2020-04-02
13:04:04
Kristider
På ett sätt har jag svårt att ta till mig alla dessa
krisrapporter. Det finns människor som nu finn-
er en mening i tillvaron och det är alla de som
definierar sig genom antingen sjukdom eller de
som måste stigmatisera andra i skuld.
Det är de negativa.
Det positiva är att många nu ser att när hjulen
slutar rulla är kapitalism och liberalism helt utan
verktyg.
De flesta begriper att vi behöver statliga lösningar
och att alla drar åt samma håll.
När pengarna angrips är de liberala märkvärdigt
angelägna om att statskontrollen skall öka, ja, de
använder diktaturer och semidiktaturer som goda
exempel.
Marknaden har inga svar eller lösningar och den
osynliga handen är mer osynlig än annars.
De som dör är nästan utan undantag gamla och/
eller sjuka. Frågan är vad som händer med dessa
grupper vid ett vanligt virus eller återkommande in-
fluensa.
Det känns som om alla gåra bananas och vill över-
trumfa varandra i skräckscenarior.
Det verkar som om Sverige är bäst i klassen när
det gäller att hitta lämpliga metoder att mota Olle
i grind. Att bara gömma sig inomhus gör ju bara
att coronana kommer tillbaka så fort alla visar sig
ute igen,
Jag besöker inte min mor som är gammal och sär-
skilt inte när hon var över på andra sidan en stund
i akut lunginflammation för två år sedan, men jag
begränsar inte mitt liv.
Jag jobbar på i skolan och jag kör vidare med trän-
ingarna i fotbollen sju dar i veckan.
Rädsla är inte min grej. Den är förlamande och anti-
intellektuell även om vi evolutionärt har nytta av den
i osäkra situationer.
Man kan ju inte bara överleva man måste ju leva .
Kommentera inlägget här:
