2017-10-24
14:38:03
Det övergivna folket
Många är det nu som förklarar de högerextremas framgång med
att vänstern isolerar sig från folket. Det handlar alltså om att väns-
tern mer enegarerar sig i frågor som rör medelklassen än från det
som var dess ursprungliga mission, det arbetande folkets.
Jag undrar dock vad som idag är arbetarklassen eller för den delen
vilka som exkluderas inklusive inkluderas i att vara arbetande.
I min uppväxt var varsarbetaren arbetarklassen. Han var svetsare
eller plåtslagare. Där fanns gruvarbetaren och skogshuggaren. Jag
läste Karl Östmans Stabbläggare och Torgny Karnstedsts Slamfarm-
en.
Det arbetande folket var de som slet i produktionens främsta led. Det
var de som täljde guld åt kapitalet och det var de som skulle befria oss
alla genom den stora revolutionen. Då skulle dessa arbetare ledas av
de upplysta i partiets avantgarde och paradiset stod om hörnet.
Sovjet och Kina lyftes som sådana paradis. DDR, Kuba, Kampuchea,
Nordkorea och Albanien var andra praradis som vi skulle längta till. I
några år stod hoppet till Nicaragua. Sedan försvann paradisen och med
dem den vänster som hyllat paradistanken.
Kvar fanns kapitalismen som inte satt och bara ackumulerade utan ock-
så utvecklade. Det ena klassiska arbetet efter det andra försvann. männ-
iskan ersattes av maskiner.
Jag har precis sett andra säsongen av serien Expanse. Där finns tre part-
er: Jorden, Mars och Bältet(asteroider och månar som befolkas av arbetare
som tjänar Jorden eller Mars). På Jorden finns inga arbeten utan huvuddel-
en av befolkningen är syssloslös och underhålls av de som styr med olika
former av bidrag. I huvudsak anses befolkningen som onödig. Den behövs
inte till något. Den anses bara tärande och bäst vore om den bara försvann.
Dessa tankar finns i dagens elit. Men här finns en skillnad. De onödiga har
en röst. Rösten är valuta. Genom röster kan man tillskansa sig makt. Så idag
strider eliterna om dessa röster. Alla som är elit skjuter på varandra med sam-
ma stridsrop: krossa eliterna.
Det är ett system som kommer att på ett eller annat sätt att krascha.
Det är trossystem som ställs mot varandra.
De utan någonting sätter sin tilltro till den som bäst kan förklara varför allt
är åt helvete. Idag leder tanken att allt är blattens fel. om blatten försvinner
kommer vi andra som i Sverige att hamna i folkhemmet igen. Det är en en-
kel tanke som inte behöver näring utan bara upprepning.
Självklart kommer vi inte att hamna i folkhemmet igen. Detta folhem byggdes
av folkrörelser och ett parti som ansåg att medelmmar var viktiga och där
grundtanken var jämställdhet och allas slika värde. Jag minns min far och hans
vänner när socialdemokratin kom på tal. De stod upp för den. Hur mycket jag
än argumenterade så höll de fast vid sina mantra som var ogenomträngliga.
Senare insåg jag hur omöjligt det var att övertyga min far om kommunismens
paradistanke och hans eget liv var förklaringen. Han den fattige torparpojken
som kunde utbilda sig till svetsare och plåtslagare vilket gav honom ett arbete
på varven i Göteborg. Han kunde betala lägenhet, bil, försörja sin familj och
sedan köpa ut sitt föräldrahem och renovera det. Samhället förändrades drama-
tiskt under dessa år. Han gav partiet , det socialdemokratiska, äran för det.
Idag finns få sådana socialdemokrater kvar.
Men å andra sidan vad är det vänstern skall göra?
Man måste ju driva på alla lika rättigheter. Man kan ju inte vika ner sig för de
som inte vill ha jämställdhet, de som vill ha bort människor med fel hudärg ell-
er "fel" kultur. Men man måste få in klassperspektivet. Utan detta blir vänster
det den är idag , filantropisk.
Kommentera inlägget här:
