2020-09-17
13:12:09
Den nya radikala läget
Idag har vi liknande ojämlikhet som under
sista hälften av 1800-talet. Slutet av detta
sekel innebar en massiv organsiering hos
arbetarklassen som under första hälften av
1900-talet exploderade i för vårat land folk-
rörelser högt och lågt och i andra länder rev-
olter och revolutioner.
Idag är läget som tiden innan den stora orga-
niseringen. Överheten har total kontroll och
underklassen ägnar sig mest åt att bekämpa
varandra med religionen eller rasen som vap-
en.
Det känns som en tid för stora förändringar.
Man kan ta med sig det goda kampen förde
i hamn och lämna det som förstörde för oss.
Jämlikhet och allas lika värde kan vi ta med oss.
Skatter för de rika som bekoster den allmänna
värlfärden kan åter tas i bruk. Vem tjänar på
meningslös lyxkonsumtion när vi kan använda
de pengarna till skolor och vård?
Vi måste värna om de demokratiska rättigheter
som kämpades fram och inte göra dessa relativa.
Vi måste ta avstånd från läger och paranoida
föreställningar om fienden.
2020-09-14
13:19:48
Om att läsa
I somras blev jag mer är hjälpligt trött att konsumera
TV-serier. Av någon slump dök Sinclar Lewis upp när
jag letade böcker på Adlibris. Jag beställde Babbit
och Sådant händer inte här. Den senare visade sig
vara en fiktiv Trumphistoria lagd till 30-talet. Vad hade
hänt om? Vid samma tid såg jag The plot against America,
en serie som handlar om att Charles Lindbergh kommer
till makten i 30-talets USA. Lindbergs var fascist och en
nära vän till Tyskland och han var en superstjärna i 30-
talets USA efter det att korsat Atlanten ensam i ett flyg-
plan. Roman som serie bygger på skrevs av Phillip Roth
vilken bara måste ha sneglat på Lewis.
När jag nu var inne på spåret gick jag vidare och letade
på Bokbörsen efter Jack London. Jag har två stora sam-
lingsvolymer innan men där fanns vare sig Järnhälen ell-
er Martin Eden.Så efter 40 års väntan läste jag äntligen
Järnhälen och Martin Eden.
Vad fanns mer av stora amerikanska berättare?
John Steinbeck var bland de första jag läste som sen ton-
åring. Jag älskade berättelserna då och Vredens druvor i
synnerhet. En av de böcker som mest av allt format mitt
radikala jag. Den första roman jag läste var Pärlan som jag
då ansåg var ett mästerverk. Möss och människor håller
ju ännu, Lenny och George finns ju där. Jag plöjde verk-
ligen Steinbeck men förutom de redan nämnda gjorde in-
te de andra större intryck än för stunden. Långt senare läs-
te jag strejkromanen In dubios battle och den hade jag med
säkerhet satt högre som tonåring. När jag sedan läste Stein-
becks brev och hans tankar om Vietnamkriget blev det frys-
boxen under decennier.
Så kom jag ihåg när jag läste Myrdal om Upton Sinclair och
dennes serie om Lanny Budd.
2020-09-14
11:45:25
En nationell vänster
I mina ögon lever vi i en tid som påminner om myten
om Babels torn. Alla har ett forum att uttrycka sin åsikt
och det undergräver den kollektiva blicken.
Det blir viktigare att få föra fram sin egen sanning än
att söka efter det som troligen är det.
Idag är det svårt att definiera vad som är en arbetare.
Om man arbetar inom industrin har man många gånger
bättre lön än många inom den traditionella medelklassen
som typ lärare. Den gamla skolan som berättade att det
var arbetarna inom industrin som skulle driva fram de
stora förändringarna kan nu se att dessa snarare har
blivit den nationella rörelsens bundsförvanter.
Vänstern har sin stora bas inom mellanskikten och vad
som skulle kunna kallas kultur- och projektklassen.
Vår tids stora frågor rör sig i överbyggnaden.
Få om ens någon verkar bry sig om den stora och av-
görande kampen, den om makten över kapitalet.
Vänstern bryr sig om ras, sex och kön och ser det vik-
tigaste att ingen blir kränkt. Det tar sig uttryck att det
blir viktigare att kvinnor tävlar om maktpositioner än
att solidarisera sig med kvinnor i låglöneyrken. Man
borde ställa sig frågan om kvinnor i sig gör skillnad
när de tar position i maktsfären? Inget tyder på det.
Samma gäller ras. I USa är det särsklit tydligt. De
svarta som tagot position i maktsfären har knappast
gjort det bättre för det stora svarta proletariatet. Den
gamla slagdängar om field- och housenigger gäller
än. Inte så att frågor om sex, kön och ras är oviktiga,
men i ett samhällsmaktsperspektiv gör de ingen skill-
nad.
En annan del av vänstern verkar tycka att de arbetare
som gått och blivit rasister och nationalister är de som
valt rätt. Det är också märkligt. Hur kan frågan om nat-
ion och ras bli viktigare är frågan om samhällets reella
makt? Hur kan man förlora sig i propaganda om att
islam tar över samhället eller att de flesta invandrare
gör nationen sämre?
Antagligen måste det gå åt helvete på riktigt innan en
förnuftig vänster kan få plats.
Om det fortsätter som nu kommer en sex, kön och ras-
vänster ställas mot en fascistisk rörelse som kommer att
befolkas av en annan del av vänstern.
2020-06-29
12:46:00
Om att hitta rätt
Alexander Bards , vilken jag har tyckt synnerligen illa om sedan jag första
gången hörde och såg honom, lilla meddelande om att svarta skall ta sig i
kragen och sluta lipa möttes av en hatstorm som hette duga.
Många gormade att han skulle avskedas. det är märkligt att man vill bereda
mark för SD när de kommer till makten. Kan man sparka Bard kan man ju
sedan sparka vem som gapar mot makten. Principen. Kolla Ungern.
Om man lyssnar till Bard har han dock en poäng här. Det är att man skall ta
kampen för rätt saker. Martin Luther King och Malcom X sa egentligen samma
sak, det är som den svenska arbetarrörelsen i begynnelsen: klasskamp.
När ras och kön får gå före blir kampen märklig.
Helga von Knott och Fatima , ensamstående mamma i Hjällbo skall ha samma
agenda. Vem vinner och vem förlorar på att kampen för kvinnors rätt i huvudsak
handlar om att jämställdheten är viktigast i kampen om styrelsejobb, professors-
titlar och andra överhetsområden?
När tas kampen för alla städerskor som lever i en privatiserad djungel där RUT
skapat ett Klondyke för lycksökare?
När tas kampen för kvinnorna i förorten som lever i ett mångbottnat förtryck?
Identitetsvänstern tycks styra. Men det skaver. jag hamnar alltså då med borg-
erlighetens frontsoldater som Arpi och GP:s ledarredaktion för att inte prata om
allt högerbjäfs i de s k sociala medierna.
Alltså ta ett steg tillbaka och fundera.
Jag lyssnar på Konflikt I P1 och deras road trip i USA. De pratar om Thomas Jeff-
erson , en av USAs urfädrer.Han som skrev ner att alla människor hade ett lika
värde i den nya staten. han som var plantageägare med hundratals slavar och
som hade en kvinna som sexslav men vilken han fick sex barn. Barn som fick
jobba på bomullsfälten som de andra slavarna.
Marx skrev: Varat bestämmer tänkandet.
I samma program pratar man om statyer. I Charlottesville har det under år bråkats
om statyer. Alltså, tusentals svarta slavar fick inte ens en gravplats efter sin död.
Inbördeskriget som ibland sägs ha handlat om just slaveriet vanns av de som ville
avskaffa samma slaveri. Det kan då tyckas märkligt att man skall ha statyer över
män som kämpade för slaveriet. det är som man i Tyskland skulle ha statyer över
Hitler, Ghöring och Himmler.
Kampen för kvinnors rätt, mot rasism och sexism är alldeles för viktig för att kid-
nappas av en medelklassvänster. Det är hög tid att söka sig till rötterna och se hur
kampen formades en gång i tiden. Klassperspektivet måste tillbaka, utan det blir
kampen bara ett blahablaha.
2020-06-09
14:34:49
Klass och värdet med det
Jag cyklar förbi en parkeringslänga en liten bit från min
bostad och ser resterna av vad som hände i söndags.
Utbrunna bilar som resultat av vad yngre förmågor i
stadsdelen ser som nödvändigt.
Det är för mig en gåta detta att bränna bilar.
Unga grabbar på glid skall demonstera sin förmåga och
vad gör man, bränner upp bilar till grannar.
Åter kan man se behovet av en klassanalys och i synn-
erhet hur man skall förhålla sig till kriminella.
De som väljer en kriminell bana har i princip kapat alla
badn till alla utom till sig själva. Den enda solidaritet de
kan tänka är den till sig själva. De skiter i klass, grannar,
vänner och ibland även släkt. De är den nyliberala anar-
kismens våta dröm.
Vår tids vänster fattar inte det. Ibland får de lära sig den
hårda vägen som när medelklassvänstern skulle åka ut
till Husby för att hjälpa till att bränna upp garage och de
där boendes bilar. De blev ivägkörda för områdets laglösa
ville härja själva och visa vem som bestämde där.
Vi lever i en tid när makten fått igenom sina tankar uatn
större egna prestationer. På 70-talet samlades världens
rika i sammanhang och så gjorde även de styrande i Sver-
ige och funderade över hur man skulle bryta det läge som
fanns internationellt och nationellt.
Splittring av motståndet kom alla överns om.
I Sverige innebar det att man ansåg enfrågerörelser ganska
harmlösa för att de var klassöverskridande och skulle stanna
vid sina mål och inte hota makten centralt.
Med den strategin gav dig sig ut i en lågintesiv strid. Ganska
snart bar det frukt. Sossarna och facket retirerade och även
de flesta folkröreslerna stannade av. Så kom internet och de
sociala medierna. Nu behövde man inte protestera i grupp
utan alla kunde sitta vid varsin dator och klaga på allt och
känna sig nöjda.
Idag är det i princip bara kapitalet och de högsta politiska
dignitärerna som arbetar kollektivt. Motståndet är splittrat
och makten ser nöjt på när kvinnor ger sig på män och när
färgade ger sig på vita och tvärsom.
Myten om Babels torn har sällan eller aldrig varit så giltig
som idag. Det är väl bara en utveckling av Covid 19 och det
stora klimathotet som kan få människor att se en gemensam
värld.
2020-06-08
11:09:00
Distinktioner som måste göras
Redan på Marx tid noterades att allt inte var
guld som reaktionen angrep. Trasproletariatet
var ingen radikal kraft uatn kunde användas
till negativa syften. De var lätta att manipulera
och att köpa till mobbverksamhet.
Igår såg vi detta göteborgska trasproletariat
i aktion. En fredlig demonstartion togs över av
en mobb av detta staden trasproletariat.
Vänstern som sådan har svårt att relatera till
denna mobb. Bara för att man kastar sten på
polis är man inte per definition radikal.
2020-06-05
13:45:33
Klass
I dagens GP skriver Malcom Keuyune om hur protesterna
i USA och även här mot den senaste dödandet av polis
skjuter åt sidan och undviker huvudfrågan.
Om man bara ser dödandet av svarta och blundar för död-
andet av vita fattiga blir det en fråga som undviker klass.
I Sverige i stort har vi en stor medelklass som gör denna
distinktion och stannar vid etnicitet, ras och kön. Den som
är vit och bor i förort klassas ju närmast som en icke-person.
Fattiga på landet som debila rasister som man inte bör lyss-
na på.
Jag som bort i förort och arbetar på skola och i en fotbolls-
klubb känner ju av detta.
Politiker och tjänstemän kommer i huvudsak från villaområden
långt ifrån den förort där man arbetar. De frågar man vill arb-
eta med är oftast skrivbordsprodukter och projekt som sällan
är förankrade i en verklighet.
Det är lätt att sitta vid skrivbord och bestämma att man skall
använda lågaffektiv konflikthantering. Det är en annan sak
när man dagligen arbetar med dessa konflikter.
Unga pojkar som har problem med gränser behöver själv-
klart att någon visar gräns. Om man inte gör det kan det
bli så illa att någon blir misshandlad. Den utan gräns fort-
sätter till gräns uppstår. Det är som man skulle föreslå
att brandkåren skulle byta ut vatten till bensin vi bekämp-
ande av eld.
Politiker och tjänstemän vill helst föreslå projekt och tjänster
som gynnar sina egna. Resultat är bara intressant i den skrivna
slutrapporten.
2020-05-27
11:07:52
Män och sex
Ett moderat kommunalråd i Kungsbacka drev igenom
ett tiggeriförbud i sin kommun för några år sedan. Man
kan lätt tänka att någon eller några av de kvinnor som
försörjde sig genom att att tigga istället tog sig åt sidan
och blev prostituerade.
Förra veckan greps kommunalrådet när han köpte sex.
Han skapade alltså en marknad som han själv kunde
utnyttja. Jag undrar varför det under senare år avslöjats
så många moderater och sverigedemokrater som å ena
sidan arbetar aktivt för tiggeriförbud och som samtidigt
köper sex. Är inte prostitution en lika stor, om inte större,
styggelse som tiggeri.
Jag förstår faktiskt inte hur man kan köpa sex. Hur kan
det inte vara bland det mest förnedrande man kan göra
som man?
Kvinnan som säljer gör det för pengar och skulle inte
ha sex om hon inte fick betalt, kan det bli mer avtändan-
de en så? Män som köper sex har ju helt klart en stör-
ning och en mycket märklig människosyn.
2020-05-18
11:02:54
Om den svåra tid vi lever i
När jag började bli politiskt engagerad kändes det som
enkelt att orientera sig. Det handlade i första hand om
utrikespolitik. Det var Vietnams seger som manade till
efterföljd och solidarietetn med Tredje Världen och kamp-
en mot imperialismen upplevde jag som okomplicerad.
Facklig kamp, kamp mot droger, allmän klasskamp och
kvinnans lika rättigheter tycktes som en väg fram.
Visst fanns det skiljelinjer och debatt men om grundfrågor-
na var det flesta överens även om man stod på olika sidor.
Idag är det svårarer.
Vad är arbetarklass?
Idag är ju överbyggnadsfrågor prioriterade.
Inte ens vänstern tar kampen mot kapitalet.
Identitetspolitiken ställer till det.
När man pratar om mäns våld mot kvinnor och inte ser
att flera av de invandrargrupper vi har är reaktionära och
förtrycker kvinnan är man närmast blind av sin övertygelse.
De flesta katoliker och muslimer har inte kommit särskilt
långt när det gäller att alla skall behandlas lika.
Många kvinnor gör samma fel som vänster på 70-talet,
då sa man att klasskampen går före könskampen, idag
säger man att identittetstskampen går före könskampen.
Alla män är skit men vissa män är mer skit än andra.
Den folkliga politik som i princip helt handlar om att stig-
matisera invandraren och helt glömma av de gigantiska
klasskillnader som byggts upp är inte enögd, den är blind.
Hur kan man gå igång på en invandrare som fått för mycket
bidrag och helt blunda för en överhet som fifflar till sig miljar-
der?
Vi har skolan och apoteken och vi har gräddfiler inom vården
för de som har pengar.
Vad tog tanken om solidaritet vägen?
Det är inte utan att det stora kommunistiska projektet på 1900-
talet la fällben på en rättvis utveckling.
Det goda försvann ut med det unkna badvattnet.
Jämlikhet och solidaritet blev synonymt med risken för folkmord.
1960-talets goda uppror mot gamla värderingar och hoppet om
att leva på ett annat och mer öppet sätt druknar i en återgång
till gammal skit. Religion, abort, gifta, auktoritära ledare och reg-
imer.
Så en blandning av flower power och en radikal socialdemokrati
kan vara den bästa vägen fram. I alla fall är det vad jag känner
skulle vara något att ta kamp för.
2020-05-13
09:39:21
Färdigknullat
Häromdagen slängde jag käft med några av
mina spelare.
De hånad mig för att jag var fet och att jag
inte kunde få några brudar.
Jag kontrade med att om jag var tvungen
att välja mellan bröd eller fitta fick det bli
bröd för min del.
I princip anser jag att det är färdigknullat i
mitt liv. Jag är sextioett och drivs inte läng-
re av drifter som förr. Sannolikheten att jag
skulle ställas för en situation där något som
liknar en sexuell aktivitet skulle uppstå är
mer än minimal.
Större prioritet är då mina barnbarn och jag
är ganska säker på att de vill ha en tjock far-
far framför en smal.
2020-04-29
09:40:13
Camus och svårmodet
I söndags fick jag en akut längtan att läsa Albert
Camus Pesten. Jag letade igenom alla mina böcker
i hyllor och förråd men kunde hitta min Delfinpocket
från 1977.
Just 1977 jobbade jag för ett vaktbolag i Skandiahamnen.
Jag fyllde på tankbåtar som skulle ut till större båtar som
väntade. Regeln som jag inte kände till var att man fick fylla
två båtar åt gången. En dag hade jag alla sex pumparna
igång samtidigt. När jag springer där som en skållad råtta
hör jag en röst som påkallar uppmärksamhet. Jag ber hon-
om flyga och fara och att han borde se att jag var stressad.
Det visade sig vara hamnchefen och han var assisterad av
brandchefen.
Det blev inget bra möte.
-Jag visste inte vad företaget hette som jag jobbade för
-Jag hade ingen säkerhetsutbildning
-Jag hade ingen brandutbildning
1947 small det rejält i Skandiahamnen och 11 människor dog
så säkerhet var prioriterat.
I vilket fall togs jag omedelbart ur tjänst.
Några dagar sedan kallades jag till Bohusläns bevakningstjänst
som hade kontor på Storgatan. Jag kördes dit av en kamrat i
hans CV2a. När han parkerade kom en kvinna och tog fram sina
tuttar och tryckte dem mot fönsterrutan. Det var mitt andra möte
med en prostituerad.
Jag satte mig i mötesrummet och tog upp en bok att läsa i väntan.
Det var Pesten. Det kom in folk i rummet och jag hörde röster sur-
ra. Så blev det tyst och jag hörde en röst:
-Är boken bra?
Jag började orera över den bruna pesten och metaforen över andra
världskriget, men ganska snart insåg jag att de allvarliga herrarna
inte var så intresserade över vad jag läste.
Jag satt och lyssnade och förstod att företaget fått en anmälan.
Det slutade med att en strikt herre sa att de skulle höra av sig om det
skulle bli aktuellt att ta mina tjänster i anspråk. De har inte hört av sig
än till denna dag.
Jag hittade alltså inte mitt exemplar av Pesten. Så upp på cykeln och
hitta den i en bokhandel. Den var utsåld i de fyra första bokhandlarna.
I den femte på Backaplan fanns det ett inbundet ex. Jag sökte den i
pocket men lusten att läsa var för stor. 269kr kostade den men då fick
jag en påse gratis.
Väl hemma kom jag snabbt in i boken som jag läste för 43 år sedan.
Det är otäckt vad många frågor som kan jämföras med dagens om
Covid 19.
Senare på söndagskvällen drog jag ut Ekerwalds biografi över Nietzsche
och vilken bok hittade jag bakom den.....naturligtvis Pesten.
2020-04-21
13:33:11
Övertygelser
Kollar på Adlibris efter böcker att köpa och hittar Göran Skytte.
Skytte var med på någon platta av Hoola Bandola Band och sed-
an en av 70- och 80-talets mest uppmärksammade grävande
journalister. Sedan hände något och han blev kristen. Inte så li-
te kristen heller. Flera böcker har han gett ut om att bli frälst och
sökandet efter den sanna Jesus. Hur kan man tvärvända så?
Jag läste Gunnar Bergströms "Utopin som blev en mardröm" och
tänkte under tiden jag läste hur jag själv agerade.
1975 var jag 17år och då marscherade Röda Khmererna in i
Phnom Penh. Kambodja var befriat från quislingen Lon Nol och
den amerikanska imperialismen. Kriget i Sydostasien var nu defi-
nitv över och folken hade segrat i Vietnam, Kambodja och Laos.
Det var stort för en kommunist som var 17 år och som börjat att
se de stora linjerna i världen.
Jag svalde allt. Det fanns liksom ingen anledning att tro på de få
rapporter som fanns om att något ohyggligt var på väg i Kampu-
chea. Pol Pot och hans röda khmerer skulle bygga upp landet ge-
nom att lita till egna krafter ( vilken var linjen för tiden för den tid-
ens maoister och till viss del Beroendeskolan). Det var därför alla
kördes ut från städerna till landsbygden där man skulle odla ris.
Det lät som enligt teorin och varför skulle det inte stämma.
Varför skulle man lyssna på en borgerlig press som inte skrikit
för full hals när USA bombade landet sönder och samman och
nära 1 miljon kambodjaner dog?
Ganska snart blev landet i skottlinjen för den stora striden mellan
Kina och Sovjet. Kina stödde Kampuchea och Sovjet Vietnam.
I det stora var Kampuchea så bra enligt teorin om att lita till egna
krafter, vara anti-imperialistiskt( mot både USA och Sovjet) och pe-
ka framåt mot en bättre framtid för jordens folk.
Det var bara det att det fanns en verklighet.
Gunnar Bergström gjorde en resa med Jan Myrdal och två kvinnor
till kampuchea 1978 och de kom hem och rapporterade om att i
det stora hela var Kampuchea på rätt väg och vad de sett var det
mest glada människor på väg mot ett bättre samhälle.
Bergström började ganska snart att inse att bilden skavde.
Av de fyra är det Myrdal som står fast. det som hände i Kampuchea
var gott och det var först när Vietnam invarderade 1978 som allt
gick åt helvete.
Bergstörm insåg att han blivit vallad på sin resa i Kampuchea och
att det fanns en annan och grymmare verklighet som han inte fick
se.
Det finns en central berättelse här som säger att även om man reser
till ett land kan man inte se vad som sker i sin helhet. Ser man detal-
jer kan man bli till en nyttig idiot som utnyttjas av diktatorer som döl-
jer helheten.
Jag ihärdade länge min syn på Kampuchea. Jag var med Svensk-
Kampucheanska föreningen till en början som aktiv medlem för att
sedan lång tid prenumerera på tidningen Kampuchea.
Jag gick från att försvara helheten till att sedan anse att visst skedde
det övergrepp men det som hänt om man inte kört ut folket på lands-
bygden hade varit ännu värre. Phnom Pehn hade ju 25% av landets
befolkning vilka försörjde sig på amerikansk krigsekonomi.
Men till slut var det bara att vika ner sig.
Det fanns inget positiv att lära av Kampuchea mer än vad som kan
ske om omstädigheterna är som de var då.
Det intressanta med Bizots bok är att han var fånge hos de röda
khmererna redan 1971 och hans vittnesmål ger ju att redan då
hade man samma läger som sedan skulle finns i hela landet ef-
ter Röda Khmerernas seger 1975.
Det var alltså mer än bara de faktiska omständigheterna som gav
massmorden, det fanns med i det stora tänket.
2020-04-08
13:06:48
är coronan planterad
I dessa tider kommer konspirationerna sakta men säkert
igång. Nazisterna skyller som alltid på judarna vilket inte
borde förvåna någon. Mer intressant är en del vänster-
konspirationer.
En är att överheten ville detta för att få bort onödiga männ-
iskor som bara ligger samhället till last och att få stopp på
de protetster som börjat spridas ute i världen av typen som
den i Chile.
Ett problem med den konspirationen är ju att kapitalet själv
då skulle stänga ner sina marknader och då också förlora
enorma pengar. Flygkapitalet kan ju knappast varit med på
denna konspiration då coronan leder till att stora delar av
flygindustrin kommer att gå under.
Vad som är förvånande att stater så snabbt svarar med att
stänga ner samhällen.
Dödstalen är inte så förskräckande att det svarar mot de aktioner
som vidtagits. Coronan har inte ännu slagit ut mer än vanliga
influenser men reaktionen är mer än paniklösningar.
Vad som komma skall är det vi skall oroa oss för.
Massarbetslöshet kommer då inget pekar på att vi får stater
som kommer att gå in med stödarbeten.
De rika har sett om sina hus och den redan galopperande
ojämlikheten kommer att få historiska proportioner.
Det offentliga riskerar att kollapsa och då kommer folk att dö
av allt annat än coronan.
Redan har vi hört Busch-Thor stigmatisera somalier för att
dessa är överrepresenterade bland de smittade( däremot inte
judar vilka också är överrepresenterade) och även om alla
altright verkar ha pausat( några är fullt upp med att utnyttja
systemet ekonomiskt som Afs och Hahn)kommer de snart
att trampa igång och skylla allt på massinvandringen.
Stater kommer att ställas mot varandra i denna kris och säkert
kommer det att explodera här och där.
Med detta i tanke kan man ju undra varför stater så snabbt svarade
med att stänga ner. De måste ju inse konsekvenserna.
En orsak kan vara att inte sedan häxjaktens glada dagar är vi så
mottgaliga för desinformation. Under lång tid har de stora staterna
kunnat styra de mesta av informationen men med de sociala med-
ierna intåg kan vad som helst spridas och de med en gräshoppssvärm
styrka och konsekvens.
Vi vet alltså inte vad som komma skall, men nu ser det inte ljust ut.
Tillräckligt många lever genom sjukdom antingen reell eller påhittad
för att vilja sprida undergång till flertalet.
Tillräckligt många tror på diverse stora konspirationer för att sätta
världen i brand.
2020-04-02
13:04:04
Kristider
På ett sätt har jag svårt att ta till mig alla dessa
krisrapporter. Det finns människor som nu finn-
er en mening i tillvaron och det är alla de som
definierar sig genom antingen sjukdom eller de
som måste stigmatisera andra i skuld.
Det är de negativa.
Det positiva är att många nu ser att när hjulen
slutar rulla är kapitalism och liberalism helt utan
verktyg.
De flesta begriper att vi behöver statliga lösningar
och att alla drar åt samma håll.
När pengarna angrips är de liberala märkvärdigt
angelägna om att statskontrollen skall öka, ja, de
använder diktaturer och semidiktaturer som goda
exempel.
Marknaden har inga svar eller lösningar och den
osynliga handen är mer osynlig än annars.
De som dör är nästan utan undantag gamla och/
eller sjuka. Frågan är vad som händer med dessa
grupper vid ett vanligt virus eller återkommande in-
fluensa.
Det känns som om alla gåra bananas och vill över-
trumfa varandra i skräckscenarior.
Det verkar som om Sverige är bäst i klassen när
det gäller att hitta lämpliga metoder att mota Olle
i grind. Att bara gömma sig inomhus gör ju bara
att coronana kommer tillbaka så fort alla visar sig
ute igen,
Jag besöker inte min mor som är gammal och sär-
skilt inte när hon var över på andra sidan en stund
i akut lunginflammation för två år sedan, men jag
begränsar inte mitt liv.
Jag jobbar på i skolan och jag kör vidare med trän-
ingarna i fotbollen sju dar i veckan.
Rädsla är inte min grej. Den är förlamande och anti-
intellektuell även om vi evolutionärt har nytta av den
i osäkra situationer.
Man kan ju inte bara överleva man måste ju leva .
2020-04-02
12:46:14
Corona
Häromdagen skickade min son ett meddelande
om att jag var i riskgrupp. Fyra indikationer stap-
lades:
Äldre
Man
Diabetes
Rökare eller f d rökare.
Fyra av fyra.
Igår fick jag att även feta är i riskzonen.
Meddelande: Fem av fem. Dead man walking.
2020-03-18
13:01:29
När kommer nästa revolt
Corona visar på stora brister i den marknadsekonomiska
ekonomi vi valt att leva i. Företag höjer priserna på brist-
varor till sjukvården, år av social nedrustning visar sig med
katastrofala följder och sedan flera år tillbaka har de flesta
fattat att vi måste ställa om våra liv om inte människans
tillvaro på jorden skall vara möjlig.
Svaret är inte kapitalism och marknadsekonomi.
Svaret är inte heller kommunism så som vi hittils ha sett
den i praktiken.
Så hur skall vi då forma en ideologi och en praktik som
ger oss svaren.
Frihet och demokrati är två grunder som få eller ingen som
har vett i skallen ifrågasätter.
Men begreppen måste definieras.
Idag är friheten en gallloperande version av Babels torn. Alla
drar åt var sitt håll livligt påhejade av den yttersta högern.
Samhällskritiken har slagit över att kritisera en liten del av eliten
medans den viktigaste , banker och de stora företagen, närmast
lämnas helt och hållet att göra vad de vill.
För den som vill ha en variant av frihetlig socialism finns ingen an-
ledning att slå klackarna i taket. Idag är det närmast ett skyddsar-
bete som står på dagordningen. Skydda oss från de värsta höger-
avvikelserna exemplifierat av SD i Sverige eller Trump internation-
ellt.
Högern pratar om folket och vänstern om identiteter.
Socialister borde prata om klass.
Dock är klasser idag mer svårdefinierade än tidigare.
Många yrkesgrupper som tidigare definierades som arbetarklass
är mer medelklass än vad den tidigare medelklassen är. Många
hantverkargrupper tjänar mycket mer än lärare.
Hur skall man definiera gruppen som Marx beskrev som trasprole-
tariat?
De stora grupper utan utbildning, arbetserfarenhet eller ens språk
vi har har ju passiviserats till att bli en grupp som är röstboskap och
vars vardag handlar om att kämpa för olika former av bidrag.
Marxismen säger ju att arbetarklassen i de företag som är ledande
i produktionen skall gå först och leda förvandlingen från ett kapital-
sitsik samhälle till ett socialistiskt. Det kommer ju inte att ske då des-
sa grupper tjänar med än många ur medelklassen. De som har en
större grund till att vilja förändring är ju de som finns i periferin av
ekonomin . I princip Kommunals medlemmar och sedan alla de grupper
som finns utanför arbetsmarknaden i stort. Dessa gruppers reella
makt att förändra är ju liten om de inte får med sig den allt större
medelklassen.
Risken är ju överhängande att de som idag har sitt på det torra men
känner fukt mot tårna hellre gör gemensam sak med de besuttna
och offrar de många.
Då kommer vi att behöva en lång tid av helvete innan det kan bli
bättre.
Klimatet är ju det man egentligen får hoppas på.
Vi har inte tiden för helvetet.
Om tillräckligt många förstår det kan förändringen ske snabbare.
2020-03-18
11:10:58
Vem skall man lita på
Under några år nu har jag lyssnat till Keuyne och Allard
och deras podd. Till en början med stort intresse men med
tiden har de spårat ut ordentligt till att bli fascister.
Till en början kändes de som Myrdaliter, grabbarna som
pissade i valurnor, och de gjorde en sak av att de jämfördes
med Nils Flyg och hans öppet pronazistiska parti från 40-
talet. Flyg var ju kommunisten som i kristider förvandlades
till nazist.
K och A är ju närmast identiska i att följa hans spår.
De började som ung vänster för att sakta men säkert forma
sig till att smälta in i lite äldre höger.
Om de läst sin Marx hade de kunnat lära sig att "varat
bestämmer tänkandet". Om man bara umgås med folk
från Nya Tider och SD eller liknande så blir ens tänkan-
de därefter.
Ibland säger de sig vara kommunister. Det är märkligt då
kapitalet aldrig angrips i deras poddar. Det är som om kapi.
talet inte finns. M och A är alltid i överbyggnaden och letar
efter problem.
I ett av de senaste programmen sköt de rejält över sina egna
låga trösklar. De pratade om lynchningar och menade att då
staten inte löser problemen i socialt utsatta områden så kom-
mer folk att sluta sig samman och ta saken i egna händer och
de drog till med USA och lynchningarna som genomfördes
där som folkliga happenings.
En märklig jämförelse. K och A anser ju att det är blattarnas
fel att det spårar ur och att det då skulle vara förståligt att
svenska folket reser sig och lynchar blattar.
Sålunda var det alltså de svartas eget fel att de lynchades
i USA. 5000 svarta som torterades och mördades och oft-
ast utan någon annan anledning än deras hudfärg.
K och A borde sluta upp med att ha någon koppling till en
socialism eller kommunism utan ta steget ut och kalla sig
det de är :Fascister.
Då skulle de kanske tappa lite av sin födkrok som idag är
att vara rödingar som tycker som yttersta högern.
2020-02-19
12:15:38
Vad skall man tro på
Följer Markus Allard och hans trogne vapenbroder Keuyne på deras
blogg och lite annanstans.
Det är märkligt att dessa kallar sig kommunister.
De menar att de hamnar bland yttersta högern för att det är dessa
personer och grupper som bäst tillvaratar arbetarklassens intressen.
Vad är då detta?
Vad förutom att förklara alla negationer med invandringens kostnader
och hotet från islam har högern att komma med?
A/K pratar aldrig om att överklasssen berikat sig närmast exempellöst
under de senaste decenniernas skattelättnader.
De kritiserar inga privatiseringar av skola och sjukvård.
När de pratar om kriminalitet så är jämställdhet att jämföras med
identitetspolitik och alltså lepra. A/K förespråkar massiva repressiva
åtgärder med längre fängelsestraff som kungsväg.
De bryr sig inte om att klasskillnaderna idag är som på 1800-talet.
Intressant med den jämförelsen är att då pratade man också om
kriminalitet som en följd av dålig moral, farliga politiska rörelser
och aldrig att fattigdom skulle vara en bärande orsak. Det var också
tiden innan demokratin inbrott och folkrörelsernas stora expansion.
Å andra sidan är de något på spåren när de kritiserar den vänster
som bara ser till identitet och glömmer klass. Den vänster som för-
sörjer sig på skattemedel och allsköns projekt. Likheten i A/K analys
med 1980-talets tankar om mediavänster är slående.
Jag som boende i ett socialt utsatt område, vilket för övrigt vare sig
vänster eller A/K vet särskilt mycket om, reagerar på de domedags-
analyser som produceras och under förevändning av att de skulle
vilja skydda kvinnor och flickor. Menar de allvar med att de vill för-
ändra finns massor av praktiskt arbete som väntar på dem. Ledare
är en bristvara. men vare sig vänstern eller A/K och deras högerpol-
are verkar vara särskilt intresserade av att göra en praktisk gärning
i socialt utsatt omården.
2020-01-10
00:12:00
När det vände
Hittade Klas Borells lilla stridskrift Reformism eller Socialism.
Den gavs ut 1982 och var ett försök att rädda det som var SKP
(det maoistsika tidigare KFML och ej att förväxla med dagens
som tidigare var AKP vilka bröt sig ur VPK 1977 för att senare
var för lite troende till Sovjet. Dåvarande SKP ansåg Sovjet va-
en större fara mot världen än USA).
I denna tid gav en av KFML/SKP:s grundare Bo Gustavsson ut
en bok som hette I övermorgon socialism, en annan gammal
kamrat Lars-Åke Augustsson gav ut romanen Puritanen där
han tar farväl av kommunismen. En tredje bok som Borell hade
med att angripa var Lennart Berntsson/Håkan Arvidssons Makten,
socialismen och demokratin.
För samtiga ovan handlade det om att ta ett avstamp bort från
Lenin och proletariatets diktatur och sätta på sig den reformist-
iska jackan.
Borell menar att reformismen inte var annat än en återvändsgränd
och att de fyra författarna inte läste Lenin rätt. Han går till storms
mot refomismens Bernstein som väl kan sägas vara socialdemo-
kratins andlige fader jämte i Sverige Ernst Wigfors.
Borell menar att refomismen aldrig kan segra då man inte förstår
kraften i kapitalets makt. Det är en genomgång i fyra kapitel och
är i sitt lilla format en utmärkt översikt om vad som hände då
och varför både kommunistiska partier och socialdemokartin ham-
nade i graven eller diket.
Vad Borell inte kunde veta var att året efter arrangerade den öppna
borgerligheten den största demonstrationen någonsin i Sverige då
den 4 oktober samlades 75000 i Stockholm för att protestera på bara
tanken om löntagarfonder.
Svenskt näringsliv hade samlat kraft i början på 70-talet för vända
den nedåtgående trenden för att få berika sig själv och behålla stål-
arna. Reformismens trestegsraket fungerade till kapitalets fromma
i sina två första faser, den politiska och sociala. Om de röda fanns
i parlamentet var de lättare att hålla koll på och att folk fick det bätt-
re var ju tvunget om man skulle utveckla produktionen. Det var när
sossarna började prata om löntagarfonder som det fick vara slut.
Så kapitalet mobiliserade, med påtagligt stöd från USA och Eng-
land , och lyckades i sitt uppsåt. Med sossarnas uppgivenhet och
Novemberrevolutionen 1985 som gav arbetslöshet och stor eko-
nomisk kris försvann även refomismen från dagordningen och ing-
en sosse har därefter tagit ordet socialism i sin mun.
Borell kunde ju inte då heller veta att kommunismen så som vi sett
den gick under och i Sverige fick vi istället vänstern som kan karak-
täriseras som ett liberalt projekt.
Det skulle vara intressant om vi idag kunde få igång åtminstone en
debatt likt den i 80-talets början. Vad kan man lära av 1900-talets
uppror, segrar och nederlag? I början av 1900-talet åkte agitatorer
runt om i landet om pratade om den nya samhället. Det handlade
om att vi skulle få det bättre. Det gamla skulle rivas och det nya vä-
xa fram. Friheterna skulle göra alla och envar till bättre människor.
Det var tiden innan krigen, lägren och avrättningarna.
Där någonstans kan man ju börja om och göra rätt.
2020-01-08
10:08:19
Kommer det att vända igen
Jag läser Den som dödar drömmar sover aldrig , Guillous 8:e del i
sin stora krönika över 1900-talet, och tänker på hur det var. I den
lilla världen förändras ju inte så mycket som i den stora. Dåtidens
officiella sosseretorik var ju mer radikal än dagens V-partiet. Å and-
ra sidan var deras dolda sida otäck. Det övervakningssytem som
SAP byggde upp i efterkrigstidens Sverige var ju omfattande och
utan insyn. Vad hade hänt om IB inte avslöjats? Med avslöjandet
följde ju också all annan hemlig övervakning och registrering part-
iets sysslade med i vad som kallades SAPO.
Jag minns 70- och en bra bit in på 80-talet med all den debatt som
fördes och alla böcker som publicerades. Allt var ju egentligen stats-
finansierat och vi kan ju idag säga att parollen att stå på egna ben
hade relevans. Å andra sidan klarade sig ju inte heller de som stod
på egna ben.
Den som säger att ideerna styr kan ju kolla på vänstern.
Varat bestämmer tänkandet skrev ju Marx.
Men stämmer det?
60-talet rullade ju hjulen som aldrig förr. Farsan kunde köpa bil
och försörja våran familj på sitt jobb på Götaverken. Var och var-
annan helg åkte vi upp till Värmland där han jobbade på att reno-
vera sitt föräldrahem.
Då exploderade vänstern i alla dess former.
Det var ju inte i materiell nöd vänstern frodades.
Det var snarare en vision om att leva annorlunda och att detta kunde
göras då man inte behöva tänka på tak och bröd.
Kanske är det här man kan känna hopp?
Vår tid är andefattig och det finns ett behov av visioner om ett annat
sätt att leva.
Det känns dock som att de kan dippa åt vilket håll som helst.
Med en Trump på ena sidan och ett reaktionärt Iran på den andra
kan kriget bryta ut och då dessa styrande inte verkar ha någon bor-
tre gräns vet man inte var det kan sluta.
Under 70-talet bröt sig Tredje Världen loss och gav en vision om att
bättre tider stod om krönet. Idag finns inga sådan rörelser. Kina är en
supermakt som knappast föder visionära rörelser världen över. De län-
der i Tredje Världen som reser sig är nästan undantagslöst auktoritära
och strävar efter äterinföra gamla unkna moraliska system för att tygla
de stora massorna.
I denna tid utan större visioner kan man ju ändå se att grupper som inte
hade så lätt på 70-talet fått det bättre. Vi har ju underlättat för alla sexuella
minoriteter att leva sina liv, de psykiskt sjuka har ju ändå fått en större acc-
eptans i att psykisk ohälsa kan drabba alla och även om vi har problem med
rasism är det bättre än den folkliga dito som fanns på 70-talet. Fråga finnar
och romer.
