2019-10-22
15:35:49
Om de förment demokratiska
Janne Josefsson är god nog för att visa en tydlig tendens
inom dagens mediaaktörer och det är den som handlar om
att man biter den hand som föder en.
Josefsson har självklart märkt av att den politiska vinden vänt.
På 70-talet var han en del av det kotteri som lekte vänster in-
om journalistiken, men med tiden har han blivit en alltmer tyd-
lig populist i ordets sämsta mening.
Han liksom SD säger sig vara på folkets sida. Det handlar då
om det folk som vill sparka neråt och slicka uppåt och skuldbe-
lägga de svagaste grupperna i samhället typ tiggare.
Typiskt är att det han har mest dåligt samvete för är en intervju
med miljadären i Trelleborg. Han lider för att han gjorde denne
man ont. Han lider inte när han hänger ut 11-åriga grabbar i
Bergsjön eller när han puttar undan tonårstjejen i denna inter-
vju där Josefsson är pinsam.
Idag handlar allt Josefsson skriver om mediakatörer som skriv-
er om feminism, klimatet eller om hur vänster journalister var
och är.
Det går fort när ett samhälle byter riktning.
Idag vill makten och dess aktörer (som Josefsson) lösa prob-
lemen med biologi och repression.
Kriminella har antingen en dum etnicitet eller onda av födseln
och det enda som hjälper är att läsa in dem och gärna för all
tid.
Intressant är att när klasskillnaderna idag är större än när det
var som värst på 1800-talet så återkommer också samma
värderingar som rådde då. Varat bestämmer tänkandet.
Då som nu vill man förklara världen med att den fattige har
sig själv att skylla och den rika har blivit det genom ett när-
mast heroiskt arbete och självuppoffrande.
Den fattige mår då bra av att få det ännu sämre och skall va-
ra glad för en liten skorpa och ju mer tyglar ju bättre för den
fattige har dåliga gener och är av naturen ond.
Den rike behöver tvärsom ännu mer för att ens gärningar
skall bli ännu fler och av den belöning av den redan rike
blir samhället bättre.
Hur man kan sprida en sådan närmast absurd världsbild?
Fråga Josefsson.
Kommentera inlägget här:
