2017-07-24
13:45:09
Tankar om att vara ung
Jag lyssnar på Snedtänkt och programmet där programledaren
Kalle Lind samtalar med Håkan Thörn om Haga och Christiania.
De får mig att tänka på min egen högstadietid i Ånässkolan under
åren 71-73. Då det pratas om den stora vänstervågen var vi ganska
många unga runt Redbergsplatsen, Gubbero och Olskroken som
tog en helt annan väg. Hur det gick till vet jag inte riktigt. Men vi
var under några år närmast att betrakta som högerextremister.Vi
hade USA-märken på oss för att visa var vi stod i frågan om Vietnam.
Vi hade märken där det stod "Stoppa vänsterextremismen" . Vi var
intresserade av Demokratisk Allians(vilket var en suspekt högergrupp
som befann sig på båda sidor lagen och som senare blev Contra och
var med i tidiga SD). Lars hade kontakt med Nordiska Rikspartiets
partisekreterare Hans Burgemeister, vilket gick Gestapoklädd, och en
gån träffade jag denne man och han utbröt vid åsynen av en lång blond
ung pojk: Ahhh, det var en schön arisk pojk! Kanske var det detta möte
som fick allt att svänga för jag minns detta med obehag.
Jag kan inte sätta fingret på varför vi hamnade där. Det fanns ingen ide-
olog som trimmade oss. Det var inget vi pratade om. Vi bara var mot all
vänster och gillade USA. En orsak kan ha varit att några lite äldre killar
i Gubbero var med i MC-gänget Lucifers bunch och där var det US för
hela slanten. De lyssnade på Shanana och söp. Vi höll på att åka på
stryk när en av dem fick reda på att vi lyssnade på knarkarmusik. Det
var då Uriah Heep.
Vi köpte militärjackor på militära överskottslagret för 3 kronor där vi skrev
"FNL go to hell".
En av mina vänner och vi är vänner ännu hade på sig ett FNL-märke och
det höll på att sluta illa. Han hotades av MC-killarna och de sa till honom
att om han inte tog bort märket skulle ha få stryk. Ingen av oss andra tog
honom i försvar. Där uppstod också en spricka och jag minns att jag börj-
ade att fundera.
1973 kom då Chilekuppen och då började tankarna att snurra rejält. Den
klass vi gick i 7:an och 8:an splittrades och hälften kom till Gamlestads-
skolan och den andra hälften till Lundenskolan. Jackorna åkte av och sak-
ta började högerextremismen rinna av oss alla.
De högerextrema var aldrig underbyggt. Det var bara häftigt. 1972 när Haga-
ockupationen var stod vi på utsidan på samma sida som raggarna som var
där för att hjälpa polisen att rensa ut vänsterslöddret. Ingen av oss hade an-
dra tankar än att det var häftigt och att vi var de coola grabbarna och de på
andra sidan var slödder. Ingen av oss läste något som kunde förmedlas ut-
an vi levde i schabloner och fraser.
Så kom gymnasiet 1974 och i princip allihop hoppade från ena sidan till den
andra.
Jag och Sonny blev först VPK-are för att sedan bli maoister och gick med i
Röd Ungdom.
Johan blev KPMLr-are.
Tore blev sedemera professor i sociologi med något slags vänsterperspektiv.
LOB blev först känd punksångare och sedan författare för att sedan försvinna
på offentligheten. Omöjligt att säkerställa hans politiska hemvist.
Jens, som hade en bror som var med i Lucifers bunch, gick det inte så bra
för. Han hamnade i missbruk och förra månaden läste jag hans dödsannons.
Lars vet jag inte vad det blev av mer än att jag tror att han bor kvar i lägenhet-
en på Redbergsvägen där han bott hela sitt liv.
Peder blev raggare och har en bilverkstad.
Jag tänker på detta när man idag läser om unga som blir jihadister. Det behövs
inte mycket för att man som ung skall hoppa på ett tåg som går. Det behövs in-
te heller mycket för att man skall hoppas av samma tåg som man steg på.
Mina föräldrar var och är gråsossar. De omfamnade det svenska folkhemmet
och så var det också med de andras föräldrar. Vi fick det inte hemifrån.
Så den enkla förklaringen är att någon blev intresserad och vi andra bara hängde
på. Jag kan inte heller minnas att någon kommenterade vare sig våra jackor eller
märken. Det kan man lägga på minnet när man ser 70-talet som ett enda stort
vänsterdecennium. I det stora hela pågick livet som vanligt och få brydde sig om
vare sig det ena eller det andra om det inte handlade om den privata sfären.
Kommentera inlägget här:
