När jag började att läsa ordentligt runt 16 års ålder kom jag
i kontakt med Yasar Kemal. De båda romanerna Låt tistlarna
brinna och lite senare Och de brände tistlarna formade mitt
tänkande och gav bränsle åt de revolutionstankar som slagit
sig in i min hjärna. Magre Memeds kamp för frihet och rättvisa
trollband den unge mannen som jag då var.
Ibland berg och byar i Anatolien fortplantade sig historierna som
Kemal skrev ner till oss att läsa.
Han var före Marquez att skriva den magiska realismen.
Jag läste sedan av bara farten Bomullsvägen, Jord av järn, himmel
och koppar och Gräset som aldrig dör. Av dem har jag egentligen
inga minnen alls.
Men magre Memed finns med.
Många år senare läste jag Magre Memeds hämnd men då hade
glöden falnat hos både mig och Memed.
Hav av eld den fjärde delen om magre Memed har jag inte läst.
Nu blir det i alla fall inga mer berättelser av Kemal. Han dog idag.
I goda vänners lag satt jag i torsdags och tog några öl.
Vi pratade om vad som är av vikt i livet. Då vi pratat om
det så fann vi fadern till en av vännerna liggandes på gol-
vet. Jag trodde hjärtinfarkt. Ganska snart under några kri-
tiska sekunder insåg vi att mattan försvunnit under fötterna
och att han ramlat baklänges. Han repade sig.
Ändå blev det så tydligt. Livet i sig är det viktiga. Det kan ta
slut på en sekund när man minst anar.
Man kan bli sjuk. Jag har varit förkyld några dagar och med
det orkeslös och ständigt täppt i näsan och ständigt torka
snor. Det är inte så kul då.
Men jag vet att det går över. Alla har inte den lyxen att falla
tillbaka på.
Fånga dagen är en hemsk klyscha. Inte desto mindre är den
sann.
TV5 kör nu på lördagkvällar en serie, tror jag
medvetet, uslare än usla filmer(å andra sidan
brukar de ju seriöst köra Airforce One och Con
Air gång efter annan).
Ikväll är det dags för Dragon Wasps om mördar-
geringar i djungeln. Den är svårslagen i genren
men det finns filmer som konkurrerar i samma
klass som exempelvis Camel Spiders från 2011.
Man kan förstå att den äldre generationen känner rädsla
inför dagens ungdomar och den påstådda utbredda lag-
lösheten. De är uppväxta när de hårda grabbarna hette
Berra och Kritan och stegade in på ett cafe där den stark-
aste drogen hette kaffe utan grädde.
3:30 in i klippet kommer Berra och Kritan. det är värt möd-
an att se hela.
Filmen Raggargänget kom 1962 och filmades av Ragnar Frisk.
När Hagabion på 90-talet hade en festival om de uslaste film-
erna någonsin vann Raggargänget.
PM Nilsson från DI sammanfattar i en
debatt i SR borgerlighetens
totala brist på principer. Han menar att vi inte kan bryta vapenav-
talet med Saudiarabien för det skulle drabba andra företag som
redan är på plats. Det är samma argument som borgerligheten
använde när sanktioner mot Sydafrika kom på tal.
Man i kan fråga sig hur vi då kunde så snabbt gå med på
sanktioner mot Ryssland?
Man kan också fråga sig varför, i det perspektivet, man inte
kan gå med på sanktioner mot Israel?
Mer intressant blir det när PM Nilsson säger att vi inte skall
önska ett byte av regim i Saudiarabien för det som skulle kun-
na komma skulle kunna vara mycket värre.
Den inställningen hade ju varit bra att ha haft när man stödde
extrema islamister i konflikterna i Libyen och Syrien. Det hade
räddat livet på 100000-tals.
Det är fel att säga att Sverige inte styrs av principer.
Det finns en: om det regnar i Washington fäller man upp paraplyet
i Stockholm.
Regeringen har utsett en grupp under Mona Sahlins grupp
som skall motverka våldbejakande politisk och religiös ex-
tremism. Det är intressant vad som då anses vara våldsbe-
jakande och vad som anses vara extremism.
som ett exempel på denna våldsbejakande extremism. Titt-
ar man på förbundet hemsida blir det obegripligt vad denna
våldsbejakande extremism skulle finnas. Det handlar om en
radikal grupp som uppmanar till organisering och aktivism
mot det etablerade klassamhället.
Jag undrar också över detta med våldsbejakande.
Vår riksdag ställer sig ju bakom ockupationen under amerikanskt
flagg av Afghanistan dit vi skickar militära trupper som i flera fall
dödat människor. Det om något är våldsbejakande.
Vår riksdag(med två undantag) ställer sig bakom att vi förser den
mest reaktionära diktaturen i världen med vapen och tjänar pengar
på detta. Vad är det om att inte aktivt stödja våldsbejakande extre-
mism. När man dessutom vet att den islamitiska terrorismen till sto-
ra delar finansieras från Saudiarabien blir det bara värre.
Rent principiellt skulle vi ju över natt kunna göra precis tvärsom.
Sälja vapen till Afghanistan och skicka militär till Saudiarabien.
Vilket alltså innebär att det inte alls handlar om principer utan
bara om ren och blodröd imperialism, vilket ändå också har prin-
cipiella grunder men av helt annan art än de som nu uttalas.
försöker visa på invandringens kostnader. Det kostar. Ruist jämför
med biståndet och finner att kostnaden är ungefär lika stor.
Man måste då definiera kostnad. under 80-talet fanns en omfattan-
de skrämselpropaganda som la grunden för det nyliberala Sverige,
det var propagandan om den ofantliga statsskulden. Då räknade
man bara utgifterna och räknade inte med de tillgångar som landet
hade. Nettot var allt annat är skuld.
Biståndet har ju i decennier debatterats. Sverige har ju i princip tjän-
at tillbaka sina biståndspengar genom att de pengar man "ger" är
av sådan art att svenska företag säljer in varor och tjänster till landet
man "ger" pengar. Vad det sedan ger i nya marknader vet jag inte om
det finns siffror på.
Invandringen ger ju också tillgångar på sikt. Om detta har det skrivits
massor.
En fråga man oftare borde diskutera är vad borgerligheten ser för vinst
med invandring. För kapitalet är det ju uppenbart att om man får hit
folk som gör att man kan sänka priset på arbete ökar ju profiten.
Solidaritet är ju inte direkt kungsord hos vare sig borgerligheten eller
kapitalet.
I Clarte 1/14 skriver Benny Andersson om invandring och gör det intressant
när han skriver om en konflikt på Stuttgartkonferensen 1907:
den Socialistiska Internationalens Stuttgartkongress 1907, lämnade det amerikanska socialistpartiet in ett resolutionsförslag att: " .. med alla medel som står till förfogande bekämpa den medvetna importen av billig främmande arbetskraft som syftar till att förstöra arbetarorganisationerna, sänka arbetarklassens levnadsstandard, och försena socialismens slutgiltiga förverkligande". Känns det igen?
Svaret blev:
" .. i kommissionen gjordes det ett försök att försvara snäva skråintressen, att fördöma immigrationen av arbetare från outvecklade länder (coolies från Kina, etc.). Detta är samma slags aristokratiska inställning som man kan finna hos arbetare i några av de mer "civiliserade" länderna, som åtnjuter vissa fördelar på grund av sin privilegierade situation, och som därför tenderar att glömma behovet av internationell klassolidaritet. Men ingen på kongressen försvarade denna skråmässiga och småborgerliga trångsynthet."
Alltså måste fackföreningsrörelsen och vänster bli mer internationell i
sin verksamhet. När man agerar nationellt är risken uppenbar att man
blir korporativ.
Men den viktigaste invändningen mot att räkna på vad människor kostar
är att om man inte står på bromsen kommer man av bara farten att fund-
era på vad andra icke-produktiva grupper kostar.
Vad kostar de gamla. de sjuka och alla de med funktionshinder av olika slag?
Vad skulle vi inte tjäna på att få bort dem på ett eller annat sätt?
Rätt många gånger under mitt liv har jag hört
semirasistiska uttalanden om att svarta "ser
likadana ut allihop".
Idag när jag satt i matsalen i Brunnsboskolan
och åt den eminenta mat skolköket där alltid
serverar(flera priser för den i kökstävlingar)så
kom en liten svart kille fram och frågade:
-Är du stark?
Jag svarade jakande och lite senare kom två
andra svarta killar och satte sig bredvid mig och
den frågade om jag var stark och den andra om
jag var världens starkaste.
Då började jag att fundera.
Det visade sig när jag senare pratade med en lärare
att de frågat om jag var Magnus Samulesson.
När RAF började sin verksamhet i början på 70-talet med
propaganda och politisk terror fanns en viss förståelse för
detta i den tyska opinionen. Vissa undersökningar gav res-
ultat om att var fjärde västtysk kunde förstå deras verksam-
het. Det dalade snabbt. När kidnappningar och mord blev
RAFs huvudsakliga område försvann alla sympatier.
tligen ingen terrorist utan vanliga medborgare med vänster-
åsikter. Terroristerna höll ju sig under radarn.
Det finns likheter med denna utvecklingen i Europa och Sver-
ige idag.
Det ropas efter hårdare tag. Det ropas efter strängare lagar.
Det ropas också efter militär inblandning.
Sara Skyttendal i KDU har blivit ett spänstig språkrör för denna
repression. Hon vill ha förbud till både kropp, tanke och symbol.
Även om hon är en extremist finns många som håller med. Hela
SD-kören flöjtar glatt i bakgrunden.
Det stor problemet är inte extrem islam. Det är inte så många det
handlar om. Nej, det är den vanlige muslimen som kommer att få
sitta emellan. Skyttendal stannar dock inte vid islam. Hon vill ha
förbud mot alla "våldsbejakande ideologier" och i synnerhet är hon
då ute efter vänstern. Dock innefattas inte krigsstaten USA och der-
as liberala våldsbejakande ideologi i hennes frenetiska förbudstänk.
Inga våldshandlingar utförda av USA och dess allierade verkar i hen-
nes värld ha något med våld att göra. Självklart innefattas inte heller
Israel i det tänket.
Vad kommer vi med förbud? Vi kommer inte att kunna hindra någon
att strida med IS om vi inte blir en ren polisstat och om ens då. Ingen
som strider med i IS i Syrien åker ju direkt dit. De åker oftast via Turk-
iet och hur skall man hindra det?
Var skall man sätta gränsen för att vara "farlig" islamist?
Vad är skillnaden på en kristen fundamentalist, vilket vi också har en
hel del av, och en islamisk?
Alla islamiska fundamentalster sympatiserar inte med IS.
Vad kommer vi att få tycka och vem skall bestämma vad vi skall få ha
för åsikter?
Nu kommer bumerangen tillbaka. Det var så skönt när vi fick sätta
dit Åke Gren men vad gav det?
Vi behöver inte förbud mot åsikter och symboler. Vi behöver politiska
motkrafter. Vi behöver folk som tar kamp i offentligthet och i vardagen
där extrema islamister och fascister av olik slag dyker upp.
I DN skriver Theodor Kallifatides om sin mormor som dyrkade ikoner
och skulle försvara dem med sitt liv. Jag undrar hur mycket hans mor-
mor skulle bry sig om att man hånade religion i tal och skrift utanför
hennes värld. Jag tror inte hon tillhör den kategori som drar en lans
mot yttrandefrihetens yttre gränser. Hon var säkert trygg i sin egen
lilla värld. Hoten kommer ju från stater och stora organisationer som
söker större lebensraum.
Vi har bra lagar som vi har.
Det är en motsägelse att vi skulle mer demokratiska för att vi tar bort
viktiga delar i de demokratiska fri- och rättigheterna.
Men med ett samhälle som trots, eller kanske just därför, internet, med
ett överflöd av information, så utvecklas nu en massa åsiktsbrunnar dit
man väljer att hoppa i och bara lyssna till röster som är som sin egen.
Vi är ganska långt ifrån tanken om att lyssna in motståndarens bästa
argument och söka motbevisa just dem. Vi är ganska långt från en de-
batt där flera aktörer deltar.
Jag förstår inte det. I hela mitt liv har jag läst politiska fiender och det
med stor lust. Då måste man ju skärpa till sig och söka längre in i sitt
eget tänk och kanske understundom tänka om.
Nu skall det delas ut Oscar till bäst film. I Historia
har man en artikel om filmer som inte fått men den
översikten är mer än ytlig. Man ta 1979 som exem-
pel och att Apocalypse Now inte fick priset utan att
den gavs till Kramer mot Kramer.
Apocalypse Now blev ju en bra mycket bättre film när
den kom som Redux. Det inklippta avsnittet om de
franska plantageägarna gav ju filmen ett djup som
gjorde den ännu tydligare om kolonialismens roll i
Vietnamkriget och hur den franska kolonialismen av-
löstes av den amerikanska imperialismen.
Mitt minne av Kramer mot Kramer var att den blev helt
sågad i Sverige men fick ett bättre mottagande i USA
(ingen sensation).
Men många filmer var bättre och många glömda stora
filmer som inte hade budget nog att lansera sig.
Life of Brian kom detta år och är kanske den bästa film
om religionens märkligheter.
En lista som inte heller fick priset är:
Norma Rae av Martin Ritt med Sally Field som fackfören-
ingskämpe och som märkligt nog nominerades som en av
de filmer som kunde vinna en Oscar.
Andrej Kontjalovski- Sången om Sibirien
Stalker- Andrej Tarkovskij
Bläcktrumman-Volker Schlöndorff
Maria Brauns äktenskap- Fassbinder
Onion Field- Harold Becker
Operation Ogro- Pontecorvo
Woyzeck- Werner Herzog
Redan tidigt i mitt liv hade jag en fascination
för usel film. Innan jag fyllde femton fick jag
ju ta det som erbjöds på de biografer där det
var lätt att komma in. Det fanns prioriteringar
här. Mignon på Linnegatan kom man alltid in.
På Flamman på Redbergsvägen kom man in
om inte fetegubben var filmvakt. Kaparen och
Fyren på Stigbergstorget var också ganska bra.
Rex i Gamlestaden så länge den fanns släppte
ju allt som kom.
Därav såg jag Örnnästet tre eller fyra gånger. Sam-
ma med Kellys hjältar. Dracula med Cristoffer Lee
var också en som kunde ses mer än en gång.
Flera andra som jag inte ens minns namnet på sågs.
Så när jag var 20 såg jag Raggaråket(The F J Holden)
och den var riktigt usel(ser dock att den hade 5,8 på
IMDB så möjligen hade jag en dålig dag)och det är
den enda film jag inte sett till slut och det vill inte säga
lite.
Häromdagen såg jag Sand Shark som var så obeskrivligt
dålig att den vände. Den är nu mer på Tio i Topp över film-
Ikväll fortsätter också TV5 sin kavalkad av kalkonfilmer
men att över träffa Sharknado och Sharknado 2 är natur-
ligtvis näst intill omöjligt.
Men visst låter Robocroc som en film med potential.
Om någon nu tror att det inte kan finnas något sämre, bara
lugn, det finns. Poseidon Rex är en favorit bland de riktigt usla
Bäst just nu på Tio i Topp usla filmer.
Betyg på IMDB:
A serious threat to humanity(alltså att se den är hotet).
Under 1970-talet växte en vänsterterror fram i Europa. Den
var i mycket inspirerad av de befrielserörelser som under 60-
talet stred mot kolonialismen i stora delar av världen.
Man lärde av FLN i Algeriet som genomförde attacker mot
civila fransmän för att sätta skräck i de som stödde den
franska kolonialismen. Det handlade om bomber mot cafeer
och andra offentliga rum. Men den största inspirationen hämt-
ade man från Tupamaros i Uruguay. Det var en stadsgerilla
som försörjde sig genom bankrån och satte skräck i makten
genom kidnappningar och attentat.
Grunden för denna vänsterterror var att väcka arbetarklassen
i väst som man ansåg hade blivit mutade och gick i kapitalets
ledband. Man skulle få den borgerliga makten att visa sitt rätta
ansikte och därmed väcka arbetarklassen ur sin slummer och
på så sätt genomföra den nödvändiga revolutionen. En extrem
variant fanns i Sverige med Rebellrörelsen vilka ansåg att krig-
et startat i Sverige och i linje med den internationella revolution-
en ansökte man att bli en avdelning till KKP i Kina. Kineserna
var allt annat än lyckliga över detta.
Grupper som RAF i Västtyskland lyckades att skrämma arbetar-
klassen men inte till att ta kamp mot kapitalet utan istället sam-
tycka till inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter som
under ett decennium gjorde Västtyskland till en semidemokrat-
isk stat.
RAF, Röda Brigaderna och andra lyckades egentligen bara att
stärka den borgerliga staten och slå in de sista spikarna i den
vänster som under 60- och 70-talet varit framgångsrik på flera
plan.
Dagens terrorister typ IS tänker ungefär på samma sätt som
70-talets terrorister. Man skall skrämma den stora massan och
genom den osäkerhet som uppstår skall de europeiska staterna
bli så repressiva att deras muslimska medborgare lättare skall
inordnas i kampen för Jihad. Det är också vad som är på väg
att ske. Ju mer vi drar åt tumskruvarna ju fler kommer att anslu-
ta till IS.
I Europa kommer säkert repressionen att öka och flera demo-
kratiska landvinningar kommer att förloras men aldrig att islam
kan få det inflytande som IS strävar efter.
Det är något märkligt med den stora paniken runt IS. Det
handlar om en organisation som rekryterat ilskna muslimer
men ändå utan stöd från något av de stora nationerna värl-
den över. Vem ger dem det stöd de ändå måste ha i ryggen?
Till en början fanns det ekonomiskt stöd från USA och väst
när det gällde att störta Quadaffi och senare försöket att stör-
ta Assad i Syrien men med tiden har det stödet försvunnit när
USa insåg att man inte hade kontroll på de dödslängtande
jihadisterna. Men ändå, hur skall dessa styrkor på allvar kun-
na utmana annat än lokalt? Mycket av propagandan som rik-
tas mot IS är istället till för att säkerställa världsordningen med
USA som polis och EU som dess underlydande vasallstater.
Snart kommer IS att skjutas i bitar och frågan är vad som hän-
der då?
Propagandan har ju nått även till vårat land där flera ledande
politiker, om än inte lika galna som KDU och Skyttendal som
i Debatt i SvT1 igår framstod som medlem i stormtrupperna,
vill att militären skall kunna sättas in vid kriser. Så kort är minn-
et. Inte sedan militär mördade demonstranter i Ådalen 1931
har detta ens diskuterats. Vi kan också se hur alltfler ropar
efter repression och inskränkningar i våra fundamentala demo-
kratiska rättigheter.
Vi skall alltså bekämpa terrorism genom att bli en repressiv stat
där alla skall huka för hot och skyddas vid varje påstådd konflikt
inte bara av polis utan nu också av militär.
Var finns de alternativa rösterna? Var finns de som kan peka ut
alternativa vägar att gå, alternativa sätt att leva?
Allt handlar nu om etnicitet och religion.
Ingen talar om klass. Ingen talar om de grundläggande motsätt-
ningar som styr våra samhällen.
I lördags gjordes en intervju med Israels ambassadör
i Sverige och då ställdes frågorna vad judarna själv
kan göra för att förhindra att de mördas.
Det var en korkad fråga som Ekot dagarna efter fick
be om ursäkt för. Detta skulle aldrig upprepas. Aldrig
skulle judarna i Sverige ställas till ansvar för vad stat-
en Israel gör.
Så idag slänger Mona Sahlin ur sig att mulsimska för-
bund måste börja ta avstånd från vad IS gör.
Sålunda skall muslimer i Sverige stå till ansvar för vad
IS gör i Syrien och Libyen?
och kom upp i en hastighet av
574,8 km/h.
Det ger ju ett spännande pers-
pektiv på framtida resor till Stock-
holm på under timman.
Dock med sådana hastigheter
måste underhållet vara utan
minsta fel och man måste bygga
skyddsvallar runt spåren hela väg-
en. En olycka i de hastigheterna
får ju förödande konsekvenser.
I Jan Mosander lysande memoarbok finns ett kapitel som
handlar om turerna kring en hearing om IB-affären som
Mosander och kollegor ville dra igång 1998, 25 år efter
att affären briserade för den svenska allmänheten.
IB-affären handlade alltså om att det fanns en hemlig
underrättelsetjänst som agerade självsvådligt och bl a
spionerade med agenter på svensk vänster och även
spionerade utomlands. Man hade hemliga register på
svenska och utländska medborgare vilka man delade
med sig av till bl a Mossad i Israel.
I boken skriver Mosande om en Hjalmar Rantanen som
skulle spionera på Sovjet i Finland för IB:s räkning. Denne
Rantanen rekryterade av SAPs partikassör Nils-Gösta
Damberg.
förespråkare i sossarna och som var drivande i att få bort
Håkan Juholt.
Vem kan tala om vad som är höger och vänster idag?
handlar det om att visa på de positiva personliga effek-
terna för medborgare.
Man kan visa hur cykling inte bara förbättrar den allmän-
na miljön vi lever i utan också har stora positiva fördelar
för varje individ.
Att cykla är en livsstil som man kan propagera för.
Som sagt om man ställer bilen och tar cykeln förbättrar
man den allmänna miljön.
När man cyklar skaffar man sig den nödvändiga motion
som vi alla behöver som individer och inte minst idag med
många arbeten där man inte rör sig fysiskt är detta viktigt.
En fysiskt välbefinnande främjar ett bättre psykiskt och det
i sin tur leder till bättre psykosocial miljö på jobbet.
Upplevelsen av staden är helt annorlunda när man cyklar än
när man kör bil. Det är som att jämföra att se verkligheten på
plats eller att se den genom TV. Detta närmande till verklighet-
en gör oss mer angelägna att bevara och utveckla det vi har.
De hinder som finns för att börja cykla kan lätt överbryggas
med positiv information om hur man kan göra.
Först skall man skaffa sig en bra cykel.
Man skall sedan införskaffa bra kläder för alla väder. Regn och
kyla är inga problem om man lär sig att klä sig rätt.
Om man vill, som jag, lyssna på musik skall man införskaffa ett
par riktigt bra hörlurar och då alla inte delar min retrosyn på bär-
bar CD-spelare kan man med fördel avlyssna Spotify.
Man kan lyssna på ljudböcker. Det finns massor av god lyssning
att ta del av.
Så vissa dagar är det bara en njutning att lyssna till den miljö man
för tillfället cyklar i.
För den inbitne åretruntcyklaren gäller att skaffa en vintercykel.
Den skall vara utrustad med dubbdäck så att man säkert kan cykla
på halt underlag. Enda gången det kan bli lite problem är vid yvigt
snöande. Det går att cykla i en decimeter snö men det är lite tyngre
än vid rent underlag.
föra en stor vägplan för cykeltrafik. Det skall vara prioriterat i fram-
tiden framför biltrafik. Mycket kan bli bättre. Bättre vägar och bättre
underhåll för cyklister. Holland är långt framme här liksom Danmark
och i Sverige är Örebro värt att nämna på en ort som satt cykeln
och cykelvägar i centrum.
En intressant studie visar att intensivt cyklande sänker könsdriften
hos män och att detta skulle bero på att man klämmer år pungen.
En annan att frilagda könsorgan ökar förmågan med 15%. Det
handlar då om att ha löst sittande kortbyxor och inte de stram aom
nu är högsta mode.
För kvinnor har jag inte läst liknande undersökning( vem förvånas)
men jag kan anta att gnuggandet av genitalierna skulle öka kvinn-
ans lust till sex.
Så om ett par år när alla cyklar kommer vi att stå inför nya stereo-
typer i parrelationer där bägge cyklar.
Då kommer det att vara mannen som kommer att värja sig och
skylla på huvudvärk eller liknande när sänghalmsaktivitet kommer
på tal.
Stefan Hanna är en centerpartist som ofta lyckas att
skall kläs i hyenadräkt och visas offentligt och han
tycker att feta skall betala extra skatt.
I dagens
P1 morgon tycker han att de feta som mot-
sätter sig åtgärder för att minska i vikt skall få sitt ev-
entuella samhällstöd minskat.
Hanna tillhör de borgerliga som alltid försvarar de rikas
rätt att göra vad de vill med sina pengar också att de
skall få göra vinster med offentliga medel. Aldrig att en
rik människas avkrävs ett samhällsansvar oavsett hur
oansvarig hen är.
Däremot jagar personer som Hanna alltid underklassen.
Han tycks ha en njutning i att ge sig på de svaga.
Det är inte bara i den faktiska klasskillnaden som Sverige
har backat till 1880-tal. I synen på underklassen har man
restaurerat den moraliska syn som fanns då. Underklass-
en är lat och vill bara leva på bidrag, underklassen om den
får för mycket utrymme hänger sig åt missbruk, snusk och
brott.
Vem skrev att historien upprepar sig och andra gången som
alternativt tragedi eller komedi?
1989 blev den unga flickan Helen Nilsson brutalt mördad.
Först 15 år senare kunde man bevisa att Ulf Olsson begick
mordet. Han var också skyldig till ett mord på en annan
kvinna också hon brutalt sexmördad.
Den fällde Olsson dömdes till livstids fängelse. 2010 tog
han livet av sig på rättspsyk i Sundsvall.
Enligt Leif G W Persson är det ställt utom allt tvivel att
Olsson var mördaren.
Olsson själv menade att han var utsatt för en konspiration.
Polisen i dokumentären säger att det kan ha funnits fler in-
blandade.
Om det fanns fler inblandade kan man fråga sig varför Olsson
tyst om detta. Det skulle ju kunna ha väckts tvivel om domens
riktighet om det fanns bevis för fler inblandade.
Det verkar mer ha varit en i sanning aktion värdig en psykopat.
Men vad var meningen om han ändå inte fick höra snacket efter-
åt?
En sak som jag fastnade för var att Olsson föll på att man 15 år
efter att han mördat Helen hittade nya metoden att DNA-profilera.
På den listan som polisen lämnade in fanns 30 rangordnade namn.
Olsson var nummer 29 på den.
palestinska organisationer på plats i Gaza, på Väst-
banken eller i Israel:
Enskilda organisationer verksamma i Israel och på de palestinska områdena får varje år EU-bistånd som används till politisk opinionsbildning. Inte sällan används denna opinionsbildning till att svartmåla Israel
Ja, konstigt vore väl annars.
Israel är en ockupationsmakt som så många andra
ockupationsmakter i historien.
Jag vet inte ett enda historiskt exempel där man så
ihärdigt tjänar ockupationsmakten utan att få ordentlig
kritik att vara folkrättsfiende.
När Sovjet ockuperade Ungern, Tjeckoslovakien eller
ännu mer Afghanistan tog de flesta avstånd från ocku-
pationen utan att ställa krav på ockupanternas sätt att
motarbeta ockupanten.
Den förkrossande majoriteten av alla borgerliga stödde
varmt jihadister och andra islamister i deras kamp mot
det ockuperande Sovjet.
Jag kan inte minnas att det någonsin fanns kritik om hur
afghanerna bedrev sitt gerillakrig. Det var brutalt och på
klassiskt gerillasätt slog man till och försvann. Man använ-
de robotar mot Sovjets militär varhelst man kom åt och ock-
så mot civila som stödde ockupationen.
Ockupationen är grundproblemet.
Ockupationen är det stora och grundläggande brottet.
Det spelar ingen roll om man är en demokrati eller diktatur
om man militärt ockuperar ett annat land.
Så säger folkrätten och den borde vi följa om vi skall komma
till rätta med dagens och morgondagens konflikter.
När sedan Adaktusson populistiskt slänger iväg antisemitkortet
säger det mer om honom än om palestinierna.
Jag läser en synnerligen intressant artikel i
Sydsvenskan.
Det handlar om hur näthatet kom att omfamna de två pojk-
arna som blev brutalt nedtryckta av ordningsvakter och
som sedan bara försvann.
Där står bl a:
Det är sant att majoriteten av de försvunna är killar mellan 15-17 år. De är lika sant att 90 barn under tolv år, försvunnit sedan 2012. Och att drygt 30 av dem var under sex år.
Det är alltså dem som kallas för de skäggiga barnen och som titt som tätt beskylls för att våldta, stjäla och med sin blotta närvaro sänka huspriser och höja försäkringspremier i fina villaområden.
De få vi hittade berättade om övergrepp och strategier för att överleva. Om nioåringens bakgrund påminner om deras, har också han växt upp i en värld där en insikt blivit mer värdefull än någon annan.
Att aldrig lita på vuxna.
Hur kan man hata barn på det sättet?
Vuxna sitter på nätet och hittar på saker för att ställa de
båda pojkarna i sämre position så att de förtjänade att
bli nedtryckta? Hur är det möjligt?
Det är obehagligt. Mycket obehagligt.
Jag minns förra hösten. Till Backa kom flera familjer somaliska barn.
Några av dem sprang vind för våg och var ute sent på kvällarna. Många
var irriterade på dem. Några sa mindre trevliga saker om dem.
Så en kväll när de var ute och sprang på planen när det var match
röt jag åt dem att gå därifrån. Jag sa till dem att stå stilla bredvid mig
och inte röra sig. Jag sa att jag ville se matchen utan att de sprang på
planen. Efter någon minut känner jag en hand i min, en arm runt mitt
ben och den tredje som trycker sig mot mig. Vi stod så och de var helt
lugna.
Numer hejar vi glatt när vi möts. De ropar efter mig när jag kommer på
cykeln.
Jag har arbetat med många barn som irriterat mig, men att gå till att
trycka ner dem och dunka huvudet mot marken har inte funnits i min
begreppsvärld.
Det är som sagt något unket som sänker sig över vårat lilla land.
När SD säger sig värna det svenska skall man ställa
sig frågan vems svenska historia värnar de?
Det finns nämligen mer än en version av historien.
Jag undrar hur många av 1900-talets stora författare
de verkligen läst.
Har de läst Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit som hand-
lar om svenskar som inte kan försörja sig på vad den
svenska marken ger och emigrerar till USA och det
handlar om dem som flyr det religiösa tvånget i Sver-
ige för det mer frihetliga USA.
Har de läst Gunnar Adolfsson som skrev om dem som
inte hade pengar att resa till USA utan som flydde till
Danmark(Pelle Erövraren av Martin Andersen-Nexö
kan ju också läsas) eller Tyskland där många blev sed-
da som skräp och slutade som backstugusittare.
Har de läst Ivar Lo-Johansson, Allan Eriksson, Folke
Fridell, Fredrik Ström, Martin Kock, Karl Östman eller
Gustav Hedenvind-Eriksson för att ta några ur mäng-
den. Alla beskrev de ett klassamhälle som var tvunget
till förändring.
Jag tror inte heller de läst Nils Parling som sällan eller
aldrig lämnade sitt Bergslagen men som närde en inter-
nationell solidaritet som han ofta använde i sina romaner.
Ta Av mjöl och honung och läs vad som skrivs på insidan
om boken:
-De har kommit till oss i hundratusental, lockade av välbetalda
arbeten och hög standard. De-det är den "utländska arbetskraf-
ten".
Men hur bemöter vi dem?
Hur lätt har vi att acceptera deras särart, att förstå deras svårig-
heter att smält in i ett alldeles nytt samhälle?Ofta kan de ju inte
ens språket!
Nils Parlings invandrare i den här boken är finne och
kommer till Bergslagen. Han är seg, han jobbar hårt.
Men han får det inte lätt.
Av mjölk och honung skjuter en välriktad pil in i det goda
svenska samvetet: det bränner till, man måste ta ställning.
Boken kom ut 1966
Så vems svenska historia hänvisar SD till?
Inte är det folkets utan snarare dess överhet och
dess kungars historia.
Idag finns det 170000 unga mellan 19 och 24 år som
står utan arbete och som inte studerar. De gör ingen-
ting. Det är ganska många som skulle kunna mobilise-
ras till både det ena och det andra. Om inte så blir det
till en kader av uppgivna människor som kommer att
utöka den redan höga självmordsfrekvensen.
Det finns idag en stor grupp, i huvudsak unga, som är
nyhetsvägrare. De läser inte tidningar, lyssnar inte på
radio eller ser på TV. De anser dessa media vara styr-
da. Må så vara, men vad tar de in istället?
Allt fler tar till sig humbug och konspirationsteorier för
att de är häftigare än den annars ganska gråa och trå-
kiga verkligheten.
Det postmoderna lärde oss att sanningen inte är viktig
utan berättelsen är det som styr. En bra berättelse är
alltså viktigare än den anmodade sanningen.
På hatsejter som Avpixlat och vissa fora på Flashback
sprids de märkligaste tankar om människor. Stora grupp-
er demoniseras och inte minst hatas och görs skyldiga
till allsköns bestialitet. När vi inte kan analysera samhälls-
problem med klassperspektiv som metod återstår att peka
ut grupper som judar, negrer, araber,zigenare, muslimer
och vänsterextremister(SD tycker exempelvis att ytterst
moderat Miljöpartiet är ett extremistparti). När då dessa
partikulärhatare får en opinion i ryggen kommer de borg-
erliga partierna och fogar in sig. Liberaler har inga instru-
ment att förklara världen utan strävar bara efter att inne-
ha makt till i princip vilket pris som helst. Kapitalet som
styr deras värld har överlevt i både nazism och fascism.
Vänstern som övergivit klassperspektivet famlar runt i
att ena dagen försvara islam för att den andra värna
transpersoner och sadomasochister för att den tredje
strida för kvinnors rätt till platser i börsnoterade företag.
Det ser inte så bra ut.
"läste lusen av fyrklövern".
Han gjorde en expose över historiska konflikter
och menade att historien var full av dessa. I det
har han helt rätt.
Det som blev fel för Kent är slutsatsen att detta
varit negativt.
Historien drivs fram av konflikter.
Naturen som sådan drivs fram av konflikter.
Utan dessa konflikter skulle all utveckling stanna upp
och vi skulle alla bli till hålögda banjospelare.
Det går inte att begära att Kent skall klara av att se
de bakomliggande orsakerna till konflikterna. Om man
inte ens kan ta ordet klass i sin mun kan man inte förstå
händelseutvecklingen utan man kan bara referera till vad
man ser.
Jag undrar bara hur man kan se det monokulturella som
något bra.
I naturen leder till inavel och att arten försvinner.
I samhällen leder till social inavel och att man försvinner
från makten. Slutna samhällen blir repressiva och lutar
sig mot fördomar och ovetenskap för att försvara det in-
avlade.
I företag som styrs av klaner ser man att om inte man tar
in kompetens utifrån går företag sämre eller går under.
Det kallas dialektik.
Det förklaras tes-antites=syntes.
När vi idag pratar om terror är det makten som talar.
Det är terror när enskilda och grupper dödar ett fåtal
människor.
Det är inte terror när stater via drönare dödar tusentals
människor.
En stor fråga efter Andra Världskriget var vad man visste
och inte när det gällde förintelselägren.
Under kriget ansvarade britterna för en av de största svält-
ihjäl och detta med den brittiska regeringens goda minne.
Det fanns mat, men för britterna var det viktigt att hålla de
stora stadsbefolkningarna i exempelvis Calcutta vid liv och
man brydde sig helt enkelt inte om bybefolkningarna.
1974 fanns det stora mängder mat i världen. Världen hade
det största överskottet fram till det året någonsin. Ändå stod
världen och såg på när 1,5 miljoner människor svalt ihjäl i
Alla visste- få gjorde något.
Känns det igen?
Inatt såg jag Fåglarna av Alfred Hitchcook från 1968.
När den kom var den nyskapande för skräckgenren
och den sysselsatte mången tolkare om vad Hitch-
cooks film förmedlade.
Det handlar alltså om att fåglar attackerar en liten
amerikansk kuststad där det vanligtvis inte händer
så mycket.
Ingen förstår varför fåglarna angriper.
En äldre ornitolog förklarar att det är strunt att fåglar
skulle samarbeta över artgränserna. Vetenskapen
kan alltså inte förklara, ändå händer det.
När vetenskapen inte kan får fördomarna ta vid. Huv-
udpersonen, en galant storstadskvinna blir syndabock.
Innan hon kom till den lilla staden fanns inga problem.
Det är en film som bygger på stämningar. Ingen musik!
Om man kan bortse från trickfilmningen där tiden tagit
ut sin rätt kan man istället se en film där kamera och
skådespelare stor i centrum.
Jag kände också en nostalgi. Det var en tid när jag hade
bio som det stora avvikandet i vardagen. TV bestod av
två kanaler som sällan var något som kvällstid berörde
en ung pojke.
Innan jag fyllt femton så var det att springa till biografer
där man inte var så noga med ålderskontroll. Det blev
Mignon på Linnegatan, Flamman på Redbergsvägen,
Fyren och Kaparen på Stigbergstorpet och ibland lur-
ade jag med morsan. Vi såg Soldier Blue på Cosmo-
rama och av den romantiska komedi som jag sagt till
morsan att det var blev det inget. Hon bet av en plomb
när massakern på indianbyn blev som värst.
Jag minns att när vi pratade om Horse och Soldier Blue
fanns inte mycket av analys om indianers utsatthet vilk-
et var tanken med filmerna. Nej, vi pratade om skalpering
och örnklor i bröstet när det gällde Horse och det stora
med Soldier Blue var skottet i ögat och ett avskuret bröst.
När vänstern övergav klass som instrument att förklara
samhället och forma en strategi för att bekämpa klass-
samhället för ett klasslöst dito blev den tandlös och i
stort bara applåderad av överheten, vilken med gläd-
je pytsar ut pengar till höskolor och projekt som driv-
er bort från klass.
Idag drivs inte frågor om klass. När fanns vänstern på
arbetsplatser och drev på facklig kamp?
När diskuterades på allvar banker, kapital och den orim-
liga ökningen av klasskillnader under senare decennier?
Istället kämpas det för indentiteter.
En kvinna känner sig diskriminerad för att hon inte kan
gå med symboler på sig som visar att hon gillar att bli
misshandlad eller misshandla.
Hennes identitet är inte att vara kvinna, mamma eller
ett arbete eller bara vara sig själv, nej, hennes identitet
är att smiska eller bli smiskad.
Identitet överskuggar klass och till viket pris?
Den senaste tidens totala politiska haveri har
uppenbart tjänat SD.
När KD och FP tävlar i att lägga sig nära SD
har självklart fått fler att fundera på SD. Var-
för rösta på kopior när man kan gå till origin-
alet?
Vänstern, vad nu det är, går också SD till mötes.
De möter SD i deras enda fråga och retar upp
alla tveksamma att ta steget fullt ut.
Varför tas det inte kamp för arbete, arbetets demo-
kratisering, för yttrandefriheten, för internationell
rättvisa, bekämpning av det monopoliserade kapi-
talet, imperialismen.
En förnuftig hållning till USA och Väst och deras
hållning till jihadisterna i Syrien och Irak hade var-
it förnuftig om den förts från början. Idag är detta
bara ett intellektuellt myrbo där ingen begriper någ-
onting medans miljoner drivs på flykt och hundratus-
entals dödas.
Få verkar vilja reda ut saker. Det verkar viktigare
för vänstern att försvara islam än se till frågan om
internationell rättvisa och kamp för densamma.
Nej, istället reduceras allt till vit och svart.
Det är ett läge där SD vinner alla dagar i veckan.
Borgerligheten har inga verktyg att kämpa mot SD.
I många stycken sammanfaller ju deras egna ideer
med SDs. Redan finns stora sprickor i muren och
tiden är inte långt borta när moderaterna kommer
att närma sig. De borgerliga har ju inga större ideer
att komma ur den kris vi är i. Deras enda drag är att
luta sig mot USA, som vanligt.
Det var länge sedan dylika tankar spreds i USA
De flesta svenskar gillar inte detta.
När sedan sossarna med Wallström i riksdagen tvekar
om NATO finns ingen opposition kvar som värnar det
nationella oberoendet.
Inte ens den vildaste optimist i SD hade kunnat förutse
utvecklingen. Detta att alla politiska partier gör allt fel
och SD behöver inte göra något för att inkassera rek-
ordsiffror i opinionsmätningar.
När sedan Hans Linde totalt relativserar alla begrepp
genom att i kampen för den internationella solidariteten
slänger in transsexuella så gnuggar SD bara händerna.
I riksdagen debatterades Saudiarabien till vilka
Sverige exporterar vapen. En feodal stat som är
en av världens mest repressiva och motorn för
islamisk terror världen över.
Man borde dock inte vara särskilt förvånad.
Jan Mosande visade ju för många år sedan hur
Sverige exporterade vapen till både Indien och
Pakistan vilka var och är i konflikt med varandra.
Han visade också en omfattande korruption där
det spårade miljoner och åter miljoner på skumma
konton i Schweiz.
Korruption och mutor kantar också JAS-affären till
Sydafrika.
Oavsett regering samarbetas det med kapitalet för
att exportera vapen till stater som Sverige enligt reg-
ler fattade av riksdagen självt sagt att man inte skall
exportera till. Kapitalet går före folkmakt.
gjorde rasismen mer salongsfähig.
Gudmundsson gjorde stor sak av vilken etniskt ur-
sprung de som gjorde brott hade.
Värst var somalierna där 17,8% av dem hade begått
brott.
Men vad säger det?
Vad skall vi göra med den informationen?
Är alla somalier lika i beteende och erfarenhet?
Somalier organiserar ju sig mest i klaner där den ena
inte är den andra lik.
Skall man då kolla vilken klan som begår mest brott?
När det gäller brott brukar det finnas vissa betingelser
som gäller.
Social utsatthet ökar risken för att man begår våldsbrott
och söker brott för att skaffa fördelar.
Om vi skulle göra det allmänt att somalier är den grupp
som begår mest brott vad händer då med de 82,2% som
aldrig begår brott?
I stora drag blir det etniska som utgångspunkt för orsaker
och vad som sedan bör göras en nazifiering av tänkandet.
Vem skulle studera, förutom nazister, ägandet utfirån etni-
citet? Om judar nu är överrepresenterade i ägande vad
säger det? Vad skall man i så fall göra åt det?
Om man nu vill göra en sak av etnicitet borde man studera
om det är skillnad på att göra brott och i vilken klass man
befinner sig.
Etnicitetstjafset är en återvändsgränd och ger inga svar på
de problem som finns.
I förra veckan kom nyheten av Putin var autistisk.
Hur var det möjligt att svenska media så ogenerat
spred den propagandan från USA?
Om man nu vill springa den amerikanska krigsindu-
strins ärenden må så vara, svensk media har ju en
iksor som verkligen har autistiska syndrom borde va-
ra i mediernas tanke när man vill propagera.
Det känns verkligen som om positioneringen är klar.
Åter verkar vi få en polarisering där vi skall ta ställ-
ning för eller emot.
Om tredje ståndpunkten var tveksam på 50-talet är
den påbjuden idag.
Varför välja mellan Putin och EU och Obama?
Jag letar upp en album i bokhyllan som heter
Nya Testamentets satansverser av Professor
Choron. det senare ett artistnamn. Choron var
en del av skapade Hara Kiri som var föregång-
are till Charlie Hebdo vilken körde igång 1970
och där Choron publicerade sig.
Albumet är urtrist. Det är gubbigt och utan nyanser.
Det är som det mesta som Charlie Hebdo publicerade
och som nu sägs vara bra satir. I mycket är det ren skit.
Jag älskar Hillersberg. Den bästa religionssatir som
gjorts är Life of Brian..
De båda exemplen är mil från vad Hebdo var och är.
Man måste kunna ta avstånd från morden på redaktion-
en utan att behöva hylla det som inte är värt att hyllas.
I dessa tider när yttrandefrihet av vissa anses
vara att få ta heder och ära av människor und-
er anonymt skydd undrar jag vad de historiska
gestalterna hade sagt om de visste vad som kom-
ma skulle?
Vad hade Torgny Segerstedt tyckt?
När Researchgruppen kommer åt Flashbacks ser-
ver är det bra.
När de hänger ut hatare är det bra.
Flashback samlar de absolut värsta människorna i
Sverige och låter dem dagligen spy ut sitt hat, för-
fälja enskilda människor och inte minst är det naz-
isternas bästa gömställe för mental gerillakrigsför-
ing.
Absolut ingenting av demokrati eller av yttrandefri-
heten skulle skadas om hela skiten bara försvann.
Tvärsom.
I de nazistiska och nyfascistiska grupperingarna äl-
tas en bild av Sverige som är mentalsjukhusapirer-
ande.
Sverige är som Nordkorea. Sverige är Stasi. Sverige
är en diktatur där islam tagit över och det enda sven-
ska som tillåts är det svenska språket.
Hur skall man argumentera mot det?
Hur skall man argumentera mot att negrer är apor?
Hur skall man argumentera mot att å ena sidan att
landets tagit över av islam för att lite senare tagits
över av judarna i en del av den stora judiska världs-
konspirationen?
De mest lästa sidorna är där en massa självutnämnda
Sherlock Holmes löser brott. Alla landets små pojkar
samlas här och får vara rediga och tala om en massa
saker som de "vet".
Nu senast skjutningarna av två bröder vid Jägersdoerffs-
platsen.
Jag får reda på att de är bröder, att de är usla, att deras
mot konverterat till islam och därför har männens far som
är kristen libanes skiljt sig. Självklart en massa analyser
om att ingen får säga någonting om islam och de barabar-
iska hordernas stora våldtäkt av det fina landet Sverige.
Och alltid är dessa storsvulna hatare anonyma.
Så vidrigt äckligt fega är dem.
När Aftonbladet hänger ut en läkare som spytt ut rasistisa
påhopp under fyra år blir denna hatare ledsen.
Så jag hoppas att de hängs ut. Allihop.
Det utfördes 78 mord förra året. Det var elva fler än 2013
som var historiskt lågt.
Det anmäldes fler våldtäkter och misshandlar än 2013. Det
är några procent mer. Det är inte helt säkert om ökningen be-
ror på en faktisk ökning eller om det är fler anmälningar.
Dock kan man säkerställa att alla som i panik ropar att det
råder laglöshet inte har mycket att komma med.
De som har vinst av att sprida panik är de som vill ha ett mer
repressivt samhälle. De som vill ha mer polis och mer över-
vakning som om vi någonsin kan fly det egna ansvaret.
De som vill sprida panik är de öppet fascistiska eller de mer
folkhemsfascistiska som tror att bara invandraren försvinner
som variabel kommer Sverige att bli ett land utan brott.
TV5 brukar värna om att visa all amerikansk smörja
som överhuvudtaget gjorts men denna kväll passer-
ade de gränsen. Sharknado är med få undantag en
av de sämsta filmerna som gjorts. Det tillhör en unik
samling filmer som är så dåliga att de passerar grän-
sen och slår över och just därför blir sevärda.
De totalt usla har sin genre.
Sharknado tillhör dessa unika usla filmer.
Det handlar alltså om hajar som via översvämning sim
mar runt i L A och äter människor. det är sämre än det
låter. Det är uselt filmat. Skådisarna överspelar och det
finns absolut ingenting som verkar seriöst.
Till min stora glädje har denna en av de uslaste filmerna
genom tiderna en uppföljare: Sharknado 2.
För trettio år sedan hade Hagabion en temavecka om de
uslaste filmerna som gjorts. Ett tema som borde tas upp
igen. Om så skulle ske skulle Sharknado definitivt vara
med.
Igår läste jag att IS i Syrien korsfäst och begravt barn
levande. Tanken på hur man gjorde detta var så grym
att jag slog det ifrån mig. Ville inte ha in det i huvudet.
Kan det verkligen vara sant?
Philipp Knightley skrev att det första som ryker vid krig
och konflikter är sanningen. Under kriget mellan Kuwait
och Irak spred amerikanska medier att irakiska soldater
mördade barn i kuvöser. Det visade sig sedan vara en
ren fabrikation. Det var inte sant. Det var propaganda.
Kan det vara så nu?
Vad skulle IS tjäna på att korsfästa barn?
Vem tänker ut något sådant? Vem befaller något liknande?
Å andra sidan, om det är propaganda, hur kan man då be-
ställa något liknande?
Vad vill man uppnå?
Korsfästa barn kan bara skapa det yttersta hatet som gör
att den sista resten av någon form av dialog omintetgörs.
För några veckor sedan hade alla svenska medier som
toppnyhet att en snöstorm var på väg in över USA. Det
rapporterades på plats från New York hur man förbered-
de sig på stormen och vad det kunde tänkas ställa till
med.
Det blev ingen storm.
Vid samma tid slog snö och kyla till i Gaza och syriska
flyktingläger i Libanon. Flera barn dog av kylan. Om det
blev det någon liten notis om det överhuvudtaget skrevs
om.
Alla människors lika värde?
I alla former av media skrivs och pratas det om invandring.
Den näst största diskussionen handlar om att man inte får
diskutera samma invandring.
Det är skamligt.
Vi diskuterar priset på människor.
ätande ligger i nivå med invandringens nettokostnader.
stor uppmärksamhet.
Jag undrar varför inte politiker använder argument från de två
ovan?
övriga fyra är dömda brottslingar och denna sida är en av hörn-
pelarna i kritiken mot invandring.
Uppdelningen är stor. De som är emot människor demoniserar
alla flyktingar och menar att de alla är terrorister och jihadister.
Om Aftonbladet skriver om Exponerat svarar man(inte alls om
pedofildom)att journalister är vänsterextremister.
Jag har ännu i mitt långa liv inte hört en människa värd respekt
som talar emot invandring.
Den diskussion man kan föra är vad Svenskt Näringsliv har för
agenda när de talar för invandring.
Deras syfte är ju, som alltid, att slå sönder facket och att dumpa
priserna man betalar för löner.
Kapitalet är oerhört aggressivt.
Man inte bara tar ut stora profiter från allmänna medel utan man
vill också på klassiskt vis sänka löner för att öka profiterna.
Därför borde vänstern vara tydlig med vilket syfte man har med att
hjälpa människor till Sverige.
Om man nu bara talar om kostnader säger vi att en människas liv
har ett pris.
Vi skall rädda en senil dement och skicka ut en syrier till kriget där.
Vi skall rädda en med psykisk funktionsnedsättning för att skicka
tillbaka en till Afghanistan.
I slutändan när vi då stängt våra gränser har vi då satt pris på folks
huvuden och då kan man tänka sig att vi kommer att gå på de som
inte är produktiva. De är ju också en kostnad.
Det politiska livet ger inte mycken tröst. De politiska partierna styrs en-
bart av röstsiffror och om det kan ge fler röster att börja skjuta in sig
på invandrare och flyktingar så kommer detta att ske.
att inte en total historierevisionism skall vinna. Nu sen-
ast handlar det om att uppmärksamma Röda Armens
insats i kampen mot fascismen och Andra Världskrigets
förberedelser och start
Det som för några decennier sedan var allmängods och
utan några debatter var att startskottet för Kriget var
Munchenöverenskommelsen 1938 som gav Hitler det utfäst-
elser han behövde för att initiera kriget.
Han hade sedan han kom till makten 1933 noga förberett
sig på ett krig.
Han annekterade Elsass-Lothringen.
Han anslöt Saar genom en folkomröstningen.
Han genomdrev Anschluss med Österrike 1938.
Med överenskommelsen kunde han också annektera Tjecko-
slovakien.
Det var tydligt vad han ville.
När då engelska och franska företrädare sa att han kunde göra
vad han ville tog det inte lång tid innan kriget började med in-
marschen i Polen.Peace in our time, som Chamberlain lovade
det engelska folket blev kortvarig.
Uppenbart hade vare sig England eller Frankrike något emot att
Tyskland marscherade österut. De såg Sovjet som ett större hot
än Tyskland.
Det fungerade inte.
Blixtkriget slog snabbt ut hela Västeuropa när tyskarnas tanks
rullade in.
Molotov-Ribbentropp pakten var ett försvar från Sovjets sida, De
litade inte på de stora kolonialmakterna i väst.
Under avgörande skede stod Sovjet ensamt mot Tyskland och hade
inte Sovjet stoppat Hitlers östfrontstkrig hade vi fått skiva en helt ann-
an historia.
När västfronten med Dagen D öppnar upp är kriget i princip redan
förlorat för Tyskland. Då är det en fråga om tid. Tyskland förluster
på östfronten är så avgörande för hela Tyskland att de inte är för-
lorade.
Detta borde som sagt vara allmängods.
Det är det inte.
Liberala och nyfascistiska historiker i en helig allians söker förmedla
att Sovjet i själva verket var lika stor orsak till kriget som Tyskland.
Jag baxnar.
Ernst Nolte är en av neofascisterna som velat lägga skuld på Sovjet
och i Sverige har han stöd av flera borgerliga historiker
I Jan Mosanders bok Bland spioner, kommunister och
vapenhandlare finns ett kapitel om Boforshandeln med
Indien.
En man Fernandes närde ett stort hat mot Rajiv Gandhi.
Gandhi, som varit med om mutorna som Bofors gav för
att få igenom sin vapenaffär ,fängslade den kritiske Fer-
nandes. Palme agerade och fick honom fri.
När Fernandes kom till Stockholm satte indiska ambass-
aden en övervakare på honom. Samme övervakare var
den som hittade de avlossade kulorna, som mördade Pal-
me, i en papperskorg.
Konstigt att det inte funnits längre fram i teorierna om mor-
det på Palme.
för några dagar sedan.
Det är en nyttig påminnelse om att allt inte var så
gott i det homogena folkhemmet som man ibland
kan tro.
Det handlar alltså om den mobb som strök omkring
1948 i Jönköping och misshandlade alla de som kun-
de tas för att vara tattare.
Mobben påhejades av media och polisen stod med
armarna i kors.
En helt annan sak som är intressant är hur man beskriv-
er det kriminella livet. Hur män slogs med varandra och
hur det kunde bli lugnt när några helt sonika lämnade ort-
en.
Detta känns igen även i dagens förorter där mycket av det
kriminella styrs av några få individer . Omfattningen styrs
av hur lång svans de tillåts få.
Grisarna som åkte runt och misshandlade tattare kallades alltså
för "de vita"
När de polska varvsarbetarna i Gdansk började att
strejka för bättre villkor och med tiden kom att ställa
allt högre krav var de många och också inom den vän-
ster jag tillhörde som såg detta odelat positivt.
Det var bra att arbetarna tog kamp mot ett korrupt sam-
hällsystem som styrde Polen med repression och som
i slutändan vilade på Sovjets arme.
I Solidarnosz fanns starka vänsterkrafter men de hade
inte en chans. Tiden var borta för vänsterlösningar. Pol-
en hade haft revolter efter det kommunistiska övertagan-
det men då kunde man inte enas. Ena gången stannade
studenterna hemma och andra gången arbetarna.Det var
revolter från vänster.
I början på 80-talet visade Solidarnosz vad som komma
skulle. Ett uppror i öst gav energi till andra.
Men det var kyrkan och kapitalet i enighet som vann.
Den stora drömmen som väcktes 1917 och som befriade
stora delar av den koloniserade världen släcktes och inte
mycket finns idag kvar.
Sovjet själva släckte hoppet om en bättre värld.
Idag.
De stora utopisterna är jihadister.
De stora massorna organiseras av neofascister.
Motvikten till amerikansk imperialism är rysk nationalism
och kinesisk statskapitalism.
Ja, man får leta länge efter något att fästa sitt hopp vid.
Igår var jag och hälsade på hos mina föräldrar. De
är gamla nu. Farsan har problemet med minnet och
vet understundom var han är någonstans. Livet går
mot sitt slut och han står med mer än ena benet till
evigheten tomrum.
Idag var jag hos mitt barnbarn. Hon skall snart fylla
ett år. Hon är nyfiken och börjar upptäcka livet gen-
om de små detaljerna. Vi läste Max boll och jag kän-
de den stora värmen som uppstår vid villkorslös kär-
lek.
De viktiga sakerna i livet?
Gör något för du lever inte för evigt.
Om du hatar är du vilsen och slösar bort din egen tid.
1979 nåddes vi om olyckan i kärnkraftverket på Three man Island
i Harrisburg. I Sverige tog det hus i helvete. Varenda människa
tycktes stanna upp allt för att vara för eller emot kärnkraft. Det
var den tidens invandrarfråga. Då som nu en fråga som gjorde
att frågan om maktkoncentration och kapital hamnade i baksät-
et. Folkomröstningen om kärnkraft var ju egentligen ett enda
stort skämt och särskilt efter att sossarna gjorde narr av folk-
makt när de lanserade sitt Linje 2.
1986 small det till i Tjernobyl och då var det allvar. Här fick vi
olycka som dödade hundratals och påverkade tusentals för lång
tid framöver och vi vet väl ännu inte vad slutresultatet kommer
att bli. Då blev det mer en fråga om hur vi skulle skydda oss.
Det fanns ingen energi kvar att kräva förbud. Det var väl också
ett bevis på folkomröstningen i stort var en icke-fråga.
Så kom Fukishima 2011 efter en jordbävning. 100000 evakuera-
des och inte heller här vet vi vad slutresultatet blir. Nu uppstod
överhuvudtaget ingen debatt alls om kärnkraftens vara eller icke
vara. I Tyskland valde man ju i konsekvens av olyckan att stänga
av all kärnkraft men i Sverige sa inte ens MP någonting om kärn-
kraften. Total tystnad.
Mona Sahlin förklarade efter valförlusten 2010 att
nu måste man lyssna till väljarna och de sa ju att
man skulle gå till höger. Vilket ju var svårt i samm-
anhanget då sossarna sedan Palmes sista år hela
tiden drivit högerut. Det enda märkliga med sossarna
är ju parentesen med Juholt.
Nu efter valet i höstas verkar den borgerliga alliansen
tänka Sahlin. SD var ju vinnarna alltså måste då FP
och KD tävla om vinna röster från den främlingsfient-
liga.
Så nu står vi där och allt det pratas om är hur mycket
in invandrare vi tål.
Ibland bryts det av och det diskuteras hur många tigg-
are vi tål.
Så bryts det igen och då står frågan om vi skall vara
kristna eller muslimer.
Var tog konflikten mellan arbete och kapital vägen?
Det är en helt osannolik utveckling. Vi har aldrig haft
en större kapitalkoncentration vare sig nationellt eller
internationellt och ändå ingen diskussion eller ännu
mindre politisk kamp mot detta.
Det har uppstått en smått absurd situation vid brott.
Min första tanke är alltid(numer): låt det inte vara en
invandrare.
Tanken kommer för att det finns en utbredd rasism som
tar varje brott som intäkt för att klandra den s k mångkul-
turen.
Särskilt gäller detta för ett ganska unikt brott, nämligen
gruppvåldtäkt.
BRÅ hade en översikt för några år sedan där man konsta-
terade att 99,94% av etniska svenskar begår inte grupp-
våldtäkt och 99,78% av invandrare begår inte gruppvåld-
täkt.
Nu har en kvinna våldtagits på Finlandsfärjan och tydligen
har några av förövarna somalisk bakgrund.
Avpixlat låg lågt då man ju inte förknippar fylleresorna på
Finlandsfärjan med invandrare utan då brukar man tänka
fyllesvenskar och fyllefinnar.
Till Avpixlats stora glädje visade det sig tydligen att förövar-
na hade en etnisk bakgrund som brukar få SD och dess an-
hängare att gå mental bärsärk.
Ofta nämns gruppvåldtäkten i Rissne på en ung flicka som
var särskilt grym och detta var år 2000.
En annan gruppvåldtäkt begicks av 8 svenska unga män/pojk
ar 1985:
Det var totalt åtta personer (nedan benämnda med de fingerade namnen Adam, Bertil, Ceasar, David, Egon, Filip, Gustav och Hans) som åtalades för händelsen på Vallsbergets skidanläggning väster om Piteå den 6-7 juli 1985. Kvinnan blev helt förstörd i sitt underliv eftersom "Hans" fört in sin hand i hennes vagina. Slidan skadades så allvarligt att hennes tarmar blev synliga i bukhålan.
De som oftast tar till orda för att göra de sällsynta gruppvåld-
täkterna till etniska manifestationer är män. Frågan är om de
överhuvudtaget bryr sig om de stackars flickorna/kvinnorna
som utsätts. Jag får mer uppfattningen att de fullständigt skit-
er i dem och har fullt fokus på att med fallet stigmatisera in-
vandrare.
Mer och mer vrids det sekulära ur händerna på antirasismen.
I en intervju i Vetenskapsradion Forum säger en ung kvinna
att muslimer har humor som alla andra religioner.
Avstampet är alltså att alla är religiösa.
Antiislamism är befogat. Inte mot individer men mot religionen.
Den skall bekämpas intellektuellt på samma sätt som kristendom-
en eller andra religioner.
Ibland blir det märkligt och valet tycks vara mellan rasister och
muslimer. Det innebär att mången islamist utnyttjar goda kraft-
er för syften som är allt annat än goda.
Solidariteten mellan folk måste ju ha något som är gemensamt.
Islam är aldrig något jag vill dela.
Vi kan ändå ha gemensamma saker som vi kan samarbeta med.
Det kan handla om kampen mot amerikansk imperialism eller den
sociala utsattheten i förorterna.
Men det handlar då om sakfrågor.
Det är en gåta att vänstern ofta löper amok i just religiösa frågor.
Varför bry sig om kvinnliga präster?
Varför bry sig om homoäktenskap i kyrkan?
Varför inte bara förklara att man inget vill ha med de religiösa
institutionerna att göra.
För många år sedan hörde jag en grupp män
diskutera ett program som hade vistas på TV
som handlade om svenskättlingar i USA.
De var upprörda över att många av dessa svensk-
ättlingar verkade ha glömt sitt ursprung. De tyckte
att de var märkvärdiga och löjliga som inte ens vil-
le prata svenska.
I ett radioprogram sändes ett reportage om svenskar
i Madrid(tror jag det var). De var massa problem vid-
häftad med denna svenskgrupp. De höll sig bara för
sig själva och ville inte prata spanska. De unga i den-
na grupp var oftare representerade i brott än infödda.