2020-03-18
13:01:29
När kommer nästa revolt
Corona visar på stora brister i den marknadsekonomiska
ekonomi vi valt att leva i. Företag höjer priserna på brist-
varor till sjukvården, år av social nedrustning visar sig med
katastrofala följder och sedan flera år tillbaka har de flesta
fattat att vi måste ställa om våra liv om inte människans
tillvaro på jorden skall vara möjlig.
Svaret är inte kapitalism och marknadsekonomi.
Svaret är inte heller kommunism så som vi hittils ha sett
den i praktiken.
Så hur skall vi då forma en ideologi och en praktik som
ger oss svaren.
Frihet och demokrati är två grunder som få eller ingen som
har vett i skallen ifrågasätter.
Men begreppen måste definieras.
Idag är friheten en gallloperande version av Babels torn. Alla
drar åt var sitt håll livligt påhejade av den yttersta högern.
Samhällskritiken har slagit över att kritisera en liten del av eliten
medans den viktigaste , banker och de stora företagen, närmast
lämnas helt och hållet att göra vad de vill.
För den som vill ha en variant av frihetlig socialism finns ingen an-
ledning att slå klackarna i taket. Idag är det närmast ett skyddsar-
bete som står på dagordningen. Skydda oss från de värsta höger-
avvikelserna exemplifierat av SD i Sverige eller Trump internation-
ellt.
Högern pratar om folket och vänstern om identiteter.
Socialister borde prata om klass.
Dock är klasser idag mer svårdefinierade än tidigare.
Många yrkesgrupper som tidigare definierades som arbetarklass
är mer medelklass än vad den tidigare medelklassen är. Många
hantverkargrupper tjänar mycket mer än lärare.
Hur skall man definiera gruppen som Marx beskrev som trasprole-
tariat?
De stora grupper utan utbildning, arbetserfarenhet eller ens språk
vi har har ju passiviserats till att bli en grupp som är röstboskap och
vars vardag handlar om att kämpa för olika former av bidrag.
Marxismen säger ju att arbetarklassen i de företag som är ledande
i produktionen skall gå först och leda förvandlingen från ett kapital-
sitsik samhälle till ett socialistiskt. Det kommer ju inte att ske då des-
sa grupper tjänar med än många ur medelklassen. De som har en
större grund till att vilja förändring är ju de som finns i periferin av
ekonomin . I princip Kommunals medlemmar och sedan alla de grupper
som finns utanför arbetsmarknaden i stort. Dessa gruppers reella
makt att förändra är ju liten om de inte får med sig den allt större
medelklassen.
Risken är ju överhängande att de som idag har sitt på det torra men
känner fukt mot tårna hellre gör gemensam sak med de besuttna
och offrar de många.
Då kommer vi att behöva en lång tid av helvete innan det kan bli
bättre.
Klimatet är ju det man egentligen får hoppas på.
Vi har inte tiden för helvetet.
Om tillräckligt många förstår det kan förändringen ske snabbare.
Kommentera inlägget här:
