Lone survivor av Peter Berg är en av den ändlösa raden av
amerikanska krigsfilmer. Denna gång en liten grupp på fyra
som skall avrätta en taliban. De fyra är helylleamerikaner som
tror på sin Gud, är lite orkade, har en käraste men som helst
av allt umgås med sina stridsbröder(dock övergår denna tot-
ala kärlek aldrig i fysisk dito.Det skulle ju annars vara en spän-
nande vinkel på den kärlek alla dessa soldater har till varandra).
De hamnar i underläge mot talibanerna och som alltid i dessa
filmer springer den lede fienden som får till slakt. Talibaner dör
som flugor utan att man skall tycka annat än att det är i sin ord-
ning. Till slut efter närmast övermänskliga uppoffringar dör tre
av de fyra helylleamerikanerna. Den fjärde räddas av en snäll
afghan, som är framställs som ett under av medmänsklighet men
i andra sammanhang lika gärna kunde beskrivas som en Quisling.
Naturligtvis skall den överlevande amerikanske helylleamerikanen
få en nära vänskap med en liten pojke som genast älskar denna
främmande soldat. Pojken ger honom en kniv som han kan döda
en sällsynt ond och skäggig taliban med.
Det som stör mig mest är att filmen får 7,7 på IMDB. Det borde vara
i samma kategori som Arctic spider eller Sharknando, alltså i spannet
1,8 till 3,0(totalusel film hamnar under 4,0)
Syftet med filmen är ju uppenbar. Det är ren krigspropaganda. Man
försöker göra den lite mer tvetydig än det stora pekoralet "De gröna
baskrarna" vilken ju var filmen som skulle visa hur goda amerikan-
arna var i Vietnam.
Det har egentligen aldrig gjort en amerikansk film om krig som inte
på ett eller annat sätt handlar om USAs totala rätt att kriga världen
över eller som handlar om de stackars soldaterna i dessa krig. Inte
en.
Enligt WHO så har,eller har haft,nästan en tredjedel av EUs befolkning
psykisk ohälsa och mest av allt ökar depressionsliknande tillstånd. Det
måste då vara svårt att förklarar detta med biologiska modeller. Uppen-
bart borde det vara miljön som förändrats och gör människor sjukare.Det
i kombination med att läkemedelsföretagen och deras lakejer, läkarna,
blir alltmer aggressiva i att sjukdomsförklara och pillerbehandla.
En närmast sorglig diagnos som uppstått är Sluggish cognitive tempo
vilket är en variant av ADHD. Den senare blommade ju upp som förklar-
ingsmodell för bångstyriga barn och blev till tröst för alla som hade med
barn att göra. Om alla barn man inte klarar av kan diagnosticeras
som ADHD är det ju bara att sätta in piller och ingen skugga faller på
föräldrar, skola, pedagoger eller ens politiker. Den snabba och enkla
lösningen är oftast den mest eftertraktade.
Sluggish cognitive tempo är en diagnos som uppfunnits av läkare och
forskare i nära anslutning till läkemedelsföretag. Man behövde en diag.
nos för att många ut ett nytt piller. Diagnosen är mer än sällsynt abtrakt.
Det handlar om barn som dagdrömmer, om barn som glömmer sina böck-
er och massa annat trams som de flesta anser vara en naturlig del av att
vara barn. Denna diagnos kan ge varje politiker och varje skola ett frikort,
ingen behöver bry sig om åtgärder utan det är bara att sätta in piller.
Jag undrar vad som blir kvar som kan förklaras vara friskt? Det är hög tid
att vända på begreppen och visa det.
Grunden för religionen är ju :och Gud skapade människan.
Det borde vara tvärsom: och Människan skapade gud.
Med SDs framgångar flyttas fascismens positioner fram. Frågor
som var otänkbara för några decenniers sedan finns redan som
en naturlig del i den allmänna debatten. SD har redan flyttat in
i finrummet och i farstun står de öppna nazisterna i Svenskarnas
Parti och trampar.
Vissa säger att man skall ta debatten.
Vissa säger att man inte skall göra det.
Problemet är när nazismen och fascismen blir så rumsren att vi
skall diskutera som om inte rasismen och det totalitära fanns.
Problemet är när man bara diskuterar den öppna agendan och
inte har en ideologisk diskussion som syftar till att visa vad det
leder till.
Man kan jämföra det med pedofili.
Vi sitter inte i debatter eller släpper fram pedofiler någonstans.
Det är en allmän uppfattning att sådan skit vill vi inte ha med
att göra. Men det finns pedofiler och de anser ju att de är miss-
förstådda och att de vill barns väl, att de frigör barn.
Om vi kan ta diskussionen med fascister och nazister borde vi i
logikens namn också ta debatt med pedofiler och i öppna debatt-
er övertyga dem om att de har fel och på det sättet motarbeta alla
pedofiler.
Vad som skulle ske är att pedofiler skulle få en touch av acceptans
om vi tog diskussionen med dem. Fler skulle kunna komma ut som
just pedofiler.
Sålunda anser jag att ingen debatt skall tas. Fascister och nazister
skall likt pedofiler få vård och omsorg och terapi för att kunna sluta
gå omkring och göra folk illa.
Det finns också en utbredd uppfattning bland liberaler att man strate-
giskt skall utnyttja situationen och jämställa fascism, nazism och kom-
munism(eller allmänt vänster) så att man kan sopa alla fiender av ban-
an i en gemensam ideologisk drive.
Det går att bekämpa. Nazisten gör inte upp med koncentrationslägren
eller sitt hat mot judar. Tvärsom står han fast om juden som roten till
allt ont. Ja, inte bara juden utan allt som inte är ariskt.
Jag har aldrig träffat en vänster som sympatiserar med Gulag eller det
stora språngets konsekvenser, lika lite som jag träffat en liberal som
anser att Vietnamkriget var bra för demokratin(det är mer tveksamt vad
liberaler står idag i frågan om krig är en bra metod att införa s k demo-
krati).
Det är skillnad på vad ideologin säger och vad som blir en konsekvens
av ideologi.
Det är märkligt att vänstern inte tydligare kan flytta fram
sina positioner. Vi lever i en tid när klasskillnaderna bör-
jar se ut som på slutet av 1800-talet. Vi lever i en tid när
den ekonomiska maktkoncentrationen börjar likna den
som fanns under de absoluta staters(monarkier) tid för
400 år sedan. Vi står inför en historisk ekonomisk kris
som kommer andra kriser att framstå som tebjudningar.
Ändå erbjuder vänstern inte ett alternativ.
V-partiet driver frågor som liknar Folkpartiets på 70-talet.
Sossarnas politik på 70-talet skulle alla politiska bedöm-
are som kommer till tals(95% av mediautbudet styrs av
några få familjer)kalla för vänsterextremism.
Hur kan det komma sig?
I huvudsak beror det på att vänstern inte kan eller vågar för-
hålla sig till sin historia. Man vågar inte driva en socialistisk
politik av rädsla för att relateras till sovjetiska koncentrations-
läger eller maoistiska felslut som utmynnade i massdöd och
förföljelse.
Men hur skall vänstern kunna vinna folks förtroende om man
inte har en vision om ett annat och bättre samhälle?
68-vågen blev ju intensiv därför att man pratade om ett helt
annat sätt att leva och att organisera sig. Man utmanade på
riktigt inte bara sociala och politisk strukturer utan man gick
också på styrets kärna, ekonomin.
Idag ropar hela Europa på lösningar. fascismen är på frammarsch,
och de erbjuder gammalt gods. Religion, familj, repression och
gör alla i utanförskap skyldiga till att samhället inte klarar av att
ta hand om alla.
Om inte vänstern tar en ideologisk kamp om detta kommer fasci-
smen att öka. Det räcker inte bara att var emot nazism och fasc-
ism, man måste också vara för något.
När jag läser Franks brev står det helt klart att han
i vilket fall inte kan kallas revisionist. Han är huggen
i granit.
Om tiggare:
Kommunistiska Manifestet ger oss Marx och Engels följande beskrivning av
det nya inslaget i gatubilden: "Trasproletariatet, denna passiva
förruttnelse av de understa lagren i det gamla samhället.... Enligt hela
sin levnadsställning kommer de dock att vara beredvilliga att låta köpa
sig för reaktionära syften." Varför tiger partiet i en fråga som de vet
diskuteras ute i samhället? Är det av rädsla att inte uppfattas som
politiskt korrekt av borgarsamhället?
Gubbighet och grabbighet har en och annan vittnat
om i r-arnas historia om detta vet Baude inget. Han
har aldrig hört ett sexistiskt skämt i partiet.
Han hyllar den leninistiska demokratiska centralism
som jag själv tycker ligger till grund för att vänstern
misslyckades och blev sekteristisk.
Jag tycker han har rätt i att man inte tagit kamp mot
vare sig gangsterismen i våra förorter eller korruption-
en som så tydligt visat upp sig under senare år men
som är en del av staden Göteborgs historia.
Två sidor av samma mynt men få eller ens någon för-
söker att analysera eller ta verklig kamp mot eländet.
De senaste decenniernas utveckling har drivit samhället till
ett vägskäl där kapitalet står och vill svänga in på en väg där
demokrati inte längre finns. Det demokratiska styrelseskicket
upplevs som ett hinder, en faktor som bara tar tid och som in-
te klarar av att hantera kapitalets behov av snabba beslut.
Profiten som enda viktiga styrmedel är deras krav.
Människan reducerad till en faktor bakom profiten och den
s k utvecklingen.
De senaste decennierna har gett en uppdelning i klasskikt
som vi inte sett 1800-talet. Allt färre äger allt mer. Det är den-
na grupp som driver på att de skall få ännu mer makt. I
Sverige handlar det i princip om 15 familjer som styr vår ut-
veckling.
Vanlig hushållsdemokrati håller på att utvecklas till att bli
en stridsfråga av revolutionär dignitet.
Vem hade trott det i slutet av60-talet och en bit in på 70-talet?
Då stod ju frågan om hur vi skulle komma vidare bort från soss-
arnas mesiga socialdemokrati och hur vi skulle flytta fram posi-
tionerna få även ekonomisk demokrati. Idag skulle inte ens V-
partiet våga driva en socialdemokratisk politik från 70-talet av
rädsla för att bli kallade kommunister och gulaganhängare.
Miljöpartiet gick ut med att man skulle ta bort möjligheten
till anonymitet för att få bort alla hatare på nätet, eller åt-
minstone göra det svårare för dem.
Mot detta vände sig Piratpartiet och menade att om en
bög i en liten by inte hade detta anonymitetskydd skulle
denne inte kunna komma "ut".
Då silar man mygg och sväljer kameler.
Gå till de rasistiska hatsejterna och läs hundratals komm-
entarer om hur det skall dödas och utrotas. Det är negrer
och det judar bredvid all former av radikala människor som
skall utrotas som ohyra. Det är kommentar efter kommen-
tar som får Breivik att framstå som en hyvens kille.
Varför skall alla dessa kunna skydda sig bakom en anonym
dörr? Fortsätter det kommer den stackars bögen i den lilla
byn ändå inte att kunna gå ut för homofobi är ju också med
på rasisternas agenda.
Jag förstår faktiskt inte varför man skall kunna spy massa
galla utan att sätta ut sitt namn. Det är ju bara ynkryggar
som agerar med den metoden.
Under de senaste dagarna har jag funderat runt Building 7,
alltså den tredje skyskrapa(48vån) som imploderade i sam-
band med 9/11.
Det märkliga är att byggnaden inte träffades av ett plan men
gick ändå samma öde till mötes WTC 1 och 2.. Skrapan fall-
er ihop på 6,5 sekunder och enligt en kommission skulle ba-
ra eld inte få skrapan att falla ihop. De som pratar om "natur-
liga" skäl hänvisar till elden och hettan.
Men om det nu inte var elden vad kunde det då vara? Varför
skulle man spränga Building 7?
Konspirationstanken innebär alltså att man inte bara riggat
WCT 1 och 2 utan också Building 7, man har lyckats styra
in två plan i de två sista byggnaderna och när de väl styrs
in i skraporna skulle man apterat en massa bomber i tre sto-
ra hus. Det känns inte mer trovärdigt är eldteorin om Build-
ing 7.
Alltså borde det finnas en annan förklaring till den imploder-
ande Building 7.
Kamrat Kenny föreslog: Finns Building 7?
Avpixlat, Nationell.nu, Realisten ,Nordfront eller Exponerat kommer
garanterat inte att skriva om våld de närmaste dagarna. Jo, de kom-
mer att skriva om somaliskt våld i USA, de kommer att skriva om
släktfejd i Norrköping, de kommer att skriva om islamistiskt våld i
England, men de kommer inte att skriva om nationalistiskt ariskt
våld i Sverige.
De kommer inte att skriva om nassarna i Svenska Motståndsrörel-
sen som attackerar en oskyldig ung man på buss med Morakniv,
samma kniv som de veckan innan dödat en annan ung man med
( hur dum får man för övrigt vara. SMR verkar inte ha överdrivet
mycket slutsledningsförmåga i leden).
I kvällens Uppdrag Granskning får vi se det nakna och brutala våld
som svenska nationalister förespråkar och använder.
Deras tanke, om än inlindad i en dold agenda, är att skapa osäker-
het och kaos och där de själva skall dyka upp som försvarare av
den svenska rasen. Likt Röhm och hans anhang i den byggande
nazismen ger man sig ut på gator och torg och hotar. misshandlar
och dödar.
Mer oroande är en dold rasism som ändå finns i etablerade kretsar.
Varför blev det inga rubriker kring de knivhugg som Fidel Ogu fick
mottaga av fyra medlemmar ur SMR? varför blev det ingen Lindome-
diskussion om att de fyra slapp åtal då man inte kunde säkerställa
vem som delat ut knivhuggen?
En helt oskyldig man huggs med kniv på ett torg i vår huvudstad och
hans brott? Hans hudfärg!
En vanlig och representatativ kommentar från nationell.nu:
En knivhuggen neger, vem bryr sig förutom judemedia som ska förstora det anti-vita hatet.
Negrer våldar och dödar vita varje dag. Så enligt judeideologin förtjänar negern att bli knivhuggen, då han är direkt ansvarig för sina bröders handlingar. Hoppas han ruttnar, likaså alla judar.
Koprofili är att tända på skit.
Koprofagi är att äta annan skit.
I ett politiskt sammanhang kan man säga att
Svenskars parti koprofagerar på SD.
Jag ogillar nazister, Svenskarnas parti och koprofili.
Jag ogillar pedofili och SD.
Ovan är exempel på hur exempelvis Björn Söder
driver propaganda. När han talar om homosexuali-
tet nämner han pedofili och detta för att göra en tyd-
lig koppling mellan de båda.
Jag undrar varför han inte nämner koprofili?
Medierna trummar på och vi får höra att det är ett
supervalår. Dock är frågan hur entusiastiska folk
är över dessa val? EU-valet kommer med största
sannolikhet att föra med sig att mer än hälften av
de röstberättigade inte röstar. Det är amerikansk
presidentsvaluppslutning. Folk i USA är måttligt
intresserade att rösta på två kandidater som i
huvudsak kommer från samma klass och som
också representerar samma klass. Underklass-
en i USA brukar högaktligen skita i valet.
Frågan är vad svensk underklass gör? De som kan
få dem till valurnorna verkar vara SD.
Huvudfrågorna i svensk politik handlar om vem som
mest servar överheten utan att det sticker i ögonen
för mycket på de som inte tillhör denna överhet.
För att inte valen skall bli en total fars kommer snart
kampanjer igång om att vi måste rösta, att det är vår
plikt att rösta och att den som inte gör det är en svik-
are. En närmast gemensam front kommer att bildas
från politiskt håll, från medierna och näringslivet.
Man måste rösta kommer de att säga.
Men måste man göra det?
Om systemet kvävts och där det i princip inte ryms
en sann demokrati kan det vara på sin plats att fak-
tiskt skita i att rösta att skita i systemet.
USA har kämpat för demokrati under hela efterkrigstiden.
Det har kostat på.
Koreakriget kostade 3 miljoner koreaners liv.
Vietnamkriget kostade 4 miljoner vietnamers liv och en
miljon dog under kriget i Kambodja i kriget mellan 1970-
75.
Den nuvarande kampen för demokrati i Irak och Afghanistan
har i runda tal kostat 1 miljon människor livet.
Var är per Ahlmark och Rummel?
Bodycounting någon?
Bose som ledde den indiska befrielsekampen mot den brittiska
kolonialismen med vapen i han till skillnad från Gandhi som
valde den civila olydnadens väg. Utan Bose och vapnen hade
aldrig Indien blivit fritt och Gandhi hade inte kunnat få britterna
att ge upp Indien. Bose taktiska misstag var att han valde att
samrbeta med tyskarna under Andra Världskriget. Det gjorde
honom sedan omöjlig.
IRA och den irländska regering spelade under täcker med tysk-
arna under kriget. De gjorde det för att de såg kampen mot den
brittiska kolonialismen som primär. Frågan är av vad som hänt
om tyskarna lyckats få ett brohuvud på Irland som var deras syf-
te?
Problemet med religiöst, nationellt, provinsiellt styrda frigörelser
är att man inte har en större bild. Man ser inte längre än bara sin
egen kamp eller vad som kan hända senare,
Man kan skaffa vänner som senare visar sig vara värre än den
fiende man i stunden bekämpar.
På Irland eller Katalonien eller Baskien finns ju också en chauvi-
nism och rasism som knappast kan kallas radikalt.
När Sverige idag lutar sig mot USA för att kämpa mot Ryssland
och i den kampen även stödjer ukrainska nationalister och t o m
nazister så framstår det som en historisk dumhet av sällsynt skåd-
at slag.
I senaste numret av Kommunalarbetaren finns en
annons om en resa till Kreta.
"Kom i form på Kreta" är rubriken.
Man erbjuds föreläsningar som har teman som:
-Att vara sin egen vinnare
-Det rör sig i din hjärna
-Från rostig och trött till energifull och stark
Har man ingen urskiljning i vad man tar in.
Här sprider man ett individualistisk budskap om att
fel och stress på arbetsplatsen skall bearbetas i dig
själv.
Kanske är det symptomatiskt för vad facket är idag?
3 januari i år sköts fyra demonstrerande textilarbetare till
döds. Många av dem som demonstrerade arbetade i en
fabrik som var underleverantör till H&M.
De krävde en lön på 160 dollar i månaden.
Om chokladkräm inte funnits hade situationen inte uppstått.
Är dagens unga, födda i slutet av 80-talet eller under hela 90-talet, ett bortskämt släkte som uppfostrats av curling-föräldrar till att bli lata och självupptagna individer? Eller blir de världsfrånvända och egoistiska av andra skäl? Författaren Ana Udovic menar i den nya boken "Generation Ego: Att fostras i en narcissistisk kultur", att en av bovarna i dramat är det rådande individualistiska idealet, inte en slapp föräldrageneration.
Udovic tar skolan som exempel där elever anser att det är självklart
att de skall ha bra betyg. Om de inte får det tar de tårar till hjälp och
om inte det fungerar skickar de föräldrarna på rektorn. Med dagens
skolpeng hotar föräldrarna att byta skola och det är ju ändå så att
rektorns bästa PR-medel är en skola med höga betyg.
Så rullar det på till ungarna kommer till universiteten där en annan
verklighet gäller och vare sig tårar, manipulation eller föräldrar kan
hjälpa. Där står de med undermåliga kunskaper och inga verktyg att
ta till för att klara sig.
Detta gäller de grupper i samhället som redan har så de klarar sig. De
andra utan större stöd hemifrån och är utan skyddsnät hamnar utan-
för Udovics resonemang.
Det har pratats om att facket skulle ha oproportionerligt stor makt.
Ibland säger man att politiker har det, men sällan eller aldrig disk-
uteras att 15 familjer äger 40% av landets tillgångar. När vi förfas-
as över oligarkerna i Ryssland eller de snuskigt rika i USA är det
ändå så att en liknande ekonomisk maktkoncentration inte finns i
annat än shejkdömen(dock brukar släkterna i shejkdömena vara
fler än 15) eller perversa diktaturer.
En av de familjer som äger Sverige har också kontroll över media-
utbudet, så där finns en förklaring.
Jag undrar varför inget parti, V-partiet, lyfter den frågan?
Om folk är förbannade över några ynka miljarder som migrations-
politiken högst eventuellt kostar borde det finnas plats att föra fram
vad alla våra snuskigt rika gör med våra pengar. Deras pengar upp-
står ju inte bara, även om de idag handlar mycket om pengar som
kommer från allt annat än arbete. Sällsynt obehagligt är det ju att
"rena" skattepengar tas ut i vinst från välfärdssektorn och försvinner
i skatteparadis eller avancerad skatteplanering.
Men icke.
Alla politiska partier, möjligen med V-partiet undantaget, sitter ju med
fingrarna i syltburken (hur SD har det är inte klart för mig). Det borde
öppna upp för en politik som klargjorde sakernas tillstånd. Det skulle
inte behövas propaganda utan bara sakupplysning(vilket kan vara
svårt när det gäller familjernas tillgångar sedan förmögenhetsskatten
togs bort, vilket inte heller bara var en slump).
9/11 har fött många konspirationer . Den mest bärande är den
om Building 7. Det är alltså byggnaden bredvid Twin Towers som
inte blir träffat av något plan men som ändå imploderar inom lopp-
et av 6,5 sekunder.
Ett hus på 49 våningar som bara faller ihop. När man se det på film
ser det exakt ut som när man gör en perfekt sprängning av ett hus.
Det bara sjunker ihop.
Inga av de andra husen i närheten skadas ens i närheten av detta.
Building 7 togs inte ens med i den stora undersökningen av händ-
elserna runt 9/11. Det är märkligt.
Alltsedan jag blev politisk medveten har Frank Baude funnits
där. Eller Fronk som vi säger i Göteborg. I 9:an busringde jag
till honom från en telefonautomat i Gamlestaden.
Då jag tillhörde SKP var jag hans svurne fiende. KPML(r) stöd-
de Sovjet vi stödde Kina. Fronk ville att arbetarna skulle ställa
facket åt sidan vi ville göra facket till en kamporganisation.
Fronk tyckte att homosexualitet var en borgerlig sjukdom vilket
fick Röda bögar att spruta väggar i Haga med texten:Vi älskar
dig Frank.
Ett ljuvt minne är ett stort möte i Burgårdens aula 1979. 10-års
dagen av gruvarbetarstrejken I Kiruna. KPML hade bjudit ner
en av förgrundspersonerna Elof Luspa att tala. Denne Luspa
var ingen stor talare men han återkom hela tiden till frasen
"gör facket till en kamporganisation" vilket alltså var tvärs emot
vad Baude och KPML ville. Det var en lite tillkämpad stäm-
ning i aulan(jag tyckte det var roligt) men Baude gick upp och
räddade Luspa och trampade igång lite revolutionsstämning.
Nu tar han avstånd från partiet och lämnar in. Han tycker part-
iet vandrat ut i medelklassträsket. Mest av allt rasar han över
att man skrivit in feminismen i partiet vilket han tycker är med-
elklasstrams.
Ändå saknar jag honom. Under hans tid var Proletären en slags
Flashback. Om någon kändis körde rattfull kunde man alltid få
reda på det genom att läsa Proletären. Baude var murare och
partiet odlade en machokultur som hette duga. På gott och ont.
Redan i slutet på 70-talet ville Baude ha en klassanalys på in-
vandringen. Han tog assyrierna i Södertälje som ett exempel
på borgerlig invandring, vilket han självklart inte tyckte var någ-
ot att ha.
Vi läser ibland om hur man förr satte ut barn i skogen.
Det var barn som var oönskade eller som bar på någ-
ot handikapp.
En barbarisk tid kan tyckas. I Kina finns s k barnkiosker,
256 stycken, där föräldrar kan lämna bort sina barn.Det
handlar i huvudsak om barn som bär på något handikapp.
Man har dessa kiosker för att motverka att barn dödas
vilket har blivit till ett problem i Kina.
Ur ett sociobiologiskt perspektiv skulle det vara bra att
man rensade ut biologiskt defekta barn, i alla fall rent
teoretiskt.
Dock finns det en historisk epok som satte detta tänk i
verklighet. Under nazityskland skapades ett projekt med
lebensborn. Det var unga pojkar och flickor som hand-
plockades, det var A-barn som skulle förädla den tyska
folkstammen.
Det gick åt helvete.
Ca 5000 var de. Studier har gjorts på dem och resultatet
är en besvikelse för dem som tror att man genetiskt kan
avla fram en bättre människa.
I förrgår beslutade jag mig för att ta en vit månad.
Jag skall inte kolla på serier. Det är vanebildande.
För tillfället följer jag Arrow säsong 2, Person of
interest, säsong 3, Vikings säsong 2, Revolution
säsong 2,Blacklist, Lilyhammer säsong 2, Game
of thrones säsong 4. Det som fick mig att förstå
att allt inte stämmer var en hel natt med säsong
2 av House of cards.
Det kommer att bli en kamp. Mad men säsong 7
har satt igång och Siuts säsong 4 håller på att
avslutas. Jag lider fortfarande av att Hell on Wheels
och Copper inte fick fortsätta. Sons of anarchy kom-
mer att få en avslutande säsong. Boardwark Empire
likaså. True detective som är bland det bästa jag
sett kommer säkerligen inte. Kända skådisar är
dyra att binda upp. Banshee och Strike back hop-
pas jag innerligen inte får fortsätta. Jag hatar mig
själv för att jag tittar på dem. Varför skall jag slösa
tid på våldsromantisk fascistoid smörja?
Serierna The Wire och Treme var bland det bästa jag sett
alla säsonger
Falling skies och Almost human verkar få fortsätta
till säsong fyra respektive 2.
Allt detta maniska serietittande gör ju att jag läser
allt mindre och det inkräktar på tänkandet. Bilder
ger mindre än bokstäver. Det är som att hela tiden
äta passerad kost och rata grönsaker med tugg-
motstånd.
I Du sköna nya värld av Aldous Huxley från 1933
var maktens strategi att hela tiden försörja sitt folk
med underhållning överallt. Det tillsammans med
drogen soma gjorde att ett totalitärt samhälle kun-
de styras utan större protester.
När Maria Svensson tidigare bara knullad av Sverigedemokrater
våldtogs på torget av en hord av arabisk-afrikanska män med
romska attribut ingrep ingen till hennes hjälp. De hade inte tid.
Mobiltelefonen krävde deras uppmärksamhet. Farsoten har ba-
ra börjat, vad göra med dessa mobilzombies?
Harald log mot Inger. Han hade knullat Lotta och Inger hade fått
reda på detta. Lotta sa: Men det var ju bara 14 dagar sedan vi
gifte oss och du lovade mig evig trohet. Harald skrattade och sva-
rade: Kära du, det var ju bara ett pressbyrålöfte.
(Pressbyrån gick ut med att de bara skulle göra reklam för nyttiga
saker. Två veckor senare kom reklam för kanelbulle)
Fotbollen måste själva göra upp med supporterkluturen, sa Gran.
Där nejla du rejält, svarade Björk.
(nejla=hit the nail on the head)
Den lilla Åsiktskorridoren hindrar inte att det skickas Maxbrev från höger.
Å andra sidan kanske Reinfeldtsossarna vänder tillbaka till Löfven.
(Maxbrev syftar på när Hamburgerkedjan skickade brev till sina anställda
om att de skulle rösta borgerligt och Stockholms Landstings moderater
gjorde ett likadant utskick till personalen)
Så länge jag levt har samma tes upprepats gång efter
annan: Första världskriget startar efter skotten i Sara-
jevo och attentatet mot Franz Ferdinand.
Inte bara serbiska nationalister hyllade attentatet mot
Ferdinand. Hemma i Österrike var mången hög och låg
glad över att den korkade ärkehertigen var död. Han var
en pina inte bara för kejsaren Franz Josef utan för en
stor del av landets befokning.
Franz Ferdinand var en stor idiot och bevisade det gång
efter annan. Hovet uppmanade också att inte komma till
hans begravning.
Nej, kriget var en väl planerad aktion från den österrikiska
generalstaben. De behövde bara en orsak.
På så sätt påminner det om hur Bush sökte anledning till
krig i Afghanistan och Irak.
Skotten i Sarajevo hade kunnat vara en liten parentes i
historien. Det var ingen självklarhet att gå i krig av den
orsaken. Men viljan att gå ut i krig var så stark från Öst-
errikisk sida att man använde den hatade Ferdinand som
förevändning att rulla igång första världskriget.
Från den 1 januari 1900 och 111 år framåt bedrev Florida School
for boys en skola för vanartiga barn. Under de 111 år utsattes unga
pojkar för tortyr, våldtäkter och mord.
2012 grävdes 50 gravar fram med kroppar från pojkar. Ingen vet vil-
ken ytterligare omfattning detta massmord har.
Under åren har det varit undersökningar men skolan fick fortsätta.
Tydligare än så blir inte ett utanförskap. Vem bryr sig om fattiga
pojkar utan någon position?
Det finns en utbredd tanke om att invandrargrabbar är
hårdare och tuffare än "svenska" grabbar. Det är en
illusion och ett utanpåverk. Skrapar man lite på ytan
kommer den lilla, osäkra gossen fram.
Om man bara står upp mot dem och samtidigt gör klart
att man inte har någon intention att göra illa eller försöka
klistra på skuld uppstår möten som är långt borta från
det första som är skuret som en schablon.
Många av invandrargrabbarna finns i ett utanförskap och
där föds en aggressivitet som gör att man möter hårt för
att slippa möta ytterligare nesor. Den hårda ytan funger-
ar som en sköld mot verkligheten och i vissa fall kan man
få tillfälliga fördelar av den. Man kan uppleva makt om än
en chimär sådan.
För att få möten på en bra nivå handlar det om att skapa
relation. Få om ens någon vill förstöra relationer i vilket
fall inte utan en större anledning. I relation kan vi slappna
av. Relation skapas genom deltagande och respekt.
Man kan ibland få ta till vita lögner. Jag var i Rosengård
2009. Jag cyklade till Zlatans konstgräsplan. En liten plan
som kryllade av grabbar. När den vite mannen kom cyklan-
de uppstod misstänksamhet och genast var några framme
och frågade vad jag var för idiot. Jag förklarade då att jag
var fotbollstränare och att jag träffat Zlatan. Det var ingång-
en till dessa grabbar. Vi pratade en halvtimma och det dök
upp fler och fler grabbar. Vi skildes åt med gangstahäls-
ning och handslag.
En annan gång var jag uppe i Biskopsgården och stannade
till vid deras allaktivitetsplan. Samma här. Några grabbar
kom fram och frågade vad fan jag glodde på. Några andra
kände igen mig från fotbollen och det löste upp allt och vi
pratade fotboll under en kvart eller två.
Jag har massor av sådana möten från matcher och arbete
i skola i Hjällbo och i Backa.
Det är en klyscha men mötet med den andre bestäms nästan
alltid av dig själv.
på Facebook sprids en mängd desinformation om tiggare.
Det är en kampanj som andas både SD och SvP men här
finns också en djupare rasism inbakad.
Jag undrar varför i det stora totalt obetydliga människor
som rumänska romer kan väcka sådant hat. Jag vet inte
men om det skulle dyka upp uppgifter om att det finns rom-
er som söker "luras" skulle det inte förändra min syn på de
som tigger. Om man lever i en så utsatt situation som de
rumänska romerna föder inte det de bästa av mänskliga
egenskaper.
Någonstans finns Ofstad och "Vårt förakt för svaghet" med
i verkligheten. Många störs av dem som inte klarar av att leva
så som det är tänkt att vi alla skall leva. Det kan gälla tiggare,
men det drabbar minoriteter av alla slag. I allt från romer över
missbrukare till det som inte är heteronormativ sexuell lägg-
ning.
De är en paradox att många kristna till höger föraktar inte bara
den andre utan också demokratin som sådan. I deras värld
finns bara ett Vi.
Kent Ekeroth la 2011 in en motion som SD stod bakom i
riksdagen vilken syftade till att om en papperslös sökte
vård skulle vårdpersonal ha skyldighet att anmäla detta.
Utifrån det är det inte så konstigt sjukvårdspersonal inte
vill ha SD på besök.
Nu byter SD fot och vill inte ha kvar anmälningstvånget.
På Avpixlat kan man läsa att detta inte gillas av sidans
läsare. Alla kommentarer rasar över denna åsiktförflytt-
ning. Här finns självklart en stor grupp människor som
inte gillar SDs närmande till de s k PK-partierna och der-
as nästa steg är då Svenskarnas parti, ett öppet nazist-
isk parti.
Det som var den stora finessen med Marx var att han
inte bara skrev om arbetarklassens frigörelse utan om
alla klassers. Konventionerna som binder oss vid klass
är förtryckande oavsett, men det är klart, det är bättre
att vara sjuk och rik än att vara sjuk och fattig.
När jag ser serien Downton Abbey slås jag av detta med
konventioner och alla strukturer som gör att det nästan
inte finns någon individualitet eller möjlighet till person-
lig påverkan då strukturen är lagd enligt klassmallen.
I serien är det påbud och klädsel, ett antal byten varje
dag, hur man pratar och vem man pratar med, vad som
är möjligt enligt den kod som är förutbestämd. Man kan
nästan prata om ett kollektivt medvetande för den övre
klassen och ve den som bryter mönster.
I serien House of cards driver paret Underwood ett spel
som också har sina klara regler och som ofta gör att de
hamnar i en zon där man kan ifrågasätta om det finns
något mänskligt kvar i dem. De är mästare på att ut-
nyttja maktens koder men också bundna av desamma.
Ingen frihet där. Bara möjligheter att vara flexibel inom
systemets ramar(ibland går de utanför dessa och risk-
erar då allt i sitt maktspel).
Många yngre förfasas över äldres ältande om sjukdomar.
Det har att göra med att sjukdom inte är en självklar del
av deras liv, snarare något de bara vill hålla på armlängds
avstånd och inte se eller höra talas om.
För de som blir äldre blir sjukdomen en självklarhet och någ-
ot man måste leva med eller ta vara på den tid som finns
kvar. Döden är jämlik. Den drabbar oss alla. Förr eller sen-
are.
Under senare år har jag en vän som fick magcancer och som
höll på att ända hans tillvaro, men han står upp ännu, lite trött-
are men vid liv. Farsan börjar få problem med minnet och mor-
san som sköter om honom är gammal. En annan vän har ALS
och jobbar på mot utmätt tid. Nyligen fick en vän besked om
omfattande cancer. Opererades igår och utgången inte given.
Jag själv fick Diabetes 2 vilket i sammanhanget är löjlig att jäm-
föra som sjukdom då jag genom att lägga om kost och ta en
tablett om dagen lever ett friskare liv.
Hur skall man inte prata om sjukdom när den är så nära inpå?
Vad är det som är så farligt med att prata om sjukdom?
Är det inte bara så att man vill hålla döden borta? och göra det
genom att låtsas att den inte finns?
Förr stigmatiserade man människor med sjukdomar som pest,
kolera, lepra eller TBC och för inte så många år sedan gick pan-
iken igång med AIDS. Om detta kan man läsa i Susan Sontags
"Sjukdom som metafor".
Jag cyklar men och hör fåglar sjunga. Flera träd börjar
att knoppa och ett har börjat fälla ut sina löv. Det är lätt-
are att leva när knoppar brista och fåglar sjunger.
Biologi eller miljö?
I Göteborg skall ett försök göras med 6-timmars arbetsdag.
Det är ett av de mest radikala försök som föreslagits under
de senaste decennierna. Det är allvar.
I ett samhälle där utbrändhet bokstavligen börjar att lukta
långt utanför det privata och där en allt större del av be-
folkningen hamnar i utanförskap är 6-timmars arbetsdag
synnerligen god politik.
Först 1921 fick kvinnor rösträtt. De tog den. Den gavs dem inte.
Det är motsatsen till den skattelättnadspolitik som sedan
80-talet skapat större klyftor i vårt samhälle och där vi
ser resultatet som är större utanförskap, fler fysiskt och
psykiskt sjuka och ett hårdnande politiks klimat som inte
minst visas genom att vi åter har nazister på våra gator.
6-timmars arbetsdag är rationalisering vilket borde få alla
att jubla. Man kommer högst sannolikt att göra ett bättre
jobb under sex timmar än tröttas under åtta och där de
extra två timmarna sällan eller aldrig är produktiva. I en
förlängning får man fler i arbete, man får friskare männi-
skor och vi vänder en trend som bara handlar om att vi
skall privatiseras och berika oss själva.
När man söker förklara världen med maktordningsbegreppen
hamnar man titt som tätt i problem.
Mången svensk rasist brukar dra fram barngifte inom islam
som särskilt utmärkande och obehagligt. Det måste man ju
hålla med om. Men inom den egna sfären finns ju katolska
kyrkan där prelater har svårt att låta bli pojksnoppar och vad
ännu värre är, de förnekar konstant att de gjort det, vilket gör
att de utnyttjade gossarna inte bara blir våldtagna fysiskt utan
också psykiskt för resten av livet för att de inte blir trodda.
Silja Line har visat sig vara fylleriets paradis. I dess bakvatten
kommer misshandel och våldtäkt. Om misshandel uttalar sig
inte taleschefen. Det gör han däremot om våldtäkt:
TIll TV4 säger dock Vahur Ausmees, Tallink Siljas personaldirektör, att ansvaret ligger på passagerarna.
– Kvinnor måste tänka på hur mycket de dricker, säger han till TV4 och fortsätter:
– De vet vart det kan leda.
Hur tänkte man när man anställde Va och hur?
Jag ser på Facebook att någon lagt ut ytterligare en lögnkampanj om
tiggare från Rumänien. Det antyds bl a att flickan som tigger har TBC.
Det handlar alltså om några få kronor i en pappersmugg.
Jämför det med den överföring av allmänna medel, skattepengar, som
skett under senare år, där individer(svenska)snott åt sig av skattepeng-
ar genom att snåla på resurser till dagis, skola, vård och omsorg. Vinst-
erna har sedan(det handlar om miljarder) överförts till skatteparadis.
Det om något borde uppröra!
På morgonen när jag står på balkongen och röker
dagens första cigg efter frukost brukar jag må som
bäst.
Så icke denna dag. Under mig går en ung kvinna
som färgat sitt hår i rabarberfärg, har tatuerade vad-
er och solglasögon i regnet.
Hur fan tänkte hon?
Läkemedelsföretagen lever långt ifrån tesen om att efterfrågan
bestämmer. Idag gör man så att när ett läkemedel ingår i låg-
prisskyddet tar man bort och ersätter det med ett annat i prin-
cip likadant. Skillnaden är att priset blir dubbelt så dyrt eller mer.
Hur läkemedelsföretagen jobbar kan också utläsas på hur myck-
et mediciner läkarna skriver ut. Via kampanjer och goda förbind-
elser med läkare kan man få dem att skriva ut mer medicin. I dag-
ens
GP kan man läsa att vi i Västsverige mår sämst i hela landet.
Man kan också läsa det som att läkare i Västsverige skriver ut
mest antidepressiva i hela landet och är de läkare i landet som
har det närmaste samarbetet med läkemedelsföretagen.
Ökningen av unga med depressionssymptom kan ju inte sökas i
biologiska förklaringsmodeller och då borde inte heller boten vara
biologiska.
Jag tyckte verkligen illa om filmatiseringarna av Sagan om ringen.
Detta tudelade vita och svarta där jag till slut hoppades att orcher
Uruk-haier skulle lyckas med att slå ihjäl de självgoda hobbitarna
och alverna.
Game of thrones vars fjärde säsong började igår är något helt annat.
Här finns inte denna maniska uppdelning i gott och ont. Alla har en
liten jävel i sig i kampen om makt, några är genom ruttna men ingen
bär en vit mantel. Serien är välgjord och det är alltid ett gott betyg om
man får den amerikanska kristna högern efter sig.
Idag skulle jag ta en powernap och på TVn visades Pegasus Vs Chi-
mera, en amerikansk TV-produktion. Den var så usel att den faktiskt
passerade gränsen där usla filmer blir underhållande. Har någon gjort
denna film på fullt allvar. Finns det så usla regissörer, skådespelare,
manusskrivare samlade på en och samma plats? Hur har man hittat
finansiärer till denna skit? IMDB gav filmen 2,8 på en 10-gradig skala
vilket är i paritet med en annan storfilm Arctic spider.
En kommentar från IMDB:
I have seen worse acting before, but this is the sort of cast who tries but can't do anything with what they are given, which was hardly a surprise to me. In conclusion, an awful and almost irredeemable movie.
Jag somnade gott.
99,5% av budgeten gick till att göra ett omslag
Det finns mig inte så många exempel på personer som förändras radikalt
och går från en konservativ position till en radikal, men det finns massor
av exempel på motsatta vägen. Citatet "den som inte är radikal i sin ung-
dom har inget hjärta den som är det efter 30 har ingen hjärna" har tillskri-
vits både Brecht och Churchill, men rymmer vad det handlar om.
Hur många av de som var rebeller under 60- och 70-talet har inte senare
flutit upp i maktpositioner och blivit det de själva föraktade i sin ungdom?
Då det sket sig rejält. Kina som var gurus för en del av vänstern attackerade Vietnam som
gurus för desto flera och vilka i sin tur ockuperat Kampuchea som var gurus för en del av
dem som hade Kina som gurus. Då sa man att krig inte kan bryta ut mellan socialsitiska
stater och jag påminns om dagens tanke om att demokratier inte för krig med varandra.
Ett av de första band som blev till husgudar var Emerson. Lake and Palmer.
Första plattans Barbarian och Knife Edge höll på att sluta med katastrof då
min far ansåg att det inte var musik utan mentalt massmord. Morsan tyckte
att Lucky man var en fin låt.
Pictures at an exhibition hänger med ännu. Mussorgskys klassiska pianosvit
skriven då han traskat in i alkoholism gjordes till en konceptplatta som står ut
än idag.
Än idag ett av världens främsta skivomslag
Carl Palmer var trummisen som då räknades som en av världens främsta.
Så skildes vägarna åt och Palmer gjorde en soloskiva som var en total kata-
strof. PM är bland det värsta skivor som gjorts. Hur kunde en så duktig mus-
iker som i över ett decennium varit med och skapat musik som var allt ann-
at än mainstream göra något så uselt?
Som Anna Odell sa;
det mest provocerande man kan göra i dagens
Sverige är tydligen att få folk att tänka själva.
Adult Pi Patel: [
voice over] I wept like a child, not because I was overwhelmed at having survived, although I was. I was weeping because Richard Parker left me so
unceremoniously. It broke my heart.
Ang Lees film är ett stort äventyr och om hur man
berättar det man upplevt.
Mycket händer men det jag stannade upp för var meningen
när huvudpersonen skiljs från sin (fiktiva?)vän under den
långa resan på havet. De skildes för enkelt. Det skildes ut-
an ceremonier.
Nekuk Attif blev medveten om att stod i kulverten
till Nya Ullevi. Hur kom jag hit, tänkte han?
Förvirrad om detta hörde han hur hela arenan gung-
ade och han letade sig upp för att se vad det var.
Hela arenan var fylld av folk. Överallt banderoller och
flaggor. På banderollerna stod det: Ett land- ett folk,
Arbete skapar frihet, Sverige åt svenskarna.
Han hörde mannen på scenen tala: Äntligen är Sverige
fritt. Nu gäller det att rensa bort slagget och skapa ett
rent blod. Judar, negrer, homosexuella och annat orent,
era dagar är räknande. Min uppmaning är: lämna landet!
Attif såg pistolen i sin hand. Hur hade den kommit dit?
Han lyfte den och siktade mot talarstolen. Han hörde röster
som verkade riktade mot honom. Han sköt.
Kallsvettig och undrade över var han var såg han ett litet
brunt ansikte titta på honom.
-Pappa, varför skriker du?
i Loftahammar hittades en kvinna död hösten 2008. Polisen
misstänkte maken vilken ju oftast brukar vara den skyldige
vid mord på kvinnor som lever i relation.
Mannen häktas medans polisen fortsätter att leta bevis för
att han skall vara skyldig. Efter en tid visar kommer man
päls på spåren och DNA visar att det är från älg. Nu kan
man säkerställa att kvinnan blivit ihjälsparkad av en älgko.
Mannen släpps.
Mannen som anklagats släpps fri av polisen men inte av
byborna. De tror att det är han. Han blir trakasserad och
det ställs upp en plåtälg i hans trädgård.
Om detta, det lågpannade misstänksamma, får vi inte veta
så mycket i dokumentären. Varför skall byborna fortsätta
denna tragedi? Vad har de ut av att förfölja mannen?
Här finns en sida av mänskligheten som är en av de säm-
sta. Om mannen i fråga hade varit en hotfull person hade
ingen vågat att göra något men nu när han är en snäll gam-
mal man projicerar en hel by sina inre tillkortakommanden
på denna man. Hur vanligt är inte detta i svenska orter?
Mobben som sluter sig samman mot något som avviker
från ortens outtalade konvenanser.
Under 1980-talet exploderade gängvåldet i Los Angeles.
Gäng som Bloods and Crips nådde också utanför L A.
Polisen valde att slå tillbaka med våld. Under flera år
eskalerade våldet till att likna krig utan att våldet på
något sätt minskade. Tvärsom. Då la polisen i L A om
taktik och valde istället att visa upp sig och besöka i
en öppenhet. Man visade allmänheten varför man be-
hövdes och vad som var polisens roll. Enkelt uttryckt
började man arbeta förebyggande och öppet.
Resultatet för storstäder som L A och New York som
valde att följa efter exemplet är förvånansvärt bra. An-
talet mord har minskats till häften och fortsätter att sjun-
ka.
När svenska politiker vill visa upp detta som exempel så
görs det oftast med hänvisning till hårdare lagstiftning vil-
ket också genomförts. Dock repressionen på 80-talet var
närmast militär och fungerade inte. Det fungerade lika
dåligt som narkotikapolisens militarism fungerar.
Och ändå är New York ett dåligt exempel för Sverige.
Sverige och New York har ungefärligen samma invånar-
antal.
Trots nedgången i antal mord så skedde det 333 mord
i New York förra året. Det är tre gånger så många mord
som det genomsnittliga mordanatalet i Sverige under ett
år(Förra året redovisades 69 mord vilket är rekordlågt och
detta i en tid när det ropas efter lag och ordning).
Buntin har skrivit om utvecklingen i L A
Följande gick att läsa i GP idag:
Argentinas huvudstad Buenos Aires har utlyst ett katastroftillstånd fram till årsskiftet på grund av rånen och våldsvågen som drabbat staden under den senaste tiden - och som fått medborgare att ta lagen i egna händer.
I förra veckan letade uppretade folkmassor efter misstänkta tjuvar på stadens gator. Flera av dem misshandlades till döds.
Staden satsar därför motsvarande 484 miljoner kronor för att biffa upp säkerheten. Bland annat anställs 5 000 pensionerade poliser för att patrullera gatorna.
Sedan årsskiftet har 57 människor mördats i eller i närheten av sina hem i Buenos Aires och de omkringliggande städerna, jämfört med 161 människor under helåret 2013.
Buenos Aires har ca 3 miljoner invånare.
Den 60-åriga kvinna som kastade tårta på Åkesson blev
dömd till tre månaders fängelse.
Men, hon dömdes inte för tårtkastningen utan för en lång
rad andra förseelser.
Om det bara hade handlat om tårtan hade hon inte blivit
dömd.
Frida Boissen i GT sysslar med populism. Det är intressant när
tidningar går ut och driver kampanjen mot vägtullar där GT allt
annat än vägde för och mot vilket ju är det journalistiska upp-
draget.
Nu senast skrev Boissen i en krönika att efter dom att det är fritt
fram att nypa kvinnor i häcken och ta dem på brösten.En dom i
Norrköping ligger till grund för Boissens krönika.
Vad som hände var något helt annat.
Kvinnan och mannen i fallet var kända för varandra. Kvinnan hade
polisförbud att närma sig mannen. Kvinnans son hade hotat mann-
en veckan innan. I de första polisförhören nämnde kvinnan inget
om att blivit nypen i rumpan. Hon sa också att hon skulle vilja slå
honom igen. I fallet finns också en gammal släktfejd med gamla
anor.
Det verkar mera som om kvinnan närmat sig mannen på en gall-
eria och slagit honom bakifrån.
En helt annan historia än den Boissen gör sken av.
SD har en agenda. Deras enda fråga är ju att göra invandraren
som orsak till allt ont. För att åskådliggöra detta tar man till allt
för att bekräfta sin ståndpunkt. Man använder ofta fall från Dan-
mark och England för att visa på etniskt våld och islamiseringens
utbreddhet. En tänkande människa kan ju tycka att det är att an-
vända blinda långskott. Men i de blindas rike är den enögde kung.
Deras politiska huvudfiende är Miljöpartiet. De använder också
här en lång taktik för att nå målet. Man visar upp vänsterextrem-
ism som våldsförhärligande och samhällsfarligt och samtidigt kall-
ar man Miljöpartiet för extremistiskt. Man slår två flugor i en smäll.
Där man tror sig kunna hämta väljare är i socialdemokratin. Där-
för trycker man hårt på att sossarna är invandrarvänliga och strun-
tar i den fattige vite.
Frågan är om denna tunna soppa kan hitta munnar.
Det kan gå åt flera håll.
Antingen är väljare så upplysta att man inte lägger sin röst på SD.
Det kan också vara så att många känner sig så utanför den politis-
ka processen att man röstar på SD för att "pissa i valurnorna". det-
ta skulle också skapa en öppning för Svenskarnas parti. Redan
har SP kunnat flyttat fram sina positioner där många tycker att SD
är för mesiga.
En annan utveckling som följer av detta är att de etablerade partierna
kan göra som de gjorde mot Ny Demokrati, alltså att man tar över SDs
invandrarfientlighet för att avväpna dem. Det är självklart den riktigt
farliga utvecklingen. En sådan taktik skulle verkligen öppna dörren
för SP.
Allt är inte guld som glimmar, allt är inte dåligt som kommer från USA.
Independentfilmaren Jim Jarmush är guld. Hans filmer har ett anslag
som ingen annan. Allt han gjort är värt att se:
80-84 kom Permanent vacation,, Stranger than paradise och Down by
law vilka påminner om varandra och är berättelser om människor långt
borta från allfartsvägarna.
Mystery train från -89 kan också räknas dit. Sedan kom mästerverket
Night on Earth som är en av de absolut bästa filmer som gjorts. Det är
en episodfilm om taxiresor i fem städer Los Angeles, New York, Paris,
Rom och Helsingfors.
Dead men från 1995 med Johnny Depp i huvudrollen:
On the run after murdering a man, accountant William Blake encounters a strange North American man named Nobody who prepares him for his journey into the spiritual world.
Ghost dog(1999) med Forrest Whitaker som handlar om en torped som
lever efter Hagakures The book of the samurai.
Broken flowers (2005) handlar om Don som efter att han blivit dumpad av
sin kvinna ger sig ut på en resa för att hitta sin son. Bill Murray som
då hade gjort Lost in translation gör en stor roll även här.
Cofee and cigarettes(2003) är en film om möten på cafe där människor
samtalar över en kopp kaffe och röker och diskuterar livets viktigheter.
Otroligt bra.
The limits of Control(2009):
A solitary man who does not speak Spanish is an underground courier. Two men who are both thuggish and philosophical send him to Madrid with cryptic instructions.
Kommentarer överflödiga.
Only lovers left alive(2013) har jag inte sett.
Finsk serie från 2000. En brutal serie i tolv delar som
åter väcker frågan varför vi skall påtvingas serier
från USA och England.
Det finns 700000 människor i Sverige med finskt påbrå. Det
är en stor del av vår befolkning. Idag i P1-morgon säger pro-
gramledaren: Nu skall vi prata om finsk film. Det är inte så
många som vet något om det. Jag kan inte komma på att
jag sett finsk film.
Det är sorgligt.
Kanske skulle man låtit någon annan haft hand om just det
inslaget.
De stora namnen inom finsk film är ju Aki och hans bror Mika
Kaurismäki som gjort massor av film som också nått internat-
ionell marknad.
Vi har Rauni Mollbergs Jorden är en syndfull sång som kom 1973
som var det årets stora film i Sverige.
Ett stort antal krigsfilmer har gjorts . Edvin Laine gjorde Den okände
soldaten 1955, Pekka Parikki gjorde Vinterkriget 1989 och Claes
Olsson gjorde Slaget om Näsilinna 1918 2012 för att ta några ex-
empel. Tidigt 70-tal sändes en rad filmer av Jörn Donner vilka väck-
te uppmärksamhet och min morfar vara mycket intresserad av det-
ta. Orsaken till denna uppståndelse stavas naket. Min morfar tyckte
absolut att pojkar tidigt skulle lära sig om de viktiga sakerna i livet.
Min salige morfar uppskattade min dåvarande fru mycket. Han träff-
ade henne bara en gång men hon var en bra kvinna enligt honom.
Han pratade aldrig med henne men hon hade stora bröst.
Det är sorgligt att vi inte ens klarar av att skapa ett utrymme för ens
finländsk film. Det är ett grannland med en mycket intressant histo-
ria. Många av våra medborgare kommer därfrån och ändå vet vi
nästan inget annat om dem.
När medelklassblattar tar bladet från munnen så verkar
de inte ens begripa att det går kapitalets ärenden. Det
är egentligen samma debatt som man får med feminis-
men.
Jag tar morsan som exempel.
En arbetarkärring som slitit hela sitt liv, uppfostrat tre
barn och servat en man och som gnetar på med en
gubbe som får allt svårare att klara sig själv. Hon har
efter ett livs slitande lite under 7000kr i pension. Om femi-
nismen var att ta på allvar skulle denna stora grupp kvin-
nors utsatthet och den orättvisa de är utsatta för vara num-
mer ett på dagordningen. Men icke.
När rasifieringsdårarna nu rullar in får vi samma form av
sekundärdiskussion. Det handlar mer om att bruna skall
ha samma möjligheter till de finare jobben som bara vita
får(läs kvinnor och män och det är samma typ av sekun-
därdiskussion). När hör man dem dra en lans för den ur-
fattiga invandrarkärringen?
Klassbegreppet är inte med.
I rasifieringsgänget är det bättre med en brun riskkapitalist
än en arbetarkärring som räds invandrare.
Hur skall man kunna bygga en radikal rörelse på sådan skit?
Allt emanerar ur att makten har lyckats föra bort ideologi från
dagordningen. Allt övergripande är borta och vi klarar bara av
att hålla oss radikala i en fråga i taget och bara i denna enda
fråga går vi vilse.
Över alla sitter kapitalet och dess allierade och kluckar förtjust:
-Låt dem rädda bögar och transor . Vi får en konflikt som är långt
borta från samhällsmakten.
-Lite kvinnor är bara bra att få in i stugvärmen. Det gör oss bara
starkare.
-Ta bort gränserna. Massor av folk in landet och det blir konkurrens
om arbeten och hur enkelt som helst att pressa löner ( och vem fan
har tid att kolla att vi höjer våra arvoden med några miljoner i veckan)
-Släpp in lite blattar så skiter de snart i förorten. Vem tackar nej till lite
grädde på moset om det enda de behöver göra är att svika sina egna.
-Religion är bra. Skitsamma vilken. Det gör folk passiva och så kan de
diskutera lite jävla sjalar hit och dit.
Hagabion är ett ljus i mörkret. Om inte den fanns skulle vi vara
hänvisade till massproducerad amerikansk miljardärfilm. De två
stora biohusen i Göteborg visar i princip bara amerikansk film
med några få instuckna svenska bagateller. Det är som under
den absoluta statens tid när adeln var mecenater åt kulturutöv-
are. Den stora skillnaden är att dagens utbud är till för att döva
och döda sinnen på massan medans på den tiden kulturen var
avsedd för överklassen.
Ikväll såg jag L´ete meurtrier från 1983 av Jean Becker. Hans
far Jacques Becker var en av fransk films stora regissörer och
Jean måste också räknas dit.
En annan legend spelar huvudrollen Isabelle Adjani. Hon är när-
mast utomjordiskt vacker i denna film där hon oftast går mycket
lättklädd och inte sällan utan kläder alls.
Filmen har ett hämndtema som inte är helt enkelt att följa. Efter
finns frågor om det verkligen var så som jag uppfattade det. Så
skall film vara. Den skall följa med efter att man lämnat salongen.
Hagabion erbjuder mycket. Vegetarisk enbart och det är vällagat.
Dryck om man vill. En fransk presentatör av filmen som talar två
språk. Filmen visas med engelsk text.
Det är verkligen en stark känsla av att man deltar när man går på
Hagabion. Det är inte bara in och ut och gå vidare.
ort där sossar styrt under massor av år men under senaste
tiden har det korporativa slagit igenom. Sossarna har gått
ihop med Alliansen. När då folket i Bromölla ilsknar till och
till och ropar näthat och vill polisanmäla.
Folkets röst angriper maktpersoner och är inte närheten av
det anonyma näthat som landets minoritetsgrupper får utstå
via riktiga hatsejter som Avpixlat, Realisten, Nationell nu och
likande soptunnor.
Jag har en yta som är frigjord och oftast hamnar rätt
i humanistiska frågor. När garden är nere upptäcker
jag att i mitt undermedvetna, vilket också skulle kun-
na tillskrivas det strukturellt styrande, att det finns sak-
er som jag inte är lycklig över att bära.
Häromnatten hade jag en dröm. Jag drömde att vi spel-
ade match mot Albanska FF(finns inte men albaner till-
skrivs inte sällan våldsbenägenhet)och i en situation ham-
nar min son i konflikt. Jag ser hur en ledare gör en gest
att han skall tas om hand. Ett myller av människor hindrar
mig att komma fram. Jag slår för att komma fram att rädda
min son men det går inte. Innan jag vaknar fylls jag av en
känsla som inte är att rädda min son utan att jag vill slå
ihjäl de som slår honom. Min son är utanför ekvationen.
Igår när jag kom in i ledarrummet. Jag hittar inte min CD-
spelare och superhörlurar. De är stulna, tänker jag. Jag
fylls av vrede och de första jag tänker på är ett gäng små-
grabbar som ofta lullar runt i klubbhuset och jag ger mig
ut på jakt. Under jakten hinner jag tänka en massa dum-
ma tanker om vad jag skall göra. Jag hittar inga förövare
och tar mig tillbaka till ledarrummet. När jag sätter på mig
ryggväskan känner jag något som inte borde vara där:CD-
spelare och hörlurar.
Med ett kolon skulle rättvisa skipas.
Kvinnan som kastade en tårta i ansiktet på SD-ledaren:
Jimmie Åkesson har dömts till fängelse
var det dags för den ryska. I kommentarsfältet kommer det ena
påståendet efter det andra som luktar unken anakronism. De
flesta kan omöjligtvis hört programmet.
Man måste sätta skeenden in i sitt sammanhang annars förlor-
ar de sitt värde. Den ryska revolutionen som motor för hela 1900-
talets stora befrielse till demokrati och för upplösandet av hela
det koloniala projektet kan inte nog understrykas. Välståndet i
väst hade aldrig gått så fort om det sovjetiska hotet funnits mot
makthavare i väst.
Revolutionen i Ryssland och den nybildade unionen Sovjet fick
en grym start. Den vita kontrarevolutionen backades upp av att
19 stater förklarade krig mot den nybildade staten. Hur många
stater har någonsin byggt upp till blomstrande och lyckade pro-
jekt med de förutsättningarna?
När man menar att terrorn startade med bolsjevikernas maktöver-
tagande har man som syfte att flytta dåtid till nutid.
I konsekvensen namn skall man då se den amerikanska revolution-
en som ett misslyckande då den inte befriade kvinnorna och höll kvar
slaveriet och utvecklade samma slaveri under lång tid framöver.
Den franska revolutionen är också ett misslyckande då alla de gyllene
principerna bara gällde Frankrike och inte landets kolonier.
Om man nu anser detta har man antingen en anakronistisk historie-
blick eller sympatiserar med diktatoriska och mordiska monarkier.
Det är invandrarens fel.
Det är mannens fel.
Det är den vites fel.
Eller allt kanske bara är ungdomens fel.
De är lata.
Det var bättre förr.
Det är tattarens fel.
Det är skökans fel.
Den sjukes fel.
Eller allt kanske bara var ungdomens fel.
Dom var lata.