2017-11-11
14:22:31
om identitespolitikens återvändsgränd
Om man blundar för klass i sin samhällsananalys missar
man det grundläggande om vad som styr ett samhälles
utveckling.
Kapitalet bryr sig inte i huvudsak om vem som knullar vem.
eller vilket kön som genererar profit eller heller för den del-
en vilken hudfärg.
Profiten är det som styr.
Om man då struntar i huvudkonflikten mellan arbete och kapital
så kommer man heller aldrig att förändra den grundläggande
orättvisan i det kapitalistiska världssystemet.
Om vi får lika många kvinnor som män i bolagstyrelser är det
ett självklart svar på en i grunden onödig fråga. men på vilket
sätt skulle det förändra förhållandet mellan fatiig och rik?
Om det också blir en självklarhet att man skall tillåtas ha vilken
sexuell läggning man önskar kommer inte heller det att förändra
förhållandet mellan fattig och rik.
I USA kan man ju tydligt se att svarta har kämpat till sig en massa
självklarheter som att slippa alla former av diskriminering ändå inte
på något sätt förändrat något för den stora gruppen svarta fattiga.
i Sverige kan man se att samtidigt som förhållandet mellan fattig
och rik bara ökar så är det fler som bereds plats för att beskriva
hur illa det är i våra förorter men där det inte sker någon förändring
mer än att de som bereds plats på den offentliga scenen erbjuds en
karriär och ett liv långt borta från förorten.
2017-11-11
14:07:38
Konst och verklighet
Igår skrevs en synnerligen märklig artikel i Aftonbladet.
Den handlade om att Persbrandt i sin memoarbok hyll-
at Kevin Spacey som en stor skådespelare.
Diskursen är att vi skall tycka det är märkligt att Persbrandt
hyllar en som våldför sig på småpojkar, alternativt att det är
lite skumt att hylla skådespelaren som gjorde ett brott för 20
år sedan. Tydligen tyckte förlaget att detta var lite för mycket
och ville att stycket skulle strykas i den utgivna boken ( man
förstår att det är en del som förlaget strök).
Det måste ju vara möjligt att på det grövsta ta avstånd från
Spaceys handlingar och kunna se honom som en stor aktör.
Hans rollprestationer i Seven, De misstänkta, American beauty,
L A Confidential eller Frank Underwood i House of cards finns
ju där och kan inte bara tas bort för vad han gjort utanför scenen.
Det obehagliga som skapats sedan #metoo startade är att många
döms av media och socila medier och inte av domstolar och i takt
med att fler och fler beskyllningar ser dagens ljus blir bestraffning-
arna mer direkta. Det öppnar för att också planerade och falska
beskyllningar slår sönder folks liv.
2017-11-10
00:04:37
Tolkningsföreträde..............
2017-11-09
01:58:11
kungens val
Det är intressant att se filmen Kungens val och följa inledningen
av den tyska ockupationen av Norge 1940. Det fanns ingen plan
att ta till när de tyska skeppen gled in i Tyskland. Den norska reg-
eringen förstod inte allvaret. De trodde att de skulle kunna förhand-
la sig ur situationen. Få hade en klar analys vad Tyskland under Hit-
ler var och vart de strävade.
Kung Håkon hade samma befogenheter som den svenska kungen.
Hans roll var symbolisk och representativ, men till skillnad från i
Sverige blev han vald till kung av norska folket 1905 när landet blev
självständigt och släppte banden med Sverige.
Så han var en verklig symbol för folket.
Det förstod också tyskarna som satsade på att få kungen att erkänna
inte bara den tyska ockupationen utan också den av den tillsatte reg-
eringschefen Vidkun Quisling. Det var till detta kungen sa nej och sed-
an fick fly till England.
Intressant är språkbruket som ockupanterna använde:
-De svarade på den engelska imperialismens provokation när dessa
minerade havet utanför Norge och kom bara till Norges beskydd och
syftade till att stödja det norska folket.
Tyskland pratade under hela den förberedande fasen av kriget under
30-talet om fred och försoning när de rustade för det stora kriget.
Det finns en intressant parallell till den norska serien Ockupationen som
går nu på Viaplay. Egentligen samma konflikt som Norge hade 1940 har
de i serien i nutid med Ryssland. I den fiktiva serien pratas det om sam-
arbete och försoning samtidigt som ryssarna hela tiden ökar sin grad av
ockupation.
I Sverige blundar vi helt för vår relation till USA. Vi samarbetar mellan krigs
makterna i krigsövningar(vilka kallas fredsövningar) och vi köper svindyr
luftvärnarsenal som kommer att göra oss beroedne för decennier fram. En
stormakt gör aldrig annat än det de kan tjäna på i en relation till en mindre
makt.
Jag kommer att tänka på Dag Solsatds trilogi Bröd och Vapen som i fiktiv
form tog oss igenom kriget mellan Norge och Tyskland och där det ställdes
stora och små frågor om vad som hände och vad som kunde ha hänt.
2017-11-08
12:40:58
Så vänder vinden
I förrgår kunde man in Studio Ett P1 inom loppet av några minuter
se hur det politiska klimatet, om inte ändrats, gjorts tydligare. Först
var det Timbros legosoldat som var ute och försvarade att landets
rika akrivt undgår att betala skatt. Det är märkligt att människor som
tjänar massor av pengar och som säger sig arbeta dygnet runt har
så mycket tid att placera pengar så att de inte skall gå till landets
gemensamma kassa. Hur skall man få med sig landets medborgare
om man inte vill dela med sig och om man menar sig vara ledare
och därmed skall föregå med gott exempel?
Ännu värre blir det några minuter in då SvD ledarskribent Per Gudmund-
sson pratar om skolan. Han säger rakt ut , vilket är sällsynt, att vi måste
forstätta med det "fria" skolvalet och detta för att inte medelklassens
och överklassens barn skall hamna i samma slasktratt som underklass-
ens.
Det är som en krönikör i The Guardian skrev att idag är den ekonomiska
överklassen så ensam på maktens topp att de kan säga och göra vad de
vill och han jämför med det förakt mot folket som fanns vid kungahoven
på 1700-talet.
Det är ju detta som gör dagens opinioner så märkliga. Många av de som
stödjer de högerpopulistiska ör ju vanligt folk. Jag kan ju tycka att de bor-
de se att orsaken till deras tankar om eliter borde då skapa kamp mot just
eliterna, men icke, så gott som all energi går till att hata invandrare. I prin-
cip allt ont förklaras med invandrarens existens och islam, eller rättare sagt
muslimens. Ledare för denna högerpopulism överallt i världen är ju männi-
skor som ingår i den ekonomiska eliten vilken i grunden styr samhällens va-
ra.
Det märkliga är att vänster och högerpopulism strålar samman här. Vänster
säger ju också att det inte klass och ekonomi som styr utan att det handlar
om att ändra värderingar på samma sätt som högerpopulismen.
Ännu märkligare blir det man tänker på att världens ledande företagschefer
samaldes under 80-talet för att driva fram en politik som tjänade deras syf-
ten. Vad de kom fram till vaför att man skulle främja värderingsfrågor för de
skulle aldrig komma nära den verkliga makten. Så har det blivit. Folk driver
sina strider i periferin och slår varandra i huvudet där. I centrum sitter den
ekonomiska eliten, nationell som globalt, och bestämmer, och på sin fritid
kan de placera ut sina miljarder i diverse skatteparadis och på så sätt ännu
mer ackumulera sin rikedom och därmed sin makt.
Historien upprepar sig kanske inte men visst liknar dagens makt den på 1500-
och 1600-talet. Då när monarkerna växte ihop med staten och blev ett. Idag
är det våra rika som bildar detta lilla kollektiv, men de styr inte en stat utan de
styr hela världen.
2017-11-07
13:01:54
100 år sedan ryska revolutionen
Med vår kalender är det idag 100 år sedan marschen mot Vinterpalatset
började och boljsevikerna tog över. Den påbörjade februarirevolutionen
slutfördes med vad som kallats oktoberrevolutionen.
Det är segrarrna som skriver historien och det märks idag. Få har tills
våra dagar kritiserat själva revolutionen. Det har funnits en gemensam syn
på att Ryssland innan revolutionen var ett förtryckarsamhälle som inte ann-
at förtjänade än att gå under. Idag finns det krafter som vill ändra den syn-
en och menar att kejsardömet stod för något gott och allt i syfte att bereda
väg för den stora repressionen som medel att styra samhällen.
Det är tveklöst så att den ryska revolutionen gav ryggrad åt alla stora förän-
dringar under 1900-talet. Eric Hobsbawn menade att den ryska revolutionen
gav skrämselhicka åt väst eliter vilka gav efter för de reformistiska kraven
just för att hålla revolutionerna borta. I den stora världen har i princip varje
befrielsekamp haft revolutionen som grundtanke. Det är möjligt att förändra
världen.
I den bästa av världar hade den ryska revolutionens grundtankar kunnat eta-
blerats men redan från början fanns ju motsättningarna och krigen. Det är inte
lätt att bygga upp en stat om man de tre första åren måste fokusera på inre
motsättningar och vara i krig med arton nationer.
Från 1921 och med NEP kunde Sovjet blivit ett annat. med Lenins död och
Stalins tillträde försvann den möjligheten.
2017-11-07
12:49:26
Tänk själv
2017-11-06
12:35:00
vad fan får jag för pengarna........................
Leif Östling en av landets rikaste män och som
sådan väldig väldigt upptagen med att styra före-
tag verkar ha gott om tid med att styra undan en
del av sina pengar till skatteparadis. Den breda
vägen gäller bara för de fattiga inte de rika.
Östling är det tydliga exemplet på att det hjälper
inte att sänkla skatterna för de ruskigt rika vill
inte betala skatt alls. De ruskigt rika sitter alla
i samma båt och delar upp rikedomar sinsemellan
och detsamma gäller lukrativa VD-jobb.
Detta med att följa regler, faktiska såväl som moral-
iska, gäller bara för pöbeln enligt Leif och hans vänn-
er.
De verkar på fullt allvar tro att de skapat sin rikedom
själva när om de inte ärvt hela skiten är beroende av
ett system med inbördes belöningar.
Vad skall man med män som Östling till egentligen?
När de säger att de skall fly landet, vilket de sagt sedan
urminnes tider, är det ju inte direkt kompetensen man är
rädd att förlora.
För varje girigburk likt Östling som flyr landet ju bättre mor-
al kommer vi att få i landet.
2017-11-05
23:46:27
inte min upplevelse
I senaste avsnittet av Babel tar man upp Barndom av Jan
Myrdal. I varje avsnitt tar de upp böcker som förändrade
världen eller åtminstone skakar om densamma.
Några personer får berätta om hur boken slog ned som en
bomb då den var ett nidporträtt av Gunnar och Alva Myrdal.
De var ikoner och sågs som synonyma med folkhemmets go-
da sidor.
När boken kom såg jag det närmast precis tvärsom. Under 70-
talet hade jag läst det mesta som Myrdal skrivit och då i synner-
het Skriftställningarna och resaskildringarna. Mycket av det som
mitt politiska jag var det som Myrdal skrivit. Jag tror att många
som jag gärna citerade Myrdals ord om att "gå till läggen" men
inte särsklit många gånger läste honom källkritiskt.
När Barndom kom tyckte jag den var närmast tråkig.
Jag ansåg Myrdal blivit privatiserad och gått i samma fälla som
han själv kritiserat så många att göra, nu var det tiden för att bli
"fin" och hyllad.
I ett perspektiv tycker jag att det mer handlade om att jag själv bör-
jade att mogna och gjorde ett intellektuellt fadersuppror.
Men likt den vänster som började gå under så påverkades också
Myrdal. Han såg Sovjet som det stora hotet och hittade allierade
bland den som likt han själv ville avslöja den stora vänsterkonspira-
tionen som kallades för "mediavänster". Det var några år innan Ny
Demokrati men de politiska vindarna svängde rejält på 80-talet och
jag såg Myrdal som en del i den stora svängningen.
2017-11-05
23:29:40
Sluta röka
Jag ser på intervjun med Lee Child i Skavlan och lyssnar
uppmärksamt när han pratar om rökning. Child har alltid
rökt och har inga planer på att sluta. Han sa att han hellre
levde tio år kortare och har roligt än motsatsen vilket det
skulle bli om han slutade att röka.
Jag har tänkt ungefär detsamma. Rökningen var ritualer
som gav tillfredsställelse. Jag har heller aldrig haft några
fysiska problem av rökning. I hela mitt liv har jag rört mig.
Jag cyklar varje dag och simmar några gånger i veckan
(under sommaren i princip varje dag) och jag har lite hant-
lar och handklämmor som jag lyfter och klämmer på och
med mest varje dag.
Så för några månader sedan fick jag hosta och på nätterna
när jag skulle somna in fick jag andnöd.
Det var inte trevligt.
Så jag fick göra ett val.
För åtta veckor sedan slutade jag röka efter 45 års rökande.
Bara några dagar senare försvann både hosta och andnöd.
Jag förstår nu att jag inte kommer att röka mer. Igår drack jag
sprit och öl för första gången sedan jag slutade röka. Redan
innan förstod jag att det inte skulle gå att låta bli att röka.
Första ciggen smakade inte bra. Det var inte den kick jag hade
hoppats på. Efter bara några bloss fimpade jag. Några timmar
senare gjorde jag ett nytt försök men med samma resultat.
Idag funderar jag över detta. Någonstans hade jag hoppats att
det skulle vara lika gott att röka som jag hade tänkt det. När det
nu inte var det försvann hoppet om de goda stunderna med cigg-
en för alltid. Jag sitter här nu med blandade känslor. Jag kommer
inte att röka mer i mitt liv och inte för att det skulle skada min hälsa
utan för att det inte smakade gott längre. Lite sorg känner jag, som
att förlora en nära vän, men samtidigt lite nöjd över att slippa de värs-
ta konsekvenserna av vad det innebär att röka.
2017-11-02
13:42:52
Ideologisk öken utan oaser skapar hägringar
För en man som jag som lever och verkar i en förort känns
mycket av den offentliga debatten overklig. Det kan handla
moderater och SD som ser området där jag bor som en krigs-
zon och där man skall sätta in militär för att få ordning och re-
da. Vad M och SD också säger sig se är att hela området styrs
av kriminella gäng eller klaner och tydligen parallellt med detta
styr jihadister i samma område.
Har de någonsin satt sin fot i en förort?
Kanske har de gjort det. Kanske har de kommit in i en grupp för
att se hur djuren i förorten lever, som att gå på zoo med vakter.
Vem blir inte provocerad av sådana grupper?
Hur reagerade rikemännen i Danderyd när V arrangerade rike-
manssafari till landets rikaste kommun? Jo de kastade glåpord
och ägg.
Trollfabrikerna målar upp en bild som skapar fördomar och rädsla.
Räddast blir Greta och Hasse som sitter på landet och läser om
förfallet i städerna. Ändå, vissa försöker förklara SDs framgångar
med att partiet lutar sig på tanken om folkhemmet. Om man nu är
så dum och ignorant att man inte kan se bockfoten då skall man in-
te heller ursäktas. Det har även under folkhemmets glada dagar od-
lats ett hat mot den Andre, med SD har detta hat fått fäste i politiken.
Alltså, nazister hatar judar och är därför emot Israel. Vänstern är emot
Israel men skulle därför inte inleda samarbete med nazister. Samma
tydliga rågång borde finnas mot SD.
Man måste kunna markera vad som är vänster.
Vi måste därför tala om socialismen. Vi måste prata om visionen.
Vi måste förklara kampen. Vi måste organisera.
På den andra sidan sitter ,också de långt från händelsernas centrum,
en slags vänster som skapat ett ideologiskt rum där klass har en liten
närmast kosmetisk roll. Denna vänster ser den vite mannen som det i
särklass största hotet. Så när jag bor och verkar i förorten är det inte de
få kriminella grabbarna som förstör med sin verksamhet vilken drabbar
alla som bor där, nej, det är jag den vite mannen som upprätthåller en
kvävande struktur som är fienden. Det är inte unken manssyn från resp-
ektive hemland där kvinnor skall knullas och stå vid spisen som är ett pro-
blem, nej, det är jag som vit heterosexuell man som är problemet.
Här blir det intersektionella identitetsprojketet obegripligt.
Alltså, alla rättigheter som svenska kvinnor kämpat till sig under ett sekel
i allt från rösträtt över att styra sin egen kropp till att i nästan nått fram till
jämlikhet mellan könen blir helt plötsligt sekundära. Man vill bekämpa den
vite mannen (oavsett vad han står för)före islamisten eller den invandrande
reaktionären.
Så vänsterns kamp bli att få bort den vite mannen från förorten?
Den finns sprickor i muren. Dock inte särsklit många som syftar framåt och
mot en gemensam kamp med klassperspektiv.
Myrdalsvänstern har ju alltid hållt en rågång mot en typ av vänster, som fick
samlingsnamnet mediavänster på 80-talet.
Idag är den analysen upptagen av den yttersta högern. Etablissemanget är
vänster som styr i en DDR-republik.
Irrgångar och hägringar. Vi behöver vatten. Hitta oaser.
2017-11-01
17:38:00
Good shit
2017-11-01
15:54:58
Serieknarkare
Under senaste veckorna har jag knarkat TV-serier. Vissa
säger dessa serier är vår tids romaner. Det är i serierna
vi hämtar tolkningar om samhället och om individerna om
hur vi lever och tänker.
Stämmer det?
I förrgår såg jag Stranger things 2 säsongen och den är klart
vanebildande. Det är spännande om än med en rad logiska
luckor som man dock som missbrukare lätt har överseende
med. Men när det är över kommer dock samma känsla över
en som med allt missbruk: vad gör jag nu när jag inte får min
dos?
Inatt kollade jag på Cardinal om jakten på mördare i en liten kana-
densiks håla. Sex avsnitt. den är en brutal historia som har tillräck-
ligt med förvecklingar för att skapa suget att titta vidare men som
också är tillräckligt realistisk för att jag skall känna identifikation.
Jag har dock svårt för när gör the bad guys för stereotypa. Det blir
då för enkelt. Jag kan inte minnas någon serie där the good guys
inte framställs som människor med stora problem som har svårt att
få ihop sina liv och vardagen och det borde då inte vara så svårt att
framställa the bad guys med lite större problematisernade karaktärer.
Cardinal är dock ett bra exempel på den roll som många krimserier har.
Det är som med realismen i litteraturen att den bara hittas i krimgenren.
Det är här vi kan läsa och se hur samhällets mindre goda sidor ser ur
och hur de fungerar.
Löpande missbruka av serier är:
Star Trek
Aber Bergen
Jordskott
Dödligt vapen
Blacklist
Designated survivor
Ibland så sammanfaller knarkandet med en stunds övertygelse
om att missbruket är gott. Serien Rebellion om påskupproret 1916
på Irland var fanstastiskt bra.
2017-11-01
15:35:12
konspirationer
I dokumentären Winnie berättas historien om Winnie
Mandela och konflikterna runt henne. man kan se den
Det handlar om kamp och symboler i denna kamp.
Kampen mot apartheid i Sydafrika samlade en mass-
rörelse under ANC och symbolfiguren för denna kamp
var Nelson Mandela.
Hans fru Winnie blev då självklart en central figur.
I alla organsiationer pågår ständigt en kamp om position-
er. Så också i ANC. Där fanns de som ville ha allt från en
västerländsk liberal ordning till de som Winnie Mandela vil-
le ha mer vänster och socialism.
När Nelson friges är han en ikon och som sådan skall han
samla sin rörelse. Det är stora insatser. Det är inte bara en
kamp mot ett vitt herrravälde med internationell backning ut-
an också etniska konflikter svarta grupper emellan.
Det står idag klart att Nelson offrade Winnie för att hitta en lös-
ning som han trodde skulle skapa en gyllene medelväg ut ur
en konflikt som skulle innebära inbödeskrig och hundratusen-
tals offer. Han lyckades och Winnie utmanövrerades. Fortfaran-
de är det oklart huruvida hon låg bakom mordet på en 14-årig
pojke eller om det var en konspiration mot henne. Men det hon
sedan dödms för är ekonomiska oegentligheter.
Intressant i dokumentären är att den sydafrikanska säkerhetspolis-
en hade en sektion som arbetade intensivt på att sänka Winnie. En
ansvarig berättar att han hade 40 journalisetr som arbetade för hon-
om. Vi kan idag se hur lögner spreds som då uppfattades i vissa
läger som kompromenterande fakta.
Idag kan vi se att den liberala delen i ANC vann striden om inriktning-
en. Många svarta har det idag sämre än under apartheid. Sydafrika
är ett klasssamhälle där skillnaden mellan rik och fattig är gigantisk.
ANC i strid för frihet är inte samma organisation som statsbärande
parti. Ikonen är död och det vittrar sönder.
2017-10-30
13:10:01
Livets mening, naturen och ensamhet
I Kropp och själ i P1 pratar man om FOMO.
Det handlar om att mer leva sitt liv genom att
se vad andra gör än att vara i sig sjä'lv och känna
tillfredställelse över det. Igår började jag att läsa
Löparens hjärta av Marcus Torgeby och ända sed-
an jag såg en dokumentär på SvT om honom och hans
liv i en kåta i Jämtland har jag funderat över hans val i
livet. Självklart referar han till Henry Thoreua och hans
essäbok Walden. Den handlar om Thoreaus två år i en-
samhet i ett litet egenbyggt torp där han lever för vad
dagen erbjuder utan annat än naturens impulser och
händelser. I sammanhanget måste jag också nämna
Lennart Hagerfors bok Livet är det som pågår när vi
tänker på annat vilken är skriven innan Internet och
Iphones men som förekommer tankarna om att vi lev-
er i annat än i oss själva eller vad vi själv är utan är mer
fokuserade på tanken vad andra tror att vi är.
Med åren känner jag mig mer och mer bekväm med en-
samheten och jag hade en liten plan att flytta till landet
och föräldratorpet när tyvärr min syster såg till att det sål-
des. Det är märkligt att jag som lever en stor del av mitt
vakna liv i en elektronisk kupa längtar bort från samma liv
till ett som är motsatsen.
2017-10-27
15:32:58
Revolutioner och uppror
I serien Rebellion får man följa hur påskupproret 1916 startade
och genomfördes. Upproret slogs med av engelsk militär men var
startskottet till en militär kamp för självständighet.
Det är intressant att följa hur taffligt organsierat upproret var och
att man överskattat sin egen kraft gentemeot britterna. Här finns
också några felbeslut som gör att man hamnar isolerade. Huvud-
delen av upproret genomfördes i Dublin och den tanke osm fanns
att upproret skulle sprida sig över hela ön uteblev.
Frågan om uppror i sig kan ställas här. Det var inte väl organiserat
och fienden var desto bättre organiserad. Britterna var världens led-
ande imperium med tentakler över hela världen och med stor vana
att brutalt slå ned uppror.
För att uppror och revolutioner skall lyckas måste det fungera från sid-
an som gör uppror men i synnerhet måste fienden vara på fallrepet.
Ryska revolutionen startade med att massor av kvinnor utmattade av
hunger och inget att förlora börja marschera mot Vinterpalatset. Det
fanns ett uppdämt missnöje med kejsaren och när väl motståndet bör-
jat rullade det på närmast med egen kraft som den korrrupta kejsarstat-
en inte hade någon kraft att stå emot.
På Kuba startade Castro revolutionen med en handfull män och om inte
det korrupta Batistaregimen varit så hatad hade inte Castro fått den omed-
elbara respons han fick. Folket gick med för de var less på sakernas till-
stånd. De hade inget att förlora och revolutionen kunde rulla på.
När Che Guevara med lärdomarna från Kuba åker till Bolivia för att starta
upp revolutionen finns där inte samma förutsättningar. Det räcker alltså in-
te med goda föresatser, bra skolning och viljan till förändring om inte de
politiska, sociala och ekonomiska förutsättningarna finns.
Che och hans män hittas genom att de blir angivna. Militär skjuter Che och
han visas upp som en trofe. Uppdraget i Bolivia var ett totalt misslyckande
men som symbol blev ju Che än in våra dagar enormt stor.
2017-10-27
15:09:51
Kommer de ihåg varandra
När P96 spelade Gais Open 2009 mötte HBFC i första matchen
BK Näset. Jag hade läst om dem och visste att de var bra. Precis
innan matchen skulle starta blev jag akut skitnödig och var tvungen
att lämna för en buske skyddan från insyn. När jag kom tillbaka led-
de vi med 2-0. En av målskyttarna i vårat lag var Carlos Strandberg
och en av deras bästa spelare hette Franz Brorsson. Vi gick till final
i den cupen och mötte där Kvarnby IK (också de från Malmötrakten)
och vi förlorade med 0-1.
Idag spelar Carlos och Franz ihop i Malmö FF.
2017-10-24
14:38:03
Det övergivna folket
Många är det nu som förklarar de högerextremas framgång med
att vänstern isolerar sig från folket. Det handlar alltså om att väns-
tern mer enegarerar sig i frågor som rör medelklassen än från det
som var dess ursprungliga mission, det arbetande folkets.
Jag undrar dock vad som idag är arbetarklassen eller för den delen
vilka som exkluderas inklusive inkluderas i att vara arbetande.
I min uppväxt var varsarbetaren arbetarklassen. Han var svetsare
eller plåtslagare. Där fanns gruvarbetaren och skogshuggaren. Jag
läste Karl Östmans Stabbläggare och Torgny Karnstedsts Slamfarm-
en.
Det arbetande folket var de som slet i produktionens främsta led. Det
var de som täljde guld åt kapitalet och det var de som skulle befria oss
alla genom den stora revolutionen. Då skulle dessa arbetare ledas av
de upplysta i partiets avantgarde och paradiset stod om hörnet.
Sovjet och Kina lyftes som sådana paradis. DDR, Kuba, Kampuchea,
Nordkorea och Albanien var andra praradis som vi skulle längta till. I
några år stod hoppet till Nicaragua. Sedan försvann paradisen och med
dem den vänster som hyllat paradistanken.
Kvar fanns kapitalismen som inte satt och bara ackumulerade utan ock-
så utvecklade. Det ena klassiska arbetet efter det andra försvann. männ-
iskan ersattes av maskiner.
Jag har precis sett andra säsongen av serien Expanse. Där finns tre part-
er: Jorden, Mars och Bältet(asteroider och månar som befolkas av arbetare
som tjänar Jorden eller Mars). På Jorden finns inga arbeten utan huvuddel-
en av befolkningen är syssloslös och underhålls av de som styr med olika
former av bidrag. I huvudsak anses befolkningen som onödig. Den behövs
inte till något. Den anses bara tärande och bäst vore om den bara försvann.
Dessa tankar finns i dagens elit. Men här finns en skillnad. De onödiga har
en röst. Rösten är valuta. Genom röster kan man tillskansa sig makt. Så idag
strider eliterna om dessa röster. Alla som är elit skjuter på varandra med sam-
ma stridsrop: krossa eliterna.
Det är ett system som kommer att på ett eller annat sätt att krascha.
Det är trossystem som ställs mot varandra.
De utan någonting sätter sin tilltro till den som bäst kan förklara varför allt
är åt helvete. Idag leder tanken att allt är blattens fel. om blatten försvinner
kommer vi andra som i Sverige att hamna i folkhemmet igen. Det är en en-
kel tanke som inte behöver näring utan bara upprepning.
Självklart kommer vi inte att hamna i folkhemmet igen. Detta folhem byggdes
av folkrörelser och ett parti som ansåg att medelmmar var viktiga och där
grundtanken var jämställdhet och allas slika värde. Jag minns min far och hans
vänner när socialdemokratin kom på tal. De stod upp för den. Hur mycket jag
än argumenterade så höll de fast vid sina mantra som var ogenomträngliga.
Senare insåg jag hur omöjligt det var att övertyga min far om kommunismens
paradistanke och hans eget liv var förklaringen. Han den fattige torparpojken
som kunde utbilda sig till svetsare och plåtslagare vilket gav honom ett arbete
på varven i Göteborg. Han kunde betala lägenhet, bil, försörja sin familj och
sedan köpa ut sitt föräldrahem och renovera det. Samhället förändrades drama-
tiskt under dessa år. Han gav partiet , det socialdemokratiska, äran för det.
Idag finns få sådana socialdemokrater kvar.
Men å andra sidan vad är det vänstern skall göra?
Man måste ju driva på alla lika rättigheter. Man kan ju inte vika ner sig för de
som inte vill ha jämställdhet, de som vill ha bort människor med fel hudärg ell-
er "fel" kultur. Men man måste få in klassperspektivet. Utan detta blir vänster
det den är idag , filantropisk.
2017-10-19
13:53:52
Ockupation
Håkan Juholt upprör det etablerade Sverige med att
säga att landet är på väg att bli en diktatur. Det finns
en tradition sedan 70-talet som säger att Sverige är
en korporativ stat där överheten eller eliten bestäm-
mer landets utveckling och gör det utanför demokratins
grundläggande villkor. Det handlar om att staten, närings-
livet och andra maktfunktioner sitter i samma båt och styr
samma båt efter eget bevåg.
Partierna blir alltmer oberoende av sina medlemmar vilka
i sin tur blir allt färre. Få styr alltså partierna och de komm-
er från samma bakgrund som de som styr näringslivet.
Upplagt för en elit som styr utan att folket blir tillfrågat.
Dock för att det skall fungera måste en scen byggas där
skådespelet kan verka som om det fungerar.
När jag ser den norska serien Ockupationen tänker jag på
detta. I serien har Ryssland tagit sig in i Norge och skapat
ett beroende som i mycket ser ut som USA i Sverige. Skill
naden på fiktionen och verkligheten är att ingen i Sverige
ser det som en ockupation. Det är som grodan som skata
värms upp tills den dör och den märker ingenting.
2017-10-19
01:12:36
identitetspolitikens brister 2
Under förra seklet blev arbetarrörelsen en kraft att räkna med.
Kraften utgick från att man organiserade arbetarklassen och
skapade en gemenskap. Man utbildade och ställde krav på sina
medlemmar. Solidariteten byggde på ett gemensamt tänk och
en tanke på att de flesta skulle få det bättre. Varje kraft var vik-
tig och det fanns krav på dem som skulle slåss för rättigheterna
man ville åt.
Dagens underklass i Sverige är så splittrad att den har mycket
sämre förutsättningar att lyckas där arbetarrörelsen lyckades
förra seklet.
För det första finns ingen tydlig ideologi vad det är man vill förändra
eller vad man vill nå.
För det andra finns ingen gemensam kraft som vill vare sig organisera,
mobilisera och utbilda.
För det tredje finns inte ens en klar syn på hur läget är.
De som vill använda identitetspolitik skjuter sig oftast i foten.
Det är inte särskilt ofta jag hör någon pratar om kvinnors rätt i de för-
ortsmiljöer som är min vardag. Ännu färre pratar om allas rätt till sin
egen sexualitet. Oftare hör jag orden jävla fitta, jävla bög, fittunge och
jävla hora(horunge).
Många boende i förorten kommer från klanliknande miljöer eller i vilket
fall där släkt och familj är helt överskuggande den stat man lever i.
Man har alltså inte ens hoppat in i ett borgerligt samhälle och är allt ann-
at än redo för att förändra något annat än det som gynnar klanen, släkten
eller familjen.
När några kvinnor som driver på om flyktingpojkars rätt till amnesti under
en fotbollsmatch hamnade i bråk med ett lag som bestod av grabbar från
förorten uppstod konflikt. Då skrev kvinnorna att de var oroade över den
växande rasismen i förorten. De ville väl med sina pojkar men kunde alltså
inte se att pojkarna som bott i förorten under längre tid vara några allierade.
Detta är ju ett exempel på den filantropiska vänster som vill ha applåder och
kramar för sitt uppoffrande och goda arbete för de fattiga och medellösa, men
när de senare inte applåderar och kramas blir de genast till otäcka fiender som
inte begriper sitt bästa.
Vi skall blunda för problemen. Hur skall då något vettigt växa fram?
Om förändring skall ske måste det komma från folk själva. Folken i förorten mås-
te organisera sig och skapa motstånd mot det allmänna förtryck de är utsatta för.
Inte mycket av det sker idag. De får som tar till orda i kulturella eller nöjessamman-
hand flyr förorten så fort de fått en annan plattform att agera ifrån. De ville ingen
annan förändring än ett bättre liv för dem själva.
Den lilla vänster som idag pratar klass före identitet är så liten och obetydlig att
den bara kan visas upp ibland som ett tecken på att di har demokrati. Och efter
att någon med klassperspektiv pratat eller skrivit kommer artiklar om Gulag och
det Det stora språnget för att avslutas med en liten anekdot om Pol Pot.
