2020-01-08
10:08:19
Kommer det att vända igen
Jag läser Den som dödar drömmar sover aldrig , Guillous 8:e del i
sin stora krönika över 1900-talet, och tänker på hur det var. I den
lilla världen förändras ju inte så mycket som i den stora. Dåtidens
officiella sosseretorik var ju mer radikal än dagens V-partiet. Å and-
ra sidan var deras dolda sida otäck. Det övervakningssytem som
SAP byggde upp i efterkrigstidens Sverige var ju omfattande och
utan insyn. Vad hade hänt om IB inte avslöjats? Med avslöjandet
följde ju också all annan hemlig övervakning och registrering part-
iets sysslade med i vad som kallades SAPO.
Jag minns 70- och en bra bit in på 80-talet med all den debatt som
fördes och alla böcker som publicerades. Allt var ju egentligen stats-
finansierat och vi kan ju idag säga att parollen att stå på egna ben
hade relevans. Å andra sidan klarade sig ju inte heller de som stod
på egna ben.
Den som säger att ideerna styr kan ju kolla på vänstern.
Varat bestämmer tänkandet skrev ju Marx.
Men stämmer det?
60-talet rullade ju hjulen som aldrig förr. Farsan kunde köpa bil
och försörja våran familj på sitt jobb på Götaverken. Var och var-
annan helg åkte vi upp till Värmland där han jobbade på att reno-
vera sitt föräldrahem.
Då exploderade vänstern i alla dess former.
Det var ju inte i materiell nöd vänstern frodades.
Det var snarare en vision om att leva annorlunda och att detta kunde
göras då man inte behöva tänka på tak och bröd.
Kanske är det här man kan känna hopp?
Vår tid är andefattig och det finns ett behov av visioner om ett annat
sätt att leva.
Det känns dock som att de kan dippa åt vilket håll som helst.
Med en Trump på ena sidan och ett reaktionärt Iran på den andra
kan kriget bryta ut och då dessa styrande inte verkar ha någon bor-
tre gräns vet man inte var det kan sluta.
Under 70-talet bröt sig Tredje Världen loss och gav en vision om att
bättre tider stod om krönet. Idag finns inga sådan rörelser. Kina är en
supermakt som knappast föder visionära rörelser världen över. De län-
der i Tredje Världen som reser sig är nästan undantagslöst auktoritära
och strävar efter äterinföra gamla unkna moraliska system för att tygla
de stora massorna.
I denna tid utan större visioner kan man ju ändå se att grupper som inte
hade så lätt på 70-talet fått det bättre. Vi har ju underlättat för alla sexuella
minoriteter att leva sina liv, de psykiskt sjuka har ju ändå fått en större acc-
eptans i att psykisk ohälsa kan drabba alla och även om vi har problem med
rasism är det bättre än den folkliga dito som fanns på 70-talet. Fråga finnar
och romer.
2019-12-29
15:39:24
Först ännu mer mörker innan ljuset kan skönjas
I min ungdom läste jag Myrdal och genom honom fick en
bild av det stora mörkret på 50-talet. Det kalla kriget genom-
syrade det mesta och Sverige var mer antivänster än tidi-
gare. Men liknelsen med dagens läge haltar ordentligt.
Då fanns Sovjet( på gott och ont) och i synnerhet ett uppvak-
nade globalt från länder som slog sig fria eller redan gjort
det från sekler av kolonialism och förtryck. Även om man
nationellt tryckte på så fanns en ganska stor gemensam syn
på vad som var vänster och vad som inte var det.
Idag trampar radikaler vatten.
Hur man än gör blir det fel.
Inte mycket pekar åt rätt håll för en radikal.
Trump och hans vänner kan ju göra hur mycket dumt som
helst och komma undan med det och även växa. Kritik av
den yttersta högern blir ju snarare till bränsle. Diskursen är
höger och den som vill ändra på den måste arbeta tio gång-
er hårdare än den som flyter med.
Vi står vid branten och kommer med största sannolikhet att
åka över. Vi kommer att slå i botten och sedan får man börja
klättra igen.
De lärdomar som skall göras får arbetas fram.
-Kapitalismen besegrade kommunismen så som vi såg den på
1900-talet. Hur skall man göra framöver?
-Engels varnade ju för att ta makten utan de rätta samhälleliga
betingelserna. Sovjet och Kina var ju underutvecklade agrara
ekonomier vid revolutionerna.
-Ju mer utveckling ju mindre socialism ser vi ju. Hur ändra på det?
-Demokrati är inte bara påfågelvingar. Det är livsluft. i Sverige på
70-talet stod man på barrikaderna för att försvara yttrandefriheten
och samtidigt försvara alla övergepp på densamma i de stater man
hyllade. Hur gick det ihop?
-Hur förhålla sig till individúaliteten? När blir det kollektiva mer kväv-
ande än befriande?
-Var placerar vi klass? Identitetspolitiken så som vi sett har ju mer
fått negativ efekt i det stora hela trots sina goda intentioner. Grupp-
en(identiteten) har ju satts i förarsätet och tagit bort den stora bil-
den.
2019-12-04
09:52:43
Mörker, mörker
Idag röstar 60% av befolkningen på borgerliga partier.
De resterande 40% kan knappast heller tolkas in i ett
socialistiskt projekt.
Sossarna är i sin topp i princip ett öppet borgerligt parti.
Den ledande tanken är att styra och att försörja sin kad-
er av medlemmar som har sitt levebröd i politiken.
Detsamma kan sägas om både MP och V.
Inte mycket finns kvar av den stora tanken om ett bättre
samhälle med socialistiska förtecken.
De allra flesta gör valet med god empiri i bagaget.
De kommunistiska staterna på 1900-talet gjorde inte sak-
en bättre. Tvärsom. Vem skulle välja statlig kontroll, åsikts-
förföljelse, brutal säkerhetspolis, läger och en tendens att
hamna i krig och allt detta utan att välståndet utvecklades.
Sossarna i väst och I Sverige hamnade till slut i ett läge
där man knoppade av tanken på att vara ett parti som styr-
des av sina medlemmar utan man utvecklade en elit som
blev självgod och ansåg sig vara själv nog.
När socialismen inte längre hade den stora fienden fram-
för sig utan skulle utveckla sig själv fanns inget där.
De flesta som slogs för det röda gjorde ju det för att få det
bättre inte bara för sig själva utan för de flesta. När resul-
tatet blev de motsatta fanns ju inget annat att göra än att
resignera.
Vi skulle ju få det bättre. Få mer demokrati och mer yttrande-
frihet. Det utopiska stod om hörnet.
Verkligheten blev en annan.
Drömmen om det andra samhället kommer inte att dö men
under tid ta en paus.
Först skall borgerlighet och kanske en ny fascism köra allt
i botten igen. Nationalism och konservatism står för dörren
och kommer att skruva klockan tillbaka. Så länge flertalet
i vilket fall inte får det sämre kan det fortsätta. Om en mino-
ritet förföljs och får det mycket sämre kan majoriteten titta
på och vara nöjda att amn inte tillhör dem.
Det är en bräckligt system och självklart kommer upproret
att ligga och pyra. Nya tankar om vad man skall göra och
hur man skall göra det kommer att födas och någon gång
smäller det igen och det vi ser idag trycks tillbaka.
2019-11-22
14:01:16
Fyra eller fem plattor sedan är det över 2
Sedan kom A passion play vilken fick katastrofrecensioner.
Själv
klart har JT gjort skivor att lyssna till efter de fem för-
klart har JT gjort skivor att lyssna till efter de fem för-
sta men de steg ner från Gudanivå till mer mänskligt efter
de fem första.
Camel gjorde massa briljanta plattor med Mirage och
The snow goose i synnerhet. Men efter de fyra första
blev man mycket ett band som man kunde ha eller mista.
-Camel
-Mirage
-The snow goose
-Moonmadness
&docid=bwFaqIJZu0kNuM&tbnid=CrfOeiFtrltK-M%3A&vet=10ahUKEwi5-4qz7_3lAhXysIsKHcbMB6gQMwhDKAAwAA..i&w=300&h=300&safe=strict&bih=651&biw=1366&q=Camel%20the%20band%20LP&ved=0ahUKEwi5-4qz7_3lAhXysIsKHcbMB6gQMwhDKAAwAA&iact=mrc&uact=8)
Med Black Sabbath utvecklades hårdrocken och
Paranoid satte bandet på kartan ordentligt. Det
blev fem bra plattor och sedan var det mesta
bara upprepning eller tråkiga upprepningar.
- 1970 – Black Sabbath
- 1970 – Paranoid
- 1971 – Master of Reality
- 1972 – Vol. 4
- 1973 – Sabbath Bloody Sabbath
&docid=NfkOu7Y0Us7euM&tbnid=DQ8KtnoT7k2S5M%3A&vet=10ahUKEwim1caJ8P3lAhVQ-yoKHWdlC7oQMwhFKAMwAw..i&w=220&h=220&safe=strict&bih=651&biw=1366&q=Black%20Sabbath%20paranoid&ved=0ahUKEwim1caJ8P3lAhVQ-yoKHWdlC7oQMwhFKAMwAw&iact=mrc&uact=8)
2019-11-22
12:53:40
Vänstern i Sverige en parentes
Om man definierar vänster med dem som finns vid
sidan (till vänster) om socialdemokratin har de näs-
tan alltid funnits i periferin. En kort period, slutet av
60-talet till slutet av 70-talet kan man säga att denna
grupp hade ett visst inflytande.
Men, under hela tiden har de rika familjerna styrt
svenskt näringsliv och tidningarna har ägts av pri-
vata aktörer med allt annat än en vänster på dag-
ordningen.
Under 1950-talet rådde i Sverige en stark antikom-
munism som påminner om dagens situation.
Sedan mitten av 70-talet har det funnits en aggresiv
kampanj från svenskt näringsliv där man stött bl a
Timbro för att bedriva ett propagandisktiskt krig mot
allt vad vänster heter och detta helt mot marknads-
mässiga parametrar.
Vad borgerligheten missat är när man blint slår mot
vänster öppnar dörren åt andra hållet vilket vi ser idag
och som vi bara sett början på än.
För en vänster av klass gäller idag att bida sin tid. det
handlar om att organisera och studera.
Det handlar om att förbereda sig mot mer eller mindre
ett klasskrig. Om högern får fortsatt utrymme, och inget
annat pekar på det, kommer vanligt folk att få lära sig
att försvara de rättigheter som folkrörelserna kämpat
till sig under seklernas gång.
För det finns en paradox: vanligt folk förlitar sig på ytt-
erhöger nu när alla andra dribblat bort sig. Snart komm-
er de flesta att inse att Gud, kändisar och tilltro till snus-
kigt rika inte är till fördel för en själv.
2019-11-20
14:56:46
När man blundar
Ibland får man uppfattningen att bara kvinnor får
mer makt blir allt mycket bättre. Det stämmer ju
inte.
Samtidigt med den kvinnliga frigörelsen har ju
den generella ojämlikheten galloperat och vi
har idag bara i vårat land gått från ett jämlikt
land till ett med skillnader som på 1800-talet.
Det är som med rasfrågan i USA. Vissa flyt-
er upp men de flesta blir kvar i skiten vilken i
sig tenderar att stiga över anklarna.
Frihetssträvanden oavsett grupp tenderar till
att få samma utveckling om inte det grundlägg-
ande ssytemet ändras, några få får det bättre
men de flesta ser inget av denna nyvunna fri-
het.
I vår tid får det till konsekvens att man symp-
atiserar med även yttersta högern då dessa
verkar vara oprövade och det kan ju inte bli
sämre än vad det redan är.
Jag ser serien The loudest voice om TV-bolag-
et Fox grundare och ankare. Russel crowe spel-
ar en mycket osympatisk man Ron Ailes vilken
i mycket liknar Trump och som mot slutet av sitt
liv också blev nära vän.
Ailes var en svin och kvinnoförnedrare. Han lik-
som Trump pratade om moral och amerikanska
värderingar men tydligen räknas inte kvinnor in
i den ekvationen.
Mot slutet av sitt liv så hinner verkligheten ikapp
Ailes och det påminner mycket om Harvey Wein-
stein.
Det märkliga med Ailes är att hans hustru stödjer
honom. Nästan hela det kvinnliga toppskiktet på
Fox står bakom sin chef trots att de vet vilket svin
han är. Kvinnorna där verkar mer tycka illa om
de utsatta kvinnorna för att dessa inte kunde bära
sitt ok och knipa käft.
2019-11-20
13:42:11
Fyra eller fem plattor och sedan är det över
Jag lyssnar nästan bara på band från sent 60-tal och
fram till 1975. Det var en tid då man i synnerhet inom
film och rockmusik hade fria händer och där inte kon-
sten erövrats av människor som beställde vad mark-
naden vill ha.
Creedence var mitt första hjälteband och under några
år gav de ut skivor som jag levde med:
CCR
Bayou Country
Green River
Willi and the poor boys
Cosmos Factory
Ok, Pendulum var ju helt ok och förstör direkt principen.
John Fogerty fortsatte på egen hand och gjorde ju
bra plattor medans de andra i bandet mest var stataister.
Emerson, Lake and Palmer E,L&P blev nästa husgudar.
Första plattan som hade samma namn som bandet var
en chock Barbarian och Knife Edge var ju explosioner
och liknade inget jag hade hört innan och som dess raka
motsats hörde jag sedan Lucky man som än idag är
bland det vackraste jag hört.
E,L&P
Pictures at an exhibition
Tarkus
Trilogy
sedan kom mest bara skit som Brain Salad Surgery och massa
trams.
2007 gav Keith Emerson ut en soloskiva som är riktigt
bra . För övrigt kom inte mycket ut från bandet eller medlemmarna.
Pictures är ju fantastisk. Man får för sig att göra en livespelning
utifrån Mussorgys klassiska verk och gör en skiva av det.
Resultatet blev ju enastående. Lätt bland de tio bästa skiv-
orna jag har.
Gudarnas gudar kom sedan som Genesis. Jag har aldrig övergett dem.
Sedan dryga femtio år tillbaka lyssnar jag fortfarande regelbundet på
de fem första albumen:
Trespass
Nursery Crime
Foxtrot
Selling England by the pound
Lamb lies down at Broadway
(Jag räknar då inte det första albumet som är allt
annat än det blev Genesis).
Först lämnade Anthony Phillips och honom har jag följt i
stort och smått och en massa album. Han ersattes stilfullt
av Steve Hackett vilken sedan lämnade och där har jag
alla album. Men Genesis dog till hälften när Gabriel lämn-
ade efter de stora albumen och helt när Hacket drog efter
A trick of the tail och Wind and wuthering.
Peter Gabriels fyra första soloplattor är ju bra medans
de följande är något annat.
2019-11-20
12:13:27
Varför är Ordfront så tandlös
På 70-talet blev jag medlem i Ordfront. Jag inte
bara köpte alla böcker som gavs ut, jag var också
bokombud och sålde både till vänner och på dörr.
Jag gladdes åt tidningen som blev ett vattenhål när
det mesta andra bara försvann i det stora liberala
projektet.
Så kom 2004 och en intervju med Diane Johnstone
om Balkankriget. DJ ville inte enbart skylle på serb-
erna och inte ensidigt stå bakom EU och USA.
Artikeln skriven av Björn Eklund blev totalt nedsab-
lad och det pratades om att Ordfront var en brun-
röd sörja och historierevisionister.
Det märkliga var ju ändå att kritiken slog an.
Det blev extrastämma och det utrensades i leden.
Två år senare kom en artikel om Israels påverkan
på svenska medier och åter pratades om brundröd
sörja och denna gång antisemtism.
Ännu en gång böjde Ordfront nacke och efter det
hämtade sig aldrig tidningen.
2010 flyttade jag och glömde göra adressändring.
Först i år kom jag att tänka på att jag inte fått tidningen
på många år. Jag har ju varit medlem hela tiden.
Så nu fick jag efter nio år ett nummer av Ordfront
Magasin och tyvärr verkar den inte fått några nya
tänder.
2019-11-06
10:12:08
Skall man sörja i sörjan
Vi upplever nu en massiv politsik kantring där det
ganska snabbt går att omvandla ett jämlikt och täm-
ligen demokratiskt samhälle till sin motsats.
Sedan 80-talet har kapitalets ideologiska offensiv
att motarbeta det jämlika samhället till ett ojämlikt
burit frukt och fått landet att återta en samhällsstruk-
tur som återgått till 1800-talets brutala klassskiktade.
Nästa steg blir då att få landets underklass att fundera
över annat än ekonomiska orättvisor och då uppstår
frågorna om migration och kriminalitet som de avgjort
viktigaste. Rädda människor söker snabba lösningar
och enkla svar. Mer polis, hårdare straff och även att
sätta in militär mot bostadsområden och självklart att
man skall klämma åt de som inte är svenskar.
Hur skall man inte göra kopplingen till Italien och Tysk-
land på 30-talet?
Tror någon på fullt allvar att etnisk rensning, fyllda fång-
elser och miltär på gatorna är svaren på frågorna?
Den stora frågan idag borde ju vara att lära av historien.
Vad gjorde vänstern fel i kampen mot nazismen i Tysk-
land eller mot fascismen i Italien?
Hur skall man organsiera klasskampen idag?
Hur bilda fronter mot kapitalet?
Vilka lärdomar skall tas om hur vänstern misslyckats i
de lägen man styrt stater?
Är läget idag så kritiskt att man måste göra stora ideolo-
giska avkall på rättfärdigheten för att samlas kring ett
antal viktiga frågor och sedan samla så många som möjligt
kring dessa?
2019-10-30
09:38:50
Svårt att förstå
Varför röstar underklassen på SD?
SD är ett klassiskt högerparti med rasistiska undertoner
och om man tillhör underklassen har man ju inte mycket
att hämta här. Välfärden tillhör ju enligt partiet de som
redan har. Här finns en etnisk komplikation som gör att
man som "svensk" kan lockas att rösta på partiet, men
frågan är om man då läst vad partiet står i avgörande
frågor rörande välfärden?
Så man kan undra hur det är:
-Är det som Jan Myrdal skrev om Ny Demokrati på 90-
talet att folket "pissar i valurnorna" , eller
-Är det som Stickan Andersson svarade på 70-talet om folket
är dumt och svarade: Nej det är dummare.
Frågan är berättigad.
Hur kan man blunda för de senaste decenniernas omstruk-
turering från att vara ett någorlunda jämställt samhälle till
att återgå till skillnader värre än 1800-talets?
Hur kan man blunda för överhetens exempellösa berikande
av sig själva på folkets bekostnad?
Hur kan ett folk som satte solidariteten som fråga ett omvand-
las till ett som blivit etniskt skogstokigt?
2019-10-29
11:41:01
Vem skall vara rädd
Det finns en märklig skendebatt i landet där SD och
annan höger kritiserar liberaler och vänster för att
dessa negligerar männiksors rädsla. Denna höger
menar att liberaler och vänster själva bor i medel-
klassområden och inte har en aning vad som sker
i den förhatliga förorten.
Men vet högern det?
Vilka av alla högerhatare har någonsin stt sin fot i
förorten?
Hur kan de vara hotade när de inte ens ser en invand-
rare på vykort?
Är det inte ännu värre att driva en hatstorm utifrån en
imaginär bild där man utan någon empiri eller självupp-
levdhet tror sig veta sanningen?
Kritiken mot vänster och liberaler är i hög grad sann.
Det finns ett exotiserande här som emellanåt tillskriver
förorten en radikal dimension som helt enkelt inte finns.
2019-10-27
11:02:59
den visionslösa makten
SD framgångar är ju ingen överraskning för de som
anser att övriga partier sedan decennier ägnat sig åt
att utveckla sig själva fria från visioner eller ideologi.
Viktigaste punkten för de stora partierna är att kunna
försörja sina kadrer med arbete i nämnder och projekt.
Oppositionen som springer till SD är ju inte särskilt
sorgfälligt, de äntrar ju en båt som kör på grund oft-
are än håller kursen, men det är en annan kurs och
skitsamma då var målet är.
När då en fascistisk strömning vinner gehör visar makt-
en sin brist på ryggrad. De tänker: kan vi sitta kvar bara
om vi också ropar på mer polis och strängare straff så
kan vi väl göra det.
Man kan ju se samma ändring när det gäller invandringen.
Moderater är ju de som är helt utan styrning och riktning.
Partiet kan rymma allt från kapitalistanarkister till gammal-
konservativa och det ända de verkar kunna enas om är att
de vill ha makt och därför samarbetar med SD. Den fråga
man kan enas om för tillfället är att livsmedelsbutiker skall
få sälja öl och vin.
Man kommer ju att tänka på det visionslösa Weimar med
svaga regeringar där till slut de konservativa och liberala
gjorde gemensama sak med Adolf och inom loppet av bara
några månader blev demokrati till diktatur.
Ulf vill nu i samma politiska soppa som då ge Jimmie makt.
Moderater vill ju ha ordning i skolan och mer katederunder-
visning, man kan ju undra var de själva höll hus när hsitoria
var på schemat.
2019-10-24
09:54:31
Rätt frågor men fel svar
Den högervåg som säges rida oss är till sin karaktär
populistisk. Folk i gemen är förbannade på orättvisor
och denna ilska måste få utlopp på ett eller annat vis.
Intressant är att den kritik som drabbar SAP för den
påminner i hög grad om den som yttervänsten ställde
på 70-talet.
SAP som ett toppstyrt parti som inte lyssnar på vare sig
medlemmar eller vanligt folk.
SAP som ett etatistiskt parti vars ledande syfte är att till
varje pris stanna vid makten.
SAP med en smutsig byk där man sanktionerat samarbete
med den tyska nazismen och grundat rasbiologiska institut-
et.
Denna kritik har i huvudsak samlats upp av SD och ställer
man SD:s kritik mot låt oss säga SKP på 70-talet är likhet-
erna många.
Samma gäller kritiken av Public Service och etablerad media.
SKP sa på 70-talet att detta mediala etablissemang skapade
falskt medvetande och vars huvudsaklig uppdrag var att för-
svara makten som sådan, både kapitalet och de etablerade
partierna.
Synen är påfallande lik och lägger man sedan in Myrdalfalang-
ens tes om mediavänster från 80-talet är det som en historisk
upprepning sker fast nu med tydliga högerpolitik som grund.
Alltså en kritik som är påfallande lik oavsett om den kommer
från höger eller vänster. Gemensamt är att den säger sig kom-
ma underifrån, ett underperspektiv: folket mot makten.
Det är här man förstår vikten av ideologi.
Kritiken måste vara mer än bara ett ytligt utanpåverk annars
kan den användas till vad som helst.
2019-10-22
15:35:49
Om de förment demokratiska
Janne Josefsson är god nog för att visa en tydlig tendens
inom dagens mediaaktörer och det är den som handlar om
att man biter den hand som föder en.
Josefsson har självklart märkt av att den politiska vinden vänt.
På 70-talet var han en del av det kotteri som lekte vänster in-
om journalistiken, men med tiden har han blivit en alltmer tyd-
lig populist i ordets sämsta mening.
Han liksom SD säger sig vara på folkets sida. Det handlar då
om det folk som vill sparka neråt och slicka uppåt och skuldbe-
lägga de svagaste grupperna i samhället typ tiggare.
Typiskt är att det han har mest dåligt samvete för är en intervju
med miljadären i Trelleborg. Han lider för att han gjorde denne
man ont. Han lider inte när han hänger ut 11-åriga grabbar i
Bergsjön eller när han puttar undan tonårstjejen i denna inter-
vju där Josefsson är pinsam.
Idag handlar allt Josefsson skriver om mediakatörer som skriv-
er om feminism, klimatet eller om hur vänster journalister var
och är.
Det går fort när ett samhälle byter riktning.
Idag vill makten och dess aktörer (som Josefsson) lösa prob-
lemen med biologi och repression.
Kriminella har antingen en dum etnicitet eller onda av födseln
och det enda som hjälper är att läsa in dem och gärna för all
tid.
Intressant är att när klasskillnaderna idag är större än när det
var som värst på 1800-talet så återkommer också samma
värderingar som rådde då. Varat bestämmer tänkandet.
Då som nu vill man förklara världen med att den fattige har
sig själv att skylla och den rika har blivit det genom ett när-
mast heroiskt arbete och självuppoffrande.
Den fattige mår då bra av att få det ännu sämre och skall va-
ra glad för en liten skorpa och ju mer tyglar ju bättre för den
fattige har dåliga gener och är av naturen ond.
Den rike behöver tvärsom ännu mer för att ens gärningar
skall bli ännu fler och av den belöning av den redan rike
blir samhället bättre.
Hur man kan sprida en sådan närmast absurd världsbild?
Fråga Josefsson.
2019-10-12
09:37:10
Den dubbla döden
När jag som ung upptäckte det skrivna ordet fick jag en
samling husgudar som i mycket styrde vad jag skulle
tycka och tänka. Dagens motto "Tänk själv" är ju bara
trams. Man tänker ju utifrån den kunskap man tar till
sig. Det kommer ju inte bara av sig självt innen i våra
hjärnor.
Mina förebilder var först Jan Myrdal. Under några år
fanns ju inte en mening som jag inte samtyckte med
och spred vidare. När sedan mot slutet av 70-talet och
början på 80-talet den väsnter jag tillhörde började att
krackelera dör två namn upp Anders Ehnmark och Sven
Lindqvist.
De blev mer samtalspartners än Myrdals predikande (pra-
tet om att gå till läggen kändes mer som kuliss) . Ehnmarks
fyra böcker om frihet och demokrati är bland det bästa som
skrivits och serien började med Arvsskifte.
Utrota varenda jävel var ju en befrielse när den kom som en
brandfackla i ett mörkt rum.
Bägge dessa herrar har ju varit en garant för det goda samtalet
och de stora värderingarna. En slags livboj för en vänster.
Nu är båda döda och jag måste hitta nya livbojor.
2019-10-10
16:37:43
Där vi borde mötas
“Out beyond ideas of wrongdoing
and rightdoing there is a field.
I'll meet you there.
When the soul lies down in that grass
the world is too full to talk about.”
and rightdoing there is a field.
I'll meet you there.
When the soul lies down in that grass
the world is too full to talk about.”
Rumi
2019-10-02
23:39:24
Bandet jag inte lyssnat på sedan 40 år men aldrig glömmer
2019-09-27
10:53:53
vad händer när ideologierna sägs vara döda
Idag kan man komma undan med vad som helst.
Karl Marx görs ansvarig för allt från Gulag till Det
stora språnget eller för den delen de röda kmerer-
na.
Det är som att göra Smith eller Paine eller Jefferson
ansvariga för ett otal massmord och krig som har skett
i kolonialmakter och imperiers praktiker.
Marx stora credo var ju allas frigörelse från ett kvävan-
de system.
Idag åker allt ut med badvattnet,
Utan fackföreningar och befrielsekrig under 1900-talet
hade demokratin inte fått den status den har idag.
De som idag pratar om ideologiernas död är de som
i princip sympatiserar med ett system där de ekonomiska
musklerna är det enda kriteriet för makt, och då är man
ganska snart tillbaka i 1800-talets klassamhälle. En tid
då vi inte hade demokrati, där arbetarklass och kvinnor
ïnte hade rösträtt och där man kunde åka i fängelse ell-
er värre om man uttryckte en åsikt som inte var i paritet
med maktens agenda.
2019-09-24
13:33:09
Vad år vänster?
Det som idag kallas för vänster är inte det som
igår gick under namnet socialism. Vänstern idag
är snarast en korporativ ideologi där man via si-
na enfrågesrörelser samlas i ett grupprum och
letar gemensamma fiender snarare än hittar en
gemensam plattform. Fienden definierar den eg-
na gruppen. Detta visar sig ju nu när ett parti som
SD stormar fram. Partiet har ju knappt något annat
att hänga i granen än invandrarskräck och en slags
perverterad längtan efter ett folkhem som pendlar
mellan sossarnas utopiska och Adolfs.
Men då vänstern attackerar allt de säger behöver
de bara säga: bu för Pride, så stormar vänstern
fram för att sabla ner. SD behöver bara stormarna
blåsa på och sedan se hur ytterligare någon procent
stödjer dem.
Vänsterns korporativism kan man se när det gäller
alla dessa projekt som man i det godas namn start-
ar upp. Projektens huvudsakliga syfte(om än omed-
vetet) är att ge jobb till kamraterna. Striden inom soss-
arna i Göteborg handlade ju i huvudsak vilken grupp
som skulle få arvoderade platser.
Vänstern behöver inget fotfolk man förlitar sig på alla
de som får sin inkomst genom staten.
Frågan idag är hur många socialister som finns kvar?
Få eller ingen i våran riksdag är längre uttalad socialist.
Få intellektuella tar ordet i sin mun.
De som idag kritiserar makten är snarare liberaler med
inslag av en och annan anarkist.
Frågan blir då om socialismen är död eller om den komm-
er att få en renässans och om det sker hur kommer den då
att se ut?
Fascismen har ju reviderats och fått en mer folklig form i
SD:s skepnad. Vad händer när ridåerna dras åt sidan och
om och när SD får reell makt?
2019-09-05
09:41:56
Gott om vänster men ingen socialism 1
Den som tror att verkligheten står stilla och är huggen i sten
kan studera utvecklingen i Sverige sedan 70-talet. Mitt politis-
ka liv började med 70-talet. Jag fanns i periferin när knuttarna
hjälpte polisen att storma Hagahuset 1972. Jag och kompisarna
stod bland träden med märket "Stoppa vänsterextremismen" på
tröjan. Några kompisar var sympatisörer till NRP och en kände
partisekreteraren Hans Burgemeister. 1973 flyttade jag till Gamle-
stadsskolan och kuppen i Chile 11/9 väckte en politisk eld. Far-
san var gammal torparson och sedan 50-talet varvsarbetare på
Götaverken. Gråsosse var han i märgen. Jag skulle finnas var
som helst utan just där.
Jag slutade grundskolan 1974 och sommaren innan gymnasiet
såg jag ut över ett politiskt landskap som jag tidigare inte haft
något intresse för. Vi hade IB-affären som kraftigt undergrävde
tilltron till SAP. På vänstersidan hade vi SKP och i Göteborg
KPML(r). 1975 gick jag med i KU(Kommunistiskt ungdom vilket
var VPK:s ungdomsförbund). Här fanns starka anghängare av
Sovjetunionen vilka 1977 gav avhopp till APK som var en utbryt-
ning ur VPK. Under många år fanns jag i denna värld av små vän-
sterorganisationer som gav min världsbild.
1976 bröts den långa traditionen av sossestyre och vi fick en bor-
gerlig regering under Centerpartiets Fälldins ledning.
För mig och vänstern hade det ingen större betydelse. Borgerlig-
het som borgerlighet .
Det kan i efterhand vara viktigt att påpeka att Moderaterna och
Folkpartiet styrdes av antikommunister som Bhoman och Ahlmark
och att prata om det röda 70-talet kan ju behöva rättas till. Sär-
skilt då SAP jagade röda på egen hand när SÄPO inte räckte till.
Med 80-talets intåg kom Reagan och Thatcher och med dem den
stora privatiseringsvågen. 1985 kom novemberkuppen som omdan-
ade den svenska ekonomin i grunden. Ur detta kom bubblor och
kriser och sedan privatiseringarna.
Under 80-talet rensar vänstern ut sig själv. SKP försvinner och an-
dra småpartier blir ännu mindre. VPK rensar ut det mesta som kan
vara ett hot vid valurnorna.
Jag får småbarn och blit fotbollstränare. Det politiska intresset blir
mer privat och där följer jag väl vägen som en stor del av vänstern tog.
Men jag undrar idag varför inte socialismen kunde hålla emot.
Ett svar är att den stora berättelsen om det goda samhället inte höll.
Vi fick byråkrati och tjänstemannavälde och med det övervakning iställ-
et för service.
Min egen lilla skira dröm och det goda lilla lokalsamhället där alla behöv-
des och där alla drog åt samma håll löstes upp i sin helhet.
Jag inser idag att jag nog var mer anarkist än kommunist.
Jag inser att jag hade svårt att underordna mig den kollektiva ordning
som styrdes upp av polis , militär och säkerhetsagenter.
Det var ju inte tänkt så.
Socialismen skulle ju ge oss mer frihet, inte mindre.
Det var antagligen detta som gjorde att politiken bleb vänster istället
för socialism. Det var lättare att driva kampanjer om miljö, kön, ras,
sex och andra frågor som rörde avgränsade omården.
Det var denna besvikelse över historiens gång som gav oss identitets-
politiken.
Ibland skylls Gramsci för denna.
Det är en orättvis anklagelse.
