leifsjoqvist

Jag letar bland mina böcker och hittar Sven Ljungberg
och hans Kina flitens land. Boken är från 1979 och var
med i Månadens Bok så den trycktes nog i en inte oan-
senlig mängd. Boken består av små stycken text som
kommenterar hans gravyrer. Motiven är landet, bönder
och från Shanghai vardagsbilder. Det är så långt ifrån
progaganda man kan komma. Kulturrevolutionen var
över, dess praktik skulle överats i stormstyrka av Pol
Pot, och nu kunde folk prata om tiden som varit.

Lars Gustavsson, svensk generalliberal, var med i samma
kulturdelegation som Ljungberg. Gustavsson gav året inn-
an ut Kinesisk höst som också den är välvillig till det kines-
iska experimentet. Gustavsson skrev efter att "tolerans mot
intoleransen ger ändå bara intolerans", men det var lång
tid efter.

Ljungbergs bok däremot är något att ha och minnas och att
lära av. Så skildrar man ett annat land och en anna klutur
och för en ung klimatsmart är boken en guldgruva. Ljung-
berg har en romantisk tendens till jordbruket varhelst det
drivs.

Under 1970-talet läste jag i princip allt som
Ivar Lo-Johansson skrev. Det var ett 50-tal
romaner några reportage och debattböcker.
Men bilden jag har i huvudet av alla hans ord
är Sven Ljungbergs trägravyrer som illustre-
rade flera av Ivar Los böcker.

I mina påsar hittar jag hans egna Debut(1977)
och På Öland(1980). Jag var på Öland någon
gång på första hälften av 1980-talet och jag
minns att jag hade Ljungbergs bok med. Märk-
ligt nog minns jag inte mycket annat av den res-
an mer än att det var en arbetsresa med patient-
er från Lillhagen. Alla andra resor minns jag väl
men inte denna. Däremot minns jag boken och
dess innehåll. Jag minns gravyrerna som vred
upp verkligheten till en annan nivå.

Nicolas Cage är numer en garanti för att en film
skall vara riktigt usel. Jag läste att man tänker
sig en uppföljare till Ghost Rider vilken i sig
själv var en sällsynt usel film. En brinnande
motorcykelchaufför som skall göra rättvisa.
Föga originellt men mycket dumt.

Igår visade TV4 The Wicker man. Den är
så dålig att den kommer med Netflix filmer
under kategorin "Steamy" där finns storfilm
er som : Species 4, Cruel Intentions 3 och
mästerverket Dirty Dancing Havanna Nights.

Filmen handlar om jakten på en liten flicka
och att man skall bränna någon dåre i en
jättelik halmdocka i någon slags ritual.
En av många hatisk inställda till filmen på
IMDB (filmen utspelar sig på ö)skrev:
Someone napalm this island..........

Jag lyssnade till Jimmie Åkesson igår i Studio Ett och
fascinerades över hur han som homofob lyckades få
till ett angrepp inte bara på Pridefestivalen utan också
lyckas klämma in att han gillar bögar för att de hatas
av islam.

Det är fascinerande hur vi accepterar angrepp på islam
men går fullständigt i taket när kritik riktas mot Israel,ja,
det är inte ens kritik mot judendom för det är en omöj-
lighet. Igår lyssnade jag på ett reportage om rysk värn-
plikt. Där vädrade man åsikten att många värnpliktiga
bara försvinner och att det misstänks organplundring.
Några rubriker om rysshets idag? Det fanns överhuvud-
taget inga bevis för organplundring organiserad av den
ryska staten, men ingen diskussion.

Jag kollar på Defamation av Yoav Shamir en dokumentär
som jag hittar en recension på nätet. En halvmesig i Express-
en. Annars tystnad. Jo, filmen får judaskyssar av både
Nationell.nu och Nordisk.nu vilkas vänskap man inte skall
glädjas över. I filmen visar Shamir på vilken stor apparat
somfinns för att underblåsa bilden av att antisemitismen
är utbredd. Han visar också på hur man strukturellt indok-
trinenar Israels barn med hotbilder.

Shamir är ute i samma ärende som Norman Finkelstein som
i sin bok Förintelseindustrin visar hur man ändrat antisemi-
tismen ursprungliga begrepp till dagens som handlar om kritik
av Israel. Både Shamir och Finkelstein är judar och därför har
deras verk förbigåtts med tystnad.


Det är tydligt att islamafobin är värre än antisemtismen. Du kan
överallt, och även i etablerad media, prata om den islamisk far-
an, om hotet från islam. Du kan dra upp 100 hotbilder som inte
har något fog och hänvisa till islam.
Du kan aldrig överhuvudtaget nämna judendomen i en negation.
Det är stor skillnad.

Lars Palmgren var och är en journalistisk hjälte.
Han började att skriva i ETC när denna var som
bäst. Hans reportage från Nicaragua och Latinam-
erika har präglat en och annan radikal i detta land.

Idag hade han en krönika i P1-Morgon och som van-
ligt var den tänkvärd. han refererade till Carlos
Fuentes som menar att den magiska realismen
bländas av den politiska verkligheten i Latinamerika.

Palmgren berättar att Hugo Chaves, presideneten i
Venezuela, fått för sig att gräva upp kroppen på den
sedan 1830 döde revolutionshjälten Simon Bolivar.
Detta i direktsändning i TV tidigt en morgon. Hugo
vill bevisa att Bolivar alls inte dog i tuberkolos utan
mördades av Colombias förste president Santander.
Denne Santander är nuvarande colombianske presi-
dentens Uribes stora hjälte. Venezuela och Colombia
är i konflikt.


Illa nog kan tyckas. Men det blir värre. Hugo har nämn-
ligen pratat med Bolivar. Till Hugo har Bolivar sagt att
han vaknar vart hundrade år för att hjälpa sitt folk.Vem
han skall hjälpa denna gång står utan tvivel.

Sålunda har nog Fuentes rätt. Inte ens en Marquez fylld
av fantasi och konstnärlig inspiration hade kunnat slå en
i verkligheten agerande Hugo Chavez.

Det är tragiskt att de som börjar göra gott och det har
Chavez gjort hamnar i en slags hybris där de sakta
seglar bort från den verklighet som skapat deras liv.

Jag har mått så oerhört bra denna sommar och
idag förstår jag varför. Den enkla förklaringen är
sol och värme. Trots årtusenden av tankar om
varför vi mår bra eller dåligt så finns en enkel
förklaring och den handlar om vädret.

Då är det kanske inte så konstigt att vi oftast
ställer två frågor i alla möten och nästan alltid
som första och andra fråga:
-Hur mår du?
-Vad skall det bli för väder?

Sämst på facebook:
När det ösregnar kan man säga att det inte regnar ett dugg.

Jag läser en rasande ledare i Göteborgs Fria om hur
människor marginaliseras och klasskillnader som ökar.
Det är en strukturell orättvisa som skapas. Vissa män-
niskor blir till en välavlönad boskap och vissa blir till
service till denna boskap eller bara till kompostmaterial.

För vad kan du göra med pengar?

Resa till fina hotell. Köpa bil. Köpa ett hus. Köpa två hus.
Köpa en bil. Köpa två bilar. Köpa tavla. Köpa dyrt vin.
Köpa möbel. Köpa många möbel. Köpa sommarhus. Köpa
ett sommarhus till.

Oavsett vad du är bär du med dina sinnen. Du bär med ditt
förnuft och detta förnuft kan du inte köpa med pengar. Du
kan inte heller köpa dina känslor bara korrumpera dem.

Om man läser De Ovanliga den 1 och 2 så stöter man på
människor som verkligen söker sin egen väg. Om man kol-
lar på Hästmannen hade han sina djur, sin natur och sitt
sammanhang. Om man kollar på filmen Löparen fann han
sin frid i att springa och att läsa under primitiva förhållan-
den.

Lyckan finns inte utanför dig. Den finns innanför. Man skall
lyssna till sin inre röst, inte vad andra vill att man skall tro
eller vara. Om man är god mot sig själv är man god mot
andra och det är väl lycka det.

Adolf Eichmann är intressant så till vida att inte tycktes begripa
att det var fel att vara högt uppsatt i den nazistiska staten, att
avrätta motståndsmän eller att aktivt delta i utrotningen av jud-
ar, romer, östeuropeer och alla former av radikaler.

Eichmann försvarade sig hela tiden med att han lydde order. Han
gjorde bara vad han blivit tillsagd att göra. Han bar inget person-
ligt ansvar. Eichmann, liksom många andra nazister, var en god
make och far. Han var likt Himmler stor djurvän och var klassiskt
skolad. Nazisterna var inget förortspack eller white trash, nej de
var uppburna och kom från överklass och medelklass och hade
goda kunskaper i historia, kultur, religion och klass.

Det är här man kan se faran i en framtid. Makthavaren som inte
har någon koppling till de eller det han är satt att sköta. Vi ser det
i våra förorter. De som styr där bor där inte. Hur kan man då veta?
På ett nationellt plan likadant. Vad vet någon i regeringen om hur
det är att bo och leva i miljonprogrammen? Vad vet de om hur det
är att vara arbetslös? Att vara ung i en torftig och arbetslös miljö?

Detta avstånd som skapas växer och till slut är vi för långt ifrån.
Då smäller det i förorten och allt staten kan ta till är repression.
Detta är en politik som leder till mer våld och slutar i fascism.
Våra makthavare är inga djur. De är överlag trevliga människor
som har familj och vänner. De är välutbildade och kommer från
överklass och medelklass och har goda kunskaper i historia,kultur,
religion och klass.

På Skänningeanstalten kom en fånge på den goda
iden att han skulle baka bullar. Bakning är en ut-
märkt terapi och skapar god miljö genom arbetet
och framför allt alla goda lukter. Jag har själv bak-
at på gruppboenden och vet vilken god stämning
det skapar. I en fängelsemiljö med få stimuli bor-
de ett dylikt initiativ skapa applåder. Så icke.


Fängelseledningen sa nej då man misstänkte att
bagaren skulle göra sprit av jästen. I dessa dagar
av paranoja kan man ju tycka att det var att dra
väl långtgående slutsatser. Vill man få droger på
svenska anstalter finns det nog lättare sätt.

Bagaren gav sig inte utan gick vidare till förvaltnings-
rätten vilka höll med anstalten. Ingen bakning. Det är
med den s k kriminalvården som med de politiker som
skall ansvara för de polisiära insatserna i socialt oroliga
områden. De vet inte vad de har att göra med. De kan
inte koderna. De bor inte  och umgås inte i samma mil-
jöer som de de skall styra över. Då de inte vet utgår de
från skrivna manualer som alltid skapar konflikter i verk-
ligheten. Ett förbud mot bakning är ett tydligt sådant ex-
empel.


Det mest tragiska är GP:s lilla minigallup visar att 70%
tycker att fängelseledningen gjorde rätt. Det visar på
det allmänna hat som finns. Detta hat är ju en grogrund
för ökad och intensifierad kriminalitet. Om man bara möts
av hat ökar ens eget hat. Det fanns en tid när vi var på
rätt väg. När vi ansåg att en kriminell haft en tuff väg att
gå och behövde hjälp för att komma rätt. När vi kunde dra
ett streck över det som varit och titta framåt. När vi kunde
leva egna goda liv utan att projicera mot andra och hata
andra för att själv må bra.

Jag har läst färdigt Guillous memoarer och sällan
har jag känt behov av uppgörelse med mig själv
som när jag läser om hans strider med Myrdal
och Fib/K.


I korthet var ju Fib/K något fullständigt unikt. En
fri vänstertidning som skulle skriva om det borg-
erlig press inte vågade. Man sa sig arbeta i en
tradition som skulle väcka upp 50-talets Folket i Bild.

Tidningen blev ganska snart totalt kontrollerad av
SKP som var maoisterna och dessa kontrollerades
av Jan Myrdal.

Med IB-affären blev massor av frågor ställda på sin
spets. Sossarna hade blivit maktblinda och var i ett
med säkerhetstjänsten och använde denna för att
spionera på oliktänkande vänster. Dessutom hade
man spioner som rapporterade till Israel och USA.

En spion som Gunnar Ekberg som idag blir kändis på
att hitta på massa skit om dåtidens vänster var en av
flera infiltratörer vilka skulle avslöja vänster inifrån.
Det lustiga är att de enda gångerna vänster kunde
förknippas med våld var när infiltratörerna lyckades
provocera medlemmar.


I vilket fall solklart var att Säpo,IB och regeringen be-
gick olagliga handlingar. Guillou fick fängelse för spio-
neri under ett år och sedan var han kändis för evigt.

Idag när Expressen släpper den löjliga KGB-affären
skriver ledare om att Guillou var Sovjetagent och att
detta förklarade allt runt IB. Det är vår tids stora sorg
att dagens skribenter är helt historielösa alternativt o-
skolade. Guillou var med i SKP. Han var maoist. Alltså
ansåg han att Sovjet var ett större hot än USA. Det
var Sovjet som var den stora FI.Detta borde man känna
till. I boken skriver han om sitt samröre med CIA vil-
ke ingen tycks ha läst vilket väl också visar på borger-
lig medias oförmåga att tänka själva. Man läser andras
ledare och skriver likadant.

Det värsta är dock att jag påminns om Jan Myrdals roll i
det hela som under 1977 blev ohyggligt pinsamt. Den go-
de Jan och hans polare i SKP ansåg nämnligen att Guillou
blivit förd bakom ljuset av Sovjet. Han ansåg att Palme
på fullt allvar var agent och att hans pojkar, såsom Pierre
Schori, var budbärare, och att alla dessa gick Sovjets är-
enden och släppte IB i famnen på Guillou och FIB. Idag
framstår detta som rena dårskapen. Inte då. Expressen
släppte fram Myrdal och lät han skriva sin skit och han
fick svar och vänstern framstod som helt dumihuvudet.
Smart av Expressen. Inte så smart av alla som kallade
sig maoister.

Myrdals linje i FIB/k ledde också till att upplagan rasade
från 30000 som man hade till mitten av 70-talet till 3000
då varje nummer skulle handla om att göra facket till en
kamporganisation och vara mot kärnkraft. Senare blev
det ännu värre då skulle det skrivas om kunskapskola,
droger och porr. Man var inte för droger och porr om man
skall uttrycka sig milt. Det var ett vänsterns svar på Vakna!

Jehovas vittnens tidning

Någon gång har Guillou skrivit att KPML(r) var skapade
av SÄPO. Han menade att deras splittrande effekt på
vänstern var så genial att en högre makt måste haft
ett finger med i spelet.
Då måste jag ju lägga till att Myrdal haft en ännu större
splittrande effekt. Det var sekttänk. Myrdal hade sina
lärljungar och dessa fanns alltid till hands. De var inte
mer självständyga i sina tankar än någonsin den värsta
frikyrka. I Fib/K fick man lära sig allt från det att Sovjet
snart skulle starta krig, till att sex är inget man pratar om,
till att ungar skall vara drogfria och duktiga i skolan.Man
fick också lära sig att KKP i Kina var 14 i en källare när
de började sitt motstånd eller att det var viktigt att ha
kodnamn i rörelsen då ryssen stod vid dörren. Läste man
Frydenholm av Hans Scherfig insåg man hur det var att
leva under ockupation. Historien var alltid där. Myrdal
plockade exempel ur hela mänsklighetens historia för
att bevisa sina teser.

Sålunda kan man ju börja undra över Myrdal själv. Född
i sosseadel. Var han SÄPOs trumfkort?Vem var bättre
skickad att splittra vänstern?

Under sommarnätter kan helt plötsligt en
massa egentid uppstå. Då skall man närma
sig Ray Lawrence. En mycket egensinning
australisk regissör. Han livnär sig på att gö-
ra reklamfilm och har under sitt 62-åriga liv
gjort tre filmer.
Bliss
Lantana
Jindabayne


De två senaste väver ihop en massa livsöden
och i det stora som det lilla hänger alltihop.
En olyckshändelse skapar ett nätverk av
händelse där man i utkanten av dessa händel-
ser inte har en aning om vad som är orsak
och verkan.

Lawrence vägrar åka till Holywood. När han kräver
rätten till Final Cut så läggs telefonen på. Han film-
er tar alltså tid. Massor av tid. Han säger sig vilja
göra film för en mogen publik som kan relatera till
det som han säger är det enda intressanta i livet-
spelet mellan man och kvina.

En Magnolia

Hans första film heter Bliss och titeln är intressant
och ger en ledtråd till hans tema i filmerna.
Bland de allra bästa filmer jag sett så finns Lantana
en annan är Magnolia, vilket f ö är två vackra och
egensinniga blomsorter.

En Lantana

Arctic outbreak är en film som handlar om
parasitära larver som sovit i en djupfryst
mammut i över 20000år. Med växthuseff-
ekten och upptiningen av Arktis så tinar
denna mammut och larverna vaknar.

Val Kilmer spelare en forskare som varnar
för växthuseffekten men tycker sig tala
för döva öron. Så han bjuder upp ett gäng
studenter till hans station för att fylla dessa
med larver som sedan skall spridas för
världen och medans mänskligheten dör
bokstavligen uppätna inifrån så skall samma
mänsklighet förstå sin dumhet och sluta leva
över sina tillgångar. Jag är inte helt säker
på de logiska vägarna här.

I vilket fall , nästan alla dör, och i vissa fall
dör de jättesnabbt. En kvinna mumsar larv-
erna i sig på ett par timmar. Den först ansatte,
Val Kilmer själv, verkar dock inte särskilt sjuk.
Han blir skjuten, går flera mil, slår ner yngre
män och verkar inte särskilt påverkad av att
ha tusen larver som mumsar på hans inälvor
i kroppen. Till slut tar skiten slut och Val Kilm-
er sprängs i en helikopter skjuten av sin egen
dotter. Modern Oidipus?

Som sig bör slutar filmen med att en hund käk-
ar på en fågel vid en amerikansk sjö och själv-
klart kryper de gamla larverna i fågeln. Jordens
undergång.



Heter också The Thaw. Tror inte det gör någon skillnad.........

Jag läser Freak av Robert Lagerström. Det är
en biografi över Freddie Wadling. Det är trev-
lig läsning. Det är namedropping över en miljö
som jag levt i och i vissa fall glömt av. Från
punkens födelse -76 fram till dags datum.
Band som Glo, Liket lever, Perverts och låtar
som Ronka hörs ju inte längre. Det är också
en expose över alla Fanzines som gjordes och
detta i en tid utan datorer. Det var gnuggisar,
repro och sättning, ljusbord, linjerat papper och
mycket sax.

Så kommer LOB in i texten och det är märkligt
hur oföränderlig den mannen är. Jag har inte träf-
fat honom på 30 år men varje ord han säger i
texten känner jag igen och också hans överar-
betade götebosska.

För alla som vill veta om ett annat Göteborg än
de goa göbbarnas är detta en rekommenderad
läsning och visst är Wadling intressantare än ge-
mene man i detta han i långa stycken är utman-
ande i sin syn på livet,sex, droger, ockultism och
människor överhuvudtaget.

Jag läser i Aftonbladet att om man tittar på
en amerikansk kärlekskomedi skall detta för-
töra relationen till en annan under 2-3 veckor.
Följande filmer är särskilt skadliga för relationer:

Pretty Woman

Runaway Bride

Notting Hill

You've got Mail

Maid in Manhattan

The Wedding Planner

While You Were Sleeping

The Holiday

Love Actually

The Wedding Singer

She's All That

The Bodyguard

Dirty Dancing

My Best Friend's Wedding

Om man upplever att ens förhållande försämras bara
för att man tittat på en amerikansk kärlekskomedi så
är allt redan för sent. Då är man för dum för att ens
kunna räddas av lobotomi.

I mitt tycke rejält usla filmer som inte skall ses. Det
är lika nödvändigt att se dessa filmer som att köra in
en skalpell i frontloben och dra runt och med samma
resultat.

Lobotomi


Goa grejer att köra in i hjärnan............

På ett cafe satt en långtradarchaufför och
blickade ut över gästerna och hans blick
stannade vid en vacker kvinna.
Mannen började att flirta med henne och
frågar sedan:
-Vad gör du?
-Jag är lesbisk.
Mannen tittar frågande och säger:
-Jaha och vad gör en sådan.....?
-Dricker öl och slickar fitta! Vad gör du själv?
-Jag trodde jag var långtradarchaufför men
 nu fattar jag att jag är också lesbisk.

När jag läser Guillous memoarer så förvånas jag
över den dumhet som stora delar av media redo-
visade när de stödde åtalet mot Guillou.
Alltså att Guillou skulle varit en sovjetisk agent.
Då var ju helt offside.

Ännu värre blir det när man läser de ledarstick som
Guillou refererar till angående att han skulle varit
KGB-agent. Får man verkligen vara hur dum som
helst när man skriver ledare för en stor publik?

1973 redovisade regeringen ett 38-punktsprogram
för att rädda agenten Ekberg. Där stod att vänstern
förberedde sprängattentat och mord. Vilket trams.
Jag tillhörde den maoistiska vänster som Guillou var
med i och det man kunde anklaga den gruppen för
var att de läste för mycket och inte hade humor och
alltid refererade till de 5 stora(och ibland även Kim
Il Sung och Enver Hodja). Våldsamma var de inte
och generellt tyckte de att idrotten var ett opium
för folket. Det hade Ivar Lo sagt, punkt. Svenska
maoister var inte i närheten av sina danska bröder
som blev yrkeskriminella. Det fanns Rebellrörelsen
under ett år i Stockholm och Uppsala och tydligen
fanns några appelianer i Hägersten.

Dumheten känns igen idag. Idag är lullande islamister
de farliga. De vil spränga och skjuta allt och alla. Lika
stor lögn nu som då. Hitta på en fiende så ingen ser
vad som verkligen händer.


Jag tänker på Afghanistan.
Då sade man:
Vi måste stödja det afghanska folket utifrån deras egen vilja.
Visst det finns gammelmodiga islamister somär dumma mot
kvinnor men vi kan inte lägga oss i interna afghanska prob-
len och vi kan framför allt inte stödja den sovjetiska ockupat-
ionen. Visst det är inte bra att den afganska gerillan finansier-
as genom knarkhandel, men hur skall de annars få pengar till
kampen? Det viktiga är att få slut på kriget och det sker genom
att Sovjet tvingas lämna landet. Stöd det afghanska folket.

Idag säger man på varje punkt tvärsom. Idag är det USA som
ockuperar och då måste varje lydig knähund i Sverige vara tro-
gen sin husse. Dagens svenska opinionsbildare spelar samma
roll som de som förfasade sig över att norrmän tog till vapen i
kampen mot Nazityskland. Då sa man att tyskarna var ett kultur-
folk och att våld inte löste några problem. Det var skillnad på
våld och våld även då.

I dagens GP skriver Ingrid Lomfors en smått
senastionell krönika. Jag trodde det var en
myt att man kunde torgföra åsikter om att
terrorn mot civilbefolkningen i Gaza var der-
as eget fel då ju dessa valt Hamas i öpnna
och korrekta val.

Dessvärre är det vad Lomfors skriver idag.
Annan smörja som att Ship to Gaza och att
demonstranter mot kriget mot Gaza är anti-
semiter är ju gamla propagandaknep.

Vad Lomfors nu säger är ju att människor
som väljer ett ledarskap också får ta konse-
kvenserna för detta. Vad innebär det? Skall
de som utsätts för terror skylla sig själva?
Skall de folk som väljer fel ledare usättas
för terror och krig tills de väljer rätt ledare?

I slutet av  sin krönika kommer hon til slut-
sats att allt fler världen över börjar tycka
väldigt illa om Israel. Det fanns de som tyckte
att Sydafrika var en demokrati en gång i tid-
en. De vita fick ju rösta. Med tiden ändrades
det och Sydafrika sattes i blokad. När Sydafrika
vägrade att överge sin krigiska och rasistiska
politik utsattes staten Sydafrika för terror och
då kallades denna terror för frihetskamp.

När skall vi acceptera palestinernas rätt till att
ta till samma medel mot terrorstaten Israel?

Skaparen av den eminenta serien American
Splendor Harvey Pekar är död.


Läser i GP att regissören Janne Halldoff också är död.
Bägge blev 70år.

P 96-laget i Backa har visat att det finns
massor av goda krafter och solidariska
människor i Backa. Det finns massa jidd-
er om kriminella och ligor, men det är just
judder.

Det finns grabbar och tjejer som begått kri-
minella handlingar men det finns lika många
av de som vill annat.

Under denna vecka har många unga visat att
de stödjer de sina i fotbollen. Vi har haft massor
av publik och det har varit en härlig stämning.
Även i semifinalen där vi belv upspelade fanns
ett stöd som var av godo.

Det har varit en bra vecka.

Kurderna har en historia, ett talat språk, ett skriftspråk,
ett kulturarv ,men de har inget land.
Det finns kurder i Turkiet, Iran, Irak, Syrien och i några
av de små randstaterna till dessa.

Kurderna hade sin stora chans under Saddam men
den dribbaldes bort.

Turkarna kommer aldrig att ge kurderna ett lillfinger.
Ett land som är stolta över sitt folkmord på armenier
ger inte bort något.

Den historiska paradoxen kan ju vara att ockupationen
av Irak och det imperialistiska USA kan ge kurderna
mer självständighet än de någonsin haft.

Idag läser jag i GP att PKK är beredda att lägga ned sina
vapen- om de får lite mer utrymme.......

Ibland drar vi iväg långt i vår självömkan. Vi
tycker att världen är en ond plats som inte har
tid med alla våra problem. Alltsomoftast är då
våra problem inte särskilt allvarliga. Om vi har
tid att väga problemet är det inte tungt.

Idag fick jag reda på att en kollega i fotbollen
åkt in på sjukhuset. Hans cancer har spridit sig
och det är allvarligt. Jag har lång tid beundrat
hans mod och hans förmåga att försöka att leva
som vore kampen vunnen. Nu verkar han få ge
sig och då är också hans problem över.

En annan f d kollega som jag aldrig dragit jämt
med har blivit entledigad från sitt uppdrag. En
föräldragrupp har avsatt honom och det på synn-
erligen lösa anklagelser om att han skulle ha taf-
sat på tjejer. Jag tror det inte om honom just där-
för att han är socialt tafflig. Smidighet är inte hans
sida. Han har heller aldrig visat några som helst
dylika tendenser. Han har nu blivit utsatt för något
av det värsta man kan utsättas för nämnligen att bli
beskylld att talla på barn. Jag tror det inte.


I perspektiv kan man se att det finns alltid de som
ahr det värre. Vad det handlar om är att se sig själv.
Föraktliga är de som tar ut sina problem på andra.
Som skvallrar och förtalar. Sufismens tre dödssyn-
der är lögn, skvaller och svek. Om man till det inte
har humor eller lätt till skratt är man en föraktlig
människa.

Ibland kan jag bli nästan arg över människor
som aldrig uttrycker något eget. Man hör att
allt de säger och visar är repetitioner. De vet
att aldrig säga eller visa något som skulle kun-
väcka en känsla hos någon annan.

De saknar autencitet.
De saknar ett eget jag.
De lever genom att andra
går under. De är psykologiska
vampyrer.

De är bland dessa man hittar de som skvallrar,
tjallar eller de som blir samarbetsmän eller kapos.
De letar upp det som de tror är starkast och lägger
sig bakom.

Man kan aldrig vinna något i en relation med de som
saknar autencitet. Man kan bara förlora.

Vid läsning av Jan Guillous memoarer slås jag av den
politiska tid han beskriver. Den var också min. Man kan
slå sig för öronen och blunda och sedan fördöma för ful-
la muggar och känna att man har rätt. Så bygger man
dock inte demokrati. Demokrati bygger på lyssnandet
och toleransen.

Den vänster som i viss mån blomstrade under 70-talet
var inte blomster. Möjligen rosor med massor av taggar.
Man byggde folkfronter vilket var ett sätt att få kontroll
över stora organsiationer. Tanken var att man skulle bli
ett med folket och genom sitt goda arbete i fronterns skul-
le man mobilisera till partiet.

Så är det ju överallt. Bankerna hävdar ju inte att de vill
maktkoncentration och atomisering av yrkesarbetet i syfte
att öka profiten maximalt.
De öppet borgerliga partierna säger sig vara bra för alla
och det är naturligtvis en omöjlighet. Någon måste betala
kalaset. Så är det alltid.

Alla gör det på ett sätt eller annat.
Alla har en dold agenda som inte tål
dagens ljus.

Den dagen ett helt öppet parti kommer fram ur mörkret,
den dagen tror jag på något kvalitaivt nytt i svensk och
även internationell politik.

Dock lär vi fär vänta.....

Igår satt vi på Bishop Arms och drack några öl.
Samtalet dom, som inte så sällan, att handla om
vad som är viktigt i livet.
En av kamraterna berättade om en väninnas far
som var gammal chefsekonom på SAF och som
nu var pensionär. Han var inte lycklig. Han var
inte längre efterfrågad. Han hade levt sitt liv i
sin position och när positionen försvann var han
ingenting längre.
Tänker på alla som lägger sitt liv i karriären och
lyckas steg för steg klättra och hur de kanske för-
sakar både vänner och familj i kampen för att nå
rampljustet. Hur ofta har man inte hört att framför
allt män ångrar sina val på åldrns höst. Ingen har
ångrat att de varit för mycket med familj och nära,
men massor har ångrat att de försakat just detta.

I ölens bubblor kom vi överens att det viktigaste
var att sköta om det lilla livet först och sedan om
det fungerade lägga energin på karriär. Vi var två
som överhuvudtaget aldrig tänkt karriär men det
kändes inte som om det var dagens diskussion.

När vi skulle gå satt Sven-Bertil Taube ensam vid
ett bord. Åldern tar honom ordentligt i sitt grepp
och han har vit käpp. Är han en av dem som blir
ensam när ridån gått ner?

Hans insats för debatten var betydande:
Han teg.

I Frankrike har man infört förbud att bära
burka offentligt. Man kan få böta 1500kr
eller mer om man bryter mot det förbudet.
Det är märkligt med västeuropa och USA.
Man pratar om individualitet och allas rätt
att själva välja sina liv. Det verkar bara gäl-
la om man accepterar en kristen och liberal
grundsyn. Inget land tänkte sig förbjuda al-
la unga som klädde sig i säkerhetsnålar äv-
en om få uppskattade denna klädesdräkt och
ännu färre sympatiserade med den anarkist-
iska ideologi som fanns med i en del av punk-
rörelsen.

Nu handlar det om islam och då använder man
sig av flera strategier för att förhindra islamiska
symboler. I Frankrike arbetar man mot slöja,
niqab och burka. Ideologiskt använder man kvinno-
frågan men alla vet att det bara är en kuliss.
I Schweiz sköt man in sig på minareter av de
mest märkliga skäl.
I Belgien väntas man följa det franska exemplet.
I Holland finns Stjärt (uttalas Geert)Wilders och
hans öppet rasistiska parti vilka kommer att vil-
ja förbjuda islam överhuvudtaget.
I Sverige och Norden har vi ju Fremskrittsparti,
Sverigedemokrater, Finland och Dansk Folkparti
vilka alla andas intolerans, rasism och islamafobi.

I denna gryta av obehagliga åsikter blir det ju av
nödvändighet att organisera sig och är du invandrare
idag ligger islam öppet som ett tydligt alternativ.

Det är dubbel olyckligt. Många känner svårt att visa
solidaritet med en religion. Även om dubbelmoralen
är oanständig i det att man accepterar kristen och
judisk extremism och fördömer islam i stort så vill
man som icke-troende inte ta ställning för en religion.


Det var inte Stjärt som skrev Mein Kampf.....................

De enda som kan skoja om judar är judar själva.
Ett skämt om snåla judar kan vara roligt om en
jude berättar det, det är inte lika roligt om samma
historia berättas av en nazist. Allt beror på syftet.

Humor och historier kan vara till glädje och det kan
befria. Slavoj Zizek hävdar att vi är riktigt frigjorda
först den dagen vi kan skoja och driva med saken.

Idag satt jag och kollade på en match mellan våra
juniorer och ett lag från Makedonien. Vår mittback
med rötter i Eritrea böjde sig och knöt skorna på
vår målvakt med rötter i  Hisingsmyllan sedan gene-
rationer.
Jag sa: Vad fint det ser ut när den svarte mannen knyter
            skorna åt den vite......

På läktaren satt massor av människor med ursprung från
hela vår vida värld och garvade.
Det vet ju vilka åsikter jag står för.
Det visste ju att vi delar samma läktare.

Jan Guillou utsattes för en kränkande och skamlig
behandling. Ingen tvivalr på att Guillou är en stark
individ men även sådana vacklar och tillräckligt
många människor ljuger och verkligen vill någon
illa. I Guillous fall är det uppenbart att massor av
korkade chefer, journalister, agenter, poliser och
gud vet vad gärna pissar på honom för att de bli-
vit nedskrivna av honom. Därför är det av högsta
prioritet att han uppmärksammas och lovordas.
Han borde få veta att vi är massor som håller hon-
om högt för det han gjort.

En god vän berättade att en av tre kriterier som är
de vanligaste vid självmord är kränkning i alla for-
mer och en av de grövsta är när man kränks i sitt
arbete. En ljugande kollega som projicerar sitt själv-
hat kan användas av chefer och av makten. Det är
en vanlig historia. Den kommer att upprepas igen
och igen. Det man kan göra är att värna den kränk-
te.

Jag har precis läst Guillous memoarer och det var
verkligen nödvändig och rolig läsning. Det sista kapit-
let handlar om Guillou och KGB. Det är skrämman-
de. Den tyske propagandaministern Joseph Goebbels
lanserade ju teorin om att "ljug om allt, ljug så mycket
du kan, hälften kommer då att betraktas som sanning".

Detta är vad som helt uppenbart har hänt Guillou och
hans samröre med KGB. Nu skriver han om det som
han, enligt egen bedömning, uppfattade som en liten
kuriositet i hans liv och utan större allmänt intresse.
Det kan man ju säga varit en felbedömning.

Denna historia är så rutten och visar upp vårt samhälle
idag som lika ruttet. Ledarskribenter som dömer ut Guillou
som spion och landsförrädare. Historielösa idioter verkar
de vara allihop.

De värsta avarterna, de gamla verkliga spionerna och krigs-
liberaler, gör ju de mest häpnadsväckande kopplingar.

De skriver att 68-vänstern hyllade Sovjet. Hur? 68-vänstern
stod ju för synen att Sovjet stelnat och ganska snart var ju
den delen av vänstern rabiata anhängare av teorin om att
Sovjet var imperialistiskt och ett större hot mot världen än
USA.

De skriver att KGB producerat IB-affären.
Det är vidrigt. 10000-tals svenskar åsiktsregistrerades under
efterkrigstiden. De gjorde det av en hemlig avdelning inom
svenska underättelsetjänsten. IB-affären visade hur Sverige
lämnade uppgifter till främmande makter som ledde till av-
rättningar och hotade svensk säkerhet.
Det är inte illusioner. Det är brottslig verksamhet som den
svenska regeringen och opposition kände till och var anhäng-
are av.
Detta är det verkliga brottet.

De mediaaktörer(journalister borde de inte kallas) som skapat
drevet mot Guillou tillhör de som gör vad som helst för upp-
märksamhet. De ljuger och de dribbalr med fakta och att man
åter släpper fram en historisk sophög som Ekberg är helt obe-
gripligt.

Läs!!!

Det var två ekorrar som levde i samma område.
Den ene var arbetsam och skötsam och arbetade
idogt på att skaffa sig ett förråd inför den komm-
ande vintern. Från morgon till kväll slet han med
att samla nötter, ollon och ved.

Den andre ekorren han levde bara gott och åt nöt-
ter och ollon som han kom åt. Han roade sig och
skrev dikter. Ved sket han fullständigt i.

När hösten närmade sig hade den flitige ekorren
samlat på sig massor av allt men han fortsatte att
samla för han tänkte att man kan aldrig veta vad
kan hända.

Den andre ekorren hade skrivit massor av dikter
och åt det han kom åt. Han tyckte livet var härligt
och vintern hade han aldrig hört talas om.

Vintern kom och ekorren som samlat på sig mat och
ved mådde bra i värmen och med mätt mage.

Den andre ekorren frös och gick där med sina dikter un-
der armen. Mat fanns ingen och han började bli rejält
hungrig. Han såg att det lyste i en av träden och gick
dit och knackade på.

Det var den flitige ekorren som öppnade.
Den andre ekorren frågade då:
-Hej, jag fryser så och är hungrig och jag undrar om jag
 kan få bo hos dig under vintern? Jag kan läsa lite dikter
 jag skrivit för dig.
-Vad trevligt. Visst kan du bo här. Det är för jävla tråkigt 
 att vara ensam.

I den sista volymen av Arne Dahls dekalog
om A-gruppen, Himmelsöga, så pratar en
polischef om sina kollegor och säger att:
"de är av kategorin att de tror att IQ är en
 rockgrupp...."

Nu är det så att IQ är en brittisk progressivt
rockband som funnits sedan 1982. Deras platta
Forever live är en pärla i min samling.

Jag ligger på soffan och tittar på en usel
amerikansk film som heter The Storm.Den
har ett uselt manus och alla som deltar vis-
ar med all önskvärd tydlighet att de fått för
dåligt betalt.

Sämst är Treat Williams. Han slog igenom med
Hair där han blev alla rebellers hjälte. Det stora
yviga håret och de vilda ideerna. Gränser fanns
bara till för att sprängas. Det blev Hair och och
sedan ahr det varit dåliga serier resten av karr-
ären med detta som botten av botten.



Filmen försöker ha en handling. Ett klimatföretag
tror sig kunna styra vädret och att det skall kunna
användas i krig. Den forskare som kommer på det-
ta borde ju vara smart, men i filmen begriper han
aldrig syftet med projektet han skapat utan hela
filmen handlar om att alla vill döda honom och han
vill stoppa sitt projekt. Konspirationerna är mer än
lovligt vilda här. Alla skriker "Oh, my god" "I dont
understand"" I doesnt make any sense" och de kliar
sig i huvudet. Emellanåt slänger en studioman in
en stol genom ett fönster för att symbolisera den
våldsamma stormen.


Kollar på IMDB och ser att filmen fått 3,1 vilket är
det säsmta betyg jag sett. Det är välförtjänt. De s k
effekterna är sämre än Jättemyrorna anfaller från
1954.

Jag brukar surfa runt och kolla vad nazister
och högerextremister håller på med och jag
blir lite nedstämd när jag ser hur de ivrar för
demokrati och yttrandefrihet. Jag vet ju att
de tycker att demokrati är för de svaga och
att demokrati är de låga rasernas påfund.
De försvarar demokrati och de demokratiska
fri- och rättigheterna och yttrandefriheten
enbart i det syftet att få fram sitt budskap
och bygga sina organisationer så starka att
de kan avskaffa allt och utropa en stark stat
under en stark ledning.

De dåliga vibbarna kommer sig av att på sam-
ma sätt jobbade ju de partier som bekände sig
till marxismen-leninismen. Det var ju självklart
att den borgerliga staten måste avskaffas och
att detta måste ske genom en revolution därför
måste man använda alla till buds stående medel
för att bygga partiet. När väl den historiskt själv-
klara revolutionen var genomförd så skulle ju
proletariatets diktatur råda. Den var överlägsen
demokratin då den var historiskt sann. Det fanns
också en underförstådd tanke om hämnd och pay-
back time inbyggd i hela konceptet.

Under min era som maoist hade jag hela tiden tan-
ken om att det jag strider för här i Sverige kommer
jag inte att få fängelse för men skulle jag ta flyget
till Peking skulle det vara en fråga om minuter inn-
an jag hamnade i fängelse och då var det bästa scen-
ariot. Det fanns fler. Fler än jag såg denna paradox
och det var säkert den huvudsakliga orsaken att rör-
elsen dog ut. Man kan inte ha olika agendor i kamp-
en. Det kan inte vara i sin ordning att man är en kämpe
i Sverige och en grov brottsling i ett kommunistiskt
land om man står och arbetar för exkat samma åsikt-
er.

Inom överskådlig tid är demokratin såsom vi känner
den överlägsen ibland statsskick. Det kommer inte
att stanna vid det. Nya ideer uppstår med nya form-
er för produktion och levnad. Idag känns det dock
som bara gamla ideer kommer upp.

Tre dagar i rad har första nyheten på
löpsedlarna handlat om kungahuset.
Dumhetens gräns har passerats bort-
om alla galaxer.

Första dagen:
Jonas flyttar hem till mamma!
Andra dagen:
Madelaines kaxiga svar.
I dag:
Victorias hemliga samtal

Jag är inte intresserad av en löjlig
skilsmässa mellan en liten överkåt
överklasskille och en prinsessa som
gillar att dricka lite väl mycket. Jag
kan heller inte förstå vad detta  in-
tresse skulle finnas. Dumihuvudet
borde skrivas i som synonym till
att gilla kungahuset.


Det otäcka är bara att man helt för-
tränger monarkins hela historiska
skuld. Monarkin har i årtusenden
dödat, torterat, startat krig av få
eller inga anledningar alls och de
har i synnerhet varit bekämpare
av demokrati och demokratiska
fri- och rättigheter.

Varför skall vi prata om nazismen,
varför skal vi prata om kommun-
ismens skuld om vi skiter i  vad
monarkin gjort genom åren?
Kommunismen var en god ide som
inte har fungerat i praktiken, mon-
arkin är en usel ide som också fung-
erade uselt i verkligheten.

Kung Leopold den andre av Belgien som är en av historiens
värsta massmördare....

Jag och några gubbar träffades denna kväll
för att diskutera klubben och fotboll. Det blev
inte så mycket av det. Grillning och kvällssom-
mar tenderar istället till att man pratar istället.
Pratar på det sättet som egentligen är livets
mening. Pratar i kvällningen runt lägerelden.
Berättar skrönor och skrattar och mår bra.
Var tappade vi det i vårt stora arbete med att
modernisera och göra allt bättre?

Lite allvar blev det. Vi pratade om vår oro för
våra döttrar och flickvänner. Det finns en stor
orättvisa i att kvinnor skall behöva tänka på
hur det skall ta sig hem. Hur de skall åka?Vem
de skall åka med? Vilken väg de skall gå?

Denna oro skapar en osäkerhet som i sig skapar
en sämre livskvalite. Oron och pratet om denna
oro skapar en rädsla som i sig är skadlig. Varför
tar inte alla män som oroar sig för sina kvinnor
inte istället och pratar med alla sina bröder som
uppenbarligen finner en mening med att misshandla,
våldta, mörda eller allmänt trakassera kvinnor. Det
är ju männen som måste förändras. Det är ju de
män som inte kan respektera kvinnor som borde
känna rädsla. De borde alltid vara rädda. Vi borde
jaga dem som de jagar våra kvinnor.

Min dotter var ute och powerwalkade igår och i höjd
med Stigs center blev hon jagad av en man som
stod med andra chaufförer vid sina lastbilar. Han
var iklädd bara shorts och sprang efter henne. Ing-
en av hans kollegor ingrep eller tillrättavisade honom.
Hur kan man bli så dum? Hur kan man vara ett sådant
kräk? Förstår han inte hur nära döden var? Om jag
tagit cykeln som jag tänkt och sett fanskapet, vad
tror han hade hänt?

För den som tror att våldtäkt är något sexuellt eller
småkul skall se Irreversible och må riktigt dåligt.

Bo Karlsson höll ett föredrag för några
månader sedan där han sa att männi-
skan inte är skapt för att vara äldre än
60 år. Få människor över den ålder kla-
rar att leva utan medicin, behandling el-
ler operation.

Han gjorde sedan jämförelsen med en
bil och sa att om man sköter om sin bil
och byter delar i rätt tid så kan bilen rul-
la länge, länge.

Min far har en Volvo 244 och den har rullat
sedan 1978.

Pratade med en gammal domarbas igår. I sin
aktiva fas stod han ofta i rampljuset och den
mesta delen av sitt liv var han på resande
fot. Han trivdes med det livet, men allt har
en ände och korven är stoppad.

Han berättade att han inte ett ögonblick sak-
nade allt jobb men det fanns en sak han sak-
nade och det var platsen i solen. Det delar han
med största säkerhet med alla människor som
varit i solen och sedan hänvisats till skuggan.

Det var inte mycket han krävde, berättade man-
nen vidare, det räckte med att han blev tillfrågad
och han fick möjligheten att tacka nej. Han ville
vara efterfrågad. Ville veta att han fortfarande
var med i matchen. Vem delar inte den uppfatt-
ningen. Det är nog som med rikedom. Om du alltid
varit fattig kan du mycket väl leva ett rikt liv. Det
är om du går från fattigdom till rikedom och åter till
det fattiga eller bara från rikedom till fattigdom som
den stora olyckan inträder.

Igår simmade jag runt Delsjön. Det tar en dag i anspråk
om man skall in i varje vik och runt varje liten holme.
Det är värt varje sekund. Är det då 30 grader ovan yt-
an är det så ljuvligt att temperatursänkas till behaglig
nivå under ytan.

Emellanåt läste jag ur sista delen i Arne Dahls dekalog
om A-gruppen. Himmelsöga heter den och är efter 100
sidor minst lika bra som de flesta av de andra. Första
delen började jag att läsa när jag cyklade från Örebro
för ganska exakt två år sedan. I en bokhandel där köp-
te jag de två första volymerna.

Det har inte varit Mankell eller Guillouläsning, alltså från
pärm till pärm utan uppehåll, men gott nog. Det är lite
större och utvecklande att läsa om processer än att det
bara sprutar blod och folk dör till höger och vänster. En
seriemördare hann han med. Det är nog oundvikligt om
man skriver tio romaner om brott.


En tanke som slog mig i slutet av dagen när jag simmade
bort till den stora spången som går rätt över västliga del-
en av Delsjön var att jag kunde tänka mig att dö just i det
nuet. Jag var så fylld av ro och jag kände mig så färdig att
om blixten slagit ner i mitt huvud ahde det varit i sin ord-
ning. Blixten slog inte ner så jag kunde cykla hem i en kvav
men vacker sommarkväll.

Det är alltid lika intressant att försöka att
förstå skillnaderna mellan att förnedra och
att upplysa. Jag tittar på trailerna till Mia
Engbergs porrfilm Dirty Diaries som skall
vara lite finporr. Engberg gör vad som skall
vara feministporr. Jag har alltid haft svårt
att se skillnad på porrfilm och finporr. Det
brukar vara detsamma.

I trailern säger dock Mia Engberg att hon vill
ha unga män för deras kukar sprutar fortfar-
ande. Äldre män bara droppar. Dripp, dropp.
Måste säga att det kändes en aning förnedran-
de.

Nu har bloggen varit igång över 5 år. Startade 26/6 2005 och
jag har stått på brädan sedan hösten 2006.

Vi satt i fredags och tog några öl i
den vackra svenska sommarkvällen.
Upplevelsen av denna kväll kan nog
sägas vara klasslös men att därifrån
gå till att inget längre handlar om klass
är bara ett stort lurendrejeri.


Vi har inte sedan förra seklets början haft
så stora skillnader i lön som idag. Det är
ett resultat av nedmonteringen av välfär-
den som började på allvar i mitten på 80-
talet.


Det var också då som klasberättarna försvann.
Vi har ju en stolt och unik tradition i Sverige av
berättare som satte arbetarklassen och under-
klassen i allmänhet i ett sammanhang. Författ-
are som Ivar Lo, Moberg, Östman, Martin Kock,
Hedenvind, Moa Martinsson och mångfalt fler
skapade ju en identitet med att de gav oss be-
rättelser som skrev oss.


Kampen för ett rättvisare samhälle falnade med
att vi inte hade några som skrev oss. De unga
hittade i musiken ett sätt att föra sin kamp vid-
are. Deras kamp spretar och har svårt att hitta
form men den beskrivs och korrigeras.


Facket dör. De socialistiska partierna dör. De dör
därför att de som behöver dessa organisationer
är inte de som styr dem. Varför skulle i längden
övre medelklass bry sig om välfärden annat än
för att behälla sina jobb.


Om detta finns inga bra berättelser idag. Ingen
beskriver sin samtid ur en kampperspektiv.De
skrivs bara deckare till förbannelse och även om
en del är bra är mycket ren skit och deckaren har
spelat ut sin roll som de revolternades form. Idag
är det mest medelklasskvinnor som skriver till sig
en extrainskomst som använder deckaren.


Jag saknar Torgny Karnstedt. Han visade ju vägen
med Slamfarmen och Gnistskärmen. Dan Mellin och
Fredrik Ekelund skrev ju bra. Ekeleund skulle ju som
Mankell gå över och skriva krim. Jag tror inte riktigt
att man förstår berättelsernas betydelse. Utan dem
blir vi grönsaker som sitter och vill ha underhållning.
Passivt vill vi bli vattnade så att våra rotsystem gör
oss orörliga och ointresserade av förändring

En klok man sa att efter det man fyllt
50 så försöker man att få ihop sin be-
rättelse. Man funderar över valen i liv-
et och om det blev som ville eller tänkt.
Få av oss lutar sig tillbaka och säger
att allt blev som planerat och vem skul-
le väl vilja leva ett så förutsägbart liv?

Jag cyklade upp till Delsjön och gick
ut till halvön för att bada och käka
jordggubbar. Fredagen erbjöd lagom
sommar. Lagom värme. Lagom ock-
så i vattnet. Ramlösa med rabarber-
smak var en riktig ronkedricka, allt
annat än lagom, bara artificiell och
otäck.

När jag badat klart gick jag till min
cykel och böjde mig över sadeln
för att låsa upp och plötsligt kän-
de jag en stark och igenkänd doft.
Det var ketchup. Någon hade lagt
ett tjockt lager av ketchup på min
sadel. Hela min skjorta var nedkle-'
nad så det fick bli en snabbtvätt.
Jag skulle träffa folk på Villa Bel
Park inom en timma.

The snow goose är en konceptskiva som är inspirerad av Paul
Gallicos kortroman( novella på engelska)med samma namn.
Det är en närmast patetisk story om vänskap under svåra
förhållanden. I vilket fall en stor succe på sin tid.

Skjortan torkade bra på turen mot
Slottskogen. Jag var på plats först
och köpte mig en Bliste med is. Jag
sippade på cidern och lyssnade på
Camel och deras konceptskiva The
Snow Goose. Mina tankar letade sig
in i temat och jag upplevde en Mat-
rix. Så var det någon som knackade
på mitt huvud. Jag tittade upp men
såg ingen. Däremot såg jag fågelskit
på min arm och insåg vad det var som
knackat på mitt huvud. Jag gick bort
till baren och frågade efter en trasa
och då sa kocken att det måste varit
en intelligent fågel och att den fågeln
var hans vän.
Jag förstod inte först men hans engel-
ska brytning och hur han tittade på
min Chelseaskjorta gav mig anledning-
en. Hela han var Arsenal. Han hade ock-
så en tatuering med enblemet. Leende
gav han mig papper att torka av skiten
med.

Minister Littorin verkar ju vara  som ett
litet stört barn. Han skyller sin avgång på
sina barn. Vilket kräk!
Han må var rik på pengar men ett fattigare
moral får man leta efter.

Om jag varit hans barn hade jag kunnat hit-
ta att han sagt att varit för upptagen med ar-
bete för att kunna ta hand om sina egna barn
var 14:e dag. Jag hade då kunnat söka vidare
och hittat att pappa hade tid med 26-årig ung
dam och lite småpippande med 19-åring. Jag
hade också hittat att pappa var anklagad enligt
sexköpslagen. Vidare att han bråkade med mam-
ma och försökte att komma undan att betala för
sina egna barn.

Sådana moraliska fiaskon är de som styr detta
land. Det borde uppröra mer än etnisk bakgrund.

Regnet det bara faller ned.
Varma sommaregn är bättre
än kalla vinterregn om man
skall hitta en positiv vinkling
på regn. Alltsedan vi aliener-
ades från jordbruket så upp-
skattar vi bara sol, såvida man
inte är allergiker eller pigments-
lös engelsman.

Jag kollade lite handboll på Heden.
Partille Cup är igång och det är in-
tressant att skåda vilken avsaknad
av invandrare det är. För en fotbolls-
människa känns det nästan konstigt.
I vilket fall lyckades ett kroatiskt lag
skämma ut sig mot Önnered. En av
spelarna slog ner önnerediten och när
den nedslagne spelaren  försökte resa
sig kom en avbytare in från kroaternas
bänk och slog ner honom en gång till.

Jag såg Backa HKs F94 krossa ett norskt
lag och de ledde me 11-1 i halvlek. Backas
tjejer är ruskigt duktiga.


Cyklade hem i ilande regn och funderade
över Antonovsky och KASAM. Vi är alla
beroende av att ingå i sammanhang.Det
handlar om så enkla saker som att bli sedd
och kännas behövd. Det är viktigare är allt
om man skall utveckla sin empatiska sida
och bli en bättre människa, annars är risken
stor att man blir en skvallertant som dansar
med kor eller människospillra som tar till
flaskan och anger sina kollegor.  Projektion-
en är det enda vapnet för de ensamma och
förlorade. Har man inget hopp vill man sprida
hopplösheten.

Jag läste Tännsjös intressanta krav att alla
judar skall ställa sig upp och ta avstånd från
vad Israel gör i Gaza.
Han syftar naturligtvis på att alla muslimer av-
krävs ett avståndstagande från vad Bin Laden
och hans polare gör.

Skall den ena gruppen kunna dömas kollektivt¨
men inte den andra.

Det andra är att man säger att Israel är områdets
enda demokrati. Gaza valde Hamas i val. Detta
slutade med att Israel satte området i blockad.
Svenska politiker säger att handel är en avgörande
faktor för att påverka Israel och att bojkott och
blockad är förlegade former. Hur ofta hör man dem
kritisera Israel för deras förödande blockad mot bl a
800000 barn i Gaza?
Är muren som Israel byggt förenligt med öppenhet
och fri handel?

När man läser om enögdheten under inkvisitionen, vilk-
et drabbade judarna hårt, kan man förundras över att
judarnas vänner många hundra år senare skulle bli som
värsta storinkvisitorn.

Käka Jesus eller inte är den tusenåriga frågan som dödat miljoner......

Jag har haft en dryg veckas semester.
Jag har tillbringat den på cykel, i sjöar
och läst. En billig semester.Druckit några
öl, pratat och tittat på fotboll med goda
vänner har inte heller kostat skjortan.

Pengar är inte allt. Det bör påpekas då
och då. Pengar skapar mer problem än
de löser.

Den som väljer att leva med bara pengar
kommer att dö andlig sotdöd. Det finns en
gräns förvad du kan köpa och långt innan
man passerar den har man inträtt i cynism-
ens rike.

Vi skapades för att vara i grupp och samarbeta.
Vi skapades för att ta hand om varandra.
Vi skapades för att berätta historier och sjunga
för varandra runt lägereldar.
Historien har ändrat på incitamenten, men även
med de nya kvarstår fundamenten.

Läste ut Katedralen vid havet idag och den
uppfyller alla de krav som man kan ha på
riktigt bra sommarläsning. Det är en episk
roman om Barcelona på 1300-talet och man
inser under läsningens gång att bara idioter
kan vara för monarki.  Monarkins blodiga hist-
oria överträffar alla samlade folkmordsregimer
med hästlängder. Under monarkin har allt det
lägsta hos människan utvecklats och i kamp
mot samma monarki har allt det goda männ-
iskan är skapt till fått utrymme.

I en del av boken kommer också inkvisitionen
in och jag förundras över hur nära det är vår
tid. Då letade man djävulen bland alla männi-
skor och den som letar finner. Det påminner
om hur Sverigedemokraterna förhåller sig till
invandrare.

Jag kollad kvällens semifinal hemma hos en god
vän. Vi drack några öl och åt hemmgjorde pizza.
han berättade att han gjort en intervju med ett
elbolag för sex månader sedan och då frågat om
det höga elpriset och fått till svar att det berodde
på för liten vattenförsörjning i Norrland. Sex mån-
ader senare kom frågan på tal i en annan artikel
och då fick han till svar att orsaken till det höga
elpriset var att det var för mycket vatten i Norr-
land.

Det enda man kan vara säker på är att avregler-
ingar leder till mycket högre priser till ungefär
samma service.

Norrebro i Köpenhamn verkar vara den
förlorade förorten. Det är stadsdelen som
inte längre kontrolleras av myndigheter
och lag utan av gäng. I USA och i stater
som har starka kriminella gäng brukar
man säga att brytpunkten för att se vem
som bestämmer det är när vanligt folk
går till gängen istället för polisen för att
få rätt i en tvistefråga eller hjälp i utsatt
situation. Detta är tydligen situationen i
Norrebro idag. Köpenhamn ligger inte
långt från Malmö vilken är vår stad i ord-
ning för att ta steget ut och få ett Norrebro.
I Norrebro finns heller inga fotbollslag.

Man borde se i nuet utan ögonlock.
Det bara och det nakna ögat ser.
Om jag ser fram fem eller tio år
och ser en kopia av det som är idag
eller om jag ser mig om tio år och
jag är exakt det jag planerat vara,
varför då leva den tiden?

Varje dag kommer tankarna om
existensen. Vad är meningen?
Finns det en mening?
Om det finns en mening varför är
inte den uppenbar för alla?
Varför måste man ge upp sin egen
existens (det religiösa kravet) och
bli tankeslav?
Varför alla dessa krav?
Varför dessa problematiseringar och
försvåranden?

Jag vaknar om morgonen, tidigt. Jag blir genast ombedd
att sätta på mig kläder och börja min dag som stabblägg-
are. Stabbläggare, ett dött yrke, men vanligt förr vid såg-
verken. Stabbläggare bar virke. Det har skildrats av Karl
Östman, ett idag okänt författarskap, men av Ivar Lo an-
sedd som en av proletärlitteraurens grindstolpar jämte
Gustav Hedenvind-Eriksson. Östmans stora bok hette just
Stabbläggare.


Så denna morgon har jag burit virke på min axel. Jag min-
des att man skulle variera bärandet för att inte balansera
kroppen fel, men att bära på vänster axel gick bara inte.
Det var obalans och gjorde ont. Jag bar i några timmar och
uppför en brant backe som avslutades med en trappa till
avstjälpningsplatsen. Då tänkte jag på Ormens väg på
hälleberget av Torgny Lindgren men mer på Bo Wide-
bergs tolkning och filmatisering från 1986 och då särskilt
Reine Brynolfsson som skildrar Jani vilken bär fel och går
sönder. Han blir till ett kolli då hans axlar förstörs av stabb-
läggeriet. Karl Orsa är ihågkommen som mannen som åter-
kommer för att få sitt årsknull även då han fått sin kuk av-
biten. Jani får sitta i rummet intill utan fungerande axlar och
höra Karl Orsa ta ut arrendet på hans fru och alltså utan kuk.


Jag kan vila efter ett par timmar. Jag kan ta det som en stunds
träning och glädjas över att jag denna dag inte behöver gå till
gymmet (som om jag skulle besöka ett gym). Så förändras
våra liv med tiden. Gårdagens slaveri är dagens lustifikation.

I en krönika i dagens GP avslutar
krönikören med ord skrivna av
Kjell Espmark och som handlar
om att vi vill död bland kända
och trogna:

Att i krampens och kvävningens stund
fly in i deras tårade ögon.

Igår på Paddington satt en man och
sökte kontakt under matchen mellan
Argentina och Tyskland.

Till slut kunde han inte hålla sig och
frågade:
-Are you german?
Jag svarade:
-No I pretty fuckin swedish.

Samtalet dog ut.

Jag kollade Milk idag. Sean Penn spelar Harvey Milk
vilken spelade en stor roll i kampen för den homosex-
uellas rättigheter i USA på 70-talet. Ja, inte bara homo-
sexuella utan det var lika mycket en kamp för alla slags
minoriteter mot det moraliska konservativa USA. Idag
kan vi slå oss för ansiktet närvi hör att man ville förbjuda
alla homosexuella (även de som försörjde en homosexuell)
att arbeta i skolorna och detta för att de homosexuella, vilka
jämställdes med pedofiler, skulle krossa kärnfamiljen genom
att lura alla barna att bli bögar. Låter kanske vansinnigt men
så var retoriken.

Hur ruttet det amerikanska systemet var (är) visar hur man
agerade mot mördaren Bill White vilken först sköt borgmäst-
aren George Moscone och sedan avrättade Harvey Milk. White
slapp åtal för mord och dömdes för dråp till 7,7 års fängelse
men släpptes efter fem år.

Vad hade hänt om en mexikan eller svart man (för att inte tala
om en muslim) hade mördat två högt uppsatta amerikanska med-
borgare med vit hud?

I vilket fall en rikigt bra film. Gus van Sant gör ibland riktigt bra
film som Good Will Hunting, Elephant,My own private Idaho men
också skit som Gerry eller Paranoid Park.

När man passerar de femtio börjar de flesta
att fundera på vad man skall göra av resten
av livet. Ofta har barnen blivit stora så att
man åter bara har sig själv att tänka på.
Man inser också att man inte är odödlig. För-
äldrar faller ifrån och sjukdomar tittar alltmer
in som objudna gäster.

Det är en tid som egentligen borde vara den
bästa. Man har fått en erfarenhet av livet som
innebär att man borde kunna leva resten på
ett sätt som passar in i ens tänkande. Alltsom
oftast blir det inte så. Man har glömt hur det
var att leva i sin koncentration på att överleva.

Lyssnade på ett program om cafeer och det vis-
ade sig att cafeer och småbutiker startas nästan
enbart av kvinnor och inte sällan av kvinnor som
ser det som en chans att göra något annat i livet.
Åter kan man se att kvinnor anpassar sig bättre
till våra nya samhällstrukturer än män. De är bäst
på att utbilda sig och de är bäst på att anspassa
sig i livets olika skeenden.

Jag stack upp till Delsjön för att bada
denna rekordvarma dag. Termometern
vid köksfönstret sod på 29 grader. Det
blåste dock och det var vågor på Del-
sjön. Hela Backa verkade vara där för
det hej och tjo mest hela tiden.

Jag läste några kapitel till i Katedralen
vid havet, vilken är en riktig sommarbok.
Om Barcelona på 1300-talet och livet i
staden. Väl skriven.


Jag simmade och tog mig sedan vidare till
Härlanda Tjärn där jag tog några längder
till. Blev lite sen och stannde därför vid
Paddington och tog en cider medans Tysk-
land förnedrade Argentina. Min granne i
baren sa att Argentina var mutade och att
han hade sett sådant här förut. Mina mot-
argument att detkan vara lite svårt att muta
ett landslag i en kvartsfinal utan att det läcker
någonstans viftade han bort. Man missar inte
som Tavez gjorde var hans huvudargument.
Fan tro´t.

Cyklade hem i hettan och stannade till vid
sushibaren på torget och tog en 10-bitars.
Snackade med några juniorer och tog fel
på en annan ung man och hälsade på hon-
om som vore det hans bror.

Hettan pressar. Det är gott. Varför kan man
inte få flera av dessa dagar?

Diskuterade med en ung kvinna förra veckan
om att i dagens upplysta tid skulle aldrig Förin-
telsen kunna ske.

Vad man hävdade på 40-talet var att man inte
visste. Vad de som sa detta hade sagt om man
frågat, och om ni hade vetat, hade svarat kan
vi inte veta, men vad säger vi idag?

Lågt räknat dör 10 miljoner människor varje år
till följd av undernäring. Detta vet vi. Ingen kan
förneka detta. Vad gör vi? Vad gör du? Vad gör
jag?

Vi skulle kunna skänka våra löner och rädda tusen
liv men ingen gör det. Varför?
Hur många stänger inte av när dessa diskussioner
kommer på tal? Om vi la om 1% av vapenproduk-
tionen och producerade mat och välfärd istället
skulle problemet försvinna. Varför gör vi inte det?

Är vi ett minsta dugg bättre än de som förnekade
Förintelsen?

Det är en tragedi att vi anser det politiska vara
tråkigt. Det politiska är ju våra liv och våra hand-
lingar. Det handlar om att gemensamt tänka, pra-
ta, diskutera och handla.

Ikväll satt vi tre medelålders herrar och pratade
politik i sex timmat tillsammans med tjeckiskt öl.
Det var både trevligt, underhållande och stimu-
lerande. Allting är politik, sa någon vis för många
år sedan. Det är sant. Det är bara innehållet som
skiljer.

Man kan välja att bara vara privat. Det blir ändå
politik i slutändan. Det är bara en myt och en av
makten utslängd klyscha att politik är något för an-
dra. Varför skulle annars våra företag satsa miljar-
der på att påverka våra beslutsfattare?

Varför var 70-talet mer politiskt?
Varför dog den politiska diskussionen på 80-talet?
Varför finns en så liten ideologisk diskussion idag
om politikens vara?

Idag borde vi verkligen diskutera ideologi. Varför
lyckades inte socialismen? Varför lyckades man inte
plantera en tänkande som styrdes av altruism och
solidaritet?
Varför vann tanken på det privata (som vi alla vet är
en chimär)?

Vi fyller det ideologiska tomrummet med religion. Det
brukar vara så. Tids nog kommer vi att upptäcka igen
att gudarna inte håller vad deras uttolkare lovar och då
måste vi åter fylla tomrum.

Jag har suttit och läst i De ovanliga 1-2 av Åke
Mokvist. Han skriver om en lång rad människor
han mött. De lever utanför vårat samhälle och
gör det av fri vilja. De vill inte underordna sig
vårat sätt att leva. I vissa fall som med en kvin-
na i Hindås, kärringen på Flathall, ledde det trol-
igen till mordbrand. De vanliga i den trakten ha-
de som lördagsnöje att åka ut och trakassera den
ensamma kvinnan.



I Mokvists böcker finns de sanna individualisterna. De
som lever sitt liv själv utan att utnyttja eller vara be-
roende av andra. Det som vi får beskrivet för oss som
individualister i media är ju bara toppar på långa när-
ingskedjor där den som är bäst på att nyttja det koll-
ektiva står främst. Individualism är det inte.

Idag skulle jag cykla till Värmland men
ganska snart kände jag att mitt knä inte
skulle palla trycket. Jag vek ner mig.
Istället cyklade jag till Delsjön och dess
baksida för att bada och läsa.
 När jag satt där försjunken i min läsning
började mitt högra öga följa en myras väg
framåt. Jag hindrade den med tån, med fot-
en, med en sten, med eld, med vatten, men
inget kunde stoppa myras väg framåt och
efter alla mina hinder fortsatte den bara
spikrakt framåt mot ett mål som hon säk-
ert inte hade en aning om. Varför inte bara
byta riktning någon gång? Det borde vara
evolutionärt gångbart.