Som en förlängd magnet för den karismatiske alfahannen
sprids doften av italiensk makt.
Detta står tydligen på parfymen Gucci Guily for men.
Själv använder jag en deoderant som ryms i en liten
glastorso och som mina söner kallar för blattesprut.
De äldre spelarna i klubben kallar mig för viking
och det med en viss respekt och i vissa fall räd-
sla.
De små kallar mig för tomten utan respekt och
ingen rädsla.
Så idag var det en lärare som tyckte jag liknade
Joseph Williams, gitarrist i Toto.
Det är mitt öde att ha ett utseende som bara kan
relateras till andra utseenden.
Trött efter en sen kväll och följande arbetsdag la jag
mig i soffan och satte på Studio sex av Agneta Fager-
ström-Ohlsson och jag klarade ungefär 14 minuter och
det var en kamp i varje sekund innan jag somnade.
Studio sex är en av de åtta filmer som massproducerats
efter Liza Marklunds romaner om journalisten Annicka
Bengtzon. De två första filmade Colin Nutley. Nutleys
filmer är uthärdliga det är inte de sex övriga.
Det är taffligt och urtråkigt. Fagerstöm-Ohlsson har tidi-
gare gjort en riktigt bra film och det var Järnets änglar,
en socialrealisk film om vanliga kvinnor i arbetarklassen.
Tyvärr är krimfilmerna om Bengtzon en katastrof. Jag kan
inte bedöma hur läsvärda Marklunds böcker är men om
de inte avviker radikalt från manus och regi verkar det in-
te vara mycket att ha.
Överhuvudtaget är svensk polisfilm mest bara en massa skit.
Maria Wern, Irene Huss eller för den delen Läckbergs filmade
böcker är ju tröttsamma och saknar helt originalitet.
Beck, Wallander eller Johan Falk verkar ju vara mallproducer-
ade och faller i tröttsamma lådan.
Det enda jag har sett under senare år som varit riktigt bra är
filmatiseringarna av Stieg Larssons milleniumtrilogi.
Jag undrar om filmerna är helt beroende av det skrivna.
Det stämmer med de kvinnliga författarna men inte när det gäller
Beck. Sjöwall/Wahlöö är ju grindstolpar i den svenska krimlittera-
turen. Ingen har varit i deras klass. Deras dekalog var ju fantas-
tisk litteratur med personer som etsades in i läsaren.
Mankells Wallander var snäppet efter. Vissa av böckerna om Wall-
ander lyfte högt men inte alla.
Stieg Larsson kom upp i Sjöwall/Wahlööklass men där blir det inte
mer.
Jag tror tyvärr inte att medelklasstanter kan skriva bra krimhistorier.
Det blir för mycket Agatha Christie och pusseldeckare över det hela.
När de skall närma sig den kriminella världen blir allt bara schablon-
er som de läst sig till.
Andra som gott kan läsas av vänner till riktigt bra krimlitteratur
är Uno Palmström , Willy Josefsson eller ännu skrivande Tho-
mas Kanger.
Film däremot kan man dra ett stort rött streck över det samlade
utbudet.
Kostar bara 23505:- på adlibris.
Jag läser Filter och Madelene Engstrand Anderssons reportage
om organstölderna i Gaza. Donald Boström hade rätt hela väg-
en och hans kritiker fel. De som beskyllde honom för antisemi-
tism är ute i grumliga ärenden och hade jag varit jude hade jag
betackat mig för dylika vänskaper.
I vilket fall, i en mening står det att man gick upp "ohemult tidigt".
Ohemult är inget ord jag använder mig av. Däremot använde vi
det i en föräldragrupp i fotbollen för några år sedan då en av papp-
orna hade smeknamnet hemulen. Detta var dock ett misstag då
han som skapade namnet tänkte herulen. Heruler var germaner
som hade sin storhetstid runt 500-talet e.v.t men när de besgrades
av longobarderna 510 så förde de en tynande tillvaro.
Hemulen i Tove Janssons böcker om Mumintrollen var ju en tank-
spridd samlare av olika saker.
Ohemul används oftast i juridiska sammanhang och då i samman-
hang med orimliga krav.
Kanske har MEA tidigt använt
ohemul och därför har de hamnat un-
der vanligt i hennes ordförråd.
Jag har ett sådant ord, inkommensurabel. Det fick jag när jag som
tonåring hade lärt mig alla ord i ordboken som började på a. Då gjor-
de jag ett hopp till i och stötte då på inkommensurabel.
När jag tog sabbatsår från gymnasiet som 18-åring och arbetade tre-
skift på Beckers ackustik hade jag en period som revolutionär poet och
en särskild natt skrev jag revolutionär dikt. Den slutade:
...och världen kommer att stödjas av en oförgriplig och inkommensurabel
rättvisa nämnligen proletariatets diktatur.
Sålunda försvann proletariatets diktatur ur hårddisken med kvar höll sig
inkommensurabel.
Jag satt med nya numret av Fronesis i ena handen
och Spiderman DVD i den andra.
I den ena handen ett temanummer om klass som lov-
ade gått vid genomläsningen av innehållsregistret.
Bourdieus klassbegrepp mot det klassiska och en del
söningar efter nya instrument i klassbeskrivningen. Allt-
så något jag absolut borde läsa och som jag också är
intresserad av.
I den andra handen en nyinspelning av den inte för länge
sedan nya versionen av Spidermen. Varför kan man fråga
sig? Om det finns hundratals miljoner att lägga på film var-
för i hela friden då köra i ett redan genomplogat spår?
I vilket fall vann Spidermen. Jag led i vilket fall efteråt som
när jag får återfall i rökningen och står iskall på balkongen
och drar halsbloss som ger känslan av hångel med zoombie.
Jag är blott en människa klämd mellan kapital och tradition.
Vi skall alla dö med en amerikansk film på näthinnan.
I DN pågår nu en diskussion som klargör hur vår
tids teorier döljer mer än de tydliggör. Det handl-
ar om
Gardells serie
Torka aldrig tårar utan hand-
aidsproblematiken på bara män. Hon menar att han
har en grumlig agenda där han utesluter kvinnor i
allmänhet och homosexuella kvinnor i synnerhet.
Den enkla förklaringen att Gardell skriver om en
del av den stora historien om aids tycks henne
vara obegripligt.
När enskilda frågor tvingar sig på helheter förloras
perspektiven.
Den intressantaste frågan berörs inte inte i denna
debatt och det är vad aids gjorde med rättssamäll-
et. Hur kunde man gå så vilse? Hur kunde man kom-
ma med seriösa förslag såsom att isolera aidspers-
oner på öar? Hur kunde man komma på förslag som
att tauera in koder på smittade personer?
Det handlade om makt mer än kön.
Könsteoretikerna lever i en bubbla som är insluten
och icke kontaktbar i verkligheten.
Biståndspengarna brukar också alltsomoftast ges till de rika i de rika
länderna vilka är de som administrerar och utför projekten som utförs
i den fattiga världen.
De som stödjer Israel vill mena att media i Sverige
i stort stödjer palestinierna i deras kamp för själv-
ständighet.
Om man ser till mediabilden i Sverige ägs den av
privata ägare till över 90% och dessa kan knapp-
ast beskyllas för att vara anhängare av socialism
eller nationella frihetssträvanden världen över.
Var finns de som sägs stödja Hamas?
Den enda jag vet som problematiserat bilden av
Hamas är Andreas Malm och han är knappast
den som oftast kommer till tals.
De som menar att makten som sådan stödjer all
form av invandring och att media samarbetar med
denna makt skjuter vid sidan av målet.
Mången rasist upprörs över olikheterna i Sverige
men vägrar att se klass utan ser bara etnicitet.
De tycks inte se att makt- och kapitalkoncentrationen
är det som skapar de stora klyftorna idag.
Tror de att om man utvisade alla invandrare att de
pengar som då eventuellt skulle frigöras (invandrare
arbetar och konsumerar)skulle hamna i vård, skola
och omsorg?
Ser de inte att fattigt folk får det sämre medan de rika
och då i synnerhet de rirkgt rika blir rikare. Om det skul-
le frigöras resurser finns det ingen tvekan om vart de
skulle hamna.
Det tragiska är ju att ilskne Svensson har massor mer
gemensamt med Ali än med Wallenberg. Den senare
borde ju vara nöjd med att Svensson riktar sin ilska mot
Jag mådde illa när Per Ahlmark försökte att göra
Vilhelm Moberg till liberal och folkpartist.
Det blev inte bättre när nyliberaler i Timbro skulle
göra honom till nyliberal.
Men när Tankesmedjan
Feminix(en rasistisk sajt för
allsköns rasister och nazister)försöker att göra Mo-
berg till rasist då baxnar jag.
De menar att Moberg skulle gå till storms för föjande:
"Pengarna räcker inte när vi ska ge 27000 nyinflyttade
somalier socialbidrag" . Att Moberg skulle stödja naz-
ster och rasister är ju löjeväckande.
Ingen av de ovanstånde kan ha läst Soldat med brutet
gevär, A P Rosell, De knutna händerna, Sänkt sedebe-
tyg eller ens Utvandrarsviten. De kan omöjligen ha läst
Min svenska historia och ännu mindre artikelsamlingar-
na Otrons artiklar eller I egen sak.
Moberg stod upp för yttrandefrihet, verklig frihet för alla
och var som ett irrbloss mot alla makthavare.
Folkets författare som Strinberg och Moberg blir tandlösa
liberaler när makten skriver och bestämmer historien.
När man säger att palestinska barn får skylla sig själva
då den israeliska armen talar om när man skall beskju-
ta husen där palestinska barn bor då har man passerat
alla gränser för humanism.
När man jämför anfall över Gaza som kräver tio gånger
fler liv än det raketbeskjutningar mot Israel som de anger
som orsak har man tappat sans och förnuft.
Man kan tänka sig ett scenario där Gazaborna fick samma
eldkraft som Israel har. Då kunde även Gazaborna skicka
flygblad om att de tänkte beskjuta områden.
Israel är stormakten i konflikten som måste få Hamas till
förhandlingsbordet. Dialog är enda möjligheten. Med nu-
varande militära politik är förintelse av palestinierna den
ofrånkomliga och slutgiltiga lösningen.
Efter så många år och efter så mycken död borde det finn-
as krafter på båda sidor som inser att en förhandlingslös-
ning är det enda möjliga.
Omvärlden borde också se detta.
Hur kan man inte tvinga parterna till ett förhandlingsbord?
Han säger bl a:
- De har ju inte lyckats stoppa en enda invandrare. De är för tafatta, invandringen ska inte begränsas utan den ska stoppas, säger han och fortsätter:
- Sedan Åkesson och hans gäng tog över så har det tummats mer och mer på kraven att stoppa invandringen.
Vad tycker du om den så kallade nolltoleransen som SD har infört?
- Jag tycker att det är löjligt. Folk röstar ju på Sverigedemokraterna för att de är missnöjda med invandringspolitiken. Då kan man ju inte ha nolltolerans och vara emot rasism.
Kanske är det som Anna-Lena Lodenius hävdar här kontraproduktivt att
isolera diskussionen med nazikopplingar. Få av de som gillar SD tycks ju
bry sig.
När ingen blir mördad eller när Katrin Zytomierska håller
käften, när det inte finns en europeisk storbrand eller ame-
rikansk storm, när Missing People inte är ute och letar lik
eller när SAS sänker löner, då kan 109 döda i Bangladesh
bli en nyhet.
Ändå, det måste på något sätt finnas en svensk koppling om
Erich Fromm skriver i Att ha eller vara att ägandet är roten
till allt onda. Det var först när vi började att skydda våra till-
gångar som grunden till de stora krigen startade.
menar han bara att vi ha goda förutsatser men om vår klass
eller grupp hamnar i konflikt med våra tankar brukar vi böja
oss för vad flertalet vill. Unga rebeller från medel- och över-
klass brukar ju manifestera sig fram till det är dags att bilda
familj och då lugna sig och ta sin plats igen.
När arbetarklassen var stark under 1900-talet fanns en stolt-
het i vad klassen var. Man var stolt över sitt arbete och tog
kamp för vem som skulle äga rätten till arbetet. Man skapade
en kultur som beskrev och lyfte det egna.
Detta dog med 1980-talets nyliberala våldsamma offensiv. Då
slogs arbetarklassens organisation sönder. Arbetarklassen
splittrdes och en ytlig kultur ersatte den egna.
Idag kan jag höra hur ungar frågar hur mycket jag tjänar när
jag är "boss" i fotbollsklubben. När jag säger att det inte hand-
lar om pengar ser de frågande på mig. Om jag sedan säger att
jag inte äger en bil blir det frågande till ett ointressant flackande
efter nästa händelse.
Jag har kommit så långt in i livet att mina barn blivit vuxna och i
stort lever sina egna liv. Då jag inte lever i konsumismens vara
så får jag pengar över även om min lön och arvoden inte beting-
ar astronomiska summor. Det enda jag känner inför detta är att
jag är relativt fri. Jag har inga lån överhuvudtaget och jag behöv-
er inte tänka på att slita extra för att få det att gå ihop och jag
behöver inte känna oro över åtminstone den närmaste framtiden.
Jag kan alltså göra det jag vill. Det innebär att jag många veckor
har 7-dagarsvecka med sena kvällar som grädde på moset. Men,
det är ett val.
Jag äger inte mycket till utbildning men jag är klok.
De människor som jag kan kalla vänner har definitivt inte valt vän-
skapen på materiella grunder. Vi är vänner.
Jag sitter en lördagskväll och av en slump sätter
dokumentär om hur monopolkapitalismen i sin nu-
varande form håller på att slita sönder jorden både
vad det gäller naturtillgångar och människor emel-
lan. De som intervjuas är inga revolutionärer eller
jihadister, nej, det är ekonomer, politiker och and-
ra som arbetat i maktens centrum som hissar varn-
ingsflagg.
Någon säger att det de säger är självklarheter. Att
det handlar om demokrati och rättvisa och där är vi
Så är det , men i vår verklighet ser det inte ut så.
Ta kvällens program. Det druknar i allt annat utbud.
Underhållningens flod dränker lätt allt med intellektuell
substans.
Förutom SvT finns hundratals kanaler som ägs av män-
niskor som inte vill ha den diskussion som Kunskapskan-
alens val av program leder till.
Inte ens SvT kan lägga denna typ av program på annan
tid och kanal än just Kunskapskanalen och en lördagkväll.
Idag har SvT inte samma status som för 30 år sedan. Då
var tidningar vakthundar. Om ett kritiskt program sändes
på SvT skickades vargrna ut och skrek om kommunistpro-
paganda. Det behövs inte idag. Den avintellektualisering
av underklasssen som skett under de senaste 25 åren är
närmast slutförd.
Vi accepterar sämre villkor för fattiga barn, sämre skolor och
svårare att finna sin väg till högskolan. Arbeten finns inte och
i förorterna permanentas ett utanförskap.
I Tredje Världen finns ett änu större och mer gigantiskt utan-
förskap och där tar man till vapen. USAs permanenta krig mot
världen finns ju för att krigsindustrin är motorn i USAs ekonomi.
Om detta diskuterar vi sällan. Vi pratar lokala konflikter och en-
skilda personer. Helheterna utelämnas.
Denna atomiska diskussion är heller ingen slump. Om man släpp-
er miljoner åsikter kommer de att ta bort varandra. Vi bloggar till
glädje för den verkliga makten. När man säger att sociala medier
har betydelse är det bara sant när det gäller att svärta individer.
Sociala medier rör inte den stora makten i ryggen. Tvärsom blir
de till verktyg för dem.
Om det fanns en verklig demokratirörelse skulle bankerna nagel-
faras och det skulle skrikas högt om att tillgångar går från de som
inte har till de som har i ett ständigt flöde. Klassskillnaderna är ju
monumentala. Vi lever i en tid när man skjuter sönder vad hundra
års kamp genomfört. Idag pratar vi om frivillga lönesänkningar och
arbetstidsförkortningar utan ersättning. Ändå lullar vi runt och verk-
ar tänka att allt löser sig om man bara är snäll.
Så sitter de flesta på lördagkvällen och kollar amerikansk film eller
meningslös underhållning gärna med alkohol som tillbehör. Om in-
te springer vi ute och lyssnar till amerikansk musik och även då med
alkohol kryddat med andra mer spännnade droger.
Det är kanske maktens största seger denna att man fått den förkross-
ande majoriteten av folket att tycka att litteratur, filosofi, politik, ekon-
omi är svåra saker och träkiga. Detta som borde vara lika viktigt som
luften vi andas har förorenats som en del i den stora klimatförstöringen.
Jag kollade på Dark Shadows av Tim Burton igår och medans
filmen rullade på undrade jag över syftet med den. Det måste
ha gjorts tusentals filmer på temat vampyr, lek med ondska och
hur kärleken besegrar det mesta. Burtons stora originalitet ligg-
er i formen och inte innehållet men ibland tar formen så stor plats
att innehållet försvinner som komponent och då kan man verkligen
fråga sig vad syftet är annat än att tjäna pengar på ett etablerat kon-
cept.
Ännu värre är det med Men in black 3. En film kan ju gå an om man
har en ide om att jorden är fylld av aliens och en särskild styrka skall
skydda oss och allt detta utan allmänhetens vetskap. Inte originellt
men ändå tittbart, men när man upprepar den tunna soppa en och nu
två gånger så finns ingen näring kvar inte ens vattnet, det är snustorrt.
När liberalismen dominerar i väst och det inte finns en fungerande oppo-
sition lägger sig denna liberala matta över allt som andas rebell eller ens
kritik av det bestående.
Vi får pseudodebatter om att visa lik, leka fascist(Vilks)kämpa för att rika
kvinnor skall ha samma rättigheter som rika män och att man skall få knip-
sa snoppen eller sätta dit en ny. Konsten finns i det fältet och det är så oer-
hört ointressant.
Jan Guiilou skriver om Palestina i sin bok Journalistik 67-76.
Han beskriver hur media berättar om konflikten mellan Israel
och palestinier. Om hur israeliskt flyg och arme alltid svarar
på en attack från palestinierna. Det är alltid palestinierna som
är först med terror och Israel som rättfärdigt svarar.
Ikväll ser jag Debatt på Svt och hör exakt samma argument-
ering. Hamas skjuter med raketer och Israel skyddar sig. De
som hävdar detta bryr sig inte om palestinska liv. En arab är
lite värd.
38 år av exakt samma förljugna bild. Inte ens under terrorkri-
get mot Gaza kan den bilden ändras. Man ylar om demokrati.
Historielöst svammel. USA och Västeuropa har under demo-
kratsikt flagg genomdrivit kolonialism och imperialism och det
med statsterror som vapen.
Staten Israel är en av världshistoriens sämsta konstruktioner,
vilken har varit grunden för krig och terror sedan 1948. Det är
hög tid för FN och EU att sätta ner foten och kräva en tvåstats-
lösning för vare sig Israel, palestinierna eller grannstaterna är
kapabla att lösa denna aldrig avslutade tragedi.
Det känns som om 1900-talet har imploderat. Vi ställs
inför samma frågor som i slutet av 1800-talet. Då härj-
ade kapitalägarna vilt och utan begränsningar. Folk in-
såg att enda chansen att leva drägligt var att organisera
sig och i det organiserade kollektivet ta kamp för bättre
villkor.
Liberalismen har för tillfället segrat. Man har atomiserat
underklassen och fått den att tro att den individuella väg-
en är den enda.
fackföreningsrörelsen är helt korrumperad och dagens an-
ställda i rörelsen jobbar bara för sig själva, skyddar sina po-
sitioner och löner. De inser att det är bättre att ta rygg på kap-
italägarna än kämpa för de medlemmar de är arvoderade av.
Hur kan man annars förklara att lönesänkningar ens kommer
till förhandlingbordet och ännu mindre att det accepteras.Det
är en skymf.
Tiden sedan 1980-talet har handlat om att den riskaste tiondel-
en i bara vårt land höjt sin rikedom närmast lavinartat och detta
på bekostnad av det stora flertalets försämrade livsvillkor. När
nu utrymmet krymper måste man alltså föreslå lönesänkningar
och ökad arbetslöshet och den senare utan ersättning.
Det kan gå en tid men reaktionerna kommer. Det kan gå hur som
helst. I dagsläget känns en fascistisk lösning som den mest möj-
liga. En korporativism med rasistiska förtecken i en populistisk
framtoning är mer plausibel än en kollektiv resning med socialis-
tiska förtecken.
I ett internationellt perspektiv ser det ungefär likadant ut. När Kina
rusar fram kommer det snart en brytpunkt då USA måste visa musk-
lerna. Om det inte går ekonomiskt och politiskt kvarstår som alltid för
imperialistiska stormakter, vapenskrammel.
Om efterkrigstiden var en tid då krig stod vid dörren och där atomvap-
enkatastrofen var en allmänning känns ju en nära framtid som ett ännu
större hot. En supermakt på fall med kandidater att ta över brukar ut-
mynna i krig.
USA fällde bomber över Nagasaki och Hiroshima 1945. Kritiken mot att miljoner
dog, antingen direkt eller som följd av, av bomberna har av historien karaktäriser-
ats som en nödvändighet. Alltså kan det upprepas.
Under min uppväxt fanns bara Sveriges Radio och i viss
mån Radio Luxenburg för den som ville lyssna på musik.
Detta till trots fanns ett bredare utbud än idag. Den som
söker annat än massproducerad industrimusik från USA
eller svenska varianter av samma typ får leta länge och
sorgfälligt.
När sedan Spotify blir den stora styraren av utbud blir ju
inte saken bättre. jag tog några skivor på måfå i min hylla
och hittade ingenting. Fruup, Fireballet, Azoka, RDM eller
tyska Janus står inte att finna.
Då skall vi ju inte prata om världsmusik generellt sett
vilken är hänvisad till Klingan i P2 och i princip ingen
annanstans
Kaliber i söndags handlade om bortträngda minnen.
Under några år på 80-talet och fram så var ju detta
något vedertaget. jag minns med fasa den stora in-
cestvågen som bröt fram samtidigt med Ny Demokrati.
Det var samma skit på sida myntet. Var och varannan
människa utsatte andra för övergrepp. Vissa riktiga dår-
ar kunde få saker publicerade på Aftonbladets debatt-
sida där de påstod att 20% av Sveriges befolkning någ-
on gång utsatts för incest.
Det var orimligheter som kunde liknas vid 1600-talets häx-
processer. Jag läste en amerikansk forskares 100-punkts-
program där man kunde se vem som förgrep sig på sina
barn. Skita med öppen dörr var en punkt. Jag funderade
på hur jag skulle kunna skita när jag var ensam med små
barn springandes i huset. jag fann ingen lösning utan fort-
satte skita med öppen dörr.
Massor med folk lurades att tro att det varit utsatta för incest.
Familjer slogs i spillror.
Ändå, jag vet och visste att incest finns. Jag och mitt ex fund-
erade på att ta fosterbarn vid denna tid och jag pratade med
några utredare och det de berättade fick mig att må illa. Risk-
en med masspsykoser av det slag som incesthysterin gav gör
att de verkliga förövarna kommer undan. Incest finns.
Det som möjliggjorde incesthysterin var tanken om bortträngda
minnen. Ur ingenting steg massor av kvacksalvare upp ur jord-
en och hävdade att vara och varannan blivit påsatta av sina för-
äldarar men att de förträngt detta och behövde hjälp att åter min-
i princip vad som helst.
Under denna tid presenterades också seriemördaren ,och oftast
i kombination, de med multipel personlighet. De kom och de för-
svann.
Det var en tid där fortfarande psykoanalysen var i dominans. Det
vare en tid när ville se bortom människors yta. Det fanns mycket
bra saker med det. En humanism som strävade att ställa saker till
rätta och ge människor ett språk att prata om existensens ofrån-
komliga tanke om undergång och ångesten inför detta.
Men det slog över och som så ofta när något blir fel i badet så töm-
mer man ur barnet med badvattnet.
Jag har ett särskilt förhållade till Lennart Wretlind. Från
mitten av 70-talet och tio år fram satt jag ofta uppe nätt-
erna igenom. Jag läste och skrev. Jag hade alltid radion
på och från 2400 till morgontimmarna spelades det mus-
ik i P3. Det var alltid speciellt när Wretlind pratade. Han
och Kjell Alinge hade ju rösterna men Wretlinds musik
var mer anpassad till min än Alinges.
Idag har Wretlind
Klingan i P2 varje söndag klockan 11.
Där presenterar han musik från hela världen. Det är allt
från thailländsk blues till sorgehymner från Ukraina. Han
har alltid en favoritplatta varje vecka som ingen dödlig ut-
anför de inre kretsarna känner till. Det är alltid lika intres-
sant.
Wretlind är motsatsen till mainstreamradion i övrigt. Han
gör vad reklamfinansierad radio inte är i närheten av. Den
senare presenterar ett utbud som skulle kunna kallas infan-
tilt autisiskt. Alla skall känna igen varje ton som spelas gång
på gång för att ingen skall bli orolig, för att ingen skall tänka
annat än konsumerande tankar och bli förberedda på den
reklam som finansierar hela skiten.
Wretlind är mångfald. Wretlind flyttar från centrum till perif-
eri och jag blir lika glad varje gång jag lyssnar till honom.
Jag har fått slagsida i mitt användande av det filmade
och det lästa. Allt man ser och allt man läsar är inte
utvecklande. Det är inte underhållningens väsen att
vi skall aktiveras och ta aktiv del i samhällets utveck-
ling utan motsatsen. Underhållning är maktens ytter-
sta väsen att hålla folket lugnt. Bröd och skådespel
var ju de romerska kejsarens sätt att hålla folket lugnt
och inte mycket har ändrats i vår tid.
Därför blir en slapphet i läsandet och tittandet ett slags
stöd till den makt som styr.
I mitt eget fall har jag fått en slagsida till skitfilmens för-
del. Under senaste veckan har jag sett usla filmer som
Cleanskin, The Raven och igår Neverland(den var dock
så usel att jag somnade), ännu värre var att jag ens kom
på tanken att ladda ner årgång 4 av Lost, 30 minuter där
fick mig dock att mentalt kasta upp och stänga av.
Underhållningsmissbruket gäller ju även andra kulturyttring-
ar. Läsandet har ju samma funktioner som tittandet. Att läsa
Alistaitr McLean, Clive Custler eller den uppsjö av svenska
deckare är ju inte mer värt än Lost 4. Det är lika bedövande
och ger inga verktyg att förstå eller förklara sin samtid eller
att läras sig av historien.
Det är allvarligare idag än tidigare med underhållning. Innan
datorerna och internet kunde ju människor i gemen klara sig
utan makten. De visste hur man odlade och de visste hur man
klarade sig själv i utsatta lägen. Dagens moderna människa är
ju närmast handikappad i livet utanför datorn och internet. Det
gör ju henne mindre och mer lättstyrd.
Så nu blir det att läsa litteratur och se filmer med mer näring och
fibrer.
Jag har lärt mig ett nytt ord idag:
Akrasia är en beteckning på det filosofiska problemet om viljans svaghet. Denna viljesvaghet uppstår då en människa trots kunskap om vilket handlingssätt som är godast på lång sikt och trots viljan och förmågan att genomföra det ändå väljer ett annat alternativ, som inte i samma grad når upp till, eller till och med går emot, vad den förra handlingen skulle ha inneburit.
Arete är ett annat ord. Dock osäker hur mycket det används i svenskan.
I Filosofiska rummet
i P1 diskuteras om meningen med livet.
Grunden till denna diskussion är boken: Hubert Dreyfus och
Sean Dorrance Kelly: All Things Shining. Reading the Western
Classics to Find Meaning in a Secular Age.
Dreyfus är filosofiprofessor vid Berkleyuniversitetet och han
intervjuas i programmet. Hans resonemang påminner om en
annan amerikansk filosof, Stephen Toumlin, vilken i boken
Cosmopolis gick till strid mot Descartes och upplysningen.
Vad Dreyfus säger är att människan måste tro på något och
och brinna för det utan att bara tänka i processen. Känslan
och intutitionen är minst lika viktiga.
Det låter som en programförklaring över en riktigt bra fotbolls-
spelare.
Men i all denna vurm för känsla och intutition finns en distinktion:
vi måste vara närvarande.
Dreyfus går till storms mot underhållningsindustrin som han men-
ar stänger av oss och avskärmar oss. Han pratar om Aristoteles
begrepp akrasia vilket innebär att vi väljer den lättsamma vägen
för att slippa göra något som är viktigare och som också gör oss
till mindre människor. Här finns ju en klassiker i frågan och det är
Neil Postman och hans bok Underhållning till döds.
Det intressanta med Dreyfus är att han lyfter passionen och viljan
för att hitta intressanta saker i livet och att vi själva har ett val. I upp-
lysningen och kanske ännu mer i en dagens upplysningsman som
Richard Dawkins finns en predestinerad tanke om att allt går att för-
utsäga när man väl kartlagt naturen. Dawkins skrev redan på 70-tal-
et, Den själviska genen, där han menade att vi människor är övervint-
rinsskåp för gener. Senare har han konstruerat tanken om memer som
skall vara några slags socialt överförbara gener som styr vårat hand-
lande.
Livets förutsägbarhet låter som en vison av helvetet för mig. Tänk att
få en film uppspelad för sig som 15-åring om hur livet kommer att bli.
Det finns inga hemligheter, inga överaskningar, inga passioner och
vad blir då kvar?
Dreyfus menar att vi blir det vi gör oss till. Dåliga och goda erfarenhet-
er gör oss till människor som lyfter och utvecklas under livets gång.
kan man ju förstå att Nationell.nu inte har några läsare och därför
lägger ner.
Nationaldemokraterna bråkar internt och ordförande Marc Abrahams-
son stäms av tidigare kollegor. Deras nättidning Nationell.idag har
stora problem och alla verkar vara emot alla.
Sverigedemokraterna har ju dabbat sig rejält. Man kan inte spela med
två kortlekar hur länge som helst. Till slut blandas korten ihop.
Jag tror att Jimmie Åkesson var lagom glad att få halvgalningen Ian
Wachtmeister som konspiratoriskt stöd i P1. Förra gången den rasis-
tiska högervågen drog förbi var det ju Ian som födde och dödade den
med samma flabb.
Det verkar som nazister och allmänfascister gör gemensam sak med
yttervänstern och förökar sig genom delning.
En intressant
artikel om en intressant kvinna
och hennes liv och maraton.
– Republikanerna har en alltmer bakåtsträvande kvinnopolitik. Dessutom förlorade Mitt Romney en miljon röster när det visade sig att hans vicepresidentkandidat (”running mate” på engelska) Paul Ryan ljög om sin maratontid. Man ljuger inte om sin maratontid om man inte är en lögnare.
När jag var liten gick jag ett litet tag i söndagsskolan.
Ganska snart kom min mor i samråd med prästen att
efter fisande i kören och allmänt bus att jag nog skulle
göra annat. Men, innan jag slutade fick jag en nyckel-
ring där det stod: Ärlighet vara längst.
Det har följt mig genom livet. I tider har jag undrat om
det verkligen stämmer. I kärleken verkar det finnas få
som är just ärliga utan spelar spel. Verklig och förutsätt-
ninglös kärlek har jag bara stött på mellan föräldrar och
deras barn.
I politiken har man alltid två sidor, en utåt och inåt, stra-
tegin är utåt men taktiken dold. Det handlar om att spela
sina kort väl och då ingår bluffen i taktiken. Det handlar
också om att stänga av vissa delar av verkligheten. Om
jag exempelvis stödjer Israel måste jag lyfta fram sakfrå-
gorna och definitivt hoppa över de stora grundläggande.
Jag måste också hävda att alla granater är hämnd för de
som skjutits mot mig. Det är som Ekeroth i SD som efter
det att han attackerat en ung kvinna försvarar sig med:
det var hon som börja....
Det är inte helt lätt att stödja palestinierna heller. Under
ett antal år använde man terror och skapade frågan om
ett fritt Palestina. Frågan är dock om det över tid var en
klok taktik. Idag styrs palestiniernas öde av islamister och
det gör frågan svårare. Är verkligen min fiendes fiende min
vän?
Men var är sanningen här?I konflikten finns här det grund-
läggande:det handlar inte om sanningen som sådan. Det
handlar om att utesluta delar av den och välja bort det som
talar emot.
Det är ju inte heller så att med en total sanningsabsolutism
skulle det bli bättre. sanningen talar ju bara om det som hänt
och inte det som inte gjordes eller inte skedde.
Livet är komplicerat och sanningen och dess värld är bara
en del av en större.
I senaste numret av Filter gör ett reportage klart att Donald
Boström och Aftonbladet hade rätt angående organstölder.
När Boström skrev om detta beskylldes både han och Afton-
bladet för antisemitism och i några fall nazism.
Vid tiden för publiceringen ställde en stor del av den mediala
världen bakom kritiken mot AB och Boström. Det var en tyd-
lig demonstration om vad som händer i svensk media när de
stora elefanterna i världen angrips.
När nu Filter visar att Boström hade rätt skulle man kunna tän-
ka sig en pudel från allt från Ernst Klein(nazibeskyllning) till
Heidi Avellan (antisemitism). Det sannolika är dock att tyst-
naden lägger sig som en matta över den verkliga diskussionen.
Kent Ekeroth är en vidrig person. Jag har tyckt att det varit bra
att han agerat i Sverigedemokraterna med en tanke om att en
dag skall i sin fanatism slå sönder partiet inifrån.
Om inte folk som sympatiserar med SD vaknar nu så kommer
de aldrig att göra det. Ekeroth är ett litet barn som misshandlar
kvinnor och det med motivationen att "det var hon som börja!".
Är det en liten pojke som pratar?
De allra flesta vet att dessa postnazister spelar ett spel. De har
sitt ursprung i Bevara Sverige Svenskt och Nordiska rikspartiet.
De är postnazister som strategiskt lärt sig att spela på de parla-
mentariska instrumenten, men kollar man under kläderna finns
en grottman med yxa( förlåt alla neanderthalare för jämförelsen),
som i grupp gillar att ge sig på svaga eller misshandla kvinnor.
Det är nu SD når sin Vivainne Franzen-punkt. Franzen tog över
Ny Demokrati efter Bert och Ian och med henne började den sto-
ra utförskanan mot partiets upplösning. Det var när Franzen bör-
jade yla om att muslimer rituellt mördar sina barn som paranojan
blev uppenbar för alla. Innan hade Bovin fjantat runt med sina ho-
mofoba tankar och drivit politik om att vilda djur äter upp negerbarn.
Sverigedemokraterna har liksom en gång Ny Demokrati fått vara
folks skynke mot en makt som alltfler isoleras ifrån. Tänk om all
denna klassilska kunde användas i solidaritetens namn istället
för i rädsla och inskränkt och felvänd nationalism. Starka svenska
män ger sig inte på subgrupper. Det var inte vad Engelbrekt hade
uppskattat. Starka svenska män marscherar mot Stockholm och
avsätter kungen.
I det senaste
Nya Vågen recenserar man Neil Youngs
egenskrivna memoarer. En av recensenterna är en oer-
hört irriterande kvinna som piper och säger "liksom" i var-
je mening. Jag blir så oerhört trött på henne att jag mås-
te kolla vem hon är. Vill man då veta skvaller går man till
Flashback och läser att hon heter Isabelle Ståhl och är 24
år och är litteraturredaktör på Sydsvenskans nöjesbilaga.
Detta har hon skrivit om Cornelis Wreswijk:
"Likt så många andra hajpade konstnärsmän så verkar Cornelis ha varit ett fullblodssvin privat....
..Han ska enligt ganska många källor ha varit så elak mot kvinnorna han förlovade sig med att en av dem tog livet av sig.
Jag baxnar(minns God som guld av Joseph Heller).
För att ytterligare smäda minnet av Cornelis citerar
hon ur Balladen dagen efter. Ganska snart blev hon
förhoppningsvis varse om att den lilla berättelsen var
skriven av Bengt Sändh.
Om Young hade hon inte mycket att säga mer än att
han var intresserad av teknik och ljud och det var inte
hon.Varför i hela fridens namn skall en sådan männi-
ska recensera en biografi av en av rockens absoluta
stora.
Mikael Marcimain som har gjort det två bästa TV-serierna någonsin,
Upp till kamp och Lasermannen, har haft premiär med Call girl. Det
är historien som tidigare filmats av Bo Wideberg, Mannen från Mall-
orca( baserat på Leif GW Perssons roman Grisfesten).
Bordellhärvan från mitten av 70-talet handlade om att dåvarande jus-
itieminister Lennart Geijer knullade runt med horor. Inte bara han. I
en rapport som senare presenterades fanns även Fälldin och andra
topppersoner i samhället med. Olof Palme var en av dem som nämn-
des.
Bordellhärvan blev ett reportage av Peter Bratt. Då kunde man tysta
affären genom att Bratt slarvat med materialet. Senare kunde Göran
Skytte skriva om att Bratt haft rätt i sak men då var det inte lika hett.
Bratt blev utfryst och hamnade på DN förort.
Nu är det Palmes son som vill åtala manusförfattaren till filmen, Mari-
etta von Hausswolff von Baumgarten, för att hon pekar ut Olof Palme
om än i fiktiv gestalt.
Någonstans undrar jag vem som bryr sig om de underåriga flickor som
utnyttjades av samhällest toppskikt. När få de upprättelse?
Troligen aldrig. De små i samhället får leva med kränkta kroppar när
samhällest stöttepelare skall skyddas i sitt eftermäle.
väljs ut för att medvetet missförstå. Det är och har varit någ-
ot konstigt med de liberala flickorna på just Expressen.
alitet eller incest på 1600-talet därför att det var belagt med
dödstraff. Han säger sedan att det finns vid samma tid 700
fall av tidelag som leder till dödsstraff men inte ett enda fall
av incest och homosexualitet.
Vad Expressenflickan då gör är att demonisera Guiilou vilk-
et blir dubbelt parodiskt då Guiillou är i Morgonpasset för att
prata om häxprocesserna.
Jag fick då reda på att inkvisitionen i Spanien på 1500-talet
var rakt motsatt den på 1300-talet. De förra var hjältar som
gick till botten med frågorna utan tortyr och mord som de se-
nare.
För den som är intresserad av det historiska ursprunget till Ex-
pressenflickorna skall läsa Göran Skyttes artikel från 80-talet
om riktiga män och vattensoppar.
På 70-talet kom en hel del serielabum som alternativ
till det etablerade. För oss som läste Tintin och annat
fanns då Stenstaden och Spindalrnas rike som alter-
nativ. Favorten var Lars Hillerbergs Storfamiljen. Men
med en tynande vänstervåg fick serien färre utövare
till Horst Schöder sparkade till kultursverige med sina
album och tidningen Epix.
Det finns en internationell marknad där serien är betyd-
ligt mer anpassad till en vuxenvärld.
I vilket fall finns ett stort utbud i seriernas värld och mass-
or att upptäcka. Claire Bretecher,Lauzier och framför alla
Guy Delisle.
Lauziers album En ynglings memoarer är en av de bästa
skildringarna jag läst om en ångestfylld 18-årings veder-
mödor i livet:
18 år! Jag fyllde 18 år för en månda sedan och vad har jag
gjort av mitt liv?....INGENTING!!!!!
Alltså beslutar jag:
1.Kämpa mot min sjuka känslighet som hotar att flå mig lebande!
Inte längre tillåta t o m folk som jag föraktar, att genom sina tarv-
liga påhopp ge mig sår som det kan ta flera dagar att läka!
2.Kämpa mot hopplösheten! Bryta denna djävulska cirkel:ömsom
upprymdhet-ömsom depression som hindrar mig att fullfölja någ-
on som helst konstruktiv handling!
Kultserien nummer ett är ynfens mästare james Fjong
som gjorde porren till en angelägenhet för unga tonärs-
pojkar.Det var ju bara en serie!
Så till dagens serier. I dagens serievärld dominerar det skapande
medelålders kvinnorna. De har erfarenhet och de räds inte mycket.
Därför blir det modiga och bra serier.
skriver:
en del är med förlov sagt rätt dåligt, annat lysande. Men så är det
ju inom alla genrer. Så rita på bara!
Mitt dotter var på besök i Göteborgsmoskeen vid ättestupan idag.
Hon fick lära sig att kvinnor skall särbehandlas. Det fanns rum för
1200 män och 200 kvinnor. Man som visade dem runt sa också
att kvinnorna egentligen inte borde komma då de ju lika gärna
kunde be hemma. Moskeen har ett kök och inte överraskande
finns det där kvinnorna har sitt rum. Det finns när man skrapar
lite på ytan rätt mycket skit med islam som f ö med all annan
religion.
svarade mannen att det enligt Koranen var synd men att också
judendomen och kristendomen anser detta är synd.
När man kollar detta så finns ju belägg i tredje Mosebok 20:13
där det står: om en man ligger med en annan man skall han bli
stenad.
Min omedelbara tanke är, vad händer med den andre mannen?
Jag tror dock inte att denna moskee och dess troende besökare
är värre än Smyrnakyrkan eller Jehovas vittnen. Det är grenar
på samma träd som delar upp människor i de utvalda och de som
är syndare. Vi och dom. Detta Vi och Dom som är roten till all
ondska.
Aha, här kom svaret på min fråga.
Narkotikapolisen i Göteborg verkar inte riktigt vara i fas
med resten av samhället. Här i Backa har man som stra-
tegi att ständigt stoppa i deras tycke misstänkta person-
er i tid och otid och göra kontroller av deras bilar. Jag an-
tar att de måste ha någon form av misstanke för att göra
detta annars kan det ju vara så som de som utsätts för
det upplever det, att det är trakasserier.
För en månad sedan gjorde de en sådan kontroll och det
50 meter från klubbhuset. På vår lilla plan fanns ett litet
pojklag i träning med deras föräldrar och syskon runt om
planen och i klubhuset för övrigt rörde det sig folk ut och in.
Jag undrade varför de inte kunde ha gjort den kontrollen
tidigare och inte så nära klubbhuset.
Idag kom de oannonserade och stampade in i klubbhuset.
Våran stackars vaktmästare visste inget annat utan öppna-
de en massa dörrar för dem.Vad gjorde de där? Tror de att
vi gömmer knark i vårat klubbhus?När jag nu under kvällen
fick reda på detta höll jag på att smälla av.
De har under året bevakat klubbhuset då vi ju också hyser
Backa BK där under kvällar. Den klubbens båda ledare har
emellanåt kommit ut och bett dem komma in och snacka med
spelarna men mötts av poliser som tror att de är mer i en ame-
rikansk snutfilm och inte ens fått svar.
Om dessa poliser skulle varit med i amerikansk snutfilm hade
det väl då varit Poliskolan 22 i slow motion.
Under lördagen hade vi en studiedag med våra juniorer om
just droger. Då handlade det ju inte, som jag antar att knark-
polisen tror, om att använda droger utan om dess skadeverk-
ningar.
Det finns en konflikt inom polisen där närpoliserna, vilka är
bar, gång efter annan körs över och deras arbete försvåras
när de poliser högre i karriärstegen skall käcka sig. Närpol-
isen i Backa har gjort ett riktigt bra arbete och skapat kon-
takt med folket här och i även med unga i olika grupper, men
när insatsstyrkor och narkotikapolis skall fjanta till det så har
de inte så lätt.
Sedan en tid tillbaka har jag fått lära mig att sköta
dygnsrytmen bättre. Det tillsammans med att jag
äter på fasta tider och avstår helt socker gör att
jag fått normala blodsockervärden igen. Nu åter-
står kampen mot rökningen. Jag har inte rökt på
6 veckor men lurat mig med cigarillrökning vid öl-
drickande. Det har blivit några få vid fem tillfällen.
Så igår kom det stora bedrägeriet. Efter en hekt-
isk dag tyckte jag att jag förtjänade lite belöning
och sög i mig två cigariller. Hela mitt inre skriker
att jag lurar mig själv men odygden segrade.
Söndagmornar är givna att lyssna på radio. God-
morgon världen är alltid intressant och Public ser-
vice ett instutition att lyssna till.
i P2. Lennart Wretlind tar oss med runt hela världen
och till ställen som inte finns i den massproducerade
nöjesindustrin. Idag lyssnade jag på thai folk-funk vil-
ket var grymt bra. Senare ett längre reportage från
Mali där islamitsiak extremister i norra Mali förföljer
folk som spelar eller lyssnar på musik. En variant av
maoisterna i Sverige i slutet på 70-talet som gick till
storms mot rockmusik som imperialistisk. Det är i
dessa små berättelser som man måste skilja på is-
lam och islam. Jihadister är inte mer vänner än naz-
sister i frågan om nationellt oberoende. Jihadister är
som vänsterterrorimen på 70-talet. Oförmågan att ta
helt avstånd från terror sköt vänstern i sank.
Till slut kommer två helt underbara låtar
“Ivan” Reel, Strannie Ludi (Sketis Music) och
“Woman of the Ghetto” Phyllis Dillon, Midnight Confessions (samling, Demon Music Group).
Under en timma har Wretlind tagit oss med till norra Thailand
där man mer är laotier än thailändare, till Mali för att ta vägen
över Ukraina och stanna i Jamaica.
Grönkål är min nya passion. Kolla vad det innehåller och frossa.
Jag funderar på varför det är så mycket lättare att
arbeta med medelklassbarn än med underklassens
barn. De förra har oftast ett mer glatt sinne och klar-
ar bättre att verka i grupp. De senare har svårare att
vara i grupp och klarar bestämt mycket sämre att tå-
la motgångar. Det är stor skillnad.
Jag tänker på min egen uppväxt. Under förra seklet
växte en arbetarklass i styrka. Den var organiserad
och stolt för vad den stod för. Socialdemokratin och
folkrörelserna gav arbetarklassen en inre kompass
och med den en stolhet för vad man var.
Socialdemokratin med benäget bistånd från kommun-
ister och folkrörelserna var ute och värvade medlemmar,
aktiverade dessa i cirklar, fester, föredrag och möten.
Man drev kampanjer och man demonstrerade. Det var
en praktisk skola i demokrati. På arbetsplatser hade
man bokombud och rätt många arbetarhem har FIB:s
bokryggar i sina bokhyllor. Det var så jag började att
läsa. Farsan köpte böckerna men han läste inte men
det spillde ner på mig. Så kan jag tänka mig att det var
i flera arbetarhem.
Detta dog ut med 70-talet. Då började bokhyllor att fyll-
as med prydnadssaker och översatt amerikanskt tant-
snusk.
Facket korrumperades och socialdemokratin blev ett helt
öppte borgerligt parti. Vänstern i övrigt hamnade i ett utan-
förskap utan frågor om vad som bör göras och ännu min-
dre svar.
Så idag står vi med en underklass utan kompass och utan
riktning och i barnen ser vi resultatet.
Det finns ett utbrett tantsnusk i krimgenren i Sverige.
Kvinnor som skriver deckare i Agatha Christieanda.
Det är små historier i små samhällen och med föga
innehåll mer än att det skall vara underhållande.
Så finns sådana som Jussi Adler-Olsen men han är
dansk. Hans krimromaner är tunga och väjer inte för
att försöka förklara vad klasssamhället gör med oss
människor. De två första av hans böcker översatta
till svenska har jag nu läst och tycker att Kvinnan i
rummet ägde de kriterier som skall uppfyllas för att
vara god socialrealistisk krim och till det riktigt spänn-
ande. Den andra Fasanjägarna har samma styrkor
men här finns också psykologiska strukturer kring
flera av huvudpersonerna som går mer på djupet än
vanligen i krimlitteraturen.
Det är lite annat att läsa Adler-Olsen än Clive Curtis,
Tom Clancy, Dick Francis och annan bestsellersnusk.
De senare är som pommes frites. Det är gott och gär-
na med extra salt, men när man är klar gör det ingen
nytta, tvärsom så har man mindre energi i kroppen än
innan och man känner sig lurad.
Adler-Olsen däremot är både fibrer, aminosyror,vitam-
er och mineraler.
Det är stor skillnad på krim och thriller.
Det är en fråga om socialrealism mot eskapism.
Igår ställdes väderleksrapporten
i radion in för att
Mitt Romneys nederlagstal skulle sändas direkt.
Det har aldrig hänt tidigare att svenskt väder fått
stå över för aldrig så viktiga händelser i världen
och hur viktigt är ett nederlagstal av en besegrad
presidentkandiat?
I gårdagens väderleksrapport var det Klass 1 var-
ningar som inte nådde berörda och mången iso-
lerad norrlandsbo ställdes utan information.
Man kan tycka att det är löjligt att uppröras över
detta. Massor av framför allt gamla människor
har dock väderleksrapporten som en viktig struk-
tur i livet. Många som lever vid eller jobbar på hav
eller sjö är helt beroende av vädret. För de som
lever i norra Sverige är det bra att veta om det
skall bli tö eller 30 grader kallt.
Sammantaget är det oerhört mycket viktigare än
ett tal av Mitt Romney. Frågan är vem som tog
det beslutet. Den personen borde entledigas från
sitt arbete då prioriteringen att ställa över vädret
för Romney är ett hot mot nationen och dess med-
borgare
.
Om rapportering från det amerikanska valet
hade handlat om vilka frågor som INTE de-
batteras hade det massiva mediala intress-
et från Sverige kunnat förklaras. Men nu,frå-
gan är om valet ens kan beskrivas som demo-
kratiskt.
Jimmie skriver
artikel i AB. I kommentatorsfältet kan man läsa
att Helin(ans.utg på AB)är antingen kommunist eller nazist.
För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige, att svenska landsting skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.
Läs detta och ställ in på att detta bara är början. Snacka om
att göra hönor av fjädrar.
-Vilka svenska konstnärer står under dödshot mer än Vilk?
-Ett badhus i Malmö hade öppettider så att invandrarkvinnor
skulle få lära sig simma. Vad är det som är så farligt med det?
-Omskärelse används också av judar och är ju utmärkt om man
vill slippa spansk krage. En principiell diskussion måste också
innefatta judendomen och inte bara islam.
-Våldtäkter och muslimska män är ju groteskt. De är säkert inte mer
troende än jag. Stigmatisera juden sa nazisterna. Detta är ett tyd-
ligt exempel på samma typ av propganda.
-Fläskkött i skolan. Vegetarianer vill inte heller ha fläskkött. Många
avstår idag fläskkött av hälsoskäl. Vad är det som är så jävla kon-
stigt med att inte servera död gris?
-Några stollar vill ha sharia, mer kristna stollar inom vissa samfund
lever enligt Bibeln och skulle gärna ta död på allt som är anti-krist.
-Vilka är de nya skolloven?Jag jobbar i skolan och vet inget om nya lov.
-Inga fler skolavslutningar i kyrkan, tack gode gud för det.
Åkessons uppräckning är ju trams. Vem skall ta det på allvar? Tydligen
gör nu massor av svenskar detta vilket är ett sorgligt bevis på det sven-
ska förfallet.
Idag fick jag ett nytt ord i mitt förråd: vedervåga.
Aldrig har jag sett eller hört någon använda det
ordet.
Riskera, våga sig på är ordets betydelse.
Nya varsel tillhör vardagen. Volvo pv varslade förra veckan.
drabbas. Arbetslösheten ökar och då särskilt bland de unga.
Men trots att politken bakom den nuvarande krisen är klar
och det borde finnas ett motstånd så är det ännu lugnt.
Ännu fokuserar de som drabbas mest på att det finns för
många invandrare och det kan de göra och det kan bli en
katastrof om krisen kommer att utmynna i etnicitetens teck-
en. Då kan fascismen och rasismen skapa terror av gamm-
alt slag. Vem vet hur utbredd en nyfascistisk rörelse kan bli?
Våran överhet är flexibel. Om deras rikedom och privilegier
skulle hotas skulle de med ogenerad lätthet slänga lite blatt-
ar på elden för att hålla grytorna kokade.
Boken alla läste på 70-talet
Men inte på över ett sekel har vänstern varit så svag som idag.
Avklädd och sittande med tummen i munnen sitter vänstern i
farstun och undrar varför dörren är stängd.
Vi har antagligen bara sett början på krisen. Inte mycket pekar
på att vi kommer att komma ur den. De privata initiativen som
alltid sägs vara lösningen har spelat ut sin roll. Man kan bara
äta soppan en gång.
Vi läste Frank och förde in tanken att de fattiga skulle gå samman
och i solidaritet vända de rika ryggen
Jag lever på liten budget och har inga skulder. Så jag tillhör
de som i verklighet kan kalla sig fria. Det är inte så många idag
som inte är bundna av lån till banker och när krisen tilltar komm-
er skuldbördan att göra att skulderna kommer att krävas in. Med
ökad arbetslöshet får många svårt att ens betala räntor. Banker
är inga snälla godisaffärer utan företag som vill tjäna pengar.Det
är spindeln i systemets nät.
Fanon satte perspektiv. Vem bar skulden till att jorden hade så många fattiga?
Det kan vara värt att studera hur arbetarrörelsen agerade i början
på förra seklet. Arbetarrörelsen organiserade och utbildade i med
samma energi och i krislägen satte på korken på flaskan. Man ha-
de sett vad alkoholen gjorde med solidariteten och kampviljan och
drogen har ju sedan urminnes tider tillsammans med religionen
passiviserat underklassen.
Det är ingen slump att vi blivit historielösa. Det är ingen slump att
vi inte kan slita oss från Ipoden,TVn eller datorn. Det är ingen slump
att underklassen har fördummats.
Postman varnade för den totala hjärntvätten. Waters gjorde en platta om samma ämne.
Bra böcker. Stora teorier. Men praktiken slutade inte i det som det var tänkt.
Det var för mycket tanke och för lite fötter. En renässans för den solidariska
människan och det goda livet och att det skall gälla alla borde kunna vara en
grund.
Jag har snart sett klart tre årgångar av serien Deadwood. Det handlar
om ett läger som utvecklas till en stad. Tiden är 1876 och framåt. Gen-
ral Custer har dödats vid Lillte Big Horn och Deadwood består av män-
niskor som letar guld och en grupp som lever på deras arbete. Det är
en brutal värld där endast den mest anpassningsbare överlever. Det är
kapitalismens första stadium utan lagar och utan egentlig styrelse mer
än en informell. Här finns en läng rad starka karaktärer som bär berätt-
elsen i 36 avsnitt över tre årgångar. Här finns kvinnor som klarar sig på
olika sätt. En genom ärvd rikedom, en som hustru och lärarinna, en som
alkoholiserad, en som f d hora och en lång rad som praktiserande horor.
Om man ser till dagens situation kan man säga att sakernas tillstånd för-
ändras. Serien har f ö massor av karaktärer som historiskt har existerat
men manusförfattare och regissör har använt dessa historiska personer
i fiktiv frihet. Klart är att serier av denna typ har samma betydelse för mig
som de stora episka romanerna. Man följer skeenden under en lång tid
och en lång rad processer får utvecklas och slutföras. Det skapar ett djup
som långfilmen aldrig har tiden att göra. Om serien är dagens stora episka
roman är långfilmen vår tids novell. Deadwoods språk skapade viss debatt
i USA. Pratade man verkligen så här 1876 i South Dakota? Det gjorde man
inte men språket skall skapa den tidens brutalitet som hela tiden fanns nära
till hands. Med 2980 fucks i serien och med 1,56 fuck-ralaterade ord i minuten
får jag skriva att de lyckats.
Media gick totalt vilse under veckan. Stormen Sandy
blev förstasidesnyhet under flera dagar. Fram till den
amerikanska kusten slog stormen sönder Haiti men
det var inte så viktigt. Det var USA och i synnerhet
som New York var den journalistiska stormens öga.
Rubriker och artiklar väckte tankar om jordens und-
ergång. Så la sig stormen och då kunde man skriva
om annat. Hur verklighetsfrånvänd medias bild är vis-
ar bl a att man skrev att brottsligheten exploderade
under stormen. Sanningen var att brottsligheten und-
er veckan med Sandy i New York gjorde att brotten
minskade med 30%. Media har oftast en atavistisk
syn på människan. Den säger att allt det lägsta hos
människan kommer fram under kriser. Empiri säger
tvärsom.
Stormen Sandy och presidentvalet visar hur media
styr våra tankar, varför denna totala exponering på
USA?
Kina med 1,5 miljarder människor och en stormakt
i vardande vore minst sagt mer intressant att följa
för Sverige. Vad betyder ett byte i makten där? För
oss alla, på gott och ont, gäller att vi måste förhålla
oss till Kina.
Om ingen tror att vi är USA-impregnerade är det ba-
ra att kolla TV-utbudet. 90% av de s k fria kanalerna
har ett utbud som via film, serier och allmän under-
hållning, seriös TV är inget för de s k fria, är till 90%
USA-producerat.
90% Kinastyrd produktion i svensk TV. Vem kan säga
att det inte skulle ha någon politisk betydelse.
När vi införde s k friskolor så startade vi en process
som idag ser resultatet av. Kunskapen har försämrats
drastiskt. Där vi innan friskolornas tid låg i topp i inter-
nationella jämförelser rasar vi nu för varje år som går.
I en studie där man jämförde länder hamnade Finland,
Sydkorea och Kanada i topp med Sverige på 25:e plats.
Utmärkande för de tre länderna i topp vara att de satte
som mål att få med sig alla elever till högre studier. I
Sverige visar statistiken att vi gör tvärsom. De bästa
25% elever i vårt land i dag ligger i topp i internationella
jämförelser medans de sämre rasar lavinartat.
Friskolorna driver på denna utveckling. Vilken friskola
går ut med annonser och kampanjer där de visar upp
program för de som inte skulle klara av mål? Ingen!
Friskolorna har berikat investerare under 2000-talet.
Riskvilligkapitalister sa och säger att detta är en av de
mest profitabla branscher som finns. In och ta över sko-
la. Mjölka verksamheten genom att skära i organisation
och verksamhet och sedan när miljonerna är tagna så
sälj skiten.
Förlorarna i detta är underklassen. Vilka får dras med
underklasskolor där ingen vill vara. De elever som har
föräldrar med minsta medel flyttar och ingen lärare vill
heller vara i problemskolor. Dåliga förutsättningar komb-
inerat med stigmatiserande rykte ger inga bra studie-
resultat.
Tänk då på varför vi nu får en debatt om etnicitet. Var-
för inte klass? Jo för i det första fallet handlar det ju om
etnisk och kulturell bakgrund ihop med gener och i det
andra om fattig och rik. I det först fallet blir konflikten mel-
lan de rika och fattiga vita mot de bruna alternativt en frå-
ga om biologisk och om gener. I den andra handlar det
om klasskamp där de rika privilegier står på spel.
I Konflikt i P1 idag diskuteras detta och av högsta intresse
var avslutningen där G Bush f d biträdande utbildningsmin-
ister går till storms mot profitörer och skolväsendet som ba-
ra gynnar de rika och deras barn. Hon är så smart att hon
begriper att för stora klassskillnader skapar konflikt. Hon
är historiker och kan se vad som händer när makten blir
sig själv gott nog. Det är då det smäller.
Det är självklart att de duktiga och rika måste ha
massor av pengar i lön och arvode för att kunna
styra och leda arbetet.
Det är lika självklart att de som skall göra jobbet
mår bäst av att deras löner sänks eller att deras
anställningar är osäkra.
Det är självklart att de rika och duktiga måste be-
tala lite i skatt så att de orkar att styra och leda.
Det är lika självklart att de som skall styras betal-
ar sin skatt så att de som är rika och duktiga får
fler fördelar.
Detta sammantaget tjänar framför allt de som
arbetar på, säger de rika och duktiga.
På Kunskapskanalen visades ikväll en mycket bra
riken Stella D´oro. Företaget såldes till riskvilligkap-
italföretaget Blynwood vars första åtgärd var att sän-
ka arbetarnas löner med 30%. De 138 arbetarna sva-
rade med strejk. Strejken varade i 11 månader och
arbetarna vann efter ett domstolsbeslut. Då svarade
Blynwood med att sälja företaget till företag som var
känt för sin antifackliga inställning. Det nya företaget
svarade direkt med att flytta produktionen till Ohio.
Det bestående med filmen är ändå med den solidari-
tet arbetarna visar under den långa strejken. De är
från 22 olika länder ursprungligen men kampen för
dem tillsammans. För många av arbetarna blev det
en katastrof i slutändan. Många av dem hade jobbat
i 20 år eller mer och insåg att ett nytt jobb inte blir
lätt att hitta.
Dokumentären visades på Kunskapskanalen och det
är bara SvT som skulle visa en dokumentär som den-
na. Yttrandefrihet och demokrati handlar inte bara om
vad som visas och vad som sägs, utan kanske ännu
mer om vilka berättelser som inte visas och vilka åsik-
ter som inte kommer fram.
Åsa-nisse och Klabbarpan söker en Eulalia och en Kristin.
Igår var jag ute och letade efter en bärbar CD-spelare.
Det tillhör inte direkt hi-tech och när man fråga i butik-
erna så får man en blick som vore man homo erectus.
Jag skyddar mig med att det är till min mor som lyss-
nar på ljudböcker. Till slut fann jag en på SIBA. Då lär-
de jag mig att skillnaden på en som kostar 290:- och
en som kostar 790:- är att den senare har längre batt-
eritid.
På vägen dit och vägen hem höll jag på att bli påkörd
tre gånger. Alla tre förare var galna kärringar som stir-
rade fokuserat framåt och en av dem pratade i mobil
samtidigt. Ett vilt skrik fick en av zoombiekäringarna
att ta ratten men tyvärr fick hon kontroll på sin BMW
igen.
Det var bättre förr
När vi idag pratar om att tillgången till handeldvapen
är för stor får vi inte glömma att vi tillåter att tusentals
idioter sitter varje dag i 1000kilo skrot med vilka de
utgör ett livsfarligt hot mot alla cyklister och fotgäng-
are. Utbildningen för bilister är alldeles för dålig och
om man inte har split vision borde man inte få köra bil.
Överhuvudtaget borde vi lägga om produktionen från
bilar till kollektiva fordon. Vi borde också i respekt för
liv främja cykling och gång.
I väntan på detta borde det bli ett omedelbart förbud
att kommunicera med mobil eller Ipod om man kör bil.
Jag gick med i Röd ungdom 1978 och var med in i döden 1988.
Då hade SKP omformats till Solidaritetspartiet. I Göteborg dela-
des SKP i några få som var med i Solpartiet, några var med i
utbrytningen SKA och ytterligare några få(jag bl a)startade KAGG,
kommunistia arbetsgruppen i Göteborg.
Jag läser därför med stor behållning Magnus Utvik och hans Med
Stalin som Gud. Utvik var med i KU(vilket var VPKs u-förbund)men
tyckte att de var lite mesiga. Han tog därför kontakt med KPS som
hade en bokhandel i Värnamo(senare fick han reda på att under de
sex månader bokhandel fanns var han den ende som rekryterades).
KPS var en grupp som hyllade Albanien och Hodja som enda vägen
till ett bättre samhälle. De var bokstavstroende till Marx,Engels,Lenin,
Stalin och Mao och där Stalin hade viss särställning.
Utvik är en ung man med sök på meningen i tillvaron och likt religioner
kan kommunismen, och särskilt den som aktiverades på 70-talet,kunde
man finna svaren i kommunismen. Det fanns svar på allt. Till skillnad
från religioner var de kommunistiska svaren vetenskapliga. Detta kan
åskådliggöras med de svenskperuaner som hyllade Sendero Lumino-
so i Peru. Denna terrorgrupp var mer bokstavstroende än de flesta:
-Marxismen-leninismen-maoismen är proletariatets vetenskapliga och
allsmäktiga ideologi, allsmäktig för att den är sann. Marx,Lenin,och
Mao är tre oförgängliga eviga ljus. Tanken och handlingens titaner.
Det var mycket "ty Lenin sade" på den tiden. Två personer i Värnamo
eller tre i Göteborg försvarade sin litenhet med att KKP i Kina var sju
personer när de bildades i en källare i Shanghai.
Utvik fraktionerar i KU för att slå sönder organisationen för att sedan
kratsa ut kornen ur denna ruttnande organism. Han lyckas med det
första men inte det andra. Senare blir han flyttad till Göteborg för
att bygga partiet där. Det är han och en man från Norrköping som
skall göra det. Med sig har de Lennart som fraktionerar i KPML(r).
Det går inte bättre i Göteborg än i Värnamo. Utviks lilla värld är KPS.
Alla andra utanför är privatiserade och omedvetna eller rena fiender
som de i de andra vänsterorganisationerna.
Han fastnar i sin fars ord om att han gör gemensam sak med borger-
ligheten i sitt Palmehat och orden från Anders Persson ordförande i
KPS:
Kamrater, jag har inte planerat eller planerar inte att misshandla, tor-
tera eller avrätta några partimedlemmar. Därmed inte sagt att jag tror
att man alltid kan klara kampen utan att få lite skit under naglarna.
Denna typ av stalinister stötte jag inte på. Däremot fanns det inskränk-
ta och världsfrånvända i vår litenhet. Vi skulle aktivera massorna men
de såg jag aldrig skymten av. Vi hade rätt och det gällde att upplysa
massorna och att avslöja klassfienderna. Oftare tog vi strid inom part-
iet och mot de närmaste vänsterpartierna än vi tog kamp mot borger-
ligheten. Det var en paradox som kan förklaras med klassursprunget.
Arbetarna lös med sin frånvaro. Det var nöjda med den socialdemokrati
som lyft dem från mörkret till ljuset.
Utvik får sig en rejäl känga mot slutet av sin karriär i KPS. Han träffar
en man i Brunnsparken som uppmanar honom att läsa Lögnens renäs-
sans av K-Å Andersson. Här ställs en fråga, hur många av de som var
med i centralkommitten i SUKP 1919 dog en naturlig död?Svaret är
att det var två, Lenin och Stalin.
Utvik utesluts för att äga trotskistiska tendenser i sig. Han anges av
sin enda kamrat i KPS i Göteborg. Denne gör detta av välvilja för att
rädda Utvik. Det är verklighetens 1984.
Med Stalin som Gud ingår i en tradition av många som var med i 60-,
70- och 80-talets extremvänster. Många av dem är mycket läsvärda.
Vi hade rätt hela tiden av Torgny Sjöstedt skildrar hans liv med KPML(r),
Vi som visste allt av Torbjörna Arvidsson skildrar uppkomsten i slutet
av 60-talet i Lund, Maoisterna av Hansen/Augustsson skildrar alla SKP-
are och vart de sedan tog vägen, Rebellerna av Torbjörn Säfve skriver
om de smått fantastiska galningarna i rebellrörelsen vilket det senare
också gjorde en dokumentär om vilken finns på SR.
När jag nu fått diabetes 2 så försöker jag att lära mig
hur jag skall leva och framför allt hur jag skall äta.De
råd som finns är inte direkt samstäämiga. Det är allt
från ät mycket fett till lagom till inte alls. Vad jag för-
står så skall jag i vilket fall undvika rena sötsaker.Så
nu har jag under en månad avstått allt sådan sött.Det
fungerar. Inga större abstinensbesvär. Vissa anser
att man inte skall äta rotsaker eller frukt vilket jag defi-
nivt inte kommer att acceptera. Människan han ju un-
der miljoner år ätit detta och om det är något vi är pre-
destinerade att äta är det frukt och rotsaker.
Igår var jag hos en dietist och då fick jag lära mig att
allt styrs av mängden. Det spelar lite roll om man ät-
er grovt eller vanlig pasta eller bröd. Det är mängden
som är det viktiga.Det grova gör att maten ligger kvar
längre i magsäcken och då försenar utfarten för sock-
ret i blodet och det är bra.