2020-01-10
00:12:00
När det vände
Hittade Klas Borells lilla stridskrift Reformism eller Socialism.
Den gavs ut 1982 och var ett försök att rädda det som var SKP
(det maoistsika tidigare KFML och ej att förväxla med dagens
som tidigare var AKP vilka bröt sig ur VPK 1977 för att senare
var för lite troende till Sovjet. Dåvarande SKP ansåg Sovjet va-
en större fara mot världen än USA).
I denna tid gav en av KFML/SKP:s grundare Bo Gustavsson ut
en bok som hette I övermorgon socialism, en annan gammal
kamrat Lars-Åke Augustsson gav ut romanen Puritanen där
han tar farväl av kommunismen. En tredje bok som Borell hade
med att angripa var Lennart Berntsson/Håkan Arvidssons Makten,
socialismen och demokratin.
För samtiga ovan handlade det om att ta ett avstamp bort från
Lenin och proletariatets diktatur och sätta på sig den reformist-
iska jackan.
Borell menar att reformismen inte var annat än en återvändsgränd
och att de fyra författarna inte läste Lenin rätt. Han går till storms
mot refomismens Bernstein som väl kan sägas vara socialdemo-
kratins andlige fader jämte i Sverige Ernst Wigfors.
Borell menar att refomismen aldrig kan segra då man inte förstår
kraften i kapitalets makt. Det är en genomgång i fyra kapitel och
är i sitt lilla format en utmärkt översikt om vad som hände då
och varför både kommunistiska partier och socialdemokartin ham-
nade i graven eller diket.
Vad Borell inte kunde veta var att året efter arrangerade den öppna
borgerligheten den största demonstrationen någonsin i Sverige då
den 4 oktober samlades 75000 i Stockholm för att protestera på bara
tanken om löntagarfonder.
Svenskt näringsliv hade samlat kraft i början på 70-talet för vända
den nedåtgående trenden för att få berika sig själv och behålla stål-
arna. Reformismens trestegsraket fungerade till kapitalets fromma
i sina två första faser, den politiska och sociala. Om de röda fanns
i parlamentet var de lättare att hålla koll på och att folk fick det bätt-
re var ju tvunget om man skulle utveckla produktionen. Det var när
sossarna började prata om löntagarfonder som det fick vara slut.
Så kapitalet mobiliserade, med påtagligt stöd från USA och Eng-
land , och lyckades i sitt uppsåt. Med sossarnas uppgivenhet och
Novemberrevolutionen 1985 som gav arbetslöshet och stor eko-
nomisk kris försvann även refomismen från dagordningen och ing-
en sosse har därefter tagit ordet socialism i sin mun.
Borell kunde ju inte då heller veta att kommunismen så som vi sett
den gick under och i Sverige fick vi istället vänstern som kan karak-
täriseras som ett liberalt projekt.
Det skulle vara intressant om vi idag kunde få igång åtminstone en
debatt likt den i 80-talets början. Vad kan man lära av 1900-talets
uppror, segrar och nederlag? I början av 1900-talet åkte agitatorer
runt om i landet om pratade om den nya samhället. Det handlade
om att vi skulle få det bättre. Det gamla skulle rivas och det nya vä-
xa fram. Friheterna skulle göra alla och envar till bättre människor.
Det var tiden innan krigen, lägren och avrättningarna.
Där någonstans kan man ju börja om och göra rätt.
Kommentera inlägget här:
