2017-10-19
01:12:36
identitetspolitikens brister 2
Under förra seklet blev arbetarrörelsen en kraft att räkna med.
Kraften utgick från att man organiserade arbetarklassen och
skapade en gemenskap. Man utbildade och ställde krav på sina
medlemmar. Solidariteten byggde på ett gemensamt tänk och
en tanke på att de flesta skulle få det bättre. Varje kraft var vik-
tig och det fanns krav på dem som skulle slåss för rättigheterna
man ville åt.
Dagens underklass i Sverige är så splittrad att den har mycket
sämre förutsättningar att lyckas där arbetarrörelsen lyckades
förra seklet.
För det första finns ingen tydlig ideologi vad det är man vill förändra
eller vad man vill nå.
För det andra finns ingen gemensam kraft som vill vare sig organisera,
mobilisera och utbilda.
För det tredje finns inte ens en klar syn på hur läget är.
De som vill använda identitetspolitik skjuter sig oftast i foten.
Det är inte särskilt ofta jag hör någon pratar om kvinnors rätt i de för-
ortsmiljöer som är min vardag. Ännu färre pratar om allas rätt till sin
egen sexualitet. Oftare hör jag orden jävla fitta, jävla bög, fittunge och
jävla hora(horunge).
Många boende i förorten kommer från klanliknande miljöer eller i vilket
fall där släkt och familj är helt överskuggande den stat man lever i.
Man har alltså inte ens hoppat in i ett borgerligt samhälle och är allt ann-
at än redo för att förändra något annat än det som gynnar klanen, släkten
eller familjen.
När några kvinnor som driver på om flyktingpojkars rätt till amnesti under
en fotbollsmatch hamnade i bråk med ett lag som bestod av grabbar från
förorten uppstod konflikt. Då skrev kvinnorna att de var oroade över den
växande rasismen i förorten. De ville väl med sina pojkar men kunde alltså
inte se att pojkarna som bott i förorten under längre tid vara några allierade.
Detta är ju ett exempel på den filantropiska vänster som vill ha applåder och
kramar för sitt uppoffrande och goda arbete för de fattiga och medellösa, men
när de senare inte applåderar och kramas blir de genast till otäcka fiender som
inte begriper sitt bästa.
Vi skall blunda för problemen. Hur skall då något vettigt växa fram?
Om förändring skall ske måste det komma från folk själva. Folken i förorten mås-
te organisera sig och skapa motstånd mot det allmänna förtryck de är utsatta för.
Inte mycket av det sker idag. De får som tar till orda i kulturella eller nöjessamman-
hand flyr förorten så fort de fått en annan plattform att agera ifrån. De ville ingen
annan förändring än ett bättre liv för dem själva.
Den lilla vänster som idag pratar klass före identitet är så liten och obetydlig att
den bara kan visas upp ibland som ett tecken på att di har demokrati. Och efter
att någon med klassperspektiv pratat eller skrivit kommer artiklar om Gulag och
det Det stora språnget för att avslutas med en liten anekdot om Pol Pot.
Kommentera inlägget här:
