2017-07-26
14:25:22
Hur kommunicerade man förr
I mitten på 70-talet fick jag min första lägenhet på Kommendörsgatan.
Huset var minst sagt fallfärdigt och jag delade uppgång med en sam-
lin kufar. En knarklangare som en gång slängde ut en hund genom sitt
fönster på tredje våningen och som nätterna igenom spelade I shot the
sheriff med Bob Marley. Där fanns två alkoholiserade bröder, en knar-
karkvart, en mystiker som bara lämnade lägenheten för att gå på toa-
letten och den sista lägenheten tror jag tillhörde socialen för där var det
fyllefest varje onsdag. Fönsterna i uppgången byttes ut med masonit-
skivor när det gick sönder och belysningen fungerade inte.
Jag hade gasspis och som sagt toalett på gården.
Ett rum och kök men med två ingångar som var brukligt förr när man
gjorde lägenheter.
Vedspis och framför allt kakelugn.
Idag kan jag fundera över hur jag kommunicerade. Jag hade självklart
ingen mobil eller dator. Jag hade inte ens telefon. Jag hade heller inte
TV. Duschade gjorde jag i skolan. Tvätten åkte jag hem med till morsan.
Hyran var 169 kronor i månaden. Jag hade inte cykel på den tiden utan
tjuvåkte spårvagn och buss( hade inte råd med kort).
Men ändå kan jag inte minnas att det var problem att umgås och träffas.
Det krävde bara lite mer planering.
Det låg på mig att göra den planeringen. Få eller ingen kom frivilligt till
min lägenhet och om de gjorde det fick jag möta dem och hålla hand
tills vi var inne i lägenheten.
Från -75 till -82 var jag utan TV. -80 skaffade jag telefon.
Jag läste mycket och jag var lyssnade redan då på radio och nattradion
var en trogen bakgrundsgäst.
OBS Kulturkvarten 22.00 var stadigt inslag om jag var hemma och många
av de programmen spelade jag in på bandspelaren för att lyssna om.
Idag har jag svårt att förstå hur jag fick ihop det ekonomiskt. Hyran var låg
och de första åren var det lilla studiebidraget och tror jag barnbidraget som
jag hade att leva på. Sedan började jag jobba på Lillhagen men arbetade
aldrig mer än halvtid.
Jag vill minnas att jag inte levde i direkt överflöd men heller inte att jag varje
dag knotade över att jag hade för lite pengar.
Kommentera inlägget här:
