2017-05-17
13:33:10
Så kan det bli
Den engelska serien Black Mirror visade sig vara något
utöver det vanliga. Det visades för flera år sedan på SvT
men det missade jag. Igår såg jag säsong 1 och det var
serie lit utöver det vanliga.
I första avsnittet kidnappas den engelsk prinsessan och man
vet inte av vem eller vilka. Hon är landets mest populära per-
son. Kidnapparna ställer ett krav. Premiärministern skall på
bästa TV-tid knulla en gris. Till en början är det självklart att
detta krav inte skall åtlydas, men med ett avklippt prinsessa-
finger ändras opinionen från att 87% inte tycker kravet skall
åtlydas till 87% för. Det är en kritik mot mediasamhället och
vart vi är på väg, om vi inte redan är där, och folket som en
massa som bara finns för att följa tillfälliga utspel och nycker.
I andra avsnittet kommer vi till en värld som i mycket påminner
om Aldous Huxleys Du sköna nya värld. Folk bor i små boxar
där det har skärmar runt om sig. De kan välja vad de skall titta
på men det kostar. Arbetet för att få dessa pengar är att cykla
dagarna i ända på en motionscykel. Livet kretsar kring upplev-
elser som man passivt skall konsumera. Vägen ut är att delat
i en slags Idol. Huvudpersonen lockar sin käraste att delat. Hon
sjunger gudalikt, men juryn har fullt upp med sångare, däremot
behöver de en porrstjärna. Så hon blir det istället. Huvudperson-
en blir bitter. Han planerar och utför i samma Idol en akt där han
hotar att ta sitt liv samtidigt som han kritiserar allt i det samhälle
han lever i. Juryn blir exalterad och erbjuder honom ett eget prog-
ram där han kan hota ta sitt liv till ett samhällskritiskt tal två gång-
er i veckan. Bättre kan inte vår tids officiella vänsterkritiker skil-
dras.
I tredje avsnittet har alla människor ett chip inopererat bakom örat.
Med det kan man ta bilder från alla upplevelser man har. Ett par
kommer hem från en fest och mannen är svartsjuk på sin kvinna.
En annan man som är med på festen visar sig vara hennes gamla
pojkvän. Mannen i paret spelar upp bilder gång på gång och med
alkoholens hjälp blir han mer misstänksam. Han tvingar henne att
spela upp sina bilder. Det blir självklart en soppa till slut som inte
kan reda ut. Information är inte neutralt utan det är behäftat med
känslor. många gånger, och i synnerhet i förhållanden, måste det
finnas tillit som besegrar misstänksamhet. Man kan tänka sig en
framtid där man kan visualisera tankar och drömmar. Hur många
förhållanden skulle klara det? Hur många människor har inte fan-
tasier som inte är till för att förverkliga? Om jag lever i ett förhåll-
ande där jag tänker på att knulla andra är jag därmed någon att
inte lita på?
Innehållsmässigt är Black Mirror bland det bästa jag sett. Det är
en serie som skapar tankar som lever vidare efter man stängt av.
Hur många serier kan man säga det om?
Kommentera inlägget här:
