2017-05-30
12:36:57
Maktanalys
I Sverige idag finns en märklig samstämmighet mellan liberaler,
libertarianer över nazister och neofascister till vänster och int-
ersektionalister och det är att utvecklingen styrs av enbart den
politiska makten, media och kultur.
Frågan om makt handlar bara om frågan om värderingar.
Ingen tar upp frågan om kapitalet.
Det är som om frågan om svenskt näringsliv och arbetsmarknad
är en icke-fråga.
Svenskt näringsliv är ju uppbyggt som en värsta diktatur. Den som
har pengar bestämmer oavsett kompetens eller värderingar.
Så om man sablar ner på Sveriges Radio och pratar som om detta
är DDR och samtidigt blundar för hur kapitalet är organiserat är an-
tingen blind eller bara dumihuvudet.
Det är mer naturligt att neofascister och nazister blundar för detta.
Deras analys bygger ju på att vi har det i blodet. De pratar om bra
blod och dåligt blod. Då kanske man inte skall begära så mycket.
Mera märkligt blir då den vänster som också bara ser till värderingar.
En vänster som inte tar med bas och överbyggnad i sin analys är ju
per definition inte socialistisk. Vänster blir här då något annat än soc-
ialism. Sällan eller aldrig pratar denna vänster om klass och motsätt-
ningar mellan dessa klasser, desto mer pratar de om motsättningar
mellan kön, sex och ras.
Den stora faran med denna brist på full analys är att kapitalet kan härja
fritt, och gör det, och formar världen till den totala kapitalets diktatur som
den alltid strävat efter. Det är kapitalets natur att sträva efter den totala
kontrollen.
Frågan är hur en vänster kan missa det?
2017-05-30
11:35:39
Drömmen om en revolution
På den mycket intressanta podden Markus och Malcom pratar
man om det kommunistiska samhället. Det väcker en fråga som
jag burit med mig stora delar av livet. Idag tror jag inte att en revo-
lution på det sättet som genomfördes under 1900-talet är möjlig
eller eftersträvansvärd.
I huvudsak tror jag att revolutionärens största tankefel är att efter
denna revolution skulle allt bli så mycket bättre. Vad skulle egent-
ligen förändras i våran banala vardag efter en revolution? En revo-
lution idag skulle ju slå sönder det mesta i det samhälle vi har för
att sedan byggas upp. Under överskådlig tid skulle man då behöva
bygga upp en repressiv makt för att ha kontroll på alla de som var
emot samma revolution. Det ligger ett Gulag om hörnet efter varje
revolution.
Det kan ju bli en nödvändighet att göra någon form av revolution.
Om det spöke som nu drar över västvärlden och som bär neofascis-
mens ansikte ytterligare flyttar fram sina positioner kan ett försvar
av ens de enklaste borgerliga fri- och rättigheterna bli tvungna att
försvaras och då kanske i sin ytterlighet med våld.
Men det perspektivet är inte att förändra bara för att ta makten över
produktionsmedlen, det är snarare ett försvar för det borgerliga sam-
hället.
Revolutionärer har ju i ett och ett halvt sekel häcklat reformismen
för att denna bara vill dela säng med kapitalet. Men om man tittar
tillbaka och ser hur arbetarrörelsen under relativt kort tid förändrade
Sverige måste man tänka till. Det handlade om att organisera arbet-
arna, att organisera kampen för ett bra boende, ta kamp för en alter-
nativ kultur eller att organisera kooperativ för att se till att medlemm-
arna fick bra varor till rimliga priser. Det fungerande så länge som
Socialdemokratin var ett medlemstyrt parti och där de styrande i part-
iet var någon form av socialister. Marx tes om att "varat bestämmer
tänkandet" blir tydlig när man ser till hur sossarnas elit under 1900-
talet flyter ihop med den ekonomiska eliten och börjar självklart tän-
ka som den.
I B Traven sextett av romaner om revolution är en av de bärande tes-
erna att man inte skall börja prata om hur man vill ha det när man håll-
er på att befria sig. Om man gör det är splittringen given innan man
ens börjat befrielsen och detta, vad kommer sen, har inget svar.
Med stigande ålder blir jag mer privat. Den revolutionära glöden falnar.
Uppenbara orättvisor som krig och förtryck upprör mig fortfarande men
att förändra ett samhälle som vårat handlar mer om de små stegen.
Tyvärr tas ju inte ens de små stegen nu.
2017-05-29
11:12:07
War machine
David Michod har gjort en film om en del av kriget i Afghanistan.
Brad Pitt spelar en fiktiv general som dock alla begriper är Stan-
ley McChrystal. Denne general kommer till Afghanistan för att rö-
ja upp och vinna kriget för USA i Afghanistan. McChrystal hade
ett bra CV och hade tidigare röjt i Irak ( för vem kan fråga sig).
Det är intressant att följa spelet om hur USA tänkte sig vinna det-
ta krig. När McChrystal begär att få 40000 soldater får han det till
slut från Tyskland, men med den begränsningen att de inte fick
sättas in i strid.
De amerikanska politiker och alla FN-anställda framställs som helt
uppgivna och som bara väntar på avlösning.
McChrystal ville nog vinna detta krig men han var helt omedveten
om Afghanistans folk och historia. Man kan inte bara komma med
vackra ord från en kolonialmakt och tro att afghanerna tar sig till
sina hjärtan.
Filmen är inte speciellt bra. Pitt har underbett som vanligt när han
spelar soldat och filmen är behäftad med de vanliga klicheerna för
amerikansk film (Michod är dock från Australien) som skall skildra
krig:
-De amerikansk soldaterna vill väl men är desillusionerade och undrar
varför de inte får strida som riktiga soldater, alternativt inte förstår vad
de gör där.
-Amerikanska befäl är förbannade på politiker som inte låter de duktiga
soldater kriga som riktiga män.
-Den inhemska befolkningen är lätt efterbliven och de inhemska soldat-
erna är både efterblivna och går på droger.
Även om filmen inte är bra väcker den ändå frågan: vad i helvete gör USA
och FN överhuvudtaget i Afghanistan?
2017-05-27
23:09:04
bada
Idag tog jag årets första dopp. Det var varmt idag och när jag
hoppade i Härlanda Tjärn var det 20 grader i vattnet. Riktigt
skönt.
Det roligaste med dagen var dock att snokarna var tillbaka under
bryggan. De var borta förra året men har alltså hittat tillbaka igen.
2017-05-27
23:05:49
Cykel
Giro d´Italia går mot sitt slut. Aldrig tidigare har det
varit så jämnt mot slutet. Sex cyklister kan vinna. Den
stora frågan är vem som har benen för dagen. De sen-
aste bergsetapperna har körts i hårt tempo och alla är
trötta. Så vem är minst trött. Demoulins är favoriten om
han har orken. tempo är hans specialitet och få eller ing-
en kör tempo som han. Nibali och Pinot kan vinna om de
har dagen. Quintana är en svag tempoåkare och även om
han leder inför sista etappen så har han för lite tid. En lit-
en outsider är Zakarin som sett bra ut de senaste dagarna
och har gjort några riktiga grymma lopp på tempo.
Spännande är det i vilket fall.
Det är fascinerande att följa dessa cyklister. De är som maskiner.
De tittar på sina pulsklockor och om det börjar komma på rött
så slår de av. De vet att de inte kan besegra kroppen med vilja.
Om det lyser rött och kroppen börjar säga ifrån så måste de helt
enkelt släppa andra åkare. Om de inte gör det kommer de att klap-
pa igenom totalt, På bara någon mil kan de tappa flera minuter vil-
ket är förödande i en Tour. Demoulins har flera gånger under de
senaste dagarna gjort så här. Han har släppt och väntat. Istället
för att följa med i ryck har han legat och kört i ett tempo. S han
har tappat tid men inte mer än att han kan ta igen det på sista
tempoetappen.
Touren är egentligen ett lopp som handlar om att fem -sex cyklister
kan vinna. Det handlar om de sex som nu ligger i topp. De har styr-
kan och de har teamet runt om som kan hjälpa dem till seger. Ingen
cyklist kan vinna med ett svagt team. Det handlar alltså om fem-sex
åkare som kan vinna sammanlagt. Sedan finns det de som kör om
etappsegrar men som inget har med totalen att göra. Vissa är bra
på köra berg och kämpar om de etapperna. De allra flesta är hjälp-
ryttare för sina kaptener. De skall hålla fart för sina kaptener eller
dra igång klungan för att skapa yta för teamets spurtare.
Cykel är så mycket lag även om fokus finns på de fem-sex som
slåss om slutsegern.
2017-05-27
11:28:40
På bio
Det är inte så ofta jag går på bio nuförtiden. Runt de tjugo
var det en film i veckan. En orsak till att det blev färre besök
var att jag blev far och en annan att det kom video och sen-
are hittar man ju allt på nätet.
De är ju lite synd. Det är en bättre upplevelse att se en film
i det stora formatet oavsett hur stor skärm man har hemma.
Igår var jag och såg Alien-Covenant. Det var bara ett måste.
Jag såg den första Alienfilmen 1980 på Flamman. Det var en
märklig upplevelse för jag var ensam i denna stora klassiska,
sedan länge nedlagd, biograf. Filmen hade gått länge och ha-
de bara någon vecka kvar innan den skulle tas bort. Jag hade
läst om den. Jag hade läst en serietidning så jag visste storyn.
Ändå satt jag och höll i träramarna. Den första filmen måste va-
ra en av filmhistoriens mest spännande. Jakten på monstret, ell-
er om det är tvärsom, i smala gångar i ett nedgånget rymdskepp
är ju genial. Man vill bara skrika åt Ripley i slutet av filmen att slu-
ta leta efter katten och kolla monstret bakom ryggen.
Den första filmen är också den bästa. Vilket är lite märkligt med tanke
på att tekniken rusar fram och man idag kan göra närmast vilka effek-
ter som helst. Men det är berättelsen som är det viktiga och de aktör-
er som driver fram den.
Filmerna som sedan följde har skiftande kvalite. Andra filmen smask-
ar på med effekter och det sker på bekostnad av berättelsen som i
sammanhanget verkar ha en underordnad betydelse.
Sedan kommer del 3. David Fincher gör sin första riktiga långfilm. Och
som han gör det. Det är ett dystopiskt mästerverk. Klart en av de bästa
filmer jag sett. Planeten som bebos av i huvudsak onda människor och
andra som bär en massa tillkortakommanden i sin barlast. Alla dessa mer
eller mindre misslyckade människor, alla dessa som kanske varit bäst som
döda, jagas i trånga gångar av det stora onda. I denna dödsjakt plockas
det mänskliga fram som de flesta av dessa grova brottslingar inte tidigare
haft. Det finns så många bottnar i Finchers film att man kan se den flera
gånger och varje gång ha behållning. Några år senare gjorde Fincher sitt
stora mästerverk Seven vilken är en av filmhistoriens bästa filmer vilket
han sedan toppade med Fight Club.
Del 4 är svår att bestämma. Är det en kalkon? i vilket fall tycker jag inte
att Jeunets formspråk fungerade. I filmerna Delikatessen och De förlorade
barnens stad skapar Jeunet ett formspråk som ingen sett tidigare och där
han skrev i sig i filmhistorien. Men detta formspråk fungerar inte när man
har en tradition att förhålla sig till.
Så nu då är Scott tillbaka med femte delen. Emellan har vi Prometheus
som var en storslagen film som tar sig tar sig an den mänskliga existens-
en i stort som tema. I mitt tycke kunde Scott varit lite tydligare och han
skulle inte brassat på å det vildaste i den senare delen av filmen. Jag
gillar den första delen av filmen som handlar mycket om Walter som är
en robot som är en utveckling av den David som fanns i Prometheus.
Hans tankar om existensen i allmänhet och hans egen i synnerhet är
spännade. Vad som närmast blir obegripligt är Davids intåg i filmen. I
några scener som kunde varit en film i sig blir filmen bara för mycket
av allt. Så den sista(?) delen av Aliensviten blir kanske den sämsta
trots alla effekter som Scott inte hade tillgång till i den första och ändå
var första så mycket bättre.
(Filmerna Alien vs Predator är en egen och mycket uslare genre)
2017-05-24
13:06:54
Serie som belyser vår tids största fara
När vi pratar om frihet finns det två stora skiljelinjer som
finns med samma ord: Frihet till och Frihet från.
De positiva är alltså till. Det är det öppna samhället som
har öppna gränser, yttrande-, mötes-, organisationsfrihet
och där allt som inte skadar någon annan är tillåtet.
Det negativa handlar i huvudsak om att skydda medborg-
aren från allt det ovan. Frihet från att utsättas från våld ell-
er dåliga tankar.
I serien The Handmaid´s tale befinner vi oss i en värld av
negativa friheter. Människor avrättas till höger och vänster
och allt handlar om reproduktion. De som styr vilket är ett
patriarkat säger att det är för de mångas bästa och att när
man skyddar många kan några få drabbas av detta.
Boken som serien bygger på
I serien får vi tillbakaglimtar till hur detta kunde ske. Hur grod-
an sakta kokades och utan att den märkte att den var på väg
att dö. Skyddet mot terrorismen skapade en repressiv stat som
sakta fick ett eget liv. När polis och militär ges makt har de en
tendens att öka sin egen makt och detta sker snarast per auto-
matik. För att skydda människor måste man begränsa deras
rörelse- och tankefrihet. När man letar efter fiender hittar man
alltid några och snart letar man efter de i gråzonen och ytter-
ligare lite senare går man utanför gråzonen.
När så man passerar gränsen där debatten och tankarna har
begränsats förlorar också orden betydelse, det är då den stora
repressionen sätter in. Små brott blir stora brott och straffen
blir skarpare , dödsstraffen ökar och tortyren sätts in. Det är
den repressiva statens dilemma, ganska snart har man nått
taket i repressionen.
De allra flesta repressiva stater skyddar sig genom att skapa
demoniska fiender. man säger sig skydda sig med våld mot
något som är än värre. Detta än värre är alltid en illusion som
skapar en stat där verklighetsbegreppen förskjuts. När man in-
tervjuade de som ledde tortyren för den grekiska juntan på
60-talet mot diverse motståndsfolk försvarade de sig med att
de som torterades var människor som skulle dödat dem själva
och deras familjer. Torterarnas upplevelse var alltså att de i
första hand skyddade sina egna liv och sina familjers mot vad
de upplevde var reella dödshot.
Serien The Handmaid´s tale skildrar detta tämligen väl. Det är
en orwellsk värld vi förflyttas till och den är inte så lång från vår
egen.
2017-05-24
12:06:05
fegt?
Ett nytt terrorbrott utförs i Manchester. 22 människor
dödas och många fler skadas. En ensam man spräng-
er sig själv och säkert i god tro att han gör något bra.
I det ögonblick han trycker ner knappen som skall ända
hans eget liv och många andras tror han att nästa gång
han slår upp ögonen skall ha befinna sig i paradiset och
omgärdas av massa vackra kvinnor och få en klapp på
huvudet av Gud för bra arbete.
Det han gjort är avskyvärt, hemskt, vidrigt och en massa
andra saker, men kan man säga att det är fegt att spränga
sig själv?
De politiker som dagarna efter kommenterar dådet använder
just det ordet. Det är fegt.
Det är samma politiker som världen över accepterar drönar-
attacker mot olika mål. Förarlösa plan som släpper bomber
med mer eller mindre säker destination. I flera fall har civila
lidit offer. För något år sedan tog man fel och bombade ett
sjukhus. Hundratals dog. Många var skadade barn som låg
på sjukhuset för vård.
Detta dåd ledde till några notiser. Militär bad om ursäkt. Inga
politiker gick ut och pratade om att det var fegt. Nej, istället be-
klagade man det som hänt som vore det en felparkering i city.
När man säger att man måste bekämpa ideologin bakom terr-
ordåden i Europa måste man inte då också se vad som skap-
ar de tankar och människor som utför dåden. På samma sätt
som väst visar upp offren för terrorn visar terrorister upp offren
för väst krig i världen för att förklara varför de gör vad de gör.
Det är väst krig i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och den långa
konflikten i Palestina som skapade Al Qaida som skapade IS.
Det är nog inte den diskussionen de som vill angripa terrorns
ideologi vill ha.
2017-05-23
11:29:00
bränna bilar eller bränna sprit
I Aftonbladet ställs frågan om varför det bränns bilar i
Husby men inte i Degerfors. Frågan är egentligen från
Jimmie Åkesson. Han ställde frågan för något år sedan
men det var inget parti eller ledare som tog den.
Som en slutsats skriver artikelförfattaren:
Men varför brinner inga bilar i Degerfors? Jag gissar att det har att göra med bristen på urskiljbara fiender. I förorten är det globala kapitalet osynligt. Men polisen är hela tiden närvarande som uniformerade symboler för ett brustet samhällskontrakt. Bilbrännarna själva skulle inte formulera sig på det sättet. För dem handlar det om att ge igen på ett högst konkret plan. Men det går inte att komma ifrån att polisen också representerar regeringen.I Degerfors är det tvärtom. Där är det globala kapitalet synligt men inte polisen
Jag delar åsikten om folk i glesbygden inte ens funderar
på att bränna grannens bil. Det skulle ju bara vara korkat.
Däremot delar man gärna synen på att det inte är något
större brott att bränna sprit, tjuvfiska, tjuvjaga eller jobba
svart. Det finns en slags utbredd ovilja mot den större stad-
en och märkvärdiga stadsbor. En protest som i viss mån är
en klasskonflikt. Men å andra sidan har många på landet
sin lilla jordplätt och skog och det lilla ägandet går före alla
tankar om klass som förenande.
Jag delar inte i lika hög grad att brända bilar är en uttalad
protest mot samhället. Möjligen i en slags omedveten kon-
text. De flesta som bränner bilar är unga och kan nog snar-
are räknas in i samma kategori som gårdagens äppeltjuvar.
Men det finns ett utbrett hat mot polisen som får ta emot all
den ilska som finns. I förorten blir klasskillnaderna så tydliga
för alla och envar. Ojämlikhet föder ilska och ilskan måste
tas ut någonstans. Tyvärr så brukar det blir så att man stjäl
av "sina egna" och skjuter på desamma. I förlängningen blir
förortens kriminella det bestående samhällets bundsförvanter.
De kriminella styrs av en hierarkisk individualism som inte
bryr sig om vem som är offret. Offer äter offer.
Vad förorten i första hand saknar är en politisk kraft som för-
enar och organiserar. Brända bilar är ju extremhögerns stör-
sta politiska vapen i deras kamp mot det "mångkulturella".
Avpixlat har ju varje dag en bilbrännarrapport som självklart
bekräftar alla deras läsare att samhället är i kaos och att vi
behöver en etnisk rensning i landet.
2017-05-22
14:46:00
Demokrati, fred och frihet
Ord är ord och utan innehåll är de tämligen värdelösa.
Det gäller i synnerhet orden fred, frihet och demokrati.
Frihet är kanske det som sticker i ögonen mest. De
flesta som användet det menar att några få skall ha
rätten att äga lika mycket som en förkrossande majoritet.
Dessa få än inte ens nöjda med sin extrema rikedom
utan satsar massor av pengar för att sänka skatter värl-
den runt. Det är inte pengarna de är ute efter. Det är
skapa svaga stater som inte kan hota deras rikedomar.
I faktiska tal är idag förhållandet mellan rik och fattig ung-
fär som på de absoluta staternas tid. Då styrdes staterna
av en monark och en uppbuden adel. Det påminner mycket
om dagens situation med alla snuskigt rika som iklätt sig
adeln rockar. Då som nu tonade man ner att det fanns någ-
ra klasser och istället skapade man konflikter kring religion
och etnicitet.
Frihet används också av USA och Väst för att slå sönder
stater där man vill ha kontrollen över i första hand olja och
i andra hand geopolitiska strategiska fästen. Libyen, Irak,
Afghanistan och Syrien har förvandlats från repressiva gan-
ska bra fungerande stater till laglösa kaosstater De allra fle-
sta skulle med säkerhet välja livet före den frihet som krigen
och dess efterföljd har lett till.
Fred kan vara den som USA erbjudit i alla sina krig sedan
Andra Världskriget. En fred som oftast givit diktaturer vilka
i sin tur skyddat den frihet som USA suktar efter som mest.
En frihet för rika att göra sig ännu rikare på de fattigas bekost-
nad.
Fred är ett meningslöst ord utan frihet och bägge meningslösa
om de inte definieras.
Demokrati kan vara det mesta. Centralt är fria och rättvisa val.
Yttrandefrihet, mötesfrihet , organisationsfrihet och rätten att
tro på vad man vill( och inte tro på gubbar bland molnen i synn-
erhet) är stomme i det vi kallar demokrati. Men under senare tid
hamnar dessa grunder i konflikt med varandra. Om man angriper
en grupp eller etnicitet blir det problem. Å andra sidan kan man
säga att om vi skall ha fungerande demokrati måste vi också ha
en gemensam lag som gäller alla och i den kan man hantera hets
mot folk av olika de slag.
Jag tänker på detta när vi har allt detta tjafs om värdegrunder.
Hur många säger att de är emot frihet, fred och demokrati?
Idag handlar allt värdegrundsarbete om just dessa tautologier.
Du skall vara snäll och inte dum. Nästan alla värdegrundsarbeten
är så ytliga och därmed meningslösa att ingen kan vara emot dem.
2017-05-20
23:57:11
Ett politiskt mord
Den 27-årige mannen som mördades i Lövgärdet kan
karaktäriseras som ett politiskt mord. Mannen drev på
för att tjejer skulle få spela fotboll och i vissa familjer och
släkter är detta inget tjejer skall hålla på med.
Som hans bror sa i en intervju i AB kunde de båda irriter-
as på hur tjejer inte fick samma möjligheter som killar att
exempelvis spela fotboll. Tjejer skall efter skolan förbered-
as för giftermål. Så har det varit i generationer i många
släkter och det är en struktur som är svår att bryta. Men
likväl är det en struktur som måste problematiseras och
brytas. det kan inte råda en relativiserande kultursyn där
det anses vara i sin ordning att tjejer förtrycks.
Under gårdagen satt jag på mitt kontor och hörde några
killar stå utanför och prata om att snitcha. De menade att
det inte finns några fall där det är i sin ordning att lämna
information för att en förbrytare skall åka fast.
Jag gick ut och frågade killen som pratade mest om han
skulle vara tyst även om det var hans bror eller syster som
sköts till döds.
Han blev upprörd om att jag nämnde hans bror och syster.
Till slut kunde han komma till slutsatsen att han inte skulle
snitcha för polisen utan han skulle hämnas detta själv.
Det var den rätta vägen enligt honom.
2017-05-20
23:47:49
Av barn får man sanningen
Idag var jag ute med mitt barnbarn och lekte på gården.
Hon hade en egen version av "gömme" där hon talade
om var jag skulle gömma mig sedan gick hon och räk-
nade för att sedan ha väldigt svårt att hitta var jag gömt
mig.
I vilket fall efter någon timmes lek gick vi upp till henne
mamma och hon frågade mitt lilla barnbarn om de skulle
fråga farfar om han skulle stanna kvar för de skulle grilla.
Då svarade mitt lilla barnbarn:
..eller också kan farfar åka hem.
-
2017-05-17
13:33:10
Så kan det bli
Den engelska serien Black Mirror visade sig vara något
utöver det vanliga. Det visades för flera år sedan på SvT
men det missade jag. Igår såg jag säsong 1 och det var
serie lit utöver det vanliga.
I första avsnittet kidnappas den engelsk prinsessan och man
vet inte av vem eller vilka. Hon är landets mest populära per-
son. Kidnapparna ställer ett krav. Premiärministern skall på
bästa TV-tid knulla en gris. Till en början är det självklart att
detta krav inte skall åtlydas, men med ett avklippt prinsessa-
finger ändras opinionen från att 87% inte tycker kravet skall
åtlydas till 87% för. Det är en kritik mot mediasamhället och
vart vi är på väg, om vi inte redan är där, och folket som en
massa som bara finns för att följa tillfälliga utspel och nycker.
I andra avsnittet kommer vi till en värld som i mycket påminner
om Aldous Huxleys Du sköna nya värld. Folk bor i små boxar
där det har skärmar runt om sig. De kan välja vad de skall titta
på men det kostar. Arbetet för att få dessa pengar är att cykla
dagarna i ända på en motionscykel. Livet kretsar kring upplev-
elser som man passivt skall konsumera. Vägen ut är att delat
i en slags Idol. Huvudpersonen lockar sin käraste att delat. Hon
sjunger gudalikt, men juryn har fullt upp med sångare, däremot
behöver de en porrstjärna. Så hon blir det istället. Huvudperson-
en blir bitter. Han planerar och utför i samma Idol en akt där han
hotar att ta sitt liv samtidigt som han kritiserar allt i det samhälle
han lever i. Juryn blir exalterad och erbjuder honom ett eget prog-
ram där han kan hota ta sitt liv till ett samhällskritiskt tal två gång-
er i veckan. Bättre kan inte vår tids officiella vänsterkritiker skil-
dras.
I tredje avsnittet har alla människor ett chip inopererat bakom örat.
Med det kan man ta bilder från alla upplevelser man har. Ett par
kommer hem från en fest och mannen är svartsjuk på sin kvinna.
En annan man som är med på festen visar sig vara hennes gamla
pojkvän. Mannen i paret spelar upp bilder gång på gång och med
alkoholens hjälp blir han mer misstänksam. Han tvingar henne att
spela upp sina bilder. Det blir självklart en soppa till slut som inte
kan reda ut. Information är inte neutralt utan det är behäftat med
känslor. många gånger, och i synnerhet i förhållanden, måste det
finnas tillit som besegrar misstänksamhet. Man kan tänka sig en
framtid där man kan visualisera tankar och drömmar. Hur många
förhållanden skulle klara det? Hur många människor har inte fan-
tasier som inte är till för att förverkliga? Om jag lever i ett förhåll-
ande där jag tänker på att knulla andra är jag därmed någon att
inte lita på?
Innehållsmässigt är Black Mirror bland det bästa jag sett. Det är
en serie som skapar tankar som lever vidare efter man stängt av.
Hur många serier kan man säga det om?
2017-05-17
13:06:10
det kontraproduktiva våldet
Under 70-talet fanns flera terrorgrupper som var aktiva
i Europa och i synnerhet i Västtyskland. Den mest kända
var RAF som agerade i Baader-Meinhofligans följd.
Deras program var att ,man skulle väcka den sovande ar-
betaren i väst genom att med våldsamma aktioner få polis
och stat i sin reaktion på våldet öka repressionen och där-
med visa den borgerliga statens "sanna" ansikte. Det gick
ju inget vidare med detta. Den förkrossande majoriteten tog
avstånd från våldet och terrorgrupperna krossades till slut.
Vänstern i Sverige markerade att det avgränsade och volun-
taristiska våldet var inte vägen att gå. Det påminner i huvud-
sak om hur förhållandet idag är mellan muslimer och islamister.
Konsekvensen av våldet på 70-talet var i vilket fall att en stor
del av vänstern raderades i det nyliberala 80-talet.
Med murens och kommunismens fall på 90-talet väcktes en
förhoppning att en ny vänster skulle kunna göra sig hörd. En
fri från barlasten Sovjet, fri från tanken om att kommunism ba-
ra är Gulag och nackskott.
De blev inte så. AFA uppstod och de tog i princip över RAFs
tankar. Det blev tydligt i upploppens Göteborg 2001. Få aktion-
er i modern tid har så misskrediters av så få och fått så stora
konsekvenser.
Borgerligheten kunde använda sig, och gör än idag, av bilden
att det inte är någon skillnad på våld från vänster eller höger.
Sverigedemokraterna har ju byggt upp sin stora potential myck-
et av att AFA har sprungit och hotat arbetarkvinnor i deras hem
bara för att de uttryckt gillande för SD.
AFA och liknande är som fotbollshuliganer. Det är inte fotboll de
gillar i första hand, det är det kittlande våldet.
Det kan tyckas som att nazister och extremhöger skall ställas till
svars, men hitintills har detta våld lett till att SD är ett av landets
största partier och att i deras följd växer en extremhöger som själ-
va säger att våld kommer det att bli på domens dag.
Vänstervåldet skapas av dem som söker genvägar, som tror att
det finns en stor massa som bara väntar på en signal och då kom-
mer att vakna ur sin borgerliga dvala och ta gator och torg i besitt-
ning och skapa ett bättre samhälle.
Vad vi fått är ett populistisk parti som närmar sig 20% i val. Vi har
fått en växande nazism som vädrar morgonluft. Jag lyssnade på
Nordfronts podd ( Nordiska motståndsrörelsens organ) och där
pratade man om judar som orsaken till allt från Sovjet över extrem
kapitalism till det sönderfallande mångkulturella samhället. Man pra-
tar om att alla svart skall skickas tillbaka till det underutvecklade Afrika
(man målar ut Sydafrika under apartheid och gamla Rhodesia som
de enda lyckade statsbildningarna i Afrikas historia och att den enda
gången Afrika utvecklades var under kolonialismen). Gamla skåmat,
men det intressanta är att de pratar väl om utvecklingen i Polen och
Ungern och ser i de båda staterna bundsförvanter.
Det som såg ut som stabila stater och värderingar som närmast var
axiom håller på att luckras upp. Höger och nazism är på marsch igen.
Det är frågan som borde vara nummer ett på dagordningen för det
som kalls vänster. Men i första hand handlar det om att organisera
de goda krafterna och fokusera på det egna. Vad är alternativet? Vad
kan vänster göra som inte görs idag? Hur kommer folk i gemen att få
det bättre med vänstern vid makten? Det först frågan som borde ställ-as
är: vad är vänster?
2017-05-15
14:05:08
vad jag minns
I senaste numret av Språk finns en artikel om pidginspråk
Det får mig att minnas några lektioner i svenska på andra
året i gymnasiet. Vi fick då en kandidat som inte såg mycket
ut för världen. Han var sådär otränat runt och utan axlar med
stickad väst och skjorta i avvikande färg. Allt lös mes om hon-
om. Det var fördomar som självklart inte gjorde det lättare för
honom. Men det var fördomar som kom på skam.
Han började prata om språk på ett sätt som jag aldrig hört vare
sig för eller senare. med låg stämma började han att prata om
pidginspråk och jag lyssnade. Särskilt intresserad blev jag när
det kom till argot. det är ett språk som finns i kriminella kretsar
och som skapas för att hållas inom gruppen för att utomstående
inte skall förstå. Särskilt vanligt på våra fängelser. Jag gjorde ett
litet arbete runt det med hans hjälp.
Lite senare pratade han om Bernard Karlgren som var vår tids
största språkvetare. Jag minns anekdoten som kandidaten be-
rättade: Två män sitter på Transibiriska järnvägen och den ena
en känd språkvetare börjar prata med den andre. Den förste byt-
er språk och dialekter så mycket han kan och den andre följer
mer. Till slut säger den förste: Som jag förstår måste ni vara
Bernard Karlgren. Den andre nickade.
Jag har ofta tänkt tillbaka på denna till det yttre oansenlige kand-
idat som gav mig minnen för livet. Han hade ett brinnande intresse
för det han sysslade med och det smittade av sig och gav mig en
så djup kunskap att det mesta sitter ännu idag över fyrtio år senare.
2017-05-13
23:47:40
farlig utveckling
Mordet i Lövgärdet visar åter en gång att vi har personer
som tar sig rätten att mörda människor för minsta skitsak.
vad jag förstår handlar det om en ung tjej som velat göra
sig fri från sin familj och levde under beskydd. Den mörd-
ade hade någon slags relation med henne. Detta skulle
alltså räcka för att man skulle mörda honom.
För några år sedan mördades en ung man i Biskopsgården.
Hans brott var att han "stulit" en flickvän. Detta mord hämn-
ades i sig med att åtminstone två bröder mördades.
Man kan fråga sig hur ordet heder kan finnas i detta samman-
hang.
Det obehagliga är ju att dessa gäng och släkter anses sig stå
utanför rättvisan och tar sig rätten att skipa den själva. Det är
ju inte svårt att se vart det leder. Minsta konflikt om minsta skit-
sak kan sluta i mord. det skapar ett samhälle som extremt få vill
leva i.
Det är ju självklart ingen utveckling. Det är att skruva tillbaka
klockan några hundra år.
2017-05-13
22:50:52
bra serie
Oftast är det ju obegripligt med alla dessa remakes man gör
i USA på europeiska serier. Ännu mer obegripligt är det ju
när de gör det på engelska serier. För några år sedan gjor-
des en engelska serie som hette Criminal Justice som var
riktigt bra. Nu har jag kollat på den amerikanska remaken
som heter The night of. Den är riktigt bra. Rollistan är mäk-
tig med Riz Ahmed, John Turturro och Michael Kenneth
Williams i ledande roller.
Det är åtta välmatade avsnitt som utspelas i fysiskt och
andligt mörker. Turturros eksemhärjade advokat är lysan-
de i sin cynism över sakernas tillstånd. Han tjänar sina
250 dollar och tar de fall som få andra vill ta i. Hans ide
är att genast nå förlikning så att hans fall aldrig går till
rättegång.
I centrum står en ung man som anklagas för mord.
Om han har gjort det eller inte får vi aldrig riktig klarhet i
men det är inte seriens fokus. Den är snarare att skildra
en slags vardag i detta grymma bland alla deltagande ak-
törer och skillnaden mellan att vara i fängelse eller frihet
är egentligen inte så stor.
Det finns många bottnar i denna serie som jag verkligen
hoppas att det blir fler säsonger av. Criminal Justice gick
ju två säsongen i England.
2017-05-13
20:45:50
Vem skriver historien
I P1 Historia pratar man idag om Kristian Tyrann. jag
minns det ganska klart från skoltiden. De målande his-
torierna om hur dansken halshögg de stackars oskyld-
iga svenskarna i Stockholm blodbad. I stort hade jag
med mig en bild av den tidens Pol Pot.
Så när jag blev lite äldre och läste Vilhelm Mobergs
Min svenska historia del 1 och 2 så förmedlar han där
en helt annan bild. Moberg skriver att danskarna kallar
honom då och nu för Kristian den Gode. Moberg närde
ett intensivt har mot Gustav Wasa och där någonstans
tror jag att hans bild av Kristian som det godaste av goda
uppstod. För enligt Moberg var han inte bara en god kung,
han var före sin tid med sociala lagstiftningar som om de
genomförts var i paritet med det svenska folkhemmet. det
är svårt att se en kung på 1500-talet ha ens i närheten såd-
nana tankar.
2017-05-13
19:50:37
När skall någon prata om klass
Jag lyssnar på Konflikt i P1 och det handlar om segregation.
Närmare bestämt segregation i skolan. Det borde inte vara
så svårt att förstå att vi får en segregerad skola när vi skapar
incitament för de rika att ha sina egna barn i egna skolor.
Ännu värre är att alla förklaringar till vårt segregerade sam-
hälle förklaras av sociala eller kulturella orsaker. Mer sällan
pratas det om ekonomiska orsaker eller att vi lever i ett klass-
samhälle.
Mer bestämt är det lika stora skillnader mellan fattig och rik som
i slutet av 1800-talet. Då var man mer tydlig med att de rika var
rika för att de var smartare, mer driftiga och i synnerhet intelligent-
are med en högre moral än de fattiga.
I stort samma modell som idag.
Men idag pratar vi om att de fattiga är obildade och dessutom inte
har någon bra kultur.
Så för att lösa problemet skall vi skicka iväg de som har fel kultur,
ge de som är fattiga skitjobb för 39kr i timman som lön och deras
barn skall vi få ordning på genom att tillsätta 25000 fler poliser.
Under tiden berikar de redan rika sig och de sluter sig samman i
slutna rum och i det stora hela har vi snart ett samhälle som inte
bara i skiljer sig i tillgångar. Om dessa skillnader skall behållas
måste det ju till fler poliser och murar av alla slag för att skilja de
rika från de fattiga och demokratin , ja vad skall man med den till?
2017-05-12
13:32:26
Kultur och pengar
Bonniers bokklubb har en massa aggressiva telefonsäljare.
För några månader sedan blev jag uppringd av en sådan och
erbjöds en bok. Jag frågade tre gånger om denna gåva inne-
bar något förpliktigande från min sida. Tre gånger svarade
säljaren att så inte var fallet. Jag erbjöds en bok av Stefan
Nilheim som jag kunde ha eller mista. Några veckor senare
kom en tantsnuskbok som jag aldrig i världen ville ha och
ännu mindre kommer att läsa.
Så kom Bokspegeln deras medlemstidning.
Jag antog att jag inte behövde befatta mig med den.
Icke.
Några veckor ytterligare kom en bok i min brevlåda.
Jag tog då kontakt med Bonniers Bokklubb och refererade
till telefonsamtalet. Det gav inget resultat. De skickade en
bok till. Jag skrev då ett mejl att jag tagit kontakt med Konsu-
mentverket och att de gav mig rätt.
Då tog de ur mig ur bokklubben.
Men jag skickas räkning på de böcker jag inte ville ha och
inte har beställt.
Så nu har det hela gått till inkasso och det skall bli intressant
att följa vad det blir av det hela.
Jag brukar vanligen inte svara på säljare på telefon för jag likt
de flesta är väluppfostrade och vill inte bryta samtal.
Men det är så man måste göra annars sitter man där med en
massa skit man inte behöver.
2017-05-11
16:04:11
Antisemitism
Jan Myrdal beskylls av vissa för antisemtism efter en skriftställning
ii nr 4 /2017 av Fib/K. Ingenstans där mörkar han att det koncentrat-
ionslägren fanns eller att judar massmördades. Vad han ifrågasätter
är att det bara finns en Förintelse. Han ger exempel från historien där
överheten massmördat och där tanken varit att utrota folk I huvudsak
är det samma resonemnag som Sven Lindqvist för i Utrota varenda
djävel. Han skriver också om att debatten om förintelsen inte satte igång
förrän på 60-talet, om det kan man läsa om i Norman Finkelsteins bok
Förintelseindustrin, och han skriver att Västtyskland satte igång sin de-
batt på 70-talet när de gamla förlåtna nazisterna dött ut, om det kan
man läsa av Berndt Engelmann.
I högerkorridoren pågår en mer intressant antisemitdebatt. Jan
Sjunnesson ledande anti-etablissemangsdebattör anklagar hög-
oraklet Ingrid Carlqvist för antisemitism. Här pratar vi riktigt anti-
semtism blandad med mer allmän rasism. Carlqvist menar att
det publicerats massa lögner om förintelsen och exemplifierar
med gamla nazistiska paradargument. De som finns till höger
om SD driver ju på om att svenskheten skall främjas och då
drabbas allt som i deras värld är icke-svenskt vilket är en hel del.
Hos Carlqvist och hennes vänner på diverse högerpoddar finns
en verklig och hotfull antisemitism. Deras politik är dock att de
inte gillar judar med gillar Israel. Det hänger ihop med att de ser
islam som ett större hot än judar och så länge Israel härjar runt
i Mellanöstern har de våran höger som stöd.
Carlqvist anser sig vara en sann intellektuell och som sådan kan
hon säga att historien visar hur islam var helst den visar sig lägg-
er under sig stater och förtycker folk och ännu värre omvänder
folk under hot. Mot det ställer hon kristendomen!!!!!!!!!!!!!!
2017-05-11
15:39:10
högertåget
Om man ser det senaste decenniets politiska utveckling och
ser det som ett lok med vagnar kan loket representera SD, i
vagnarna bakom finns massa poddar som förespråkar en mer
hårdför nationalistisk politik och det är Ingrid och Konrad, Radio
Realism och Motgift, och i den bakre vagnen hoppar Nordiska
Motståndsrörelsen.
Loket försöker idag bli av med sina vagnar medans de i vagnarna
försöker ta sig fram till loket.
I detta långa tåg börjar det nu gnissla.
Det handlar om att man i vagnarna vill ha en mer aggressiv politik
mot invandrare. Man vill skicka ut dem helt enkelt. Man har förståelse
mordbränder och attentat riktade mot invandrare och flyktingar.
Det handlar nu senast om att poddarna ovan tycker att man skall de-
battera lögnerna om koncentrationslägren.
Det handlar om att man är för demokrati men att man skall ha vissa
krav för att få vara med i denna demokrati och det är att man är svensk
och att man har de rätta kvalifikationerna ( förstår vad man skall rösta
på).
Det handlar om att Sverige är på väg att gå under och att inbördeskriget
är här. Därför måste man ta kampen här och nu mot etablissemanget och
alla dess tillskyndare.
Det är detta som SD vill främja sig ifrån. De vill etablera sig bland de eta-
blerade. de vill maktens på maktens egna villkor.
Resan ser ut att bli bökig och man hoppas på urspårning.
2017-05-10
14:37:06
falska minnen
Jag lyssnade på dokumentären om hur porrfilmen
Föbodjäntan kom till. Det är lustig historia om hur
man lurar en hel bygd om att det är en kulturfilm
man spelar in och chocken för många bybor när
man ser filmen på premiären.
Jag har ett minne av filmen som visar sig vara galet.
När jag gjorde lumpen i Östersund samlade jag in namn-
listor mot porr och prostitution. Alla skrev på. Men när de
förstod att jag menade allvar ville flera ta bort sina namn
men det fick de inte. En liten konflikt hade vi om det.
Senare flyttades vi till Trängslet i Älvdalen och där säger
mitt minne att hela regementet såg Fäbodjäntan medans
jag satt kvar på logementet i protest.
Men så kan det inte ha varit. Filmen hade premiär i Stockholm
25 september 1978 och det är en månad efter att vi muckade.
Så det var en annan film eller bara en minneskonstruktion.
Under hela 80-talet visste ju alla vad Föbodjäntan var. Det var
den och Flossie 16 år och möjligen The devil in Miss Jones som
var allmängods även för dem som inte tittade på porrfilm.
Många pratade om falukorven i onaniscenen och här någonstans
måste mitt minne har lurat mig.
2017-05-10
12:24:26
När man inte ser skogen för alla träd
Svenska Publicistklubben hade en debatt om lokaljournalistik
och då i synnerhet i Stockholm. Unga från förorten pratar där
om att problemet inte är vi och dom utan att man måste öppna
dörren för de unga i förorten.
Tydligare än så blir inte bristen på klassperspektiv.
De unga i förorten i denna debatt tror att det handlar om ett in-
formationsproblem. De tror att världen blir bättre om bara fler
blattar får plats på redaktionerna.
Under decennier har det redovisats att journalister i huvudsak
är vänster. Men de skriver i tidningar som ägs av kapitalägare,
vilka knappast kan anklagas för att vara vänster.
En alternativ tolkning är att det vi kallar vänster i sammanhanget
inget har med klass eller socialism att göra och då blir det istället
till en gemensam liberal gröt.
Man kan ju se hur socialdemokratin under stora delar av 1900-talet
rekryterade drivna medlemmar ur kommunistpartiet och hur dessa
sedan blev goda socialdemokrater.
Idag kan man ju se hur blattar från förorten tas upp i finrummen och
de hinner knappt in där förrän de accepterar sina nya livsvillkor och
snabbt glömmer sina rötter.
2017-05-09
15:49:02
Hur det egentligen är
Jag står på min balkong och tittar ut. Lite längre bort kommer
en man med amputerat ben i sin rullstol. Varje dag rullar han ner
till Netto och handlar sedan sitter han utanför och väntar på att
någon vänlig själ skall hjälpa honom hem igen. Ham lyckas hitta
någon varje dag. Gammal son ung, alla typer av etniciteter har
rullat hans stol.
På väg till klubben passerar jag höghuset och det sker dagligen.
På andra våning har någon slängt upp svenska flaggan på bal-
kongen. Jag har aldrig hört eller sett någon reagera på detta.
