Ord&Bild 1/1971 blev till en revolution i mitt eget liv
och tänkande. Det var ett temanummer om Pariskomm-
unen. Det var också en artikel om striden mellan Brecht
och Lukacs, det handlade om realismen(vilket fick till kon-
sekvens att jag köpte Lars Bjurmans djuplodande bok i
ämnet utgiven på det gränsöverskridande förlaget Bo
Cavefors).
Pariskommunen var en folkets revolt 1971. En revolt som
varade i 72 dagar. Det var en reaktion på dels kriget mot
Preussen men i synnerhet mot den egna överheten.
Det var snabba ryck. Soldater och folket tog över staden
och snabbt började man med att organisera sig. Det blev
som det blev men intentionerna var synnerligen goda.
I eftermälet kom kritik att förhållandena var allt annat än
goda för en revolution. Man var före sin tid. Denna kritik
som från Marx och senare också Lenin.
Men det var inga partiers revolution. Det var en folkets
revolution.
En stor lärdom av revolten var att överheten är national-
istisk när det passar. Överheten ser till klass först och
nation sedan. När revolten slås ner får de franska trupp-
erna stöd av Preussen. De 30000 som avrättas av arku-
buseringspatruller utan rättegång och dom, mördades
av en överhet som hellre stödde sig på Preussen än sitt
eget folk.
Det som gjorde intryck på mig var hur de franska författar-
na agerade på Pariskommunen. Stora författare som Zola,
Flaubert och Dumas fördömde kommunen och tyckte att
blodbadet som följde var i underkant. Flaubert var sällsynt
blodtörstig och jag antar att det var detta som fick Jean- Paul
Sartre att hata honom så innerligt. Sartre vigde fler år av sitt
liv att skriva en hatbok på 4000 sidor om Flaubert(tyvärr kan
jag inte franska annars hade jag frossat i detta).
De enda av de stora författarna som stod upp för kommunen
var Victor Hugo och Jules Valles. Den senare tog det mer än
hundra år att få översatt till svenska. hans trilogi om Jaques
Vingtras är av samma dignitet som Martin Andersen Nexös
Pelle Erövraren(och de följande två volymerna om Morten Röde)
Jag var så överväldigad av de oförätter som genomfördes under
Pariskommunens fall så när vår lärare i svenska skulle prata om
de stora franks författarna som Zola och Flaubert överföll jag
henne verbalt och sa att hon hade blod på sina händer. Ett lätt
överdrift kan jag tycka idag.
Jag lyssnade på ett reportage om Mao i P1 nu på morgonen.
Dagens styrande kommunistiska parti använder Mao i sin pro-
paganda trots att inget av det Mao står för finns kvar i dagens
statskapitalistiska Kina. Det Mao en gång varnade för, att en
personkult skulle skapa skygglappar, bedrivs idag för fullt ut
av dagens styrande.
Riktigt roligt blir det när en talesman förklarar att Mao hade
70% rätt och 30% fel. Exakt så förhöll sig Kina under Mao
till Stalin. De ansåg med samma procentsatser att Stalin i
huvudsak var en reko kille.
De tidiga målningarna med Mao visade honom med och bland folk.............
I reportaget sägs att Mao förbjöd popmusik. Det fick återverk-
ningar här i Sverige. SKP ansåg att pop- och rockmusik var
borgerlig musik och det skulle vi inte lyssna på. Jag köpte det-
ta under något år men likafullt lyssnade jag på Springsteen
(Born to run), Lou Reed eller Genesis(framför allt Genesis)
på mitt rum. jag var alltså inte övertygad om att den store rors-
mannen hade rätt. I ett försök att rädda Mao påstod en del att
det var De fyras gäng som låg bakom allt dåligt i Kina. Mao var
helt oskyldig och användes som alibi. Fan tro´t.
Detta med dubbla agendor är väl egentligen något djupt män-
skligt. Det är svårt att till fullo leva upp till sina ideal.
....i alla målningar under och efter kulturrevolutionen blev han till en Gud. Upphöjd över massorna
och inte sällan med en gloria.
Hur kan vi ens diskutera en samtyckeslag? Varför är det inte en självklarhet? De män som inte förstår att en kvinna inte vill är ju i så stor brist på empati att de borde vårdas och det för allas bästa. Det är inte kvinnan som dansar sexigt eller klär sig utmanande och på det sättet ger s k "subtila signaler" som är ett hot. Det är mannen som inte förstår att hon inte vill som är ett hot mot oss alla. Om kvinnor var trygga med att män förstod signaler skulle ju alla män få mer sex. Om kvinnor var trygga med att män förstod att samtycke måste råda skulle de ju våga mer. Så för alla män som vill ha sex stå upp för kvinnornas rätt för det kommer att innebära att ni får knulla mer. Detta borde vara självklart. Så är det inte. Nyligen frikändes en man i Lund just för att han inte förstod. Rätten gick på mannens linje då det fanns ett förspel som gjorde att kvinnan hade givit "subtila signaler" om sex. Rätten borde dömt mannen och i dessa fall borde man återinföra en terapi från 50-talet nämligen lobotomi. Om en man kan våldta kan han också utföra andra människohotande brott för han är i avsaknad av empati. Det är märkligt att män som ofta har döttrar, systrar och mammor hellre ställer sig på samma sida som en man som kränker kvinnor.
En samtyckeslag skulle inte förhindra våldtäkter men det skulle ge signaler om att våldtäkt aldrig är accepterat. Vi
har lagar mot rasism och kränkande beteende. Rasism och kränkningar slutar inte för att det finns en lag, men det
ger signaler om att samhället , dvs vi, inte acceptarerar dylikt beteende.
Erik Johansson debuterade 62 år gammal med romanen
Fabriksmänniskan. Et yrkesliv gick han och ruvade på den.
Det finns ett stycke i boken som i sin enkelhet säger så
mycket. Det handlar om ett fackmöte.
Arbetare Andersson har en övrig fråga.
Den är enkel. Vad är meningen med livet?
Mötet bordlade frågan.
Den kom aldrig upp igen.
TV 9 skall nu sjösätta vattensnoppen Ulf Brunnbergs
livsprojekt: en TV-kanal för bara män.
Jag undrar vad det skall handla om?
Med tanke på Brunnbergs offentliga värderingar kan
jag ju tänka mig att det skall handla om bilar, brudar,
båtar, Elvis Presley, porr, alkohol och så magasin om
varför män inte får vara män.
Jag undrar så över detta. Vilka män är det som inte får
vara män?
De män som brukar driva denna tes har saker gemen-
samt:
-De gillar inte kraftfulla kvinnor
-De gillar inte att bli motsagda
-De gillar inte att göra sin självklara del i hushållsarbetet
-De gillar att kolla på våld
-De gillar att kolla på porr
-De gillar att prata om alkohol men inte om alkoholens
skadeverkningar
-De gillar Elvis Presley, Eagles, Toto och annat som "svänger".
-De tycker att uppfostran och skola är enkelt. Det är bara att
införa "sunt förnuft".
-De gillar inte islam och de gillar inte araber och negrer ( utom
just dem som de känner).
-De gillar jargong och att skämta om saker(om det nu inte är
något som ligger dem själva om hjärtat då blir de sura och
tycker att livet är orättvist)
-De gillar inte bögar men har inget mot flator.
Fram kommer en bild av en liten ynklig stackare som sitter ensam
och tycker synd om sig själv när han för fjärde gången klämmer ut
en sats trots att det gör ont.
På Springsteens senaste platta finns en ny version
av The ghost of Tom Joad som är överjordiskt bra.
Samarbetet med Tom Morello(Rage against the
machine)lyfter Springsteen till gamla höjder.
26/1 1985
....Så vi gick var och för sig och oroade oss för Joel(min son).
Han somnade vid 18-tiden och sov fram till 22, då jag väckte
honom och gav X(oläsbar medicin), Bricanyl och sedan fick
han lite morotjuice och majsvälling. Han somnade igen och
sov gott men bröstet lät som en 2-3 hela natten (bronkiten
mättes på en skala 1-5). han vaknade vid sextiden. Han fick
då ett morgonmål på 200ml.(Joel var fem månader gammal
och hade svår bronkit).
Jag hade en fruktansvärd värk i axlarna som bara släppte om
jag var uppe och gick. Det gick knappt ens att läsa även då
jag försökte läsa Morris West The devils advocate.
26/1 1986
Ibland funderar jag över vad det skall bli av mitt liv. För tillfället
flyter det ganska bra mellan mig och B-M men i gengäld har jag
för lite tid till över till Joel. Jag känner stress över att jag inte gör
klart artikeln och det som åligger mig.
Det är brist på koncentration men jag hoppas kunna jobba bort det.
Jag motionerar för lite, sover för lite och äter för mycket, allt indika-
tioner på att jag lever fel och rökningen gör ju inte saken bättre.
Jag känner att jag fortfarande formas och utvecklas. Det är bra.
Men samtidigt finns en fara för stagnation. Rigiditet finns alltid i
ett förhållande. man arbetar för att det skall finnas ett tillstånd av
lugn och ro. det är fel men lättförståeligt och enkelt. Ett förhållande
som utvecklas kräver ständiga in-puts och det innebär konflikter.
För att lösa dessa konflikter kräver en gemensam grund , att man
är fast besluten om att fortsätta, att man har någorlunda gemen-
samma framtidsplaner, ödmjukhet och fasthet, jämlikhet och hundra
andra saker. det är inte konstigt att de flesta förhållanden kraschar.
Utvecklingen i vårt samhälle går med expressfart.
26/1 1987
Jag känner trötthet och resignation inför det politiska arbetet. Göteborgs
Fredsgrupp har för få aktiva och de som är aktiva prioriterar allt före GFG.
Familj, studier, fotboll och tusen andra bortförklaringar för att göra en in-
sats.
KAGG(Kommunistiska arbetsgrupperna i Göteborg)är ännu värre. Där sitt-
er rutinerade krafter från SKP och talar om att vi har verktygen och att det
bara är en tidsfråga innan massorna kommer stormande till KAGG, eller
rättare till det nya partiet. Herregud, hur många kommunistpartier har lyck-
ats i den industrialiserade världen och där de har lyckats är det enligt KAGG
revisionister. När man läser om socialdemokratins tillblivenhet och de strider
som fördes där funderar man över distinktionen: Är det fel att agera för att
förändra? Är det en lag att man korrumperas för att man fraterniserar med
makten och därmed får till stånd en förbättring? Rösträtten var ju ett resultat
av samarbete mellan liberaler och socialister i riksdagen och utanför med agi-
tation och demonstrationer. Branting presterade mer än de som vi har satt upp
som föredömen i det här landet. Sektväsendet är vår kvarnsten som vi tydligen
aldrig skall bli befriade ifrån.
26/1 1988
Inatt hade jag och Joel(3,5år) en gemensam happening. Han vaknade vid två
och kunde inte somna om. Vi gick då in på hans rum och läste Nalle Puh.Vi såg
Nalle Puh på video igår så han kommenterade texten livligt. Idag har vi sett på
Robin Hood, för vilken gång i ordningen, och Svärdet i stenen. En av de första
filmerna jag såg på bio var den sistnämnda. Nu tyckte jag att den var lite rörig
och handlingen komplicerad för en liten kille som Joel.
Sonny hade ringt till Janne imorse. han hade varit med om tågolyckan som var
i Kina för tre dagar sedan då över hundra människor omkom. En av hans rese-
kamrater, en kille från Nya Zeeland, dog. Jag undrar hur djupa spår en sådan
händelse sätter sig i hans sinnen? Hans redan hårt prövade.
Frågan om Israel är nu mer aktuell än på länge. Israeliska soldater stoppar mat-
och medicintransporter in till Västbanken för att mjuka upp de ockuperade.Mili-
tär gör stormningar in i lägren och slår av ben och annat på unga män för att
dessa inte skall kunna kasta sten. Men säkert så kommer detta också att stopp-
as undan i svensk media.Det skulle inte förvåna mig om det inom kort inträffar
en brutalt terroristdåd för att blickarna skall vändas bort från Västbanken. Det
skulle heller inte förvåna om Nidal tar på sig det dådet.
Ikväll nåddes den absoluta fryspunkten i vårat förhållande. Det gjorde mig svartsjuk.
jag började då att skriva en berättelse utifrån hennes perspektiv. Det var mycket
nyttigt.
Min första dator införskaffad för 13000:- och med kraftig studentrabatt år 1988.
Igår hämtade jag alla mina magasinerade böcker. Det var
en del. jag har plockat i böcker i timmar nu och det är oftast
kära återkomster. Jag minns inte bara böckerna. jag minns
också i vilket sammanhang jag läste dem. Jag minns vad
de gjorde med mitt tänkande. Bäst är de som rubbar cirklar.
Jag hittade mina dagböcker. Det var roligt att läsa tankar som
omslöt mig från 1985-96.
SD andra rasister och nazister anser att araber,
afrikaner och zigenare styr samhällsutvecklingen.
Det är alltså inte de som äger det mesta i landet
som styr utvecklingen, nej, de är inte ens med i
diskussionen. De valda församlingarna som de
flesta anser styr utvecklingen anses av SD och
de likasinnade vara i klorna på araber, afrikaner
och zigenare.
Den som anser att människors lika värde och att
det skall finnas en allmän rättvisa och solidaritet
i samhället beskrivs som en slags maffia som in-
te gör och tänker som "folket".
Vad är folket?
Den mest fantastiska tanken för dagen är alla de
som anser att förtrycket från araber, afrikaner och
zigenare nu är så stort att de skall emigrera till län-
der som de anser vara fria. Hur tänker dom här?
Om man frågar afrikaner, araber och zigenare om
de anser att de har den största makten i landet så
kommer de att först titta storögt och sedan antag-
ligen brista ut i ett gapskratt och fråga: hur tänker
du nu?
Jarhead gick ikväll på TV 6. jag tittar med ett öga. jag har
sett den innan. Det finns en scen innan de skall till Irak och
befria Kuwait och det är när de ser Apocalypse now med
hela plutonen och när scenen kommer där helikoptarar
flyger in i en by till musik av Wagner uppstår närmast
en masspsykos där alla vrålar döda, döda.
Det finns tusentals krigsfilmer men ingen kan fånga kriget
som sådant. Det går inte att visuellt ta in. Det måste upp-
levas för att fullt ut förstås.
Igår visades en dokumentär där man intervjuade soldater
som var med i Andra Världskriget. Det är inte så många
kvar i livet längre som kan förmedla egna intryck. Orden
från de gamla männen, deras berättelser, var av större
tyngd än någon spelfilm.
En sergeant berättade att vid Ardenneroffensiven 1944
var det så kallt att man inte kunde begrava de döda. Han
berättade utan större känslosamhet hur han samlade dö-
da tyska lik och använde dem att sitta på eller som bord.
En annan som fångades efter ett bakhåll i skogen där näs-
tan alla i hans grupp dödades försökte att beskriva vad han
upplevt med med inlevelse sa han att språket räcker inte
till. Rädsla är inte tillräckligt. Det han upplevde var fasans-
fullt och än in i denna dag kan han inte hitta ord som beskriv-
er vad han upplevde. Orden finns inte eller räcker inte till.
Det finns en dimension bortom språket.
Den enda film jag själv blivit berörd på ett sätt som gjorde
att jag kunde föreställa mig vilket helvete krig är var "Save
Private Ryan". Första halvtimman som handlar om landstig-
ningen av Normandie är plågsamt realistisk, att den sedan
smetas ut i Spielbergs sentimentalitet är ju bara att vänta
sig.
Det finns ett spår i debatten om vården av gamla som
vill påstå att det var bättre förr. Det är inte sant.
Jag läste Ivar Lo-Johansson som skrev om den skamliga
behandlingen av äldre på 40-talet. Innan hade vi fattighus
där gamla fick ruttna bort. Inte många gånger i historien
kan vi säga att äldre behandlats väl. Ättestupan är inte
en myt utan beskriver en tid då gamla uppmanades att
ta livet av sig.
Under 70- och 80-talet arbetade jag inom långvården och
det var ömsom vin ömsom vatten.
Många fick då liksom nu ligga till sängs dygnet runt. De fick
äta allt mellan 800 och 1430 och i bästa fall fick de i sig blas-
kigt kaffe och två formbröd med torr ost eller leverspastej på
vid kvällskaffet 1730.
Det var ett lotteri för de gamla om de fick personal som ville
väl eller om de fick de som inte brydde sig ett skit.
Jag hörde aldrig någon säga under mina tio år inom långvård-
en att de själva skulle vilja hamna där när de blev gamla.
Det är inte bara riskkapitalister som är ett hot mot de gamla.
En kommunal skötsel styrs i princip av samma ekonomiska
sparprinciper och det finns en struktur som ännu inte bearbe-
tats som handlar om humanism och människovärde även för
de som inte kan ta kamp för det själva.
Avpixlat slår till igen. I ett inlägg skriver man:Filmade
afrikanska invandrares knarkfest-åtalas.
Mannen som filmade och la upp till på youtube skriver
själv:
Afrikaner tar över hela Sverige. Festar, röker på, spelar sin musik och gör precis som de vill. På marken låg ett par knarksprutor. Doften av cannabis gick inte att ta miste på. Varför ska detta få fortgå utan polis och myndigheter stoppar det?
Hur skall man diskutera med människor som tror att Afrikas
55 nationer är en?
Hur skall man diskutera med människor som tror att det finns
EN afrikansk kultur?
Sedan kan man läsa kommentarer och de ser alltid likadana ut.
Kommentarerna är alltid många och få om ens en någon uttrycker
något annat är ren rasism. Exempelvis:
Snart får man inte vittna i svensk domstol om man vittnar mot en etnisk kriminell. Om man spelar in när negrer rånar en bank blir det snart fängelstraff för vittnet/filmaren.
Snart är allt som är olagligt som våra tjära invandrare har för sig o som anmäls av en Svensk hets mot folkgrupp(en liten svenskakurs för svenskar kanske?)
När det gäller att ta seden dit man kommer verkar negrerna ha en bit kvar på vägen.
Du kan ta n*gern ur djungeln men aldrig djungeln ur n*gern.
Vad är det vi skall diskutera? Vad skall vi ha debatt om?
Försäkringskassan uppger att sjukfrånvaron har
ökat från 150000 timmar till 170000 timmar sedan
2010.
Fler blir sjuka och det enda makten kan svara upp
är karensdagar och skuldbeläggning av dem som
inte kan eller orkar med.
Maktens tillvägagångsätt är kontraproduktivt.
Ju fler restriktioner ju sämre mår folket.
Det vore mer vettigt att söka orsaken till att fler
blir sjuka. Ett rimligt antagande är att det är den
psykosociala miljön som skapar fler sjuka.
Det är ett rimligt antagande att en ökad alienation
skapar sämre psykosocial miljö som skapar fler
sjukskrivningar.
Utanförskap är brist på sammanhang och detta led-
er till brist på tilltro till både samhälle och liv. Hur skall
man då hålla sig frisk?
IQ är ett bra progressivt rockband från England. De
startade 1981 och håller på ännu. De ger ut så många
skivor men de som kommer är utan undantag riktigt
bra.
Deras liveplatta från 1996 är en utmärkt introduktion
till bandet.Jag lyssnar till Frequency från 2007 och då
särskilt låten The province. Här slutar musiken mot slu-
te av låten och man hör rösten långsamt säga:
The phone rings..........there is no-one there.............
Den stora ensamheten på en rad.
I senaste Uppdrag granskning är Jan Josefsson
på mammas gata i Biskopsgården. Reportaget
följer samma mönster som när man filmade i
Backa.
Det är svart, bara svart. Inte en positiv röst. En öken.
Min undran är, var finns hoppet? Var fanns Pantrarna?
Likt reportaget om Backa får inga röster plast som
jobbar för att det skall bli bättre.
Lösningen är polis och att Josefsson skall ställa
kluriga frågor till ansvariga politiker, vilka svarar
som man kan förvänta sig.
I reportaget fanns en ljusglimt.
När polisen kommer till skolan möts hon av en kaxig
liten kille som pratar massa skit. Hon klappar honom
på huvudet och möter i dörren pojkens lärarinna som
skrattar och säger: åh han som är världens gulligaste
på lektionerna!
Så tar man udden av en konflikt. Så får man en liten
kaxig grabb att tänka över vad det är han gör och säg-
er. Ett antagonistisk bemötande hade bara bekräftat
att han var usel och hans usla beteende hade förstärkts.
De fyra tjejerna och morsan i filmen var ändå skönt att
höra. Starka kvinnor som uttryckte kritik mot vad som
sker och varför det skett. Det mamman säger om att
det finns barn som inte lämnar Biskopsgården för att
det inte kan eller vågar är säkert sann. Samma historier
finns från varje förort och jag hörde det från Hjällbo när
jag jobbade där för femton år sedan. Skillnaden idag är
att utanförskapet förstärks och fler inräknas i detta utan-
förskap. Klasskillnader skapar farliga samhällen där fr
a arga unga män skapar våldsamma miljöer som i sin
tur skapar mentala öknar.
Framför allt gillar jag den lilla hatten.
Det finns en propaganda i Sverige som ständigt ropar
efter åtgärder mot en terrorism som inte finns. Islamist-
er är så få och är inget hot i Sverige. Ett känt fall finns
och det slutade i att han sprängde sig själv och inga
övriga offer.
Den terrorism som finns är nazistisk. Terror är en metod
hos nazister. Metoden påminner om vänsterterrorismens.
Man vill skrämma upp samhället så att repressionen ökar
och i slutändan skall i ena fallet folket resa sig i det andra
skall nazister reda upp i anarkin.
1999 var terrorns år i Sverige. Morden på två polismän i
Malexander utfördes av tre organiserade nazister. En jour-
nalist och hans barn sprängdes när de satt i sin bil. Mann-
en klarade sig med spräckt ryggrad och barnet fick småsår.
Björn Söderberg mördades av Hampus Hellekant och två
medhjälpare. Hellekant fick elva år. Han bytte namn till Karl
Svensson och har i flera omgångar försökt bli läkare. Han
fortsätter sin politiska bana på högerkanten.
Det är i reaktionen mot nazismen och höger terrorismen man
skall se SDs mer publikvänliga strategi för att nå ut till folk.Men
var så säker att bockfoten finns där för den som vill se.
Det fanns en uttalad linje bland en stor del av vänstern
under 1900-talet att kvinnans frigörelse var underordnad
klasskampen. Om bara revolutionen genomfördes skulle
allt bli till det bästa. Om man tittar till det stora projektet
i Östeuropa under ledningen av Sovjetunionen kan man
ju se att de inte blev resultatet. Inte minst kan man se
vad som sker när murarna och järnridån föll. Det tradio-
tionella samhället hade ju inte i mycket förändrats.
Om detta kan man läsa i Kan socialismen befria kvinnan
av Hilda Scott. Hon levde huvudsakligen i Tjeckoslovakien
från 1949 och fram.
Hennes tes är att det inte blir en automatisk frigörelse av
att samhällets makt förändras. Om inte kvinnan tar plats
får hon sitta på läktaren. Trots alla goda intentioner och
en mängd lagar förändrades inte mycket i de strukturer
som bestämmer könsrollerna.
I sak har hon rätt även om jag anser att de kvinnor man i
första hand borde ta kamp för är de som har det sämst och
som hårdast drabbas av de könsstrukturer som finns.
Alltså kvinnokamp och klasskamp.
Fram till slutet av 70-talet drev Moderaterna de klassiska
värdegrundsfrågorna som handlade om Tronen,Svärdet
och Altaret. Med Gösta Bohman kom plånboken att ta öv-
er.
Med nyliberalismens uppgång följde moderaterna. I ett
nummer av Svensk Linje(konservativa ungdomars tids-
skrift)från 1981 går en skribent till storms mot Moderata
Kvinnorförbundets program för stöd till handikappade.
Man skriver: Men på vems bekostnad skall detta genom-
föras? Är det rimligt att bestraffa 95% av befolkningen för
att gynna de bestående 5%.
Alltså om du av en eller annan orsak inte klarade dig utan
hjälp skulle du fan ingen ha heller. Det var samma retorik
som Livets Ord predikade vid denna tid där L O ansåg att
ett handikapp var Guds straff.
Det var så illa med Moderaterna vi denna tid att även en
så rutten politiker som Per Ahlmark fick magont.
Då kan man kanske förstå hur illa det var.
Nyliberalismen sammanföll med kristen framgångsteologi
och hade sin grumliga tänk farligt nära nazismens rasläror.
LO stödde utgiven av böcker i Folket i Bild. FIB-böckerna
prydde mången arbetares bokhyllor. Min farsa läste inga
böcker men han köpte dem i en slags solidaritet. Jag kan
tänka mig att de hade ett påstridigt bokombud på varvet
där farsan jobbade och för att slippa tjat köpte farsan böck-
er. Han läste dem inte, men jag gjorde det.
Med en tilltagande korruption och klassupplösning av fack-
et slutade man med både FIB och bokombud. Det var inte
bra att ha upplysta arbetare om man skulle göra karriär i
facket. Jag minns på 70-talet när Pockettidningen R gav
ut ett temanummer om facket i Japan. Jag läste med fasa
om hur de "gula" fackföreningarna bara var ett serviceorgan
åt företagen. Vad skall man då säga om facket idag?
Idag kom D förbi med en massa böcker som skulle skänka
bort så jag fick välja om det var något jag ville ha.
Det var det.
Det var en liten julafton ( min son berättade en gång för en
släkting att jag köpte böcker för hela min första egna lön och
fick då till svar: Va han bög eller?).
Bl a tog jag Eric Lundqvists Djungeltagen. Under 30 år arbet-
ade Lundqvist som skogschef i Indonesien och blev fasciner-
ad av urbefolkningar. I FIBs utgåva från 1953, kom ut första
gången 1949, skriver Lundqvist i förordet:
Det som kanske mest förvånat och sårat mig i recensionerna
är då man nämner min frihet från rasfördomar som en lustig
egendomlighet. Gladast blir jag då recensenten tar frihet från
rasfördomar som självklar mänsklighet. Jag hade faktiskt ald-
rig anat att så få människor i Sverige tycks göra det.
Jag kan ju förstå att SD hämtar näring ur det mindre goda i
folkhemmet.
Boken gavs ut i 100000 ex. Det var stora upplagor för folkets
författare på den tiden.
Så händer det igen. Sissela Kyle beslås med rasism
under Guldbaggegalan. Man har använt neger i ett
försök att vara rolig.
Jag instämmer helt i Slavoj Zizeks analys av rasism.
Det är bättre att skoja om skiten!
Den form av antirasism som idag får plats i etablerade
medier handlar om glass, godis och sagoböcker!
Endast en antirasism med ett klassperspektiv leder
framåt annars blir det bara sandlåda.
De som surade till under Guldbaggegalan är de som
sitter med andra medelklassvänner och sippar rödvin
och förfasar sig över allt whitetrash som inte kan upp-
föra sig. De ser en arbetslös industriarbetare som ett
långt större hot mot utveckling är det samlade kapita-
let. De silar mygg och sväljer kameler.
Jag tror att de flesta i våra förorter hellre hade sett en
kamp som var inriktad på arbete, bättre och fler bostä-
der, partier som drev frågor som handlar om deras
villkor, jämställda skolor, likvärdig vård för alla hellre
än prata om förlupna skämt och godispåsar.
Nästan alltid när man skall beskriva människor som
hamnat snett i livet så sägs det: han hamnade i fel
sällskap.
Jag har alltid undrat när detta sällskap tar slut. Någon
måste ju vara ytterst ansvarig.
En tydligare förklaring är ju att miljön är skyldig. Om
man i en förort skyller på sällskapet måste det ju till
slut handla om några få individer som är skyldiga till
allt ont.
Om det var några få individer som var skyldiga skulle
ju social miljö inte ha någon som helst betydelse.
Så har ju överklassen försvarat sig. De säger: det är
inte vi som säljer knark i Biskopsgården. Det är inte
vi som skjuter skarpt i förorten.
Förklaringen till att de inte gör det är att de är godare
människor än de som de kallar, de onda.
När jag var runt 20 år gammal ansåg jag att en revolution var
nödvändig och att den radikalt skulle förändra livet. Nu 35 år
senare och med en längre erfarenhet av livet är jag inte så
säker längre.
Vad skulle förändras?
Det finns två viktiga nivåer.
Det stora livet och det lilla.
Det stora livet skulle självklart förändras. Om revolutionen skulle
ske idag skulle det vara en katastrof då en minoritet skulle tillför-
skaffa sig makten och inte kunna behålla den utan stor repression.
Väldigt få, ja extremt få, bejakar en sådan utveckling.
Men låt oss säga att det under en nära framtid skulle uppstå en
stor folklig rörelse som av olika orsaker genomdrev en revolution
vad skulle då bli bättre och för vem?
De viktiga sakerna i det egna livet tillhör ju det lilla livet.
Skulle man få knulla mer?
Skulle man få fler vänner?
Skulle man få bättre mat och bättre öl?
Skulle litteraturen och filmerna bli bättre?
Skulle jag få bättre relation med familjen?
Skulle jag kunna lyssna till bättre musik?
De flesta svaren blir nog nekande.
Jag tänker då på personer som viger en stor del av sitt lv till
att vilja förändra. Kritiker av olika slag. Författare och journa-
lister. Skulle de få det bättre.
Troligen inte.
Tänk på alla de intellektuella i USA som ändå kan försörja sig på
sin kritiska livshållning. De kan leva gott på att vara kritiska och
inte behöva ta så mycket taktiskt hänsyn. Hur skulle de förhålla
sig till den makt som istället skulle komma och som de skulle va-
ra en del av? Hur skulle då deras liv bli?
En historisk sanning är ju att revolutionen äter sina barn.
En förklaring till det är att inget blev så mycket bättre för många
av de som vigt sitt liv åt förbättringen och i många fall blev deras
liv sämre efter förändringen.
Så oavsett revolution eller inte har varje människa ett ansvar att
göra det bästa av sin stund på jorden. det är inte alltid som de ytt-
re betingelserna har en avgörande betydelse.
Cinemax är en konkurrent till HBO och man kan tydligt se
vad de är för produktioner de vill göra och till vilken publik
de vänder sig. De handlar om våld och sex och en ytterst
ansträngd handling.
I Strike back handlar det om en insatsstyrka som dödar folk
över hela världen och när de inte dödar är det porr light.
I Banshee handlar det om gamla tjuvar som tar sig nya iden-
titeter i en amerikansk liten stad och här handlar det om död-
ande och slagsmål som är så utdragna att jag aldrig sett dess
like. När man inte slåss eller dödar så knullar man. Det påminn-
er om kabel-TV porr för norsk publik där man inte får visa könen.
Handlingen i bägge serierna är oviktiga. I Banshee skiter man
helt i att det skulle kunna spegla någon slags verklighet. De
logiska luckorna följer på varandra och gör att en tittare med
minimal slutledningsförmåga ger upp ganska snart. Alltså,
snygga kroppar som knullar och slåss är vad det handlar om.
Diskussionen om betygen och läxornas vara eller inte
vara är egentligen av sekundär art. Det primära är ju
att få våra unga att vilja läsa och berika sig på egen
hand. Få kunskapsintag som ett sätt att leva.
Huvudaktören i detta är självklart läraren eller annan
pedagog. Medlet i detta heter passion. Läraren måste
älska sitt yrke. Den som älskar det hen gör projicerar
detta i de hen är satt att undervisa. Om jag möter en
människa som sysslar med något jag vet lite eller ing-
et om är det ju helt avgörande hur man förmedlar kun-
skapen man äger.
Det är ju en självklarhet att en människa skall se livet
som en lång resa i gammal och ny kunskap.
Detta måste förmedlas till våra unga.
P1 sände en dokumentär om skotten Rödby. 6/10 2007
vaknar en pappa till i ett hus ute på landet. Han är lite
rusig av whisky och då han går upp för att pinka hör han
att hans son pratar i telefon med polis. Sonen säger att
han ett gäng utanför dörren skall mörda honom.
Mannen tar sitt hagelgevär går ut och avlossar skott på
nära håll. En 15-årig kille dör.
Det var vad som hände den natten.
Hade det kunnat gjorts ogjort?
Ja, troligen, Konflikten var känd. Familjen hade under lång
tid mobbats på olika sätt. Några av grabbarna som den natt-
en åkte till huset för att göra upp en konflikt var kända av
polis och sociala myndigheter.
Frågan är hur långt man skall gå i förebyggande åtgärder. Det
står ju tidigt ganska klart vilka som det kommer att gå snett för.
Dysfunktionella familjer, dåliga skolresultat, tidigt bus med små
brott som snart blir större, olika former av asocialitet.
Särskilda hem och särskilda skolor men högt kvalificerad och
handplockad personal skulle kunna göra skillnad. Det är jag
helt övertygad om.
Idag finns en tanke om att skolor skall lösa dessa problem själ-
va utan särskilda stödåtgärder. Det fungerar aldrig. Det bara gör
att den process som påbörjats slutförs utan inblandning och utan
ett rejält försök att bryta en process som leder till elände för indi-
viden och massor runt omkring samma individ.
Varför görs då inget?
Det finns bara budgetperspektiv. Budget görs över år. Särskilda
åtgärder måste ha 5 eller 10-årsperspektiv.
Individer skall lösa sina problem själva. Familjen skall lösa vad
den skapat. En omöjlighet i en dysfunktionell familj.
Man skulle kunna tro att det etablerade samhället faktiskt vill ha
en viss mängd kriminalitet då svaren finns och då åtgärderna för
att minska kriminaliteten i sig sparar pengar åt samhället.
Avkastningen på investerat kapital är mycket stort.
Så varför händer inget?
Skotten Rödby visade också på människans skröplighet. Efter
skotten fanns två läger. De som hatade och skuldbelade den
skjutande fadern och de som tyckte att de som sköts var ett
pack som förtjänade det de fick.
Missriktad humanism och religiöst hämndbegär.
Två riktningar i samhället som var sig leder åt samma fruktlösa
slut och som från var sitt håll leder in i fascistliknande tillstånd.
Borgerligheten har nu gått på offensiven för att säkerställa att
man skall kunna fortsätta omfördela allmänna tillgångar till ren
profit. Frågan för dem har varit hur man skall få kvinnor att acc-
eptera att man tar ut vinster i den allmänna välfärden. Svaret
kommer nu. Man säger att de flesta företag som bildats under
senare år har kvinnliga chefer eller ägs av kvinnor.
Aha, se där jämställdhet.
Vad som sker är att dessa kvinnor startar upp företag som kon-
kurrerar med redan befintliga kommunal företag. Vad kan man
som företagare eller kommunalt företag då göra för att få verk-
samheten i hamn? Jo , man slimmar organisationen, alltså fär-
re får göra mer jobb med mindre material och man håller ner löner.
Vilka drabbas av denna politik? Jo, i huvudsak kvinnor.
Jag får med ojämna mellanrum mejl från unga vackra kvinnor
som säger sig ha fattat tycke för min profil och antingen vill
gifta sig med mig eller lockar med sex. Vad denna profil häm-
tas ifrån vet jag inte men i vilket fall är det sorgligt. En del av
dessa kvinnor ser väl det som enda möjligheten att lämna ett
fattigt eller torftigt liv och en del gör det för att kunna tjäna lite
snabba pengar.
Man kan ju ställa sig frågan om hur många äldre kvinnor som
får liknande mejl från unga vackra män?
Slavoj Zizek säger i en intervju att han kommit på kant med vänstern
när han hävdar att utveckling i samhällen sker när förhållandena är
relativt bra. Det är ganska långt från Det kommunistiska manifestets
tes om att man "bara har sina bojor att förlora".
Det verkar ju snarare vara så att ju värre det blir ju mer aktiveras de
riktigt obehagliga rörelserna. Under de stora kriserna under 20-talet
var det ju fascismen i Italien och nazismen i Tyskland som bäst orga-
niserade massorna. I delar av världen där vänstern abdikerat har de
ersatts av kristna eller islamistiska rörelser som bättre tar tillvara de
sämst ställdas förhoppningar om en annan värld. I Europa kan man
se hur höger- , rasist- , fascist och naziströrelser åter börjar röra på
sig. Budskapet är enkelt. De religiösa pratar om gott och ont och om
att bara lyda den store guden i allt. Alternativ skylla allt på den mörk-
hyade eller juden eller en kombination av de båda(romer ligger idag
särskilt bra till att vara den stora stigmatiserade gruppen).
I Sverige är ju SD effektiva i att skylla allt elände på blatten och de
som främst tar till sig detta är vit underklass. Det är enklare att skyl-
la på blatten än att behöva sätta sig in i frågor om ekonomisk, soc-
ial eller politisk makt. bara blatten försvinner blir allt bra.
Hur skall man då få frågan om klass och makt att få fäste bland alla
dessa som hellre ser blattefrågan som central?
1980 startade en strejk på Leninvarvet i Gdansk. Solidaritet bildades
och började slå hål på hela öststatskommunismen. Det började med
krav på bättre löner och arbetsförhållande men utvecklades till krav
på att frige politiska fångar och demokratiska förhållanden i samhäll-
et i stort.
Solidaritet bestod av en allians av allt från katoliken Walesa som sen-
are visade sig vara en synnerligt konservativ man över allmänkatoliker
till vänsterfolk som Kuron, Michnik och Samsonowicz.
1981 infördes undantagstillstånd och tusentals Solidaritetsmedlemmar
fängslades. Men hjulen hade börjat rulla och Polens dagar som vasall-
stat till Sovjet var räknade.
År 2014 är Leninvarvet utdömt och klarar inte längre att konkurrera i
dagens kapitaliska värld. Spridda röster säger att det skall räddas för
sin historiska betydelse. Kapitalet brukar inte bry sig om sådana skäl.
Några andra protester finns inte. De stolta arvet från Solidaritet är bor-
ta, oppositionen bortblåst.
Inga strejker planeras 2014 för att rädda jobben eller för ett demokrati-
sera Polen.
Kapitalets diktatur har tagit över.
Jag läser om två våldtäkter som enligt domstolar inte
var våldtäkter. I det ena fallet handlade det om s k dom-
inanssex där offret under akten ändrat sig och inte ville
vara med längre. I det andra handlade det om en depri-
merad kvinna som inte av rätten tilltroddes förmågan att
på rätt sätt säga nej.
Hur kan det vara en gradering på ett nej?
Om en kvinna säger nej måste man vara slut i huvudet
om man som man inte kan sluta.
Hur kan det överhuvudtaget var en diskussion om det?
Jag läser att en kvinna hittats död i Värnamo. Hon
skulle vittna i en rättegång och hade tidigare blivit
hotad.
Om man innehar en enkel världsbild taggas hjärnan
direkt att tro att det måste röra sig om invandrare.En
hel del människor tänker så. Brott utförs av invandrare.
Det finns en enkel metod att kontrollera detta. Man koll-
ar på hatsejter som Avpixlat eller Realisten och om brott-
et är publicerat där är det en invandrare som är misstänk,
hatsejterna gör ingen skillnad på misstänkt och dömd,om
det inte är publicerat så handlar det om att brottet är utfört
av vita människor.
Så var det nu i Värnamo. Den åtalade man var svensk och
det döda vittnet har ett namn som är finskt. Inga notiser på
hatsejterna.
Denna dödens sejter letar med ljus och lykta för att bekräfta
sin dunkla världsbild. De refererar till domar och åtal i Eng-
land, Danmark och Norge i första hand men backar inte att
ta USA till hjälp i bekräftandet av den stora muslimska, bar-
bariska invasionen.
Ja, historien kan upprepa sig. Det var ju bara 1264 år sedan sist............
På besök i Mölndal hos kämpande kamrat K som inte
längre kan äta och dricka utan tar in all näring via pås-
ar och som kommunicerar med talmaskin kände jag
en större ödmjukhet inför livet. Kamrat K är en kämpe
av sällan skådat slag och trots det elände som drabb-
at honom har kvar glimten i ögat och som förvånas
över människor som lever genom att hata sig genom
tillvaron. En vardagens hjälte som många skulle kun-
na lära sig av och bättre ta tillvara livets små glädje-
ämnen.
Jag fick ett sådant glädje rus på vägen hem. Jag lyss-
nade till Steven Wilson och hans The raven that refus-
ed to sing . Wilson som annars är ledare för gruppen
Porcupine tree, ett av alla dessa bra progressiva rock-
band som levt sedan slutet av 80-talet(under 80-talet
dödades nästan all musik av pudelrock, synt och ann-
an skit)och inte gett ut mer plattor än att de kan fylla
alla med innehåll som heter duga.
Ravenplattan är riktigt bra. Det är som att korsa Jethro
Tull med Chick Corea och låta Van Der Graaf Genera-
tor vara kompband. Jag får också tankar till Anthony
Phillips gitarr från Trespass(Genesis andra skiva).
Captain Phillips har en början som retar mig. Jag är ingen
extremfeminist men retar mig på män som markerar utan
att ens tänka på att de gör det. Det börjar alltså med att
Phillips skall till flygplatsen och åker dit med sin fru, men
trots att det är han som skall flyga och hustrun som skall
ta bilen tillbaka är det han som kör dit. Det är sådana som
han som inte fäller ner ringen och locket när han varit på
toaletten.
Det blir inte bättre. De somaliska piraterna spärrar upp ögon-
en och verkar vara på gränsen till galna. Alla amerikanska
militärer är coola och yrkesmässigt rekorderliga som när de
skjuter de tre piraterna i huvudet. Det är schabloner som är
tröttande.
Riktigt patetiskt blir det när Captain Phillips kräver att de skall
försöka att inte få piraterna ombord. Då träder fackförenings-
killen fram och låter som en hare utan stake och hänvisar till
sina många år i fackföreningen. Så jävla teapartyronk!
Det är lite förvånande dock att filmen har dessa schabloner
och övertydligheter. Regissören Paul Greengrass har ju tid-
iage gjort filmer som Green Zone, United 93 och Bloody Sun-
day.
Jag var trött denna kväll. Jag låg och zappade framför TV:n.
Så började Shark Knight 3D och jag visste ju innan att det
var ingen film som skulle ge mig några större intryck utan
jag skulle bara fyllas av ångest att jag åter lät mig drogas
i 90 minuter när filmen var slut. Ändå tittade jag som så
många gånger förut.
Det är en simpel film. 7 unga snygga människor skall ut
på en ö och där skall de i sötvatten ätas upp av ett antal
olika hajsorter, vilka är planterade av tre vita lantisar som
vill tjäna pengar på kabelutsändning(de har monterat kam-
eror på alla hajar). Det är ännu värre än vad det låter.
The cabin is set on fire and the sheriff is killed by the shark, but as Nick leaves there is no trace of a fire having even taken Place.
Om nu något skulle kunna ta tillvara så skulle det vara
att alla bad guys i den här typen av filmer med psyko-
pater som mördar duktiga och kreativa människor all-
tid nuförtiden är White-trash. Det är inte judar,zigenare,
negrer eller efterblivna utan vit arbetarklass.
Tyvärr tolkas ju detta som att det är rasism mot vita av
stjärnorna runt SD och ännu mer av de slocknade stjär-
norna i olika former av nazistiska organisationer.
Det är inte rasism utan utslag av klassförakt. De onda
är de som bor på landet, har simpla jobb eller inga jobb
alls och vars enda drivkraft i livet är att sko sig själva
utan egen ansträngning och som helt saknar någon
som helst moral eller drivkraft i annat än att plåga och
döda duktiga människor.
Jag blir dock inte klok på mig själv och varför ödslar bort
tid i livet på dylik smörja. Det händer för ofta. De vore ju
bättre att bara sova.
Om man har arbetat och varit med unga "tuffa" grabbar
hela sitt liv lär man sig att hantera det. Det handlar näs-
tan alltid om vanlig och enkel projektion. Det är en bland-
ning av rädsla och osäkerhet som måste tömmas. Töm-
ningen sker i möten. Om man handlar i ett sådant möte
skall man ta emot, ladda av och ge tillbaka. En enkel prin-
cip om än inte alltid lika enkel att genomföra.
Det viktiga är att vara ärlig i sina känslor. Det är mycket
svårt att spela hård och oberörd om man inte är det.Då
är det bättre att vara helt öppen med vad man känner.
Maskerad rädsla är bensin åt elden.
Det är fascinerande med alla dessa möten med arga poj-
kar som ständigt måste bekräfta sig genom att tala om hur
andra i omgivningen är dumma i huvudet eller behöver hot-
as.
Det är också fascinerande med alla möten där jag själv haft
en bra relation med grabbar som i andra sammanhang visat
sig bete sig allt annat än bra.
I sex romaner har jag nu följt historien om Utredh och
Kung Alfred i där vi nu går in i 900-talet. Det handlar
om hur England blev till. Under tiden jag läst romaner-
na har jag fäst mig vid detaljer om vapen, byggnader
och religion som verkar vara autentiska med vad man
vet idag inom historisk forskning. Ibland har en nerv
ryckt till om att det är en hyllning till styrka och inte
minst individuellt starka män som nästan på egen
hand avgör striderna, vilka sannerligen inte är få.
Så i efterordet till sjätte boken Sju kungars död blir
bilden klar. Bernard Cornwell är ingen annat än en
synnerligen konservativ och anhängare av torymodell-
en. Historien är historien om våra kungar och överhet-
en. Allt annat är meningslöst och kuriosa.
Cornwell ondgör sig i efterordet om att engelska barn
inte får läras sig om sin ärorika historia. Sedan komm-
er dödsstöten: Den (Alfreds kungakrona) överlevde in
på 1600-talet då den förstördes av de usla puritanerna,
som styrde England efter inbördeskriget,...........
Här köper alltså Cornwell torymodellens förklaring att
den engelska revolutionen som började 1640 och som
håller på under 20 år fram till 1660 bara är en liten och
olycklig parentes i historien.
En annan tolkning är att det var här den stora borgerliga
revolutionen bröt ut och som la grunder för den ekono-
miska 100 år senare. Det var en tid med en lång rad in-
tressanta folkliga rörelser som försocialistiska "Levellers"
över "gormare" till "sökare". Det var här som den absoluta
staten stoppades vilket inte var fallet med en stor del av
Europa.
I veckan kunde man läsa bl a i Aftonbladet att Kim Yong Un
avrättat sin farbror genom att mata honom med 140 hungriga
jakthundar vilka slitet honom i stycken medans Kim Yong Un
och hans ministrar tittat på.
Det hela var en fejk från en falsk miniblogg i KIna.
Man kan fråga sig hur mycket annat av informativt värde som
handlar om Nordkorea som är falskt?
Årets bästa filmer väcker en tanke om att det är skillnad på
filmade böcker och film. Ibland kan jag fundera över om film
bara skall vara illustrerade romaner(noveller). Short Cuts av
Robert Altman från 1993 var ju en egen liten genre då den
var en episodfilm grundad på en novellsamling av Raymond
Carver.
Om man ser till de ledande regissörerna ute i den stora värld-
en ägnar sig de åt film och helheten film, de tecknar sina egna
historier och ser helheten som viktig.
Terence Malick har gjort fem filmer. De är unika. En av dessa
vilar på en litterär förlaga, Den tunna röda linjen, en roman
skriven av James Jones. De andra fyra är helheter för film
av Malick.
P T Anderson har gjort sex filmer, av vilken Magnolia är en av
de bästa jag sett, där There will be blood är en filmad roman.
Men Anderson hade den goda smaken att lyfta Upton Sinclair
som ju är en av de största realistiska berättarna i den amerik-
anska historien.
Wes Anderson har också gjort sex filmer av vilken Den fantas-
tisk räven är filmad roman av Road Dahl, men då denna är en
animerad film markerar den bara Andersons särskiljande från
Hollywoodträsket.
Med de tre undantaget har de tre regissörerna ovan gjort hela
filmer och det har också satt avtryck.
Här i Sverige var det två filmer som gjorde avtryck och det var
Återträffen och Hotellet. Det var ganska uppenbart att formen
här var av betydelse. De är inte filmade romaner utan film och
bara film.
Jag tackar också Hotellet för att jag fått ett helt annat förhållande
till grillborsten än vad jag hade innan jag såg filmen.
Ray Lawrence och hans tre filmer är exempel på där en egensinnig
regissör kan göra film på skrivna förlagor. Jindabayne är filmad uti-
från en novell av Raymond Carver(se Short Cuts) och Lanterna
(en av de bästa filmerna någonsin)har hämtats från Andrew Bovells
pjäs. Lawrence tredje film Bliss skrev han själv.
John Sayles skall nämnas i sammanhanget. City of hope, Gränslandet,
Passion fish och Lone Star är alla fantastiska filmer som i sin helhet
är film.
I Aftonbladet skriver David Suhonen om det som
många känt och misstänkt men inte riktigt kunnat
sätta ord på. Det handlar om hur borgerligheten
influerar och tar över socialdemokratin.
När man ibland ser hur lobbygrupper agerar i USA
kan man sucka av lättnad att vi inte har det så.
Den sucken finns inte längre.
Med pengar köper borgerligheten över ledande soss-
ar för att göra drängtjänst i kapitalets arme.
Det handlar om hur en ledande PR-byrå köper sossar
för att dessa skall verka inifrån som en trojansk häst.
Det handlar om hur man vill skilja partiet från facket.
Det handlar om hur man vill distansera partiet från
V-partiet och annan radikalitet för att stället närma
sig de öppet borgerliga partierna.
Det är ingen slump att en av de mest korrupta fack-
föreningsledarna blir ny partiledare och det är ingen
slump att denne fackföreningsledare öppnar upp för
öppet samarbete med borgerliga partier.
Det är en köpt utveckling.
Någon gång i framtiden kommer det kanske fram hur
taskspeleriet såg ut när Juholt fick gå. Det är uppen-
bart att informationen som till slut fick drevet att löpa
amok kom ifrån den innersta kretsen av ledande höger-
sossar varav flera har nära vänskaper med näringslivets
toppar.
Läs Suhonens text:
I mitten på 80-talet lyssnade jag till Micke Nyberg som
pratade om hur storkapitalet och exemplifierat med Round-
treegruppen(vilken bestod av världens rikaste och mäktig-
aste män) visionerade om framtiden. De ville ha ett samhäl-
le där det ekonomiska centrat och makten skulle omgärdas
av murar. De ritade cirklar runt centret där murarna emellan
skulle skydda makten . De såg enfrågerörelsen som en såd-
an cirkel. När man driver frågor om hbtq, feminism, rasism,
miljö utan att hänsyn till klass arbetar man på det sätt som
Roundtreegruppen såg som eftersträvansvärt.
Debatten , om det nu finns någon, om andra samhällssystem
än de kapitalistiska är enbart reserverade för intellektuella i
allmänhet och universiteten i synnerhet. Det är en abstrakt
diskussion utan rörelse.
Vi har i Sverige idag en stor grupp människor som tvingas
leva på 8000kr/månad eller mindre. Vissa kallar dessa för
prekariatet. Även här blir det en akademisk fråga då ingen
driver frågan om rättvisa för denna grupp.
Det finns inte tid och utrymme att driva klassfrågor för vi är
så upptagna av det andra.
I USA uppstår ofta stora demonstrationer , debatter och när-
mast uppror i dessa enfrågecirklarna. Debatten är relativt
fri och man kan prata om det mesta. Ända till man kommer
till klass. Då är det stopp. Samtidigt som n-ordet är förbjud-
et och många svart lever allt bättre sjunker det stora kollek-
tivet svarta ner i misär.
