leifsjoqvist

Idling gillar inte Myrdal!

När Franz Kafka skrev Processen hade han
antagligen varit utsatt för juridiskt övergrepp
och/eller varit i delo med den tidens byråkrati.
I tider när det personliga ansvaret sätts åt sidan
och när alla lyder order i namn av det stora
Imperiet är det dags att sätta ner skorna.

 
Förhören i Guantanamo visar upp en bild
av en administration som famlar i blindo.
De långt ner i näringskedjan begriper inte
likt sina offer vad det handlar om.

En fånge anklagas för att ha varit medlem
i GICM som har kopplingar till al-Qaida.

Förhörsledaren:
Berätta om GICM.

Fången:
Vad är GICM?

Förhörsledaren:
Jag har samma fråga.
Kan sekreteraren kolla vad GICM står för?

En stund senare förklarar sekreteraren att GICM
är en militant islamistisk grupp i Marocko.
Fången:
Jag är belgisk medborgare.
Jag har aldrig hört talas om GICM.

Dessa rättegångar är en fars.
Eller imperialistisk tragedi.
Prisjägare letar världen över efter människor
som kan ha koppling till al-Quaida.
Du är misstänkt om du är muslim.

Inte mycket nytt under solen.

Brukar plocka fram Lars Fr H Svendsens
"Långtråkighetens filosofi" när jag tycker
att ledan ansätter mig mer än normalt.

Tycker om att läsa att det är mycket mänskligt,
och enbart människor kan, att känna leda.

Dock blir det problematiskt att läsa tredje
huvudelen "Tråkighetens fenomenologi" då
denna i huvudsak handlar om Heidegger.

Heidegger hade ju som bekant vissa problem
med hur han skulle förhålla sig till Adolf och grabbarna.
Eller rättare hans äreräddare har haft problem.
Martin var en liten nasse.

Läs vad Jan Myrdal tycker om Peter Fröberg Idlings bok
Pol Pots leende.

Det är ändå märkvärdigt att när man vill göra
upp med historien så vill man bara ta upp
perioden 75-78.

Åren 70-75 bombade USA exempellöst över Kampuchea.
Mer bomber fälldes under dessa år är vad som fälldes
sammanlagt under 2a världskriget!
1 miljon människor dog!
Skador för alla framtid tillfogades av dessa bombmattor.

Då skall man veta att USA inte ens förklarade Kampuchea i
krig.
När imperialismen styr finns ingen rätt.
Vem tror att USA skulle erkänna:
1.att de var i krig
2.att de bröt mot hart när varje folkrättslig regel som finns.
3.att de begick ett folkmord


Den andra folkrättskränkaren är Vietnam som 1979 ockuperade
Kampuchea.
Detta orsakade ett decennium av krig.
Hur många dog?Ingen vet!

Det finns en oerhörd dubbelhet i diskussionen
om slöjor.

Å ena sidan har vi den reaktionäre vite mannen som tycker det är
helt i sin ordning att våldta, hota, misshandla och mörda om man
druckit alkohol. Samme man nlir sedan solidarisk med den muslimska
kvinnan som utsätt för olika förtryck enligt "Hedersbegreppet".

Å andra sidan har vi den vita kvinnan som vill kölhala den
vita mannen som grunden till all världens ondska och som
vill visa upp den slöjbärande iranska kvinnan som själva
sinnebilden för fred och frihet.

Den enda gemensamma länk dessa har är "hedersmord".
Här får alla total moralisk panik.
Trots att extremt få utsätts för denna behandling så
är det ett gigantiskt riksproblem.

I ETC recenseras "Slöjor" av Elin Berge och Edda Manga.
Recensenten är flykting från Iran och kvinna vid namn
Parisa Kahkuei.
Fantastiskt bra val av recensent.

Parisa skissar genast på sin skepsis.
Hon flydde från slöjtvång och förtryck och
tog sig till Sverige.
Samtidigt är hon en radikal kvinna och kan se
slöjans olika betydelser.


I Edda Mangas efterord står det:
"Mycket sällan är moderna kvinnors slöjanvändning
 ett oreflekterat passivt efterlevande av traditioner"

Jag tror inte att Mangas praktik i de svenska förorterna är
speciellt hög. Jag skulle vilja säga att huvudelen av de
som bär slöja här gör det inte av egen fri vilja.
Slöjan åker på därför att familjen(mannen)vill det.

Ibland blir gullandet med Islam kväljande.
Jag är ateist.
Jag tycker all religion är uppmuntran till psykisk sjukdom.

Däremot kan jag sympatisera med islam i Afghanistan
och Irak under mottot min fiendes fiende är min vän.

Så kommer man tillbaka till den gamla diskussionen om
solidaritetens vara.
Det var som sagt lättare med Vietnam.
De var kommunister. Vi var kommunister( iaf radikala).

Hur många av de 267 tidningsredaktörerna som finns
i Rupert Murdochs pressimperium gav inte sitt fulla stöd
till Irakkriget?

Naturligtvis var alla för!

Det är kanske naturligt för man biter inte den hand
som föder en.

Vad värre är, hur såg det ut i Sverige?
Var fanns de kritiska rösterna bland svenska redaktörer?
Även här dansade imperiehororna när Rumsfeld gjorde
"helikoptern"(1)!

Fotnot.
(1) helikoptern är en lek som män inom idrottsrörelsen
     sysslar med. Den går ut på att man fattar kuken i dess
    rot och sedan snurrar allt man kan.
    Ju större kuk, ju mer helikopter!
    Detta har absolut inget med homosexualitet att göra!!!!!!!!!!

Nä,nä we are watching Big Brother!

Jag har en inte så liten homofob inom mig.
Därför känner jag ett visst obehag inför att
se Brokeback Mountain

Vad är det man vill säga med denna
typ av film?

Det den säger till mig är fölande:
-Kärnfamiljen är ett enda långt lidande.
-Kärnfamiljen skapar inte värme och trygghet,
 huvuddelen av alla mord,misshandlar och våldtäkter
 (på kvinnor som barn) sker inom kärnfamiljen.

Varför då blir upprörd över att två cobojsare smetar
in varandra med rövsmör?

Är det inte något fantastiskt att människor faktikst kan
tycka om varandra under en hel livstid?

Är inte känslornas praktik det som skall räknas?
Varför denna rädsla för samma-kön-sex?
Djuren gör det, så biologin går inte att referera till!
Jag skulle tippa att alla som aktivt och hatiskt  arbetar
mot homosexualitet egentligen bekämpar en egen
sjuk sexualitet.
Homofoben är så störd över att han går och tänker på
att knulla djur och barn att han måste projicera sitt
äckel åt sig själv mot en redan utsatt grupp.
Homofoben är dessutom oftast psykotisk i o m
att han är religiös.
Den religiösa tänker ofta i dubbla led:
älska din nästa/ hata den homosexuelle

I detta program så påstås
att denne man
fejkar om detta!

I senaste avsnittet av "Existens" handlade
det om hur livet kom till och vad som styr våra liv
och utveckling.

Man intervjuar en svensk hardcore kristen som
lär ut ID i skolorna.
Man får alltså lära ut den här skiten på svenska
gymnasium.
Det är som att släppa loss satanism, kristallterapi,
trollkunskap eller valfri newagesmörja.
Allt kan sammanfattas som intellektuellt rövsmör.

I vilket fall har ID-anhängarna humor.
De påstår alltså att en högre intelligens har skapat
jorden och allt liv.
De är så säkra i sina påståenden att de säger att
Darwinismen kommer att vara död som teori om 23 år.

Hur intelligent var GUD när han skapade spån som
Shartau eller Laestadius, eller alla självmordssekter.
Alltså först programmerar han DNA på sådant sätt att
variation krävs för att det inte skall bli mutationer,
sedan föser han ihop begåvningsreserven på öar och
i den norrländska ödemarken och sedan ser han till
att man bara knullar inom släkterna och på så sätt
skapar inavel vilket ger missbildade individer både
till det yttre och det inre. Jävligt intelligent.

Samma religiösa inkonsekvens hittar vi inom hela kristendomen,
islam och judendomen.
Likt ett mantra har det ekat i historien:Knulla dina egna,yeah,yeah!

Om det nu var så himla viktigt att skapa ett så
perfekt universum varför då inte göra det just
perfekt.
Darwinismen talar om språng och en gradualitet, vilket
också gör att ibland tar man steg bakåt eller så dör släkter ut.
Varför skapa arter som skall försvinna?
Varför skapa möjligheter till farsoter?
Varför inte lägga in en spärr mot våld?

Den som tror på ID har betydligt fler
frågor att besvara än den som tror på
den materiella och vetenskapliga synen
på utvecklingen.

Det är som en forskare säger i  "Existens":
Antingen var GUD en klåpare då det finns så
många misstag i utvecklingen eller så var detta
medvetet och då är han en cyniker.
Vilket är värst?

793 människor på jorden är dollarmiljardärer
De äger tillsammans 2,6 triljoner dollar.

Det finns 1,5 miljarder människor som
lever under fattigdomsnivån 2 dollar/dag.

Om de 793 rika massmördarna skänkte hälften
av sina rikedomar skulle varje fattig tilldelas
14000 kronor.

De skulle då kunna göra någon rejält för att
komma ur sina fattigdom.


Varför sker då inte detta?

1.De rika blir inte rika utan motsättning.
   Ofantligt rika kräver ofantligt fattiga.

2. De rika kräver en global orättvisa med orättvisa
   strukturer. "Söndra och härska" försvann inte med
   den brittiska kolonialismen.

3.Ju mer monopoliserat kapitalet blir ju större horder
   av fattiga och arbetssökande behövs för att kunna
   suga ur märgen ur de som har arbetet. Lönerna är
   den rikes sista utsugningskomponent.
 
4.Därför att de ofantligt rika har samma människosyn  som
   överheten haft i alla tider: sämre än boskap.
  De rika anser alltid att de är värda sitt överflöd och att
  de fattiga förtjänar sin fattigdom.

Med en humanistisk lagstiftning skulle de 793 ställas inför
rätta och dömas till livstids fängelse( jag är emot dödsstraff)
för folkmord.

De vet att folk dör av orsaker som med lätthet hade kunnat
avstyras. Med mediciner, mat och skydd mot klimat hade de
flesta av jordens fattiga kunnat räddas.
Detta vet de rika, men de väljer att inte agera, eller ännu värre
de sympatiserar med folkmordet.

Det är betydligt enklare att rädda miljontals liv i månaden
idag än vad det var att rädda folk ur koncentrationslägren
under 2:a Världskriget.

Vi skyllde den tidens massmord på ondska,
vad skall vi  skylla dagens på?

En av Sveriges farligaste människor är ledarskribent
på Svenska Dagbladet.
Hon anser att hon är dålig på matematik och att detta beror
på att hon är kvinna.
Hon anser att småbystade kvinnor är onda kvinnor.

Maria Abrahamsson kallar hon sig.
Men det är bara en cover.
Hon är en Alien. En utomjording.

Maria Abramsson är en av ledarna i det "Babylonska brödraskapet".
Per Ahlmark, Alexander Bard, Lars Leijonborg, Ulf Ekman, Skandias
förra styrelse, Sven Dahlkvist, Laban Arnesson och Sven Nylander
är andra i denna organisation.

Utmärkande är att om man tittar noga kan man se
de reptila dragen och lyssnar man hör man väsandet
och längtan efter att dricka mänskligt barnablod.

"Babylonska brödraskapet" lovordar allt som är till ondo
för mänskligheten.
Man hyllar krig och massdöd som i exempelvis Irak och
Afghanistan.
Man hyllar orättvisor som leder till att människor dör i sjukdomar
och svält.
Man hyllar rasism och manschauvisnism. Dock skall i ärlighetens
namn hävdas att Maria fått kritik för att hon gått för långt i sin
kritik av kvinnan. Kritik kom direkt från brödraskapets ordförande
i Sverige.

Sålunda är det dags att avslöja dessa reptiler.
Visa dem kärlek och de kommer att förgås.

Jim Jarmush senaste "Broken flowers" är helt i linje
med hans övriga produktioner.
Det är långa scener.
Det är dialog som är eller verkar ytlig.
Bildspråket är av den art att när man går
tillbaka ser man något annat varje gång.
Fokus hamnar på olika ställen.

I "Broken flowers" gör Bill Murray åter en
stor roll. Han har växt från spökjägare
till att bli en av de stora karaktärskådespelarna.

"Lost in translation" och "Life Aquatic" är så olika
roller och han gör dem så ovanligt bra.

Storyn spelar inte så stor roll för Jarmush.
"Det förflutna kan jag inte ändra, framtiden
 är inte här än så det enda jag kan prata om
 är nuet", säger  Murray i sin roll.
Han tror att han pratar med sin som.
Vi vet aldrig om det var så.
Jarmush estetik.

Coffee and cigarettes".

"Mystery train" är en film där utanförskapet skildras.
De udda får synas.
De udda är normen hos Jarmush.

Spelfilmen är inte det enda Jarmush ägnar sig åt.
Det kan vara ren dokumentär, som i "Year of the horse".



Eller det kan vara en hyllning till
en av hans förebilder, Werner Herzog,
som i "Ten minutes older-the trumpet".

Andra rullar som är sevärda är:
-Night on earth
-Ghost dog
-Dead man
-Down by law
-Stranger than paradise

Ibland undrar jag hur man tänker när
man köper in film och serier.
Ibland undrar jag hur man resonerar
runt frihetsbegreppet när det gäller TV,
radio eller media i stort.

Kapitalägd media anses av någon outgrundlig anledning
för fri.
Familjen Bonnier som äger hälften av svensk media får idag
sällan kritik som en ohälsosamt stor ägare.
Familjer som äger i den storleken anses sällan
vara en fara för friheten.
Varför?

Fri TV, vad är det?
Det är ju omöjligt att titta på den skit som visas i våra
reklamfinansierade kanaler.
Amerikansk smörja i massor.

Man köper inte ens in bra amerikanska produktioner
utan ren skit.

Så kollar jag denna film:


En fantastisk film.
Vilka skådespelare:
Paul Newman, Phillip Seymour Hoffman, Ed Harris
Helen  Hunt, Aidan Quinn, Dennis Farina,  Joanne
Woodward etc etc
Det är långt och det är skitbra.
Det är långa sekvenser  med resonemang.
Det är vändningar som får oss att tvivla.

Här lyfts det USA fram som är långt borts från
de stora boulevarderna.
Staden Empire Falls är en död industristad och
de människor som är kvar försöker att leva nytt
men förföljs hela tiden av historien.

Det kunde vara en svensk gruvstad.
Eller en ort från textilbältet.

Det är så jävla bra.
Se den!

I lördags cyklade jag hem till kamrat Magnus för
att studera det nya underverket vid namn Amanda.
Naturligtvis var det ett underverk.
Alla små töser är underverk.

I vilket fall när jag kom hem efter en spänstig
cykeltur upptäcker jag att min plånbok är borta.
Jag letar febrilt och tänker att:
jag kommer nog på var jag lagt den.

Men icke.Plånbok borta.
Jag slänger mig på cykeln och repeterar middagens
cykeltur.
Inget resultat.
Jag ringer Magnus. Inget resultat.

Jag börjar inse att plånboken är borta.
Jag känner ena stunden vanmakt över
min slarvighet och över allt betsyr med
att  spärra och betsälla nytt som nu ligger
och kommer att ockupera min tid.
Helt i onödan.
Andra stunden känner jag intensiv ilska över
det runkhuvud som snott min plånbok och som
förlustar sig på mina pengar och inte ens har
vett på att lämna korten.

Då ringer telefonen.
Jag lyfter luren.
"Hej, jag heter Börje, jag tror att jag har något
som är ditt".
Så berättar Börje att han hittat min plånbok på gatan
och att allt var utspritt men han räddade i alla fall
betalkort och körkort.
Vidare berättar han att han ringt polisen för att få
min adress och telefonnummer.

Så jag åker dit vål förtrogen med tanken att mina
1500kr är borta men att korten finns.

När jag kommer till Börje lämnar han fram plånboken
och det visar sig att pengarna finns där.
Han är dock lite bekymrad över att han inte fått med
alla mynt.

Jag ger honom 500kr.
Han vägrara ta emot dem.
Jag bedyrar att jag vill att han tar dem.
Till slut ger han upp, men han säger:
"Du skall veta att de går till Rädda barnen!".

Jag känner glädje när jag lämnar Börje.
Han bor i HSB-lägenhet.
Han har säkert jobbat på varven.
Han är säkert gammal gråsosse.

Han är helt enkelt en del av det gamla Sverige
som skall ihågkommas som det solidariska
och allmänhumanistiska.
Det som var innan allt solkades av äcklig, perverterad
och sjukligt egoistisk liberalism.

Henrik Bachner och Helene Lööw skriver
i DN om ett undersökning om antisemitism.

De varnar för denna.

De säger att kritik mot Israel självklart inte är
antisemtismen.

Däremot har de två exempel på vad som är antisemtism
som jag ställer mig högst tvekande inför:
Om jag inte helt tar avstånd från påståendet att
chansen för världsfred skulle öka om Israel upphörde
att existera då är jag antisemit.

Sålunda, då jag anser att dagens apartheidliknande stat
vid namn Israel är ett hot mot fred i området och världen
i synnerhet,är jag antisemit?

Om jag anser att det finns grupperingar som drar nytta av
förintelsen både ekonomiskt och politiskt då är jag antisemit.
Trams.
Finkelstein har ju i boken

visat att det finns stora ekonomiska intressen
inblandade i förintelsen och i ersättningen till
dess offer.
Vi pratar miljarder kronor och vi pratar som alltid
när sådana summor kommer på tal om girighet
och maktkamper.

Staten Israel hade aldrig överlevt utan den europeiska
skulden.
Det märkliga är bara att araberna fick betala det europiska
brottet.
Idag ylar europeerna om antisemitism.

Även anhängare till Israel har ju ilsknat till när man
använt förintelsen i politiska syften som exempelvis
Cordelia Edvardsen.

Bachner är ju en sann Israelvän och anhängare av
den amerikanska imperialismen och det kan då vara
något tveeggat att låta en sådan man göra en
"vetenskaplig" undersökning om antisemtismen.

Jag undrar över mina tidigare politiska ställningstaganden:
Jag var emot apartheid i Rhodesia och Sydafrika.
Jag önskade att dessa stater skulle upphöra att
existera i deras dåvarande form.
Jag ansåg att båda var ett hot mot freden i området och
även mot freden i världen.
Vad var jag då:
Anti-vit?
Negrorasist?

För mer än trettio år sedan blev protesterna
så massiva i Sverige att vi avstod att delta i
det musikaliska horeriet som kallas Euroschlager.


Då sjöng Sillstryparen från Göteborg ackompanjerad
av en äkta semperfeizer:
"å här kommer Abba i kläder av plast
 lika döda som sillkonserver,
 å stickan andersson tycker folk e dum,
 producerar romantik,
 men kärleken e stark,
 å stickan får en spark,
 som passar ett cyniskt SVIN"

Det var länge sedan nu.
Idag har man utökat antalet tävlingar.

Ett notorisk äckel som Alexander Bard
letar här publik för att spridning åt sin
fascistoida skit.

Alla tidningar intervjuar fascisten Carola.
Inte om hennes förakt för svaghet.
Inte om hennes svaghet för män med hybris
och Gudskomplex.
Inte om alla hennes märkliga transaktioner.
Nej, hon får bara frågor om hur det känns.

Magnus som blivit riksbög med Gardell säger
att han skall ge allt.
Han har förberett sig och om han inte vinner
på lördag har han inget att skylla på.
Tävlingen, den en gång så förhatliga,
är idag helt rumsren.

Vi lyckades inte att besegra musikens anorexia.


"Vi har vår egen sång,
vi ger la fan i dom
å deras fjöliga svärmeri.
Så du som jobbar hårt å
du som har det svårt
sjung mä i vår melodi.

Många har tagit illa vid sig över att jag kallat
Torslanda för ett litet medelklassghetto, att
jämföra med amerikansk potatis:
fin på utsidan men rutten inuti.

Den uppnästa småborgerligheten finns ju här
och man verkar vara stolt över den.
Man är glad och stolt över att man inte har några
hyreslägenheter för på det viset slipper man
ju fattiga i allmänhet och mörkhyade fattiga i
synnerhet.

Detta tankesätt vill man också manifestera genom att bilda
egen kommun.
Genom en magisk slump har stadsdelar med samma sociala
uppsättning kommit till samma slutsats.Torslanda,
Askim och Älvsborg.
De rika och de som tror sig rika vill bilda små
enklaver där man kan sjunga Star spangle banner
till nubben och den ruttna fisken.

För 15 år sedan ville Göteborgs kommun bygga en flykting-
anläggning i Torslanda.
Då gick man man ur huse och tog kamp mot överheten.
Torslanda stod upp som en man mot de mörkhyade
och de vann.
Inga flyktingar i Torslanda.
På tomten där man tänkte sig att flyktinganläggningen
skulle ligga målades den svenska flaggan.
Det var under denna tid då Sverige plågades av psykotisk
rasism i Ny demokratis skepnad.
Det var en tid när mordbränder och attentat mot flykting-
anläggningar var mer norm än undantag.
Det var en tid när Asonius höll Stockholm i skräck.

Vad lärde man i Torslanda av det här?

Ikväll visade TV 1 en mycket intressant dokumentär.
Vi får följa en amerikansk pluton under ett år på
uppdrag i Irak.

Det är slående hur nära fiktionen man kommer.
De amerikanska filmerna om Vietnam och det
krigets meningslöshet spelas upp här i repris.
Sanning eller fiktion?

En soldat berättar om hur han dödat en rebell:
"det kändes som vore det ett TV-spel"

Genomgående för plutonen är att alla undrar vad de
gör där.
"Det dör fler irakier nu när vi är här än när Saddam styrde",
säger en annan soldat.

Meningslösheten påverkar dem psykiskt.
Vietnam igen.

En soldat säger:
"Jag litar inte på någon, alla är fienden till motsatsen
är bevisad!".

Så var det för amerikanarna i Vietnam eller för fransmännen
i Algeriet.
Den gravida kvinnan eller den unga flickan kan bära en
bomb i sin korg eller under sitt huckle.

Det är en dokumentär för alla storordiga liberaler.
Praktiken är rutten och luktar lik.
Man hittade inte Al Quaida.
Man hittade inga massförstörelsevapen.
Det blev ingen demokrati som vinkade av de
amerikanska soldaterna i solnedgången.

Vad man dock verkar ha lärt sig är att kriget skall
bära sina egna kostnader.
Vietnam höll på att krossaUSA som supermakt.
Nu sopar rent den irakiska ekonomin för att kunna
åka på nya äventyr i sin strävan efter att hitta
nya fiender för underhåll av det permanenta kriget.
Krig är fred.

Bastubadet är oftast en manlig rit.
I offentliga bastubad samlas män i
alla åldrar, snygga män, fula män,
feta män, smala män, män från Majorna
och män Eritrea.

I bastun pratar man och om det mesta.
I fyrtio år har jag pratat med män i bastu.
Jag kan aldrig påminna mig en diskussion som rört
huruvida det finns en judisk världskonspiration,
om negrers lathet eller zigenares vilja till stöld.

Det är en miljö där man inte gärna söker konflikt.
Inte ens den homofobe talar i bastun.

Men det finns ett undantag.
Det finns en grupp som man allltid kan rasa ut mot:
kvinnan!

Det är regeringen hit, det är svammel dit, de vill bara en
sak hit och de vill aldrig dit.
När FI var på tapeten så pratades det helt plötsligt
politik i bastun:
-Jag har minsann aldrig våldtagit någon....
-Jag skulle aldrig misshandla en kvinna.....
-Dom är ju lesbiska hela bunten......
-För lite kuk om du frågar om min lilla åsikt......

FI gjordes ner.
Någonstans styr något.
Det fanns ingen grupp, ingen individ som styrde angreppet
på FI. Det bara var där. Ett konsensus uppstod.
Något heligt var hotat.

Ojojoj, jämställdhet, lång tid kvar ännu.....................



Moderat propaganda mot en vår tids fräckaste kvinnor.

Antisemitismen är åter på tapeten.
Den mycket opartiske Henrik Bachner har gjort
en undersökning som i stort sett går ut på
att kaka söker maka.

Ledande frågor ger ett på förhand förväntat resultat.
De personer som idag varnar för antisemitism ser
påfallande ofta till att det handlar om Israel och i sin
förlängning också USA.
För att slippa kallas antisemit skall du stödja krig mot
fattiga stater och/eller ockupationer av dessa stater.
Du skall påfallande ofta jämföra dina fiender med
nazismen och Hitler, såsom Rumsfeld gjorde i veckan
med Hugo Chavez och Venezuela(så mycket för den historiska
unikheten).

Man har också dragit förintelsen så många varv att det
stora folkmordet har trivialiserats och misstänkliggjorts.
Frågan som väcks är: om man kan stödja en ockuperande
förtryckarregim som överlever tack vare stöd av världens
enda supermakt, vad bär man då på i ryggsäcken?

Det värsta är när man börjar dribbla med att vänstern är antisemitisk.
Detta är en lögn.
När det går över i ren dårskap så vill man också
visa att vänstern i sina rötter är antisemtisk genom
att göra Karl Marx till antisemit.
Vänstern är internationalistisk.
Den internationella solidariteten är den kanske
viktigaste grundstolpen i vänsterns vara.
Vem och vilka har under det senaste seklet organiserat
kampen mot all form av rasism?
Folkpartiet?

Vem tror på att det finns en judisk världskonspiration?
Vem tror att judar tänker på ett särskilt sätt?
Ser ut på ett särskilt sätt?

Det viktiga frågan är istället:
Varför finns antisemitism utanför rasistiska kretsar?
Varför finns det antisemitiska överrepresenterat i
islamiska kretsar(och viceversa muslimer)?
Kan krig och ockupationer föda dylika tankar?
Hur såg det ut i Europa under 1913-18 och 1938-45,
var allt då bara intellektuell hederlig argumentation utan
hårda ord?

Viktigast av allt:
Ge ett scenario på hur man skall komma bort från den
påstått utbredda antisemtismen?

Den globala ekonomin kommer att skapa ett
nytt  trasproletariat av medelklass.
De som utbildar sig till medelklassyrken kommer
att utkonkurreras av människor från Östeuropa
och södra halvklotet.

Till det kommer ett underklassproletariat som kommer
att öka då fattiga horder kommer att ta alla okvalificerade
arbeten som finns.

Så om några år kommer vi att stå med två stora
grupper som inte känner sig, och som kanske
inte är, behövda.
Historiska erfarenheter av dylika situationer tillhör
inte paradishistorierna.

De tillfälliga vinnarna är kapitalisterna och ägarna av
produktionsmedlen.
De kommer att öka sina vinster med lönekonkurrens.

Vi står alltså inför något som en skäggig gubbe skrev
om 1860.
Kapitalet kan inte längre utveckla sina medel utan då
får man gå till lönerna.
Kapitalismen fungerar inte utan vinst.

Om teorin blir ännu mer bekräftad kommer de största
kapitalägarna att se till att vi får omfördelningskrig........
Afghanistan, Irak............
Iran,Syrien, Nordkorea och kanske framför allt
Venezuela..........

Behöver någon tvivla?

Stora revolutionerande förändringar behöver inte vara av ondo.
Vår värld har varit beroende av dessa.

Problemet är bara om de som förtrycker, dvs kapitalet med
USA i spetsen får de nationella dårrrörelserna som sin stora
motståndare.

Det blir ett Andra Världskriget i repris.


Det internationella kapitalet mot den nationella fanatismen.
Vilket också skulle öppna dörren för en större befrielse.

Snackade om Malcolm X häromdagen.
X var en av de stora demagogerna under
60-talet.
Med en intensitet drev han krav om att de svartas
ställning skulle förbättras.
Han såg strukturen som sådan som ett hot.
Den vita styrande strukturen.
Varje vit var ett hot och en del av den styrande
strukturen.
Varje vit var tvungen att ta kamp mot vitheten för
att inte vara en förtryckare.
Vänsterns jublade och var glad.
Vilken hjälte han är/var!

Idag när Gudrun och Tina säger samma sak,
med den lilla skillnaden att vithet byts ut mot man,
då får de radikala krupp.
Man kan inte kollektivisera en grupp på det sättet!
De snälla männen måste få en stjärna i boken!

Män måste alltid ha belöning!
Så var det med de korkade velourmännen.
De var mjuka och fina, men de hade en baktanke,
de trodde att de skulle få mycket knulla.

När de inte fick knulla blev de sura och kvinnofientliga.
Kvinnor vill ha självständiga och fria män.
De vill ha jämlikar, inte fjantar.

Sålunda borde vi kanske ta ett varv till med
det strukturella förtrycket.
Vi vita män blir inte polare med arga svarta eller
arga kvinnor förrän vi i praktiken visar att vi inte stödjer
det förtryckande strukturen.
Det är inte ord som gäller-det är handling!



Kristen idioti!

Jag ser Pusher 3.
Det är oerhört brutal.
Gammal invandrarkriminell möter unga
invandrarkriminella.
Turkar, albaner, makedonier och ryssar.
Det är kargt misantropiska.
Men vad skildrar man egentligen?
Ser du ut så här i Köpenhamn?
Hur ser Sverige ut via de kulturella uttrycksformerna?


Levande i en förort som omskrivits som fylld av
brutala ungdomsgäng och även kriminella ligor
vill jag bara säga: jag ser inget av det.

Men mina grannar tror sig göra det.
Jag får min dagliga dos om alla faror.
När jag frågar hur det kan veta blir de
förvirrade och undrar vad det är för jävla fråga.

Många människor definierar sig i sin rädsla.
De blir frustrerade när någon säger att faran
är överdriven eller inte ens existerar.

En svensk som räds terrorism är ju direkt dum i huvudet!
En svensk som räds vargen borde gå kristerapi!
En svensk som räds fågelviruset borde fråga sig om han
någonsin kommer att slicka en smittad fågel i röven, vilket
är det enda sättet att bli sjuk.

Men tillbaka till våldet och kriminaliteten.
Den skildras idag av medelklassen som troligtvis
endast sett de miljöer de vill skildra på vykort.
Det är som när vita medelklassamerikaner skall
skildra våldet i de svarta förorterna:
Vad kan de veta?

I förrgår stod jag och pratade med skolvärden på
Skälltorpsskolan.
Han är mycket insatt i våldet i Backa.
Då kommer en man som är hjälptränare till
juniorerna.
Han hör att vi pratar om bötning.
Han far ut i en litania om hans granne som
fått sin son sönderslagen av grabbar som bötade.
"De slog sönder hans knäskålar med bollträ", frustade han.
Både skolvärden och jag förstod att han skarvade.
Något sådant hade vi fått reda på.
Men tränarkollegan begrep aldrig hur jävla dum han var.
För honom var historien om knäskålarna sann.
Hur många sådan falska berättelser är våra samhällen fyllda av?

Vad gör det med oss?

Vi skyddar oss mot något som inte finns,eller som är av marginell betydelse,
terrorismen, vi är  rädda för ett jävla
fågelvirus som dödat 131 människor sammanlagt
i hela världen.
AIDS dödar 6 miljoner varje år.

Mänskligheten har ibland en god förmåga till
paradoxer.
Det svenska samhällets sätt att hantera sina medborgare
med intellektuella funktionshinder har en sådan paradox
inbyggd.

Paradoxen är att omsorgen omgärdas med vackra fraser
men att praktiken är brutal och korkad.

De individer som har intellektuella funktionshinder och som
dessutom drabbas av diverse psykiska åkommor ligger värst
till.

Om man delar in dessa i tre grupper finner man en
intressant motsättning:
De tre grupperna är:
1.De avstängda, de apatiska, de katatoniska
Denna grupp är den särklass svåraste.
Den har sagt upp kontakten med omvärlden,
här finns de människor som inte anser att andra
är något att ha. Ingen annan kan hjälpa.

2.De semi-apatiska
Dessa individer tror att det finns en liten möjlighet till
kontakt.
Dessa individer skadar sig själva i en paradoxalt sätt
att ropa på hjälp-dock är det ett sätt att visa att man finns-
om inte annat för sig själv.
Smärta ger känsla av existens

3.De aktiva-men arga
De arga skyller sin ångest och sitt helevt på omvärlden.
De kommunicerar vilt.
De slåss och skadas. De vill göra sin omvärld illa.
De vill lägga ut sin egen smärta på sin omgivning.

Naturligt borde vara att man vill ha grupp 3.
De som vill kommunicera.
Här finns ju massor av möjligheter till kommunikativa
strategier.

Så är det dock inte.
Omsorgen är livrädd för våld.
Våld är alltid fel och farligt och hemskt.

Då kärringmaffian styr inom omsorgerna får
mängder av människor med intellektuella funktionshinder
en behandling som inte har ändrats så mycket
under de senaste hundra åren.


Kärringmaffian vill:
-Att "sunt förnuft" skall styra
-Det skall vara rent och snyggt
-Våldshandlingar, fysiskt eller verbalt skall medicneras
-Strukturer in absurdum är att rekommendera. En struktur
 tar bort möjligheten till eget tänkande och eget ansvar.
-älskar att skapa "svarta får" på vilka man kan projicera
 all sin kärringångest

Sålunda utsätt massor av individer inom omsorgerna för
kemiska övergrepp för att inte säga kemisk tortyr.
De kemiska preparaten är till för att ta bort personligheten
och skulpturera fram den lallande idioten som alltid
är tacksam och nickar och låter kärringmaffian vara
ifred med sina gardiner och skafferiinventeringar.

Man kan också se hur fascistiskt vårt samhälle är.
Den medicinska eliten intresserar sig för barn när det
gäller all typ av forskning och utbildning.
Då finns det ju fortfarande ett hopp om att skapa individer
som har någon form av produktivt sinne.

När de intellektuellt funktionshindrade  passerar 20 år dör
intresset.
Då skall de placeras i egna bostäder eller gruppboenden
och helst skall de försvinna.

Gör en slagning på litteratur och forskning:
allt handlar om barn.

Det finns att lära av människor med intellektuell funktionshinder.
De får arbeta i högre grad med känslor och i många fall
har de ur synpunkten "glädje över att bara vara" ett rikare liv
än många s k "normala".

Sovit lite inatt.
Vaknar och lägger mig och kollar
skidor från Holmenkollen.

Jakob Hård berättar om de galna norrmännen
och deras eminenta förmåga att ha roligt.

I alla skidtävlingar så förösker man att få banan
att passera stadion så många gånger  som möjligt
så icke i Holmenkollen.
Det är bra.
Det kommersiella får stå tillbaka.

I Holmenkollen har man en bana som var 25km.
Kring denna bana tältade normännen natten innan.
Tältade för att festa och supa till.

Så för några år sedan beslöt ledningen att sänka bansträckningen
till 16.9 km ( då skall man veta att 5 km bana utan att passera stadion
är absolut maximum på alla andra ställen).

Norrmännen vore ju inte som de var om de  inte
protesterade.
Än idag så finns det grupper som tältar på den gamla
bansträckningen bara för att visa sitt missnöje.
De avstår sin tävling för att protestera.
Nytta går före nöje.

Det är gudomligt skönt att sova på soffan under
ett varmt duntäcke och i bakgrunden veta att människor
plågar sig i Norge.

De svenska liberalerna försöker att skriva om historien.
De vill göra gällande att de alltid stått upp mot diktatur
och förtryck.

De försöker också att skriva över folkliga hjältar som Vilhelm
Moberg till att bli tandlösa rövslickare.


Det märkliga är att när den svenska repressiva staten under 1940-talet
spärrade in massor av svenskar i fångläger i bl a Storsien så fanns
där bara kommunister, anarkister och några få pascifister.

Var fanns liberalerna?
De satt bakom Per Albins röv och slickade.

Sålunda inget nytt under solen.

Vill man hitta en liberal är det bara att leta upp
den yttersta makten där sitter han och lapar
skit.

Varför göra denna koppling?

Ja, look-a-like är ju ganska populärt dessa dagar.
Men, framför allt, därför att USA och Rumsfeld åter
är på krigsupptågshumör.

Nu handlar det om Venezuela.

Rumsfeld är orolig över att Venezuela köper patrullbåtar
från Spanien och vapen från Ryssland.
 Mrs Rice är orolig över att USA åter kan inneslutas av
två gigantiska supermakter:
Venezuela och Kuba.

1973 var ju hotet från Chile och  Kuba.
Då stödde USA de lokala fascisterna och såg
till att det chilenska folket utsattes för några decennier
av högerterror.

1978 var det Nicaragua och Kuba.
Då stödde USA högermilisen i Contras som såg till
att landet fick en ekonomisk och social kris som fällde
sandinisterna.

Nu är det alltså Chavez och Venezuelas tur.

Vad sa Rumsfeld igår?
Jo, att Chavez var folkvald men det var ju även Adolf  Hitler
1933.
Vilken svin han är!

Man kunde ju tänka sig att svenska sionister skulle ut och storma
gatorna över denna relativism.
Jämföra en folkvald Chavez med Hitler!
Hur kan man relativisera denna unika historiska period!

Men, nä då, inte ett ord.
Den svenska tystnaden för sin tids supermakt känns igen.

I EU råder en allmän uppfattning att
prostitution är en helt ordinär sysselsättning.
Det finns fackföreningar för hantverkare med
fitta som bästa verktyg.

Vi tycker alltså det är under kontroll när vi kan
sälja en del av vår kropp på en öppen marknad.
Finns det då några gränser för vad vi inte kan sälja?

Då jag är ansvarig för mina barn ingår det inte då
i mitt rättighetspaket att jag kan sälja dem?
Antingen som könsarbetare, eller varför inte som
reservdelsleverantörer?

Varför inte legalisera organförsäljning?
Mängder av fattiga har ju i alla fall sina kroppar
och många rika eller någorlunda välbeställda
har ju problem med sina organ.
Här skulle ju problemen kunna utjämnas.


Nu är det snart Fotbolls-VM och nu fejas det bland
könsköpare och könsäljare.

Fotbollsupporters måste ju ha både öl och fitta.
Helst skall det vara ung fitta.
Detta finns det gott om i fattiga östeuropa.

För den europeiska medelklassen är detta inga
problem.
Det är ju underklassens fittor som säljs.
Inga riktiga fittor.

Det känns overkligt.
Varför kan inte gubbarna runka istället?
Inbillar de sig att unga tjejer blir kåta av
ölstinkande gubbar som betalar för att
knulla?

Horan blir hora för att hon har ett osläckligt
behov av oren kuk!
Hur kan man se det som en nödvändighet att tömma pungen
på sperma?
Vilket självbedrägeri!
Hur kan man stoppa in kuken i någon som bara
gör det för att jag har betalt,
hur kan jag förnedra en medmänniska på det viset?
Hur kan jag förnedra mig själv?

Varför inte öppna kastrationskliniker där asen kan
få sina problem lösta?

Den som besöker en prostituerad borde vara stolt över detta,
det är ju det naturligaste i världen,
världens äldsta yrke,
så då går ju mannen hem till sin fru och berättar:
"Hej gumman, jag har varit och knullat en prostituerad.
 Vad har du gjort?"

Eller varför inte föreslå dottern att bli hora?
Det är ju världens äldsta och naturligaste yrke.

Vi kan inte sälja allt.
Vi kan inte köpa allt.
Vi måste har vissa gränser för att överleva som art.

Detta kan knappast vara livets högsta mening:

För 26 år sedan var jag i södra Frankrike
och plockade vindruvor.
Jag bodde i en by som byggdes under  medeltiden
och som ägdes av ett tyskt par.
Det var medeltida standard på facilititerna men
kärleken var modern.

Där bodde en fransyska som var något av det
vackraste jag skådat.
Hon hade bara ett fel.
Hon tyckte om kisssex.
Det har jag lite svårt för.

Där bodde också två danska flickor.
Mette och Maja.
Mette slog ned mig totalt.
Jag blev slagen till marken.
Allt som fanns på hårddisken raderades
och ersattes av Mette pratar,Mette skrattar,
Mette ler, Mette pratar........

Vi skildes åt efter någon vecka men jag längtade
bara efter henne hela tiden.
Min reskamrat ville till Afghanistan.
Jag ville till Danmark.

Till slut separerade vi och jag for direkt hem.
Men Mette hade inte kommit hem.
Hon var kvar någonstans i Frankrike.

Så jag rullade tummar och väntade.
Till slut var hon hemma och jag störtade till
Herfolge där hon bodde.
Jag var där två veckor och stormtrivdes.
Vi sov i samma rum men inte med varandra.

När jag skulle åka hem grät hon och jag led,
men vi kom inte till skott.
Jag tänkte bara på henne hela tiden.
När jag kom hem skrev jag ett eldigt
kärleksbrev och hon hade gjort likadeles.

Det gick två dagar och något hände.
Allt bara slocknade.
Hon ringde och sa att hon hade låtit
allt löpa. Hon stod inte för vad hon skrivit.
Jag kunde bara hålla med.
Det fanns inget längre.

Det kom heller aldrig tilbaka.
Vi träffades några gånger men sedan
försvann vi ifrån varandra för gott.

För 20 år sedan åkte hennes f d holländske pojkvän
över till Eslöv och köpte en pistol och sedan åkte han
tillbaka till Århus och sköt ihjäl Mette.
Jag satt i rökrummet på AVD 6B på Lillhagens sjukhus
(jobbade i långvården)och läste Arbetet
när jag såg Mette i tidningen.
Det tog några minuter innan jag fattade att det var hon.

Hoffman har varit med i ett 40-tal filmer och i alla
har han burit upp filmerna med sina biroller.

I Capote får han huvudrollen och så han spelar.
Han är Truman Capote.
En favoritskådis skildrar en favoritförfattare,
kan det bli bätrre? Knappast.

Hoffmans tio bästa:
1. Capote

2.Magnolia

3.Flawless

4.Happiness

5.25th hour

6.The big Lebowski

7.Boggie Night

8.Almost famous

9.State and main

10.Scent of a woman

För den som
gillar dokumentärer är Donovan Leitch
"A stolen nation" att rekommendera.

Det gör ju knappast saken sämre att det
är Hoffman som leder oss genom filmen,
med den stora frågan:
Hur gick det till när Bush vann?

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_12012708.asp

I dagens Svenska Dagbladet så skriver Ana Maria Narti.
Hennes mission är som alltid att ta heder och ära av allt
som står till vänster om nyliberalismen.
Inget nytt under solen.

Det märkliga med dessa galna nyliberaler är dock att de
vill påskina att någon döljer de brott som pågick i
Östeuropa.
Vem dolde vad?
Vad skrev alla borgerliga tidningar om under hela
efterkrigstiden?
Vad skrev sossetidningarna om?
Vem la locket på när det gällde kommunismens brott
i Östeuropa?

Vi ser detta mönster gång på gång.
De som har makten säger sig vara värnlösa.
Den borgerliga propagandan fullkomligt sprutas över oss.
I princip alla media ägs och styrs av det ekonomiska
och politiska etablissemanget.
Det råder en överhetens diktatur i detta land.

Då säger Ana Maria att hon inte får tala.
Vad lider hon av för slags vanföreställningar?

Men man begriper snart vart hon vill komma.
Ana är folkpartist.
Då är man per definition för ekonomisk diktatur.
Då är man rädd för ideer som hotar denna diktatur.

All radikalitet blir då kommunism.
Kommunism är lika med övergrepp och folkmord( se Östeuropa).
Alltså förbjud kommunism.

"Kommunistiska manifestet är roten till den röda terrorn" skriver
hon.
Så okunnigt. Så dumt.
Manifestet är ett litet dokument på 40 sidor.
Det har en avslutande dekalog med politiska krav.
Kraven är av typen "avskaffa barnarbete"(kolla tidigare blogg)
och få skulle idag kalla dessa krav för röd terror.

Jag vet inte om Narti är dum i huvudet eller om hon
bara propagerar.
Den värsta liberal brukar kunna hålla isär Marx och vad sedan
Lenin och grabbarna skrev in.

För några år sedan skrevs meter om att Marx hade rätt och
detta i etablerad amerikansk seriös veckopress.

Narti är inte ute efter någon rannsakan eller historisk rätt.
Narti är ute efter att smutskasta den radikalitet
som vill förändra en orättvis värld.

Det stinker om borgerligheten.

I Ondskans filosofi av Svendsen finns en diskussion
om ondskan som symbol, myt eller verklighet.

Problemet tycks vara att när ondskan avmystifieras blir
den inte avväpnad utan snarare en smittohärd.
När vi förstår ondskan minskar avståndet.
Minskar avståndet är inte steget så långt
till efterhärmning.


Ta pedofili so ett exempel.
För de allra flesta av oss är detta kanske
den mest avskyvärda handling vi kan tänka oss.
Att sexuellt utnyttja ett litet oskyldigt barn och detta
för att tillfredställs den egna vuxna sjuka lusten.
Ofta blir maktberusningen så stor att det sexuella
övergår i att också ta livet.

I vilket fall om vi nu lägger ett förståelseraster
över det hela , vad händer då?

Ta tesen att nästan alla pedofiler själva blivit utnyttjade som
barn. Vi ställs för ett sjukt beteende som går i arv.
Men hur skyldig är pedofilen?
Hur ond är han?
Vem skall göras till ansvarig för ondskans begynnelse?

Vad med det utsatta barnet?
Om hon får reda på att förövaren också är ett offer
vad händer då med den utsatta?
Vem skall hon anklaga?

Likande resonemang kan ju överföras på våldsbrott
som misshandel, dråp, mord och våldtäkt.
Men var hamnar vi i alla förståelse?

Kanske är det så att viss ondska inte skall förstås?
Kanske är det så att ondskan skall finnas kvar i den
mytiska sfären som något vi måste hata och ta avstånd ifrån?

Hur blir det annars?
Hanna Arendt  ville ju visa i  Den banala ondskan att den
finns omkring oss i vardagen.
Det är situationen som skapar den onde.
Det är strukturer som stansar in oss i möjligheten.

Men om vi accepterar detta är ju inte steget långt till
att vi också accepeterar ondskan.

Även om vi alla kan i specifika situationer och möjligheter
utföra onda handlingar så får denna förståelse aldrig
gå över gränsen till acceptans.

Dock, det stora problemet återstår,
vem avgör vad som är ondska?
Finns det en objektiv ondska?

Den senaste teorin angående mordet på Palme är
att det var ett misstag.
Den  som skulle mördas var en känd knarklangare,
Sigge Cedergren.
Tre kända rövare skulle fixa honom.
En av dem gjorde det,Christer Pettersson.

Polisen skulle vid detta tillfället släckt ner sin verksamhet
för att Sigge skulle fixas utan uppsikt.
En reporter jobbar 5 år med detta reportage.
Till vilken nytta?

Nyckel till denna teori är en polisman som inte vill ge sig
till känna.
Det är han som dirigerat de tre rövarna som skulle ha fixat
Sigge men som skjuter Palme istället.

Det är tunt. Mycket tunt.

Här sitter alltså 5-10 rövare och blandmissbrukare,
dödsmärkta med minst ett ben i evigheten.
Varför skulle de nu vara rädda?
Skulle de inte vara sugna på 50 miljoner kronor?
Människor som i hela livet sålt sin egen morsa för
lite knark börjar plötsligt svamla om att hålla löften
och vara rädd etc etc.

Märkligt är att journalisten litar på dessa människor.
Han måste ju tidigare haft med missbrukare att göra.
Han måste ju veta att de sällan är sanningsvittnen.

Nä, inte mycket till teori.

Christer Pettersson friades av alla lagkunniga
i alla instanser.
Det var nämndemän som fällde honom.

Polisen är helt säker på sin sak.
Det var Christer Pettersson.

Det finns alltså ett stort glapp mellan
polisen och den lagvårdande myndigheten.

Lagen är demokratins grund.
Polisen är alltså inte överens med demokratin.

För några decennier sedan fanns en frisk skepsis
mot polisen. Idag är det mer hejarop.

Inte ens när polisen klampar över sina befogenheter
som vid de senaste åren politiska manifestationer
tycks vi förlora tilltron.

Vad beror det på?
Är det för att vi i gemen är rädda?
Tror vi att våldsam och laglös polis skall
skydda oss mot det stora onda?
Ringer det inga klockor när man hör hur
polisen använder prostituerade, misshandlar
eller öppet samarbeter med kriminella.

Nästan inga svenskar
förolyckades den 11/9.
Vad berodde det på?
Var de förvarnade?
Hade Sverige ett finger med i kapningarna?

Ville den svenska militären detta för att få vara med
och kriga i Afghanistan?

Är detta en dummare konspirationside än andra?

I denna bok har England kapitulerat.
Scotland Yard är fortfarande polisiär men under tyskt protektorat.
Vi får följa Douglas Archer i hans polisiära vardag.
Det slående är hur lite man tänker på hur historien
skulle ha ändrats.

Ett annat stort
om är vad som hänt om Karl Martell förlorat slaget vid
Poitiers år 732.
Antgaligen inte mer än vad S Lindkvist skriver i sin senaste bok
"jag kunde varit icke-muslim istället för som idag icke-kristen".
Frågan är om historien efter Poitiers hade kunnat göras blodigare?
Kanske hade vi idag levt i den bästa av världar.

Vad hade hänt om Stalin
förlorat arvet efter Lenin till Nikolaj Bucharin?
Bucharin var arkitekten bakom NEP, den ekonomiska
politik som fördes mellan 1921-24 och som var närmast
liberal.
Ett mer liberalt Sovjetunionen, vad hade det inneburit?
Ett förvagat motstånd mot Tyskland?
En oförmåga att stå emot de attacker som fördes
av en lång rad stater långt efter revolutionens genomförande
och som placerade krigsmakten och säkerhetstjänsten
i en totalt central position?
Sluppit de pinsamma Moskvarättegångarna på 30-talet?
Sett en helt annan utveckling av socialismen?

Kollade Hirschbiegels Das Urteíl som visades
på TV 2.
En filmad TV-teater som höll bra tempo och
som var ett spel om rätt och fel och om vad
som är ett personligt ansvar.
Löwitsch briljerar i en av huvudrollerna.


Igår visades Experimentet som är en ännu intressantare
aspekt på det ovanstående.
Ett antal personer anmäler sig frivilligt till ett psykologisk
experiment.
Den antagna gruppen delas i två:fångar och väktare.


Filmen visar sedan hur dessa givna ramar förändrar
grupperna och individernas ursprungliga karaktärer.
Vad makt och förtryck gör med människor.

Hirschbiegel har ju också gjort Der untergang den
bästa filmen hitintills om Adolf Hitler och hans närmaste
omgivning.

En fotnot till Susan Sontag, Att se andras lidande

"  På första dagen av slaget vid Somme den 1 juli 1916
blev sextiotusen soldater dödade eller svårt sårade-
trettiotusen av dem under den första halvtimman.
Vid slutet av fyra och en halv månads strider hade
båda sidor lidit förluster som omfattade 1300000 man,
och den brittiska och franska frontlinjen hade ryckt fram åtta kilometer."

-Kan något vara vansinnigare?
-Ingen blev dömd för detta folkmord.
-Snarare skapades hjältar.

Torbjörn Tännsjö sa i Filosofiska rummet att han
inte hade några problem med att man delar ut
Procaz till alla och envar.
Tännsjö
menar att varje sak som ökar lusten och minskar
lidandet skall främjas.


Det är maximen hos en utilitarist.
Lyckomaximering.
Det haltar som teori och blir närmast en katastrof
som praktik.

Kan man enkelt ta bort olusten skall man göra
det oavsett vad som orsakat denna.
Man kan ju tycka att dialektiken skulle finnas till
hands hos en gammal vänsterpartist som Tännsjö
men icke.

Vad händer i en värld av bara lycka?
Hur skall man definiera lycka om det inte finns
en motsats?
Är lidandet alltid något som skall elimineras?

Av alla människor jag träffat är de som gått genom
ett antal eklutar de som framstår som människor
vilka lärt sig mest om sig själva.
De har besökt fler av de hemliga rummen än den som
gått igenom livet utan kriser.

Tännsjös lyckorike skulle då kunna vara som i Matrix.
Hjärnan stimuleras med en konstruerad verklighet
medans kroppen används som energikälla.

I Aldous Huxleys "Du sköna nya värld" är alla lyckliga
och har alltid tillgång till droger. Hemmen är utrustade
med stora skärmar överallt där man kan välja underhållning.
Ändå finns det en djup känsla av tomhet,
en känsla som är så stark att den manar till uppror.

Vi lever, men några konstanter  gör att lyckan
aldrig kan vara utan motsats.
Vi skall dö och många kommer att lida under
vår existens.
Men detta lidande och död är själva grunden för
att vi skall kunna känna älska och känna lycka.

Kärleken och lyckan är upproret mot det oundvikliga.