2017-05-27
11:28:40
På bio
Det är inte så ofta jag går på bio nuförtiden. Runt de tjugo
var det en film i veckan. En orsak till att det blev färre besök
var att jag blev far och en annan att det kom video och sen-
are hittar man ju allt på nätet.
De är ju lite synd. Det är en bättre upplevelse att se en film
i det stora formatet oavsett hur stor skärm man har hemma.
Igår var jag och såg Alien-Covenant. Det var bara ett måste.
Jag såg den första Alienfilmen 1980 på Flamman. Det var en
märklig upplevelse för jag var ensam i denna stora klassiska,
sedan länge nedlagd, biograf. Filmen hade gått länge och ha-
de bara någon vecka kvar innan den skulle tas bort. Jag hade
läst om den. Jag hade läst en serietidning så jag visste storyn.
Ändå satt jag och höll i träramarna. Den första filmen måste va-
ra en av filmhistoriens mest spännande. Jakten på monstret, ell-
er om det är tvärsom, i smala gångar i ett nedgånget rymdskepp
är ju genial. Man vill bara skrika åt Ripley i slutet av filmen att slu-
ta leta efter katten och kolla monstret bakom ryggen.
Den första filmen är också den bästa. Vilket är lite märkligt med tanke
på att tekniken rusar fram och man idag kan göra närmast vilka effek-
ter som helst. Men det är berättelsen som är det viktiga och de aktör-
er som driver fram den.
Filmerna som sedan följde har skiftande kvalite. Andra filmen smask-
ar på med effekter och det sker på bekostnad av berättelsen som i
sammanhanget verkar ha en underordnad betydelse.
Sedan kommer del 3. David Fincher gör sin första riktiga långfilm. Och
som han gör det. Det är ett dystopiskt mästerverk. Klart en av de bästa
filmer jag sett. Planeten som bebos av i huvudsak onda människor och
andra som bär en massa tillkortakommanden i sin barlast. Alla dessa mer
eller mindre misslyckade människor, alla dessa som kanske varit bäst som
döda, jagas i trånga gångar av det stora onda. I denna dödsjakt plockas
det mänskliga fram som de flesta av dessa grova brottslingar inte tidigare
haft. Det finns så många bottnar i Finchers film att man kan se den flera
gånger och varje gång ha behållning. Några år senare gjorde Fincher sitt
stora mästerverk Seven vilken är en av filmhistoriens bästa filmer vilket
han sedan toppade med Fight Club.
Del 4 är svår att bestämma. Är det en kalkon? i vilket fall tycker jag inte
att Jeunets formspråk fungerade. I filmerna Delikatessen och De förlorade
barnens stad skapar Jeunet ett formspråk som ingen sett tidigare och där
han skrev i sig i filmhistorien. Men detta formspråk fungerar inte när man
har en tradition att förhålla sig till.
Så nu då är Scott tillbaka med femte delen. Emellan har vi Prometheus
som var en storslagen film som tar sig tar sig an den mänskliga existens-
en i stort som tema. I mitt tycke kunde Scott varit lite tydligare och han
skulle inte brassat på å det vildaste i den senare delen av filmen. Jag
gillar den första delen av filmen som handlar mycket om Walter som är
en robot som är en utveckling av den David som fanns i Prometheus.
Hans tankar om existensen i allmänhet och hans egen i synnerhet är
spännade. Vad som närmast blir obegripligt är Davids intåg i filmen. I
några scener som kunde varit en film i sig blir filmen bara för mycket
av allt. Så den sista(?) delen av Aliensviten blir kanske den sämsta
trots alla effekter som Scott inte hade tillgång till i den första och ändå
var första så mycket bättre.
(Filmerna Alien vs Predator är en egen och mycket uslare genre)
Kommentera inlägget här:
