2017-08-05
22:34:20
Jag hatar reklam
Nu under Friidrotts-VM ställs frågan om reklam fullt ut.
Det stora under detta VM är herrarnas 10000m. Alla
andra grenar innebär bara att göra som på träning och
tävla mot sig själv men 10000m innehåller ett taktikmom-
nent som gör det extra spännande.
Det innebär att man inte bara kan bryta loppet för fem min-
uters reklam. Än så länge bryter man inte en fotbollsmatch
under speltid och det borde vara en självklarhet även här.
Men nej TV 4 visade sin okänslighet och visar reklam under
loppet vilket borde göra att Friidrottsförbundet avsäger sig all
vidare kontakt med kanalen. Pengar kan ju inte vara så viktigt
att man urholkar sin egen idrott.
På 10000m damer blir det sedan ännu värre. Det får man knappt
se. Inte bara är det reklam flera gånger och man missar i princip
att tala om att Sara Lahti bryter och sedan får man se de två sista
varven.
Reklamen som jag tvingas se handlar nästan alltid om att vi skall
spela och tippa mer på olika spelbolag. De lockar med enorma vin-
ster som om vi vinner skall användas till totalt meningslös konsum-
tion. Vissa summor är så stora att man med lätthet skulle kunna ta
bort den absoluta fattigdomen i exempelvis Jemen som står inför en
stor svältkatastrof.
Reklamen vänder sig till folk som är helt dumma i huvudet och tyvärr
verkar ju det vara ganska många om man ser till hur mycket människor
slänger ut sina pengar för den stora drömmen om total meningslös per-
sonlíg konsumtion.
2017-08-05
18:51:00
Svensken och araben
Borgs agerande på en fest tycks inte vara något särskilt
anmärkningsvärt bland hans vänner. De tycks mena att
då han bad om ursäkt så är saken utagerad. Dessutom
var han ju full vilket tycks ursäkta allt och inget.
De pratas i dessa dagar vitt och brett om andra kulturers
syn på kvinnor. Invandrare sägs ha en annan syn på kvin-
nor än vad svenska män har. Efter ha levt ett långt liv med
män i både nyktert och berusat tillstånd skulle jag vilja säga
att den berusade svenske mannen är bland det mest patetis-
ka som finns. När han är full vågar han ta ut de gränser han
inte gör som nykter och till råga på allt skyller han på det på
spriten dagen efter sitt mer eller mindre plumpa agerande.
Hur många män har jag inte träffat genom åren som gång
efter skall slåss när de är fulla? Män som till vardags inte
säger flaska om något alls. Eller de som dräglar över kvinnor
och blir oförskämda eller hotfulle när kvinnor inte vill ha med
dem att göra.
Detta är en del av den svenska kulturen. Den fulle svenske mann-
en som beter sig som ett svin och dagen efter skyller allt på spriten.
De som står upp för Anders Borg är både kvinnor och män och alla
säger det att det var inte han som agerade på festen, det var spriten.
Samma personer kan sedan säga att om en arab beter sig svinaktigt
mot en kvinna så beror det inte bara på den enskilde araben utan på
hans kultur, alla araber är sådana.
Det gamla vanliga. När en svensk beter sig som en idiot är problem
individbaserat och unikt och beror på olyckliga omständigheter.
När en arab beter sig som en idiot blir det kollektiviserat och alla araber
När en arab beter sig som en idiot blir det kollektiviserat och alla araber
är likadan.
Borgs svineri på festen kan ju också tolkas som en klassmarkör. Jag som
framgångsrik medborgare har större utrymme att få bete mig som en svin
bland andra mindre framgångsrika medborgare. Det är ju i stort hans syst-
rar och bröder i överheten som rycker ut till hans försvar. I retoriken till för-
svar för klassamhället brukar det ju predikas att överheten står för de goda
värderingarna och det goda beteendet som kan vara föredöme för pöbeln
att lära av. Verkligheten är som sig bör en helt annan.
Om man tänker att det är normalt att visa kuken på fester för kvinnor
eller att tafsa på dem eller att kalla dem för slynor och horor , ja då kan
man naturligtvis tycka att Borgs beteende är normalt. Men för alla oss
andra är inte detta något vi gör även om vi fått några glas innanför väst-
en. Så Borg skall inte bara be om ursäkt han skall likt alla andra män som
inte kan hantera spriten lova att ge fan i den.
Men likt alla andra män som skyller på spriten kan de aldrig dra slutsatsen
att ge fan i densamma. Det är inte bara patetiskt. Det är korkat.
2017-08-04
19:59:00
Bubblan överklasssen
Om en nyanländ hade sprungit omkring och visat snoppen, kallt
andra kvinnor för slynor och horor och tafsat runt hade han inte
kunnat visa sig ute i det här landet igen.
När styrelseproffset och förre finansministern gör just detta så
får han en massa stöd på Facebook. Alla hans vänner tycker
synd om honom och ingen av dem tycks bry sig ett skit om alla
kvinnor han förnedrat. I bubblan överklassen räknas bara de som
befinner sig i denna bubbla allt annat är pöbel och inget att ha.
Transportstyrelsens förra generaldirektör Maria Ågren som utsatt
Sverige för en fara som kan liknas vid vad Stig Bergling och Stig
Wennerström utsatte landet för vill nu behålla jobbet. Hon skulle
självklart behandlas som de två herrarna ovan. Det märkliga är att
hon efter att hon avskedats direkt får arbete på samma nivå. Hon
skulle ju sättas i fängelse. Men Ågren nöjer sig inte med att få en
ny toppjobb utan hon vill ha kvar sitt arbetet där hon medvetet ell-
er omedvetet skadat landet på historisk farlig nivå. Men kommer
man upp på en viss nivå i vårat samhälle tar man plast i bubblan
och där finns inte att man skall lämna. Usla prestationer eller som
i det här fallet rena olagligheter leder bara till omplaceringar och då
oftast snett uppåt. När en sjuksköterska för några år sedan läckte
uppgifter från sjukjournal på en känd skådis avskedades hon direkt
utan att få andra arbeten( troligen inget annat senare heller) och
åtalades. En känd person jämfört med att läcka uppgifter som hotar
rikets säkerhet...............
Föredömen för Sverige?
Ståthållare för samhällskontraktet?
2017-08-04
18:43:42
Klassiker
I kulturradion i P1 pratar man om stora album och denna gång
Allman Brothers Band. Plattan som pratas om är Allman Brothers
Band at Fillmore East.
En större skiva var för mig plattan som kom året efter nämligen
Eat a peach. En dubbelplatta där ena skivan helt tas upp av den
improviserade låten Mountain Jam 33 minuter och 38 sekunder
lång. Under produktionen av den skivan körde gruppens frontman
Duane Allman ihjäl sig.
Sedan dess har jag letat efter låtar som är mer än 20 minuter långa.
Och så var det omslaget.................
2017-08-04
18:33:14
Hur förhålla sig till kvinnor
Har lyssnat till lite högerröster om integration som fälldes
under Almedalsveckan. Där sitter Heberlein, Åberg, Littor-
in och Sanindaj och tävlar med varandra om att prata om
alla de som inte har samma åsikt som de som faktaresist-
enta och debattskygga. De menar också att det farliga med
den stora invandringen är att samhällskontraktet sägs upp.
Vad är samhällskontraktet? At vi alla sitter i samma båt och
vill samma sak? 1900-talet var i stort raka motsatsen. Detta
sekel handlade om allt från kamp för bättre förhållanden till
kamp mot förtryckande normer.
Men mest handlar det om att de nyanlända inte förstår hur
man skall vara gentemot kvinnor. Soffgruppen från Amedal-
en menar att de beror på att de har en annan kultur. Vilken
kultur godkänner våldtäkter och gruppvåldtäkter?
Men i frågan om kvinnors rätt finns en stor paradox.
Å ena sidan alla feminister som menar att det inte är någon
skillnad på män från Sverige och män från utomeuropeiska
länder. det är att underkänna all den kvinnokamp som har
bedrivits i mer än ett sekel och där kvinnor tagit strid för sina
rättigheter. Denna kamp har ju fått män att ändra sig och fått
samhället i stort att erkänna kvinnors lika rättigheter ( kampen
är inte över men kommit långt på väg). Om man säger att det
inte är någon skillnad på män i denna fråga underkänner man
ju nyttan av den kamp som förts.
Å andra sidan alla de som skyller allt elände på de nyanlända.
De använder ofta den utsatta svenska kvinnan som den viktig-
aste orsaken till att skicka ut de utomeuropeiska. Men alla de
som har denna åsikt har vanligen åsikten att feminism är åt hel-
vete. De ger aldrig någon förklaring till varför kvinnor har kunnat
flytta fram sina positioner och varför svenska män har ändrat sig.
I deras värld verkar det bara var någon flytande essens som fått
de allra flesta i detta land att anse att kvinnans lika rättigheter. I
denna grupp hittar man också en stor grupp som ställer sig fråg-
an: har kvinnor fått för stor makt?
2017-08-03
22:57:05
Det som göms i snö kommer upp i tö
När man rapporterar från Frankrike och om den terror som
begås där skriver man sällan eller aldrig om landets blodiga
förflutna. Man skriver inte om den fredliga demonstrationen
i Paris 17 oktober 1961. Då tågade 20000 algerer i en demon-
stration för FLN och självständighet i Algeriet.
Fransk polis under ledning av Maurice Papon öppnade led mot
demonstranterna och upp till 200 massakrerades. Denne Papon
hade varit landsförrädare i den tyskstödda delen som under Andra
Världskriget gick under namnet Vichyregimen. Papon var en av alla
dessa tusentals fascister och nazister som snabbt friades efter krig-
ets slut och återinsattes i tjänst i både Frankrike och Tyskland.
Långt senare erkände den franska staten sitt brott och 2007 sattes
en minnesplakett upp för offren i Paris.
2017-08-03
13:56:47
Då sossarna snöpte sig själva
2003 beslöt Kommunal att ta ut sina medlemmar i strejk.
De är den största strejk förbundet någonsin genomfört.
Till en början lyckades Kommunal mobilisera sina med-
lemmar och det var ett trendbrott efter några decenniers
eftergivenhet till de nyliberala styret.
Men problemet var att de som styrde Kommunal var med
i samma parti som de som styrde landet. Sossarna och LO
var inte överens med Kommunal. Då satte påtryckningarna
igång och Kommunals ledning vek ner sig och skrev på ett
uselt resultat.
Konsekvensen blev att massor av Kommunalare ville lämna
förbundet. De som engagerat sig vände sig inåt och passivi-
serades.
Det stridbara Kommunal blev snöpt. Sedan följde år av efter-
givenhet och inre upplösning som slutade med skandalen som
exploderade i början av förra året. Då avslöjades så mycket
skit att Kommunal tappade det sista av sitt förtroendekapital.
Det är en följdriktig utveckling av sossarna från att vara ett
medlemstyrt parti där folkrörelsetanken var det styrande till
att bli ett toppstyrt parti där en elit styr som de vill och tillsätt-
er alla viktiga platser uppifrån.
2017-08-02
14:41:00
Kollar youtube
2009 hade Janne Josefsson debatt i "Debatt" om Kambodja.
Det finns i diskussionen om Pol Pot en sak som aldrig nämns
och det är vad USA gjorde mellan 73-75. USA terrorbombade
Kambodja med mer bomber än vad som fälldes under hela
Andra Världskriget. Pentagons egna siffror är att ungefär en
miljon dödas. Landet var en enda krater. Landets ekonomi styr-
des av en amerikansk krigsekonomi. huvudstaden Phnom Phen
där en fjärdedel av befolkningen bodde, livnärde sig folk på vad
den amerikanska krigsekonomin genererade.
I detta kaos rycker röda kmererna in. En arme som bestod av i
huvudsak barn. När då tanken om att flytta ut folket på landsbyg-
den genomfördes blev det stora övergreppet närmast följdriktigt.
Ett folkmord följdes av ett annat. Frågan är varför vi fokuserar
på det ena men totalt förtiger det andra?
Idag är det ingen vad jag vet som säger att Pol Pot-regimen var
bra. Tvärsom erkänner alla att här skedde ett folkmord. I den sto-
ra debatten används Kambodja som ytterligare ett exempel på
kommunismens omöjlighet. Men vad liberalismen? Idag hoppas
många jämfota av glädje över USAs krig. Ingen tar upp brotten
som USA begick i Kambodja och ingen om folkmordet på Östtimor.
Borde inte det stämma till eftertanke?
Noam Chomsky gjorde liknelsen med Östtimor. På den lilla ön
genomdrevs ett folkmord av Indonesien livligt stödda av USA och
Australien som slutade med att 25% av befolkningen mördades.
Det är i procent bra mycket fler än i Kambodja. Jämför man hur
mycket som skrivits och debatterats om Kambodja och Östtimor
genom åren är siffrorna 1000 mot 1. Åter klarar sig USA undan.
Det blir tydligt att det är segraren som skriver historien.
2017-08-02
13:55:00
Nostalgi
Igår efter att ha badat i Härlanda Tjärn cyklade jag runt i de miljöer som formade mina femton första
år i livet. I Bagargårdsskolan hade jag trä- och textilslöjd på mellanstadiet. Det slutade inte så bra. Vi
låste in vår lärare i en materialskåp och stack. Det blev lite samtal efter det.
I Ånässkolan gick jag varje tisdag i lågstadiet för att få tvagning med milt våld.
Vi som bodde i lägenheter utan dusch fick denna möjlighet. Vi gick in i samlad
trupp i badavdelningen på skolan, en fantastisk marmorklädd bassäng med ut-
smyckningar runt om, där fick vi grabbar ställa oss i var sitt badkar och sedan
skrubba varandra med rotborstar. Om vi skrubbade för dåligt fick vi hjälp av bad-
tanterna som inte var milda i sin hantering. Belöningen var sedan att få bada och
simma i bassängen. Senare hade vi träslöjd här och det var något annat än den
snälla magistern i Bagargårdsskolan. Här hade vi Trä-Hitler och han använde sina
plank till annat än att bygga saker med och var man inte på sin vakt small det i bak-
huvudet. Intressant är att när man googlar på Trä-Hitler visar det sig att landet har
haft en massa Trä-Hitler oberoende av varandra.
I biologi hade vi när jag sedan kom till högstadiet här en man som vi kallade Chico. En
liten äcklig gubbe som var rasbiolog. Hans rasism var oförblommerad. När han inför he-
la klassen skällde på vårat andra icke-etniskt svenska inslag, Dragiza, skrek han; sluta
upp med dom där jävla degosfasonerna!
Redbergsskolan var den stora lekplatsen för mig som barn. Här spelade vi alla sorters
bollspel och lekte gömme. Skolan hade vaktmästare som bodde i skolan trodde han var
förmer än andra. Livet som barn handlade mycket om att sätta käppar i hjulet på den man-
nen. Vid stenbordet tjuvrökte jag första gången som 12-åring. Vi hade köpt en liten gul
Commerce för 2:90 och rökte som bara den tills paketet var slut. Rakt ner på bilden var
jag med om min första sittstrejk. Vi gick i sjätte klass och ville ha längre rast. När fröknarna
bad oss buade vi bara. När tillsynslärare Winberg kom med sin barska stämma tävlade vi
om att komma först upp i klassrummet.
Här fanns en grusplan som vi inte använde särskilt ofta. Vi var på Ånäsfältet eller ännu hellre
i Gubberoparken. Men här spelade Olskrokens Fotbollsklubb som endast var verksamma under ett år,
1906.[29] De tränade på Redbergsparkens sandplan och spelade fem matcher.
I backarna i Redbergsparken åkte vi slalom och störtlopp på vintrarna och i andra delen
hade vi ett hopp. När vi blev äldre var det här vi debuterade med cigg, sprit, brass och
brudar.
Skötte man sig inte åkte man in i finkan. Polishuset var en central del av våran stadsdel. Sedan
många år är det Studiefrämjandet som finns i lokalerna.
2017-07-31
11:47:05
Koalition med SD?
Det är bara en tidsfråga innan något eller några partier
i Alliansen tar steget och bildar koalition med SD. SD
är större än de andra partierna och ganska snart det
största av alla i Sverige.
De är inte utan att man kollar Tyskland 1932-33 och
ser likheter.
Nazisterna hade från valet 1928 till det 1932 gjort en
enorm framryckning. Valet 1932 hade man 37% av rös-
terna. Men det var svårt att bilda regering. Så bara några
månader senare utlystes ett nyval och där sjönk nazister.
na ner till 32%.
Då valde den borgerliga alliansen bestående av fem part-
ier att bilda regering med nazisterna som det klart största.
Detta skedde i början av 1933. En av de första åtgärderna
var att genom föra ett nytt lagförslag Ermächtigungsgesetz.
Denna lag gav staten rätt att jaga kommunister och radikaler
och ganska snart var de första lägrena på plats.
Wolfgang Langhof var en tysk radikal som 1934 internerades i ett av
dessa de första lägrena.
Den tyska borgerliga alliansen la sig alltså platt för de tyska
nazisterna. Deras skräck för kommunister och radikaler var
större än för nazismen. Inom ett år var de sedan ett minne
blott . Den dolda diktaturen blev helt öppen.
När diktaturen blev öppen blev det klart för alla och envar vad
nazisterna var för något. Röhms stormtrupper rusade runt på
Tysklands gator och slog ner allt i sin väg.
Men innan dess var nazisterna salongsfähiga. De pratade politik
som andra pratade politik. Den stora planen var inte helt öppen
och i synnerhet den om koncentrationsläger och krig. I Nationer-
nas förbund var Tyskland aktiva med att driva fredspolitik.
Jämförelsen med SD finns. I detta parti finns många som inte öppet
pratar om vad de vill. Gamla nazister och fascister tumlar runt och
bidar sin tid. Runt detta parti finns ett koppel av öppna nazister och
fascister som bara väntar på att dörren skall öppnas.
SD:s stora fråga är inte judefrågan men väl invandringen. Med detta
parti kan man väl tänka sig interneringsläger för, i första hand och till
en början , illegala invandrare, och skulle det falla väl ut, kommer res-
ten av alla de som inte på ett eller annat sätt kan bestämmas som sven-
skar att åka dit. I detta kan man då tänka sig att alla de som motsätter
sig dessa läger också kommer att hamna där.
Frågan är hur kapitalet ställer sig. Anledningen till att storkapitalet stödde
nazisterna var ju att kommunisterna var ett reellt hot. Organiseringen och
kampmedvetenheten var stor på tyska arbetsplatser och kapitalet såg sig
hotade i sin grund.
Dagens svenska kapital lever ju inte under detta hot. De ser snarare invand-
ringen som något gott. Med många som konkurrerar om arbete kan man pres-
sa löner och det är ju själva grunden för profiten, alltså deras existens.
Å andra sidan ropar ju idag kapitalet i första hand efter yrkeskompetent pers-
onal och det får man inte via flyktinginvandringen.
2017-07-29
13:29:07
Ansvar
Tragedin i Gårdsten där en kvinna och tre barn dog var
till en början en berättelse om en man som mördade sin
hustru och tre barn. I sociala medier gick drevet och man-
nen namngavs och hatet stannade inte bara vid mannen
utan hela invandringen fick stå till svars. Igen.
Mannen häktades och det innebar att polisen var ganska
säker på vad som hade hänt. Efter ett misstag la nu SVT
ut en bild på mannen.
Få eller ingen ansåg nu annat än att mannen var skyldig.
om vi levt i en annan tid hade man torterat honom och av-
rättat honom långsamt. Många i sociala medier ansåg att
man skulle göra just detta.
Så efter bara några dagar kommer en annan berättelse.
Mannen är oskyldig. Det är kvinnan som dödat sina barn
och sedan sig själv.
Sociala myndigheter och fastighetsägare har beslutat sig
för att vräka kvinnan och barnen. då brister det för kvinnan
och hon avlutar allas liv. Hur kan man ens tänka tanken att
vräka en familj med tre barn?
Vem bryr sig nu om mannen. Hans familj har dött under oer-
hört tragiska omständigheter och han själv har fått löpa gat-
lopp som skyldig. Kan han någonsin reparera sig?
Hur många gånger händer inte detta?
Människor misstänks för brott och hängs ut i sociala medier.
När de sedan förklaras oskyldiga har sociala medier inget in-
tresse. den som hängts ut får resten av sitt liv få leva med att
vara hängd vid ett brott en inte begått.
Många säger att man skall sänka bevisbördan så att inte så
många kommer undan straff. den som säger så har aldrig o-
skyldigt anklagats för något och ännu mindre blivit oskyldigt
dömd. Ett civiliserat samhälle bedöms utifrån hur väl lagen
fungerar.
Jag tänker på ett citat som sägs vara Lenins och som ofta före-
kommer på citattablåer:
-Bättre att döma hundra om en skyldig finns bland dessa än låta
en skyldig undkomma.
Om citat är sant vet jag inte. Men den sammanfattar mobben på
nätet.
2017-07-28
15:13:29
Konsten att leva i sin ålder
Ibland dyker det upp inlägg på FB om våldtäkter.
Det brukar handla om kvinnor som blivit våldtag-
na av män från en annan kultur. De män som sva-
rar på detta skriver att dessa män skall utvisas ell-
er avrättas, helst båda. Men de männen uttrycker
mer ett hat mot etnicitet framför en vilja att kvinnor
skall ha samma rättigheter som män. De använder
de våldtagna kvinnorna i en rasistisk agenda.
När jag tänker tillbaka och hur det är idag när jag
med jargong pratar om kvinnor är det uteslutande
svenska män som pratar om kvinnor på ett sätt som
kan liknas vid hur Eddie Menduza sjöng: Kvinnor är
som ett höl i madrassen.
Långt ifrån alla men de finns. Jag har aldrig haft en lik-
nande jargong om kvinnor med en man som kommer
från Afrika eller arabiskt land. Det beror säkert på att
de män från dessa områden som jag träffar är män som
flytt sina länder av politiska mer än ekonomiska orsaker.
Män har idag svårt att definiera sig. Många lever med en
uppfattning som tiden sprungit ifrån.
Jag åldras och med det får jag ändra uppfattning om vissa
saker. Det handlar bl a om synen på kärlek och sex. Det är
först under senare år som jag kan skilja på dem. Visst fick
jag en annan uppfattning om livet när barnen kom. Då blev
ju jag sekundär. Det viktigaste var ju barnen. Det var en
god skillnad. Man blir mer ödmjuk inför sig själv och livet
när barnen kommer in i livet. Inte alla, men de flesta får en
bättre uppfattning om sig själva och sin roll i existensen när
barnen kommer in.
För några år sedan förstod jag att tiden på ett sätt sprungit
ifrån mig. Jag kunde se det i kvinnors blick. Jag var inte läng-
re med i matchen bland de kvinnor som jag tittade lystet på.
Som åldrande man är sex något som jag bara sysslar med
mig själv. Jag kan se vackra kvinnor men inser att de inte läng-
re är till för mig. Jag tänder inte på kvinnor i min egen ålder ell-
er äldre och i konsekvensens namn begär jag inte att yngre kvin-
nor skall tända på mig. Det fungerar inte så. I huvudsak två skaer
gäller för att det skall fungera. Jag skall vara rik eller kvinnan ifrå-
ga letar trygghet efter alltför många misslyckanden. Jag är inte rik
och jag vill inte vara den omhändertagande äldre mannen.
Det finns ingen större dramatik i detta. Det är som om någon frågar,
vill du ha en krona eller en miljon kronor. Jag accepterar kronan men
skulle vilja ha miljonen, men vet att sannolikheten är så minimal att
det skall hända att det bara finns som en bortre fantasi.
Livet är ju nu så mycket mer än bara sex och ett mer eller mindre
bra förhållande. Där finns barnen att följa och se hur de tar sig an
livet och där finns ett barnbarn som varje gång jag hör "fajfaj" fyll-
er mitt inre med lycka.
Jag läser mycket, har alltid gjort, och denna nyttiga eskapism kan ju
ta mig till alla världens hörn och till alla tider både fram och bak.
Nu under sommaren cyklar jag upp till tjärnen och simmar över den
och inser det stora sambandet mellan en kropp i rörelse, i synnerhet
i vatten, och ett tillfredsställt sinne. Så länge kroppen är frisk finns det
inte så mycket att klaga över.
Jag har med åldern börjat förstå den verkliga innebörden i att tänka i
den stora världen men leva i den lilla. För den som vill förstå detta fullt
ut rekommenderas att läsa Lennart Hagerfors lilla mästerverk från 1990
Livet är det som pågår medans vi sysslar med annat.
Så jag följer mitt kastanjeträd utanför balkongen under året och ser det
avlövar och varje vår leva upp igen, jag följer skatorna i deras kamp i
boet i samma träd, jag letar upp snokarna under bryggan vid Härlanda
Tjärn, jag tittar på bilder på mitt lilla barnbarn, jag mår bra när mina barn
mår bra och motsatsen och jag läser ibland i mina dagböcker och glädjs
över att jag inte längre har några dippar ner i den existentiella ångest-
brunnen, vilket förklaras av att jag vet att min tid nu mycket mer är utmätt
och det handlar om att ta vara på den tiden som är kvar.
2017-07-27
15:21:06
skuggor
Det är alltmer sällan jag numer kan se riktigt bra politisk
film, eller politisk film överhuvudtaget. Kulturen och film
uttrycks efter de politiska förutsättningar som finns i de
samhällen de agerar i. I dagens liberala värld så skall
inga djupa samtal eller skildringar förmedlas till den sto-
ra massan. Underhållning är stridsropet. De djupare tank-
arna är förbehållna eliten. I denna elit kan man diskutera
om hur man saknar romantiken med de goda värderingarna
och där den rena konsten får utrymme. Den rena konsten
görs av de upplysta för de upplysta.
Ibland kommer filmer fram som ogräset tränger igenom as-
falten. Filmer som utmanar våra tankar om det goda väster-
ländska samhället.
En sådan film är Der Staat gegen Fritz Bauer av Lars Kraume
vilken tidigare mest gjort TV-serier och -film.
Det handlar om åklagare Fritz Bauer som sedan krigsslutet arb-
etat för att ställa nazistiska krigsförbrytare inför rätta. Det är sent
50-tal och Västtyskland har med USAs benägna stöd bestämt
sig för att rikta blicken framåt och att konflikten med Sovjet och
öst går före att ställa krigsförbrytare inför rätta. Politiska partier,
polis och säkerhetstjänst har flera nazister i viktiga positioner
vilka lämnas utan åtgärder. Filmens Fritz Bauer kämpar mot det-
ta men strider i motvind. När han hittar nazister i Sydamerika tar
det inte lång stund innan dessa försvinner. Säkerhetstjänsten är
fylld av kamrater till dessa nazister på flykt.
Under 60-talet var just detta med att de gamla nazisterna flöt upp
överallt en orsak till studentupproren och som gav bränsle till terr-
orgruppen som RAF. Författare som Gunter Wallraff och Berndt
Engelman skrev massor av denna tyska röta.
Filmen skildrar när Bauer får upp spåret på Adolf Eichmann. Han
befann sig i Buenos Aires dit han flydde efter kriget. Vi får följa
spelet med att gripa Eichmann. Bauer får vända sig till Israel och
Mossad för att Eichmann skall gripas. Bauer begår i laglig mening
landsförräderi när han tar hjälp av Mossad( vilket inte blev offentlig
förrän Bauer var död). Den tyska säkerhetstjänsten bestod till stor
del av gamla nazister vilka skyddade de som flytt landet efter kriget.
Mossad grep Eichmann i Argentina och tog honom där han ställdes
inför rätta, dömdes och hängdes. Eichmann var intressant då han för-
svarade sig med att han bara lydde order och ansåg sig oskyldig.
Bauer var homosexuell och detta har en betydelse i filmen. Vid denna
tid , 50-talet, dömdes man till fängelse om man hade förhållande med
en människa med samma kön. Det är vad som händer Bauers när-
maste man.
Det är en utmärkt politisk film som skapat frågor om hur vi tar hand om
vår historia. När den liberala staten pratar om rättvisa skall man titta
under ytan, för gång efter annan ser vi att nyttan går före rättvisan.
2017-07-27
14:46:12
Vem behöver konspirationer
Alliansen med Reinfeld bestämmer att vi skall lägga ut
hemliga och sekretessbelagd information till ett amerik-
anskt transnationellt bolag, IBM, för att dessa kan hant-
era all den information billigare än vad svenska statens
institutioner kan. I mina ögon är detta närmast att betrakta
som landsförräderi och oerhört korkat. Hur kan regeringen
inte se det orimliga i detta?
Så kommer sossarna och tar över. Man får reda på att all
denna information hamnat hos bl a en f d serbisk militär
vilken troligen är skolad i Ryssland. Vad göra? Man bestäm-
mer sig för att mörka allt. Man bryter mot svenska lagen för
att inte detta skall komma ut.
I allt detta finns en allians och sedan sossarna som man kan
fråga har landets väl och ve framför ögonen.
När SD bestämde sig för att satsa stenhårt på invandringen
för att ta sig till högsta makten tror jag inte att de trodde på
fullt allvar att de skulle kunna gå hela vägen. De har arbetat
hårt och kommit en bra bit på väg när denna IT-affär dyker upp.
De kan ju knappt tro på sina sinnen.
Här får de en politisk julklapp som heter duga.
I dag står bara SD och V rena i denna affär.
I flera opinionsundersökningar är SD största partiet.
Vi har alltså att lita till ett parti som egentligen bara pratar om
invandring när det gäller politik som en garant för svensk säker-
het.
Det är inte utan att man kan se en likhet med tyskt 20-tal som
går över i ett 30-tal. Där går ett litet parti från några procent i
valet -28 till det största -33. De andra partierna som kommunist-
erna och socialdemokraterna valde att i första hand bekämpa
varandra. De borgerliga partierna gör ingenting och vet inte vad
de skall göra och deras största skräck är både socialdemokrater
och i synnerhet kommunister. Då stödjer man nazisterna för att
slippa båda.
Det är inte långt borta att alliansen kommer att lita till SD.
2017-07-26
15:37:26
Dunkirk
På bio i förrgår och såg Cristoffer Nolans Dunkirk. kvällen innan hade
jag sett Into the storm vilken handlade om Churchills dagar under krig-
et och den tog sin början med evakueringen vid Dunkirk 1940.
Nolan som gjort storslagna filmen innan som Batmanfilmerna, Memento,
Interstellar och Inception tidigare får ju leva med att man förväntar sig
storslagenhet när en ny film av honom kommer.
Nolan har skrivit manus och regisserar. Han har använt sig av filmens
grundverktyg och här finns inga dataanimationer utan allt är "på riktigt".
Filmen har ingen direkt berättelse utan liknar mer en dokumentär där
man skildrar händelserna genom flera personer. Det är sparsamt med
dialog.
Det är den rädde soldaten, den är den målmedvetne flygare, det är mannen
på kajen(vågbrytaren) och det är fiskaren som tar sig båt för att rädda soldat-
er.
Jag undrar varför Nolan samlar några av världens bästa aktörer om han ändå
inte har tänkt att de skall spela någon större roll?
Om Nolan tidigare befunnit sig i verklighetens utkanter pratar vi här ren och
rå realism.
Jag kommer att tänka på Keve Hjelms utskällda filmatisering av Ivar Lo-
Johanssons God natt Jord från 1979. Det var under den tiden som också
Enrico Olmi väckte uppmärksamhet med Träskoträdet. Filmerna skildrarde
kollektivet, närgånget och oerhört långsamt. Här fanns inga individuella
hjältar som drev historien framåt.
Så är det också i Nolans film.
Alla är rädda och vill bara därifrån.
Vad kan man som individ göra på en strand mot ett anfallande flygplan?
Det borde vara en film i min smak men ändå sitter jag och saknar berättelserna.
Jag saknar identifikationen.
Men det är oerhört bra filmat. Scenerna, framför allt i luften, bland det bästa jag
sett.
Så kanske om några månader kommer jag att omvärdera det första intrycket
som är att jag saknar något i allt detta storslagna.
Det är i vilket fall en överraskande film från Nolan.
Från närmast fantasy till skomakarrealism om än med en överdådig budget
är inget som jag tror någon hade förväntat sig.
2017-07-26
14:25:22
Hur kommunicerade man förr
I mitten på 70-talet fick jag min första lägenhet på Kommendörsgatan.
Huset var minst sagt fallfärdigt och jag delade uppgång med en sam-
lin kufar. En knarklangare som en gång slängde ut en hund genom sitt
fönster på tredje våningen och som nätterna igenom spelade I shot the
sheriff med Bob Marley. Där fanns två alkoholiserade bröder, en knar-
karkvart, en mystiker som bara lämnade lägenheten för att gå på toa-
letten och den sista lägenheten tror jag tillhörde socialen för där var det
fyllefest varje onsdag. Fönsterna i uppgången byttes ut med masonit-
skivor när det gick sönder och belysningen fungerade inte.
Jag hade gasspis och som sagt toalett på gården.
Ett rum och kök men med två ingångar som var brukligt förr när man
gjorde lägenheter.
Vedspis och framför allt kakelugn.
Idag kan jag fundera över hur jag kommunicerade. Jag hade självklart
ingen mobil eller dator. Jag hade inte ens telefon. Jag hade heller inte
TV. Duschade gjorde jag i skolan. Tvätten åkte jag hem med till morsan.
Hyran var 169 kronor i månaden. Jag hade inte cykel på den tiden utan
tjuvåkte spårvagn och buss( hade inte råd med kort).
Men ändå kan jag inte minnas att det var problem att umgås och träffas.
Det krävde bara lite mer planering.
Det låg på mig att göra den planeringen. Få eller ingen kom frivilligt till
min lägenhet och om de gjorde det fick jag möta dem och hålla hand
tills vi var inne i lägenheten.
Från -75 till -82 var jag utan TV. -80 skaffade jag telefon.
Jag läste mycket och jag var lyssnade redan då på radio och nattradion
var en trogen bakgrundsgäst.
OBS Kulturkvarten 22.00 var stadigt inslag om jag var hemma och många
av de programmen spelade jag in på bandspelaren för att lyssna om.
Idag har jag svårt att förstå hur jag fick ihop det ekonomiskt. Hyran var låg
och de första åren var det lilla studiebidraget och tror jag barnbidraget som
jag hade att leva på. Sedan började jag jobba på Lillhagen men arbetade
aldrig mer än halvtid.
Jag vill minnas att jag inte levde i direkt överflöd men heller inte att jag varje
dag knotade över att jag hade för lite pengar.
2017-07-24
14:08:00
In the storm
Filmen In the storm handlar om Winston Churchill under krigsåren.
Det är ett ordinärt porträtt som man sett så många gånger förut. Det
är ändå intressant att följa den privata Churchill under förra seklets in-
tensivaste år. Hur han hade några dagar ledigt och satt och målade
samtidigt som världen stod i brand.
Men som alltid är det segraren som skriver historien. Här finns inget
om den unge Churchill som hyllade britternas grymma terrorkrig mot
boerna i Sydafrika. Inte heller om när Winston och hans polare åkte
båt längs Nilen och bara på skoj sköt ihjäl svarta på stranden vilket
Sven Lindqvist skriver om i Utrota varenda djävel.
Intressant blir det när Churchill överlägger med Arthur Harris om
hur man skall bomba Tyskland. Harris som gått till historien som
Bomber-Harris var missnöjd med att det brittiska flygvapnets natt-
liga raider inte gav något resultat. Han föreslog istället att man skulle
terrorbomba tyska städer. Churchill biföll. Det som sedan följde var
att man bombade flera städer till grus och särskilt Dresden och Ham-
burg där hundratusentals tyska män, kvinnor och barn fick sätta livet
till. Det var terror upplyft till politik. Flera i regeringen såg på detta med
avsmak. Hur kunde britterna som beskyllde tyskarna för att bombat
engelska städer sjunka till samma låga nivå, ja även vara värre än tysk-
arna?
I filmen framställs detta som en slags lunchdiskussion utan större debatt.
Bomber-Harris var ansvarig för ett av de stora krigsbrotten i historien men
i skrift blev han en hjälte och inte en skurk.
Det är intressant också hur man förhåller sig till Stalin och Sovjet. Under
kriget är Stalin och hans Sovjet en viktig allierad och det förhandlas med
respekt länderna och deras företrädare emellan.
Churchill var en krigets makthavare. 5 juli 1945 valde britterna bort Churchill
och istället valdes Labour in på ett välfärdsprogram. Folket var trött på krig
och ville blicka framåt.
Självklart är filmen tvungen att förmedla en av historiens
största överdrifter. RAF var överlägset Luftwaffe i numerär
och det var ganska givet att man skulle besegra dem i luften.
2017-07-24
13:45:09
Tankar om att vara ung
Jag lyssnar på Snedtänkt och programmet där programledaren
Kalle Lind samtalar med Håkan Thörn om Haga och Christiania.
De får mig att tänka på min egen högstadietid i Ånässkolan under
åren 71-73. Då det pratas om den stora vänstervågen var vi ganska
många unga runt Redbergsplatsen, Gubbero och Olskroken som
tog en helt annan väg. Hur det gick till vet jag inte riktigt. Men vi
var under några år närmast att betrakta som högerextremister.Vi
hade USA-märken på oss för att visa var vi stod i frågan om Vietnam.
Vi hade märken där det stod "Stoppa vänsterextremismen" . Vi var
intresserade av Demokratisk Allians(vilket var en suspekt högergrupp
som befann sig på båda sidor lagen och som senare blev Contra och
var med i tidiga SD). Lars hade kontakt med Nordiska Rikspartiets
partisekreterare Hans Burgemeister, vilket gick Gestapoklädd, och en
gån träffade jag denne man och han utbröt vid åsynen av en lång blond
ung pojk: Ahhh, det var en schön arisk pojk! Kanske var det detta möte
som fick allt att svänga för jag minns detta med obehag.
Jag kan inte sätta fingret på varför vi hamnade där. Det fanns ingen ide-
olog som trimmade oss. Det var inget vi pratade om. Vi bara var mot all
vänster och gillade USA. En orsak kan ha varit att några lite äldre killar
i Gubbero var med i MC-gänget Lucifers bunch och där var det US för
hela slanten. De lyssnade på Shanana och söp. Vi höll på att åka på
stryk när en av dem fick reda på att vi lyssnade på knarkarmusik. Det
var då Uriah Heep.
Vi köpte militärjackor på militära överskottslagret för 3 kronor där vi skrev
"FNL go to hell".
En av mina vänner och vi är vänner ännu hade på sig ett FNL-märke och
det höll på att sluta illa. Han hotades av MC-killarna och de sa till honom
att om han inte tog bort märket skulle ha få stryk. Ingen av oss andra tog
honom i försvar. Där uppstod också en spricka och jag minns att jag börj-
ade att fundera.
1973 kom då Chilekuppen och då började tankarna att snurra rejält. Den
klass vi gick i 7:an och 8:an splittrades och hälften kom till Gamlestads-
skolan och den andra hälften till Lundenskolan. Jackorna åkte av och sak-
ta började högerextremismen rinna av oss alla.
De högerextrema var aldrig underbyggt. Det var bara häftigt. 1972 när Haga-
ockupationen var stod vi på utsidan på samma sida som raggarna som var
där för att hjälpa polisen att rensa ut vänsterslöddret. Ingen av oss hade an-
dra tankar än att det var häftigt och att vi var de coola grabbarna och de på
andra sidan var slödder. Ingen av oss läste något som kunde förmedlas ut-
an vi levde i schabloner och fraser.