Vi håller på att få en liknande utveckling i Sverige. Vem prat-
ar om klass. Inte ens V-partiet kommer till skott i klassfrågor.
Så samtidigt som vi slår oss för bröstet och tycker att vi blir
mer jämställda mellan könen, hbtq-människor får rättigheter,
miljöfrågor kan debatteras och anti-rasismen dominerar så
sjunker en betydande del av folket ner i misär.Skillnaderna
mellan de som har och de som inte äger ,har inte varit så stor
i landet Sverige sedan 1850-talet. Då gjorde fattigdomen att
en fjärdedel av landets befolkning emigrerade för att det inte
fanns något hopp i landet Sverige om en dräglig framtid.
Svenska riksdagsmän bojkottade när 5 i 12-rörelsen prisade
Timbuktu i Svenska Riksdagen. Detta för att Timbuktu upp-
manade till våld i sina texter. Att järnrörspartiet bojkottade
behöver knappast kommenteras.
2011 utbröt en liknade debatt i USA. Rapsångaren Common
bjöds in till Vita Huset av Obamas och då gick Fox News och
andra högertokar(vilka är många i detta land)i taket. Common
hade besökt Assata Skakur på Kuba där hon fick asyl 1984.
Assata var mycket uppmärksammad under 70-talet då hon
var medlem av Black Panthers och senare Black Liberation
Army. Hon deltog i en del olagliga aktiviteter som bankrån,
men 1973 var det ett bråk som slutade med att hennes koll-
ega och en polisman sköts till döds. Rättegångarna som följ-
de delar USA i två läger. Högertokarna säger att de var korr-
ekta ,andra sidan att de var allt annat än korrekta och de men-
ar att hon dömdes för att hon var svart. Assata dömdes med
fritogs några år senare och hon rymde till Kuba där hon fick
asyl 1984.
Det var denna kvinna som Common hyllade i en sång och som
han också besökte på Kuba. Det hör till saken att FBI har satt
upp Assata Shakur som FBI:s mest eftersökta terrorist och ut-
fäst en belöning på 2 miljoner dollar för den som griper eller död-
ar henne.
Om allt detta blev det debatt och då i synnerhet att Vita Huset
bjöd in en sångare som hyllade landets mest eftersökta terro-
rist. I en TV_show jämförde då Jon Stewart med artister som
också bjudits in till Vita Huset och som sjunigit om våld eller
tagit ställning för fångar som satt eller sitter för mord på tvek-
samma domar, artister som Jonny Cash, Bono, Bob Dylan och
Bruce Springsteen.
A song for Assata- Common
Ikväll visade SvT2 en dokumentär av Jean-Cristoph Rose.
Den handlar om Adolf Hitler och Benito Mussolinis uppgång
och fall. Det är ingen djuplodande film, men bilderna gör den
högintressant. Mussolini som ju hängdes upp i Rom för att
hånas var trespråkig och som journalist en större ideolog än
vad historien har tillskrivit honom.
Det som också är intressant är att bägge diktaturerna var
sprungna ur förlorade krig och en stor ekonomisk kris.Lik-
heterna med dagens dotterpartier i Europa är i mycket
skrämmande.
Hitler och hans nazister ville ju först skynda fram, men efter
ölkällarkuppen i Munchen 1923 och fängslandet av Hitler och
då han skrev Mein Kampf valde man att samarbeta med bor-
gerligheten och storfinansen för att manövrera sig fram till den
absoluta makten. Även om man skyndade relativt långsamt gick
det fort. Dryga 6% av rösterna i valet 1928 blev till 33% 1933.
Hitler blev rikskansler och då slog locket igen.
I Italien var Mussolini länge en kämpande socialist men av olika
orsaker, mest det nesliga fredsfördraget i Versailles, blev han en
fascist. 1921 bildade man fascistpartiet och samma år fick man
6,5% av rösterna i valet.1924 ingick man i koalitionen Nationella
listan som fick 65,5% av rösterna. I den oro som spred sig i Ita-
lien fick Mussolini mandat av sina koalitionspartier att julafton 1925
utropa sig till diktator.
Det kan gå fort att ändra ett politiska skeende.
Vad som förenar nazismen, fascismen med Jimmie och pojkarna är
att de letar efter en yttre fiende att skylla allt jävelskap på. Lösning-
en är att lita till det egna goda folket. När Jimmie pratar om muslimer
och etablissemanget pratade Hitler om judarna och storfinansen(och
detta till trots var det storfinansen med Krupp och IG Farben i spetsen
som såg till att nazisterna hade bra med pengar). Likheterna är slående.
Både Adolf och Benito hade grandiosa visioner om en fantastisk fram-
tid i en tid av djupaste misär.
SD har en dold agenda var så säker. de vet att de inte kan gå fullt ut med
vad de vill. Ibland sticker bockfoten fram och då gäller det att blottlägga
hela skiten.
Analogin jude och muslim är ju så tydlig att endast en blind kan förneka
den, sedan kan man ju använda Björn Söder att skrämma barn med.
Det står i Koranen att våldtäkt kan användas mot kvinnor som varit otrogna. Det är en muslimsk straffmetod, säger Linus Bylund till Blekinge Läns Tidning.
Bylund är Jimmie Åkessons pressekreterare
Det står inte alls i Koranen.
Däremot finns våldtäkten som metod i Gamla Testamentet.
Lot skickade ut sin dotter som var oskuld för att gruppvåldtas.
I Domarboken är gruppvåldtäkten ett lämpligt straff för syndare.
Enbomaffären startade 1952. En alkoholiserad mytoman vid namn
Fritiof Enbom berättade för sin hyresvärd att han var spion åt Sov-
jet. Denne gick till Säpo och så greps Enbom. När Wennerström
greps var ju det efter att hans hembiträde lämnat uppgifter till SÄPO.
Svensk säkerhetstjänst har bara glatt de som har fått sin lön däri-
från.
Enbom började att pladdra och angav en massa personer. Ytterlig-
are sex personer greps och kallades allmänt för Enbomligan. Detta
var under det riktigt kalla kriget. McCarthy hade piskat upp en stäm-
ning som liknade masspsykos i USA och där man såg kommunister
i varje gathörn färdiga att ta över staterna. I Sverige var Erlander
stasminister och USAs handgångne man. I sina memoarer hyllar
han gripandet av Enbomligan.
Det var problem att fälla de andra i rättegång men det gick. Två fick
livstid och de andra längre och kortare straff.
Henning Sjöström överklagade och fick rätt. Men åklagaren gick till
Högsta domstolen och fick tillbaka sina domar.
Tomas Bresky har i decennier kämpat för att rentvå alla i Enbomligan
och har lyckats moraliskt och tekniskt med detta men ännu är de inte
officiellt rentvådda.
En skamfläck i den svenska historien.
1971 satt jag i ett litet hus i Onsala och det var lördag kväll
och bästa sändningstid. Jag var tolv år och skulle snart fylla
tretton. SVT som då var TV1 och sedan två år fanns Tv2 som
var den "röda" kanalen". Något annat fanns inte. Det var tiden
innan VHS och massa reklamkanaler.
I vilket fall denna kväll sändes "varför gömmer du dig i häcken".
Det var Jarl Kulle, av alla människor, som fritt tolkade Lenny
Bruce. jag satt där med min faster, farbror, farbrors syster och
min kusin och det spred sig, minst sagt, en dålig stämning.Det-
ta var något jag aldrig hört förut. Paulus och knulla i samma men-
ing sekonderade av en naken kvinna. Jag kunde inte leva ut min
entusiasm men jag hade fått två idoler. Jarl Kulle men framför allt
någon som hette Lenny Bruce.
Några år senare såg jag Bob Fosses film om Lenny Bruce med
Dustin Hoffman i huvudrollen.
Stand-ups fader Lenny Bruce.
Imorse vaknade jag tidigt och roade mig då med att kolla George
Carlin. Lenny Bruce likasinnade. Det var roande och tankeväckan-
de. Carlin leker med orden och ställer saker på sin yttersta spets.
Som när han häcklar USAs stöd till contras. För att förstå vidden
här måste man veta följande. USA stödde Saddam Hussein i krig-
et mellan Irak och Iran 1980-88. Samtidigt sålde USA vapen till
Iran utan kongressens vetskap. Pengarna från denna vapenför-
säljning gav man till contras vilka var ett rövarband som bedrev
ett terrorkrig mot civila i Nicaragua i syfte att störta den lagliga
Sandinistregeringen. Contras kallades av högern i USA för free-
domsfighters.
Carlin säger: We know that firefighters fight fire, but what are free-
domsfighetrs fight?
Kolla Carlin:
Det ovan för TV. Här mer lössläppt:
Ibland hör man att orsaken till att pojkar spårar ur
eller hänfaller till kriminalitet beror på att det sak-
nar manliga förebilder. Det låter som en konstruk-
tion. Mer vanligt är att man blir kriminell beror på
dåliga förebilder och då dåliga manliga förebilder.
Mest av allt beror det att man är i ett underläge
socialt och då oftast ekonomiskt. Man är under-
klass helt enkelt.
Det viktiga är inte manligt eller kvinnligt utan att
man får finnas i ett sammanhang.
Det viktiga är att man blir sedd och uppmuntrad
oavsett om det är av män eller kvinnor.
Teorin om att ensamstående mammor bär skuld
är skapad av religiösa propagandister, rasister,
fascister och inte sällan bildas en treenighet av
detta i kamp mot mammor som står på egna ben
utan att at hjälp av män.
De som för ut denna teori kanske istället skulle byta
perspektiv och tala om den svikande mannen. Det
är den svikande mannen som skapar de kriminella
hade varit en mer rimlig utgångspunkt.
Frank Zappa spelar på cyklar från 1963:
Nazister är oftast tragiska i sin rasismdiskurs,
men ibland bländas jag av humoristiska in-
slag även då dessa sker omedvetet. Den franske
sk komikern Dieudonne som skapat rörelsen quenelle,
vilket senast Anelka kritiserades för ,hyllas av
nazisterna på Nationell.nu . Han kritiserar jud-
ar och det luktar antisemitism lång väg.Det är
dock lite jobbigt för en nazist att hylla svarta
män:
Det judiska bidraget till yttrandefrihet i Europa är minst sagt begränsat, inte minst när det gäller sanningar som hotar deras etnocentriska intressen inklusive upplysningar om vilken makt de har över människors fri- och rättigheter. Hur kan det gynna icke-judar att judar aldrig ska få kritiseras?
Samtidigt är det tragiskt att kunna konstatera hur det är ättlingar till afrikaner i Frankrike som driver på denna intellektuellt essentiella fråga dessa dagar.
PS Quenelle är fiskbullar på franska
Jag lyssnar till en pjäs av Henning Mankell. Den heter
En enkel lunch i Vällingby. Olof Palme har med sig led-
aren för Frelimo, befrielserörelsen i Mozambique, Eduar-
do Mondlane till en lunch hemma hos Palme. De talar
om befrielse och om hur Sverige skall kunna hjälpa Fre-
limo med pengar. De är inte överens i en sak. Palme är
reformist Mondlane revolutionär. Tiden är tidigt 1962.
Mondlane hävdar att befrielsen inte går att nå på annat
sätt än med vapen. Det handlar inte om att våldet i sig
är att föredra men att det inte finns andra framkomliga
vägar. Den portugisiska kolonialmakten kommer inte att
lämna ifrån sig makten och definitivt inte utan strid. hela
det koloniala credot säger nej till att infödingar skall ha
makt. Ännu mindre tycker sig kolonialisatörerna att de
kan förhandla med infödingar.
Mondlane förstår inget annat sätt än att driva ut portugis-
erna med vapen. Palme förstår men hoppas på ett annat
sätt.
Palme visar på den svenska vägen med politisk organi-
sation och kamp utan vapen och hur denna kamp drivit
fram en utveckling som ingen bara 50 år innan hade trott
varit möjlig.
Mondlane kontrar med att Sverige inte haft krig på 150 år.
Sverige har inte stått under kolonilat förtryck.
De enas inte men förstår varandra.
Mondlane startade upp upproret 1962 med en bas i Tanza-
nia. Själv dog han av en brevbomb 1969. Mozambique blev
fritt 1975. En gata i huvudstaden Maputo bär Olof Palmes
namn.
Pjäsen är intressant för den tar upp en central tes i befrian-
det. Om motparten är omöjlig kan våld vara enda vägen att
gå. Pacifism ger sällan resultat. Idag kan vi se att USA in-
te tänker ge bort sin makt utan att först kämpa till sista krut-
hornet är tomt och de kommer att stödjas av Sverige i den
politiken. Inget pekar på att världens rika är beredda att ge
upp ens några få procent av sina tillgångar för det allmännas
bästa. Vad återstår då?
Ibland uppstår en diskussion om verket eller dess skapare
är det viktigaste. Kan ett konstverk stå på egna ben trots
att dess skapare är ett monster?
Åsa-Nisse visar att så är fallet. Det började som böcker och
har sedan blivit mest känt för en massa filmer. Det är nu
mycket omtvistat om Åsa-Nissefilmerna skall kallas konst,
men ändå.
Figurens skapare Stig Cederholm var en av förra seklets
värsta medborgare i vårt kära land. han fann en tidig kär-
lek till fascismen som senare blommade ut i nazism. han
började sin bana med att åka till Spanska Inbördeskriget
(36-39)men i motsats till 550 svenskar som åka dit för
att slåss på republikens sida så stred Cederholm på Francos.
När han var klar med det så åkte han till Tyskland och tog
värvning i Waffen SS. Han hamnade i fängelse i Norge
för att han inte bara var nazist utan också en notorisk
tjuv. Hemma i Sverige hamnade han på mentalsjukhus.
När han skrevs ut från mentalsjukhuset började han skri-
va om Åsa-Nisse. När han begravdes,1980, talade land-
ets mest ökände nazist Per Engdahl.
Få om ens någon kan dock spår nazism hos Åsa- Nisse.
Det är svårt att spåra något överhuvudtaget av mening i
dessa skrifter och filmer, ändå är det en del av Sverige.
Få svenskar skulle i ärlighetens namn inte kännas vid
Klabbarparn eller Eulalia. Själv har jag lidit hela min upp-
växt med att bli förnippad med handlaren Sjöqvist och
hans bröllopskonfekt.
Per Ahlmark lanserade Rummel för Sverige och dennes bodycounting.
Det handlade om vilka system som kostade flest människor livet. Han
hade räknat ut att kommunismen kostat många fler livet än vad kapi-
talismen gjort.
Ahlmark som är en av landets största beskyddare av alla Israels alla
illdåd mot palestinier. Här använder han dock inte bodycounting och
man förstår lätt varför. Det går 6 döda palestinier på varje israel sed-
an intifadan startade(detta var innan Gazakriget då den skillnaden är
säkert ännu större idag).
Jan Guillou skrev om hur media under tiden 67-76 skrev om konflikten.
Mönstret var alltid detsamma. Israel svarade alltid på en attack var den
alltid återkommande. det var och är ingen tvekan om att den mediala
bilden är till Israels fördel. Det är märkligt att man kan försvara en stat
med ett apartheidsystem och som dessutom bedriver en olaglig ocku-
pationspolitik.
Se nedan hur man med rubriksättning kan snedvrida perspektiven.
Denna bild används av SD för att testa på hur väl
man anslutis till den rashygienska bild partiet har.
Finn ett fel på bilden. Rätt svar får en låda neger-
bollar.
Tänk att det ännu finns människor som tycker att
den viktigaste egenskapen hos en människa är
dess hudfärg eller kulturella ursprung!
Fram till 70-talets slut fanns en någorlunda tydlig gräns
i vad de internationella konflikterna handlade om. För-
tryckta folk stred för frihet och oberoende och andra
stred för att inte tillåta detta.
Vänsterns fall på 80-talet, vilket var en välsignelse då
det gällde den reella kommunismens fall(Sovjet var en
definitiv återvändsgränd), skapade ett tomrum. Orättvis-
an försvann inte med kommunismens fall.
Det tomrummet togs upp av islamism och nationalism.
Det gör att det idag är svårt att veta vad man egentligen
skall stödja i många av jordens konflikter.
I Ukraina står striden mellan nationalister som vill närma
sig väst och nationalister som vill vara nära Ryssland.Ing-
et av alternativen pekar mot utveckling, snarare motsats-
en.
I Syrien finns på ena sidan en diktator Assad som styrt sitt
land som ett släktimperium och på andra sidan en mer än
märklig opposition där jihadister, Al Quaida strider med mer
allmän borgerlighet och alla stödda av väst. Inget av alterna-
tiven pekar mot utveckling, snarare motsatsen.
I Sydsudan har de som stred för en delning av Sudan nu
börjat strida internt och kanske ytterligare en delning blir
resultatet av det. I grunden finns de koloniala makternas upp-
delning av Afrika på 1880-talet där man drog raka streck
genom kontinenten och delade på folkgrupper utan tanke
på framtida konflikter. Ändå, vad leder det till när folkgrupp-
er, klaner och liknande strider över land?
Inga av dessa nuvarande strider på många håll i Afrika pekar
mot utveckling, snarare motsatsen.
I filmen Manhunter söker polisen Will Graham efter
en seriemördare. Hans metod är att tränga in i mör-
darens tänkande för att på så sätt komma honom när-
mare för att senare kunna gripa honom.
Alberto Toscano använder detta som en metafor för
att förklara att så många tänkare genom åren börjat
som marxister för att sedan totalt byta sida och iställ-
et sympatisera med det man jagat.
Det är en förklaring som är idealiserande.
Det handlar mer om egoism och att man använde vän-
stern som en språngbräda i karriären.
Det fanns ingen övertygelse i grunden.
Makten vet och visste att vänsterfolk oftast är välutbild-
ade och experter på organisation. Till det oftast disci-
plinerade.
Det finns massor av exempel på vänster som varit duk-
tigt skolade men som hittade strider att ta överallt. Stri-
der som bottnade i att personer stod i vägen för makt
hur liten denna än var.
För att ändra en utveckling måste människor känna sig
hemma i ett kollektiv. De måste kunna se att en annan
människas utveckling gynnar oss alla. Det är egentligen
grunden i att vara människa.
När jag läser på FB-sidan "Vi som var unga på 70- och 80-talet
i Hisingsbacka" slås jag över att jag inte delar bilder med dem
som skriver där. Där handlar det om att minnas musik, TV,film,
och sätt att leva(handlar om fest)som inte var mitt.
Någon skrev att 80-talet var det bästa av alla decennium.
Jag anser att 80-talet var värre än nidbilden av Medeltiden. Det
var ett decennium som präglades av en reell kommunism som
höll på att gå i graven och om en rovgirig nyliberalism som höll
på att at över. Detta gav en kultur som gömde sig i skyttegravar-
na och höll sig undan.
Musiken på 80-talet var synt och meningslös popmusik som idag
framstår som anemisk. Det var tomhet med lager av smink för att
dölja samma tomhet.
Filmen präglades av seriefilm och stora tomma produktioner vilket
lämnade en känsla av att blivit lobotomerad.
Litteraturen var introvert och lämnade fältet öppet för nyliberalismen.
Kommentarerna på FB-sidan bevisar det ovanstående. Minnena som
redovisas handlar om varumärken, kända TV-serier och filmer och ing-
en minns något om politiska skeenden. Någon skriver att hon älskar
Coca-Cola.
Jag minns ett sökande ut från den kvävande kommunistiska som inte
längre hade svaren på frågorna som ställdes. Jag minns mordet på
Palme och ett land som var i gungning och hur socialdemokratin tog
steget fullt ut och blev ett öppet borgerligt parti. Det var en tid som
väntade på att internet skulle komma och förändra sättet att kommun-
icera.
I den tyska dokumentären Marx reloaded används Matrix som
ett filter för att kunna se på Marx med moderna ögon. Det hand-
lar alltså om att det finns alternativ till det samhälle vi ser galop-
era mot avgrunden idag. Det handlar om att leva sitt liv i annat
än genom konsumtion.
Idag försöker kapitalets anhängare att säga att vi inte har några
alternativ. Det finns inga alternativ till att använda skattepengar
åt vinster åt profitörer. Man kryddar denna illusion med att säga
att det handlar om frihet.
Vems frihet är frågan att ställa?
De stora frågorna för vänstern att ställa är:
-Hur skall vi beskriva dagens samhälle ur ett klassperspektiv?
Det är viktigt att göra en klassanalys. Räcker det med att stanna
vid att det finns en över- och en underklass? Täcker den mest an-
vända analysen som använder över-, medel- och arbetarklass våra
behov att förstå dagens samhälle och räcker det för att få instrument
att förändra samma samhälle.
Vad göra med trasproletariaitet eller vad som idag kallas prekariatet?
Enklast vore självklart att göra som Occupyrörelsen som säger att
"we are the 99%" men leder det någonvart?
-Hur skall en ny rörelse organiseras och vilken grund skall den vila på?
Om man använder Marx metod skulle man kunna ställa 60-talets stora
rörelser mot varandra och möjligen hitta en syntes, något nytt. Ställa
Flower Power och det utlevda känslan mot den mer militanta och teo-
retiskt rigida vänsterns förnuft och runda av mot en ny organisering.
Av största vikt, både för oss själva och för att kunna nå ut, är att göra
upp mot de diktatoriska tänkandet. Socialism utan frihet och fyllt av nega-
tiva friheter är inget att stå efter. Socialism skall vara befriande både för
tanke och kropp.
Ellionor Ahlqvist och Isa Andersson skrev 2011
en intressant avhandling om Backa. Mediabilden
av Backa heter den och här finns bakgrund till
varför vi läser om Backa och en del om de styr-
mekanismer som finns:
Det finns en sida som heter "Vi som var unga i Hisings Backa
på 70- och 80-talet" och av kommentarerna att döma skall alla
som levde som unga då vara tacksamma för att det inte fanns
några PISA-rapporter då.
Ikväll var jag med min dotter på Hagabion och
såg Återträffen av Anna Odell. 2013 fyllde Haga-
bion eller Folkets bio 40 år. Då för 40 år sedan
låg bion i Hagaskolan och de hade nattbio på
fredagar som jag ofta besökte. Ofta tillsammans
med kamrat Jan som alltid somnade efter 10 min-
uter. Det var en ritual. Efter filmen fick jag snabbt
göra en resume och recension så att även han ha-
de behållning av filmen.
Alldeles innan filmen så presenterades filmen kort
som bruklig är nuförtiden. Presentatören var en
kvinna som inte svenska språket som förstaspråk.
Min dotter sa med drypande ironi att "hmm, de kun-
de ju valt någon som kunde prata svenska". Faran
med ironi är att någon alltid kan ta det bokstavligt.
Så blev det med två män bakom oss. Det irriterade
mig att de inte kunde läsa situationen. Jag hoppades
att de skulle ha självbevarelsedriften igång och inte
kommentera min dotter. De sa inget.
Det blev som en slags förfilm. Odells film är lysande.
Det handlar om en återförening av en grundskoleklass.
Det handlar om att Odell inte delar glädjen och yran
som omsluter festen om att allt var lyckligt och gott.
Jag inbillar mig att många går från filmen med tankar
om sin egen tid i skolan. troligen så är det inte så många
som lämnar bion med tanken om att de mobbat. Vad
filmen visar är ju att vi har väldigt lätt att glömma vad
vi gjort som skadade andra. De som drabbades glöm-
mer aldrig. Det är ett stigma de i många fall får bära
genom livet.
När vi hade en återträff berättade en av kvinnorna att
jag och andra på en bussresa fryst ut henne. Det hade
tagit henne hårt. Mycket hårt. Taggen satt kvar. Det vär-
sta var att jag inte hur jag än ansträngde mig och anst-
ränger mig har ett enda minne av denna resa. Det är
helt tomt. Jag bad om ursäkt men vad är den värd om
jag inte minns vad jag gjort?
Jag har dock minnen från andra händelser som inte är
så smickrande för egen del. Frågan är vad jag skall gö-
ra av det idag?
Slutscenen i Återträffen är lysande. Metafiktion i dess bästa
form.
I GT går fyra unga pojkar ut och vill säga att allt våld är
fel och att demokrati är bra. De skriver och undertecknar:
Det är enligt vår mening oetiskt att demonstrera med dessa anti-fascister, precis som vi aldrig skulle demonstrera med nazister. Ändamålen helgar inte medlen.
Avslutningsvis är det bara att hävda att våld alltid är fel, demokrati går före. Extremvänsterns våld måste få ett slut!
Andreas Eriksson, Förbundsstyrelseledamot Ung Liberal
Frans Sporsén, Styrelseledamot CUF Göteborg
Felix Martinsson, Styrelseledamot Centerstudenter Göteborg
Gustav Axelssson, Ordförande MSU Rudebecks
Jag undrar stilla hur konsekventa dessa gossar är?
Har de demonstrerat mot det demokratiska våldet ute i
världen?
Har de gått ut och demonstrerat när Israel bombar palestinska barn?
Har de demonsterat mot det våld USA bedriver i Irak eller Afghanistan?
Har de demonstrerat när USA skickar drönare till Jemen eller Pakistan
där de dödar civilbefolkning i sitt sökande efter terrorister? Sympatiserar
de med den amerikanska tanken att demokratin måste tåla lite collateral
damage?
Jag skulle önska att gossarna var lite tydliga i sin syn på våld.
Våld är våld när den utförs av vänster men demokrati när den utförs
av stater(som säger sig vara demokratiska)?
Det råder inte längre konsensus om att nazism är en styggelse. Nu vill
borgerligheten(inte första gången)relativisera nazismen och jämställa
den med vänster. Vad då med den unika ondskan i nazismen?
Sam Harris menar att moralen är styrd av förnuftet och därför
kan man på vetenskaplig väg nå fram till en närmast absolut
moral.
I USA är detta en styggelsens tanke. Här finns starka rörelser
som menar att Gud är en absolut nödvändighet för att vi skall
kunna prata om moral. De menar att utan Gud blir vi alla nihi-
lister som inte styrs av något och där utan en Gud blir vi djur
som våldtar och mördar då det inte finns någon styrning.
Man kan fråga sig vem som är sjuk? Det kristna USA måste ju
ha ett dunkelt inre då de tror att om de inte hade Gud skulle
de släppa loss ett inre odjur. Det säger mer om de kristna än
om människan.
Harris grundtanke är att vi alla kan enas om ett minimum av
moraliska regler som vi alla kan enas om. Vi kan alla enas om
att ingen moral kan godkänna att vi kokar barns fötter. Sedan
kan man teckna ner ett antal teser som man kan enas runt.
Ganska snart kommer det att stanna upp. Det är då man skall
ta fram vetenskapen..
Är det rätt att döda? De flesta säger nej, men de allra flesta skulle
hitta anledningar där det ändå skulle kunna sanktioneras.
Hur skall vi ha det med sex? Här finns en karta av olika syner och
lite talar för att man skulle kunna enas. Inte ens vetenskapen kan
heller hjälpa här.
Ganska snart hamnar man i minfält när man talar om absolut moral.
Bara religiösa människor kan omfamna detta och det för att gett upp
det egna tänkandet och överlåtit det till de som tolkar de religiösa ur-
kunderna.
Igår kollade jag säsong 2 av Newsroom. Det är en rasande intressant
serie om vad som händer på ett TV-bolag och i synnerhet på den red-
aktion som handhar nyheter. Det handlar denna säsong om hur man
kommer en nyhet om att amerikanska militär använt sarin vid en fri-
tagningsattack i Afghanistan. Man källkollar i sex led och släpper ny-
heten. Här finns en konflikt som kommer med sedan säsong 1 där
man kallat Teapartyrörelsen för kristna talibaner vilket fått konsekven-
ser för ägaren av TV.bolaget . Det utövas påtryckningar på redaktion-
en för att dessa skall vara med "opartiska". Det blir tydligt att ägandet
styr över utförandet. En intressant upplysning i serien är att de flesta
ägarna av nyheter i USA är republikaner medans de flesta utövarna
är demokrater. Jämför med Sverige och diskussionen om den "röda"
journalistkåren.
Jag har kollat en del serier under senaste året. De bästa har en sak
gemensamt. De handlar om vad Richard Florida har beskrivit som
den kreativa människan. Newsroom handlar om TV-journalister,Mad
men om livet på och runt en uppbuden reklambyrå på 60-talet och
Siuts handlar om livet på en advokatbyrå.
De är alla välgjorda och vanebildande. Man kan inte låta bli att titta
vidare. Det skildrar borgarklassens diskreta charm. För det är vad
det är. När det går åt helvete för någon i dessa serier och de sänds
ner i avgrunden lever de ändå ett liv som materiellt är överlägset mitt
och den förkrossande majoriteten av jordens befolkning. Det går allt-
så ingen nöd på dem. Alla animals are equal but some animals are
more equal than others.
Den andra kategorin serien handlar om tiden alldeles efter amerikan-
sak inbördeskriget. Det handlar om serierna Deadwood, Copper och
Hell on Wheels. Här handlar det om att överleva dagen på knappa
materiella villkor. Döden finns bokstavligen bakom dörren. Här sak-
nas närmast en överhet, åtminstone en statlig sådan. Det är den star-
kes rätt som råder på ett annat sätt än de serier som rör sig i modern
tid.
House of cards är syntesen. Det handlar om den cyniske politikern
Francis Underwood och hans lika cyniska fru Claire. De är ett team
som syftar till att ta sig hela vägen upp och på vägen röjer de undan
alla hinder som uppstår. Här finns egentligen ingen annan lojalitet
än till den egna karriären. Människor är till för att utnyttjas. Det finns
inga hjältar här utan bara människor med olika grader av förfallen
cynism som måttstock till livet Det är en grym serie om hur illa det
kan bli om vi inte stannar upp och funderar över vad livet egentligen
går ut på. Människorna i House of cards kunde lika lätt spelats upp
i Nazistyskland eller det urartade Sovjet. Den egna vinningen styr allt.
Det finns inga gränser annat än att man måste spela de regler som
för tillfället handhas.
Den bästa serien är Treme. Det handlar om New Orleans och tiden
efter stormen Katarina. Här skildras klassmotsättningar på en för
amerikanska serier ovanligt sätt. Här finns en underklass som ann-
ars bara finns som kriminell rekvisita i polisserier. Här finns en rov-
girig överklass som cyniskt söker vinster på att bygga upp en storm-
skadad stad. Men här finns framför allt musiken och maten som gör
livet värt att leva. Det är en hyllning till alla den musik som har sina
rötter i New Orleans. En intressant sekvens i serien är när kocken
Janette Desautel får ett erbjudande från ett bolag att starta upp en
ny restaurant i New Orleans. Hon har ett gott rykte och lovas guld
och gröna skogar och total autonomi. Hon skriver ett kontrakt. Snart
visar det sig att kapitalet styr. Hennes autonomi var bara en chimär.
Hon får lära sig att lyda när kapitalet styr.