med Sovjet och
öst går före att ställa krigsförbrytare inför rätta. Politiska partier,
polis och säkerhetstjänst har flera nazister i viktiga positioner
vilka lämnas utan åtgärder. Filmens Fritz Bauer kämpar mot det-
ta men strider i motvind. När han hittar nazister i Sydamerika tar
det inte lång stund innan dessa försvinner. Säkerhetstjänsten är
fylld av kamrater till dessa nazister på flykt.
Under 60-talet var just detta med att de gamla nazisterna flöt upp
överallt en orsak till studentupproren och som gav bränsle till terr-
orgruppen som RAF. Författare som Gunter Wallraff och Berndt
Engelman skrev massor av denna tyska röta.
Filmen skildrar när Bauer får upp spåret på Adolf Eichmann. Han
befann sig i Buenos Aires dit han flydde efter kriget. Vi får följa
spelet med att gripa Eichmann. Bauer får vända sig till Israel och
Mossad för att Eichmann skall gripas. Bauer begår i laglig mening
landsförräderi när han tar hjälp av Mossad( vilket inte blev offentlig
förrän Bauer var död). Den tyska säkerhetstjänsten bestod till stor
del av gamla nazister vilka skyddade de som flytt landet efter kriget.
Mossad grep Eichmann i Argentina och tog honom där han ställdes
inför rätta, dömdes och hängdes. Eichmann var intressant då han för-
svarade sig med att han bara lydde order och ansåg sig oskyldig.
Bauer var homosexuell och detta har en betydelse i filmen. Vid denna
tid , 50-talet, dömdes man till fängelse om man hade förhållande med
en människa med samma kön. Det är vad som händer Bauers när-
maste man.
Det är en utmärkt politisk film som skapat frågor om hur vi tar hand om
vår historia. När den liberala staten pratar om rättvisa skall man titta
under ytan, för gång efter annan ser vi att nyttan går före rättvisan.
2017-07-27
14:46:12
Vem behöver konspirationer
Alliansen med Reinfeld bestämmer att vi skall lägga ut
hemliga och sekretessbelagd information till ett amerik-
anskt transnationellt bolag, IBM, för att dessa kan hant-
era all den information billigare än vad svenska statens
institutioner kan. I mina ögon är detta närmast att betrakta
som landsförräderi och oerhört korkat. Hur kan regeringen
inte se det orimliga i detta?
Så kommer sossarna och tar över. Man får reda på att all
denna information hamnat hos bl a en f d serbisk militär
vilken troligen är skolad i Ryssland. Vad göra? Man bestäm-
mer sig för att mörka allt. Man bryter mot svenska lagen för
att inte detta skall komma ut.
I allt detta finns en allians och sedan sossarna som man kan
fråga har landets väl och ve framför ögonen.
När SD bestämde sig för att satsa stenhårt på invandringen
för att ta sig till högsta makten tror jag inte att de trodde på
fullt allvar att de skulle kunna gå hela vägen. De har arbetat
hårt och kommit en bra bit på väg när denna IT-affär dyker upp.
De kan ju knappt tro på sina sinnen.
Här får de en politisk julklapp som heter duga.
I dag står bara SD och V rena i denna affär.
I flera opinionsundersökningar är SD största partiet.
Vi har alltså att lita till ett parti som egentligen bara pratar om
invandring när det gäller politik som en garant för svensk säker-
het.
Det är inte utan att man kan se en likhet med tyskt 20-tal som
går över i ett 30-tal. Där går ett litet parti från några procent i
valet -28 till det största -33. De andra partierna som kommunist-
erna och socialdemokraterna valde att i första hand bekämpa
varandra. De borgerliga partierna gör ingenting och vet inte vad
de skall göra och deras största skräck är både socialdemokrater
och i synnerhet kommunister. Då stödjer man nazisterna för att
slippa båda.
Det är inte långt borta att alliansen kommer att lita till SD.
2017-07-26
15:37:26
Dunkirk
På bio i förrgår och såg Cristoffer Nolans Dunkirk. kvällen innan hade
jag sett Into the storm vilken handlade om Churchills dagar under krig-
et och den tog sin början med evakueringen vid Dunkirk 1940.
Nolan som gjort storslagna filmen innan som Batmanfilmerna, Memento,
Interstellar och Inception tidigare får ju leva med att man förväntar sig
storslagenhet när en ny film av honom kommer.
Nolan har skrivit manus och regisserar. Han har använt sig av filmens
grundverktyg och här finns inga dataanimationer utan allt är "på riktigt".
Filmen har ingen direkt berättelse utan liknar mer en dokumentär där
man skildrar händelserna genom flera personer. Det är sparsamt med
dialog.
Det är den rädde soldaten, den är den målmedvetne flygare, det är mannen
på kajen(vågbrytaren) och det är fiskaren som tar sig båt för att rädda soldat-
er.
Jag undrar varför Nolan samlar några av världens bästa aktörer om han ändå
inte har tänkt att de skall spela någon större roll?
Om Nolan tidigare befunnit sig i verklighetens utkanter pratar vi här ren och
rå realism.
Jag kommer att tänka på Keve Hjelms utskällda filmatisering av Ivar Lo-
Johanssons God natt Jord från 1979. Det var under den tiden som också
Enrico Olmi väckte uppmärksamhet med Träskoträdet. Filmerna skildrarde
kollektivet, närgånget och oerhört långsamt. Här fanns inga individuella
hjältar som drev historien framåt.
Så är det också i Nolans film.
Alla är rädda och vill bara därifrån.
Vad kan man som individ göra på en strand mot ett anfallande flygplan?
Det borde vara en film i min smak men ändå sitter jag och saknar berättelserna.
Jag saknar identifikationen.
Men det är oerhört bra filmat. Scenerna, framför allt i luften, bland det bästa jag
sett.
