Debatten om friskolor borde handla mer om hur vi
har gjort barnen till en vara än om skolan är "fri"
eller kommunal. Varje barn är behäftad med en
pengapåse som innehåller 70000kr. Varje rektor
har till uppgift att dra till sig så många pengapås-
ar som möjligt. Pengapåsen skall helst också va-
ra av den arten att den inte kostar så mycket i ex-
tra resurser. Ett bråkigt barn vill ingen ha. De skap-
ar problem, kostar massa pengar och är ett hot mot
lönsamheten.
En kommunal skola som helt plötsligt får 17 barn från
Somalia gråter blod. De kostar pengar och oftast mer
än de 70000kr man får. Dessutom presterar inte des-
sa barn utan drar ner betygen för hela skolan.Det är
så man mäter idag. Föräldrar som tittar på en skola
kollar betygen från de nationella proven och de skol-
or som har låga resultat får inga nya elever.
Så helst skulle ju alla landets rektorer vilja hitta en fall-
lucka till alla dessa som inte presterar.
Vi mäter barn via betyg. Vi mäter och ger dem pengar.
De skolor som har "duktiga" och "fina" elever får mer
mer pengar till att göra satsningar än de som inte har
det. Det är ju tydliga kretslopp som är igång och de för-
svinner allt längre ifrån varandra.
Vi kan blunda och prata om hur bra det är att vi kan välja.
Men om något blivit tydligt under de senaste dygnen så
är det att alla är vi jämlika men vissa är mer jämlika än
andra.
Berlinmuren stängde in människor i DDR och under de åren
från 1961 och framåt dog 81 människor av dödligt våld. Från
1993 har det stängda Europa orsakat 13000döda som försökt
ta sig in i Europa.
Marcello di Cintio har skrivit en bok om världens alla murar och
vilken skada de gör inte bara för att de stänger ute folk ute för
att de också stänger in.
Det handlar inte bara om murarna och som stänger inne palestin-
ier i Gaza och på Västbanken utan också om Indien som har mur-
ar mot Bangladesh eller USa som har stängsel till gränsen mot
Mexico.
Murar och stängsel skapar ett vi och ett dom. Det skapar inte bara
en faktiskt omöjlighet att mötas utan de skapar också rädslor och
har som vi inte vet vart det skall sluta.
Det öppna samhället är inte så öppet. Världen över ser vi hur de
med resurser stänger inne sig mot de som inte har. De är gathed
communities med eller utan vakter. Det är områden som byggs
för att stänga ute. Vi bygger alltså demokratiska DDRs där vi väl-
jer att vara instängda.
Det värsat exemplet jag hört var från en vän som bodde i Tegaci-
culpa i Honduras där en granne till honom hade inte bara höga
stängsel utan också ta över stängsel. En fågel i en bur. Självvalt.
Litteraturen har alltid varit en trogen följeslagare i mitt liv.
Några författare har varit lite viktigare än andra. Ivar Lo-
Johansson är en sådan. Det fanns en period när jag tyck-
te han var för opolitisk och då i särskilt i jämförelse med
de danska giganterna Martin Andersen-Nexö, Hans Sherfig
och Hans Kirk.
Men med åren har Ivar Los berättelser bitit sig fast. Genom
att skildra en verklighet har det också blivit mer påtagligt nä-
ra.
Han berättelse om faderns skoinköp i staden skoaffär är ju en
fantastisk berättelse om hur klasssamhället grep in i människor
och krympte dem med små medel. Den illvillige strebern till ex-
pedit tar ju all heder av hans far som är analfabet och inte kan
föra sig. Det är och var tändvätska för alla som vill göra upp med
stigman i klasssamhället.
Hans kamp för att få läsa är fascinerande och jag känner igen det.
Han slösade stearinljus och till vilken nytta. Hans far tyckte det var
bortkastad tid. Många av arbetarklassens fädrer hade svårt att se
nyttan av att läsa litteratur. Mången är hans berättelsen om kamp-
en för att få läsa och vidga sina vyer. Klassförtryck kommer också
från de egna. Fribrytare skapar oro.
Jag älskar den hjältemodige gårdfarihandlaren från romanen med
samma namn. Ivar Lo gick på vägarna och sålde. En kväll kommer
han till en kvinna som är änka. Hon inviterar honom att stanna över
natten. Han avböjer av höga skäl. Inte skall han lägra en kvinna som
lever ensam. Han tar ladan och höet istället. Under natten börjar det
regna. Han tar skydd under hönsburarna. Under natten kyls han ner
av vatten blandat med hönsträck men nä'r morgonen kommer är han
nöjd att han hållt på sig och ärat änkan. Han reser sig och går för att
få en kopp kaffe. I dörren möter han en annan gårdfarihandlare som
inte hade samma höga moral som han själv. Sekvensen innehåller
lärdomar som man kan ha med sig genom livet. Frågeställningar som
att kvinnan själv kan ju få bestämma vad hon vill, eller att det egna feg-
heten göms bakom slöjor av moral, dyker upp. I olika perioder i livet
har olika frågor kommit i förgrunden.
Denna typ av små berättelser ur livet är det som Ivar Los författarskap
handlar om. Mentalitetshistoria med klassperspektiv.
Jag minns också hans granne som aldrig tvättade sig och som aldrig
tvättade sina kläder, detta skrev han om i Stockholmaren, och hur Ivar
Lo till slut bestämmer sig för att ta reda på hur det ligger till. Han upp-
täcker att mannen gräver ner sina väl använda underkläder en gång
i månaden och köper nytt. Tvätta var inget för en man.
14.30 Backa, Göteborg: En polishelikopter sågs cirkla över Hisings-Backa under tidiga tisdagseftermiddagen. Polisen vill dock inte uppge varför.
- Vi är på plats i en lägenhet i Backa men jag kan inte säga om det är för att hämta någon eller undersöka något, sa polisens presstalesman Ulla Brehm strax efter klockan halv tre.
- För närvarande har vi tre utredningsärenden i gång i Backa, det vill säga ärenden som har orsakats av tidigare händelser, sa Ulla Brehm utan att vilja närmare gå in på vad dessa utredningar handlarom.
GP rapporterar.
Jag har aldrig varit med om att man tidigare rapporterat att
en helikopter cirkulerar runt en stadsdel om man inte vet var-
för.
På dagen för femton år sedan började det komma signaler på natten
att något var åt helvete fel. Så började TV att sända. Telefonen ringa.
En katastrof hade inträffat men jag visste hur omfattande. Morgonen
efter när jag insåg hur illa det var började jag kolla med alla jag kände
om det var i livet. Snart började det stå klart att flera saknades ur jun-
iorlaget. Juniorlagets lagledare Mats Pilhem, nuvarande ledare för V-
partiet i Göteborg, gjorde ett jättejobb och samlade ihop spelare i klubb-
huset och tog hand om många som var i chock och sorg.
En spelare i mitt lag var mycket illa däran och flögs senare till Uppsala
där det länge var kritiskt om han skulle klara sig. Han gjorde det men fick
kraftiga ärr för livet.
Två spelare från juniorerna klarade sig inte..
Just för att jag visste vilka det var som dog eller skadades i den branden
blev det så mycket mer påtagligt.
Några dagar senare blev jag illa berörd när myterna uppstod. Massor av
unga män som inte ens var där tog på sig hjälteroller.
Det spreds rykten om att det var nazister som tänt på och det var en synn-
erligen hotfull stämning över vad som kanske skulle komma.
Lite senare insåg jag också hur långt gången segregationen var kommen.
De fyra som tände på var kända av flera men ingen ville ange dem till pol-
isen. Det skulle lösas utan polisens medverkan.
När till slut de fyra ställdes inför rätta kändes det ändå som att saker ställ-
des till rätta. Självklart fanns och finns sorgen kvar. För de närmaste kom-
mer det att finnas med hela livet.
Ikväll var det ett fackeltåg och en cermoni.
Någon berättade att man genomför en ceremoni på ett ställe i USA ännu
100 år efter en stor brand som också krävde många liv.
Låt oss hoppas att minnet av de 63 som dog i branden lever kvar på
samma sätt.
I Expressen har man språktest på göteborgska ord.
Över 50% hade alla rätt( så även jag). Orden var:
Knö, Bamba, Svale, Flane, Änna, Exter, Hysta, Lunta,
Tyken och Åpen.
Mina favoriter är annars lö och flö.
"Akademiska grader är ingen mätare på någons omdöme och kunskaper.
Vilket jag ju heller aldrig ett ögonblick har trott sedan jag var barn och trod-
de på katekesen."
Vilhelm Moberg
Otrons artiklar
Du blir som du umgås.
Varat bestämmer tänkandet.
Många människor säger sig sympatisera med SD och
huvuddelen av dem tror jag egentligen är emot den
makt som man upplever vara monolitisk. Man pratar
om gammelmedia, PK-media och sjuklövern. Makten
som monolit. Invandrarfokuseringen är också egent-
ligen också bara ett symptom, inte för de som driver
SD, men för de som sympatiserar. Då det inte finns
något bra alternativ till den monolitiska makten får SD
duga.
Borta är de människor som var med och byggde folk-
hemmet. De sossar som var med och formade Sverige
var sprungna ur nekla förhållanden. Sven Andersson,
Torsten Nilsson, Gunnar Sträng och andra ledande soos-
ar kände klasssamhället i ryggraden. För dem var inte
arbetarklassen siffror i statistiken utan släktingar, grann-
ar eller gamla vänner. Det fanns en genuin känsla att
vilja förändra till det bättre.
Dagens politiker, gällande hela röda valalliansen, har
ett annat klassursprung. De är sprungna ur medelklass
eller överklass och drivs mer av medlidande eller filan-
tropi än av en genuin känsla för dem som finns i de läg-
re klasserna.
Arbetarklassens befrielse måste vara dess eget verk , skrev
en gång Marx och så måste det vara. Det gäller inte bara
klasser utan också nationer eller grupper. Befrielse via om-
bud är altid behäftade med krav från befriaren.
Gillar den med tuttar bättre.
Lou Reed dog på dagen 150 år efter att fotbollens
regler bestämdes i England.
Rockmusik och fotboll.
Jag började lyssna på Lou Reed med Rock´n Roll
Animal. Sweet Jane gick runt på Hitachin med hög-
talare på 2x40w.
De första albumen gillade jag. Första soloalbumet,
Transformer,Berlin, Sally can´t dance och Coney
islands baby. Sedan tog det slut.
För några år sedan började jag lyssna igen.
Magic and loss, New York och The Bells är intres-
santa album. Albumet med John Cale Songs for
Drella intressant.
Ändå är det en liten snutt ur boken Please kill me
av McNeil och McCain som fastnar. Det handlar om
den amerikanska punken och en kvinna berättar
att Lou Reed tände på att man sket honom i munnen.
Så det kan bli.
Jag lyssnar till lördagsintervjun på P1. Mary Andersson
är socialdemokraternas talesman i ekonomiska frågor.
Jag lyssnar till hennes svar. Jag undrar när jag skall få
höra något som inte kunde ha sagts av Anders Borg.
Jag får vänta förgäves. Hon skall genomföra Alliansens
politk med några smärre varitioner. Inga skatter skall
tillkomma. Man skall inte kunna dra av lika mycket som
nu i RUT-avdrag men i stort ligger den ekonomiska pol-
itiken kvar. Mary Andersson är bilden av dagens social-
demokrati. Det är ett part som inte längre svamlar om
att det gamal folkrörelsepartiet har blivit ett parti som
bara har en sak framför ögonen och det är att besitta
makt. I det syftet är man helt pragmatiskt. Man anlitar
personer som man tror är duktigare på att driva borger-
lig politik än vad Alliansen är. Det som påbörjades med
K O Feldt, som fick rejäl fart med Åsbrink, Feldt och Den-
nis ekononomiska statskupp 1985 och som slutförts av
Carlsson, Persson och Sahlin har idag Löfven och And-
ersson som förvaltare. De riktiga sossar som finns kvar
sköts i sank med Juholts avgång. Socialdemokratin idag
förmedlar inte en intressant visionär ide. Det finns inga
visionärer. Ingen vision. Bara förvaltare och förvaltning.
Vår tids fogdar om man så vill.
När europeisk media gör en meganyhet av ett vitt barn bland
romer springer amerikanska soldater i en dödskvadron och mör-
dar folk jorden över.
Jag lyssnar på radioarkivet från 1967. Det handlar om hur
recensenter sablade ner Lena Nyman i Vilgot Sjömans film
Jag är Nyfiken gul. Det var dock inte hennes insats som
skådespelare som bedömdes utan recensenter som tyckte
hon var tjock och hånade henne öppet för det. Man kan frå-
ga sig hur representativa de var. Jag skulle kunna tänka mig
att den större delen av den svenska manliga befolkningen låg
i sin ensamhet och tokrunkade med henne i tankarna.
Konstnären Lars Norrman var mer subtil. Han sa att han
var dödligt trött på de välformade flickorna som han alla
tyckte såg likadana ut. Han sa att om man tog bort huvu-
det på alla kvinnor i skönhetstävlingar skulle man inte kun-
na skilja den ena från den andra. Han var intresserad av
olikhet och av former. En klok man.
Jag tänker på hur dessa recensenter hade regerat på Ner-
mina Lukac som spelar huvudrollen i Äta Sova Dö.
Roslund&Hellströms bok Två soldater skildrar ett gäng som
växer ut och tar plats. Det är en tung skildring om vad som är
verklighet för flera tusen män och pojkar. För alla dem som
säger att det är ondskan som skapar dessa gäng borde läs-
ning av denna bok påtvingas.Nästan alla har ju vissa stigma
som driver dem. Kass uppväxt med föräldrar som inte finns ell-
er som inte klarar sina egna liv(nästan alltid en frånvarande
far), svag eller ingen skolgång, tidig debut i brott vilket ger an-
stalt eller fosterhem och så är de inne i kretsloppet.
Jag kan ibland känna att det skrivna om kriminella gäng är en
konstruktion. Jag har ju levt ibland ett påstått sådan gäng i Backa.
Jag kan ju enkelt avfärda det mesta som skrivs om sakernas
tillstånd här i Backa. Det som finns är kriminella individer och
då särskilt några få. De driver egna strider och har kontakter
med andra kriminella i staden och ur det uppstår strider. Kon-
sekvenserna av dessa personliga strider kan komma att drab-
ba närstående till dessa individer. Det handlar här om vilsna
individer utan större kapital av empati. Det är inga Al Capones
eller Tony Montanas.
I Två soldater beskrivs en verklighet som finns men som ännu
så länge inte har nått till den grad som exempelvis amerikanska
gäng. Alla vi som sett Sons of anarchy vet hur plågsamt det blir
att på ett eller annat sätt lämna gäng som tatuerar in sina gäng-
namn.
Jag fastnar för skildringen av de unga männens s k kärlek till var-
andra. En kärlek som uttrycks med ord men som de skulle döda
för om någon skulle påstå att det var att än just broderlig kärlek.
Men man kan undra. Varför finns det monumentala kvinnoförakt
i dessa kretsar? I boken får också ganska klart för sig att denna
kärlek är ytterst villkorad.
Jag tänker på The Dirt biografin över Mötley Crue. Det är en tegel-
sten som sida upp och sida ner handlar om hur man förnedrar kvinn-
or. De knullar överallt och hela tiden. Men de tycks inte tycka det är
så roligt. Det som är roligt är att få vara med de andra i bandet och
berätta för dem om hur,vem, när, var man knullat. Det är grabbarna
i bandet som betyder något och också här får man känslan av att
det är mer än broderlig kärlek det handlar om.
Så länge jag har levt har jag lyssnat till folk
som varit skeptisk eller hatisk mot den andre.
Romer och tattare har jag fått höra sedan barns-
ben är särkilt förhatliga. Det har kommit från
nära och från högre ort. Den typen av rasism
är särskilt djup och den kommer från alla håll.
Det finns en annan tanke om flyktingar som inte
är ett utslag av rasism utan egentligen motsatsen.
Den fanns inom vänstern(till vänster om VPK) och
gick ut på att man skulle inte fly sitt land utan ta kamp-
en där man var. Flyktingar var ju för veklingar. Det
var ju inte hårda marxist-leninister som flydde sitt
land så vad skulle vi med dem till.
Jag har inte stött på den tanken under de senaste
25 åren men så lyssnade jag Ring P1 och en man
säger att han har svårt för flyktingar som är män i
sina bästa år som lämnat fru och barn och själva
söker skydd. Han menade att de skulle ha stannat
och tgait kampen.
Det är ju något att tänka på.
Å andra sidan är det ju lätt att fördöma ett dylikt be-
teende utifrån vår svenska verklighet där ingen eg-
entligen utsatts för politisk förföljelse sedan andra
världskriget.
I veckan fick Alliansen igenom en skattesänkning i riksdagen
för dem som redan har mer än nog. Det är ju ett hån i sig att
ett dylikt förslag kommer till omröstning men ännu värre är
att om två socialdemokrater och V-partiets ordförande varit
på plats och röstat hade inte förslaget gått igenom. Det sägs
att blankröstning är att kasta bort sin röst, vad är då den arro-
gans mot demokratin som redovisades i veckan då?
Reportern Glenn Greenwald kommer i veckan att släppa mer
av Snowdens uppgifter vilka kommer att visa att den svenska
staten samarbetar mer än vi vet med avlyssning och hur den
svenska staten av Greenwald beskrivs som en amerikansk
vasallstat.
Det tragiska är att de två exempel ovan inte lyckas skapa
skuggan av opinion i jämförelse med att romer skulle ha
kidnappat ett ljushårigt barn. Sverige i allmänhet ropar ef-
ter rasistiska stereotyperför att få hata de som redan är ut-
satta. Demokrati kommer långt ner på listan över det som
skapar intresse.
Filter är ett magasin som är likt amerikansk potatis.
Fin på utsidan och rutten inuti. Den vänder sig till
alla som är inne i systemet, som är mellan 25 och 45
och som absolut inte vill visa några pekpinnar.
De är de som styr nöjesutbudet i stort. De är med i
TV och figuerar i alla sorters medier. De är välutbild-
ade och reser mycket. De som kommer till tals är
musiker. arkitekter, kockar, konstnärer, ja, alla der-
as likasinnade.
I en klassanalys skulle man skicka in dem i övre med-
elklass.
Det borde granskas nogrannare.
Det är egentligen vad Filter inte skriver om som gör det
så tydligt. Det är inte bara formen som är glansig och
bildrik.
I 80-talets början odlades tanken om att det skulle finnas
en mediavänster. Det var en grupp som skulle kontrollera
stora delar av mediautbudet med tankar om fred och under-
givenehet mot Sovjet. Jag tyckte att tanken om en media-
vänster var överdriven och sköt över målet, minst sagt.
Idag finns en kultur- och mediaklass som drivs utan agen-
da men som knyts samman av sitt samhälleliga vara. De
har ädla tankar om underklass och är stora humanister.
De är som historien filantroper. De vill hjälpa men de anser
verkligen inte att de som hjälps är jämlikar. Långt därifrån.
De vill i grunden i första hand skydda sin egen position.
En motsats till Filter är Respons. En borgerlig tidskrift för
debatt, essä och recensioner. Här finns massor att hämta.
De som skriver är öppna med sina ståndpunkter och just
därför blir det extra läsvärt. När Andreas Bergh liberal eko-
nom recenserar Kajsa Ekis Ekmans bok Skulden får man
ganska tydligt bilden klar för sig vad skiljelinjerna går i syn-
en på Greklands ekonomiska kris. Här finns också en essä
om dagens syn på Stalin. De som vill återupprätta honom
och de som vill ge honom plats för insatsen i det stora fos-
terländsak kriget men avstår det kommunistiska projektet.
En annan intressant tanke är att Gulag lades ner helt enkelt
för att det inte var ekonomiskt lönsamt.
Respons är en tidning som visar borgerligheten från sin bästa
sida. Resonerande och utan de brösttoner borgerliga politiker
brukar basunera ut. Öppen utan dolda agendor.
Filmen om masssmördaren Henry av John McNaughton är
en lågbudget som tar sikte på att visa upp en sereimördares
ansikte och vardag. I filmen finns inte en enda polis eller myn-
dighetsperson. Detta var avsiktligt för att visa upp en miljö
utan lag och ordning.
I dokumentären om Henry Kissinger finns ungefär detsamma.
Ingen ställer massmördaren Henry Kissinger till svars. Tvärsom,
han hyllas för allt sitt regisserande dödande. Dubbelmoralens
höjdpunkt är när han får Nobels fredspris 1973. Då pågår fort-
farande Vietnamkriget som tar slut 1975 och terrorkriget mot
Kampuchea är i full gång. Detta krig mot Kampuchea som tar
sin start 1970 och som under åren fram till 1975 gör Kampuchea
till en stor bombkrater, som tvingar folket på landet in i städerna
där svält och sjukdomar börjar härja epidemiskt och där ungefär
1 miljon kampucheaner får sätta livet till Allt detta innan Kmer
Rouge tar makten 1975 och ett annat massmord tar fart under
Pol Pot. Symtomatisk är dock att historien aldrig pratar om det
första massmordet som också är grunden till det andra.
Kissinger var hjärnan bakom terrorn i Kampuchea och terror-
bombningarna mot Vietnam 1972. 4 miljoner vietnameser fick
sätta livet till i konflikten mellan USA och Vietnam. USA bedrev
bland annat annat kemisk krigsföring vilket har konsekvenser än
idag. Vietnamkriget var ett stort massmord där ingen ställdes til
svars och allra minst Kissinger själv.
1975 var året då Fretilin på Östtimor hade kämpar till sig själv-
ständighet mot kolonialmakten Portugal. Det var bara formali-
teter kvarr innan Östtimor skulle utropa sig som en självständig
stat under ledning av Fretilin. Då fick Suharto i Indonesien klar-
tecken från USA och Kissinger att invadera. Kissinger såg Fret-
elin som ett hot mot USAs vacklande inflytande och särsklit då
man förlorat hela Sydostasien. Suharto fick klartecken att inva-
dera med amerikanska vapen. Ett massmord fick sanktion av
pristagaren till Nobels fredspris. Efter ockupationen fortsatte
Indonesien på den inslagna vägen och man räknar med att 25%
av Östtimors befolkning mördades. Ett av historiens värsta ill-
dåd, värre än Ruanda och Kampuchea, iscensattes av Henry.
I Chile valdes Salvador Allende till president. Storföretag som
ITT och Pepsi-Cola uppvaktade president Nixon och varnade
för att alla amerikanska transnationella företag skulle komma
att nationaliseras. CIA fick i direkt uppdrag av Henry att se till
att Allende försvann och att makten skulle komma i händerna
på de vanliga samarbetsmännen i Chile. CIA mördare överbe-
fälhavare Schneider 1970 för att få in rätt folk i armen som tre
år senare skulle genomföra den blodiga kuppen som kostade
Chile demokratin och tusentals liv. Henry var medveten om
och sanktionerade varje steg.
Så Henry Kisisnger är en massmördare som vilken Pinochet
eller Milosovic som helst. 2001 skulle Henry Kissinger inför
rätta åtalad av Schneiders son för mord. På årsdagen för
Chilekuppen 1973 kör så två plan in i Twin Towers och allt
förändras. I terroristjaktens bakvatten kunde Henry, seriemörd-
aren, luta sig tillbaka och se hur hans arvtagare skötte sig
lika bra som han själv under hans glans dagar.
Verkligheten överträffar dikten. Jag tittade på dokumentären Our Nixon
vilken är baserad på Haldeman, Chapin och Erlichmans egna filmer som
beslagtogs av FBI och som sedan glömdes bort. Nu har de dammats av
och med journalfilmer från TV får vi följa Nixon och hans medarbetare
från president till avgång.
Historien med inbrottet hos Ellsbergs psykiatiker och Demokraternas hög-
kvarter som blev hela Watergateskandalen är känd och inget nytt kom fram
där. Det finns samtal mellan Nixon och Haldeman som är roande. Ett hand-
lar om att Nixon sett ett avsnitt av All in the family med huvudpersonen Archie
Bunker. För den som inte minns eller inte sett var Archie Bunker ett reaktionärt
kräk som var så överspelad att han älskades av alla radikaler. Nixon gillade in-
te vad han såg. Det var en hyllning till homosexualitet, enligt Nixon. Sedan föl-
jer ett historisk översikt av bögarnas skada som börjar med arr Sokrates och
Aristoteles var bögar och orsak till grekernas fall och att de sista sex kejsarna
i Rom var bögar allihop.
Nixon ändade Vietnamkriget. Nixon öppnade upp den kinesiska dörren, Nixon
vann historiskt stort mot MCGovern i valet 1972. Ändå är han den mest miss-
lyckade presidenten i historien. Han gjorde fel misstag.
Det finns en underbar scen där Nixon dotter firar förlovning och man har bjudit
dit en gammeldags sångband till Vita huset och de blir presenterade av Nixon
själv och han betonar att gillar dem just för att de ä så gammeldags. Precis när
Ray Conniff Singers skall börja vecklar en sångerska ut en liten banderoll där
det står "Stop the killing" och hon säger några rader om att stoppa Vietnamkri-
get. Det blir minst sagt tyst i Vita Husets festsal.
En dokumentär kan nog inte göras bättre än så här. De autentiska bilderna och
uppspelningen av gamla band talar för sig själva.
Det finns de som säger att hårdrocken skapar destruktivt
beteende och de som säger motsatsen. Jag skulle vilja
lägga mig mittemellan.
Om jag som i förra veckan cyklar till Stenungsund skiljer
det 45 minuter i åktid beroende på vad jag lyssnar på. Om
jag sätter på Cat Stevens går det långsamt men om jag sätt-
er i Avantasia eller Dragonforce går benen automatiskt fortare.
Jag känner en direkt påverkan beroende på vad jag lyssnar
på. Idag kände jag mig lite deppig och slängde in "Valley of the
damned" med Dragonforce. Reaktionen är omedelbar. Håret på
mina armar reser sig och jag känner bokstavligen hur jag fylls
med energi.
Så visst påverkar musiken. När jag laddar CD-spelaren med
tung hårdrock händer något. Min acceptanströskel mot bilist-
er sjunker direkt till noll och det handlar inte om förhandling
vid konflikt i trafiken utan om total konfrontation.
När jag cyklade upp till Stenungsund laddade jag med tre plattor
av Avantasia. Det var Metal Opera 1 och 2 och The scarecrow.
Under resan hade jag fyra konflikter med bilister som inte förstod
att lämna företräde. De fick fingrar och ord som uttryckte det djup-
aste förakt. Adrenalinet pumpade.
På vägen hem hade jag inga tider att passa så det blev Ommadawn
av Mike Oldfield och "Til' We Outnumber 'em" en samlingskiva där
sångare tolkar Woody Guthrie. Vägen hem tog som sagt 45 minuter
längre och var helt utan konflikter.
De ledande inom SD vill ju hävda att de inte är rasister
utan bara kritiska till migrationspolitiken. Det är som en
nykterist som inte vill kritisera alkoholen utan bara hur
Systembolaget sköts.
När man läser Avpixlat där de flesta ledande SD:arna
skriver blir man helt konfunderad över vad det är de eg-
entligen tycker och tänker. Kolla detta:
Zlatan vet att han är bäst på samma sätt som amerikaner vet att USA är bäst, oavsett vad andra tycker om saken. Vad andra tycker spelar helt enkelt ingen roll i sammanhanget. Sverigedemokraterna genom samma psykologi vet att dom har rätt, tillsammans med att påvisa verkligheten som den ser ut, oavsett vad andra anser om saken. Just denna inställning gör att Zlatan och Sverigedemokraterna har en mycket viktig gemensam nämnare som förenar dom, nämligen en amerikansk attityd. Den attityden är något att vara stolt över eftersom det ibland leder till mindre underverk, vare sig det gäller Zlatans fantastiska match mot England, amerikanernas hockeyseger mot Sovjet 1980 i Lake Placid-OS eller Sverigedemokraternas stabila tillväxt inom svensk politik. Om det är något Sverige omedelbart borde massimportera från utlandet är det den amerikanska attityden som Zlatan och Sverigedemokraterna påvisar. Det skulle verkligen berika Sverige.
Björn Norström har skrivit detta och är krönikör på Avpixlat.
Alltså tycker han att en bosnisk invandrarson med amerikansk mentalitet
är ett föredöme för en svensk.
Det säger sig självt att kommentarena till det går varma på Avpixlat.
Några håller med och äcklas av den svenska mesigheten och vissa
så mycket att de vill emigrera.
Några påpekar att det finns sprickor i muren i USA(ett understatement).
Några säger att mesigheten började på 70-talet men innan dess var
det bra.
När jag läser undrar jag vad det är som är SD.
Det är allt och inget.
Vad är de utan sin kritik av invandring?
Vad är de utan sin kontingent av rasister?
Amnesty och Human watch släpper rapporter som visar att
USA använder drönarattacker som en dödligt berusad för-
söker pissa i holken. Det skvätter blod både här och där.
En kvinna med sitt barn på ett fält sprängs i luften. 13 arb-
etare i en tält sprängs utan att ha en minsta koppling till
terroristnätverk. Hela tiden hävdar USA att drönarattack-
erna skyddar amerikanska liv och att de utförs med kirur-
gisk precision.
USA säger sig vara i krig med terrorismen och då terror-
ismen inte har några gränser kan USA slå till var som
helst de misstänker sig se terrorister.
Det innebär att de skulle kunna slå till i Sverige. Den sven-
ska statsledningen vet ju inte till sig i hur servila de skall va-
ra gentemot USA så där kan man inte känna trygghet i att
detta inte skulle kunna hända här.
Naturligtvis ligger det mer bakom än att man vill slå till mot
terrorister. USA vill visa världen att varhelst ett motstånd upp-
står mot hur USA agerar i världen kan detta upptäckas och
slås ner med en liten drönarattack. "Vi ser dig varhelst du för-
söker gömma dig" tycks de säga till oss. Detta att skrämmas
med bomber är ju inget nytt. Hela 1900-talet är fyllt av inhum-
ana bombattacker med tusentals civila som offer. USA bomb-
ade ju Vietnam och Kampuchea med en frenesi som aldrig tid-
igare i historien. Två atombomber över Japan visade vägen.
England terrorbombade tyska städer i krigets slutskede enbart
för att knäcka moralen hos ett folk som redan gett upp.Drönar-
attacker är en logisk utveckling av denna terror.
En av Sveriges ledande radikalätare Mats Johansson är ordför-
ande för tankesmedjan Fri Värld och här kan man läsa om hur
borgerlighetens tänkare ser hur frihet skall försvarars. Tanke-
smedjan hyllar drönarattacker och ser inga problem med lite
collateral damage på vägen mot paradiset. När terrorister tar
livet av sig har det åtminstone en drivkraft att de skall få 70 o-
skulder att förlusta sig med i ett annat paradis.
I hela västvärlden ser vi samma tendens. Brottsligheten
sjunker. I USA har man gjort undersökningar som visar
att det inte är som man kanske tro att poliser blivit fler
och effektivare. Städer som inte ökat sin polisstyrka vis-
ar samma tendens.
Det finns flera teorier om varför det blivit så.
En har Steven Pinker som anser att det beror på en ökad
grad av civilisation. Det kan stämma. Om man jämför an-
talet mord i Sverige på 1800-talet och idag är skillnaden
dramatisk.
En annan orsak är internet vilket gjort att vi tillbringar mer
tid hemma än tidigare.
Vi har också en annorlunda syn på alkoholen. Det är inte
lika socialt accepterat idag att hårdsupa och sedan skylla
aktiviteter på att man var för full. Som alla vet är alkohol
ofta inblandad i all form av våldanvändning.
I USA ser man också en tydlig tendens av att ökad invand-
ring minksat våldet. Det är i synnerjet den asiatiska invand-
ringen som skapat ett annat och fredligare sätt att leva.
Jag läser Två soldater av Roslund&Hellström om ett fiktiv
gäng i den fiktiva stadsdelen Råby. Det kunde vara vilken
av ökända förorter som helst. Personerna i gänget har en
brokig bakgrund och sällan eller aldrig har de upplevt någ-
on god.
Hur många gånger i livet har jag stött på personer som sagt
att anstalten X eller fosterhemmet Y var fantastiska och fick
mig att bryta min kriminella bana och bli en ny och hel männ-
iska?
När det gäller anstalter: Ingen.
När det gäller fosterhem: Några få.
Hur kommer det sig att anstalterna är så usla? Intentionerna
är ju goda. Kunskapen om hur man relaterar till och hjälper
utsatta barn och ungdomar borde ju också vara god.
Står vi inför Quicksyndrom att hjälparna är så fyllda av att
prata om det som varit att man inte kommer framåt, eller
är det precis tvärsom?
Kan vi hjälpa barn och ungdomar från ett trasigt liv till ett bättre
liv i ett samhälle som inte direkt älskar denna typ av utanförskap?
Alla berörda är nog ganska överens att det handlar om fånga upp
dessa trasiga unga så fort som möjligt, men frågan är hur vi gör
där?
Jag hatar egentligen ordet kvalitetsäkra men här har det fog. Vem
kvalitetsäkrar anstalter, fosterhem och behandlingshem? Särskilt i
dessa tider när vilken stolle som helst kan öppna hem.
Hundra år av misslyckanden borde ju stämma till eftertanke.
Marknaden kryllar av böcker som predikar mental
träning. Vi kan tänka oss till ett bättre liv och vi kan
tänka oss in i situationer som när de uppstår så lös-
er vi dem.
Vi borde ju i princip vara enormt rustade att klara av
våld i alla dess former. Aldrig tidigare har väl männi-
skor, åtminstone i Sverige, läst så mycket kriminal-
romaner och sett så mycket våld och mord på TV,
i datorn och på bio som idag. Och ändå, när det kom-
mer till verklighet krymper vi. Vi skräms till det inner-
sta av våra väsen. Få klarar att möta våld i verklighet-
en oavsett hur mycket de läst eller sett. Bara praktik
kan hjälpa. Bara om man upplevt situationen och om
man läsa av det man möter kan våld mötas under kon-
troll.
Det är synd om alla dessa anonyma hjältar som tror
de via dataspel kan möta vad som helst. I den anony-
ma cyberrymden finns inget motsånd. Det finns inte
ens något som kan avläsas, allt är personligt, upp till
en själv, man styr allt och det blir som man vill. När des-
sa anonyma cyberhjältar möter verkligheten krossas
deras bild av allting till atomer och obegriplighet.
Jag är alltid lite skeptisk till reportage som målar
fan på väggen. Det kan vara stadsdelar som sägs
vara helt styrda av kriminella gäng och att det finns
ett våld som vi inte ens i våra vildaste drömmar skul-
le tänka oss. När jag läser att de senaste skjutning-
arna vid Friskväderstorget skulle vara en uppgörelse
mellan Backa och Biskop och sedan att ingen av de
sex gripna är skriven i Backa blir jag betänksam.Vet
vet hur det i verkligheten ligger till? Det käns som om
även polisen spekulerar. Särskilt då de säger att de
inte vet. Frågan är varför de slänger ur sig spekulation-
er utan att ha kunskap?
När man får ta del av reportage från städer världen över
är de skrivna av journalister som aldrig anklagas för un-
derdrifter och när det skildras fiktivt handlar det om män-
niskor som aldrig satt sin fot i socialt utsatta områden
eller som flytt därifrån och har ett egenintresse att hero-
isera sin bakgrund.
När Expressen gick ut med att Blendas Gata i Backa
var landets näst farligaste gata att vara på kände jag
mig överraskad. Jag bor nästgårds och cyklar förbi där
ett par gånger varje dag. Jag upplevde aldrig någon skräck
eller såg något annat än att under ett par månader sam-
lades en grupp män vid butiken som då fanns.
När man sedan läser att antalet mord aldrig varit så lågt
som nu kan man ju undra varför vi inte är glada över att
vi blir alltmer civiliserade utan älskar att gotta oss i elän-
de.
Jag hade träning med skolan på våran lilla plan idag.
I ögonvrån såg jag något som gick in i klubbhuset
som jag direkt kände inte skulle vara där. Jag gick
in och lyssnade men det var alldeles tyst. Jag koll-
ade runt i alla öppna ytor men jag såg inget.
Ute på planen igen hade jag ett öga på utgångarna
under resten av träningen. Jag såg inget. Den lille
förslagna tjuven måste ha gömt sig väl. Han hade
varit inne i materialrummet och försökt att lirka ut
matchtröjor och en mobil var borta.
Det finns inte en chans i världen att jag skulle kunna
lämna ett giltigt signalemnet på honom mer än att
han var ca 1,50, hade en grå munktröja och om jag
skrev på Avpixlat att han hade afrikanskt ursprung.
Ilsk över att inte tagit honom på bar gärning var jag
en stund men sedan ganska nöjd med att jag inte
gjort det. Vem vet vad som då hänt?
Jag kollar sällan på TV. I fredags hade jag en dipp i livet och
låg utslagen i soffan och satte på just Tv:n. Jag fick se en
anakronistisk version av Edvard Persson i ett mer än löjligt
frågeprogram. Herregud, är detta för vuxna människor?Symp-
tomatiskt är att programmet hämtat inspiration från Creedence
i särklass sämsta låt.
Sedan kom Skavlan. Trivselfascism har detta program anklagats
för. Jag förstår det. Dock inte när Özz Nujen är med. Nujen är en
gerillasoldat i kampen mot trivselfascism. Förre norske statsmini-
stern Stoltenberg satt där och försvarade Fremskrittspartiet mot
att dessa skulle vara rasister. Det är ingen skillnad på Sverige och
Norge i det fallet. Korporativismen är ingen enskild svensk företeel-
se. Nujen svarade:
"Till
exempel vill man massdeportera romer från Norge. Och det är både Höyre och Fremskrittspartiet. Om det inte är rasism, vad är då rasism?",
Just denna sekvens klippte NRK bort när det skulle sändas i Norge.
Så pinsamt för NRK.
Det fick vara nog. Jag valde boken resten av kvällen och natten.
För mycket TV är elektronisk lobotomi.
Intressant att följa hur rasismen arbetar i Israel.
Moderaterna är en organisation som slimmats efter
principerna i New Public Management. Oavsett om
Reinfeld och Borg bryter mot principen om att vara
ett renodlat skattesänkarparti hörs inte ett uns av
kritik. Alla är överens och det är påbjudet att man
skall vara det. Det skall inte finnas några sprickor
i muren där ondskan kan ta sig in och förstöra org-
anisationen.
Socialdemokraterna gör på samma sätt. En kritisk
röst som Juholts knäckte man genom att undermin-
era honom som person. Man angrep honom inte po-
litiskt utan genom hugg i ryggen och utanför den off-
entliga scenen. Uppgifter om hans lägenhet eller om
konstiga och illa underbyggda uttalanden kom inifrån
det egna partiet. Man kan också se hur partiet söker
få bort en krtisk röst som Sommestad som trots stort
folkligt stöd lyfts bort från valbar lista. Hon är lite för
egensinning och följer inte partilinjen tillräckligt.
Det slår mig att både moderater och socialdemokratin
lärt sig av Lenin. Ja, att New Public Management är
uppkommen ur Lenins partiteori och då i synnerhet
det som handlar om demokratisk centralism. Det sen-
are handlar alltså om att när partiet tagit ett beslut är
det upp till alla att lojalt följa beslutet oavsett vad man
tycker om det( om det var något jag hade svårt för var
det just detta. Jag skulle försvara saker som absolut
var emot.och jag skulle göra the för ett greater good).
Sålunda kan man se att nyliberalism och leninism i
mycket sammanfaller vad det gäller det praktiska ut-
förandet av bestämd politik.
Det är märkligt hur man kan smyga in ideer i makten och
de kan etablera sig utan att det förs en diskussion om vad
som sker. Om någon gått ut sagt att vi skall genomföra he-
la det nyliberala projektet inom några decennier hade det
mötts av en proteststorm som heter duga.
Nu smög man in det istället. New Public Management let-
ade sig in i företag, i kommunala förvaltningar och slutlig-
en tog sig denna parasit in i och tog över tänkandet för mod-
eraterna, vilket inte var så svårt, och socialdemokraterna,
vilket är mera märkligt.
Det handlar alltså om att mäta allt. Det handlar om resultat-
räkning när handhar elever i skolan eller sjuka på avdelning.
Allt skall mätas och utvärderas. I en sådan värld går empati
och humanism förlorat. Inte konstigt att de gamla får det svårt.
De är ju inte längre produktiva. Deras roll är skapa värde för
sjukvården. Deras roll är att skapa värde för konkurrerande
sjukvårdsformer. De har inget egenvärde.
Det andra som kommer med mätfascismen är allt prat om loja-
litet. Kritik är att vara illojal. Jag minns 2001 när den dåvarande
chefen för omsorgerna i Torslanda SDN ville att vi som kom nya
skulle skriva under en lojalitetsförklaring till SDN. Vi bad henne
fara åt helvete. Det sved förstås men det tog tio år innan de fick
ta ut sin hämnd.
Jag vill minnas att när man läser om liberalism och frihet att ytt-
randefrihet är en viktig sak. Så inte med New Public Management.
Det nya Sverige är inte mer lyhört och demokratisk än ett USA
eller England där lojalitet till företag går före allt, även liv om det
skulle stå på spel. Den nya fria världen påminner om den som Hux-
ley skrev om för 80 år sedan. Om man har det rätta åsikten kan man
förmedla den i så många forum som finns. Om du har en avvikande
är det bäst att du är tyst. Det fria Sverige är inte så fritt. Idag kan
man lättare använda repression än i gamla öststaterna. Kontroll
över etablerade medier kan skapa denna nya värld. Det är märk-
ligt hur torftigt det offentliga samtalet är. Det hörs sällan något om
visioner eller solidaritet. Det stora frågan är varför det är så?
Igår small det i Biskopsgården. Igen. Mitt på ljusa dagen
åker en bil fram och det skjuts på ett torg. På Flashback
konstrueras den ena konspirationsiden efter den andra.
Organiserade nazister har här ett forum att framföra sina
geniala biologiska förklaringsmodeller. Det är invandrar-
nas fel och det är mångkulturens fel. Det är mantra som
upprepas gång efter annan.
En ljushuvud säger att maffian i Malmö tvingats därifrån
och flyttat till Biskopsgården.
Det skjuts. Vilka är det som skjuter? Unga män, arbetslösa,
dålig skolgång, trasiga hemförhållande och svag självkäns-
la. Unga män som letar efter sammanhang att vara i och
de letar efter bekräftelse.
Samma modell kunde lagts där jag växte upp för 40 år sed-
an. Den stora skillnaden är att vi inte hade lika stor tillgång
till vapen. Vi var häftiga med stilleter och batongstilleter.De
gjorde också skada men hade inte samma effekt. Vi hade
inte heller internet. Media skrev inte om tillfälliga ungdoms-
bråk. Folkhemmet hade lika många eller fler mord per år än
idag.
Ungdomsgäng då ansågs vara en uppfostringsfråga. Det var
ingen som drog långtgående slutsatser om maffia eller liknan-
de. Ungdomsgäng finns dokumenterat alltsedan stadens till-
blivelse. Gårda, Olskroken och Lunden slogs redan på 1890-
talet.
En särskild myt som odlas är att förr slogs man mer renhårigt. Man slog inte på
någon som låg. Myten som odlas är att det vara rena och ärliga knytnävskamper.
Det finns inga som helst bevis för det. Mobbar som hoppade på ensamma och
slog tills man inte orkade längre var vanligare förr.
När det gäller skjutningarna idag kan man tydligt se att polisens
agerande ger resultat. Stora direkta polisinsatser skapar lugn
för tillfället. Det är mer långtgående insatser som saknas. Pol-
isen kan släcka bränder men inte hindra att de uppstår.
Tyvärr är prognosen inte så bra. Nedmonterandet av folkrörel-
serna gör sig nu påminda. Vem skall organisera folket i förort-
erna? På 30-talet i de stora krisernas tid var det olika folkrörel-
ser som organiserade dans och fest, fortbildning och olika and-
ra former av aktiviteter så att inte folk skulle supa, slåss och va-
ra allmänt destruktiva. Idag finns inte den organiseringen som
vapen mot förfallet.
Vi har en stor grupp gamla i vårat samhälle som
vi helst sopar under mattan. De är inte längre prod-
uktiva och har tydligen därför ingen roll att spela
och det tycks inte heller som våra styrande tycker
att vi skall ödsla resurser på dem.
Vad får vi för samhälle om vi fortsätter tänka så?
Vad gör vi med alla med olika former av funktionshinder?
Är den förhatliga nazismen så långt bort?
Då under Nazityskland genomfördes en eutanasikamp-
anj där bussar åkte runt i Tyskland och gasade ihjäl alla
improduktiva. Man räkar med att prologen till de stora ut-
rensningarna i koncentrationslägren kostade över 300000
människor livet. Alla visste vad som skedde. Få gjorde mot-
stånd.
Min gamle far som inte vågar gå ut då han är rädd att för-
lora riktning och inte hitta hem kommer inte ut då min mor
blev påkörd av en bil och har svårt att gå. Jag kan hjälpligt
åtgärda det men hur många är inte ensamma och bara sitt-
er hemma utan att komma ut eller ens få sällskap.
Utan interaktion med andra människor och utan stimulans
för både kropp och själ som en enkel promenad blir man
sjukare och dör fortare.
Det finns massor av unga människor och massor av andra
arbetslösa som inte hittar arbete. Bert Karlsson, han av alla,
föreslog att man skulle lägga på ett par tusen som man bet-
alar i understöd så att det blev till en lön och sätta alla dessa
i arbete med att upprusta omsorgen av våra gamla.
Det skulle kanske även vara ekonomiskt lönsamt i förlängningen
då de gamla skulle må bättre och inte behöva uppsöka sjukvård
så ofta och alla de som skulle få ett arbete där åtminstone några
skulle se viktigheten i det man gör och därmed också de få ett
lyft i tillvaron.
Definitivt skulle massor av fler människor må bättre. Må bättre är
svårt att defieniera i kronor och ören. Vi har heller aldrig bemödat
oss om att mäta känslors betydelse för ekonomi, Allmänt vet vi
dock alla att människor som är vid gott humör producerar bättre
och genererar ett klimat som ökar produktion.
Man kanske skulle införa en allmän värnplikt där vi utblldade unga
människor i humansim och empati och där praktiken bestod i att
verka bland gamla och de med funktionshinder som har olika sor-
ters behov. Vi hade för en allmän värnplikt för att försvara landets
yttre gränser. En modern allmän värnplikt skulle försvara våra inre
gränser.
1989 mördades 129 människor i Sverige. 2012 mördades 67 människor. 2012 var det år som minst människor mördades i modern tid. För att förtydliga gäller det hela landet Sverige. Så alla som säger att det var bättre förr ni har fel. Ni som säger att det mördas mer i och skyller på "massinvandring" och att andra kulturer mördar
oftare ni har också fel. Det vanligast förekommande mordet är fortfarande där männ-
iskor känner varandra sedan tidigare och ofta är alkohol inblandat. Kvinnor, som inte vågar gå ut därför att de är rädda att möta våld , har mer att frukta att stanna inne. Våld mot kvinnor handlar nästan alltid om "nära och kära" som bankar på "sina" kvinnor. Detta "inre" våld är det som är svårast att göra något åt.
När man slår på massmördare i Sverige kommer följande namn upp:
Mattias Flink, Nils Petter Hagström,Tore Hedin, John Filip Nordlund,
Fredrik von Sydow och Tommy Zaetreus.
Seriemördare:
Anders Lindbäck och John Ivar Lövgren
Anders Hansson en ung 18-åring mördade 26 patienter på Östra Sjukhuset
i Malmö och ytterligare 15 utsattes för mordförsök. Detta var 1978.
GP berättar om Gunilla Lindblom Allander som anklagade en
bulgarisk tiggare för rån mot henne. När polisen undersöker
det s k brottet växer bilden fram av något annat. Hon har hitt-
at på. Anmälan är en del av hennes kampanj att bli förtroende-
vald hos moderaterna.
I P1 igår berättade Cecilia Udden om båtflyktingar. Hon var ytterst
konkret och jag tror att det är så detta måste beskrivas. Det går
inte att förmedla bilden av ett helvete med att skriva att 137 båt-
flyktingar druknade. Det går in i andra örat och ut i andra.
Hon berättar om tre små flickor som druknade utanför Alexandria.
De var flyktingar från Syrien. De flydde kriget. Båten kapsejsade
och flickornas mor ställdes inför valet att rädda sitt handikappade
barn eller något av de tre andra. Modern och den handikappade
dottern sitter nu i arrest anklagade för illegal flykt.
Inför valet 2014 kommer antagligen frågan om vinster i
välfärden att bli en av de stora frågorna. Det är av nöd-
vändighet så att man borde ställa frågan större. Skall
vi ha friskolor överhuvudtaget? På vilket sätt har vi fått
en bättre skola generellt sett sedan friskolereformen?
Inte alls. Segregation galopperar. De duktiga eleverna
med ambitiösa föräldrar tar sina barn från förortsskolor
och kvar blir de som inte är det. Raviner uppstår mellan
de som har en tydlig begåvningen och de som man får
leta lite längre efter att hitta densamma. men framför allt
har vi en skola för barn till rika och en för barn till fattiga.
Klassamhället byggs in i skolan. Det blir som i typ Frank-
rike där överklassens barn går i särskilda skolor och uni-
versitet och där rekryteringen till all form av makt komm-
er från dessa utvalda universitet.
Friskolereformen var inte till för att öka valfriheten. Den var
till för att säkerställa klasssamhället. Innan friskolereformen
kunde man starta kooperativ och stiftelser kunde driva skol-
or, men under statlig kontroll. Det var i viss mån en skola för
alla på någorlunda jämlika principers grund.
I fråga efter fråga kan man se hur sossarna ryckts loss från
sin ideologiska grund. Sossarna kommer att gå till val på att
hindra vinster i välfärden för det har deras PR-grupp nosat
upp att det finns en opinion för. Däremot kommer de inte att
ta en ideologisk strid i frågan.
2008 pressade Alliansen på om att skärpa reglerna vid
sjukskrivning och långt tidigare hade vi tagit bort karens-
dagen. Många varnade för att folk skulle gå till jobbet sju-
ka och att det långsiktiga konsekvenserna skulle bli att
sjuktalen ökade och att de som blir sjuka i ett senare ske-
de blir det under längre tid än vad de skulle bli innan syst-
emen ändrades.
Nu är vi där. I år 2013 är sjuktalen högre än 2008.
Repressionen mot sjuka slår bakut.
Tyvärr finns inte mycket som talar för att våra politiska part-
ier tar lärdom och ändrar sig. Kostnaden är för hög och sju-
ka är ingen prioriterad målgrupp för valmaskinerna.
Idag styrs ju inte våra politiska partier av ideer eller en ideo-
logi utan av opinioner och då helst de eget beställda. Det vik-
tigaste hos ett parti är den grupp som kollar åt vilket håll vind-
en blåser. Det var därför de etablerade partierna och då i syn-
nerhet sossarna och moderaterna plockade in Ny Demokratis
invandrarprogram och gjorde det till sitt eget. Ny Demokrati
försvann men deras politik hade flyttat in i det etablerade.
Frågan är hur de etablerade ställer sig till det ännu större hot-
et Sverigedemokraterna. Här finns ju massor av röster att häm-
ta. Det är bara en fråga om tid innan första stora utspelet kom-
mer från moderater eller sossar där man kommer att ta kamp
om SD:s väljare.
Att vara sjuk eller invandrare är ingen bra position i Sverige anno
2013 och ännu mindre 2014.
I DDR fanns arbetsplikt. Det innebar att de inte hade någon
officiell arbetslöshet. Om du var utan arbete tilldelades du
något som staten tyckte att du skulle göra. Det innebar att
en butik som sålde en brödlimpa kunde ha tjugo personal.
Alliansens arbetslinje påminner om detta. Det jagas arbets-
lösa. Myten om den late arbetslöse kan bara odlas av den
aldrig varit det eller som inte har någon kontakt överhuvud-
taget med utanförskap. Stigmatiseringen av den arbetslöse
har ju också det goda med sig att de som har arbete skräms
av utsikten att bli det. Vi får då ett utmärkt klimat för lönesänk-
ningar och tysta medarbetare.
Tänk om V-partiet kunde vara mer offensiva i sin politik
och strunta i taktiken och skicka iväg sitt PR-folk. Det
finns ett stort behov av ett parti som tar tag i politken
och avskärmar sig från den politska smet som är idag.
Var finns visionerna om det goda samhället?
Hur kan de se ut?
Idag utgår alla politiska partier från den verklighet som
är och ingen tänker framåt. Lite mer skatt eller lite mindre
skatt. Lite mer tämligen meningslösa arbeten eller lite mer
arbetslöshet. Lite mindre miljöskada eller lite fler kärnkraft-
verk. Lite kritik mot kungahuset eller lite mer underkastelse
till en drottning som gör allt för att ärerädda sin nazistiske
far.
Sossarna är ett borgerligt parti som slåss med moderaterna
om att vara det sanna borgerlig alternativet. Det finns man-
överutrymmer för en visionär vänsterpolitik.
Idag är vi i ungefär samma ideologiska kyla som i slutet av
1800-talet. Vissa saker är så stigmatiserade att tala om att
tystnad får råda. Då kunde man åka i fängelse för kritik mot
kyrkan eller kungahuset. Idag åker man inte fängelse utan
får en skitstorm eller total tystnad. Frågan är vad som är
värst.
Om imperialismen råder tystnad. Sverige gör drängtjänst
åt USA i Afghanistan och borgerligheten är beredd på nya
uppdrag. Var tog tanken om internationell solidaritet vägen?
Idag verkar alla indoktrinerade om tanken om en världsom-
spännade terrorism vilket inte är mer sann än den om den
judiska världskonspirationen.
V-partiet skulle inte behöva slänga fram marxismens klass-
iker och skrika ut proletariatets diktatur, något har vi lärt oss
från 1900-talet. Men visioner om hur makt korrumperar och
stagnerar samhällen och tänkandet och framför allt visoner
om motmakter borde finnas plats för.
Janne Josefsson gick till storms mot Hanne Kjöllers
bok En halv sanning är också en lögn. Den mannen
har ju inte mycket självkritik i sig. För några år sedan
var han i Backa och gjorde ett av de mest tendentiösa
program någonsin. Josefsson hade bestämt sig för att
alla var rädda och att polisen var tvungen in och röja
för att gamla tanter skulle bli lugna.
Inte en avvikande åsikt redovisades. Bilden av Backa
som laglös stadsdel permanentades. Trots det hände
något radikalt. Goda krafter samlades. Backa BK bild-
ades. Unga män gjorde en egen grej som de kunde kän-
na samhörighet i och stolhet över.
Josefsson var inte utan efter att skaffa sig en verklig bild
av vad som hände utan att hitta bilder för sin hypotes.
Skall det bli bra TV måste det ju till katastrofscenarior.
Än idag, några år senare, kommer programmet upp i sam-
tal och alla jag pratar med är äannu förundrade. Då handl-
ar det om "vanligt" folk. Människor som bott i Backa i många
år kände inte igen sig. De gillade inte det som hände men
upplevade inte den panik som polis och stad gav uttryck
för.
Brandkår och ambulans vågade sig inte in i Backa.
Taxichaufförer vägrade att lämna eller hämta i Backa.
Bussturer ställdes in.
Det skapades en bild av belägrad stad. Jag som bor mitt
i orkanens öga vaknade natten då de massbrändes bilar
men för övrigt ingenting.
När man distribuerar rädsla kan man skapa samhällen som
genererar rädslan till nivåer som kan bli okontrollerbara.
I kaliber i P1 är idag ett reportage om dödsskjutningar
i Göteborg och då i synnerhet i Biskopgården. Mönst-
ret känns igen. Det finns organsierade gäng i Backa
och Biskopspsgården. De mest organiserade säger
till de unga att bränna bilar och att skjuta vilt för att
på så sätt skapa en anrki som dessa organiserade
skall dra nytta av. Det är att övertolka verkligheten.
Det finns ingen sådan organisering. Det finns inga
sådana masterminds i områdena.
I flera av dessa skjutningar handlar det om simpla
saker som bråk om flickvänner eller hämnder för
diverse oförätter. I en av skjutningarna i Backa för
några år sedan var det två unga män som påtända
och höga som hus råkade komma åt avtryckaren och
börjadeatt skjuta på sig själva.
Problemet med denna typ av rapportering som polis
ger och som media följer med i är att det handlar om
onda individer som styr allt och det man kan göra åt
problemet är att angripa individer med framför allt mer
polis.
Det är den gamla bortförklaringen som dyker upp om
att de kriminella som begår brott har lurats in i dåliga
sällskap av onda individer. Lyfter man bara bort dessa
onda individer blir allt bra. De som skall göra det jobb-
et är polis.
Sällan eller aldrig lyfts de goda exemplen. Varför har
det blivit lugnt i Backa? Istället fortsätter polisen att
sprida rykten om ett organiserat kriminellt Backagäng
och idag fick jag reda på att det finns ett yngre Backa-
gäng. Det senare enligt en enskild polis i Biskopsgård-
en.
En man kommer till tals i reportaget sätter fingret på pro-
blemet. Unga män i socilat utsatt område utan pengar ser
en värld omkring sig där pengar finns i överflöd men som
inte är för dem. De lyckas inte i skolan. De får inga jobb.
De kommer inte in i några samhälleliga sammanhang.
Ja, grunderna för kriminalitet sedan urminnes tider. Det
borde vara någon tvekan om orsakerna. Det som hävdar
annat borde ställas till svar. Den som skyller på indviden
och ondskan lever kvar i en tid när man ansåg jorden va-
ra platt.
SD hävdar ju att bara muslimer begår gruppvåldtäkt och
att detta är mycket vanligt. De hävdar också att det är unga
svenska flickor som utsätts. De vill ge en bild om att det
finns en muslimsk plan på att våldta svenska flickor.
För att sjösätta denna bild går de bokstavligt över ån efter
vatten. En gruppvåldtäkt i Tyskland, Danmark eller Norge
rapporteras sorgfälligt. Idag handlade det om en i Oslo.Fy-
ra män gruppvåldtar en 12-åring. Rubriken är att fyra mus-
limer gruppvåldtar. Man kan fråga sig om de hade skrivit
att fyra kristna våldtar om det varit etniskt svenska unga
män?
Igår stod jag ute och rökte vid Stenungsbadens hotell.
Sverige hade precis slagit Österrike och jag var närm-
ast euforisk. Zlatans avgörande mål var ju som en en-
da lång utlösning. En grupp män stod en bit ifrån. De
kom från en stor transnationell koncern och såg ut att
vara män en bit in i karriären. Två av männen spydde
galla över Zlatan. Han var fan inte svensk, han var obe-
haglig och inget skulle få dem att känna glädje över att
han gjort mål, inte ens ett mål som tog Sverige till ett
play-off om en VM-plats. VM i fotboll är den största en-
skilda händelse som inträffar på vår jord vart fjärde år.
Jag cyklade hem och i Kode stannade jag för att dricka
och röka lite. Jag fick ett SMS. En vän skrev att han var-
it med om en synnerligen obehaglig händelse. Vid en
spårvagnshållplats hade två poliser brottat ner en ung
man som inte gjorde motstånd. hans vänner gjorde ing-
et motstånd.De slog den unge mannen som låg ner och
hade fått handbojor. Min vän försökte gå emellan men
blev bryskt undanknuffad och varnades för att han också
skulle bli arresterad. Det var övervåld. Poliserna vägrade
att uppge sina namn. Jag undrar vad som rör sig i polisers
huvud. Om de tror att alla unga de möter är potentiella mör-
dare eller med i kriminella gäng så blir det naturligt att ban-
ka på lite extra för att markera.
Så kom jag fram till Selma Lagerlöfs Torg. Jag köpte en
morotsjuice och rökte. På bänken framför mig satt en myck-
et välklädd man i någon slags väntan. På parkeringen stod
fyra unga män och kommunicerade som unga män brukar
göra, alltså de skriker till varandra, tjoar och jag undrar ibland
hur de kan få något ut av all denna till synes ordlösa ljudmas-
sa. I vilket fall startade två av dem sina mopeder vilket lät rätt
jävligt de också. De åkte mot mig stannade och hälsade som
vanligt är bland unga invandrarmän och for sedan iväg. Då
reste sig den välklädde mannen och gick till sin fina nya bil
och jag förstod att han inte vågat gå till den när de unga män-
nen stod där.
Jag kom hem. Satte på kaffe och gjorde några smörgåsar och
inmundigade detta och rökte. Jag gick till min vildvuxna tomat-
planta och såg att jag fått min första röda tomat. Det är lite lycka
det.
Observera bollen på bilden! Den har jag skänkt(egentligen är det ju HBFC).
Min dotter har nu varit borta i snart två månader och nu har jag fattat att det
inte är Johannesburg hon är i utan Kapstaden.
Med stigande ålder kommer nya ord in för att
man skall behålla sin socialitet. I relation till
kvinnor som med stigande ålder inte alltid har
det så glatt i underlivet måste man lära sig or-
det lubrikation.
Lubrikation= fukting av slidans slemhinna.
Snart är det dags att lägga till post-prostatektomi
eller ansträngningsinkontinens i den vardagliga
vokabulären.
1984 var året då min första som kom till världen. jag
kan idag se hur svårt jag hade med den stora omställ-
ning jag hade i det privata. Ett barn är en punkt för solo-
livet.
Det fanns dock en yttre värld då som gjorde att saker blev
svårare.
Jag var med i SKP som höll på att lösas upp. En grupp ute-
slöts några år innan och bildade ett eget parti SKA. Det kän-
des som om att vi försökte öka genom sönderfall i många
organisationer. Den stora kollektivistiska iden blev till per-
sonliga gatulopp där jaget blev viktigare än det stora vi-et.
I detta levde jag.
Jag minns hur svårt det var att förstå att vi skulle vara vak-
samma på stöd till ANC då dessa var bundna till Sovjet ell-
er att Chile spelade en positiv roll i världspolitiken då de helt
klart var emot Sovjet. Sovjet var det stora rovgiriga imperialist-
makten. Vi skulle blunda för den nyliberala epok som startade
med Reagan och Thatcher. Afgahistan hade vår fulla uppmärk-
samhet. Däremot fanns tveksamheter hur vi skulle ställa oss till
Grenada elller ens Falklandsöarna.
Rockmusik ansågs av SKP vara imperialistiskt och det skulle vi inte
lyssna på. Dock gick Lasse Tennander bra. Många timmar ägnades
åt att rebelliskt ändå lyssna till den förhatliga rockmusiken.
Tiden innan Andra Världskriget lades som en karbonpapper på
vår tid och Sovjet var Tyskland. Allt kretsade kring detta.
Idag kan man ju förvånas över hur fel det blev. Men jag tror ändå
grunden var att de flesta hade svårt med Kampuchea och Pol Pot.
De flesta hade svårt att förstå hur kommunistiska Vietnam( deras
befrielse var ju motorn i hela vänstern på 60- och 70-tal) kunde
dels hamna i krig mot Kampuchea(kommunistiska stater skulle
ju enlig teori inte kunna kriga mot varandra)dels hamna i nära
krigsläge mot Kina(den andra motorn för vänstern)När sedan
banden mellan Kina och Albanien blev till rakblad och konflikt
brast det. Oförmågan att tänka självständigt inom ramen för poli-
tik i det egna landet blev undergång för den del av vänstern jag
tillhörde. Avarten Rebellrörelsen från 60-talet fanns inom oss.
Rebellrörelsen upplöste den nationella organsiationen och ansåg
sig vara en cell till KKP i Kina.
KPML(r) var ju i retorik väldigt likt dagens rasister typ Avpixlat.
En anna sak var en oförmåga att diskutera vad vi ville egentligen.
Allt handlade om allt som var fel. Allt som skulle bort. Men lite hand-
lade det om vad vi skulle göra när vi väl kom till makten. Det kän-
des märkligt att prata om väpnad revolutionen i det lilla Sverige
och det ännu mindre Göteborg jag bodde i.
För egen del har jag sedan jag blev intresserad av politik närt en
närmast anarkistisk ådra. Den hamande ju gång på gån i konflikt
med de stora kommunistiska projekten. Hela Stalineran är ju på
nationell sovjetisk nivå en katastrof ur mänsklig synpunkt. När
den stora Maoglorian hamnade på sned och personkulten blev
närmast religiös undrade jag över hur en rebell skulle få plats.
Jag är egentligen allergisk mot makt och i synnerhet maktfull-
komlighet oavsett hur makten definierar sig.
Så när allt drog mot sotdöden på 80-talet kändes det följdriktigt.
Sverige var inte i behov av det som en gång var KFML och allt
det som kom i dess efterbörd. Idag är behovet stort av någon
form av motmaktsrörelse. Jag vet inte hur den kommer att se
ut. Men behovet är skriande. Vi går mot korporativism inte ba-
ra nationellt utan globalt. I konflikterna som finns och i de som
kommer finns massor av irrgångar och det är svårt att se hur
motmakterna kommer att formas.
Det är bara att hoppas att de så gamla slagorden frihet, jämlik-
het och solidaritet hittar sina organsiationer.
I en nyligen släppt undersökning visas att bland män som
får barn är det så många som 15% som får depression ell-
er depressionsliknande symptom.
Det pratas inte mycket om det. Jag kan inte påminna mig
om att någon man pratat med mig om det. Jag inser nu att
jag själv hade det med mitt första barn. Inte så att jag tyd-
ligt kunna sätta fingret på det men jag inser att så var fall-
et idag.
När min son kom ut var det under närmast traumatiska för-
hållanden. Han föddes fyra veckor för tidigt. Förlossningen
tog dryga 40 timmar. Han rycktes iväg för att läggas i kuvös
innan jag fattade vad som hänt. Det blev dock bra. han ut-
vecklades normalt och nu som 29-åring väntar han själv på
sitt första barn.
Jag gick hemma med honom i åtta månader och det var där
jag hade svårt för den stora omställning det innebär att få barn.
Jag kände mig totalt insluten.
Fokusering på barnet gjorde att nästan allt annat försvann i
mitt liv. Från att göra en massa saker blev det till att inte göra
något alls. Jag antar idag att jag åtminstone hade depression-
liknade tillstånd eller symptom.
Om det är svårt för kvinnor att prata om detta tillstånd efter att
man fått barn så pratas det ju inte överhuvudtaget om hur det
är för männen. Här bör man betona att det inte handlar om att
projicera viktighet i man eller kvinna utan det handlar i första
hand om barnen. Det kan knappast vara optimalt att komma till
världen med en förälder som inte är närvarande.
Dagens psykiatri har i huvudsak reducerats till något
personligt och biologiskt. Sjukdomar uppstår i individ-
er och botas med kemi.
Idag läser väl få Jens-Ivar Nergård och ännu färre har
intresse i hans ideer.
I Människans möte med sig själv drar Nergård en lans
för språket i förståelsen av psykisk sjukdom. Språket
kan bygga broar mellan kulturer och vara botande.
Ur boken:
Det psykotiska språket fogar en ytterligare dimension
till vårt språk som vår språkförståelse inte kan klara
sig utan. På samma sätt som den psykotiske individen
bidrar till att utöka vår förståelse av människan bidrar
det psykotiska språket till att komplettera vår förtsåelse
av språket. Jag försöker visa hur människan och språket
i det psykiska gränslandet kan vara en nyckel till en för-
ståelse av människan i det kulturella gränslandet-i konflikten
mellan olika kulturer.
Låt oss läsa ur Bibeln, Gamla Testamentet, 3 Mos 25:44:
"Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom, och dem kan ni lämna i arv åt era barn som deras egendom; dem kan ni hålla som slavar för all framtid. Men bland era bröder, israeliterna, skall ingen behandla en annan hårt."
Und wenn ein Mann bei einem Mann liegt, wie man bei einer Frau liegt, dann haben beide einen Gräuel verübt. Sie müssen getötet werden; ihr Blut ist auf ihnen.
Gamla Testamenet3 Mosebok 20:13
Nu till kritan! Jag onanerar när jag är ensam, har det jätteskönt och njuter enormt. Men jag mår så dåligt efteråt och får enorma skuldkännslor och känner mig som värsta syndaren...
Det jag vill veta om det finns flera kristna som onanerar och hur mår ni?
Hemsida för kristna
I mycket har snäll medelklass fått erövra frågan om rasism.
Då handlar det om att man inte får säga negerboll, inte äta
Black Nogger, inte läsa Tintin, inte skratta åt en negertårta,
uppröras av sagor om Lilla Hjärtat och annan skit som är en
del av stridfrågorna för de som strider mot strukturell rasism.
Verklig rasism skall bekämpas med klassanalys annars blir
det strunt.
Zaremba säger en myckt klok sak i Nya vågen i P1. Han me-
nar att det finns en historisk rasism i landet som vi aldrig rikt-
igt gjort upp med. Inte bara rasism utan också en förakt för
svaghet. Det finns en latent fascism som vi inte riktigt vill bli
på det klara med.
Alla känner till att Rasbiologiska Institutet i Uppsala blev världs.
ledande i rasbilogi och insprerade Tyskland att utveckla de sven-
ska tankarna och slutföra dem i koncentrationsläger.
De flesta borde också känna till att efter Andra Världskriget let-
ade vi efter svaga människor med funktionshinder och steriliser-
ade dessa så att de inte skulle fördärva den svenska folkstam-
men och bakom detta stod en enig läkarkår och alla politiska
partier utan kommunisterna (varför kan man fråga sig då en hel
del genetisk konst praktiserades under Stalintiden där man skul-
le avla fram den kommunistiska människan med Lysenkos teo-
rier).
Idag har vi skapat förorter för fattiga. De flesta som bor där är inte
etniska svenskar(vem som nu är det kan man fråga sig). De med
makt säger att de inte är rasister men i praktiken blir de ju det då
de inget gör för att ändra de sakförhållanden som råder. Istället
blir ju bara förhållandena sämre och skillnaderna mellan de som
inte har och de som har större. En skendebatt uppstår som säger
att det är de fattigas eget fel att det är som det är och att detta be-
ror på den kultur alternativt etniska ursprung de har.
En intressant fråga är ju varför en borgerlig regering som inget gör
för att minska de klyftor som finns vill ha in ännu mer invandrare
som de inte heller kommer att göra något för.
Här finns en uppenbar risk att den latenta fascismen inte längre
finner sig i att vara latent.
Jag retade mig för några år sedan oerhört på att barn
skulle lära sig emotionell intelligens. På ett föräldramöte
hamnade jag i konflikt med en nyreligiös kvinna som
menade att världen skulle räddas om barnen lärde sig
att hantera känslor. Det påminde om fredsfostran som
skulle in på skolschemat under 80-talet. Tanken är att
vi bara styrs av tankar och att det är onda tankar som
styr världen. Den som tror det borde läsa in sig på Himm-
ler. Denne man som kan karaktäriseras som bland det
ondaste denna värld sett som chef för Gestapo och den
drivande bakom koncentrationslägren. Privat var Himmler
en god familjefar och han var ordförande i Tysklands
djurskyddsförening.
Det går att babbla om moral hit och det men det är i prakt-
iken det avgörs. Hur många moralister har inte suttit och
ruttnat i ensamhet och varit stolta över att de inte vågat
leva och stolta över att de i denna livsförnekelse jagat
alla som vågat pröva livet.
Jag tänker empati. Mitt dotter som jobbar på ett dagis i
en av de mindre väl situerade stadsdelarna i Johannes-
burg berättade att de brann i området där hon bor. Hon
fick tag i en liten tvåårings som klamrade sig fast vid hen-
ne och vägrade att släppa taget. Vilka känslor väcker inte
det? Tror någon att man kan prata om svarta som mindre
värda efter en sådan upplevelse?Jag ser bilder på henne
och underbara lekfulla barn i en fattig miljö och förstår att
det väcker tankar i henne om otillräcklighet. Varför skall
dessa barn ha det så svårt?
Idag hade jag lektion och i klassen finns en flicka med svår
epilepsi. Hon fick ett nafall under lektion och det var fasci-
nernade hur lyhörda barnen var. Alla slutade med stojet di-
rekt. Det blev alldeles tyst för de visste att hon behövde det.
Genast var en grupp framme och hjälpte till. Dock inte fler
än nödvändigt. De andra väntade på avstånd men koncen-
trerat som om det var något som skulle behövas göras. De
har lärt sig detta praktiskt. De har upplevt och känt in.
Under andra världskriget fanns det en militant befrielserörelse
i Indien ledd av Bose. I sin strävan efter befrielse från den britt-
iska kolonialismen lierade han sig med Tyskland och nazismen.
Var det rätt? Såg Bose konflikterna som fanns i världen när han
valde att stasa på Tyskland?
Idag tvekar många radikaler på hur man skall agera mot islamis-
ter. Det finns ett skimmer av att man ser dem som befrielsekäm-
par då de ju bekämpar Israel och USA. Det gör ju även mången
nazist och inte särskilt många radikaler ställer sig bakom Mein
Kampf och vill sjunga Horst Wesselsången.
Jag har inga problem med att folk är troende. Många kristna och
muslimer gör goda gärningar och är trevligt folk. Många stöter jag
på i min vardag. De har sin tro. IBland diskuterar vi och inte sällan
kommer vi fram till att vi är helt oeniga.Men jag är ateist. Jag tycker
att de tror på hjärnspöken. Men en god kristen eller muslim är ju
mer värd än en usel ateist. Gärningarna räknas.
Vänstern har ett konstigt förhållande till islamism. Man bemöter den
med tystnad. Pål Steigan skriver om en norskt möte på Islamic cen-
ter dit man bjudit Abu Usamah. Denne Abu tycker att homosexuella
skall skjutas som hundar. Han tycker att kvinnor är korkade av nat-
uren. Han tycker att de som inte är muslimer skall skjutas. En mus-
lim får inte gifta sig med en icke-muslim. Kort sagt är han en inhum-
an man med ett tyranniskt sinnelag. Steigan kallar honom för fascist.
Varför inga proetster? Jämför med hur det agerades när Åke Gren
jämförde homosexualitet med cancer. Åke Gren hudflängdes och
hamnade inför rätta. Jämför hur vi agerar när Livets ord, Jehovas
vittnen eller Plymouthorden kommer på tal.
Vänsterns förhållande till islamism kan ses som fabeln om skorpin-
ionen och grodan. Grodan som låter sig överatalas att ta skorpinion-
en över floden med tanken att om skorpionen hugger dör ju bägge
och varför skulle han göra det? Nu är det precis vad som sker och
precis innan de sjunker in i döden frågar grodan, varför, och skorp-
inionen svarar:det är min natur.
Islam i sig liksom kristendom i sig uppmanar till kärlek och goda gär-
ningar, men det finns avarter inom båda och detta måste tas på all-
var. En islamist blir inte en samarbetspartner bara för att han vill
skjuta amerikaner och israeler (i själva verket är han ute för att skjuta
av judar) för i slutändan vill han skjuta oss också.
Jag kollar med ett öga på partiledardebatten och känner
leda. Enda gången det händer något det är när Jimmi drar
sina numer välkända haranger om att invandraren är skuld-
en till allt ont. Ett tag var det lite roligt att det hände något
i den svenska debatten som inte bara var en somnambulisk
reflex. Jimmi pissade rätt in i debatten. Det intressanta var
att socialdemokratin och borgerligheten inte klarade och in-
te klarar att ta debatt då de hela tiden vill undvika ett klass-
perspektiv. För om de nu månar invandrarens väl och ve
varför har vi då etablerade förortsområden med ett närmast
totalt utanförskap och med arbetslöshet, bidragsberoende,
och utbildningsnivå gränsande till analfabetism?
Debatten mellan de sju partierna blir ju meningslös. I grund-
en är de ju alla lika. De diskuterar några avdrag hit, några
skatter dit och alla vill de satsa på skolan.
Var finns visionerna?
När nyliberalerna äntrade scenen kom ju också liberal ideo-
logi fram på bordet. En Robert Nozick som gick att läsa och
som både roade och oroade.
På 70-talet kom också en del oortodoxa vänsterperpsektiv
som exempelvis Andre Gorz.
Mycket var strunt. Men det utmanade. Det krävde svar. Det
krävde att man tänkte till också i visionära tankar:
-Hur bör vi leva?
-Hur utvecklar vi solidaritet på bästa sätt?
-Finns det andra former för ägande och makt än de vi hitills prövat?
I världen fanns stater som frigjorde sig från både kolonialism,
västlig imperialsim och socialimperialismen från öst.
Man ville oberoende. Man vill att periferin skulle klippa av banden
med centrum och söka utveckling bland de perifera själva.
Beroendeskolan med Andre Gunder Frank ställde frågor som
vare sig liberaler eller kommunister tyckte sig gilla.
När Pol Pot då valde en lösning som krossade alla vänsteralter-
nativ inom rimlig tid sänkte han också oberoendets tanke.
Idag är ju även det nationella oberoendet en närmast undanskuffad
tanke. Världen styrs av imperialism och majoriteter gynnas av detta
och ser krig som lösning som svar på allt som hotar imperietanken.
Var finns oberoendet idag?
Det ohyggligt obehagliga är att vi närmar oss det 1984 som Orwell
skrev om 1948.
Krig är Fred
Slaveri är frihet
Okunskap är styrka
Utan visioner och utopiska tankar stelnar vi. Vart skall vi sträva om
vi inte har tankar om en bättre framtid. Ju storslagnare ju bättre. Om
vi inte ens kan tänka tanken hur kan vi då förändras, hur kan vi då
arbeta för något annat och något bättre?
Av någon anledning har jag sldrig sett Äppelkriget
av Hasse&Tage. Jag tror mig annars ha sett allt de
gjort genom åren. Igår visade Cmore filmen och jag
kan inte säga annat än att den fyller en position i
filmhistorien men någon större film är det inte.
Det är 103 minuter schabloner staplade på varandra.
Intressant är dock att den tyske kapitalisten skildras
som en Gestapoofficer. Den tiden är nu borta när den
typen av övertydliga markeringar görs på film. Inte minst
gäller ju det då svensk film inte sällan vänder sig till en
tysk marknad.
Filmen om Monica Zetterlund var en liten pårla. Jag
har aldrig brytt mig mycket om Monica Z som sång-
erska. Den typen av jazz som hon sjöng har aldrig
tilltalat mig. Men filmen lyfter fram hennes epokgör-
ande verkan att sjunga jazz på svenska. Hon får
den inpsirationen efter att ha mött Ella Fitzgerald
i New York och av henne fått rådet att sjunga om
sådant som berör.
Filmen visar en Monica Z som är mycket målmed-
medveten. Hon tar för sig och utan att alltid se kon-
sekvenserna. Det blir intressant för att om en man
gjort som hon hade ingen ens reagerat. Hon lämnar
sitt barn till sina föräldrar för att göra karriär. Många
reagerar säkert negativt på det. Om en man gjort lika-
dant hade de flesta tyckt att de ändå var stort av hon-
om att han inte glömde sin dotter helt.
Det sora lyftet i filmen är ändå de träffsäkra porträtten
av den tidens hjältar. Beppe Wolgers, Hass Alfredsson,
Tage Danielsson, Vilgot Sjöman och Povel Ramel har
fått skädespelare som är precis så som de var.
Jag har nu fått visdom. Min far sa alltid lite avmätt att
Monica Z hade knullat med Sammy Davies Jr. Vad jag
nu förstår hade han missuppfattat saken. Davies Jr var
aldrig med i bilden däremot limmade Miles Davis på hen-
ne men fick nobben.
Jag drömde att jag fått en dödlig sjukdom. Kroppen började
att sakta dö. Svullnader och missfärgningar spred sig. En läk-
are sa att jag bara hade några timmar kvar innan jag skulle
dö. Jag gick och funderade på vad jag skulle göra de sista
timmarna i mitt liv och paniken ökade. Då vaknade jag.
Kallsvettig gick jag på toaletten och sedan till sängs igen.
Lycklig över att slippa mardrömmen somnade jag åter.
Jag kom in i samma dröm igen.
Nu hade svullnaderna spritt sig och jag hade svårt att andas.
Jag sa till mina tränarkollegor hur det var och de blev chock-
ade. De sa till mig att jag skulle säga till mina barn och då steg
ångesten rejält och då vaknade jag igen.
Jag gick upp och satte på kaffe.
I dagarna kommer en nyutgåva av Kapitalet med en inledning
av Mats Lindberg. Det finns ett behov idag att åter läsa Marx.
Vi behöver verktyg för att förstå de återkommande kriserna
som håller på att rycka sönder vår jord.
Sd och i synnerhet Avpixlat som inte förstår särskilt mycket
har lanserat begreppet kulturmarxister vilka de säger står i
maskopi med islamismen. Det går ju bara inte ihop. De marx-
ister som eventuellt skulle samarbeta med islamister kan ju
inte gärna ha läst särskilt mycket av Marx. Dessutom om man
skall hårdra det finns ju ingen utvecklad estetik hos Marx. För
den som vill förkovra sig djupare rekommenderas Gunnar Gun-
narssons bok Marxistisk estetik från 1976.
Man kan ju läsa om skillnader i synen på realism från två marxister
En 15-årig flicka blev våldtagen av sex unga män i Tensta.
De blev frikända då det inte gick att bevisa vilka som gjort
vad. Översatt till andra mål kan man inte bevisa att någon
blev misshandlad då gruppen skulle kunna hävda att den
utsatte kastat sig mellan knytnävar och kängor. Om ord
står mot ord vid rån kan förövaren säga att offret faktiskt
skänkte honom pengar.
Lagen blir då löjlig.
För åtta år sedan blev en 15-årig flicka våldtagen här i Backa.
Två av förövarna blev dömda men flera undkom trots att de
pekades ut av flickan. Efter häktningen av pojkarna utsattes
familjen av förföljelse. Crossar som dök upp jämte bilen och
utsatte familjen för hot var bara en i raden av hot.Det slut-
ade med att flickan och familjen lämnade Göteborg.
Vi borde problematisera mannen och pojkar mer än vi gör.
Vi pratar aldrig om att misshandlade har sig själva att skylla,
att de provocerar till att bli slagna och misshandlade, att de
druckit eller drogat sig och därför får skylla sig själva att de
blir misshandlade, att de misshandlade klär sig på ett visst
sätt eller är på ett visst sätt och därför får skylla sig själva
att de blir misshandlade och att den som misshandlar inte
klarar av att låta bli att slå eller sparka.
Mannen, pojken, kuken, makt är det som skulle problemat-
iseras.
Man kan med enkla medel lysa upp vardagen. Börja med ett
par för korta overallbyxor och många lystna kvinnor kommer
att sukta efter anklarna. En gul t-shirt innanför en 15 år gamm-
al HH-väst skapar respekt och ovanför det en lgom gammla
klubbjacka. Som pricken över i-et en nyligen hittad peruk.
Make my day motherfucker!
(OBS vantarna inköpta på Netto och är tvådelade. Med kardborre
och gummiband har man avklippta fingervantar och vips fäller man
ut dem och får tumvantar. Genialt!)
På Cmore visas en engelsk serie som heter Strike
Back. Det handlar om en särskild enhet som kämp-
ar världenöver mot araber, ryssar och colombianer.
Ibland dyker det upp balkanfolk och IRA upp som
rekvisita för att skjutas ihjäl. Jag tror inte det funn-
its en serie där det dödas som här. I ett avsnitt bör-
jade jag räkna och efter 25 minuter var jag uppe i
33 döda varav de flesta var rena avrättningar. Mel-
lan dödandet visar soldaterna känslor. En av huvud-
personerna är särskilt känslig mellan dödandet och
varje kvinna faller för hans brutala charm. Dock i
sista avsnittet visade en kvinna kyla mot honom.
Hon var sekreterare på ungerska ambassaden. Det
får ganska snart sin förklaring. Hon är lesbisk. Så
kan man ju inte ha det. Så denna lesbiska kvinna
går till en lesbisk bar och raggar upp en annan till
synes vacker kvinna och de drar hem för att ha sex.
Den andra kvinnan är IRA och stryper den första.
En mer övertydligt sexistisk serie får man leta efter.
Det som retar mig mest och som denna serie delar
med nästan all action är bristen på sannolikhet. De
goda i dessa serier kan ställas mot tjugo onda och
hur de än slänger med sina vapen träffar varje skott
medans däremot de onda verkar ha en inbyggd meka-
nism som gör att det omöjligt att träffa den gode.
Man kan fråga sig hur detta kan hitta en marknad år
ut och år in. Vän av ordning kan ju fråga sig varför jag
tittar på skiten och jag blir svaret skyldig.
Skiten har otroliga 7,6 på IMDBs tittarbarometer
Ibland dyker det upp åsikter om att idrotten är snedvriden
och att det satsas mer på pojkar än flickor. Det som då bru-
kar ställas mot varandra är fotboll och ridsport.
Fotboll är pojkar och ridsport är flickor.
I en nyligen släppt avhandling visas att det finns några
klassiska överklasssporter vilka avgränsar sig med klass-
markörer.
För bägge könen gäller det tennis och golf. På pojksidan
har vi ishockey och på tjejsidan ridsport.
Så de som kräver resurser fårn fotbollen till ridsport vill
att man tar pengar från fattiga pojkar och flickor för att
ge till rika flickor.
Om man ser det ur en integrationsperspektiv skulle man
då också ta resurser från en av få organisationer i sam-
hället som har en öppen integrationsportal nämnligen fot-
bollen.