2017-03-03
01:44:44
Då och nu
På 70-talet beskrev den vänster jag tillhörde media
som förljugen och i knät på etablissemanget, fast vi
använde överklassen som maktbegrepp.
Vi menade att media ljög om vad som skedde i sam-
hället, att man dolde de verkliga sanningarna och iställ-
et serverade lögner till folket.
Värst var kvällspressen men morgontidningarna var inte
så mycket bättre. Anders Harning gav ut Tidningslorden
som beskrev GP och Hjörne som en direktör med en lögn-
fabrik.
För att beskriva den verklighet som var kunde man ta Hein-
rich Bölls lilla roman Katarina Blums förlorade heder som ex-
empel. I den förgörs en ung kvinna av Springerpressen som i
sitt sökande efter skandalartade nyheter inte väjde för rena
lögner eller om man behövde gå över lik för dessa lögner.
Boken blev också en alldeles utmärkt film. Schlöndorffs bästa och han gjorde
den med en annan tysk filmlegend, Margarethe van Trotta.
Vi hyllade Gunter Wallraff som under cover letade sig in i hela
det tyska etablissemanget, eller överklassen om man så vill,
och avslöjade vad som sades och tänktes mellan skål och vägg.
Idag kan vi se hur den svenska högern i princip tagit över den
världsbilden.
Media ljuger. DN är värst och sedan kommer Aftonbladet och
Expressen.
Man hänvisar till just Böll och Katarina Blum.
När gruppen runt Granskning Sverige utger sig för att vara andra
än de är för att få etablissemanget att försäga sig relaterar de till
just Wallraff.
Uppochnervända världen eller vad?
Ett möte där man hör åsikter man sällan hör annars.
Kommentera inlägget här:
