Jag är inte särskilt upprörd över att överheten avlyssnar
telefoner eller kollar internet. Jag är öppen med mina å-
sikter och har inga hemligheter utan vill mer än gärna de-
la av det jag har.
Problemet är inte hur man avlyssnar utan hur man tolkar
informationen. Polisen kollar på Facebook och drar de mest
märkliga slutsatser. Men det gjorde redan Holmer på 80-tal-
et när han fick för sig att när kurderna skulle ha bröllop så
pratade de egentligen om mord(det visade sig vara just bröl-
lopp det pratades om).
Jag lärde mig på 70-talet att om det var något jag inte ville att
säkerhetspolisen skulle ha reda på så inte pratade jag om det
över telefon eller skickade brev. Jag brukade roa mig med att
säga i telefon att vi skulle träffas på olika platser för att skjuta
lite men jag vet inte om denna desinformation gav resultat.
Mitt vardagliga kommunicerande är inte hemligt. Mina mejl el-
ler mitt facebookande eller bloggande är öppet.
Det enda jag inte skulle vilja ha öppet är mina drömmar eller
fantasier för de kan jag inte själv kontrollera. Ibland dyker det
ju upp saker jag inte ens själv vill känna vid.
Där någonstans går öppenhetens gräns.
Kanske skulle man kräva ännu mer avlyssning och öppenhet.
Alla riksdagens interna diskussioner skulle vara helt öppna för
var och en att avlyssna.
Alla styrelsemöten i våra företag.
Alla bankkonton och alla människors tillgångar borde vara helt
öppna.
Med total transparens skulle livet försvåras för all typ av krimina-
litet ,sexuella perversioner och de ekonomiska taskspel som över-
heten sysslar med. Varför inte vända på alltihop och kräva total
avlyssning och öppenhet av den information som kommer in?
Vad är egentligen den personliga integriteten värd?
Om man är öppen med sina åsikter och med sitt liv
vad har man då att frukta?
Johan Cullberg har skrivit att en viktig del i hans arbete
som psykiatiker har varit att läsa romaner. I dem lär han
massor av människan. Han har ju också skrivit författar-
poträtt som söker människan bakom människorna. Frö-
dings, Strindbergs och Dagermans liv påverkade ju i hög-
sta grad deras skrivande.
Alltså, det är viktigt för att utveckla empatin och förtståelsen
för Den Andre att läsa romaner.
Då blir man mörkrädd när en rapport från Oslo redovisar ut-
låningen på stadens bibliotek av skönlitteratur.
Resultatet var att 335000 kvinnor lånade. 2300 män lånade.
Jag var på fest igår. Min outfit var jeansskjorta , jeansshorts och
på huvudet hade jag en knuten snussnäsduk med Che Guevara-
gubbar på.
Jag stod och rökte och började prata med en kvinna. Hon var tau-
erad och piercad.
-Är du biker eller?
-Japp.
-Är det Eddie Menduza gubben på mössan?
-Nej inte riktigt.
-Har du några tatueringar? Du ser änna sån ut.
-Nej jag tycker det är fjolligt.
Hon synade mig och frågade om hon kunde få se min bike.
Jag sa att självklart kunde hon det och visade henne min
Skeppshult.
Den ena flickan i det s k Instagrammålet skriver ett
öppet brev i
GP idag. Domen mot henne och hennes
vän luktar hämnd lång väg. Hämnd från samhället
för de upplopp som kom av kränkningarna från de
båda flickorna. Flickan befinner sig i en svag social
miljö med en ensamstående mor och man kan ju lä-
sa att det inte fungerar där då hon inte träffat sin mor
under tid. En 15-årig flicka i en av de mest utsatta mil-
jöer man kan tänka sig döms till ett skadestånd på 530
000 kr! Det måste vara en exempellös dom.
Hon och hennes väns kränkningar är ju inte unika. Det
finns en hård verklighet bland tonåringar idag. Det kränks
och det hånas. Den stora frågan borde ju vara hur detta
kan ske och vad man kan göra åt det. Här om någon gång
kan man säga att det är samhällets fel. Dålig skola, ökade
klassklyftor, social utslagning och en utsatthet bland unga
som inte funnits tidigare. Samhället tar avstånd och familj-
erna slås sönder. De unga utelämnas till sig själva.
Domen är märklig också därför att den dömer för konskevens.
Om jag kallar min granne för "kuksugande pedofil" och han
i ilska över detta av misstag slår ihjäl en annan granne så
döms ju inte jag för vållande till annans död.
Om man skall döma flickorna för allt det kostat kan man ju
fråga sig varför inte skattebrottslingar döms till livstid då de
100-tals miljarder som fuskas undan varje år skulle i samhäll-
ets tjänst kunnat räddat tusentals liv.
Nu dömer man en 15-årig flicka för livet. Hur skall hon och hen-
nes mor få ihop 530000kr? Hon kommer inte att kunna betala,
offren kommer inte att få sina pengar. Hon kommer antagligen
att fortsätta sitt liv utanför samhällets ramar för så fort hon är
innaför kommer hennes tillgångar att gå till skadeståndet.
Det är vår tid. Vi hämnas på barn. Överheten pratar om moral
och slår fast denna med järnnäve.
Häromdagen släpptes nyheten att Han-Erik Sjöholm
hade spionerat på VPK för SÄPOS räkning.Nyheten
försvann snabbt och det mest pekar på att H-E S är
mytoman.
Frågan är varför inte detta upptäcktes innan man gick
ut med nyheten?
Frågan är varför inte SÄPO sa direkt att H-E S inte var
deras spion utan en vettvilling?
I vilket fall kan man i kommnetarer kring detta utläsa
att det i detta land finns ganska många som tycker
att spioneri på parlamentariska partier är ehlt i sin
ordning. Det är det verkligt obehagliga.
Rädslans kultur sprider sig. Fler efterfrågar negativa
friheter, skydd från allt som upplevs som farligt är vik-
tigare än att värna de positiva friheterna.
Det är som en tysk skrev efter Andra Världskriget.
Först tog man judar och jag tyckte det var illa men
jag sa inget, sedan tog de alla kommunister och jag
tyckte det var illa men sa inget, sedan tog de romer
och icke-tyskar och jag tyckte det var illa men sa ing-
et, så tog de liberaler och allt som inte samtyckte med
nazismen och jag tyckte det var illa men sa inget och
till slut en dag knackade det på dörren.
När det gäller vem som spionerar borde det idag vara all-
mänt känt att främmande makt inte har användning för
politiskt engagerade individer utan de inriktar sig på män-
niskor med makt och insyn.
I en artikel i
Aftonbladet intervjuas två unga tjejer om
deras engagemang i Sverigedemokraterna.
Det är så jag tror att det är fejk. Kan någon verkligen
vara så dum? De har hoppat av skolan och en är under-
känd i svenska och trots detta är det invandrarnas och
det mångkulturella samhällets fel att ingen av dem får
jobb!
En är bisexuell men säger att om hon blev ihop med
en kvinna skulle hon inte vilja ha barn då detta skulle
bli mobbat i skolan vilket i sin tur beror på samhäll-
ets värderingar. Undra vilket parti som mest driver
familjefrågan och är mest emot homoadoptioner?
Idag har vi utvecklat en närmast monopolistisk världsekonomi.
De stora naturtillgångarna som tillsammans med matproduktion
utgör den materiella grunden för våra liv är helt i händerna på någ-
ra familjer och transnationella företag.
Vi luras att tro att det mesta av det vi gör idag är en del av den "när-
ande" sektorn. Det är det inte. Det är mer som terapi i väntan på den
stora kollapsen. Vi äter inte, vi skiter inte, vi kläds inte,vi värms inte, vi
älskar inte med, vi dricker inte ,kommunikation.
De flesta monopolen är större än nationalstater. De är dock staterna
som kommer att gå i fronten när den stora kampen om monopolen
sätter in. USA med mer än 50% av alla vapen är det stora hotet. När
de tappar kontrollen och bara vapnen återstår kan det gå som med
Sovjet och vi får det stora sönderfallet av vår tids imperium, eller så
går de ut i krig.
Frågan är om historien, trots alla imperium, har haft en så koncentre-
rad maktkoncentration som idag?
Endast en global folklig rörelse kan stoppa framtid krig. Inget idag pekar
på att vi ens är nära en sådan.
Under den feodala eran ålades de lägre klasserna stora skatter
för att de övre skulle kunna exisera i överkonsumtion och starta
och genomföra krig.
Under 1900-talet har hela skattesystemet vänts i sin motsats.
Idag använder överklassen feodal retorik för att slippa skatter.
Överklassen tar på sig bönders kläder och gråter över det sto-
ra skattetrycket. De är väl medvetna om att skall de kunna ta
för sig av det samhälleliga så måste det ske genom att de får
en större del av den gemensamma kakan.
Det är förståligt att överklassen ondgör sig över skattetryck. De-
ras liv går ju i stort ut på att öka sina egna tillgångar på andras
bekostnad.
Värre är att de stora massan inte ser förtjänsten med att ha en
stor gemensam sektor som gynnar alla. Genom skatter kan vi
fördela till de som behöver.
Självklart är det korrupta systemet i Östeuropa under kommunis-
tisk flagg den stora boven ,då ett korrupt system med repression
slog sönder tankarna på om att ha en stat för de flesta välbefinnande.
Motsättningarna idag som manifesteras genom upplopp i
förorterna kan kokas ner till en enda förklaring. Friskole-
reformen, eller som det borde kallas, restauration av klass-
samhället.
När rika barn selekterades bort från fattiga barn i områden
där de bor nära varandra togs den stora mötesplatsen bort,
där barn från olika sociala skikt kunde mötas.
Idag är det nästan bara fotbollen där dessa möten sker.
Allt skitprat om föräldrars ansvar eller bristande moral är
bara ren klasspolitisk propaganda som varje hederlig med-
borgare borde avstå ifrån.
Jag har laddat ner en serie som heter Person of Interest. I enkelhet
handlar det om en man som uppfunnit "Machine" som kan förutse
brott genom en mängd datainsamlingar. Det är lite hokuspokus ock-
så av samma typ som i Minority Report där orakel förutsåg brott och
där man kunde gripa förövaren innan hen hade begått brott. I bägge
fallen finns möjligheter till manipulation.
Det är nog inte så märkligt som man kan tycka vid första anblicken.
Dawkins har ju länge pratat om memer, en slags sociala gener som
styr vårat beteende.
Om man tänker efter är ju vi människor väldigt lika. De flesta av oss
vill para sig, äta sig mätta, dricka oss otörstiga, tömma tarm och ur-
inblåsa, sova och bli bekräftade på ett eller annat sätt. Variablerna är
inte oöverblickbara.
Det är snarare våra likheter mer än olikheter som är tydliga.
Idag är det knappast någon som berömmer den mest anpassade in-
dividen. Vem vill vara människan utan egenskaper?
Idag är det unika som sätts upp som fördedöme.
Men vem är det?
I de tidiga kulturerna löste man detta med att tillsätta gudar. Guden
var över alla. Jaynes pratar ju om ett kollektivt medvetande vi denna
tid där inge jagtänkandet ens existerade.
Detta är ju religionens stora roll, att samla människor. Det är kollek-
tiva rörelser. Vi är alla under den store guden.
Religionerna är ju mer kollektivistiska än den värsta kommuniststaten.
Jag vaknade vid tio. Jag år frukost som bestod av tre rågbröd
med olika pålägg. Innan hade jag mätt blodsockret som var 7,0.
Tog två tabletter som jag gör varje morgon.
Lyssnade till Godmorgon Världen på P1. Bra inslag av Nina
Björk om tiggeri. Ett annat handlar om att "expansiva" ekono-
mier som Brasiliens och Turkiet skakas av protester. Jag sak-
nar den stora frågan:expansiv för vem?
Läste en recension i Göteborgs Fria Tidning av Slavoj Zizeks
senaste bok. Intressanta tankar om vår tids uppror som tycks
sakna ideologisk grund och därför självdör.
Jag kollade mejl och facebook utan större engagemang men
kollade samtidgt på Kunskapskanalen som hade paneldebatt-
er om de nya medierna och vad de gör med språken. En ann-
an handlade om hur man lanserar musik. En slutsats var att de
nya medierna gör att ny musik bara är ny en liten kort stund in-
nan det efterfrågas nytt.
Jag cyklade till klubben och satte igång P97/98 och lite senare
Juniorerna. Jag slapp att sköta träningen själv och det kändes
bra. Tog ut lag för matchen för 97/98 imorgon.
Åkte hem och läste lite i en gammal favorit Bernard Henri-Levy
och kapitlet om frihetlighet inom socialismen (han var ju tillsam-
mans med Andre Glucksman känd att tillhöra "de nya franska
filosoferna" som gick till storms mot kommunismen såsom vi känt
den i slutet av 70-talet).
Cyklade upp till Härlanda Tjärn och simmade. Det var ganska kallt
idag. Cyklade hem och hela tiden lyssnade jag till Avantasia mitt
senaste favoritband. Fick adrenalinkickar som hette duga och hopp-
ades slippa korkade bilister.
Kom hem och kollade Spanien-Nigeria med ett öga. Gjorde ett stor-
kok på fläskflie, rotfrukter, paprika, vitlök och chilli.
Lyssnade på Filosofiska rummet om etik. Ganska tråkigt. Jag är trött
på allt moraliserande. Barn i förorten bränner bilar. Barn i Askim brän-
ner inte bilar. Barn i förorten har ingen moral. Lösningen kan ju då va-
ra att barn i förorten på något sätt skall få en moral (ja, hur?) eller likt
barnen i Askim få en egen bil.
Pratade med mina söner om att åka till Värmland nästa vecka.Dottern
svarade inte.
Skall gå till sängs med lite böcker och serien Person of interest som är
en ganska bra amerikansk serie om den stora övervakningen i vår tid.
Ordet katakres har gått mig förbi. Idag hörde jag
det när jag lyssnade på kulturradion om en utställ-
ning i New York.
Katakres är alltså när man blandar ihop exempelvis
metaforer så att de får en annan betydelse än det
ursprungliga.
Exempel: Polisens nya batong är en het potatis.
Annat är att man blandar ihop metaforer och säger
"det gordiska ägget" eller " colombi knut".
Häromdagen stötte jag på en man som menade att orsaken till
att Sverigedemokraterna växit sig starka var att vi inte tagit de-
batten. Jag frågade då vilken debatt han menade. Då blev det
utsvävningar som jag inte blev riktigt på det klara med.
Jag frågade honom om han efterlyste en likadan diskussion om
judarna. Om vi skulle diskutera judarnas inflytande på ekonomin,
om vi skulle diskutera om det fanns en världsjudisk konspiration,
eller om Sion Visaes protokoll, eller om vi skulle ta en rejäl diskus-
sion om koncentrationlägren verkligen funnits?
Han menade att det inte var samma sak.
Jag menar att det är det.
Vi löser inte antisemitismens gissel genom att diskutera judendom-
en utifrån ett nazistiskt perspektiv och vi löser inte rasismen genom
att diskutera kulturella särarter hos invandrargrupper.
På 70-talet gav Kalle Strokirk ut Marxismens politiska ekonomi.
Det var en välsignelse för alla oss som ville ha en översikt i vad
man kunde och inte kunde säga i SKP. Det var en välsignelse för
alla oss som inte ville eller orkade läsa Lenin eller Stalin i dåligt
redigerade utgåvor. Det fanns ju annat man ville läsa. Tex Willer
eller Sjöwall&Wahlöö för att ta två exempel.
Efter sönderfallet uppstår samme Strokirk som antifeminist och all-
män populist. Hans Antifeministiska manifest är obehaglig läsning.
I Robert Darntons Pornografi och revolution skriver författaren
att få av de som var med vid franska revolutionen hade läst vare
sig Rosseau eller Voltaire. Några få exemplar av Om samhällsför-
draget fanns ute bland andra än de närmast sörjande tiden före den
franska revolutionen.
Man kan fråga sig hur många ryska revolutionärer som hade läst
Das kapital, Vad bör göras eller Staten och revolutionen?
Man kan fråga sig hur många av de revolutionära bönderna i Kina
som hade läst Marx, Lenin eller ens Mao själv?
Om man kunde mäta skulle man med största sannolikhet få fram
att om revolutionärerna ens kunde läsa så var det troligen det triv-
iala som hade tagit störst plats.
Av det kan man ju dra slutsatsen att det är inte kunskapen som driver
fram revolutioner. Inte ideer. Det är de faktiska förhållandena, mängd-
en förtryck och orättvisa som tvingar fram folkliga resningar.
Jag växte upp vid Redbergsplatsen. Det var arbetarkvarter. Olskroken
som låg nedanför blev under åren mer och mer de utslagnas kvarter.
Några år in på 70-talet när jag blev tonåring utvecklades här en slags
frizon för unga. Jag minns överhuvudtaget inte att vuxna fanns i vår
vardag mer än i skolan.
Det fanns en närmast gränslös frihet. Vi sniffade i Strömmensbergspar-
ken, vi rökte på och söp i Redbergsparken, vi åkte upp till Bergsjön och
gjorde alltihop.
Jag kände ett antal langare och kunde lätt få tag i hasch. Vi kunde köpa
mellanöl varsomhelst. Systemet i Flamman var det bara att be en alkis
köpa ut. Vi fick tag i hembränt. Thinner eller lim var ju bara att handla.
Det var våldsamt men aldrig jag läste eller märkte att vuxenvärlden såg
detta som ett problem.
D slog sönder två andra killar på 3.ans spårvagn mitt på ljusa dagen.
K misshandlade en kille på Avenyn för att han hade en löjlig mössa.
C slog en yxa i huvudet på en ung man för att denne hade hånat en
annan C.
P hoppade från ett tak i Bergsjön efter intag av LSD.
B sprang rätt på en spårvagn under rus och blev kroniskt knäpp.
L misshandlades grovt vid två tillfällen för att han sadess ha knasat J. Jag
blev jagad i ett halvår av samma orsak.
Det var de sista skälvande gruppkrigen mellan Lundengänget och Redberg-
et och Olskroken som pågått sedan 1890-tal. Gårda var ju på väg att för-
svinna de var borta från gängrivaliteten.
I vår verklighet fanns Lucifers bunch som var ett knuttegäng. LB hade ett
rykte som var behäftat med våld. Nevada hade slagit ner 8 poliser på Lise-
berg. I deras kåk på Hisingen fanns ett knullrum dit unga tjejer togs och lär-
des upp(vad som var sant med LB vet jag inte, men i vår värld var det en
sanning). De stödde allt vad USA gjorde(detta var alltså den stora vänster-
epoken med Vietnamkriget och motståndet mot samma krig) och sa att de
skulle döda kommunister.
Vi gick med märken vi fått från Demokratisk Allians där det sod "Stoppa
vänsterextremismen" och på Leejackorna hade vi USA-flagg. Jag minns
överhuvudetaget ingen vänster.S fick stryk för att han hade ett FNL-märke
på sin jacka.
Vi var uppe i nybyggda Hammarkullen och på en lekplats där fick S en pistol
instoppad i munnen men han var för full för att bli rädd.
Hans Burgemeister gick i läderstövlar och svart läderrock och berömde när
han såg "schöna ariska pojkar". Han var medlem i Nordiska Rikspartiet.
Berättelserna är många fler. I det perspektivet reagerar jag mer på historie-
lösheten när det för några år sedan brann bilar i Backa, eller när några stolp-
skott gjorde upp internt genom att skjuta på varandra, än händelserna i sig.
Det obehgaliga idag är att man vill förklara det med etnicitet iställlet för med
klass.
I min ungdom var det tydligt att de som höll på med all skit var arbetarklass.
Det var de sista åren av ett fungerade folkhem som höll på att falla sönder.
I detta sönderfall uppstod tomma luckor där de som ovan beskrivs kunde
hända.
Jag lyssnar på en dokumentär om rasimen i Dalarna närmare
bestämt
på Sörvägen. Det är ett hyresområde där Migrations-
verket placerat asylsökande och med etablering av dessa flytt-
ar "svenskarna" därifrån. De "svenskar" som kommer till tals
har inget konkret att komma med. Det är andrafieringen i full
praktik. Dom är dom. Dom snor trädgårdsmöbler och kvastar
(det är ingen personligen som blivt av med något men de har
hört). En ung flicka kommer till tals och man hör lång väg att
det är hennes korkade föräldrar som skrämt livet ur henne i
historier om den andre.
Denna form av rasism är inte den farligaste. Den fanns när jag
växte upp. Redan då var det bråk i tvättstugan och så fort de
var en stöld så var det degosar, tattare, zigenare eller barn till
ensamstående som stigmatiserades och beskylldes utan att
det fanns ett uns av bevis.
Värre är den rasism som kommer av att överheten förbjuder
att prata klass utan tjatar etnicitet. Etnicitetsdiskussionen är
i grunden densamma som den rasbiologiska. Vad förklarar
den etniska bakgrunden?
En etnisk iranier från överklassen och en från lägre klass har
de mer gemensamt i etnicitet eller klass?
Jag har träffat korkade människor från hela världen och aldrig
har etnicitet förklarat ett skit. Jag har träffat fascister från Ser-
bien som hyllar folkmord och jag har träffat serber som solid-
ariska och bra människor. Så kan man gå igenom varje etni-
citet och hamna i samma grund, etnicitet förklarar inte ett skit.
Vi är homo sapiens. Det finns inga raser. Kulturella skillnader
är bara trams för att få en anledning att inleda gettoisering alt-
ernativt folkmord.
Man skall ställa frågan till politiker och universiteten varför de
inte längre pratar klass? Svaret är givet: som man frågar får
man svar. Om etnicitet är det enda möjliga svaret blir frågor-
na därefter.
Klass skapar konflikt som skapar organisering. Om man istället
organsierar sig efter etnictet hamnar man i fascistiska modeller
alternativt extremreligiösa vilka tenderar att alltid gynna den makt
som är.
Med diabetes får jag avstå att äta och dricka en del.
Vissa saker saknar jag annat klarar jag mig utan, som:
Woody Allen. Den är över tre timmar och täcker det cen-
trala i Allens produktion.
Allen är ju unik i filmens värld. Hans filmer är till ytan enkla
och i många fall snarlika men de sitter. En film som Annie
Hall är som jag såg 1977 gjorde ett stort intryck. En massa
scener har flyttat in i ryggraden. Som när Allen och keaton
står på en balkong och konverserar men i undertexter får
man läsa vad de verkligen skulle ha vilja ha sagt. Eller när
de skall gå på bio och hamnar i dispyt om vad Fellini i
själva verket menade med sina filmer och Allen går bakåt
i biokön och hämtar Fellini i egen hög person.
Zelig är annars favoriten. Om en person som hela tiden for-
mas av sin omgivning, bokstavligt. Det är en liten film med
ett stort budskap.
Alla säger I love you är ju till ytan en bagatell. En muisikal.
Men här finns en republikansk senator som får en hjärnblöd-
ning och blir liberal. Här finns en filanstropisk medelklass-
dam som tar sig an en förhärdad brottsling som blåser henne
på allt hon har. Så även i de lättaste av filmer finns det ett
djup.
Detta gör Allen till en av vår tids mest originella regissörer.
Igår var det dags igen. Fullt pådrag och in med en massa narkotikahundar
i klubbhuset. Det är tredje gången nu. Då vi hyser Backa BK så tar span
för givet att vårat klubbhus är en knarkcentral.
Det finns olika syn på vad som sker i Backa. Den lokala ordningsplisen
tycker att span är idioter med det skulle man aldrig få dem att säga.
Span tycker att ordningspolisen är bönner som inte vet hur det egentlig-
en är.
Då det finns en väl utvecklad kåranda kan man heller aldrig få till en dis-
kussion.
Span provocerar och tror att det kommer gott utav det. De som får ta skit-
en av den policyn är ordningspolis och samhället i stort.
När våra vakmästare frågade om man inte skall ha en husrannsakan för
att stövla in i hus och samlingslokaler skrattade Span och sa att de sett
för mycket på amerikanska filmer.
Frågan är om man inte skulle ställa samma fråga till Span?
Det är av vikt att alla vi som är för jämlikhet, solidaritet och frihet
kraftigt markerar mot alla religiösa ytterligheter. Jihadismen är likt
fascismen en riktning som appellerar till unga. Jihadismen har alla
svar och erbjuder en plats i paradiset. Vägen dit är att döda så många
ickeislamister som möjligt.
Frågan om yttrandefrihet och frihet generellt är ju inte gränslös. Om
någon vill skjuta mig i huvudet för att jag inte tror på Allah har jag svårt
att se att vi kan mötas någonstans. I vissa lägen måste man bara sätta
ner fötterna och säga: Nej, det är inte accpeptabelt.
Vi har lättare att reagera om en grupp från Livets Ord skulle ge sig
iväg till USA för att slåss med Ku Kux Klan i ett raskrig än vad vi
har att ta avstånd från jihadister. Men det är samma skit. Det är
två sidor på samma mynt.
Vidare är den stora gruppen muslimer dödligt trötta på dessa fana-
tiska paradisdyrkare som verkar tro att om man gör livet på jorden
till ett helvete kommer alla att önska sig till paradiset. Det är ju en
gammal kristen paradgren som tas över av jihadister.
Varför skall muslimer lida för vad ytterlighetsgrupper gör?
Ännu värre är varför den ännu större gruppen invandrare skall
klä skott för vad en liten ytterlighetsgrupp gör?
Ett kraftigt avstånd från jihadismen skulle ju samla alla goda
krafter och vi skulle hamna mer rätt i vem som är vän och vem
som är fiende.
De öppet våldsbejakande högerextrema webbsajterna har drygt 144 000 enskilda besök varje dag. De åtta riksdagspartiernas webbplatser har sammanlagt drygt 19 000 besök per dag. De våldsbejakande vänsterextrema sajterna har 3 620 besök och en jihadistisk webbplats har 90 besök per dag.
Detta kunde jag läsa i GP idag.
Sedan några år finns en klar linje inom den högerextrema rörelsen. Det
handlar om att centrera krfaterna till nätet. Dels genom att ha en stor
samling egna sejter och dels synas i kommentatorsfält överallt.
Man bör komma ihåg att fascismen kan ta sig olika former, allt från det
mer till samhället i övrigt anpassade Sverigedemokraterna över mer
hårdföra rasister till öppna nazister.
I ett krisande Sverige kan deras rekrytering gå snabbt. Det finns en
grogrund i ett samhälle som blundar för klasskillnader och där vänst-
ern är oförmögen att hitta plats bland samhällets utslagna och läg-
re klasser.
Ibland stöter man på påståenden om att svensken är soft
och fjollig och att detta skulle bero på att vi inte har varit i
krig sedan 1814 då Sverige drev ett fälttåg mot Norge och
tvingade fram en union(som upplöstes 1905).
199 år utan krig skulle alltså ha skadat den svenska folk-
själen. Det är ju trams. Det borde vara tvärsom. Hur har
man lyckast stå utanför krig i 199 år borde ju vara den rele-
vanta frågan.
Då hör man att Sverige var anpasslingar under kriget. Sverige
var ju bra mycket mindre anpassliga än vad norrmän,dansk-
ar och finnar var. Alla tre nationerna valde ju att ställa sig på
nazismens sida och att skicka sitt eget folk i döden.
Jag kan inte heller förstå att det skulle vara karaktärsdanande
att som i senaste postjugoslaviska krigen systematisk använ-
da våldtäkten mot andra etniciteters kvinnor eller att förätta
massmord på andra etniciteter.
Det vore intressant att få reda på vilka krig som skapat bättre
människor.
Inte mycket har förändrats sedan John Steinbeck skrev "Det
var en gång ett krig" där han berättade att 70% av alla solda-
ter sköt rätt upp i lufetn för att inte råka skada några medmän-
niskor. Den disciplin som krävs inom militären är ju bara till för
att hjärntvätta människan att göra något som vi inte är program-
merade att göra.
Det finns en liten grupp psykopater och sadister som uppskattar
krig. Det trivs med att döda eller bryr sig inte och så finns de som
njuter av att plåga och döda andra. En annan grupp är den typ av
religiöst galna som de jihadister som ger sig ut för att döda i Allah
namn. Religiösa mördare har vi haft så länge religionen funnits. Det
finns inbyggt i de stora religionerna, kristendom och islam, att man
skall sprida sitt budskap med varje till buds stående medel och det
inkluderar att döda.
Blått för kyrka-Rött för moske:
Igår träffade jag en man som levt med serier. Det var
en riktig nostagiafton. Vad jag än nämnde så hade han
inte bara läst utan också hade tidningarna och album-
en.
Det var Kapten Miki från 60-talet. Det var Tex Willer.Det
var de stora Comicsalbumen. Ja, allt verkade han ha. När
jag klämde till med Kapten Kloss som jag har det första
numret av hade han 15 tidningar till plus historien om
tidningen.
Han hade Puss och Utslag, Hillersberg provokativa serie-
häften.
Han berättade att 80-talets häftiga serieutveckling med tid-
ningar Epox och Epix idag var stendöda. Ingen efterfrågan
alls.
Det är alltid roligt att träffa människor som vet en massa mer
om saker och ting än jag själv.
I Gamla Testamentet kan man läsa om hur babylonierna bestämmer
sig för att bygga ett torn upp till himlen. Folk skulle samlas och enas
runt detta torn. Det gjorde Gud förbannad så han gav dem alla ett
eget språk och allt gick åt helvete.
Dagens Babels torn är att under 1900-talet föddes och praktiserades
iden om att vi alla är jämlika och skall därför leva i ett jämlikt samhälle.
Vägen dit var organisation och kamp. Detta var självklart ett hot mot
överklassen. Då kom denna överklass på den geniala iden att all form
av organisation var av ondo. Självklart undantagen var överklassens
egen organisering. Inget är så välorganiserat idag som de styrande elit-
erna. Då lanserade överklassen att alla var fria med en egen frihet. Allt
som var gemensamt var ondska.
Strebern har åter lyfts upp som ett föredöme. Den som trampar på andra
för att komma upp sig ses som en lyckad person. I de lägre klasserna sitt-
er man en och en och hyllar den egna friheten. Man ser inte förfallet runt
om utan skyller det på invandraren eller ungdomens inneboende lathet.
Ett uppvaknande kommer förr eller senare. Det är bara en fråga om tid.
Sann frihet är att göra saker tillsammans med Den Andre och att skita i
vad Gud och överheten anser vara frihet för den stora massan.
Vänstern dog en liten död under 80-talet i Europa. Den stora döden i
Östeuropa var bra för allt och alla. Det inskränkta och repressiva Öst
hade sedan Stalintiden och hela efterkrigstiden haft ett enda mål och
det var att upprätthålla makten åt sittande nomenklaturor.
Tyvärr slängdes barnet ut med badvattenet. Det som byggdes upp un-
der 1900-talet med folkrörelserna som bästa exempel var att man skul-
le lita till egna krafter och att arbetarklassens befrielse var dess eget verk.
Man skulle lita till egna krafter och söka så långt möjligt att inte bli bero-
ende av stat eller finansiärer.
Filantropin är inte oskyldig. Filantroper ställer krav på att deras pengar
inte skall användas för att störa filantropens egen maktposition. Detsam-
ma kan sägas gälla staten så som den hitills sett ut och ser ut. Klass styr
före val. Staten motarbetar inte överklassen.
Dessa enkla kunskaper har inte fått fäste i dagens alternativa rörelser. De
ser staten som en snäll farbror som måste upplysas om att just den egna
verksamheten måste få pengar.
Om människor i förorten skall förändra sin situation kan de inte förlita sig
på att staten löser det. Det måste till organisation, arbete och klara mål.
Vi går med stor sannolikhet mot sämre tider. Grekland och Spanien visar
att massarbetslöshet, sänkta pensioner, sämre villkor för samhällets läg-
re klasser kommer troligen att bli en verklighet och då måste man gå sam-
man om det skall kunna bli förbättringar.
Det gäller att organisera sig i klass och inte etnicitet eller religion. Det gäll-
er att ta lärdom av varför Attac misslyckades eller varför inte Occupyrörel-
sen hade någon uthållighet.
För att lyckas med detta måste en ny vänster ta tag i frågor om hur vi bör
leva. Vad är rättvisa? Kan man sätta ord på den gamla tesen "åt var och en
efter förmåga åt var och en efter behov" så har man kommit långt.
Alla kan nog säga att konsumtion inte ger reell lycka utan det är ett liv i
gemenskap med vänner och att man blir bekräftad som är av betydelse.
Frågan är bara hur man gör politik av detta.
Iransk film brottas med stora svårigheter. Regissörer måste agera utifrån en massa påbud om vad som får göras. En regissör intervjuas i P1 och säger att det gör honom mer kreativ.
Det påminner om situationen för film och litteratur i förra seklets Östeuropa. I Tjeckoslovakien utvecklades en litterär genre som alltid hade en massa undertoner och inte sällan i en annan historisk tid som exmeplevis Jiri Sotola Hälsa Ängeln. I Sovjet fanns en officiell kultur som balanserade på censurens knivegg men här fanns också en samizdatlitteratur, vilken var illegal i alla led. Den var illegalt skriven, den var illegalt tryckt, den var illegalt distrubuerad och den var illegalt läst.
En överklassdam ringer in till Ring P1 och säger
att hon vill ha mer övervakning. Hon motiverar det
med att det finns så mycket terrorism.
Hon visar sedan att hennes övertygelse vilar på en
konservativ grund. Det är en paradox att dagens ny-
konservativa och liberaler tar efter det sovjetiska kon-
trollsystemet.
Det handlar om Berlins två friheter. Frihet till eller frihet
från.
I sak finns inget fog för rädslan för terrorism. Under 70-
talet fanns globalt sett mycket mer terrorism än idag. Vi
hade vänsterterrorism, separatistterrorism,högerterror-
ism och befrielseterrorism.
I Sverige hade vi flygkapningen på Bulltofta och ockupat-
ionen av den västtyska ambassaden i Stockholm.
Övervakningen och kontrollen av oss handlar inte om terro-
rismen vara eller inte vara utan om maktens behov av total
kontroll över vad som sker och kontroll över vad vi gör.
I ett TV-inslag intervjuas en av männen i Pantrarna i
Biskopsgården. Han berättar att han pratat med en
ung grabb vilken sagt att gängen i Biskop är bättre
arbetsgivare än kommunen.
Det är allvarligt om det är sant. När gängen i förort-
en eller getton generellt når den positionen att de
står för den enda ekonomin tar de över allt. Det är
då folk i förorten vänder sig till gängen också i jur-
idiska spörsmål. Det är då man kopplar ut samhäll-
et.
Vi är inte där men på god väg.
I P1 intervjuas unga män i Araby i Växjö. Det som är
uppenbart är att etnicitetdiskurs inte bara skapar en be-
kväm sanning för överheten som kan dölja klassfrågan,
den slår undan benen även för de lägre klasserna då de
identifierar sig med etnictet istället för klass.De unga i
Araby tycks helt passiva och utan hopp. De ondgör sig
över att de inte kan gifta sig med kvinnor från den egna
etniciteten då de inte har pengar att bjuda ut henne, ing-
et jobb att försörja henne eller massa vitt guld till hemgift-
en. de lever alltså i ett 1800-talstänk mitt i det moderna
Sverige. Även radikala måste ta kamp mot etnicitettänk.
En svensk nationalist är vare sig bättre eller sämre än en
jihadist eller turkisk nationalist. Det är samma skit.
Det var först när arbetarklassen organiserade sig och tog
kamp som samhället förändras. Det är ingen skillnad idag.
Folket i förorten måste organisera sig och inte bara lipa el-
ler ta sin tillflykt i islam, olika former av hemlandsnationalism
eller kriminalitet.
Orden i rubriken kommer från en protesterande feminist
i USA. Hon demonstrerade mot högerns grand old lady
Phyllis Schlafly.Denna kvinna vars huvudråd till Amerik-
as kvinnor är att de skall gifta sig tidigt och innan de skaff-
ar barn. Denna kvinna som anser att den amerikanska ad-
minstrationen styrs av feminister vilka skapar ett bidrags-
beroende vilket i sin tur bevisas av att de ger stöd till en-
samstående kvinnor.
Det finns några fler frågor som kan fråga sig hur de kan
leva kvar.
Rasismen är ju den mest gåtfulla. Efter kolonialismen och
efter förintelsen kan fortfarande SD samla 9-10% av land-
ets befolkning.
Ännu finns många grupper som upprörs över det som går
utanför den sexuella heteronormativiteten. I vår moderna
tid finns ett medeltida tänk kvar. Det tänket är på samma
nivå som det som ansåg att jorden var platt.
Ännu finns människor som tror att barn blir bättre människor
om de får en rak höger dåd och då.
Ännu finns människor som anser att det är en manlig rättig-
het att knulla utan samtycke.
Ännu finns människor som tror att längre och hårdare straff
minskar kriminalitet.
Idag växer tron på att det finns en gubbe i molnen som styr
allt och som man skall anpassa sig efter med ett slavtänkande.
Ännu finns människor som propagerar för egoism och ett egen-
tänk som bara syftar till att berika sig själv.
Jazz på svenska. Människor berättar om deras möt-
en med skivan och vad den betytt.
Jazz på svenska är den jazzskiva som sålt mest i
Sverige. Den är också känd för att en av låtarna,Berg-
Kirstis Polka,var signatur till serien Hem till byn.Skiv-
an kom 1964.
Även jag har en historia med skivan. Några år in på
70-talet satt jag och några kompisar ofta hemma hos
en av dem och lyssnade på musik. Det var Mott the
Hopple, Black Sabbath, Van der Graaf Generator och
liknande. Så en dag satte Sonny på Jazz på svenska.
Jag minns inte varför men jag tror det var i samma ve-
va som han var förälskad i cellist och bokmal(vår upp-
fattning då). Den tog.
Något år senare köpte jag skivan och den har följt med
på livets resa och jag har spelat den i perioder.Ofta när
jag varit sorgsen och vemodig. Musiken tar inte bort de
känslorna men de bearbetas.
I 80-talets början var jag med och arrangerade Musik till gryningen.
Det var en festival med massor av kända band. Mycket folk kom.
De som jobbade runt festivalen var unga människor som året om
arrangerad musik på olika ställen eller spelade själva. Det var en
liten folkrörelse där idealiteten mötte professionalismen.
Det hela dog ut i 80-talets privatiserade leråker.
Massor av festivaler har arrangerats på samma sätt fram tills idag.
Nu tas detta över av kommersiella krafter. Bolag med stora pengar
lägger egna festivaler på samma tid som de som drivs som folkrör-
else och tar på så sätt död på det folkliga engagemanget.
Det skall rasslas med juveler mer än det skall klappas i händer.
Så gott som varje organisation i vårat samhälle utvecklar
överbyggnader där allt det viktiga sker. jag har jobbat in-
om vården, omsorgen, fritidssektorn och fotbollen för att
ta några sektorer och bilden är tydlig.
Det finns en stor grupp människor som "utvecklar" verksam-
heter men utan att detta når ner till verksamheterna i sig. Tus-
entals människor som springer på seminarier, äger projekt,
får forskningspengar,eller har anställningar för att utveckla
verksamheter. Det handlar om miljarder som rullar runt över
huvudet på de verksamheter som det är tänkt att de skall ut-
veckla.
Inom omsorgerna utarbetas det planer och strategier som är
ack så vackra på pappret men när det krockar med en verk-
lighet där de som skall göra det är underbetalda, outbildade
och därmed inte särskilt motiverade rinner det bara ut i san-
den.
I skolan finns det tusentals tyckare och vetare som talar om
hur skolan skall vara. På golvet sliter lärare med att mer och
mer bli administratörer för alla dessa projekt och med allt min-
dre tid till sina elever. Barn som behöver all hjälp de kan få ut-
lämnas åt att de måste ha rika och utbildade föräldrar.
I fotbollen finns tusentals projektnissar, scouter, agenter och
utvecklare. De pratar och skriver och nästan allt handlar om
dem själva. Det pratas om röda trådar och utbildningspaket
vilka sedan skall göras om till praktik av en farsa med 30
ungar på olika nivåer och som har stort hjärta men inte så
mycket tid till att sjösätta projekt från överbyggnaden.
Vi är på alla nivåer och verksamheter i behov av fötter och
praktik. Vi är i behov av solidaritet och altruism.
Den senaste fullkomligheten från stadsdelen är att man ger
Backa BK 35000kr för att de skall starta en tjejverksamhet.
Detta är för att projektet från början bara riktade sig till unga
män. Projektet Backa BK är det bästa jag varit med om alla
kategorier och med snabba resultat. Det är helt och hållet
tack vare några starka ledare och en grupp unga män som
valt att ställa upp för saken. Många har getts ansvar och de
har tagit det. Då regerar SDN med att det är ett snedvridet
genustänk och att det skall satsas på tjejer inom samma pro-
jekt. På samma sida står jag med mina val och där jag är tvung-
en att lägga ner juniorlaget för tjejer för att jag helt enkelt inte
har ledare.
Jag börjar bli rejält trött att praktisera Sisyfos eller att vara en
jävla modern karikatyr Don Quixote.
Gabriella Pichlers debutfilm Äta sova dö visade sig vara
en socialrealistisk film som nästan aldrig görs längre. I
huvudrollen en 20-årig ung kvinna och hennes strävan
att få mening i livet. I huvudsak handlar det om att få
ett arbete för att hitta en sammanhang i tillvaron.
Rasa, som hon heter, är rund och har underbett och är
född i Montenegro. Ett antal stigma som brukar diskvali-
ficera en människa från att spela roll på filmduken. Men
det är just avsaknaden av det tillrättalagda och sköna
som gör filmen så bra. Medelklassen skimrar förbi som
jobbcoacher, arbetsledare och arbetsförmedlare utan
känsla för den arbetarklass som står utan arbete.
Hur äcklig känns inte coachens tal om att det hänger
på den arbetslöse själv om hen skall få jobb?
Så fungerar det moderna Sverige. Den rike har fått sin
position och sin förmögenhet tack vare sig själv och sitt
arbete. Den fattige har förlorat sitt arbete och befinner
sig i sin utsatta position av ren lathet.
Så rullar klasssamhället ut igen. Förstå att du bara kan
agera själv. Det är ingen ide att förena sig med andra i
utsatt position då skapas bara subkultur och bidragsbe-
roende. Den rike skall beundras och låtas vara i sin pos-
ition.
Filmen är en film för alla underdogs. Det är allt annat än
förskönande. Men i all skit finns det hopp. Det går att för-
ändra och det måste gå.
När man ser en film som denna föds tankar och det är en
helt annan känsla än den eskapistiska massfilmen ger.Den
senare är till för att roa och passivisera.
Backa Röd där jag bor räknas som ett av Europas största
hyresområden. Här bor 7700 personer. En klar majoritet
är invandrare. Hyresgästerna representeras av Hyresgäst-
föreningen. I styrelserna, det finns Backa Röd Norra och
Södra, sitter sexton personer. En har ett vad tycks vara
ett ungerskt namn, 15 är genuint svenska.
Man kan fråga sig hur vi någonsin skall lyckas med inte-
gration när inte ens våra folkrörelser, som en gång la grund-
en för det demokratiska Sverige,är i närheten av lyckas.
Sveriges Radio ger ut en skivbox med musik från programmet
Tonkraft som gick i P3 under ett tiotal år. Det är 38 timmar med
det som en gång var proggrocken.
I
Aftonbladet recenseras detta av Martin Aagård och det är en
dussinrecension men på ett ställe gör han ett övertramp som
heter duga. Det hans skriver gör honom till en musikens historie-
revisionist:
Progg” är beteckningen på en mycket spretig samling musik.Internationellt betyder ordet ”prog” eller ”progressive rock” oftast experimentell och väldigt ambitiös rockmusik som uppstod i slutet på 60-talet. Den var fröet till hårdrocken och mycket annat hemskt.
Hemskt!
Den progressiva rockens barndom med band som Genesis, Jethro Tull, King
Crimson,Gentle Giant, Van der Graaf Generator,Camel, MMEB,E,L&P, och
många, många mer gav ljus i mörkret.
De födde hårdrocken på en gren men trädet växte med Dream Theatre,
Opeth,Anathema,Magellan,Beardfish,Mars Volta, Mastodon m fl.
Musik som kan få en människa att cykla igenom en bergvägg.
Fotbollen,hårdrocken och den progressiva rocken är uttryck för de
lägre klasserna och står i motsättning till de estetiserande överklass-
kulturerna.
I det perspektivet är det inte konstigt att Aagård säger att det är hemskt.
John Lennons ord ekar ännu:
Will the people in the cheaper seats clap your hands? And the rest of you, if you'll just rattle your jewelry."
När jag var runt 20 hade jag betat av det mesta av de
stora litterära klassikerna. Jag var helt inställd på att
jag skulle läsa allt som var översatt till svenska. Så
kom jag till Ulysses av James Joyce. Det blev en ut-
maning som hette duga. Allt handlar om en dag i Dub-
lin 1904. En dag på över 800 sidor. Jag började gång
på gång men det gick bara inte. Jag hade läst en ann-
an tegelsten, Ivan Gontjarovs Bråddjupet, som var så
tråkig att jag fick slita som en slav, och med samma tan-
ke som en slav att det måste finnas en frihet bortom arb-
etet, och jag tog mig igenom. När jag var klar var jag ba-
ra lycklig över att ha gjort det. Jag fick inget annat med
mig av läsandet av Bråddjupet än disciplin att ta mig ige-
nom mördande tråkiga texter.
Ulysses däremot gick inte. Jag for upp till Värmland och
isolerade mig i farsans torp och tog bara med mig boken.
Det gick inte. Jag försökte med att börja mitt i utan resul-
tat. När jag då valde att läsa sista kapitlet gav jag upp.
Där finns inget annat än en radda små bokstäver.Sida
upp och sida ner. Inga punkter, komman eller stora bok-
stäver. Bara små bokstäver. Jag gav upp.Jag cyklade upp
till Sunne och köpte Elsa Morantes två delar Historien som
blev till en av mina största läsupplevelser.
Nu kommer Ulysses som ljudbok uppläst av Reine Brynolf-
sson. 32 cd-skivor och 40 timmar. Så kanske kommer jag
till slut att gå i mål med Ulysses. Brynolfsson säger att det
sista kapitlet blir begripligt om det högläses och använder
Samuel Beckett som referens där denne har sagt att Ulyss-
es skall höras.
-
Livet är som att cykla.För att hålla balansen
måste man fortsätta framåt.
Albert Einstein
Jag står i kön i Netto och kollar
löpsedlar och
blir nedstämd över vad som bestämmer över
hur vi skall tänka eller vad vi skall prata om.
Det är prinsessor som skall gifta sig. Inte ett
ord om en maktblind kunglighet som anser sig
stå över lagen eller om hennes blivande make
som är en känslokall riskkapitalist som gärna
gör pengar på många människors arbetslös-
het och sönderslagna liv.
Det handlar om någon såpastjärna som i hem-
lighet dubbeldejtar. Det är Brad Pitt, A Jolie och
det är Beckham.
Det är någon som limmar ihop munnen på en kid-
nappad kvinna.
Var gör det med oss när hjärnan aldrig utmanas?
Om vi äter maten utan fibrer kollapsar ju tarmarna
till slut. Samma sak händer med hjärnan när den
aldrig utmanas.
Tänk om man kunde få se en löpsedel som skrek ut:
Hade Platon rätt? Behöver vi upplysta män som styr
över oss för att världen skall bli en säker plats att le-
va på?
Profitkvotens fallande tendens:sant eller falskt?
Hade Marx rätt? I så fall kan vi stå för en grundläggan-
de kris utan möjlighet att ta oss ur utan att stora kon-
flikter avlöser varandra. I ett sådant scenario, var ham-
nar vi?
Det räcker med att en man säger att feminismen har gått
för långt för att detta skall snappas upp och det blir en off-
entlig
debatt. En obskyr dansk, Dennis Nörmark, skriver
att feminismen i Sverige har gåttt för långt och att mann-
en i Sverige är förtryckt.
Vad är det för män som säger sig vara förtryckta av kvinn-
or? Först kan man ju tydligt se att de inte är riktiga män.De
är tunna och fjuniga och de har talang för konspirationsideer.
I en tid där män mördar, våldtar och misshandlar kvinnor ut-
an att det finns en motsvarighet i motsatsen, vem har hört
om kvinnor som mördar, våldtar och misshandlar män(men
extremt få undantag),så blir debatten om feminismen något
obegriplig.
Jag har aldrig blivt hotad i min manlighet av kvinnor.
Dumma män har provocerat fram den dåliga sidan av manlig-
heten i mig.
Dessa debatter om feminism har samma regi som invandrar-
debatten eller skattedebatten.
De vita män som känner sig hotade av invandrare är de som
i både reella tal och i en faktiskt verklighet har den totala mak-
ten.
De som gråter över höga skatter är de som lever i överflöd och
som har närmast total makt över samhället.
Män tjänar mer pengar än kvinnor också om de har samma jobb.
Män mördar, våldtar och misshandlar kvinnor.
Män har mer makt än kvinnor på alla områden.
Vi har svårt att ta in detta.
De män som driver tesen om att det är kvinnorna som har makten
och som förtrycker männen är vad vi i vardagligt tal kallar vatten-
snoppar. De är inte trygga i sin manlighet utan måste hävda sig
genom att angripa något som är svagare.
Det är hög tid att slå en rak vänster för feminismen och alternera
med en upercut.
Jag har undrat över varför jag så sällan de senaste
åren angripits av myggor. Förr var det en plåga och
när jag gjorde lumpen i Älvdalen övervägde jag att
skjuta av mig huvudet med AK4:an då myggen i träsk-
markerna invaderade hela min kropp.
orna angriper kåta människor i första hand och om det
då också finns alkohol med blir angreppen ännu värre.
I Jack och bönstjälken av Bryan Singer finns ett
snyggt budskap. När bondpojken Jack hjälper
prinsessan att stoppa hennes blodflöde med
rölleka säger de:
-Jack, du verkar veta mycket om naturen.
-Ja, jag har ju brukat den i hela mitt liv
Prinsessan suckar.
-Ja, jag har ju bara ägt den.
Igår kväll cyklade jag upp till Härlanda Tjärn och
badade. Jag satte i sommarnatten och tittade ut
över den spegelblanka sjön och började att gråta.
Det var så bitterljuvt vackert. Jag tänkte på all för-
gänglighet och alla livets tillkortakommanden.Om
min dåliga relation med min far som nu bara för-
svinner i ett förvirrat töcken. Om alla de förälskel-
ser som aldrig blev något av. Om alla de upplev-
elser och de drömmar som bara sprack i intighet.
Ja, jag grät stoikerns gråt.
och vad kunde vara mer passande.
Denna sommarnattens katarsis vände sinnelaget
och på vägen hem laddade jag på med
Avantasia
och The wicked symphony och jag kom på andra
tankar. Jag tänkte på de förälskelser som blev en
verklighet. Jag tänkte på mina barn och den lycka
det är att vara förälder. Jag tänkte på alla de proj-
ekt jag faktiskt har genomfört. Jag tänkte all den
fantastiska musik jag lyssnat till, de böcker som
rubbat mina tankar i olika riktningar, de filmer som
gjort att jag gråtit, blivt förbannad eller gapskrattat.
Jag tänkte på alla de möten med människor som
fått mig att må bra. Om solidariteten mellan männ-
iskor som är det vackraste som finns.
Morsan ringde och sa att farsan var borta. Han är
85 år gubben och börjar få problem med minnet.
Jag cyklade dit och när jag kom fram hade han
blivit avlämnad av polis som funnit honom och
kört hem honom.
Han har oftast koll när han är i sällskap. Det är
när han blir ensam som det blir konstigt. Han
skall ut men vet inte vart. Han bara går men ut-
an riktning.
Samhället ger dåligt med stöd till äldre som skall
leva med sina förvirrade respektive. Alla vet ju att
de behöver stimulans annars tar sjukdomen över.
Senilitet och alzheimer är inga roliga saker. Det
förändrar en person. Det man varit blir något annat.
I Neshoba county mördades tre medborgarrättskativister 1964.
Bakom morden låg Ku Kux Klan och efter en lång utredning
hittades mördarna. Om detta handlar Mississippi brinner.
Det är en väldigt amerikansk film där man som vanligt i dessa
filmer måste tänja på lagen för att lagen skall fungera.
Det mest intressanta när jag såg filmen igår var när den första
rättegången frikänner tre medlemmar ur KKK vilka enligt alla
normer borde dömts till livstid. Då utbryter kravaller i det svar-
ra gettot. De svarta bränner där de själva bor.
Det följer samma mönster som idag. När ungdomar i förorten
frustrerade i ett utanförskap får en utlösnade faktor bränner
man där man bor.
Varför åker man inte till en rik del av samhället som man kan
känna avund inför eller se som orsaken till att andra är fattiga?
Utanförskap innebär inte att man växer som människa. Utanför-
skap ger inte i sig analysverktyg att förstå den verklighet man
lever i. Förtryck fungerar. Förtryck skapar i grunden osäkra och
rädda människor. Utanförskapets människor känner bara en viss
trygghet där man är där man bor. Därför bränner Backa barnen
sina grannars bilar. Det är för stort steg att åka till Askim. För långt
bort.
Förtryck skapar inga organiserade revoltörer. Det skapar arga och
rädda människor som på något sätt vill slå tillbaka.
En annan intressant vinkel jag fick igår var att när ortens lokale KKK-
ledare håller ett tal på ett möte låter det i stort som Jimmi Åkesson.
Det stora hotet är integration. Alla fel kan härledas till misslyckad
integration. De svarta är inte som vi.
Om man läser Avpixlat kan man följa mer av samma KKK-retorik,en
bärande och åtrekommande tes är att alla från Reinfeld till Åsa Linder-
borg är kommunister. I vår tid kan knappast kommunismen ses som
ett problem och 99,9% av alla dem som naklagas för det har ju aldrig
ens avrit i närheten av att vara det. Måttstocken enligt SD är att alla
som inte stöder SDs rasistiska politik är PK eller kommunister. Det
är ju enligt alla normer löjeväckande och det är ju en styggelse att
det ens sätts på pränt. Men samma grund, utanförskap, som skapar
bilbrännade förortsungdomar skapat vita rasister.
Sammantaget kan man ju säga att de som verkligen styr i våra sam-
hällen sitter tryggt längst upp i sina elfenbenstorn och blickar nedåt
och ler i mjugg när de lägsta slåss mot varandra.
Vems frihet?
Problemet med att vi etnifierar frågan om klass är
att den tenderar att angripa även de som är utsatta.
Om blattar bara är blattar och inte klass kan vi red-
an idag se att det blir grupperingar inom denna grupp.
Jag hör titt som tätt där jag finns, vilket är blatteland,
hur man ondgör sig över bögar, judar och somalier.
Mest är det somalier. Om någon missar en boll komm-
er det som ett brev på posten "din jävla somalier".
Längst ner på trappan, lägre än romer, kommer stack-
arna som råkar vara födda eller har föräldrar från Som-
alia. Om någon har trasiga skor döps de snabbt till
Adidas Mogadishu.
Därför är det viktigt att prata klass. Det är viktigt att de
som delar livsvillkor, oavsett etnicitet, sluter sig samman
och gör gemensam sak.
Då kan man också på ett bättre sätt driva frågan om alla
människor lika värde, jämlikhet och solidaritet konstruktivt.
Självklart finns det dåliga värderingar i arbetarklassen.Allt
är inte gott. Förtryckta människor krymper och om det inte
finns organiserad motmakt kan dessa människor lika gott
bli fascister, nazister eller Sverigedemokrater.
I den stora floran av proletärförfattare under förra seklet var
det en mer än andra som problematiserade frågan om klass.
Det var Folke Fridell. Han gillade inte industriarbetet. Han
skrev om hur det alienerande arbetet krympte människor
och om hur dessa alienerade snabbt slog undan benen på
dem som inte riktigt passade in.
Bara klass räcker alltså inte. Organisation måste göras med
skolning och debatt. Hur vill vi leva? Hur bör vi leva? Hur ska
vi göra?
Min morfar gillade inte dalmasar. Min farsa som jobbade
på varven gillade inte degosar. Morsan förstår inte vad
det är för fel att säga neger, "dom är ju det".
Det är vad de har sagt. Deras liv präglas ju inte av att
springa och ondgöra sig över andra folkgrupper. Tvärs-
om.
Om ortens lokale alkis, vilken alltid var välkommen, var
för påstruken, körde farsan hem honom i hans bil och
gick de åtta kilometrarna hem. Om någon var i behov
av hjälp backade aldrig mina släktingar. En hjälpande
han till de som behöver är jag uppvuxen med.
Men det som är udda och inte stämmer in i bilden har
vi alla svårt att förstå. Den första reaktionen brukar ju
bli avståndstagande. Med tiden nöter man ner motstånd-
et. Dock finns det där.
Orsaken till att jag inte delade mina släktingars uppfatt-
ningar om de okända vara att jag dels jobbade på Lillhag-
en som var en melting pot av etniciteteter och psykiskt
sjuka. Vad var normalt där?
Det politikiska gjorde att jag träffade människor från hela
världen som hade samma uppfattningar som jag själv.Då
kunde jag ju knappast dela upp och döma dem för deras
ursprung.
Dock, det solidariska tänket har jag fått hemifrån.
Det är inte den gemene svensken och hans tankar om det
okända som är problemet. Problemet är när detta krockar med
maktens ambitioner att hitta syndabockar.
När makten ger alla rätten att skylla på invandrare, feminister
eller bögar så får vi en förskjutning av perspektiv.
Det är rationellt av makten att kalla på den rasistiska urkunden.
Om människor i gemen ser det okända som orsaken till alla
jävligheter kan makten fortsätta att berika sig och skapa ännu
större klassklyftor utan att det ens debatteras och ännu mindre
politiskt bekämpas.