Så kanske om några månader kommer jag att omvärdera det första intrycket
som är att jag saknar något i allt detta storslagna.
Det är i vilket fall en överraskande film från Nolan.
Från närmast fantasy till skomakarrealism om än med en överdådig budget
är inget som jag tror någon hade förväntat sig.
2017-07-26
14:25:22
Hur kommunicerade man förr
I mitten på 70-talet fick jag min första lägenhet på Kommendörsgatan.
Huset var minst sagt fallfärdigt och jag delade uppgång med en sam-
lin kufar. En knarklangare som en gång slängde ut en hund genom sitt
fönster på tredje våningen och som nätterna igenom spelade I shot the
sheriff med Bob Marley. Där fanns två alkoholiserade bröder, en knar-
karkvart, en mystiker som bara lämnade lägenheten för att gå på toa-
letten och den sista lägenheten tror jag tillhörde socialen för där var det
fyllefest varje onsdag. Fönsterna i uppgången byttes ut med masonit-
skivor när det gick sönder och belysningen fungerade inte.
Jag hade gasspis och som sagt toalett på gården.
Ett rum och kök men med två ingångar som var brukligt förr när man
gjorde lägenheter.
Vedspis och framför allt kakelugn.
Idag kan jag fundera över hur jag kommunicerade. Jag hade självklart
ingen mobil eller dator. Jag hade inte ens telefon. Jag hade heller inte
TV. Duschade gjorde jag i skolan. Tvätten åkte jag hem med till morsan.
Hyran var 169 kronor i månaden. Jag hade inte cykel på den tiden utan
tjuvåkte spårvagn och buss( hade inte råd med kort).
Men ändå kan jag inte minnas att det var problem att umgås och träffas.
Det krävde bara lite mer planering.
Det låg på mig att göra den planeringen. Få eller ingen kom frivilligt till
min lägenhet och om de gjorde det fick jag möta dem och hålla hand
tills vi var inne i lägenheten.
Från -75 till -82 var jag utan TV. -80 skaffade jag telefon.
Jag läste mycket och jag var lyssnade redan då på radio och nattradion
var en trogen bakgrundsgäst.
OBS Kulturkvarten 22.00 var stadigt inslag om jag var hemma och många
av de programmen spelade jag in på bandspelaren för att lyssna om.
Idag har jag svårt att förstå hur jag fick ihop det ekonomiskt. Hyran var låg
och de första åren var det lilla studiebidraget och tror jag barnbidraget som
jag hade att leva på. Sedan började jag jobba på Lillhagen men arbetade
aldrig mer än halvtid.
Jag vill minnas att jag inte levde i direkt överflöd men heller inte att jag varje
dag knotade över att jag hade för lite pengar.
2017-07-24
14:08:00
In the storm
Filmen In the storm handlar om Winston Churchill under krigsåren.
Det är ett ordinärt porträtt som man sett så många gånger förut. Det
är ändå intressant att följa den privata Churchill under förra seklets in-
tensivaste år. Hur han hade några dagar ledigt och satt och målade
samtidigt som världen stod i brand.
Men som alltid är det segraren som skriver historien. Här finns inget
om den unge Churchill som hyllade britternas grymma terrorkrig mot
boerna i Sydafrika. Inte heller om när Winston och hans polare åkte
båt längs Nilen och bara på skoj sköt ihjäl svarta på stranden vilket
Sven Lindqvist skriver om i Utrota varenda djävel.
Intressant blir det när Churchill överlägger med Arthur Harris om
hur man skall bomba Tyskland. Harris som gått till historien som
Bomber-Harris var missnöjd med att det brittiska flygvapnets natt-
liga raider inte gav något resultat. Han föreslog istället att man skulle
terrorbomba tyska städer. Churchill biföll. Det som sedan följde var
att man bombade flera städer till grus och särskilt Dresden och Ham-
burg där hundratusentals tyska män, kvinnor och barn fick sätta livet
till. Det var terror upplyft till politik. Flera i regeringen såg på detta med
avsmak. Hur kunde britterna som beskyllde tyskarna för att bombat
engelska städer sjunka till samma låga nivå, ja även vara värre än tysk-
arna?
I filmen framställs detta som en slags lunchdiskussion utan större debatt.
Bomber-Harris var ansvarig för ett av de stora krigsbrotten i historien men
i skrift blev han en hjälte och inte en skurk.
Det är intressant också hur man förhåller sig till Stalin och Sovjet. Under
kriget är Stalin och hans Sovjet en viktig allierad och det förhandlas med
respekt länderna och deras företrädare emellan.
Churchill var en krigets makthavare. 5 juli 1945 valde britterna bort Churchill
och istället valdes Labour in på ett välfärdsprogram. Folket var trött på krig
och ville blicka framåt.
Självklart är filmen tvungen att förmedla en av historiens
största överdrifter. RAF var överlägset Luftwaffe i numerär
och det var ganska givet att man skulle besegra dem i luften.
2017-07-24
13:45:09
Tankar om att vara ung
Jag lyssnar på Snedtänkt och programmet där programledaren
Kalle Lind samtalar med Håkan Thörn om Haga och Christiania.
De får mig att tänka på min egen högstadietid i Ånässkolan under
åren 71-73. Då det pratas om den stora vänstervågen var vi ganska
många unga runt Redbergsplatsen, Gubbero och Olskroken som
tog en helt annan väg. Hur det gick till vet jag inte riktigt. Men vi
var under några år närmast att betrakta som högerextremister.Vi
hade USA-märken på oss för att visa var vi stod i frågan om Vietnam.
Vi hade märken där det stod "Stoppa vänsterextremismen" . Vi var
intresserade av Demokratisk Allians(vilket var en suspekt högergrupp
som befann sig på båda sidor lagen och som senare blev Contra och
var med i tidiga SD). Lars hade kontakt med Nordiska Rikspartiets
partisekreterare Hans Burgemeister, vilket gick Gestapoklädd, och en
gån träffade jag denne man och han utbröt vid åsynen av en lång blond
ung pojk: Ahhh, det var en schön arisk pojk! Kanske var det detta möte
som fick allt att svänga för jag minns detta med obehag.
Jag kan inte sätta fingret på varför vi hamnade där. Det fanns ingen ide-
olog som trimmade oss. Det var inget vi pratade om. Vi bara var mot all
vänster och gillade USA. En orsak kan ha varit att några lite äldre killar
i Gubbero var med i MC-gänget Lucifers bunch och där var det US för
hela slanten. De lyssnade på Shanana och söp. Vi höll på att åka på
stryk när en av dem fick reda på att vi lyssnade på knarkarmusik. Det
var då Uriah Heep.
Vi köpte militärjackor på militära överskottslagret för 3 kronor där vi skrev
"FNL go to hell".
En av mina vänner och vi är vänner ännu hade på sig ett FNL-märke och
det höll på att sluta illa. Han hotades av MC-killarna och de sa till honom
att om han inte tog bort märket skulle ha få stryk. Ingen av oss andra tog
honom i försvar. Där uppstod också en spricka och jag minns att jag börj-
ade att fundera.
1973 kom då Chilekuppen och då började tankarna att snurra rejält. Den
klass vi gick i 7:an och 8:an splittrades och hälften kom till Gamlestads-
skolan och den andra hälften till Lundenskolan. Jackorna åkte av och sak-
ta började högerextremismen rinna av oss alla.
De högerextrema var aldrig underbyggt. Det var bara häftigt. 1972 när Haga-
ockupationen var stod vi på utsidan på samma sida som raggarna som var
där för att hjälpa polisen att rensa ut vänsterslöddret. Ingen av oss hade an-
dra tankar än att det var häftigt och att vi var de coola grabbarna och de på
andra sidan var slödder. Ingen av oss läste något som kunde förmedlas ut-
an vi levde i schabloner och fraser.
Så kom gymnasiet 1974 och i princip allihop hoppade från ena sidan till den
andra.
Jag och Sonny blev först VPK-are för att sedan bli maoister och gick med i
Röd Ungdom.
Johan blev KPMLr-are.
Tore blev sedemera professor i sociologi med något slags vänsterperspektiv.
LOB blev först känd punksångare och sedan författare för att sedan försvinna
på offentligheten. Omöjligt att säkerställa hans politiska hemvist.
Jens, som hade en bror som var med i Lucifers bunch, gick det inte så bra
för. Han hamnade i missbruk och förra månaden läste jag hans dödsannons.
Lars vet jag inte vad det blev av mer än att jag tror att han bor kvar i lägenhet-
en på Redbergsvägen där han bott hela sitt liv.
Peder blev raggare och har en bilverkstad.
Jag tänker på detta när man idag läser om unga som blir jihadister. Det behövs
inte mycket för att man som ung skall hoppa på ett tåg som går. Det behövs in-
te heller mycket för att man skall hoppas av samma tåg som man steg på.
Mina föräldrar var och är gråsossar. De omfamnade det svenska folkhemmet
och så var det också med de andras föräldrar. Vi fick det inte hemifrån.
Så den enkla förklaringen är att någon blev intresserad och vi andra bara hängde
på. Jag kan inte heller minnas att någon kommenterade vare sig våra jackor eller
märken. Det kan man lägga på minnet när man ser 70-talet som ett enda stort
vänsterdecennium. I det stora hela pågick livet som vanligt och få brydde sig om
vare sig det ena eller det andra om det inte handlade om den privata sfären.
2017-07-23
15:21:06
Arga unga pojkar
Under mina år har jag stött på dem dåd och då, de unga
arga pojkarna. De som bär på en inre ilska som de inte
kan få ur sig. De är så arga och litar inte till någon, eller
mycket få, och förutsätter att de skall få ett hatfyllt beteen-
de tillbaka. Därför går de till varje möte med en annan
människa med taggarna utåt. Gör man så får man själv-
klart sin bild av livet bekräftat.
Många sådan har jag stött på genom åren. De flesta har
jag lyckats att komma in på och tagit mig in under ytan. In-
te sällan har vi haft en konflikt som varit mer eller mindre
stormig och när vi sedan inte orkat mer har vi kunnat stan-
nat upp och samtalat. Det är det viktiga att, att stanna kvar.
Stå kvar, lyssna och prata, visa att det finns ett annat sätt
att hantera livet. Alla är inte idioter och egentligen väldigt
få hatar.
I förrgår stötte jag på en av dessa arga unga pojkar. Vi skulle
ha fest i klubben och han bara stormade in. En annan ledare
skickade ut honom. Hela hans uppsyn var ilska. Han kände
på bildörrarna som stod utanför och när jag frågade vad han
höll på fick jag en utslängd arm till svars.
Han gick ner till planen och jag visste direkt vad han skullle
göra. Det tog tio minuter innan han var på väg bort med en
matchboll. Jag ropade till honom och efter andra tillropet
släppte han bollen och gav mig armen igen.
Självklart är det så att om man får ett område med för många
av dessa unga arga pojkarna kan det leda till att området får
problem.
Det är också självklart att dessa pojkar är svåra att tycka om.
Men om man varit med om att få dessa pojkar att ändra sig, att
få dem att förstå att världen trots allt inte är så ond som de upp-
lever den och sedan se hur de sakta förändras är det något bland
det bästa man kan vara med om.
De man måste lära sig är att den första känslan av obehag man
upplever i mötet med dessa arga pojkar inte är ens egen utan der-
as projicerande ilska. Lär man sig det och kan kontrollera sitt eget
obehag och kan svara upp med ett lugn tar det inte så lång tid att
få dem att ändra sig. De sämsta man kan göra är att gå med dem
i deras okontrollerade ilska. Det bara bekräftar för dem att de har
rätt, alltså att världen kan man inte lita på.
2017-07-23
14:53:17
De som var före sin tid
Ibland kan jag undra över framtiden. Vart är vi på väg?
Jag kan misströsta över den brist på intressanta ideer
som jag tycker utmärker vår tid. Det handlar om tekniska
innovationer och om hur man bäst tar sig ut i TV och på
sociala medier, det handlar mest om yta med mycket litet
innehåll.
Det krävs mod att gå mot strömmen. När jag tänker så bru-
kar Otto Gross dyka upp. Han var lärljunge till Freud och som
sådan spåddes han en lysande framtid. Han tänkte långt utan-
för boxen runt sekelskiftet för mer än hundra år sedan.
Gross menade att psykoanalysen måste göras bredare än att
bara handla om individen. Den skulle användas för att förändra
samhället och i synnerhet familjen. Patriarkala strukturer skulle
rivas ner av fria individer.
Han blev feminist.
Han var vegan.
Bredvid Wilhelm Reich stod han för en psykoanalys som han men-
ade skulle stå i revolutionens tjänst.
Kanske blev det för mycket för honom.
Så han sökte sin tillflykt till Monte Verita som har beskrivits:
| På Monte Verità finns alternativrörelsens rötter, med tydliga trådar till 1960-talets hippier, över till vår tids new age och konsumtionskritik. | „ | |
| — Birgitta Rubin[ | ||
Det slutade illa för Gross. Han försåg två suicidala kvinnor med droger
vilka de använde och dog. Då såg hans egen far till att få honom inspärr-
ad på mentalsjukhus där han fick tillbringa resten av sitt liv.
Han spände bågen och riskerade allt för att få igenom sina ideer.
Hur många lever ens i närheten av det?
I filmen finns Gross med
2017-07-23
13:46:39
Hur allvarligt är Transportstyrelsens agerande?
På 80-talet när många upplevde att vi levde i en förkrigstid
gjordes analogier till Andra Världskriget. Det jag tydligast
minns är kopplad till den danske författarens Hans Scherfigs
bok Frydenholm. Det är en roman om ockupationsåren i Dan-
mark under kriget. Han skriver där hur den danska underrätt-
elsetjänsten i princip lämnade över sina arkiv till den tyska ocku-
pationsmakten vilka sedan ganska enkelt kunde slå ut allt mot-
ständ i Danmark. Man fängslade, avrättade torterade och skickade
folk till koncentrationsläger och allt tack vare arkiven där informa-
tionen fanns tillgänglig.
När IB-affären avslöjades fick vi reda på att sossarna hade en egen
och hemlig underrättelsetjänst vilka spionerade på svenska radikaler
och man hade hemliga förbindelser med utländska underättelsetjäns-
ter , bl a Mossad där man utelämnade namn som senare ledde till
likvideringar.
Men till skillnad från dagens avslöjande av Transportstyrelsen agerande
hotade inte IB direkt det svenska säkerheten. Det var svenska radikalers
säkerhet som äventyrades och självklart den svenska neutraliteten.
Göran Greider tar upp en fråga i P1 morgon idag som få berör. Vi måste
diskutera hur lång man kan gå i upphandling av statliga och kommunala
tjänster. Här ser vi hur Transportstyrelsen släpper in ett företag som med
största säkerhet har koppling till Ryssland och dit släpper man massor av
säkerhetsklassad information, man släpper sekretessuppgifter på massor
av svenskar som blir blottade. Man behöver inte tänka länge vad en utländsk
underrättelsetjänst kan göra med den informationen.
Det är alltså massor av hemlig information som läckts och hur agerar den
svenska regeringen på det? Jo , man säger att man inom ett halvår skall
ta tillbaka detta. Ett halvår!
Den svenska överheten har tappat det.
Ingenting går före att sälja ut statliga och kommunala viktiga tjänster till
billigaste entreprenör. Var går gränsen?
Aldrig tidigare i historien har det varit lättare för utländska makter att ta
in den information man behöver från Sverige och inte bara det, man får
på köpte en massa annan information som hade tagit decennier att få
reda på.
Så om den danska underrättelsetjänsten var att klandra under kriget vad
kan man då säga om Transportstyrelsen och den svenska regeringen?
2017-07-21
13:43:11
Ord att leva efter
- "Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Man behöver inte vara kristen för att gilla Paulus ord som de skrevs i Korinterbreven. Om alla kunde leva efter dem skulle jorden vara en fridfull plats.
2017-07-17
22:04:03
Förorten igen
Nu skyndar borgerliga skribenter och ledare till förortens
försvar. De menar att de också är etniska minoriteter som
drabbas såväl som utför våldet som sker i gängkriminalitet-
ens namn.
De vill ha fler poliser och fler övervakningskameror....och inte
så mycket mer.
I en utmärkt dokumentär där Noam Chomsky får tala till punkt
visar han att vårat demokratiska borgerliga samhälle ända sed-
an den amerikanska revolutionen och i synnerhet sedan den
amerikanska konstitutionens tillblivelse är ett system som i
första hand skyddar de rika mot de fattiga. Det är systemets
natur. Redan Aristoteles skrev om det. Men där han menar att
man måste skapa jämlikhet för att systemet inte skall urarta men-
ar Madison att man får skärpa tonen om de fattiga tar sig i ton.
Den svenska borgerligheten lutar sig mot Madison mer än Aristot-
eles. Man kan inte se att jämlikheten skulle förändra något till det
bättre. Det är därför man tycker det är bättre att jaga arbetslösa
och sjuka hellre än skatteplanerare och skattesmitare.
De vill inte heller se att alla dessa skattesänkningar skapat den sven-
ska ojämlikheten eller den hemska skolreformen som totalt ritat om
den svenska sociala kartan till det sämre skulle ha någon betydelse
för den svenska desintegrationen.
Nej, allt de har att komma med är att i den svenska förorten skapas
jihadister och gängkriminella, och på så sätt lura med sig även den
svenske arbetaren i etnisk fnoskeri, och det enda man skall erbjuda
förorten är trygghet i egenskap av fler poliser, massor med kameror
och att SÄPO jobbar röven av sig att hitta jihadister.
2017-07-17
21:51:28
Organisation är allt
Under senare tid har hamnarbetare och sopgubbar rört om
i den svenska grytan. De har gått ut i strejk och det stör själv-
klart kapitalet. De senare vill ju helst leka med människor på
deras gena villkor. De vill sparka folk och sänka deras löner.
När de gäller sopgubbarna har ju företaget lagt bud till komm-
unen som är så lågt att de måste sänka lönerna för att få sin
vinst.
Som en brev på posten träder nu politiker fram som kapitalets
beskyddare. Moderater och Liberaler pratar om lyxstrejk och för-
fasas över att både hamnarbetare och sopgubbar tjänar mer
än undersköterskor utan att för en sekund reflektera över att
de själva tjänar mer än dubbelt så mycket som de strejkande
eller fyra gånger så mycket som en undersköterska.
Oavsett vad man tycker handlar inte kampen om bättre förhållanden
eller högre löner eller ens 6-timmars arbetsdag om argument.
Nej, det handlar om kamp och organisering.
Det är ju också därför liberal politiker skräms när arbetare tar kamp.
En Tomas Gur på GP skriver om facklig kamp som särintressen som
måste inskränkas medans näringslivet inte ses som särintresse utan
som måste främjas med i synnerhet, gissa vad, skattesänkningar.
Så för alla som tröttnat på facket måste man nu inse att det är i den
organiserade politiska kampen som förändringar sker, alltså inte gen-
om goda argument.
2017-07-11
02:12:00
Det goda kriget
I Janne Josefssons sommarprogram lyfter han upp den
amerikanske journalisten Studs Terkel som ett föredöme.
Terkel lät "vanligt" folk komma till tals i sina böcker. Han
lät dem tala och lät dem tala till punkt. Han skrev om avig-
sidorna i det amerikanska samhället och gjorde det genom
att låta folk tala. Så skrev han. Jag minns att jag läste Det
goda kriget 1985. Jag hittar anteckningar som jag skrev ner
på min elektriska skrivmaskin. Jag hade köpt den för att den
manuella förde sådan liv men tyvärr så lät den elektriska ännu
värre.
Jag skrev ner vad människor berättade för Terkel och bilden av
kriget, det så mytomspunna blev ett helat annat:
-Det engelska flyget, RAF, har beskrivits som underlägset det
Tyska, Luftwaffe, men det var tvärsom.
-När Montgomery besegrade Rommel i Nordafrika har det beskrivits
som en hjärnornas kamp där Monty segrade. Sanningen var att Romm-
el fick lämna både materiel och trupper till Östfronten vilket gjorde de
tyska trupperna totalt underlägsna.
-Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki fälldes för att hindra Röda
Armen att gå in i Japan.
När sedan människorna får berätta om kriget berättar de historier som:
-De etniska japanerna i USA internerades och fråntogs sina tillgångar. De
levde sedan i en typ av koncentrationsläger under hela kriget.
-Rasismen var utbredd i USA. Många företag anställde inte svarta. I södra
USA fanns gator, bio och allmänna kommunikationer som var uppdelade
för svarta och vita. Det var värre än i Sydafrika.
-I ett träningsläger för svarta i Pennsylvania överfölls ett kompani av vita
jägartrupper varvid många sköts till döds. Händelsen tystades ner.
-I London provocerade flickor som varit ihop med svarta män att anmäla
dem för våldtäkt. Ett stort antal av dessa svarta män arkubuserades eller
hängdes.
-En kvinnlig sjuksköterska berättar att hon arbetade på ett sjukhus med plastik-
kirurgi. När kriget var slut köpte man ett hotell i Pasadena för att kunna fortsätta
behandla de som skadats under kriget. Många var vanställda. Då gick befolkningen
i Pasadena ihop och skrev under en lång namnlista för att få sjukhuset flyttat.
-Efter kriget benådades mängder av nazister om de hade ett värde för USA, i synn-
erhet om det hade information om Sovjet. Män som Klaus Barbie med stora pengar
och gavs en ny identitet i Bolivia. Verner von Braun som försökte få fram en tysk atom-
bomb lyckade sinte med det. Men han gav Hitler V1 och V2 vilka nådde till England
och bombade sönder flera städer där. I den grotta där bomberna framställdes fanns
tusentals arbetare. De som inte orkade längre slängdes in i en stor ugn som fanns
där bara för att bränna de som inte längre dög. Efter kriget togs Braun till USA där
han genast fick både arbete och pengar för att fortsätta sitt arbete.
-I Nurnberg avrättades till slut bara två militärer: Keitel och Jodl. Amerikansk militär mot-
satte sig detta. Det var militärer som bara lydde order. Samma militärer sa ingenting
när motsvarande rättegångar skedde i Japan och man avrättade en lång rad militärer.
Alternativ media:
-
2017-07-11
01:18:01
Anarkistens kokbok
I dokumentären American Anarchist av Charlie Siskel som tidigare
gjort en dokumentär om och med fotografen Vivian Maier får vi föl-
ja William Powell, författaren till boken, under en tid där han och
regissören pratar om boken, varför den skrevs och framför allt vil-
ket ansvar författaren har för alla illdåd som begåtts med boken som
en slags inspirationskälla.
Anarkistens kokbok är en handbok i hur man gör bomber, hur man
använder vapen, hur man brukar våld i alla former, hur man gör LSD
och mot vilka man skall använda denna kunskap.
Den skrevs av en 19-årig Powell under de stora demonstrationernas
år runt 1970-talet. Ganska snart efter att boken publicerats utbildade
hans sig till lärare och har sedan han blev färdig arbetat världen över
i skolor som har elever med särskilda behov.
han har under i princip hela sitt vuxna liv levt tvärtemot vad han före-
språkar i boken.
I filmen diskuterar han fram och tillbaka vilket ansvar han har för alla
illdåd som gjorts i med boken som grund. Ett antal dödsskjutningar i
amerikanska skolor med Columbine som den mest kända, Londonbomb-
ningarna, bioskjutningen i Denver och ett otal andra liknande dåd. Alla
har de haft Anarkistens kokbok med sig för att göra sina bomber eller
bara inspireras.
Jag kan tycka att Powell tar på sig för stor skuld. de som utförde dåden
hade gjort det även utan boken och man kan verkligen fråga sig hur de
som utfört alla skolskjutningar fått tag i sina vapen?
Men det som är fascinerande är hur han hela filmen brottas med sig själv,
med sin historia, om sina tillkortakommanden som ung, om tiden under
och efter boken tillkomst och hur han idag som 65-åring skall förhålla sig
till allt detta.
2017-07-08
02:46:58
ideologi
I podden Marcus och Malcom pratar man idag om
att den vänster vi har idag inte är vänster utan ett
samtalsprojekt isolerade från svenska folket.
Det är ju deras linje.
Vänstern och intersektionaliteten är en återvändsgränd.
De driver på om att islam är en fara och då i synnerhet
jihadismen. Idag har de en liten diskussion om vad man
skall göra med alla de IS-anhängare som kommer till-
baka efter ha krigat för IS i några år och där slaktat folk,
våldtagit kvinnor och inte dragit sig för att avrätta barn.
Om IS faller helt kommer alla tillbaka.
Poddens lösning är att man likt engelska och franska
specialtrupper som åker till områden där IS finns och
avrättar dem på plats, allt för att slippa få dem tillbaka
till sina länder. De säger alltså att det är bättre att sven-
ska trupper skall åka till Syrien och Irak och avrätta sven-
ska IS-anhängare.
De har ofta intressant diskussioner om hur det ser ut i
Sverige idag. De är allt annat än lättsmält och deras stora
fiende är det som kallas vänster i landet idag.
Som fallet med att åka och döda IS-anhängare på plats så
tycker jag att de missar en viktig distinktion: vad händer med
oss om vi bekänner oss till ändamålen helgar medlen?
För mig är detta den viktiga frågan.
Vägen måste korrespondera med målet.
Om vi skulle tycka att det var riktigt att åka till Syrien och av-
rätta svenska IS-anhängare skulle ju det öppna upp för att
också döda anhängare hemma. Om vi skulle öppna den dörr-
en är den inte lika lätt att stänga igen.
De syftar ju till revolution och kanske ser de en dylik utveckling
som att skapa ett revolutionärt läge.
I detta avsnitt går de längre än någon gång innan och säger att
morgondagens revolutionärer finns i SD och kretsen runt dem.
Då slår ilskan över en vilseledd vänster över och de gör en över-
tolkning i var man organiserar människor för framtida förändringar
av det svenska samhället.
2017-07-08
02:29:00
politik
Jag lyssnade på Jimmy Åkesson i P1 Morgon idag.
Efter att ha lyssnat på de andra partiledarna fram-
står ju han som den bästa av dem. Åkesson pratar
till bönder på bönders vis och jag tror inte att han
har någon dold agenda. Han tror på det han säger.
Då jag vare sig sympatiserar med honom eller
hans parti känns det oroväckande.
Men det är spännande med Åkesson.
Hans parti har knappast flutit fram utan motstånd.
Men han hade något som Ny Demokrati saknade
och det är sociala medier. SD har där haft sin platt-
form och alla de som känner att något är fel i kunga-
riket Sverige har kunnat ta del av deras propaganda.
Den underström som funnits i det svenska folket där
man varit kritisk till Den Andre har hittat sitt parti. Om
sociala medier funnits på 70-talet hade SD varit ett
riksdagsparti redan då.
Men Åkesson är unik i det att han klarar sig trots en
massa svagheter i hans person.
Han går ut och säger att han har ett spelberoende och
när då etablerad media slänger sig över honom får han
fler att ta honom till sig.
När han erkänner sig utbränd händer samma sak.
När hans styvmor fuskar med sitt riksdagsberoende blir
det snarast så att man tycker synd om honom.
Vad som än händer parerar han och säger att han vill
ta hand om svenskarna. Och det fungerar.
I dagens program tar han elegant avstånd från nazister
och erkänner sig vara anhängare till yttrandefrihet och
demokrati.
Frågor som han inte får är:
-Vad tycker du om att landets rika undanhåller 100-tals
miljarder från beskattning?
-Vad tycker du om att vi har lika stora klasskillnader idag
som vi hade under 1800-talet, alltså en tid då vi var en
monarki och där folket var utan rösträtt och rätt att organi-
sera sig för bättre förhållande?
-Vad tycker du om att Hamnarbetare lockoutas eller att strejk-
ande soparbetare sparkas?
Det hade varit intressant att få svar på de frågorna.
2017-07-06
13:59:00
De små stunderna
viEn liten stund med mitt barnbarn och ett samtal om
små änder och om man kan sätta fötterna i sjön med
eller utan skor.
2017-07-05
14:03:01
Om att försöka att bara styras av sanningen
Häromdagen läste jag på Avpixlat av en man som
gjort en egen undersökning om våldtäkter. Han hade
fått fram att 92% av alla överfallsvåldtäkter begås av
utomsvenska män.
Om det var sant var det otäcka siffror.
Men det infinner sig frågetecken. Vilka är hans källor?
Varför skulle hans undersökning vara sanna? Varför
säger Avpixlat att BRÅ bara ljuger och denne man talar
sant? Om inte annat har BRÅ mycket större resurser att
göra verkliga undersökningar än den enskilde mannen.
Varför skulle BRÅ försöka dölja sanningar?
har inte den enskilde mannen med klar politisk agenda
större anledning att skarva med sanningen?
Om siffran ändå är korrekt vad skall man göra med den?
I det stora hela är det ju typ 99,9% av alla utomsvenskar
som inte begår överfallsvåldtäkter?
När jag läser att kvinnor uttalar sig om att alla män skall
uteslutas från musikfestivaler tänker jag att de underkänn-
er ett sekel av kvinnokamp.
Är det verkligen rätt att jämställa svenska män, som inte kan
annat än ändra sig efter ett sekel av kvinnokamp och där kvin-
nor kämpat till sig rättighet efter rättighet , och exempelvis afgh-
anska unga män som kommer hit med en kvinnosyn av närmast
feodal karaktär?
Är vi män en konstant grupp som inte kan ändra uppfattning?
Är vår syn på kvinnan biologisk och deterministisk?
Vore inte den korrekta synen att visa upp den svenske mannen
som ett exempel på hur män kan förändras och hur kvinnan i ett
samhälle kan skjuta fram sina positioner för att äntligen nå ett sta-
dium av jämställdhet på alla områden?
Det finns fortfarande starka patriarkala strukturer som råder men
om man inte visar att dessa kan brytas varför skall man då ens
fortsätta kampen?
Blir inte den kampen en mellan könen där frågan ställs som så att
vi inte kan stå sida vid sida utan ett av könen måste styra?
Då blir det i huvudsak en biologisk kamp och där om kvinnorna
vinner måste det till en förändring i mäns DNA alternativt en stor
repression för att hålla män på mattan som blir huvudfrågor.
2017-07-05
13:47:18
Sådan är kapitalismen
En god vän berättade om när hans kollegor var ute
vid VD för ett av staden stora fruktgrossister och bygg-
de om dennes altan. De hade jobbat hela dagen och
mot slutet kommer VD:n hem. I sin famn har han en
pall med jordgubbar. Det är 20 kartonger. Han ropar
på dem att komma. Han säger att här har vi landets
finaste jordgubbar. De tror att de skall få några kart-
onger att ta med sig hem. Han tar fram två jordgubbar.
En åt dem var och säger: Låt er väl smaka.
Sedan går han in.
Några dagar senare kommer de tillbaka för att slutföra
jobbet. På verandan står en stor fruktskål med jordgubb-
arna. De har ruttnat och är bara en sörja.
2017-07-05
12:32:00
Integration är huvudfrågan?
När man strider för amnesti för i huvudsak ensamkommande
pojkar och unga män måste man ju samtidigt ta kamp för der-
as villkor om de nu skulle få amnesti.
Huvudorsaken till den utbredda gängkriminaliteten i våra svenska
storstäder stavas ju brist på integration. Det handlar om förorter
med sämre bostäder, sämre skolor och brist på arbete. Då pratar
vi om människor som är födda här eller kom som unga.
Vad händer då om man fyller på dessa områden, var annars kom-
mer dessa unga män och pojkar annars att få bostad, flera komm-
er då att fylla på dessa gäng.
Om man fyller dessa pojkar och unga män med hopp om att göra
sig en framtid i Sverige och sedan hamnar de i svensk förort utan
större möjligheter att skapa det liv de drömt om, vad tror man då
att konsekvensen blir?
Hela diskussionen runt integration handlar i huvudsak om klass och
fördelning av samhällets resurser. Det handlar om att ta från de rika
och ge till de fattiga. Det handlar om att skapa ett jämlikt och hållbart
samhälle.
Det delade Sverige kan inte pratas bort.
Den kampen kan inte ske utan att man är beredd på motsättningar
som kräver organisering, mobilisering och studier.
Utan klassperspektiv kommer frågan att dribblas bort.
2017-07-04
17:18:50
Snokungar i Härlanda Tjärn
2017-07-03
14:48:58
Vem skall man rehabilitera?
En del nazister åkte över till Ukraina för att där slåss
med vapen tillsammans med nazistiska grupper .
Jag har inte läst eller hört någon som sagt eller skrivit
att det är viktigt att vi tar till oss de här människorna när
de kommer tillbaka så att de kan återanpassas till det
svenska samhället. Man ser dem som förbrytare och
kriminella och om det kommer fram att de deltagit i strider
och/eller att de skadat eller dödat någon skall de ställas
inför rätta.
Då kan jag inte förstå att vi inte skall behandla de som
kommer tillbaka för äventyr med IS skall behandlas annor-
lunda.
Vad är skillnaden mellan nazism och den jihadism som IS
utövar?
I vårat samhälle där vi under senare år skruvar upp straffen
för brott av alla de slag, där vi utdömer livstid i aldrig tidigare
omfattning, där många på högsta nivå vill skriva om lagen så
att vi kan döma unga hårdare, blir det märkligt när vi skall be-
handla återkommande terrorister med silkesvantar.
En annan diskussion är ju vad straff egentligen har för verkan?
70-talets debatt om brott och straff är ju borta oavsett vad den
empiriska kunskapen säger.
2017-07-03
14:31:00
det enkla är det svåra
I Per Gessle sommarprogram berättar han om det banala.
Han säger att han letar efter det enkla i musiken som han
tor kan få människor att vilja lyssna. Han ställer det mot si-
na studiomusiker som är mycket mer tekniskt kunniga än
vad han är. När då Gessle kommer till studion med sitt till
synes banala alster är det så banalt att de tekniskt mer kunn-
iga bara rycker på axlarna och säger: hmm det här kunde ju
vem som helst ha gjort. Om de hade fått det till sig på bara
ett papper eller en demotejp hade de bara kastat det som en
dussinvara.
Det enkla är det svåra.
Hitta de rätta stroferna eller tonerna som många kan ta till sig
utan att det uppfattas som för enkelt och för banalt.
Jag tänker på Amadeus av milos Forman. Konflikten mellan
Mozart och Salieri. Det unga geniet som bara slänger ur sig
verk efter verk och som gillas av det stora flertalet. Mot det en
Salieri som är utbildad efter konstens alla regler. Det finns inget
som han inte vet rent tekniskt om musik. Men ingen är intresserad
av det han gör. Det är stelt och tråkigt. Det finns ingen känsla.
Det stora problemet med all konst är just att hitta detta som vi kall-
ar känsla. Vad är det?
De får ju inte slå över i det medvetet banala. Titta på Glenn Hysens
favoritlista: hur kan man få in all skit på några rader.
2017-07-02
17:13:05
de flesta misslyckas
I Otrons artiklar skriver Vilhelm Moberg om en av alla de
som skrev i hans samtid. De blev ingenting. Han blev aldrig
publicerad. I vilket sammanhang som helst är det ju det
vanliga. Oavsett hur mycket vi vill blir det inte som vi velat.
De går tusentals misslyckanden på ett som lyckas.
Jag lyssnar till Per Gessles sommarprogram och hans historia
påminner om Thomas Hallings. I dokumentären får vi följa Hallings
liv och lyssna till hur han tänker och gör.
Halling har haft lika stora ambitioner som Gessle.
De är nästan lika gamla.
Vad gäller uppmärksamheten för deras konst eller ersättning för
densamma kunde inte skillnaden vara större.
2017-07-02
14:34:42
tanke
I dagens Sverige säger makten( den politiska som den ekonomiska):
-Bygg luftslott och var glad över att du har någonstans att bo.
-Var inte avundsjuk på de som får allt
-Om du blir sjuk eller får dåliga tänder se till att du är rik
-Barn i förorten får skylla sig själva. Kan de inte se till att få aktiva föräldrar
får de stå sitt kast
-Att gängkriminella kommer från fattiga miljöer är en slump. Mer poliser är svaret
-Alla val som vi har att ta ställning till: se till att du har pengar annars är du ute ur spelet
-Bara de med pengar och tillgångar har rätt till båt, sommarstuga och resor
2017-07-02
04:13:00
Touren börjar
Idag var det dags igen. Sedan 1970 har jag på ett eller
annat sätt följt Tour de France. Förr var det mer att läsa
tidningar och när jag var runt tio skrev jag på papper och
körde en egen fiktiv tour.
Nu har man Eurosport där man kan spola fram på de gan-
ska tråkiga platta etapperna.
Årets upplaga verkar ganska avslagen och inte blev det bätt-
re när Valverde skadade sig redan på första tempoloppet.
Det är ju så att tre åkare kan vinna Touren: Froom, Contador
och Quintana. Vad som avgör är hur starka deras team är och
det skall till sjukdom eller skada om inte Froom skall vinna.
han har det överlägset bästa teamet och när Quintanas stark-
aste hjälpare försvinner på första etappen i ett lag som redan
innan är svagare på pappret pekar lite för att han skall kunna
vinna. Contador vet ingen heller var han befinner sig. Han har
haft några svaga år och inte övertygat i år.
Om någon annan skulle vinna skulle det vara en jätte sensation.
Porte, Yates, Phinot, Bardet, Aru och Chaves är de som nämns
men ingen tror egentligen att de skall vinna.
Så för de flesta stall handlar det om att vinna etapper.
Risken är stor att Touren blir ointressant när den är så förutsägbar.
Giro d´Italia har ju varit högintressant de två senaste åren just där-
för att inget ahr varit avgjort förrän sista etappen.
Men i första hand är det meditativt att ligga och kolla några timmar
på etapper där det inte händer så mycket och lyssna till Vacchi och
Adamssons kommenterande om allt och inget.
Om man sedan har boken om Tour de france med sig i soffan kan
man gotta ner sig i detaljer.
751 sidor cykelgodis
2017-07-02
01:38:13
samtal med morsan
Jag pratar dessa dagar med morsan om gamla tider.
Vi pratar om gården där jag växte upp där vi hade in-
gång från Lilla Redbergsgatan och de på andra sidan
gården som bodde i de finare lägenheterna hade ingång
från Redbergsvägen. På våran sida fanns bara ettor och
tvåor. På andra sidan fanns större lägenheter med balkong
och badrum. De hade i vissa fall två ingångar som var plan-
erade för att tjänstefolk skulle kunna gå in där. De var två
världar på en gård i det svenska folkhemmet.
Vi pratar om män som sällan respekterade sina kvinnor.
Morsan berättar om gubben Göthberg som kom upp till hen-
ne och gormade och skällde över mig. Morsan var höggravid
med min syster. han beskyllde mig för att ha ryckt loss ett
räcke i trappan ner till utgången mot Redbergsvägen vilket
hade fått till konsekvens att hans fru ramlat och brutit armen.
Morsan var chockad. Jag var tre år. Tidigare hade han beskyllt
mig för att ha slagit sönder en ruta till tvättstugan, men när
morsan gick dit fanns inget söndrigt fönster.
Alla mina ungdoms kvarter revs
Hon gick då upp till hans fru. Hon beklagade sig och sa att han
inte visste vad han gjorde och att hon aldrig hade anklagat mig
för någonting. När de står där hör de hur dörren öppnas och han
är på väg in genom ingången några trappor ned. Hans fru blir
rädd och säger till morsan att gå upp mot vinden så att gubben
inte får syn på henne. Kvinnan är livrädd. Så morsan tog sig
upp med sin stora mage och tog skydd.
Där slutade vi att prata denna dag. Efteråt kommer en massa frågor.
men det får jag ta en annan gång.
