2018-10-22
13:44:56
Vart är vi på väg
När jag som nyligen 60 år fyllda försöker få en överblick
över hur dagens politiska karta ser ut blir jag nedstämd.
60% av väljarna röstade på högerpartier. De 40% som blev
kvar kan inte kan kanske kallas vänster men verkligen
inte socialistisk.
Kommentarerna på sociala medier gör mig mörkrädd och
då särskilt två saker vilka också hör ihop:
- Pratet om etablissemanget är ju helt klasslöst och ett
sidospår som påminner om hur valen sker i USA., eller
om man vill hur det såg ut när NSDAP rycket fram under
några på30-talet i Tyskland.
Landet styrs ju ekonomiskt ( och därmed också politiskt)
egentligen av några få personer. Det är bankerna som är
spindlarna i nätet och så sa har vi ett dussin familjer eller
klaner om man så vill som styr svenskt näringsliv.
Men om detta finns ingen diskussion. Etablissemanget är
de som är för invandring eller åtminstone som idag inte är
emot. Folket är de som i olika hög grad vill stopp invand-
ringen och skylla allt jävelskap på samma invandring.
Baresic som låg bakom kapningen på Bulltofta och mördade en diplomat står staty
i dagens Kroatien
-Det andra är den totala historielösheten bland de som utgör
sig för att vara anti-etablissemang. Det famösa självmålet som
SD gjorde med sin film om S är ju bara en liten del. Alltså S
(och det mesta var ju sant och var sådant som socialister då
det begav sig kritiserade S för) skall göra upp med vad Hinke
Berggren sa 1895 medans man själva inte tycker det är ett
problem att för mindre än 20 år sedan var ett nazistiskt parti.
Men var dag hittar jag romanstiska beskrivningar av Sverige
så som det såg ut innan "Massinvandringen". Sverige var en
idyll som samlades runt TV:n för att följa Stenmark.
Man glömmer terroristerna på Bulltofta och Ambassaden och
sedan den stora ryssskräcken med ubåtar och dito jakt.
Sommarmedia som var år beskreb våldtäkterna. Morden som
legat konstant sedan dess med snå variationer. Den stora
statsskulden som skulle göra oss till en bananrepublik och
som fick staten att dra åt svångremmen på det offentliga och
ge de rika underlättnader, Palme mördad. Det var i denna
idylliska tid som polisen skulle specialiseras. De yttre hoten
var monstruösa och sedan dess har det legat i polisens in-
tresse att utmåla hoten mot samhället större än vad de är.
U 137 gick på grund och landet påmindes om att det fanns en värld utanför
våra gränser. Kom ryssen nu?
När vi pratar om ekonomi nämner vi inte den ekonomiska stats-
kuppen 1985. Vi pratar sällan om att Sverige blivit ett liberalt
lyckorike där vi avskaffat förmögenhet- och arvsskatten. Den
rike mår väl i landet idag. Vi har lärt oss att de närande stär-
ket nationen när skatter sänks och man pytsar ut bidrag som
RUT och ROT och vi har lärt oss att blattar röstar rött för att
få mera bidrag.
Vi har alltså som nation under 20-talet gjort en högergir som
jag som politisk intresserad på70-talet inte ens kunde drömma
om (och drömde gjorde jag). Varför skulle arbetarklassen så
totalt tappa fokus på vad som är riktigt eller falsifierbar makt
bara för att ta ett exempel.
En reflektion jag gör är att arbetarklassen alltid haft skepsis till
Den Andre. Då skvallrades det och stannade i grupper och fr a
fanns ingen pollitisk grupp som kunde lyfta upp skvallret till pol-
itik.Vi kunde bara ta del av våld via tidningar och inte som idag
där vi måste sålla mellan vad som är fake och vad som är sann-
ing. De som växte upp med mig kan säga att det inte fanns den
typen av våld som idag och det är sant för dem, men vi var många
som såg en annan verklighet men den behöll vi för oss själva.
Jag undrar vad som händer när nästa stora ekonomiska kris kommer?
Får vi raskrig?
Kan vänstern bli socialistisk igen och organisera motstånd?
Vad händer i den stora världen när miljöhotet kan beskrivas som fake?
kommer någon att säga att kärnvapen inte är farligt om man använder
det rätt?
Det jag mår mest illa av finns närmare mig:
När sliskiga nyliberaler gör Moberg och Orwell till sina.
Kommentera inlägget här:
