2017-05-30
11:35:39
Drömmen om en revolution
På den mycket intressanta podden Markus och Malcom pratar
man om det kommunistiska samhället. Det väcker en fråga som
jag burit med mig stora delar av livet. Idag tror jag inte att en revo-
lution på det sättet som genomfördes under 1900-talet är möjlig
eller eftersträvansvärd.
I huvudsak tror jag att revolutionärens största tankefel är att efter
denna revolution skulle allt bli så mycket bättre. Vad skulle egent-
ligen förändras i våran banala vardag efter en revolution? En revo-
lution idag skulle ju slå sönder det mesta i det samhälle vi har för
att sedan byggas upp. Under överskådlig tid skulle man då behöva
bygga upp en repressiv makt för att ha kontroll på alla de som var
emot samma revolution. Det ligger ett Gulag om hörnet efter varje
revolution.
Det kan ju bli en nödvändighet att göra någon form av revolution.
Om det spöke som nu drar över västvärlden och som bär neofascis-
mens ansikte ytterligare flyttar fram sina positioner kan ett försvar
av ens de enklaste borgerliga fri- och rättigheterna bli tvungna att
försvaras och då kanske i sin ytterlighet med våld.
Men det perspektivet är inte att förändra bara för att ta makten över
produktionsmedlen, det är snarare ett försvar för det borgerliga sam-
hället.
Revolutionärer har ju i ett och ett halvt sekel häcklat reformismen
för att denna bara vill dela säng med kapitalet. Men om man tittar
tillbaka och ser hur arbetarrörelsen under relativt kort tid förändrade
Sverige måste man tänka till. Det handlade om att organisera arbet-
arna, att organisera kampen för ett bra boende, ta kamp för en alter-
nativ kultur eller att organisera kooperativ för att se till att medlemm-
arna fick bra varor till rimliga priser. Det fungerande så länge som
Socialdemokratin var ett medlemstyrt parti och där de styrande i part-
iet var någon form av socialister. Marx tes om att "varat bestämmer
tänkandet" blir tydlig när man ser till hur sossarnas elit under 1900-
talet flyter ihop med den ekonomiska eliten och börjar självklart tän-
ka som den.
I B Traven sextett av romaner om revolution är en av de bärande tes-
erna att man inte skall börja prata om hur man vill ha det när man håll-
er på att befria sig. Om man gör det är splittringen given innan man
ens börjat befrielsen och detta, vad kommer sen, har inget svar.
Med stigande ålder blir jag mer privat. Den revolutionära glöden falnar.
Uppenbara orättvisor som krig och förtryck upprör mig fortfarande men
att förändra ett samhälle som vårat handlar mer om de små stegen.
Tyvärr tas ju inte ens de små stegen nu.
Kommentera inlägget här:
