2019-01-01
22:21:34
Var det verkligen så mycket bättre förr
Tiden är 1966. Gunnar Norgren har sedan tonåren gjort brott
och han sitter i fängelse. Tillsammans med Clark Olofsson flyr
han och en av landets största jakter börjar.
De bryter sig in i ett armeförråd och där stjäl de automatvapen
och pistoler för att kunna använda vid skarpt läge.
De stannas av poliser och Norgren skjuter ihjäl polismannen
Ragnar Sandahl. Jag minns den jakt som berörde varje polis
i landet och där den enda TV-kanalen och tidningarna rappor-
terade om allt. Morsan ville inte att jag skulle gå ut. Hon var
rädd. Till slut greps Norgren på Utåkersgatan och lite senare
tar man även Clark.
Sandahl döms till tolv års fängelse. Två år efter domen rymmer
han och under flykten skadar han en polis med en sax. Det bli
tolv nya år. Det var maxstraff på den tiden.
I boken handlar det mycket om honom själv och också om att
markera mot Clark. Vem hade störst? När Clark skriver om Nor-
gren i sin bok så är förminskning ett understatement. Kriminel-
la brukar vara de största individualisterna och egoisterna.
Men det finns berättelser i boken som är intressanta:
Här pratas om ligor. Här pratas om handgranater ( ett tips till Paula Neudling att läsa)
Barna i Bullerbyn är väldigt långt borta.
VPK skrev några år senare att de kriminella skulle inskrivas i arbetar-
klassen i striden om samhällets styre. Få arbetare skulle nog vilja vara
i samma båt när tiden var som Norgren och Olofsson. De flesta hade nog
ordinerat ett nackskott, eller två.
Kommentera inlägget här:
