2020-04-21
13:33:11
Övertygelser
Kollar på Adlibris efter böcker att köpa och hittar Göran Skytte.
Skytte var med på någon platta av Hoola Bandola Band och sed-
an en av 70- och 80-talets mest uppmärksammade grävande
journalister. Sedan hände något och han blev kristen. Inte så li-
te kristen heller. Flera böcker har han gett ut om att bli frälst och
sökandet efter den sanna Jesus. Hur kan man tvärvända så?
Jag läste Gunnar Bergströms "Utopin som blev en mardröm" och
tänkte under tiden jag läste hur jag själv agerade.
1975 var jag 17år och då marscherade Röda Khmererna in i
Phnom Penh. Kambodja var befriat från quislingen Lon Nol och
den amerikanska imperialismen. Kriget i Sydostasien var nu defi-
nitv över och folken hade segrat i Vietnam, Kambodja och Laos.
Det var stort för en kommunist som var 17 år och som börjat att
se de stora linjerna i världen.
Jag svalde allt. Det fanns liksom ingen anledning att tro på de få
rapporter som fanns om att något ohyggligt var på väg i Kampu-
chea. Pol Pot och hans röda khmerer skulle bygga upp landet ge-
nom att lita till egna krafter ( vilken var linjen för tiden för den tid-
ens maoister och till viss del Beroendeskolan). Det var därför alla
kördes ut från städerna till landsbygden där man skulle odla ris.
Det lät som enligt teorin och varför skulle det inte stämma.
Varför skulle man lyssna på en borgerlig press som inte skrikit
för full hals när USA bombade landet sönder och samman och
nära 1 miljon kambodjaner dog?
Ganska snart blev landet i skottlinjen för den stora striden mellan
Kina och Sovjet. Kina stödde Kampuchea och Sovjet Vietnam.
I det stora var Kampuchea så bra enligt teorin om att lita till egna
krafter, vara anti-imperialistiskt( mot både USA och Sovjet) och pe-
ka framåt mot en bättre framtid för jordens folk.
Det var bara det att det fanns en verklighet.
Gunnar Bergström gjorde en resa med Jan Myrdal och två kvinnor
till kampuchea 1978 och de kom hem och rapporterade om att i
det stora hela var Kampuchea på rätt väg och vad de sett var det
mest glada människor på väg mot ett bättre samhälle.
Bergström började ganska snart att inse att bilden skavde.
Av de fyra är det Myrdal som står fast. det som hände i Kampuchea
var gott och det var först när Vietnam invarderade 1978 som allt
gick åt helvete.
Bergstörm insåg att han blivit vallad på sin resa i Kampuchea och
att det fanns en annan och grymmare verklighet som han inte fick
se.
Det finns en central berättelse här som säger att även om man reser
till ett land kan man inte se vad som sker i sin helhet. Ser man detal-
jer kan man bli till en nyttig idiot som utnyttjas av diktatorer som döl-
jer helheten.
Jag ihärdade länge min syn på Kampuchea. Jag var med Svensk-
Kampucheanska föreningen till en början som aktiv medlem för att
sedan lång tid prenumerera på tidningen Kampuchea.
Jag gick från att försvara helheten till att sedan anse att visst skedde
det övergrepp men det som hänt om man inte kört ut folket på lands-
bygden hade varit ännu värre. Phnom Pehn hade ju 25% av landets
befolkning vilka försörjde sig på amerikansk krigsekonomi.
Men till slut var det bara att vika ner sig.
Det fanns inget positiv att lära av Kampuchea mer än vad som kan
ske om omstädigheterna är som de var då.
Det intressanta med Bizots bok är att han var fånge hos de röda
khmererna redan 1971 och hans vittnesmål ger ju att redan då
hade man samma läger som sedan skulle finns i hela landet ef-
ter Röda Khmerernas seger 1975.
Det var alltså mer än bara de faktiska omständigheterna som gav
massmorden, det fanns med i det stora tänket.
Kommentera inlägget här:
