2017-03-04
01:07:02
Så jävla trött
En gammal historia upprepar sig. Pojke A får för sig
att han skall sno en jacka från pojke B och gör så.
Pojke C ser detta och berättar. Då sammankallar
Pojke A Pojkarna D,E,F.G,H och I för att dessa skall
hota Pojke C.
Vi har åtgärdad Pojke A med stölden. Han har fått ta
smällen med sin mamma.
Hoten skedde i skolan och där har det vidtagits åtgär-
der.
Nu gäller det att stödja Pojke C med alla till buds stående
medel.
Några mindre bemedlade hjärnor skulle säkert säga att
detta är ett blatteproblem.
Icke.
När jag var 15år var det en stor konflikt i skolan som gällde
mobbing och senare droger.
Inkallade till rektor blev jag, Jens och LOB.
Jag "friades" från allt. LOB var någonstans mittemellan. Jens
åkte på drogerna.
Ilskan över detta lät Jens gå ut över mig och LOB.
Den senare misshandlades svårt två gånger.
Jag jagades i sex månader utan att de fick tag i mig.
De som jagade på Jens order var en grupp svenska pojkar
som inte visste vad som hänt men de såg oss som tjallare
och då skulle det dunkas. De brydde sig inte om vad som
hade hänt. De agerade utifrån vad Jens sagt. Vare sig jag
eller LOB hade sagt ett ord om Jens. Vi pratade bara för oss
själva.
Detta var 1973 i det som av vissa s k Sverigevänner kallas
idyllen i vårat land.
Killar som sluter sig samman i fega grupper för att ge sig på
enskilda finns i alla klasser och bland alla etniciteter. Ja, även
tjejer ger sig på andra tjejer på samma premisser. Grupper mot
enskilda.
Det som är svårt att förstå är att man inte klarar av att se hela
bilden.
Hur svårt kan det vara?
Varför ger man sig inte på den som stjäl? Den som våldtar?
Den som mördar? Den som misshandlar?
Nej, förövarna har svårt att se sina egna handlingar utan tycker
att de som berättar om dessa usla handlingar är de stora skurk-
arna. Detta förändras självklart om samma rånare skulle rånas
själv.
Kommentera inlägget här:
