Under början av 1900-talet fanns en debatt mellan reformister
och revolutionärer om hur man skulle vinna arbetarklassen.Re-
formistena hävdade att man skulle via fackliga krav och och
facklig kamp få abetarna till en högre medvetenhet. Bl a Lenin
motsatte sig detta och skrev Vad bör göras?.
Idag när SD rekryterar mest från arbetarklassen bör frågan ställ-
as på nytt. Vad bör göras?
Arbetarklassen har inte i sig goda väderingar utan kan lika gärna
vinnas för fascismen.
SD har lyckats att förmedla en bild av att "svensken" är
förföljd i sitt eget land. Jämförelsen med tysken och juden
kan ju tyckas slående. Minoriteten judar ansågs vara ett
hot mot den gemene tysken på 30-talet.
Nu gör
Avpixlat en kovändning även här. Deras tolkning
är att SDare är att jämföra med judar. De är förföljda och
snart börjar interneringar och duschar. Hur man får ihop
den ekvationen är svårbegriplig. Det handlar om en van-
föreställning som heter duga.
SD målar i tid och otid upp fan på väggen. De säger att
förorterna är samhällen i samhällen. Jag som bor i Backa
Röd har till leda hört om myten om det s k Backagänget.
Det är inget organiserat gäng. Det ärr unga män som bor
i Backa och som umgås. Under de senaste två åren har
de varit med i en organisation och det är Backa BK.
Men om man i propaganda vill framföra en bild så väljer
man ut den sanning man vill se.
Driver man denna propaganda länge nog kommer fler och
fler att välja SD, ingen tvekan om det. Huvuddelen av de
som är med eller sympatisörer till SD är arbetarklass. Svensk
arbetarklass. Därav följer att man driver ett underifrånperspek-
tiv i sin propaganda. Invandraren är överklassens skötebarn.
Om man lyckas, som SD har gjort, att förvandla utveckling
till kronor och ören, har man en stor chans att bli ett massparti.
Frågan om HBTQ och feminism blir till en överklassfråga och
man kan bara fokusera på att den svenske skall ha arbete och
sjukpension och för att den politiken skall gå ihop skall invand-
raren lämna Sverige.
Under ett par år drevs en tes om att det fanns en mediavänster
som styrde och ställde. Det var intellektuella jättar som Myrdal,
Lars Gustavsson, Sven Fagerberg och Sven Delblanc som var
fronten i detta tesbygge.
Det var ett luftslott. Vad som skulle varit deras agenda blev ald-
rig klart mer än att de skulle röja väg för en rysk invasion. Man
gjorde en stor sak av att journalister tillhörde VPK.
Ändå trots denna majorietet av vänster inom journalistkåren så
vreds hela utveckling åt det nyliberala. Sedan dess har ett nytt
klasssamhälle byggts upp och folkrörelserna gjorts tandlösa.Så
journalistvänstern hade inte mycket att säga till om.
Idag hör vi samma sak från fr a hatsejterna. Avpixlat skriver dag-
ligen om PK-media vilket menas att journalister är vänster eller
miljöpartister ibland dyker det upp att de också är judar och blatt-
ar.
PK-media idag styr ju inte så mycket. Vi springer vidare i ekorre-
hjulet där allt fler hamnar utanför. Vad som däremot är tydligt är
att vi inte diskuterar rättvisefrågor. Vi pratar inte om solidaritet. Vi
köper rätt av en nykolonial militär agenda där USA härjar världen
över, Frankrike stomar i Afrika och Ryssland rustar.
Vi borde diskutera vad som händer när nya stormakter gör sig på-
minda och när USA bara har sina vapen och EU är på dekis.Vi är
inte vaccinerade mot krig. Vi har i princip haft småkrig världen över
sedan Andra Världskrigets slut. En ny värld reser sig och med den
nya frågor som kräver svar. Åter ett läge för vänstern att slå till och
lyfta frågor om solidaritet, nationell och internationellt, och definitivt
borde frågan om ekonomisk rättvisa lyftas och tydliggöras.
Filmpremiärer i år visar upp en enstående enfald. Remakes
på Motorsågsmassakern( hur många gånger skall man göra
samma film)remakes på Carrie och Evil Dead. Die Hard 5,
Fast and furios 6, Star Trek 2, Hangover 3, Iron man 3, Para-
normal activity 5 och så fortsätter det. Ändlösa remakes och
seriefilm där samma tema rullas upp till en förväntad autistisk
publik. Man skulle ju önska att Stallones nya Bullet in your head
var en direktsändming.
Två ljus på himlen M von Trottas film om Hannah Arendt och en
ny film av Paul Thomas Andersons, The Master.
Det borde finnas en marknad för film som tilltalar människor som
vill annat än döda tid. Det görs tusentals filmer jorden över som
inte hittar till en publik. Folket bio borde göra en filmklubb där man
satsade på bra film och bra översättningar och köpa Lovefilms kon-
cept.
Något måste hända annars slammas våra hjärnor ner till att ha sam-
ma funktion som ändtarmen dock utan ändtarmens specifika kompe-
tens.
att det enda som kan rädda svensk ekonomi är att facket är åter-
hållsamt i kommande avtalsrörelse.
Det är ett mantra jag hört sedan jag kunde läsa en text. Det är
alltid de utan resurser som måste avstå. Om de inte avstår ras-
eras hela den svenska ekonomin. De utan resurser är det stora
hotet mot det svenska samhället.
Hur kan man komma undan med denna skit år efter år decennium
efter decennium?
Svensk Näringsliv satsar åtskilliga miljoner per år för att köpa rek-
lam för att få ut detta budskap. Var kommer de pengarna ifrån?
Sedan 70-talet har skillnaden i lön mellan en arbetare och en VD
gått från 1 till 4 till dagens skillnad som är 1 till 30/40.I den senas-
te kampanjen säger man att skillnaden minskar mellan "avancer-
ade" arbeten och arbeten som inte kräver så lång utbildning. En
lögn! De har också de dåliga smaken att påstå att om man betalar
de med låg lön mer uppstår stora samhällsproblem. Åter, de utan
resurser är det stora hotet mot det svenska samhället.
Under de senaste decennierna har bonusar betalts med miljarder
och åter miljarder. Var kommer de pengarna ifrån?
Företag världen över satsar miljarder i reklam. Inpränta
varumärke är vad allt handlar om. Alla är nog överens
om att bilder och texter påverkar människor till konsum-
tion.
När man kommer till film så är det så inordnat att politisk
film alltid är skadlig. Den påverkar i högsta grad. En Ken
Loachrulle skapar nya Polpots.
När det gäller porren så finns två ytterligheter. Den ena som
säger att det inte har någon betydelse alls och den andra som
gör gällande att vi skapar våldtäktsmän och stabiliserar en ond
könsmaktsordning tack vare porrfilmen.
När det gäller vål i allmänhet och underhållningsvåld i synner-
het har detta absolut ingen betydelse. Ingen påverkas utan al-
la blir bara glada och duktiga samhällsmedborgare. Dock kan
våld som har någon politisk koppling självklart vara livsfarlig.
I veckan fick Tarantino ett spel i en intervju när han fick frågan
om ultravåldet i hans filmer kan påverka skadligt. Man skull ju
önskat sig ett sansat svar som inbjöd till en diskussion. Själv-
klart ansåg Arnold Schwarzenegger att underhållningsvåld ald-
rig har någon betydelse för våldet allmänt ute i samhället.
En av orsakerna till vänstern nederlag var oförmågan att
hitta en klar linje. I mycket valde man bort Marx och ersat-
te med Rousseau. Jag minns paradoxen. Jag minns paroll-
en: allt spännande finns i arbetarklassen.
Det var ju knappast så. Arbetarförfattarna berättar ju om upp-
brott och om att aldrig få växa fullt ut. Ivar Lo satt och läste
till stearinljus och hyllades inte för det, tvärsom sågs han som
en annorlunda och en som slösade stearin på vad som inte be-
rörde hans öde. Moberg låter sina dräng att utvecklas via nyk-
terhetsloger där han fick läsa och lära sig organisationens grun-
der. Folke Fridell skrev om arbetarklassens tendens att förtrycka
sina egna och särskilt de som sökte egna vägar.
Där Rousseau hyllade vilden och det usprungliga och ville lyfta
det till ideal och där vilden skulle ersätta överklassens vara rätt
av. Ut med dem in med oss.
Marx skrev om utveckling. Vi skulle förlora våra bojor. Vi skulle
få chansen att utbildas och utvecklas utan att klassmarkörer stod
ivägen. Åt var och en efter förmåga åt var och en efter behov.
Socialismen som Marx skrev den har inte mer än börjat.1900-talet
var sökande och praktiker, vissa var bra, vissa var mindre bra och
vissa var katastrofala, men de var försök.
Idag när arbetarklassen är svårdefinierad och socialismen svag, kan
nästa etapp böja. Vi bör dock vara klara över att vi behöver vara öve-
rens om att vi inte skall bli romantiker, nostalgiker, dogmatiker utan
vara frisinnade och öppetsinnade.
Vi bör vara överens om att vilden inte är målet utan en beskrivning om
vad vi en gång var inte vad vi skall bli.
Jag minns glasklart en diskussion om folkets kultur i Clarte. Artikelför-
fattaren refererade till en debatt som nyligen varit. Man hade diskuterat
vad som var folkets musik. En gammal svetsare hade rest sig och sagt
att vi borde lyssna till Lill-Babs. Han och alla hans kamrater lyssnade
till Lill-Babs. Det hade blivit en besvärande tystnad där påståendet fick
hänga kvar. Det hänger ännu.
I nya numret av Filter finns en artikel om hur folkhemmet
behandlade barnhemsbarnen. Det är hemsk läsning men
inte särskilt överraskande. Utanförskap i folkhemmet var
stigmatiserande. De som inte klarade av att vara på båten
fick trasiga livbåtar till stöd för överlevnad.
Det fanns många i utanförskapet. Det var tattare, romer,
missbrukare, psykiskt sjuka, avvikare( Läs De ovanliga!),
människor med psykiska och fysiska funktionshinder,gam-
la för att nämna några av de mer stigmatiserade grupper-
na.
Socialismen och den reella kommunismen var inte särskilt
humanistisk i sin praktik. I Sovjet ansågs homosexualitet va-
ra en borgerlig sjukdom och även dövhet gick under denna
kategori. Hyllandet av den starka och arbetande kroppen ha-
de unkna baksidor.
I Filter berättar de som utsattes för folkhemmet. Det är berätt-
elser om barn som blev till slavar i fosterhem, som utsattes
för förtryck på de instutitioner de befann sig på och hela tiden
skrivs att de var utanför allt.
Jag förvånas inte egentligen. Jag har arbetat inom psykiatri och
omsorg en stor del av mitt liv och sett med egna ögon hur uselt
det kunde vara. Personal som ingick i en struktur där det viktig-
aste var att proklamera det stora VI mot DOM. Eller ingick, ingår.
Hur grymt kunde det inte vara. En man berättar om hur han plac-
erades hos en bondefamilj där han fick sova bland djuren. Om hur
han tvingades att slicka en smutsig bondmora mellan benen och
när han vägrade spikade hon upp en griskulting så han fick skul-
den. Han var totalt utlämnad.
Det finns inom kulturen några få som försöker att bearbeta
starmotorn som skall få maskineriet att starta. Det är inga
Ches som skall ut i skogarna och få dalmasar att marsche-
ra mot Stockholm utan några författare och en regissör som
vill visa upp hur det verkligen ser ut.
Äta, sova,dö är ju något så ovanligt som en politisk film med
ett underifrånperpsektiv. Det är nästan lika ovanligt som att
vi skulle få se en dinosaurie på gatorna. Det är lite märkligt
att Pichler fått pengar att göra filmen. För övrigt verkar ju ba-
ra pengarna gå till att finasiera ändlösa krimprojekt där den
ena lyckas att vara sämre än den andra i en nedåtgående spi-
ral.
Äta sova dö ställer ju frågor som:
-Är det individens fel att hon är arbetslös?
-Vad fan gör fackföreningsrörelsen?
-Den individualiserade ger sig inte på orsaken till sin arbetslöshet
utan klandrar den närmaste för individen synbara orsaken, läs
invandraren
-Frågan om klass finns om hörnet. När den etableras kommer också
klasskamp att åter komma på dagordningen
Det är hoppfullt med Pichlers film men ändå, den går upp på några få
biografer för att den anses vara svår och därmed har den en tiondel
så många besökare som en skitfilm som Hypnotisören.
Här skulle ju facket kunna agera och göra medlemsvisningar. Ett aktivt
fack, som det en gång var i kulturfrågor med exempevis bokombud,skul-
le kunna göra skillnad. Hur korrumperad är svensk fackföreningsrörelse?
Finns det möjlighet att få kolossen på lerfötter att röra sig smidigt igen?
Torbjörn Elensky skriver om yttrandefrihet och avslutar:
Det öppna samhället kräver att vi alla faktiskt är öppna, och att vi är beredda att ta striden för det vi tror på, hela tiden, överallt. Det öppna samhället är mycket mer ansträngande än det slutna. Den som inte är beredd att dela på den arbetsbördan, om det så må vara i ”det godas” namn, är, i förlängningen, våra friheters fiende.
Elensky tar upp rättegången mot Ahmed Rami och hans Radio Islam.
Då ställde en den vänsterfolk, bl a Myrdal, upp för hans rätt att tala äv-
en om de inte alls delade hans åsikter.
Idag är en stor del av det som kallas vänster inne på att allt obehagligt
skall förbjudas. Det är en farlig väg.
Vänsterns väg måste vara öppenhet. Öppenhet även mot det obehag-
liga.
Rasism skall bekämpas med bättre argument, solidaritet och framför allt
organisering i kraftfulla organisationer som kan visa vi är fler och vi kämp-
ar.
Vänstern måste sluta vara emot allt. Vi måste vara för saker. Vi måste visa
att vänster är ett alternativt sätt att leva och organisera. Vi måste prioritera
ner kampen för negativa friheter och lyfta de positiva.
Det fanns tendenser på 60- och 70-talet som försvann i rigida dimridåer.
Om vi fortsatt att prata om fri kärlek, vad det är att ha roligt i livet, hur vi
skulle arbeta mindre så alla fick arbete och inkluderades i samhället och
hur vi därifrån kunnat organisera och leva bättre liv.
Det är en tråd att ta upp för vänstern inte att bara skrika om förbud mot en
massa människor som hatar islam och invandrare. Om rasisterna är till stor
del arbetar- och underklass som känner sig hotade i vårt samhälle gör vi ju
den faktiska makten en tjänst att ta kampen på den nedre delen av planen.
Vi borde ju istället flytta spelet till rätt sida planen och satsa på en spektak-
ulär och aldrig tidigare skådad offensiv. Då kunde vi lämna det defensiva till
rasisterna som snart skulle se att de enda de kunde göra vara självmål och
det gör ju ingen glad.
När jag växte upp under 60-talet fanns det en del
grupper som var mindre väl sedda. Det var degos-
ar vilka var arbetskraftsinvandringen representerad
av i huvudsak jugoslaver, en del italienare och grek-
er. Det var tattare vilka var utanförskaets represen-
tanter. Det var zigenare. Masjävlar var ett rött skynke
för de som hade svårt för folk från Dalarna( det har
jag aldrig fattat). Lappjävlar sa man om samer och
det var först i tonåren som jag förstod att samer var
det korrekta tilltalet.
Denna illa dolda rasism var ju inte särskilt farlig då
vi hade en stark regering och starka folkrörelser som
kunde mota rasismens hydra och trycka bort den med
solidaritet och tankar om jämlikhet och alla människors
lika värde.
mot dem. Det handlar alltså inte bara om massinvand-
ring. Det handlar inte bara om att andra kulturer som
inte kan samsas med vår egen(vad vår egen nu skulle
vara). Det handlar om grumlig människosyn som nu
släpps loss. Månghundraårig unken syn på samer får
sin renässans i den allmänt utbredda rasismen.
Under 70-talet så missade ju hela den utomparlamentariska vänstern
vad som var huvudfrågan. Trohet till urkunderna och andra länders
diktatoriska styre var viktigare är klasskampen. Socialism kopplat till
humanism hade öppnat upp för en levande vänster. Istället fick vi små
organisationer som i första hand dyrkade Mao, Stalin eller Trotskij och
i andra hand prioriterade den dagliga klasskampen. Så gick det som
det gick.
Igår tänkte jag att just detta har högern lärt sig av. SD, Svenskarnas
arti, Nationaldemokraterna och allsköns rasism däröver rider gemen-
samt på rasistvågen som just nu dominerar vårt land. När SD går fram
känner hela klabbet glädje över detta. Den som växlar från Avpixlat öv-
er Exponerat till Realisten finner få avvikelser. I den senare finns mer
antisemtism men det är också den enda skillanden.
Hatet mot invandrare och islam skapar så starka gemensamma band
att nassarna till och med kan lugna sig lite i judehatet(men bara lite).
Så idag till min stora glädje går det stora splittraren i rasiströrelsen
Marc Abramsson, Nationaldemokraterna, ut och skriver på
NationellIdag att "Svenskarnas parti är inte ett seriöst alternativ". Det är hopp-
fullt. Abramsson splittrade gamla SD och skapade Nationaldemokrat-
erna. Han är för rasisterna vad en gång KPML(r) var för vänstern.
Ändå känner jag mig inte så hoppfull. Den känsla som Ny Demokrati
red på under några år har denna gång etablerats och bakom finns en
strategi som är genomtänkt och skapad för att skaffa makt mer organi-
serat, ytterligare i bakgrunden finns rasistideologer som utvecklar en
nazism som inte bara ropar efter Adolf utan exempelvis använder He-
gels dialektik.
I kritiken mot rasisterna kommer ju sällan klassperspektivet fram. det
borde det. Mången av dessa rasister ser inte skogen för alla träd. De
har det svårt men ser inte att de som täljer rikedom är problemet utan
de som har annan hudfärg och beter sig annorlunda. Var och varannan
kommentar handlar om "svenskar" som uttrycker ilska över orättvisor i
landet men som är oförmögna att se det i ett klassperspektiv. Det bor-
de gå att skapa ett alternativ för alla dessa men då måste politiken bli
inställd på frågor om arbetet, jämställdhet, vinstfördelning, progressiv
tydligt adresserad skattepolitik, alla barns rätt till en likvärdig skola, alla
gamlas rätt till en human och utvecklad äldrevård för att ta några exem-
pel. Då måste man också peka på fienden. Då måste man ta strid mot
alla de som vägrar att ge ifrån sig sina vinster och privilegier.Det borde
inte vara så svårt.
I Utrota varenda jävel skriver Sven Lindqvist om hur engelsk
överklass prickskjuter på sudaneser från ett lyxfartyg. Det var
en slags avkoppling efter en stadig middag med dryck.En av
skyttarna var Winston Churchill som beskrev det hela som myck-
et amusant.
Igår
visade media stolt upp prins Harry som deklarerade att han
skjutit talibaner.
Från Avpixlat:
POJKNAMN En måttstock på hur arabiserat och islamiserat Sverige har blivit är att titta på vilka som är de populäraste namnen bland föräldrar att ge sina nyfödda.
Ja, man kan ju undra.
Beviset för denna arabisering och islamisering är att Mohammed
har gått från 64:e plats till 55:e. På flicksidan finns ingen liknande
dominans enligt Avpixlat.
Självklart går nassesejten Realisten också ut med denna avslöjan-
de nyhet.
Psykiatriker är ett märkligt släkte. De är inte sällan helt biologiskt
inriktade och den enda behandling de kan ge är elchocker eller
psykofarmaka. Det brukar bara vara doseringar som skiljer dem
åt, eller vilket läkemedel de ger, vilket i sig beror på vilket läke-
medelsföretag som betalar resor eller annat för dem.
Jag jobbade tolv år på Lillhagen och såg inte många som avvek
från ovanstående normer. Om man blir psykiskt sjuk är det lott-
eri om man skall komma tillbaka igen.
Jag lyssnar på dokumentären "Den fastspända flickan" och henn-
es läkare Ola Gefvert verkar ju mer störd än flickan i fråga. Den di-
rekta associationen var ju Salanders läkare i Milleniumsviten.
Flickan i dokumentären blev brutalt våldtagen av polischefen Gör-
an Lindberg. Läkare Gefvert tror inte att hon skadades av det. Han
säger till henne att hon bara skall bita ihop och gå vidare. Intervjun
med nämnde Gefvert får varje frisk människa att undra hur denne
man kan få behandla sjuka människor. Han är ju en samhällsfara.
I fredags kom Keith Emerson Bands CD från 2008. "The
long awaited return to the majestic sound of progressive
rock" står det på konvolutet. Stora ord men de har täck-
ning. Marc Bonilla spelar med och han har spelat med
Emerson tidigare.
Mina andra musikhjältar var Emerson, Lake& Palmer.De
första var CCR. Jag köpte Trilogy först, sedan Pictures at
an exhibition och till slut den första som bar bandets namn.
Jag hoppade över Tarkus och Brain Salad Surgery var en
enda lång besvikelse.
E,L&P är intimt förknippade med alla mina kärlekar som
tidig tonåring. Det var Barbro, Christine, Christina, Katar-
ina, Åse, Britta-Lisa, Christina 2 och så den stora smällen
med Isabella. Det var alla olyckliga och outlevda kärlekar
som tröstades med intensiv lyssning av Lucky man,Knife
edge,Barbarian, The Gnome, Hoedown och alla andra spår.
Emersons musik från 2008 skickar mig tillbaka i tiden. Man
kan ju påstå att det inget nytt är under solen, men för mig är
det exakt det jag vill. Små variationer av ett gammalt tema.Det
väcker en medelålders mans tankar om passion om än mycket
ny och omogen men ändå oförställd. Det var tiden innan jag
som 15-åring fick sätta på mig stålhud och som sedan dess
suttit kvar om än sprickor har funnits i rustningen.
Musik har ju förmågan att likt dofter skicka oss tillbaka till en
annan tid, ett glidmedel för minnet.
Jag kollade Moonrise kingdom av Wes Anderson och det
var som vanligt med hans filmer, jag förstår inte riktigt vad
han vill säga, om han har ett syfte.
Det är som i början av filmen där scouterna byggt en jätte-
fin koja längst upp i en fem meter hög stolpe, vem skall kun-
na vara i den?
Det är film för filmens egen skull. Inget fel i det. Tvärsom, det
behövs filmer som håller formen vid liv.
Men som i alla hans filmer, Rushmore och Darjeeling Limited
undantagna, finns ett motstånd. Det vill inte riktigt lossna. Å
andra sidan kommer de ofta upp i tankarna och i Moonrise
Kingdom kommer mansporträtten att sitta kvar. Bruce Willis
närmast depressiva polis och Edward Nortons scoutledare i
sökande efter identitet. Besvikelser är Bill Murray och i synner-
het min stora favoritskådis Harvey Keitel.
Dock, efter en tid av rent slötittande på all möjlig skit, inte minst
Last resort, så var detta ett kloridbad för hjärnan.
Den första av Andersons filmer och den bästa
I slutet på 80-talet satt jag och pratade med en ungersk
fotbollstränare. Vi pratade om den ekonomiska krisen och
hur orättvisan spred sig att de som hade fick mer och att
de som var utan fick det svårare. Vi var överens i beskriv-
ningen om hur det såg ut. Så säger han helt plötsligt:och
allt är judarnas fel!
Idag tror jag att jag skulle ha liknande resonemang men
många SDare och när vi var överens skulle de då säga:
och det är invandrarnas fel!
En god vän SMSade idag och han skrev att en makedon-
ier sagt att det var makedonier som avrättades efter den
nesliga freden i Grekland i slutet av Andra Världskriget.
Jag läste en del om detta på 80-talet. Kostis Papakongos
skrev om partisanerna och Kaptetan Aris. Jag minns väl
att partisanerna hade problem med både de nationella och
den vänster som styrdes från Moksva. Men att partisanrör-
elsen i huvudsak skulle varit en makedonsk affär fanns in-
te. Det handlade om klass och en kamp för ett nationellt o-
beroende i kamp mot Tyskland och inhemsk överklass som
samarbetade med tysk imperialism. Det handlade om att
partisanerna efter kriget såldes ut, fängslades och avrätt-
ades av de nya härskarna som hämtade stöd från väst och
som övergavs av Sovjet. I Jalta hamnade Grekland i den
västliga sfären.
Det blir fel när etnicitet går före klass. Det är därför jag har
svårt att sympatisera med basker eller kataloner. På vilket
avgörande sätt skulle ett Katalonien eller Baskien göra det
lättare för folk att få arbete, motverka utanförskap, göra det
lättare för sjuka, barn , pensionärer eller människor med funk-
tionsnedsättningar?
Det är ju här SD går så fullständigt galet. Tror de att landets
överklass skulle dela ut ett överskott(vilket det nu inte blir ba-
ra för att man exkluderar invandrare)till de mest behövande?
Har de senaste decennierna visat att man via skattepolitik el-
ler annan ekonomisk politik gynnar de utan resurser?
De som röstar på SD och tror att svensk överklass ändrar sin
klasspolitik bara för att man exkluderar invandrare får nog tänka
ett varv till.
För många år sedan arbetade jag med en schizofren
man på Lillhagen. Trots enorma mängder Mallorol,han
fick flytande i vita plastmuggar,och injektioner av Trila-
fon tryckte det galna på. Han kastade sig på golvet och
i väggar, han tuggade sig på läpparna och var ömsom
febrig ömsom kallsvettig. Han sa inte så mycket men då
han talade var det ett mantra han upprepade:jag har stu-
lit en damcykel, jag har snott ström och jag har knullat en
ko.
Idag när jag läser kommentarfälten till en artikel om pedo-
fili i
Fria Tider(nassesejt)så kommer jag att tänka på mann-
en på Lillhagen. Kommentarerna vittnar om släktskap.
Här får man till livs att singelmödraskap är värre än pedofili,
här framträder anhängare av frenologi, här finns(självklart)
jämförelser mellan homosexualitet och pedofili. Listan över
dumheter kan göras lång.
Det är fascinerande att enda gången rasisterna inte ylar om
mångkultur(jo, någon gjorde även det här), judar, zigenare,
och muslimer det är när pedofiler kommer på tal. Det är näs-
tan lika besatta av pedofiler som av invandrare. Man kan frå-
ga sig hur denna besatthet uppstått. Kan svaret finnas i dam-
cyklar, elektricitet och kor.
Igår satt två personer i Debatt och pratade sig varma för
polyamorösa förhållanden. Det känns som en variant av
de fria förhållandenas politik som gick på 70-talet. Konse-
kvensen av 70-talet kan man ju idag läsa sig till eller se
på film. Det var inte så bra. Det fanns vinnare och det
fanns förlorare. Det var aldrig jämlikt. Någon som hade
svårt att knyta an knullade runt och fick support av någ-
on stackare som bara vill ha runtknullaren för sig själv.
Ännu värre var att man sa att det var bättre att göra det
lagligt för då skulle muslimska kvinnor få lagstadgat skydd
i de relationer där en man lever med fyra fruar istället för
nu där de lever utan lagligt skydd. Det är oroande att man
inte kan se varthän ett dylikt rättstänk leder.
Idag lyssnar jag till Människor och tro och landets mest oem-
patiska politiker, Maria Abrahamsson, talar om surrogatmöd-
raskap. Hon vill ha detta. Det finner jag märkligt. Hur kan en
politiker som offentligt sagt att hon inte vill ha barn (jag stöd-
er henne fullt i det)några år senare driva på att andra skall
föda barn åt en främmande familj?Säkert har hon ändrat sig
och vill ha barn men hon vill att någon annan skall göra jobb-
et. Hon har ju pengar och hela hennes politiska väsen hand-
lar ju om att bekräfta och utveckla klasssamhället.
Varför skall man göra allt så svårt? Det finns väl tusentals barn
som behöver föräldrar? Varför inte adoptera? Jag kan förstå
alla dem som kämpar på för att bli gravida med alla till buds
stående medel men att låta någon annan föda åt en blir ju någ-
ot helt annat. Det blir ju ändå inte mer biologiskt ens eget än
ett adopterat. Skall mannen befrukta surrogatmamman då upp-
står ju ren cynism.
Borgerligheten tappar spärrarna. Vi skall ha skattelättnader för
att de rika skall kunna hyra städhjälp, byta tak, servera drinkar
och nu skall underklassen, om än de friska och genetiskt per-
fekta, föda barn åt överklassen. Förr räckte det att underklass-
en ammade de rikas barn.
GT går till storms mot två pojkar som får en ökad ersättning
för att de satt häktade misstänkta för misshandeln av Carl-
Erik Cedvander. Pojkarna friades och vanligen får man 1000
kronor om dagen om man suttit oskyldigt häktad.
Då pojkarna friades skulle en ersättning utgått på 14000kron-
or men då de är unga ökades ersättningen till 36000.
Rent principiellt är det ju rätt. Misshandeln av Cedander var
grym och vidrig men det blir inte bättre av att lagen skall gå
åt ungar för att det skall kännas rätt. De två frikända har ju
blivit friade och då skall ersättning utgå. Är du under 18år ut-
går oftast extra ersättning. Ingen stor sak.
sson är kritisk till hur organisationer förhåller sig till be-
greppet hamnar han i knät på nyliberaler. En av dessa,
Dick Erixon, satt i SvT och var upprörd över materialism
och att alla pratar om pengar. Samme man som är en av
de stora propagandisterna för ett klasssamhälle där de
rika skall belönas på de fattigas bekostnad. När det kom-
mer till skatter så är pengar och materialism helt avgöran-
de. Om samme Erixon haft samma princip när det gäller
de snuskigt rika borde ju lite mera skatt vara en självklar-
het.
Josefssons reportage döljer ju hela den stora frågan om
utanförskap och ekonomisk ojämlikhet. Nu stigmatiseras
en rökande morsa som inte har råd att betala en skolresa.
De fattiga har sig själva att skylla. Sluta röka och lev bättre
så kommer alla problem att lösas.
Idag lägger vi alltså till att den fattige har sig själv att skylla
till den tidigare förklaringen att man har fel och skadlig etnisk
bakgrund.
Klasssamhällets förespråkare generar sig inte. De som har
skall belönas med mer. De som inte har skall stigmatiseras
och skuldbeläggas.
De fattiga är i händerna på över- och medelklasstanter vil-
ka är helt oförmögna att att se klassperspektiv. De vill ge
barnen på samma sätt som filantroper i alla historiska tider
velta ge de fattiga lite smulor från rikt bord och för detta få
hyllningar, ryggdunkar och en plast i paradiset.
Varför intervjuade Josefsson inte
Salonen?
Jag såg Avalon inatt.En film av Axel Petersen.
Johannes Brost äter korv och bröd.
Johannes Brost äter glass i Båstad.
Johannes Brost dricker whisky och dricker kaffe.
Johannes Brost åker bil på skånska småvägar.
Johannes Brost dansar med sig själv till Avalon.
En lettisk gärstarbetare dör.
Slut.The end.Fin.
Det går alldeles utmärkt. Det smakar inte pyton utan det
smakar kyckling.
larver då dessa är rika på proteiner. Vem minns inte deli-
katessaffären på Haga Kyrkogata där man sålde myror i
choklad eller friterade gräshoppor. Det gick bra.
Dags att lära sig äta nytt. Att börja med insketer och orm
känns ju i ett miljöperspektiv utmärkt.
Rasisterna brölar om att Aftonbladet hetsar mot nationella.
Det borde stå klart för alla och envar att bakom SD finns
ett avloppsrör som är förbundet med toaletten. Från dag-
ens skörd från det rättsinnade:
Det är också därför judefrågan är helt avgörande för vår kamp och rasliga överlevnad. Tyvärr är det alldeles för få som är starka och modiga nog att förstå detta.
Instämmer till fullo. Och eftersom det kommer nya läsare hit hela tiden, skulle jag vilja föreslå att ni i varje artikel om anti-vita judar länkar till artiklar som visar att judar ligger bakom mångkulturen i Väst. Annars tror säkert många att det bara rör sig om enskilda judar, när ni skriver om t ex Göran Rosenberg.
”Att förstå det judiska inflytandet” tycker jag är en bra bok i ämnet, och den är inte lång eller svårläst.
Från Nationell.nu idag. Där har man också en krönika som förespråkar revolution
i motsats till SDs parlamentariskt, i krönikan kallad, konservativa väg.
En ubrik på en artikel är symtomatisk: Svenska sjukus vill ha negersperma.
Inte alls. Jag vet bara hur muslimer reagerar när de inte får som de vill. Är du en av alla dem som har pedofilprofeten som förebild? Från Avpixlat.
Olof Palme. De allra flesta av oss har säkert pendlat mellan al-
la teorier som funnits om vem som utförde det men inget har
bevisats.
När man ser utvecklingen idag funderar jag om konspirationer.
Ett av skälen till att jag inte trott på en konspiration av flera är
att jag tänkt att det skulle vara svårt att få en grupp att tiga un-
der alla dessa år som gått och särskilt då när det finns en be-
löning på 50 miljoner kronor på den som kan ge upplysningar
om vem som utförde mordet.
Å andra sidan är historien fylld av konspirationer och hemliga
sällskap. Inom MI5 fanns en grupp som under lång tid spioner-
ade för Sovjet. Underättelsetjänster har sedan urminnes tider
infiltrerat och även skapat grupper och situationer som pågått
under decennier.
Så är en hemlig sekt av högerextremister inom SÄPO, polis, militär
vissa politiska gruper och högre tjänstemän helt befängd?
Frimurarordnar har som i Italien,P 2, kunnat agera under flera dec-
ennier där de varit i högsta ledning för staten och utfärdat mord
på fiender till dem själva.
En mindre grupp med stark övertygelse skulle kunna hålla tyst.
De skulle också kunnat fortsätta agera och skulle även kunna
vara aktiva än in idag.
Tänk om Ny Demokrati var ett pilotprojekt där SD och allsköns
högerextremism som idag letar sig fram har en grupp inom mak-
ten som sina beskyddare som bidar sin tid för den stora omvälv-
ningen alternativt att de är så förslagna att de ser med tillförsikt
hur Sverige glider in i ett korporativt styrelseskick som varit der-
as föresats från första början.
Det är en tunn konspiratonside. Men ändå. Det som jag har så
svårt att förstå och har haft ända sedan mordet 1986 är varför
mörda Olof Palme? Han var ingen revolutionär. Han började
att tröttna på politiken. Han var på väg bort.
Om konspirationsiden skall ha något gehör måste de i den hem-
liga gruppen vetat, eller upplevt, något som var större än Palmes
person. De måste tänk bortom mordet på Palme. Om de hade en
sådan framförhållning var då undanröjandet av Palme, den enorma
risken för upptäckt, värt att riskera en större plan?
Det är märkligt att man inte kommit närmare sanningen. Mord på
öppen gata. Massor av vittnen. En enorm polisinsats och ändå så
lite resultat. Åter till konspiirationen: tänk vad en hemlig grupp kun-
nat göra för att försvåra och lägga dimridåer med tanke på deras
positioner.
Vissa grupper i USA vill förklara den svarta överrepresentationen
i brott med genetisk betingning. De allra flesta kan dock läsa och in-
ser att det är det sociala varat som bestämmer. Svarta i medelklass-
en begår inte mer brott än vita. De som är för den genetiska modell-
en är också de som angriper s k white trash, alltså vit underklass som
ligger jämnt med svarta i brottsstatistik
I Sverige kan man antingen fokusera på att vissa invandrargrupper är
överrepresenterade när det gäller våldtäkter eller så kan man individ-
ualisera för att förstå. 99,78% av alla invandrare i Sverige har aldrig
misstänkts för våldtäkt. För etniska svenskar är den siffran 99,96%
men vad säger det?
Läs detta:
Och andra faktorer än utländsk härkomst ger väsentligt större överrisk: Det är 3,5 gånger vanligare att män misstänks för brott än kvinnor. Det är 6,1 gånger vanligare att personer från familjer som har haft socialbidrag misstänks för brott än från familjer som inte har haft det. Och det är 5,7 gånger vanligare att personer som inte har gått i gymnasiet misstänks för brott än personer med minst gymnasieutbildning.
Man kan trolla med siffror. Man kan också försöka att tolka statistik.
Det kan handla om vem som oftast misstänks för brott. Polis har en
tendens att lättare se en invandrare som brottslig än en etnisk svensk.
Domarna tenderar att bli hårdare för invandrare för samma brott som
utförs av etniska svenskar (detta kan bevisas och ges till SD).
Men när det gäller rasister från SD till obskyra nazister är statistik
inget man använder för att förstå utan för att hamra in en världsbild.
Inga argument i världen ändrar på det. Vi kan lika gärna jobba på
avkristna Sverige. Lyssnar en religiös på sakargument? Nej, de be-
höver inte. De tror.
Rasismen handlar om tro. Det handlar om tro och verklighetsbilder.
När arbetarrörelsen var stark fanns internationalismen på agendan.
Solidaritet, frihet och jämlikhet. Rädslan för den andre fanns. Mång-
en arbetarkraftsinvandrare kan säkert berätta om hur man kallades
för degos eller spaghetti macaroni, men den organiserade arbetar-
rörelsen satte punkt där. Vi är alla människor. Vi är alla jämlikar.
Wigforss var socialdemokratins grå eminens och ideolog.
I Filosofiska rummet idag diskuterade man en av våra stora
frågor nämnligen om det är ideerna som bestämmer eller
kommer som en produkt av den samhälleliga utvecklingen.
Svante Nordin, idehistoriker och filosof, hävdade med be-
stämdhet att det är ideerna som styr.
Nordin gammal VPK-are som motsatte sig brytningen med
SUPK på 70-talet och en varm anhängare av Lenins demo-
kratiska centralism har sedan dess total vänt och är extrem
liberal och dessutom kritisk till massinvandringen vilket han
gett uttryck för i DN.
Nordin tar upp Marx i programmet och kritiserar denne för
tesen "det sociala varat bestämmer tänkandet" och menar
att tankarna styr. Intressant nog är Nordin själv ett exempel
på att Marx hade rätt. Ju högre upp i den akademiska karri-
ären Nordin klättrar ju mer liberal blir han.
Det riktigt otäcka med att lyfta tankens stora makt är ju att alla
rika och framgångrika människor tänker bättre och större än
de som inte är lika framgångsrika eller fattiga.
Det finns massor av stora tänkare från 60- och 70-talet som
totalt bytt klasssida och jag har svårt att förstå hur man kan
totalvända i sin övertygelse. Ännu svårare att man kan ta des-
sa män och kvinnor på allvar.
Göran Rosenberg pratar idag i en krönika i Godmorgon världen
i P1 om hur han blivit utsatt för desinformation av nazisejten Nat-
ionell.nu. Det konstiga är inte att en nazisejt ger sig på en jude
som Göran Rosenberg. Det märkliga är att det får sådan sprid-
ning.
Det finns fyra uppenbart nazistiska sejter, det är:
-Nationell.nu
-Realisten.se
-Nordfront.se
-Exponerat.info
så finns den största som dock inte vanligtvis är antisemtisk och
det är Avpixlat. info som snarare är en hardcore SD.
Det som oroar mig är att dessa sejter får sådant genomslag.
Göran Rosenberg problematiserade en affisch för några år sedan i
en intervju med Jimmie Åkesson. Affischen hade två ljusa flickor med
blåa ögon och budskapet var att dessa flickor var Sverige. Han und-
rade över varför landet bara representerades av en schablonbild av
svensken. Det var allt. Det var två år sedan. Ändå lyckas nazisejterna
inpränta ett budskap om att Rosenberg vill förbjuda affischer med sven-
ska flickor på.
Vi har badhuset i Malmö som blivit en central ide hos alla rasister där
några invandrarkvinnor fick en timma för sig själva i veckan. I ett bad-
hus i hela landet och detta görs till en nationell fråga om underkastel-
se av främmande kulturer.
Vi har den famösa pepparkaksgubben där i en liten skola i Laxå man be-
stämmer sig för att ta bort pepparkaksgubben då ingen tidigare år velat
vara pepparkaksgubbe. Det blir till ett attentat mot den svenska själen.
Hela tiden trummas budskapet: Vi får inte fira julafton. Vi får inte fira mid-
sommar. Vi får inte säga negerboll. Vi får inte läsa Tintin i Kongo. Hur kan
man ha en neger som Lucia?
Om någon på 80-talet sagt att detta är frågor vi kommer att diskutera på
fullaste allvar 2013 hade han setts som en man med vanföreställningar.
Nu är det allvar.
Frågan som jag inte får tag på är dock: Hur kan fyra öppet nazistsympati-
serande sejter och en med dold agenda få en sådan genomslagskraft?
Vad är det som gått snett som det med en stor grupp svenskar som i ras-
ande hat vill ge sig på minoriteter?
Hur kan ett helt sekel av goda värderingar i frågan bara implodera?
Om jag tillhörde den kategori människor i detta land
och i övriga västvärlden som under de senaste dec-
ennierna i Thatcherismen och Reaganismens fotspår
lyckats berika mig på den stora massans bekostnad
skulle jag vara orolig över att detta en dag skulle ut-
mynna i protester och uppror.
Vad skulle jag då göra?
Jag skulle ju försöka att få bort alla profitfrågor och frå-
gor som handlar om ekonomisk ojämlikeht från dagord-
ningen och ersätta dem med annat.
Jag skulle underblåsa religiösa grupper att ta större plats
för att vi mer skulle diskutera trosfrågor och då också ut-
så split mellan olika religiösa riktiningar. Detta för att man
skulle diskutera religion istället för ekonomi.
Jag skulle också leta upp grupper som man kan stigmati-
sera. Jag skulle föreslå att all kriminalitet, gängvåld, grupp-
våldtäkter, utnyttjande av socialbidrag och andra bidrag
gjordes av dessa stigmatiserade grupper. Jag skulle ta
hjälp av subgrupper som kvinnor, homosexuella och miljö-
entusiaster och använda dem som nyttiga idioter för att
dölja de större maktstrukturerna.
När det var gjort skulle jag stödja politker som svamlade
om mångkultur och öppna gränser vilka självklart aldrig
skulle andas ett ord om att rika är grunden till den ekono-
miska ojämlikheten. Då skulle jag få ett öppet hat mot makt-
en av rätt orsaker ur min synvinkel.
Så när Projekt Dimridå var genomfört, när religionsstrider
och etniska strider var huvudkonflikter kunde de etablerade
partierna ta över och säga att folket hade rätt och falla till
föga. Vi kunde genomföra strikt etnisk politik och införa grän-
ser för det religiösa. Det skulle ta decennier att lösa och un-
der tiden skulle vi rika kunna fortsätta att berika oss och syss-
la med ännu mer lyxkonsumtion och i princip köpa upp och äga
nästan hela moder jord.I vår rika hegemoni har vi självklart ing-
et emot att kvinnor och hbtq-personer är med.Vi kan också tän-
ka oss frimodiga och pengakåta miljövänner.
Vi skulle skapa ett nytt tusenårsrike med större förutsättningar
att lyckas än Hitler och nazismen som bara klarade att leva upp
till drömmen i 12 år, 988 kvar.
Per Ahlmark roade med sina texter under hela 80- och 90-talet.
Det fanns inte någon till vänster om centerpartiet som inte kall-
ades antisemit eller stalinist. Ahlmarks böcker är något av det
mest roande jag läst under hela mitt liv. Hans uppenbara citat-
förfalskningar och fantastiska slutledningar ur dessa citatförfalsk-
ningar gav en verklighet som bara var hans. Man visste också
att Ahlmark aldrig skulle kritisera Israel eller USA.
Idag har Ahlmark tystnat men han har arvtagare.Per Gudmunds-
son på SvD har tagit över den antikommunistiska manteln.Per
har ju bl a anklagat Jan Guillou för att ha varit anhängare av RAF
och Badder-Meinhofligan. Pers trick är att alltid vidhäfta sina de-
batt motståndare med kommunism av något slag. Så gjorde han
idag mot Hans Linde i Studio Ett när den senare ville diskutera
rättssäkerhet. Enligt Per är alla som inte är islamafober eller som
inte vill kriminalisera all motstånd mot det bestående eller som an-
das kritik mot USA eller Israel just kommunister och som borde tyst-
Ahlmarks andre arvtagare är Fredrik Malm från Folkpartiet. Denne
Malm försvarar allt Israel gör. Han börjar alltid sitt försvar att det är
helt i sin ordning att kritisera Israel men sedan kommer alltid alla
försvar för det Israel gör. Aldrig att Malm har kritiserat Israel. Inte
ens under folkmordet i Gaza kunde han ta bladet från munnen utan
han la skulden på Hamas.
Ännu har de inte nått Ahlmarks position. De har inte riktigt förmågan
att så hänsynslöst tänja på sanningens gränser. I Gudmundsson fall
handlar det säkert om ren lathet. På hans blogg får man utrusta sig
med stort tålamod då han kan citera 100 sidor utan att kommentera
från någon obskyr islamafob.Ahlmark gjorde det lättare och samman-
fattade långa texter till några få meningar(om än i märkliga tolkningar)
som visade att alla hans fiender var stalinister alternativt Pol Potan-
hängare. Fredrik Malm är bara plump.
Call girl var förra årets ljus på himlen men för övrigt är det
mörkt inom filmen. Var finns filmerna som skildrar vardagen?
Var finns filmerna som ger oss verktyg att förstå vår samtid,
eller för den delen vår historia vilket är en del i att förstå sin
samtid?
Det är Läckberg, Marklund och Wallander. Dåliga produktioner
som är som att förstå sin samtid med hjälp av en burk Stesolid.
Vad vi skulle behöva mer av är film som skapar frågor som fri-
modigt utmanar det officiella samhällets värderingar och praktik.
Mer Lasermannen och Upp till kamp, mer The Wire eller Engre-
gages.
Jag saknar filmer som Pan´s labyrint vilken hade ett innehåll som
var laddat och en form som letade sig utöver det vanliga utan att
för den skull hamna i övernaturligt trams.
Prometheus var ett försök som nådde långt. Men denna typ av prod-
uktioner är ju gigantiska apparater som har sin begränsning i inne-
håll.
Ken Loach levererar osvikligt år efter år och så även i år. Änglarnas
andel är dock en bagatell och ingen av Loach större filmer, men i dag-
ens utbud når den ändå topp.
Jag saknar de små filmerna med det stora innehållet av regissörer som
Jim Jarmush och Derek Jarman.
Kapitalismens kris är inte minst tydlig inom filmkulturen. De filmer som
ges företräde är säkra kort som vampyrfilmer, romantiska komedier,
action- och thrillerrullar, animerade familjefilmer och allsköns allfarts-
kultur. Nå så många som möjligt och låt ingen kunna ta illa vid sig all-
ra minst sponsorerna.Det mesta som når svenska ögon är USA-produ-
cerat. En vanlig svensk TV-kväll innebär massor av amerikansk film och
oftast av utslätad karaktär. I de reklamfinansierade kanalerna görs detta
med ändlösa repriseringar.
På de stora dukarna finns Folkets Bio som en röst i öknen. Av alla våra
stora biografer finns bara Royal kvar och den har problem. Varuhusen
tar över och med dem ett utslätad utbud.
Vi har svårt att ens få in annan nordisk film på bio och TV. Utan Public
Service skulle det utbudet vara lika med noll. Tysk, fransk, italiensk, spansk,
eller kinesisk film är svår att se. Allt kokar ner till amerikanska soppor.
Livet blir fattigare utan film med lite tuggmotsånd. Var finns mångfalden?
Sedan drygt två år har Backa BK varit ett projekt i Hisingsbacka.
Orsaken till klubbens bildande var att det fanns stor social oro i
stadsdelen. I samarbete med Hisingsbacka FC startade man då
en ny förening som skulle rikta sig till unga män i stadsdelen. På
programmet fanns att man skulle ha två fritidsledare på plats för
att sköta allt runt laget, man skulle ha öppen verksamhet 3-4 gång-
er i veckan i HBFCs klubbhus och man skulle bistå med jobbsök-
ning och studieval.
Det har gått över all förväntan. Laget vann förra året Div 7 och re-
servlaget vann sin serie. De öppna kvällarna har varit livligt besök-
ta. Situationen i Hisingsbacka har dramatiskt förbättrats.
De enda som inte gillar läget är polisen. Men polisen är inte en orga-
nisation utan fler. Den ena handen vet inte vad den andra gör. De
lokalpoliser som finns i området gör ett bra jobb och har dialog med
de flesta av stadsdelens unga män men det finns fler poliser i verk-
samhet.
Narkotikaspan kom och gjorde en regelvidrig husrannsakan för någ-
ra månader sedan. Piketbussen glider förbi titt som tätt. När jag sök-
te dem stannade de inte ens när jag sprang efter. De som jobbar i
projektet kan stannas på öppen gata av polisbilar med sirener bara
för att få några löjliga frågor, andra kan få sina bilar genomsökta och
det bara 25 meter från klubbhuset när övrig verksamhet är i full gång.
Varför dessa aktioner genomförs går inte att få svar på. På ett lednings-
möte för Norra Hisingen i veckan uttryckte polisen kritik mot verksam-
heten men då de inte på något sätt kunde visa något konkret valde
den politiska ledningen att fortsatt stödja projektet.
Valet av
Annie Lööf blir alltmer märkligt ju längre tiden går.
En ung kvinna som har Maragreth Thatcher som politisk före-
bild och som ser sin ideologi formad av anarkokapitalister
som Johan Norberg, Ayn Rand och Robert Nozick, är inte
vad som känns som genuin Center.
Med förslaget om ett nytt ideprogram vaknar en del av den
gamla centerrörelsen till liv och pratar om folkrörelse.
Lööf är inte deras person.
Ovan nämnda Rand ansåg att det enda staten skulle bistå
med var repression. Hon förespråkade en Klondykekapita-
lism där kapitalägare skulle få helt fria händer. Med den sen
aste tidens utveckling i minne skulle vi få en etablerad misär
och en återgång till ett monstruöst klasssamhälle.
Nozick var inne på liknande tankegångar. Ett rått samhälle
där den starke tog ut sin rätt. Han ansåg själv att hans kon-
struktion var en omöjlighet då den utgick från att alla skulle
utgå från samma läge.
Den anarkokapitalistiska vägen är inte öppen i Sverige. Cen-
tern kommer med politiker som Lööf och Federley dö sotdöden.
Jag tror f ö att det inte finns hopp om Centern. En restauration
av det gamla folkrörelsepartiet är för sent.
I en engelsk
dokumentär visas att för många är det bättre att
träna högintensivt i korta intervall än långa promenader eller
jogging. Det handlar om så korta intervall som 3X20 sekund-
er maxträning tre dagar i veckan. Detta skapar bättre möjlig-
heter att hålla blodsockret i balans och även bättre för syre-
upptagningsförmågan. Svårt att tror men programmet är eff-
ektivt i sin presentation. Det handlar också om rörelse alltså
att vi skall röra oss mer. Bara att stå kan ge bättre ämnesom-
sättning än att bara sitta.
En norsk
undersökning visar att unga män som inte dricker alkohol
har problem i sina sociala relationer.De har svårt att få sexuella ral-
tioner och de dör oftare i förtid.
Mot det kan man ställa en
undersökning som visar att de senaste
decenniet har missbruket av alkohol ökat med 20% och det råder
inga tvivel om att missbruk leder till misär, sjukdomar och för tidig
död.
Men den norska undersökningen är intressant då jag tror att en för-
krossande majoritet tar sina första stapplande steg in i sexualiteten
med hjälp av alkohol. Man tappar lite rädsla och vågar det man går
och drömmer om och i synnerhet unga män tänker inte på så myck-
et annat.
I de relationer jag haft har startprocessen varit hjälpt av alkohol även
om det sexuella senare inte behövt alkohol. Det är enklare att närma
sig någon man är attraherad av om man har några innaför västen.
I vilket fall tycks bland det värsta vi människor kan råka ut för är att
bli exkluderade, att inte ha relationer och att inte bli bekräftade. I det
är alkoholen en lika stor vän som fiende.
om varför vänstern inte lyckas etablera sig i våra kristider.
Socialists today have to confront two realities: that they
cannot avoid the question of reforms and a gradualist path
out of capitalism, and that the organizational vehicles for
socialism will most likely have to abide by different struc-
tures and principles than those that dominated left politics
in the 20th century.
Slutsatsen tycks vara man tror på möjligheterna för nya mass-
partier att lyckas men att man då måste arbeta med utomparl-
amentariska praktiker.
Det handlar alltså om att organisera sig. Det handlar om demon-
strationer, ockupationer, strejker och att agera i mer än enskilda
frågor. Det behövs en helhet för vänstern. Det ena utesluter inte
det andra, men att isolera kampen till kön, sex eller miljö tar oss
inte framåt.
Man skulle ju önska att vi lärde av historein och att denna gång
att vi lät de stora auktoritära gubbarna vila. Det handlar om att
låta kampen bli konkret och inte hamna i svammel om att mass-
or och avantgarden. Demokrati är revolutionärt. Vi skall vilja ha
ett bättre samhället inte ett brutalare.
Hillevi Engström från moderaterna och ansvarig för RUT-avdragen
kallar dessa
för en succe. Det beror vilken klass man kommer ifrån.
Det är succe för de som har tillskanats sig pengar under de senas-
te decennierna men inte för underklassen som på samma sätt sett7
sina inkomster krympa.
Vad som sker är att vi får en stor grupp människor som hamnar utan-
för arbetsmarknaden och med det samhället i stort. De får då göra
drängtjänst hos över- och medelklass, vilka dessutom får sina köp-
ta tjänster subventionerade av skattemedel.
Dessa skattemedel kunde istället ha använts till att rusta upp den all-
männa välfärden. Det skulle inte bli lika många arbeten men det ha-
de gått till arbeten som fyllde funktion och som gjorde gott till både
brukare och arbetare.
Rent allmännt skulle jag efterlysa en diskussion om arbete. vad är ett
gott arbete? Om inte är vi inte långt ifrån gammal slavmentalitet där
slaven skall vara lycklig över att få bröd, tak övertaket och att få tjäna
de "kreativa". Arbete i sig skapar inte frihet, det är arbetes innehåll som
är viktigt.
F ö släpptes häromdagen en rapport som visar att högskolan tagit steg-
et totalt tillbaka jämfört med högskolereformerna på 60- och 70-talet då
arbetarbarn kom in för utbildning. Idag ratas arbetarbarn och klassskill-
naderna restaureras, konstitueras och stabiliseras.
Jag gick till Netto med två stora platspåsar med
tomflaskor och burkar. Det var en himla massa
och det var kletigt.Jag hade hörlurarna på och
lyssnade på Dragonforce på högsta volym med
extra bas. Många hade sett en stor galen man
vid tomglasautomaten som gungade för sig själv
och svor emellanåt( när det rann ut gammal dricka
på händerna).
Så känner jag att någon står och tittar på mig. och
långt ner står en liten grabb och tittat med stora ög-
on. jag tar av mig lurarna och genast frågan han:
-Vad heter du?
Han hette Samel och visade med fingrarna att han
var tre år. Hans stora glädje över att prata och att
leva smittade av sig. Vi skiljdes åt när hans mamma
kom.
Jag tror visst att det finns hopp för de kommande gene-
rationerna.
Det finns en rasistisk front idag. Den består i första hand
av SD och under finns mindre organisationer som Svens-
karnas parti, Nationaldemokraterna,Motståndsrörelsen och
flera små organisationer. De arbetar med att organisera sig
i kadrer och på Nationell.nu kan man läsa att de under året
kommer att lägga vikt vid fysisk träning. De har en tydlig stra-
tegi att använda nätet och är synnerligen aktiva där. De har
flera sejter som Avpixlat, Nationell.nu,Exponerat eller Nord-
front som dagligen stigmatiserar invandraren. Alla lösningar
på alla problem är att inte släppa in afrikaner och araber.Alla
utan Avpixlat stigmatiserar också juden.Alla hatar islam.
De är också aktiva i alla möjliga kommentatorsfält där de vil-
ken fråga det än gäller pratar om pk-media och diktatur.
Vi lever i en förvirringens tid.
För de flesta av de ovanstående rasisterna och deras följe-
slagare förekom inte våldäkt i allmänhet i Sverige och i synn-
erhet inte gruppvåldtäkt innan invandraren kom in i bilden.
De brukar i populistisk syfte också hänga ut pedofiler. Dessa
är alltid etniska svenskar och då kan man läsa i kommentarer-
na: Det kunde lika gärna vara en invandrare.
De krtiserar aldrig de rika eller skattesmitare eller nämner med
ord något om alla dessa svenskar som berikat sig helt ogenerat
under de senaste decennierna. Klass finns inte, bara ras.Intres-
sant nog skriver Avpixlat idag om att 20% av de senaste med-
lemmarna i SD är invandrare. Inte ens då kommer klass på tal
som ett försök till att sätta annan analys än ras.
Det är illa.
Men det är värre.
För det finns lite motstånd. Oheliga allianser bildas på nätet.Det
är dietextremister, vaccinmotståndare, lösningen på cancergåtan-
anhängare, ockultister och flera antivetenskapliga riktningar som
nu också skjuter in sig på den s k pk-median och som skriker att
Sverige är en diktatur.
Igår visades en fantastisk dokumentär om Hitler. Arkivbilder tog oss
igenom hela berättelsen. Det blev mer levande än jag tidigare sett.
Nazistpartiet som 1928 fick ca 5% av rösterna fick fyra år senare
33% av rösterna och under det följande året tog nazisterna över he-
la staten Tyskland. De lyckades genom politiskt rävspel men framför
allt genom att de organiserade massorna och hade en beväpnad mil-
is på över en miljon man. Motståndet var uppluckrat. Stalin hade för-
klarat att socialfascismen(socialdemokratin)var huvudfienden. Så när
kommunister och socialdemokrater slog varandra i huvudet väntade
nazisterna i bakgrunden och till slut slog de ner på båda. Nazisterna
hade en dold agenda, som kunde ha synliggjorts, som blev tydlig när
de kom till makten. Koncentrationläger uppstod direkt 1933. Judarna
fick snart se vad retoriken innebar i praktiken.
De snurr och surr vi hör, ser och läser idag kan jämföras med vad som
hände i Weimar under 20-talet. I upplösningens Tyskland kunde en stark
kraft som arbeta metodiskt skapa ett enormt inflytande.
Det är dags att ta rasisterna på allvar.
Det verkar inte gå att längre diskutera i detta land och
det verkar som det har blivit ett problem i hela den väst-
liga sfären. Aftonbladet är utsatt för en rasistisk kamp-
anj. Varje artikel som inte smutkastar islam eller invan-
drare utsätts för hetskampanjer. Skillnaden är när man
Som om rasisterna inte begriper ord som populism.
kommentarerna avslöjande. En kommentar refererar till
Stalin(obegripligt varför)medans en annan menar att art-
ikeln är ett angrepp på SD! Vem har någonsin jämfört SD
med KKK? Värre självmål får man leta efter.
att krossa myterna om att islam skulle vara ett hot mot
väst, bl a genom att visa att muslimerna om 40 år i hög-
sta beräkning kan bestå av 10% av befolkningen i valfritt
land i väst. En minoritet med andra ord. Eller att muslim-
er i England känner sig mer brittiska än andra britter. Hon
levererar exemple efter exempel. Historiskt såväl som i nu-
tid. Då brakar kommentatorsfälten. Kielos och Saunders
skriver om väst men det bryr sig inte komentarerna om:
"Se på Egypten" är en vanlig kommentar.
De må så vara att rasisterna organiserar sig och spyr ut
sitt hat. I Aftonbladet är det bara att rulla på och följa den
ena efter den andra spyan. Det märkliga är att ingen av
dem noterar paradoxen att de hela tiden refererar till hur
mycket islam och muslimer och invandrare hatar, förakt-
ar och kränker utan att en sekund se till sin egen insats.
Jag är osäker till vart detta skall leda. Är det upptakten
till en fascistisk massrörelse vi bevittnar? Är det en dag-
slända som Ny Demokrati?
Troligen drivs utvecklingen åt det fascistiska hållet. Idag
problemet i den svenska skolan. Han noterade att det in-
te längre var europeiska barn som kom till svenska skolor
utan negerbarn utan någon som helst skolning. Så då var
vi där. De etblerade partierna oroas över SD och dess fram-
gångar. Nu är hög tid att försvara arvoden. Det är då man
tar över SD:s frågeställningar.
I princip varje svensk radikal möttes mellan 1917 och 1989
av argumentet: Åk, till Ryssland(Sovjet) då om du tror att
det är så jävla bra!
Det var ett motargument för alla som hade en annan åsikt
en den rådande.
Nu är läget helt annorlunda. Nu åker man frivilligt
till Rysslandför att spara några miljoner i skatteflykt. Över en dag erbjuds
de rika medlemskap och låga skatter.
När Depardieu som spelat kommunist och motståndsman i "1900"
av Bertolucci, fackföreningshjälte i "Germinal" eller som det store
rebellen Danton i filmen med samma namn av Andrej Wajzda, flyr
för några av alla sina miljoners skull undrar man ju hur mannen tän-
ker. Frankrikes svar på Göran Skytte?
Förra veckan slog två bröder ner en gammal kvinna
inte långtifrån där jag bor. Hon var 70år och gick med
rullator. Alla i Backa var upprörda och de två bröderna
kommer antingen att gripas av polisen eller så tar gat-
ans lag hand om det.
Denna händelse är en tragedi och vidrig men den säg-
er inget om att bo i
Backa. Massor av människor har
vanföreställningar om vad som händer och sker i den-
na stadsdel på 23000 människor.
Backa brukar användas som media för Göteborg. Vi är
medel i allt. Men med några kriminella och i synnerhet
med bilbränderna för ett och ett halvt år sedan fick Backa
ryktet att vara ett laglöst område. Under en tid körde inte
bussar igenom stadsdelen, taxichaufförer vägrade att häm-
ta eller lämna och en man dog då ambulans inte vågade
att åka in i området. Det fanns en oro bland buset i Backa,
men inget som skadade någon utanför de grupper som
slogs. Jag cyklar och går igenom Backa Röd varje dag
och på alla tider. Backa Röd sägs ju vara busets epicen-
trum. Blendas gata sades vara landets farliagste gata.
På mina färder under 13 år har jag aldrig sett något och
ännu mindre råkat ut för något. Den hysteri som bröt ut
var en blandning av etablerad media som löpte amok och
flera journalister gjorde goda karriärer. Nu tar GT upp fall-
et med den misshandlade kvinnan och intervjuar en man
som blev misshandlad för tre(3) år sedan. Inga dagliga in-
tervall direkt.
Media och kultur skapar myter. På gott och ont. Jag har
för vana att ta mig till de värst baktalade delarna av städ-
er när jag är där och hitintills har jag inte sett skuggan av
de bilder som skapats om helvetets plats på jorden. Jag
tror inte städer är sådana.
I senaste numret av
Re:public skriver Clara Lee Lundberg
om alternativ turism i favelan i Rio de Janeiro. Hon skriver
om männiksor som tröttnat på bilden av favelan med våld,
krig, kanrk och fattigdom. Det finns alltså en annan bild.
Jag vet att jag tänkte på det efter att ha sett "Guds stad".
Tänk om han som gjorde filmen bara hittade på. Han hade
bott i favelan men gjorde det inte längre. Han kunde bre på.
Han gjorde karriär på att skriva om misären och det blev
extra bra då han var därifrån. Hur många strebrar har inte
gjort karriär på liknande sätt?
Vem tjänar på denna demonisering? Historiskt har man ju
kunnat kontrollera den stora massan genom att erbjuda
skydd mot detta regellösa våld. Att det kontrollerade våld-
et inte sällan befruktade eller var värre än de okontrollerade
var och är det svårare att skriva om eller skapa myter runt.
För några veckor sedan tog Studio Ett upp om polisens rätt
att plocka upp unga och köra dem långt bort så att de sedan
på bästa sätt får ta sig hem själv. För tre år sedan skapade
det kravaller i Backa. Höna eller fjädern?
Katarina Mazetti skriver en
krönika i ICA-kuriren. Det är
en normal krönika som tar upp svenskhet. Inga märkvärd-
igheter utan bara att saker som kallas svenska egentligen
inte är så svenska.
Detta har fått SD-mobben att löpa amok. Kommentarerna
har varit så¨vidriga att man valt att stänga kommentators-
fältet.
En
SD-politiker från Kalmar pekas ut. Han skyller ifrån sig.
Det är ju gängse praktik från SD. Hugg till och försvinn och
förneka allt.
En märklighet kommer dock från denne SD-are och det är
hans förklaring att ICA-kuriren tillhör Bonnierkoncernen.Då
blir jag fundersam. Det finns ju en fullt befogad kritik mot
Bonnierskoncernen och deras strävan efter monopol. Men
det finns också en kriktik som riktar in sig på att de är judar.
Vad menar denne man?
Jag undrar också vad som skall kallas svenskt?
En svensk rasist, SD-are som nazist ,stiger upp om morgonen
och ikläder sig sin pepparkakegubbedress. Det är viktigt för
honom. Till frukost äter han negerboll. Han säger negerboll
under tiden han äter och samtidigt säger han att han inte får
säga negerboll.Sedan läser han Tinitin i Kongo gång på gång
för han anser detta vara viktigt. Ingen annan begriper varför.
Så sätter han sig framför TVn och tittar på Disneys Tomteverk-
staden gång på gång. Självklart är det den ocensurerade ver-
sionen han tittar på. En jude skall vara jude, en neger en neg
er och en brud skall vara blond och korkad, då känner Sd-aren
igen sig. Resten av dagen firar han växelvis julafton och midsom-
marafton samtidgt som han hela tiden sjunger den svenska nation-
alsången. Man skulle ju önska att de tog en strof där på yttersta
allvar och gjorde slag i saken.
Under 80-talet med den nyliberala inmarschen som huvud-
ideologi i USA och England grundlade man en politik som
återverkar än idag eller rättare som lagt diskursen för åtskill-
iga år framöver.
Det huvudskaliga var att man privatiserade allt. Varje männ-
iska skall vara kung i sitt hem och livet skall styras från hemm-
et. I hemmet skall vi sitta en och en och se världen. Detta gäll-
er inte de rika som kollektivt umgås och organiserar sig. Detta
har lyckats fullt ut.
De rika har nationellt som globalt överfört biljarder från det gem-
ensamma till det privata.
Kapitalet styr över politiken. Om man tittar på Schweiz blir detta
särskilt tydligt. Stater är arga för att deras rika flyttar sina tillgång-
ar till hemliga konton i Schweiz men de kan inget göra. Man kan
ju tycka att världens ledande stater enkelt skulle kunna utöva tryck
på Schweiz för att få tillbaka skattepengar till det gemensamma.
Så sker inte för att det är inte staterna som i första hand styr, det
är kapitalet.
Detta är uppenbart och tydligt. Alltså borde man snabbt kunna orga-
nisera motstånd och protest. Det sker men i liten skala och relativt
oorganiserat. Attack eller Wall streetrörelsen var rätt ute men ack
så oorgansierat. Självdestruktion som är vänsterns adelsmärke tog
död på de rörelserna. Man kunde inte enas om vad som var huvud-
kampen.
Kapitalet har koll på det. Man är aggressiva i kampen mot framför allt
fackföreningar. i USa är den extrem. Då är ändå facket i USA inga revo-
lutionärer, långt därifrån, men bara det att man organiserar folk är ett
hot. Det är denna typ av folkrörelser som kapitalet ser som hotet mot
deras nästan hegemoniska makt idag.
Kapitalet behöver inte använda censur. De har sådan total kontroll på
mediautbudet så det är inga problem att släppa fram vänsterideologer
eller vänsterintellketuella eller rabulister. De druknar ändå i det stora
mediautbudet. När SVT visar en serie Why Poverty som är 8 filmer
om den stora ojämlikheten är det få som ser. Däremot kan man ta vil-
ken underhållningssmörja som helst och miljoner tittar. Inte bara tittar
utan senare också pratar om. Jag har sedan en månad frågat männi-
skor om de såg någon av de åtta programmen i serien Why poverty?
och inget har reagerat. När inte ens socialliberal kritik hittar fram kan
man ju dra slutsatsen att vänsterkritik har ännu längre väg för att kom-
ma fram.
Knossa knapitalet av Samla mammas manna.
Vänstern får skylla sig själv. Fram till murens fall kunde ju V-partiet av-
färdas med att de inte kunde förhålla sig rätt till diktaturerna i östeuropa.
gamla SKP kunde avfärdas med att de gillade Pol Pot och r-arna hade
ju porrbilder på Stalin. Det blev aldrig diskussion. Få svenska arbetare
eller andra är särskilt förtjusta i förtryckande despoter. Vem skulle vilja
byta ett svensk liv mot ett där Sibirien hotade om man öppnade käften,
eller få ett skott i huvudet om man ogillade tanken att arbeta 12 timmar
på ett risfält och som lön fick studera Pol pots samlade tankar.Vänstern
skaffade sina egna stigma som stängde dörrarna. Ett historiskt självmål.
Vad däremot nyliberaler inte räknat in är fascismens framväxt. I Ungern
har man till på köpet fått in gammal antisemtism in i regringen. Fascism
är också organisation som kan få folk på fötter för att ta makt.
Till skillnad från kampen mot vänster så är kritik verkningslöst. Fascister-
na har från början deklarerat att makten ljuger så varje uppmärksamhet
är till dera fördel. Kritik av SD upplevs som att makten räds dem och de
får några procent anhängare till. Sd-fascismen har till skillnad från vänst-
ern plockat bort stigma som exempelvis Hitler och antisemtism.Fascism-
en i Sverige stöder Israel och är positiva till demokrati.
Hur lyckas SD? Otroligt bra. Vad diskuterar vi? Pepperkaks-
gubbar, negerbollar, Tintin byter avdelning på bibliotek, Disney
tar bort karaktär från tecknad film, invandrarkvinnor får tillgång
till 1 timma i allmännt badhus. Hur kunde det bli så infantilt?
Hade den gamle promotorn Stickan Andersson rätt när han sa:
Svenska folket är inte dumt dom är dummare..............
Igår kollade jag på Kunskapskanalen om judendomen
i dag. Det var intressant men jag reagerade när man
kom till situationen i Sverige. Henrik Bachner hade en
märklig tolkning av situationen i Sverige. Han gjorde
vad de flesta anhängare av Israels ockupationspolitik
gör genom att säga: Det är inte antisemitism att kriti-
sera Israel, men.............Sedan sa han att det finns en
underliggande ton av antisemtism i kritiken och att man
måste tolka denna kritik och slutsatsen var i alla fall att
kritik av Israel var antisemtism.
Antisemtismen i Sverige skiljer sig rejält från islamofobin
i det att det finns inte en politiker som kan kallas antisem-
it medans det däremot finns gott om islamofober. Jämför
hur man behandlar Reepalu när han försöker att kritisera
Israel med hur enkelt det är att komma undan med stigmat-
iserande utfall mot muslimer.
Antisemtismen i Sverige utförs av islamister och nazister
och det finns antisemtiska angrepp från unga invandrare
runt om i landet. Det skall uppmärksammas och bekämp-
as, men det tsora problemet är islamafobin då den knyts
ihop med samma hotbild med tillägget att en stor det av
svensk överhet underblåser islamafobin.
Många uppror har haft och har fullt rimliga orsaker.
Det kan handla om uppror mot förstenade system,
det kan handla om avgrundlika skillnaader i tillgång-
ar eller det kan handla om uppror mot rent och skärt
förtryck.
I serien Borgia har prästen Savonarola en stor roll.
Han tillhörde dominerkanerorden och upprördes öv-
er maktfullkomligheten och fattigdomen runt omkring
sig. Han skrev till sin far:
The reason why I entered into a religious order is this: first, the great misery of the world, the wickedness of men, the rapes, the adulteries, the thefts, the pride, the idolatry, the vile curses, for the world has come to such a state that one can no longer find anyone who does good; so much so that many times every day I would sing this verse with tears in my eyes: Alas, flee from cruel lands, flee from the shores of the greedy. I did this because I could not stand the great wickedness of the blind people of Italy, especially when I saw that virtue had been completely cast down and vice raised up.
Savonarola var sin tids Khomeini. Han hade goda orsaker till att
mana till uppror. Borgiafamiljen eller huset Medici var ju både makt-
fullkomliga, giriga och hänsynslösa i sitt förtryck.
Problemet är ju när man kommer till metoderna och vad man vill er-
sätta förtrycket med. Savonarola drev ju en linje i gammeltestament-
lig ordning och brände självständiga kvinnor eller sosomiter. Det var
inte mycket till kärlek. hans arme av barn som jagade de orättfärdiga
för ju tankarna till rödgardisterna under den kinesiska kulturrevolution-
en.
Bristen på mål, alltså erbjuda något bättre, och de vidriga metoderna
gjorde ju att katolska kyrkan kunde fälla savonarola och senare bränna
honom på bål.
För snart tjugonio år sedan gick jag i en park tillsammans
med en god vän. Våra söner var ungefär ett år. Livet hade
gått in i andra banor. Vardagens trivilaiteter tog tid från det
revolutionära tänkandet. Tidigare hade jag kunnat kritisera
äldre för att de inte orkade eller hade invändningar och hän-
visade till sina familjer. Nu förstod jag.
Vi pratade den dagen om en gryende fascism. Vi pratade om
en latent svensk vardagsfascism som inkluderade rasism. Vi
var överens om att framtiden inte var skriven. Det var inte helt
självklart att det skulle bli rättvisare och mer solidariskt. Vi såg
redan att socialismen var på reträtt. Vi sörjde inte de kommu-
nistiska regimernas sista strider. Vi såg deras fall som en nöd-
vändighet för att en friare och utecklande socialism skulle kun-
na ta form. Jag har fått vänta och väntar ännu på det.
2012 blev fascismen en offentlighet i Sverige för första gången
sedan Andra Världskrigets slut. Sedan 1945 har öppen rasism
varit en omöjlighet i detta land. Vi hade ärr från kriget. Hur vi
svek i neutralitetens namn och hur vi utvisade folk till koncen-
trationsläger eller vägrade folk att fly från desamma.
Ny Demokrati var en populistisk parentes. Nu står något mycket
allvarligare för dörren. I fronten finns Sverigedemokraterna och
bakom dem finns ett antal mer eller mindre öppet nazistiska org-
anisationer. De är hungriga och på framfart. De predikar hat och
demoniserar invandraren. Blatten är roten tillt ont. Det är märkligt
att vi inte vaccinerats från detta. De pratar om att spara pengar på
att utvisa blattar men aldig att de pratar klass. De rika lämnas utan-
för. Propagandan är märklig. PK-media eller gammelmedia som det
kallas sägs ingå en koalition med alla riksdagspartier(utan SD)om
att släppa in blattar i Sverige, men varför skulle denna jättekoalition
göra detta blir aldrig klargjort. Makten gillar inte svenskar är den en-
da förklaringen. Hur kan det få genomslag? Det är ju infantilt.
Dock, facismen är inte en intellektuell rörelse och ännu mindre är
nazisterna det. Det var ingen slump att nazisterna i Tyskland anord-
nade bokbål.
Deras luft är hatets. I hatet finns ingen dialog eller diskussion. Det är
därför alla rasister anser att de inte får komma till tals. Om de får svar
på sitt hat anser de att det är ett utslag av diktatur. De lyssnar inte på
sakargument. De kör på och tittar bara framåt. Den som inte är för är
emot. Det är lite religiöst.
Mot sådant kan man inte debattera. Mot sådant måste man organisera
sig. Om man anordnar debatter vinner de för de får komma till tals. Der-
as anhängare skiter i andras argument. De vill bara ha bekräftelse av si-
na egna.
Vänstern har varit stark i dessa frågor ända sedan begynnelsen. Så inte
nu. Vänstern är svag. V-partiet driver sakfrågor utan helhetssyn. Det är
också ett toppstyrt parti som agerar via arvoderade tjänster i stat och kom-
mun. Det största hotet mot dem är inte rasisterna utan att de skall förlora
sina arvoden.
Utanför V-partiet finns finns trötta rester från 70-talets vänster. Där finns
trotskister som inte ens kan vara i samma organisation utan måste ha två.
Där finns de gamla sovjetkommunisterna som blivit till SKP, det är ju näs-
tan roligt. Där finns Kommunistpartiet som förlorat sin energi och blivit ett
gubbigt parti som närmar sig sotdöden.
Få ljus på himlen med andra ord. Med en svag vänster kan man förvänta
sig att de öppet borgerliga partierna, socialdemokratin inkluderad,kommer
att bekämpa fascismen genom att ta upp deras frågor. De kommer att be-
gränsa invandringen, de kommer att erkänna problem med etnicitet, de kom-
mer att betona det svenska och de kommer att bekämpa SD med att försöka
ta över dem. Det lyckades ju med Ny Demokrati. problemet är att SD är myck-
et mer organiserade än vad Ny Demokrati var. Att gå nära SD kommer bara
att öka deras stöd.
Man kan alltså bara organisera bort SD och fascismen. Bara en stark vänster
kan bekämpa fascismen korrekt. Den finns inte idag.
Detta är Transportbasen Hasse Eriksson. Han är fet.
Det är hans fel att barnen i Afrika svälter
ETC gav ut falska Expressen där de drev Expressens
slaskjournalistik till sin spets. Bl a det ovan. Eriksson
var nu en skummis och kallades inte oförtjänt för den
svenska Hoffa. 1975 under Transports bojkott av Span-
ien åkte han dit på semester och dessutom till ett ställe
som ägdes av SAF.
I den falska Expressen skrevs en artikel av Ulf Nilsson.
Detta väckte protetser om rasism. Det var tills man upp-
täckte att att det enda man gjort var att ändra Nilssons
originalartikel med att byta ut "araber" mot "judar".
Under 70-talet började en opinion att etableras som
handlade om att TV- och Radiomonopolet var ett
hot mot demokratin. Medierna skulle vara fria.
Under 80-talet slogs monopolet sönder och man er-
satte med andra kärl. Det visade sig vara latriner.
Vad har vi fått för Tv de senaste 25 åren? Vad har
vi fått för radio?
Fjant och trams. Var tog det fria samtalet vägen?
Var tog Krilons sällskap vägen?
Liberalen säger ju att det är det fria samtalet som
kan handla om allt som lyser upp och utvecklar sam-
hällen.
Var hittar man det?
Jag sitter under nyårshelgen och lyssnar på P1. Här
finns underlag till massa diskussioner om smått och
stort.
Man kan lyssna till ett samtal med Johan Cullberg som
reflekterar över sin far.
Man kan lyssna till Turid och hennes resa från uppbuden
proggstjärna till musikaliskt knäckt postanställd.
man kan lyssna till Filosofiska rummet.
P1 är ju ett folkuniversitet och utan det hade ett intellek-
tuellt mörker lagt sig över landet.
Utan P1 hade vi förflyttats tillbaka till en tankenivå som
skulle hamna i skarven mellan neanderthal och homo sap-
iens.
För något år sedan läste jag om en debatt runt
Eyvind Johnsson och hans Krilontrilogi. Sedan
dess har jag funderat på att läsa den. Så igår
hittade jag den
på SR. Radioteatern har gjort
tre akter, en till varje roman.
Det var fascinerande att lyssna på. Det väckte
massor av frågor. Timbohögerns anakronistiska
hållning till dåtidens författare som Moberg blev
ännu tydligare i gårdagens lyssning till Krilonsviten.
Johnsson skriver om den enskilda människans
rätt att formulera sin egen frihet utan statliga på-
bud. Men det är också en pamflett mot dikaturer
och då i synnerhet den nazistiska. Det är i högsta
grad en kritik mot tanken om en neutralitet där
en nazistisk supermakt terroriserar sin omgivning.
Jag blir dock mer tveksam till Johnssons idealism
när det gäller motstånd och hur frihet skapas. I
Johnssons trilogi handlar det om ett sällskap som
diskuterar de stora frågorna och utifrån detta ska-
pas den stora friheten.
Man kan inte utelämna den stora folkliga organiser-
ingen som skedde under 1900-talet. Då blir man vil-
se i den stora pannkakan.
Det mest intressanta är när Krilon berättar om hur den
svenska överheten förfasas över den judiska invasion-
en runt våra gränser. Hur det judiska söker ta över det
svenska. Det ekar in i vår tid.
