leifsjoqvist

Jag skall snart fylla 50år.
Om nio månader börjar störloppsbanan
ner till döden.

Resan har redan börjat.
Den började för 49 år sedan.

Den mentala döden är dock ny.
Den börjar med att man inte blir sedd.


Det märks när man snackar med kvinnor
och de med en blick säger att man är lika
sexuellt intressant som en benprotes.

När man sedan säger att man är ledare och
tränare i fotboll samt anställd inom omsorgerna
och då som grädde på moset 50 bast då tycks
de säga: Gubbe lilla, tror du att jag åker med en
rullator om jag kan få en Lexus.

Det är märkligt att ju äldre och visare man blir
ju mindre lyssnas man på.
Ju äldre, fetare och allmänt större man blir ju
mindre blir man sedd.

Gott nytt År!

Inatt kom kylan.
Is på vägen hem.
Vevlager på väg att ge sig.
Glapp.

Handlade på Netto.


Skulle cykla över vägen.
Då kom en splitterny BMW.
Den kom snabbt.

Jag hade körrätten.
Han fick tvärnita.
Mannen som satt bakom ratten
såg förhistorisk ut.
Han hade en akromegal haka som
hade en form vilken gav att om han hade
stått i ett rum hade man trott det vara en
byrå med en låda utdragen och där stoppat
sina underkläder.

Jag blängde och han blängde.
Jag spottade på hans bil och cyklade
hemåt i solskenet.

Jag har arbetat inom omsorgen i 18 år.
Ännu vet jag inte vad jag skall kalla mig, eller
vad mitt yrke egentligen är.

Jag har begärt en arbetsbeskrivning i lika
lång tid som jag arbetat och aldrig har någon
presenterat en dylik.

En grupp på mitt arbete har utarbetat en policy.
När denna presenterades för arbetsledningen
hände....absolut ingenting.


Det finns naturligtvis en mening i detta. Om det
yrke jar utför hade, låt oss säga, titeln habiliterings-
pedagog så skulle yrket definieras och genast skulle
också lönerna bli andra då man skulle vara tvungna
att rekrytera utbildade människor.

Under slutet av 90-talet gjordes ett försök mellan
Torslanda och Vänersborgs högskola då man plock
ade fram en utbildning på 40p som hette just
habiliteringspedagogik. Vi var närmare 20 som gick
den. Det var utmärkt. Kompetensen i stadsdelen ökade
markant. Men tyvärr hade stadsdelen förbisett en liten
detalj. Utbildningen måste ske på alla nivåer. Chefskapet
inom omsorgerna är också traditionellt. Man får det för
lång och trogen tjänst eller så får man chefer som inte
får jobb någon annanstans.


Det syns på rekryteringen.
Hit kommer unga tjejer som har samma kompetens som
flickan som kom till bondgården och fick syn på en ko och sa:
"Titta hästen har fyra snoppar".

I somras hade vi en ung dam som kom in som vikarie. Hon var
högskolestuderande så det fanns ett hopp om att hon i vilket
fall skulle kunna addera 2+2.
Det hoppet dog när jag stod och gjorde mat.

Hon frågade vad det var jag skar i.
Det var en purjolök.
Jag tänkte svara: en organisk dildo, men avstod.

Staffan Norborg vet hur man gör politisk karriär.
Man går med i V-partiet. Man arbetar idogt.

När det gått något eller några år bli man kritisk.
Man börjar kräva förnyelse.

Så skriver man en debattartikel i DN som tar emot
dylika texter med öpnna armar.
Detta händer titt som tätt.


Vad händer sedan med dessa "modiga" män och kvinnor?
Jo, de blir desillusionerade.
De tar sin tillflykt till reklambyråer eller andra delar av
näringslivet. De blir sossar.
I vilket fall tjänar de jävligt bra med pengar för att
följa sitt "samvete".

Vad är det då dessa förnyare kräver?
-Man skall sluta  tjafsa om skatter och istället prata om kvalite
-Man skall sluta vara stalinist när det gäller skolan och istället
 ge de medelklassområden där kritikerna själva har sina barn
 möjlighet att öppna friskola för duktiga barn.
-Man skall inte bli talibanfeminist utan vara flexibel i jämställdheter
-Man skall sluta kritisera USA

Man kan fråga sig vad ett stolpskott som Staffan Norborg har
gjort i V-partiet?
Han hade ju tillhört högerflygel i Folkpartiet om han varit där.

V-partiets problem är inte de som Norberg pekar på.
Problemet är att vi idag inte har ett reellt vänsterparti.
Det utrymmet skulle V-partiet kunna fylla.

Alla tillhör ju idag mitten.
Konservativa,liberaler,sossar och bonnjävlarna letar sig
alla mot mittens konfliktfria område. Man eftersträvar det
stora konsensus. Dödens punkt. Konsensus är början
på ett politiskt Big Bang.

Vi behöver verkligen ett parti som tar kamp.
Klasskampen finns men det finns för få som organiserar
och ger en röst åt underklassen.

Detta är en mina barns kusinbarn.
En underbar liten tös.

Jag brukar titta på denna bild när livet är tungt
och ganska snart byts tyngden ut mot förtröstan.

Man ser hur väl hon mår.
Att hon tänker på något gott.
Det handlar om livets mening:
när barn mår så gott genererar de detta till
allas glädje.

Jag gick ut med mina hundar på förmiddagen.
Alldeles utanför mitt hus stod det två somaliska
killar och pillade på en bil. Jag ropade på dem och
deras uppsyn berättade att det inte var deras bil
och att de inte var helt bekväma med situationen.

"Kul att ni inte ens vilar på julafton", sa jag.
"Det är faninte våran jul", sa den ene.


Vi snackade lite och de lovade att inte sno några bilar
nära där jag bor. Jag uppmande dem att åka till rika
stadsdelar och sno bilar istället. Dels drabbar det ju
ingen fattig och dels är det ju närmast ett frikort då
polisen aldrig bryr sig om dylika stölder. Minus är ju
att man kan åka på ett medborgargarde, vakter och
att alla är vaksamma om sina ägodelar och vakar över
tillgångarna.

Vid hållplatsen Selma Lagerlöfs Torg var det stor kalabalik.
Tre polisbilar och 6 poliser höll en man i herrans tukt och
förmaning. Jag kände igen honom. Han är med i ett av de
kriminella gängen. Nu var han närmast gulligt uppklädd
med skjorta och slips. Han hade väl träffat någon tjej och
kanske såg han fram mot att få vara i en idyll under en kväll.
Istället blev det cellen.
Hundratals svennar omringade hållplatsen och åsynade
spektaklet. Jag hörde någon som sa:
"Kan dom inte ens hålla sig lugna på julafton".


Då var det inte polisen hon syftade på.

I affären var det bara kufar. Människor som likt jag själv skulle
fira jul i ensamhet. I de flesta fall säkert ofrivilligt. Jag kände
det som om vi var som underjordsmänniskorna i "Flykten från
New York".

Träffade min far igår. Han har sedan 20 år allt mer gått i ensamhet.
En vald ensamhet. Han väljer skogen och dagligt arbete trots sina
80år framför familjeliv och stad. Han far, min farfar, var likadan. Han
var aldrig otrevlig. Han ville bara vara ensam. Nu håller jag på att
bli likadan.

Då uppstår frågan:
-Socialt eller genetiskt?


GOD JUL!

Det var en gång för länge sedan ett land
som styrdes av fåglar i ett torn. Människorna
slet från morgon till natt och deras arbete
gick till att göra tornet större och vackrare.

En dag satt tre av de styrande fåglarna Storken,
Wallen och Liffon och pratade. De tyckte att
människorna blivit lata och oregerliga och fund-
erade på hur man skulle kunna pressa dem ytter-
ligare.
"Tovnet växev föv långsaamt", sa Storken.


I en bur satt sorken Marie Express.
"Om jag får suga av er alla tre så kan jag skriva
 om hur lata människorna är och att de är anhängare
 av diktatur då de inte äter rutten köttfärs", sa Maria.

"Naaaaaa, du sugev föv dåligt", sa Storken.
"Vi skulle behöva fler negrer", sa Wallen.

Plötsligt blev alla tre skitnödiga och sket ordentligt.
Gråsparvarna Fredrik,Maud,Göran och Janne flög
in och lät sig väl smaka.

I en annan bur satt Kloakråttan Dagbladsmaria och
kvittrade: "Låt mig suga av er gossar, så kan jag skirva
om att alla människor är lata och stjäl".

"Naaa, du sugev icke, du bitev. Om du bitev av mitt ollon
 huv skall jag då kunna olla undevklassen...",sa Storken.

Nere på marken blev människorna allt tröttare på de
lata djuren som bara pratade och åt skit.
De la ner sina verktyg och sa att de inte ville arbeta
längre.

"Då lämnav vi landet", skrek Storken.

Det tyckte människorna var en utmärkt ide.
Så fåglarna flög iväg. Människorna slog ihjäl sorkar,
kloakråttor och gråsparvar och tog tornet i besittning.
Sedan den dagen levde människorna lyckliga till
tidens ände.

Nu när svensk överklass går ut i stora
annonskampanjer med sagor om att
kapitalet hjälper oss alla då är behovet
av motröster basalt.

Z är en amerikansk organisation som
förmedlar den information som behövs
för att visa upp kapitalets nakenhet.


Intressant är att John Pilger skriver om Z,
som vår tids samzidat.
Samizdat var ju den samlande beskrivning
som fanns på upproriska skrifter i Sovjet.
Allt som förbjöds av centralstaten blev till
underjordisk samizdat.


Idag hyllar kapitalet maktkoncentration på
informationsområdet. Den konkurrens som
finns gäller definitivt inte ideer eller tankar
om hur samhället skall organiseras eller
styras.

Vi lever i kapitalets monopolålder.

Därför behövs Z.
Därför behöver vi en global samizdat.

Dagens fråga i GP.

Svaret är Smoke rings med Leif Andersson
som programledare. Det gick mellan 1960
och 1999. 1786 gånger.

Titelmelodin ger mig alltid en känsla av ångest.
Programmet gick sent på kvällen efter sena OBS.
Jag minns en natt i Värmland i kompakt mörker
ensam i ett hus i skogen med bara Smoke rings
att lyssna till.


Det var innan datorernas tid.
Det var innan mobilernas tid.
Då fanns tre radiokanaler och två TV-kanaler.

Det var en tid när man inte kunde göra annat än
att leva ut sin ångest. Smärtsamt men utvecklande.

Programledare hade en mycket karaktäristisk röst
och hatade modern jazz vilken han kallade migränmusik.

Jag var ute i skogen med mina hundar.
Plötsligt dök det upp en Rotweiler och något
annat stort emellan träden.
Terje min Springer Spaniel blev genast på sin
vakt och spände svansen.

Då dök ägaren till hundarna upp. En jävla sprätt.
Hundjävlarna löd honom direkt. Stora i kroppen
men i huvudet små jävla houseniggers.
Jag fick brottas med Terje som naturligtvis skulle
efter de båda konkurrenterna.
Terje är en field nigger. En okuvad. Han lyder bara
när han känner för det och det är fanimej inte ofta.

Till det kommer Rocky, en liten jävla tempelhund
som dessutom är blind. Han gillar inte invandrare
och han flyger på alla som kommer för snabbt på
och skall nosa eller klappa. Det kan vara 5-åriga
små flickor eller stora schäfrar. Han skiter i vilket.

Sålunda gick gubbjäveln iväg med båda sina hundar
i perfekt gång på var sida. Jag slet i Terje med ena
armen och lyfte Rocky med den andra.
En studie i anarki.

När jag såg mannen le log jag tillbaka och tänkte:
"Kom bara på lagom avstånd skall jag sparka upp
 gollorna i magen på dig och köra ner hundarna i
 halsen".

"God jul", ropade jag.

Jag fick inget svar.

Vilket är mest värt,
-en gammal senil man som arbetat hela sitt liv
 men som nu inte klarar sig själv utan vård.
-en människa med psykiska funktionshinder som
 behöver mycket assistans
-barn
-en gammal bil

Om man rangordnar de ovanstående efter den
kompetens man måste ha för att få ett arbete
med någon av de ovanstående kategorierna
skulle utfallet bli följande:
4.Åldringsvården. Nästan det enda stället näst efter
   städning och diskning som invandrare får jobb. Ofta
   hämtas vem som helst från gatan. Utbildning ses som
   oväsentlig.

3.Psykiska funktionshinder ligger pinnhålet över men även här
  plockar man i princip in vad som helst. Huvudkravet är att man
  kan gå mycket och att man hjälpligt klarar av att kommunicera

2.Barn. Här har man i vilket fall idag koll så att inte pedofiler kom
  mer in på arbetsplatsen, åtminstone pedofiler som dömts juridiskt.
  F ö finns många som inte borde få vara bland människor som glade-
  ligen anställs.


1.Bilmekanikern är den överlägsne segraren av de fyra kategorierna
   ovan. Den mekaniker som inte gör sitt jobb åker direkt. Ingen skulle
   lämna sin bil till en oduglig mekaniker. Ingen skulle ge jobb till en
  mekaniker som frågande öpnnade en motorhuv och frågade vad all
  metallen var till för.
  Ingen skulle ge jobb till mekaniker som ställde sig och ropade och skrek
  på bilen i hopp att den skulle laga sig själv.

Sålunda, är det så vi skall ha det?

I dessa tindrande juletider skall  det alltid finnas
tid till pyssel och knåp. Därför skall jag ha en liten
jultävling. Varje dag kommer tre frågor som ger
tre bokstäver och sista ledtråden kommer på
uppesittarkvällen. Dagens tre påståenden kom-
mer att ge dig de tre första bokstäverna:

Vad är inte förknippat med rövhål?
a)rövsmör
b)den peristaltiska rörelsen
j)Per Ahlmarks lyrik


Vad är inte förknippat med könshår?
a)lö
b)bild
u)Per Ahlmarks lyrik

Synonym till seg, kravlös och oerotisk textmassa?
a)julrim
b)Shakespeares sonetter
l)Per Ahlmarks lyrik

En lagom första utmaning i den härliga julruschen.

(tipstack till liberala poeter)

Socialdemokratins tunga namn i Malmö och
Göteborg har varit modiga och sagt att de som
tagit sig in i Sverige med hjälp av agenter skall
utvisas.


(Allen Vougt som var försvarsminister, sosse och Hitlerälskare)

Det är huvudproblemet med blattehanteringen tycker
Göran och Ilmar. Brunskjortorna i SAP vädrar morgonluft.

Det handlar om perspektiv.

Låt mig ta tre exempel:
1. Somalisk kvinna i hjällbo med sex barn. Ensam
    och med usel ekonomi. Lägenheten är designad
    med madrasser och en svartvit TV ( med kanalväljare
    dock). När hon tar emot vill hon bjuda sina gäster på
    det bästa hon har. Det blir varm BOB-saft.

2.Handikappad tjej får åka till Backateatern med sin rektor.
   Han kör fel så hon får åka både tunnel och bro. Senare i en
   uppsats nämner hon detta som den lyckligaste dagen i sitt
   liv.

3.När gettoområden skall till Valhalla så uteblir alltid 5-10 elever.
   Nästan alltid beror det på att de inte har pengar.


Så ser verkligheten ut.
De enorma klassskillnaderna i samhället är ett bra mycket
större problem än några få illegala invandrare.
Det är ett större problem att åtgärda detta problem än vilken
kommun som skall ta ansvaret.

Fy fan för Göran och Ilmar. Små populister är vad de är.

1+1 = 0,1

Nu när julen är här finns ju ett
stort behov av lustifikationer att
förgylla släktkalasen med.

Så när grabbarna sitter i familjebastun
och tävlar i dubbelfräs ( det handlar allt-
så om vem som först får ståfräs och
det andra fräset är då naturligtvis frä-
set mot aggregatet......) så har du alla
kvinnor för dig själv.

När då matmor ropar:
-Glögg någon?

Då svarar du:
-Ja, hydrocefalus!

(betyder vattenskalle, altså jättehjärna, uttalas jättegärna.............)

Då kommer kvinnorna att skratta och du har mer
än halva inne.

Årets julklapp!

Amare betyder att älska.
Amatör kommer ur det ordet.
För att verkligen förstå innebörden
i ordet amatör skall man runka med
vänsterhanden.(OBS! förutsatt att man är
högerhänt)

1979 var jag i Marocko.
En dag var jag på marknaden i Marrakech.
Jag var kommunist och antiimperialist.

Jag och min kompis letade upp en ung kille
som visade oss runt. Vi sa att vi var antiimp-
erialister och stödde folkens allmänna kamp.

Förts köpte min kompis ett bälte. Handlaren
blev så jävla glad när han fick 100 dirham utan
prut att kompis fick en stor jävla bit grönlibb(hasch).


Glada över denna framgångsrika transaktion gick
vi vidare för att köpa ett par sandaler. En gammal
man satt och kisade med ögonen. Vår lille guide
babblade på och vi uppfattade "Antiimperialist".
Mannen ville ha 72 dirham för sandalerna. Han
tog fram ett block och en penna. Jag trodde han
ville ha mitt namn och adress så jag skrev det.
Han tittade förvånat på mig och sedan började
han skratta. Jag betalade och hela vägen bort
från hans affär hörde jag skrattet bara fortsätta.

När vi kom ut från marknaden bjöd vi vår guide
Cola och kom sedan i samtal med en reseledare.
Vi frågade henne vad hon trodde att bältet respektive
sandalerna kunde vara värda.
Hon sa: "En tia för bältet och en femma för sandalerna".

En kvinna sitter vid fikabordet på jobbet.
Hon har varit på semester bland negrer
på Kap Verdeöarna.
Hon var glad. Hon hade lärt sig att pruta.
Guiden hade sagt att man skulle pruta på
allt. Hälften av utgångspriset var en bra
riktlinje.

Hon berättade inget om Kap Verdes stolta
tradition som en av de viktigaste motståndarna
mot det portugisiska kolonialismen och för den
afrikanska frigörelsen på 60- och 70-talet.

Nej, hon höll sig till att prata om mängden blå
negrer kontra de mulattliknande.

Så ser turismen ut.
Har alltid gjort.
Jan Guillou skrev en artikel för 30 år sedan där
han berättade om marknadsplaster i norra Afrika
där vanligt folk gick och handlade till fasta priser.
Prutandet var en västerländsk affär. Skapad av
ett kolonialt tänkande. Den lismande juden blev
med turismen den lismande araben eller negern.

Rasismen densamma, bara nya figurer i skurk-
rollen.

I nummer 9/2007 finns en fantastisk recension
av en stolle vid namn Hans Dalen. Har ingen
aning om vem det är.

Dalen recenserar The al qaeda reader  av en
Raymond Ibrahim.
Vi får inte veta vad Ibrahim skriver om för Dalen
är så uppfylld att få hoppa på "vänstern" att han
inte kan härda sig.


Han börjar med att skriva att all vänster älskar bin Laden
och därför borde läsa boken. Dock tror han inte att det blir
så för:
Ointresset för andra kulturella perspektiv än det egna
är ofta påfallande i fredsaktivisternas led.
(Vad som är en fredsaktivist är osagt, men Dalen menar
 nog att det är en del av vänstern, eller kanske är vänstern).

Några rader senare när han citerat Zawahiris excesser i
islamsk apologetik och samtidigt gjort vänstern skyldig
till detta, skriver Dalen:
 Multikulturalismförespråkare bör därför vara ärliga nog
att ställa sig frågan hur det går med sådant som pappa-
ledighet och förbud mot månggifte i ett sant multikulturellt
samhälle.

Här går det undan. Först är jag en monokulturell vänster
som vägrar att ta in andra kulturella yttringar än mina egna
och sedan vips blir jag ansvarig för att accepetera alla kul-
turer i en shariastyrd  Al Qaidastat.

Jag tror att Dalen är full alternativt blivit brädad av en blatte.
Dalen fortsätter nämnligen:

Västvärldens medier befattar sig inte med sådant i al Qaidas
ideologi som ter sig främmande och svårförståeligt, d v s de
religiösa bevekelsegrunderna eller det principiella avstånds-
tagandet från demokratin.
(Någon som känner att Svt, TV 4, svensk media hyllar al Qaida?)

Bin Ladins orationer rapporteras sedan i medierna på ett sådant
sätt att al Qaida framstår som en av många varaianter på det
kända temat "befrielserörelser i Tredje Världen".(Dalens citering)

Man kan ana vart dalen skall komma men slutklämmen förvånar
ändå:
Tillsammans med konstnärer, författare och akademiker verkar  de
(västvärldens journalister)också vara de sista att inse vilket hot den
islamistiska jihadismen utgör mot yttrandefriheten.


Högern fabulerar. Vi vet alla att vi är emot ett imperialistiskt krig som
skördar hundratusentals liv i onödan. Vi är emot kriget. Det innebär
inte att man är för bin Laden( vilken f ö aldrig haft med Irak att göra).
Dalen är en utmärkt högerns knäppgök. Så här sitter stollarna och
vegeterar med sina konspirationsideer. Pinsamt!

Det är högst märkligt att vi blivit så
indoktrinerade med att allt som handlar
om det nära i livet kallas för seriöst och
ratas och framför allt då kvällstid och
framför allt i TV.


Det skall vara underhållning, tjo och tjim.

Dock går man över till det seriösa så kan
man ju börja undra. Vad handlar det om?
De senaste filmerna jag sett handlar nästan
uteslutande om kriminalitet:

American gangster
Eastern promises
Cracker
Behind the mask

Det är våld, kriminalitet och massa krig som säljer
allra bäst.
 
Den politiska filmen är stendöd.
På sin höjd släpper Haneke en trist rulle med bra story.
Stone gör en med vasselinet drypande (Salvador var ett undantag).
Vem gör film om förändring?
Vem gör en film om massrörelser i Brasilien eller Bolivia?

Vem går tillsammans och inte bara steget efter?
Vem tröttnar på att glorifiera våldsmannen och psykopaten?

När jag började att läsa romaner var det ett
utbildningsprojekt. Skolan var kass. Böcker
var roliga.
Böckerna byggde upp en identitet jag inte haft.

En månad med 15 volymer Moberg.
En månad med 20 volymer Ivar Lo.
Jag läste så ögonen blödde.

Det var bränsle.
Ju mer jag läste, ju mer ville jag delta i världen.
vara en del i förändringen.

Så kom 80-talet och något hände.
Moberg var sedan länge död. Ivar Lo dog.
Den svenska arbetarlitteraturen försvann.
Underklassen blev menlös och dum igen.

När jag läste om engagerade öden handlade det om
människor som levde väl men som genom en rad
olyckliga omständigheter plus att de var politiskt
radikala förlorade allt fick börja jobba bland under-
klassen, förlorade sin förmögenhet och hamnade
i förorter som Backa.


På teatern blev underklassen åter objektifierad. Den
hamnade i förortsparken med en brännvinspott och
en dröm som "att vara en dildo i en frigid kvinnas
byrålåda"..........

De intellektuella har flytt in på instutionerna igen och
blivit självvegetativa.
Det behövs nya romaner som uttrycker ett hopp om
att bättre liv och inte bara att det är hippt med det vi
nu lever.

Ge mig en god kollektivroman!

Den kommunala förvaltningen har slagit på stort
i år och tilldelat oss en passande julkapp.
Med tanke på att det jobb jag har handlar mer om
hjärna än ben så känns verkligen en stegräknare
som den ultima julklappen.


Det känns som om ledarskapet inom omsorgerna
tänker:
-Vi kan inte mäta deras arbete,
  men vi kan i vilket fall se till att de är i rörelse.

Denna markering måste vara till stor lycka för alla
kompetensbefriade medlemmar i vård- och omsorgs-
kohorterna vilka inget begriper om empati och verk-
lig internalism i probelematik. De som skriker av glädje
när de får svinga dammvippan, dammsugaren, skurhink-
en, symaskinen och ständigt gnälla över alla som skitar
ner fysiskt och psykiskt på "deras" arbetsplats.

Glädjs över stegräknaren!
Nu kan vi äntligen mäta vem som jobbar.

Stegräknaren följer en stolt tradiiton på min arbetsplats.
Stegräknaren har tagit en tätplats men här finns konkurrens.
Helt överlägsen är marsipangrisen som vi fick för tio år
sedan. Den var formad som en spargris med en choklad-
peng som skulle symbolisera våran ambiton att spara.
Året innan fick vi ett rött papper där det stod att julklappspengar
kunde användas till nyttigare saker ( ej specificerat).
Några innan där fick vi en tygpåse med en handdduk i.

Det är skillnad på folk och folk.

Jag skulle på fest igår och letade febrilt
efter mörka strumpor. Man kan ju inte ha
vita tubsockar om man går på fest. Det
drar ju ner helthetsintrycket.
Så stannade jag upp.

Varför skall jag bry mig?
Jag har en hel korg full med vita tubsockar.


Vem har kommit på iden att reta sig på vita
tubsockar?
Vem är dummast:
Den som har vita tubsockar eller
den som retar sig på den som har vita tubsockar?

Med denna nya insikt gick jag mer loafers och oerhört
vita tubsockar och hade roligt till långt inpå natten.

Kolla detta!

För två år sedan hade Jay Leno ett exakt samma
upplägg för att visa upp dumma amerikaner.

 Ordleken med Hungary(hungry) och turkey fanns
där.

Allt är regisserat. Gud behövs inte.
TV är förklaringen på intelligent design.

Den svenske upprörs över att världsartisten som
våldtagit Maria Lundqvists barnflicka ( vad har egent-
ligen Maria med detta att göra) kallas för svensk.
Han är ju etnisk chilenare. Det handlar alltid om
prioriteringar

Nordiska ungdomar delar ut nazipropaganda till
svensk musik, nääääää...........

"Vi måste säkra existensen för vårt folk och en
  framtid för våra vita barn"
Detta är meningen som binder samman alla nassar
och wannabeenassar i dessa dagar. David Lane är
död och helgon åt alla adolfepigoner.


(En av fyra somalier som våldtog en kvinna i Länsmansgården)

Man förstår upprördheten i Patriot.nu.
Det handlar om att någon säger att nazister i
lönndom skickar skit per post, trakasserar enskilda
i grupp och allt annat som deras aktivitetspolare med
mörkt skinn i diverse kriminella gäng brukar göra.
Alltså nazister och krimblattar har bara några fraser
som skiljer åt. Praktiken är densamma.
De borde arrangera en kongress med temat:
Varför lever vi överhuvudtaget?
Vem skulle sörja om vi försvann från jordens yta?



Tes (Info 14) Antites (ASIR) =Syntes

Det började i slutet av 70-talet då Jan Myrdal
skrev i Avgörande år att "allt är inte guld som
glimmar, allt är inte radikalt som reaktionen
angriper".

Myrdal hade blivit rädd och tyckte att brottslingar
skulle smaka batong och skaka galler.
Vänstern blev reaktionär.

60- och 70-talets närmast extremt humanistiska
syn på kriminalitet bröts med 80-talet.
Liberalismens genombrott gav oss det brutala
klassamhället i ny skrud.


För att kunna utveckla orättvisorna måste man skapa
dimridåer. Då är rädslan det perfekta verktyget. Skapa
rädda människor så prioriteras de negativa friheter fram-
för de positiva.

Varje dag överfalls vi av headlines i TV, hemsidor och tid-
ningar och alla visar med krigsrubriker att våldtäkten,mord
och våld finns i ditt vardagsrum.

För när man undersöker, när fakta får tala, så ser vi att våldet
inte ökar. På längre tid är läget stabilt. Igår presenterade Sven
Granath en avhandling om just detta.
Vi måste ställa frågor.
Vem tjänar på en kollektiv rädsla?
Varför begår man brott?
Varför misshandel och mord?
Vilka män mördar, våldtar och misshandlar?
Vad hjälper förebyggande arbete?
Vad betydde en gång fritidsgårdarna i arbetet med att
tidigt hitta ungdomar på glid?

Idag lever vi i rädslans tid. Jag såg ett nyinspelad film  om
Cracker , psykolog i Manchester som hjälper polisen med
svårlösta mord. När serien gick i början på 90-talet fanns
en linje att skildra brottet utifrån en kausalitet. Mördaren
som kom hem från Falklandskriget han inte förstod  till en
stad som gjorde honom arbetslös och föraktad. Det var
bland det bästa jag sett. Robbie Coltrane som spel-, sprit-
och nikotinmissbrukande psykolog som förklarade svåra
orsakssammanhang men inte klarade av ens de enklaste
sakerna i sitt eget liv.

Så förra året spelade man in en ny film. Cracker har åldrats.
Flyttat till Australien. Nya mord. Men denna gång är Cracker
trött på förklaringarna. Nu skall han bara hitta mördaren. Nu
njuter mördaren av sitt våld och vi glädjs åt att han skjuts av
en krypskytt.


Vad vi inte tycks förstå är att om vi bara skjuter tillbaka kommer
våldet att eskalera. USA kan idag inte överleva en dag utan yttre
fiender ( vilka också naturligtvis finns i landet) som måste fängslas
och skjutas.

Vi får en likadan utveckling här om vi inte passar oss. För några
veckor sedan var det gängstrider på Blendas gata här i Backa.
Det handlade om någonting som hjältarna i ASIR och OG
inte kunde komma överens om. Det obehagliga var att massor
av ungdomar deltog utan att ha en aning om varför. Stafettpinnen
går. 40-50 ungdomar dyker upp direkt.
Varför?

Sydkorea har en trevlig tradition.
De flår hundar och äter upp dem.
Idag efter att jag rastat mina hundar
riktigt länge var jag grymt pissenödig
och var tvungen att rusa in på dass när
vi kom tillbaka hem.

Vad händer då?
Jo, min lilla Shitzu rusar in i min sons
dubbelsäng och börjar knulla kuddar.
Han är fanimej inte klok.
Om man kopplade honom till en generator
skulle den energi han alstrar när han knullar
kuddar lysa upp hela Göteborg under julhelgen.

Det värsta var dock att han var blöt och smutsig
när han hoppade upp för sin herdestund. Sängen
såg ut som hämtad från Paschendale.
Jag bannade mig själv för att jag inte torkade av
honom innan jag släppte in honom. Jag nöjde
mig med att tänka att jag sparkade honom i magen.


Trött sliten och lite småförkyld tänkte jag ta en liten
middagslur. Jag kröp ner i min säng med en gnagande
känsla av att jag glömt något. Ganska snart visste jag.
Hund nummer två hade tagit sin tillflykt i min säng när
jag gapat över hund nummer 1. Hund nummer 2 har
ännu mer päls än hund nummer 1.
Min säng var pissesur.

Uppgiven la jag mig i soffan.
Tittade på två nya filmer om "Cracker" som jag fått från
Lovefilm. De var bra.

Hundarna lever fortfarande. Jag åt Chilli con carne och råris.

Jag har kvar min sida på E-kontakt.
Det är alltså en kontaktsite.
Idag fanns en slumpvis kontakt och damen
i fråga skrev om mannen hon sökte att det
som var viktigt var följande:
..so if you see that you feet in.

Fistfuck är ute- fotfuck är inne.

I senaste numret av Arena skriver Per Wirten om
att nyhetsrapporteringen saknar den viktigaste kom-
poneneten när man letar orsaker.

Nämnligen manligheten.

Det är bara män som misshandlar till döds.
Det är bara män som misshandlar.
Det är bara män som våldtar och förnedrar.


Detta är ju sant.
Men jag håller inte med att det är manligheten
som är skurken.
Jag skulle vilja påstå att det är brist på manlighet
och de manliga värderingarna som skapar det
senaste våldet.

-Män skjuter i lönndom mot lägenhet.
-Stor grupp pojkar/män överfaller några få
-Män våldtar,mördar eller misshandlar kvinnor
-Kriminella gäng som alltid utför sina handlingar i grupp
 på ett ytterst fegt sätt.

De fyra exemplen har utförts massor av gånger men de
har ingen bäring i en manlig ideologi.
Tvärtom.


En man skall ju skydda inte attackera.
En man slår aldrig barn och kvinnor.
En man överfaller aldrig i grupp enskilda eller få.

Så våldet ökar ju mindre manlighet man har.

För några veckor sedan såg jag en match mellan Wrexham
och Chester på plats i Wales.
Det var en närmast brutal match.
Likt boxning tog man en smäll utan att börja lipa och
ropa okväden.
Det fanns en kontroll över både handling och känsla.
Det fanns en gemenskap i brutaliteten, ett regelverk.
Det var män som mötte män på lika villkor.
Vackert.

Inatt har det varit en avrättning på Ångpannegatan.
En man stående på knä med brännskador i ansikt-
et har hittats död. Man kan ju bara tänka sig scenariot.

För någon månad sedan var det ett vilt slagsmål på
ökända Blendas gata i Backa och på Brunnsbotorget
i samma stadsdel sköts det mot lägenhet.


Imorse cyklade jag förbi Backa kyrkogata där det var
skottlossning från två bilar i förrgår ( har ej bekräftats)
Ok, det börjar bli mycket nu.

Problemet är att inte ens en kaosforskare med ack så
många faktorer klara i sitt fraktalpussel skulle kunna få
reda på vad som händer.

Bråket på Blendas gata hade sitt ursprung på Tidaholms
fånganstalt. Någon i det kriminella gänget ASIR hade bli-
vit förolämpad och då skulle polarna i  Göteborg göra upp.
Brunnsbo var mer någon fjantig- "du-har-sagt-knulla-min-
morsa-till-avlägsen-kusin"  historia.

Så håller det på.
Inget skulle antagligen hända om inte allt som dessa små
skalliga gossar gör (och säger sig göra) slogs upp med krigs-
rubriker i media.
GP skulle antagligen gå i konkurs om inte alla dessa historier
publicerades. Tidningen är ju helt i avsaknad av källkritik eller
källkontroll. Är du blatte och säger dig vara kriminell så erbjuds
du hur mycket plats som helst i tidningen.


En sak är verkar i alla fall säker, vi har bara sett början.
Kriminella gäng och dess handlingar ökar ju mer klass-
skillnaderna och avpolitiseringen ökar.
Det finns också ett klart samband med ökad gängbildning
ju mer poliser och hårdare straffskalor som införs.

Det får alltså inte bli en polisiär fråga!

Vi har alltså löst organiserade gäng som inte är en fara
i sig. Problemet är att vi har en korhort med unga utan plats
i samhället som kommer att ansluta och då får vi en helt
annan dimension på problemet.

Hugo Chavez som har glatt världen med att ge bistånd
till USAs fattiga och varit som en sköld mot den ohämmade
amerikanska imperialismen visade igår att han också är en
sann demokrat.

Folket fick välja och de valde inte Chavez linje.
I historisk måttstock var detta säkert det mest demokratiska
valet alla kategorier alla tider.


i den lilla världen fick jag idag en liten broschyr från Hyregäst-
föreningen.Backa Röd är inte bara en av de största avdelning-
arna inom HF. Backabladet är också den ädsta områdestidningen
( hur många får stånd av det?).
Styrelsen är etnisk svensk och ingen är född efter 1950.
Detta i ett barnrikeområde med total blattedominans.

i vilket fall så vill Styrelsen ha kontakt med sina medlemmar
och skriver: ...vi är öppna för alla förslag , ideer och givetvis
rättvis kritik.

Det lilla ordet rättvis känner alla igen som läst om utrensningar
inom vänster världen över. Kritik-Enhet-Kritik har ju varit de flesta
kommunistpartiers paroll. Dock har det lilla ordet kommit med och
då blev det helt annan historia som exempelvis några 100000
döda under Moskvarättegångarna på 30-talet i Sovjet.

Jag saknar 70-talet och den raka
rapporteringen som framför allt
Proletären bistod oss med:



(För dem som inte minns Rune Moberg så
var han en rabiat antikommunist som skrev
i bl a  veckotidninegen SE och mest kände
blev han för historierna om Lilla Fridolf)

Många som kommenterat mina inlägg om
Torslanda vill att jag skall blunda för att stads-
delens rasister, nazister och liknande småsinta
inavelsprodukter.

Jag vill bara lägga tillbaka.
Hur bedömer vi invånare i Hjällbo eller Gårdsten?
Gör vi skillnad på invandrare?

När invandrare sägs var överrepresenterade vid
kriminalitet säger det något om invandraren (och
i så fall vilken eller vilka invandrargrupper)?

Då nazismen är överrepresenterad i Torslanda
säger det då något om den vanlige Torslandabon?

Det finns en i högsta grad schizofren stadsdel
i Göteborg och dess namn är Torslanda.
Få delar av Sverige har fyllts med så många
självupptagna och distanslösa fårskallar som här.

Stadsdelen är alltså utsatt för mental inavel och
det märks. Här bor bara stressade etniska svensk-
ar som är hotade av all världens ondska i allmän-
het och invandrarondska i synnerhet.

Jag har skrivit några inlägg tidigare om denna del
av Göteborg och inga andra inlägg möts med så
många kommentarer och på så låg nivå.

Alla är anonyma vilket också är signifikativt för ett
medelklassghetto som Torslanda. Man gömmer sig
bakom sin vita yta som mesar.

Jag har jobbat i Hjällbo i flera år och bott i Backa i 20.
Jag har här aldrig utsatts för anonyma hot som att
bränna min lägenhet och liknande, sånt är det bara
nassar och nassewannabees i Torslanda som håller
på med. Anonymt.

Det är högst märkligt.
Nassarna i Torslanda delar sin praktik med invandrar-
och kriminella gäng.
Man överfaller utvalda offer i grupp. Gärna i proportioerna
6 mot 1.
Man uppträder alltid som råttor, dvs anonymt.
Man älskar att terrorisera och hota utan att mottagaren
har en chans att värja sig ( telefonhot, bomber, skott eller
knivhugg i ryggen).
Man är alltid förorättad när någon slår tillbaka.