Genom Backa Röd åker en handikappad man med sin lilla permo-
bil så gott som dagligen. Bakpå pakethållaren har han fäst svenska
flaggan på en pinne. Ingen brys sig om det heller.
Det är lugnt i Backa.
De som inte bor här utan skapar sig en bild genom sociala medier
och i synnerhet trollbilder menar att här råder kaos och att stads-
delen styrs antingen av kriminella gäng eller av islamister eller av
båda i maskopi med varandra.
Det finns kriminella och säkert en och annan islamist men det är inget
som påverkar det dagliga livet här
2017-05-09
13:26:51
samhällskritik?
Under McCarthyismen under 50-talet i USA fanns en liten lucka
för samhällskritiska i subkulturen. Det var manus till B-filmer eller
kriminalromaner. Dalton Trumbo skrev manus till Prinsessa på vift
vilken fick en Oscar men Trumbo stod inte som manusskrivare då
han var svartlistad. Långt senare fick han ta emot det priset. Under
ytan skrev Dashiell Hammet och Raymond Chandler hårdkokta rom-
aner som kritiserade det bestående. De kunde komma undan( ja,
Hammet klaradesig inte undan i USA) för att de skrev föraktfull och
böcker som ansågs vara för pöbeln.
Idag kan man se att många krimserier har ett perspektiv som har en
maktkritik och detta gäller i synnerhet de som inte är massproducerade
i USA.
På SVT går den danska Follow the Money vilken följer en grupp på
ekokrim som granskar den ekonomiska makten. Vi får följa det smuts-
iga spelet bakom dörrarna och där de stora bankerna är de största
skurkarna.
I engelska Line of Duty är det poliskorruption som står i centrum. Den
senaste säsongen som går samma kväll som Follow the Money är det
en kommissarie som står i centrum. Hon är karriäristisk och väjer inte
för mycket för att nå sina mål. Intressant är att hon använder sitt kön
för att nå sina mål.
Hinterland är en serie från Wales om en klassiskt nergången polis som
jagar sina egna demoner samtidigt som han jagar skurkar och dessa är
i samhällets toppen och gör sig skyldiga till allt från pedofilringar till att
tillskansa sig pengar på olagligt sätt.
Norska Frikänd tar upp problemet med de små orterna på landsbygden
som oftast har en liten elit som styr och ställer och som är närmast omöj-
liga att komma åt.
I isländska Case finns en stor konspiration av samhällets toppar vilka har
gjort sig skyldiga till diverse brott. The Guardian har en otrolig varning till
serien:
One warning though: this is Iceland and they’re a lot less shy than the British about open discussion and depiction of teenage sexuality. The scenes which feature this quite important aspect of the plot, while never gratuitous, can still feel uncomfortable to watch at times. Give yourself two episodes to acclimatise and you’ll be hooked.
Var de hittar detta som de varnar för är för mig en gåta.
Finska Sorjonen har samma tema. I den finska staden som har St Petersburg
på andra sidan älven och där polisen, som har en utbrändhet han försöker
hämta sig ifrån, söker lösa mord och ekonomiska brott vilka alltid flyter uppi-
från och ner.
Bra serier och producerade utanför USA.
2017-05-08
12:29:20
Hur bra var det att Macron vann
Valen som varit under senare tid har ju i vissa kretsar
varit glädjande. Men för arbetar- och underklass kan
man verkligen fråga sig vad man vunnit?
Macron som är en liberal av samma slag som Annie
Lööf i Sverige och som är marknaden och bankernas
man kan ju inte säga vara till för folket i stort.
Generellt kan sägas att rädslan för den nya högern är
så stor att man tar liberaler och nyliberaler till sitt hjärta
för att slippa ta i detta nya oprövade.
För frågan är om Le Pen är sämre än Macron?
Är SD sämre än Alliansen?
För vissa grupper skulle det helt klart bli värre, och bra
mycket värre, och det gäller i huvudsak flyktingar och in-
vandrare av olika slag. Men för arbetarklass och nationell
underklass skulle det troligen vara bättre.
Ändå, det stora problemet är att det idag inte finns någon
kraft vare sig i Sverige eller i Europa som skulle kunna def-
ineras som socialistisk. Vi har en allmän vänster som drivs
av sina sakfrågor men utan det stora samhälleliga analysen
och så länge vi inte har den kraften är de flesta valen ett val
mellan pest och kolera.
2017-05-08
08:15:38
Saker och ting förändras
När jag under 70-talet blev politiskt medveten var Vietnam-
kriget på väg mot sitt slut. Jag var aldrig med i arbetet för
Vietnams folk som var stort här i landet. I Stockholm sam-
lade en demonstrations för Vietnams folk 50000 personer.
Efter ett möte på Folkets Hus där Göran Assbring berättade
om Eritrea blev det landet att stödja, eller rättare kampen
för ett fritt Eritrea.
Då fanns en konflikt som skar genom vänstern. Etiopien ocku-
perade Eritrea. Etiopien stöddes av Sovjet och hade många
funktionärer från Sovjet och DDR på plats. I Eritrea fanns två
gerillor ELF och EPLF som stred för befrielse. Bilden av EPFL
var hoppfull. Där fanns en tanke om oberoende där man ställ-
de sig på egen linje mot supermakterna UA och Sovjet.
1993 blev då Eritrea fritt och började bygga landet vilket försvår-
ades av att konflikten med Etiopien hela tiden finns. De ständiga
gränskonflikterna gör att man måste ha stora militära trupper och
det kostar för en fattig stat. Vad värre är att man har en repressiv
stat för att håla interna kontroll i landet vilket innebär att det finns
stora nationella konflikter som ofta slås ner med våld och männ-
iskor fängslas.
Detta spiller över även här i Sverige. Eritreanska föreningen är
i huvudsak trogen regimen i Eritrea men många eritreaner i Göte-
borg är det inte.
Igår hade föreningen möte i Folkets Hus i Backa och det blev stor
konflikt där regimkritiska försökte ta sig in i lokalen och polis tillkall-
ades vilka enligt uppgift fick använda pepparspray för att tvinga bort
de som störde mötet.
2017-05-07
02:30:04
Ibland är livet bara bra
En underbar vårdag som idag känns det lätt
att leva. När jag cyklar hem på kvällen är det
varmt och ögat fröjdas.
2017-05-05
12:43:00
Alla pratar om det
Om jag var strateg hos diverse "hatsejter" eller mer extrema
högerorganisationer skulle jag försöka se till att få så mycket
uppmärksamhet som möjligt. Nordiska motståndsrörelsen mås-
te ju vara mycket nöjda med 1:a maj. Med några hundra demon-
stranter i Falun fick man maximalt mediapåslag och få eller ingen
kan ju vara medveten om att de var ute och marscherade.
NMR skiter fullständigt om det var negativ publicitet för dem de
vill engagera är av arten att de tycker att media alltid ljuger och
att de inte gillar andra etniciteter än den "ariska".
För de som inte gillar extremhöger gäller mer att engagera, mobilisera
och organisera utifrån vad man själva står för och inte bara fokusera
på hur uselt det man bekämpar är.
Istället för att koncentrera sig på att hatsejter inte skall vara med på
Bokmässan eller i Almedalen borde man sprida sitt eget budskap och
arbeta för det genomförs. man spelar helt enkelt på fel planhalva just
nu. För att göra mål måste man ha ett eget spel och inte bara förlita
sig på kontringar.
När det gäller Almedalen kommer NMR att samla massor av PR. De
flesta tycker att Almedalen är ett jippo för etablissemanget och inte har
någonting med vanligt folk att göra, så om någon vill skita ner där lite
applåderas även utanför nazistiska kretsar.
2017-05-05
00:42:55
kampen mot antisemtismen?
I Fib/K FB-grupp var det nyss en diskussion om att Jan
Myrdal var antisemit. Detta för att han "relativiserar" för-
intelsen. I en skriftställning för han en diskussion som
påminner om den tråd som Sven Lindqvist har i boken
Utrota varenda jävel. Lindqvist skriver om den europei-
ska kolonialismen och att nazismen var följdriktig utveck-
ling av både kolonialismens teori och praktik. När boken
kom fanns en liknande kritik att han just relativiserade för-
intelsen. Vad han mer ville klargöra var att folk lidit sedan
århundraden och om vi bara stannar upp vill förintelsen kom-
mer vi inte att förstå dess orsaker och inte heller kunna för-
hindra att det upprepas.
Det märkliga är att när man har en så grund uppfattning om
vad förintelsen var så ger man sig på vad som helst som kan
skapa en diskussion om dess rötter. I själva verket lämnar
denna ståndpunkt oss utan svar och förståelse. Förintelsen
var bara utslag av ren ondska. Då blir förståelsen att vi skall
leta efter annan liknande ondska och då blir det ju bara poli-
tisk mumbo jumbo.
Det verkar ju vanligare idag att beskylla all slags vänster för
antisemitism och då handlar det ju alltid om Israel. Kritik av
Israel , trots alla försäkringar om motsatsen, blir då måttstock-
en.
Varje person som vill bekämpa antisemitism borde ju i dessa
dagar uppmärksamma de populistiska partierna och inte minst
den öppna nazismen. Där finns en portal till förintelsen.
Där inkluderar man judar i den stora förklaringen om samhällets
förfall. Judar, muslimer och minoritetsgrupper blir bärarna av
ondska och universalförklaringen på varför allt är eländigt.
Bara dessa försvann skulle vi få ett himla finns samhälle.
Vi skulle då komma tillbaka till den tid då vi koloniserade stora
delar av världen och förtryckte majoriteten av jodens befolkning.
2017-05-02
13:25:31
Hur agera mot nazism och höger
När SD började stiga upp ur dyngan och bli en kraft
att räkna med fanns en tveksamhet till hur man skul-
le agera. De flesta ansåg att man skulle tiga ihjäl dem.
Det fungerade uppenbarligen inte. Det verkar ju inte
heller som den andra strategin om att "ta debatten"
fungerar särskilt mycket bättre.
Igår demonstrerade Nordiska Motståndsrörelsen på
1 maj i Falun. Man samlade 500 aktivister.
I det stora hela måste NMR vara mycket nöjda med
helgen. Det fick kanske mest mediatid av alla partier.
NMR gullar ju inte direkt med sitt budskap och hymlar
inte med vad de vill. Då blir varje sekund i media guld
oavsett vad man säger om dem.
När det gäller SD missade man alternativ medias räck-
vidd. Idag kan man på nätet mobilisera och propagera
som aldrig förr. Man är inte i behov av "gammelmedias"
uppmärksamhet. Och varje gång gammelmedia skriver
ner SD kan man på nätet gå ut i stora kampanjer och ge
en motbild.
Det är svårt att se att man med media skulle kunna krossa
fascism och nazism. vad som måste till ar att mobilisera
och organisera sina egna krafter och inte minst föra ut ett
eget budskap och inte bara svara upp på vad fascister och
nazister slänger ur sig.
Offensivt istället för defensivt agerande är nog den enkla
medicinen.
Vänstern måste bli klarare på vad den är för och inte bara
vara steget efter och förklara vad den är emot.
2017-05-02
12:23:55
1:a Maj och vänster
I Göteborg hade Vänsterpartiet mer än dubbelt så många
demonstranter än vad SAP hade. Även syndikalisterna ha-
de större tåg än SAP.
De visar bara att SAP är ett ombudsparti mer än ett med-
lemsparti. Det är mer som ett varumärke än en riktig rörel-
se. Det är många år sedan en partiledare i detta parti sa
att rörelsen är allt. Idag betyder medlemmarna ungefär lika
mycket för partiet som för partierna i USA. De är viktiga vid
valen för där bestäms hur många arvoderade platser man
skall få i våra valda församlingar. Medlemsmöten i SAP är
oftast en angelägenhet för äldre människor som alltid varit
med och det är en grupp som tunnas ut på naturlig väg.
Intressant är också med syndikalisterna. De är ju en slags
vänster. Här ryms hela identitetsspektrat. Frågan är idag
vad som skiljer dem från vänsterpartiet?
För även Vänsterpartiet är allmän vänster.
Det är inte särskilt ofta man hör något specifikt om socialism
från någon av dem. Systemkritik och ideologisk debatt om
vad kapitalism är och vad man vill ersätta det med finns in-
te på agendan. Istället prioriterar man frågor om sex, kön och
ras och där arbetar man inom systemet för att nå förbättringar.
Det är reformism light.
Om man tittar på den traditionella basen för ett arbetarparti så
skulle ju arbetarklassen vara deras bas. Så är det inte idag. Ef-
ter fransk förebild väljer man bort samma arbetarklass då den
anses vara homofob, kvinnofientlig och rasistisk.
Inom LO-kollektivet kan man se att SD snart engagerar lika
många som SAP och långt fler än Vänsterpartiet.
Att klass fasas ut blir ju tydligt när man tittar på hur vänstern
agerar gentemot Kommunal. Detta fackförbund organiserar
i huvudsak arbetarkvinnor men inte ens det tycks vara intres-
sant för vänstern.
På läktaren sitter kapitalet och applåderar. Ingen tycks bry sig
om detta kapital som alltsedan vänstern började organiseras
under 1800-talet varit den stora fienden och det som skall er-
sättas för att kunna genomföra den stora tanken om ett rättvis-
are samhälle.
Idag slåss de lägre klasserna internt och använder ofta de hög-
re som bundsförvanter för att vinna strider i enskilda frågor.
2017-05-01
12:15:50
Exempel
Under flera år har jag försökt få våra politiker att förstå vikten
av förebyggande arbete. Flera forskare har ju under senare år
att just förebyggande arbete är ekonomiskt försvarbart. Allttså
om de räddar en ung man från en kriminell karriär, vanligtvis
mellan 15 till 25år, så sparar samhället mellan 50-100 miljoner
och då är inte lidande inräknat.
Det borde ju vara en signal till att arbeta konsekvent förebyggan-
de. Men så är det inte.
En orsak kan vara att tjänstemän snarare ser till att säkra sina
egna anställningar framför resultat. Förebyggande arbete sker
ju bäst bland folk som bor i utsatta områden och så med fören-
ingar som finns där. Nyckelpersoner är ju personer som personer
i området som delar villkor med de som bor där och som har res-
pekt .
I veckan avsnitt av Kaliber i P1 berättar man om Toronto som under
första hälften av 2000-talet hade stora problem med gängkriminalitet.
Där skapade man en organisation som försågs med stora resurser
och motiverade denna satsning med att förebyggande arbete sparar
pengar. Så har skett. Gängkriminalitet har halverats vilket kan ses
i att hälften så många unga har lagförts och dödsskjutningarna har
minskat drastiskt.
Så det är bara för Göteborg och Sverige att lära.