Så kom gymnasiet 1974 och i princip allihop hoppade från ena sidan till den
andra.
Jag och Sonny blev först VPK-are för att sedan bli maoister och gick med i
Röd Ungdom.
Johan blev KPMLr-are.
Tore blev sedemera professor i sociologi med något slags vänsterperspektiv.
LOB blev först känd punksångare och sedan författare för att sedan försvinna
på offentligheten. Omöjligt att säkerställa hans politiska hemvist.
Jens, som hade en bror som var med i Lucifers bunch, gick det inte så bra
för. Han hamnade i missbruk och förra månaden läste jag hans dödsannons.
Lars vet jag inte vad det blev av mer än att jag tror att han bor kvar i lägenhet-
en på Redbergsvägen där han bott hela sitt liv.
Peder blev raggare och har en bilverkstad.
Jag tänker på detta när man idag läser om unga som blir jihadister. Det behövs
inte mycket för att man som ung skall hoppa på ett tåg som går. Det behövs in-
te heller mycket för att man skall hoppas av samma tåg som man steg på.
Mina föräldrar var och är gråsossar. De omfamnade det svenska folkhemmet
och så var det också med de andras föräldrar. Vi fick det inte hemifrån.
Så den enkla förklaringen är att någon blev intresserad och vi andra bara hängde
på. Jag kan inte heller minnas att någon kommenterade vare sig våra jackor eller
märken. Det kan man lägga på minnet när man ser 70-talet som ett enda stort
vänsterdecennium. I det stora hela pågick livet som vanligt och få brydde sig om
vare sig det ena eller det andra om det inte handlade om den privata sfären.
2017-07-23
15:21:06
Arga unga pojkar
Under mina år har jag stött på dem dåd och då, de unga
arga pojkarna. De som bär på en inre ilska som de inte
kan få ur sig. De är så arga och litar inte till någon, eller
mycket få, och förutsätter att de skall få ett hatfyllt beteen-
de tillbaka. Därför går de till varje möte med en annan
människa med taggarna utåt. Gör man så får man själv-
klart sin bild av livet bekräftat.
Många sådan har jag stött på genom åren. De flesta har
jag lyckats att komma in på och tagit mig in under ytan. In-
te sällan har vi haft en konflikt som varit mer eller mindre
stormig och när vi sedan inte orkat mer har vi kunnat stan-
nat upp och samtalat. Det är det viktiga att, att stanna kvar.
Stå kvar, lyssna och prata, visa att det finns ett annat sätt
att hantera livet. Alla är inte idioter och egentligen väldigt
få hatar.
I förrgår stötte jag på en av dessa arga unga pojkar. Vi skulle
ha fest i klubben och han bara stormade in. En annan ledare
skickade ut honom. Hela hans uppsyn var ilska. Han kände
på bildörrarna som stod utanför och när jag frågade vad han
höll på fick jag en utslängd arm till svars.
Han gick ner till planen och jag visste direkt vad han skullle
göra. Det tog tio minuter innan han var på väg bort med en
matchboll. Jag ropade till honom och efter andra tillropet
släppte han bollen och gav mig armen igen.
Självklart är det så att om man får ett område med för många
av dessa unga arga pojkarna kan det leda till att området får
problem.
Det är också självklart att dessa pojkar är svåra att tycka om.
Men om man varit med om att få dessa pojkar att ändra sig, att
få dem att förstå att världen trots allt inte är så ond som de upp-
lever den och sedan se hur de sakta förändras är det något bland
det bästa man kan vara med om.
De man måste lära sig är att den första känslan av obehag man
upplever i mötet med dessa arga pojkar inte är ens egen utan der-
as projicerande ilska. Lär man sig det och kan kontrollera sitt eget
obehag och kan svara upp med ett lugn tar det inte så lång tid att
få dem att ändra sig. De sämsta man kan göra är att gå med dem
i deras okontrollerade ilska. Det bara bekräftar för dem att de har
rätt, alltså att världen kan man inte lita på.
2017-07-23
14:53:17
De som var före sin tid
Ibland kan jag undra över framtiden. Vart är vi på väg?
Jag kan misströsta över den brist på intressanta ideer
som jag tycker utmärker vår tid. Det handlar om tekniska
innovationer och om hur man bäst tar sig ut i TV och på
sociala medier, det handlar mest om yta med mycket litet
innehåll.
Det krävs mod att gå mot strömmen. När jag tänker så bru-
kar Otto Gross dyka upp. Han var lärljunge till Freud och som
sådan spåddes han en lysande framtid. Han tänkte långt utan-
för boxen runt sekelskiftet för mer än hundra år sedan.
Gross menade att psykoanalysen måste göras bredare än att
bara handla om individen. Den skulle användas för att förändra
samhället och i synnerhet familjen. Patriarkala strukturer skulle
rivas ner av fria individer.
Han blev feminist.
Han var vegan.
Bredvid Wilhelm Reich stod han för en psykoanalys som han men-
ade skulle stå i revolutionens tjänst.
Kanske blev det för mycket för honom.
Så han sökte sin tillflykt till Monte Verita som har beskrivits:
| På Monte Verità finns alternativrörelsens rötter, med tydliga trådar till 1960-talets hippier, över till vår tids new age och konsumtionskritik. | „ | |
| — Birgitta Rubin[ | ||
Det slutade illa för Gross. Han försåg två suicidala kvinnor med droger
vilka de använde och dog. Då såg hans egen far till att få honom inspärr-
ad på mentalsjukhus där han fick tillbringa resten av sitt liv.
Han spände bågen och riskerade allt för att få igenom sina ideer.
Hur många lever ens i närheten av det?
I filmen finns Gross med
