2017-03-21
03:28:58
Vänster och klass
Många av dem som hyllar det mångkulturella samhället
och som tillhör medelklassen är hobbyvänster. De har å-
sikter som är allmängiltiga och "fina"
Men när det kommer till skarpt läge så är deras åsikter in-
te mycket värda. Det kan nog räknas på ena handens fing-
rar hur många i svensk medelklass som aktivt väljer att bo-
sätta sig i förorten för att kämpa för det mångkulturella. Li-
ka få väljer en skola med förortsbarn till sina egna barn för
att visa solidaritet och på så sätt visa att man menar allvar
med kampen.
Snarare brukar resan gå åt andra hållet. De som profilerar
sig inom kultur, ekonomi eller politik som bor i förorten tar
chansen när de uppmärksammas och får tillräckligt med peng-
ar att flytta därifrån.
Detta är ju en av de stora orsakerna till att ingenting förändras
och sker en förändring är den till det sämre.
Medelklassen hyllar förorten för att det är så fint och människor-
na hjälper varandra. Det är ju helt enkelt inte sant.
Det är som underklassen innan organiseringen av vänstern i
slutet av 1800-talet och i synnerhet på 1900-talet, då lydde man
överhetens dagordning och de som eventuellt inte fann sin plats
söp och begick brott. Många fanns sin palts med religionens hjälp.
I stora stycken är det bilden av förorten i Sverige av idag.
Några få kämpar på i ännu mindre partier men det som är den
huvudsakliga vänstern finns inte på plats. Vänstern är idealist-
isk och tror att man förändrar verkligheten med vackra ord ant-
ingen i debatter med likasinnade eller med facebookgrupper.
Stora delar av vänsterpartiets arvoderade förtroendevalda har
sin primära uppgift att försvara sina egna arvoden och position-
er.
Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk, skrev Marx.
Det var sant då och det är sant idag.
Om detta skriver GP men inte ofta läser man samma analys i
vänsterns skrifter.
Kommentera inlägget här:
