Hopp om ett bättre år:
I år hade vi en massa val
det var året vi stod med rumpan bar
det visade sig att många rasister var
solidariteten inte het utan bara sval
Viktigast verkar vara att berika redan rik
ingen verkar bry sig om den som är sjuk
eller den som inte kan fylla sin buk
Tillbaka till den tid då makten gick över lik
Värst är SD med bred marginal
Sexklövern kommer efter i gemensam trupp
överallt styr USAs stater med absolut makt
Järnrör och propaganda är SDs arsenal
Sexklövern svarar med parlamentarisk kupp
och i världen stor folk forslas till gemensam slakt
(Rimschema XOOX XOOX ABC ABC)
Männen från Skåne är tokar tyckte vissa
farligt dock det kan vara att dylika dissa
Så var det under året flera val
och alla demokrater fick lida kval
när folket till valurnorna gick att pissa
Kent Ekeroth som vanligen gillar att gå på stan och
hota invandrare med järnrör och kalla svenska kvin-
Där säger han att det svenska folket har en negativ
syn på Israel och att detta är medias fel. Media styrs
enligt av vänsterextremister.
Denna syn delar han med SD. Media styrs av vänster-
extremister.
Det är märkligt.
Skulle stora mediaägare som Bonniers vara drivande
att lämna fältet öppet för vänsterextremister?
Media ägs till förkrossande stor del i Sverige av familj-
er och stora privata koncerner. Är detta hemvist för
vänsterextremister?
Intressant blir också när en person som Robert Aschberg
kallas för vänsterextremist. SD säger ju sig vara störda
över vad de stod för och vilka de var på 90-talet(då ju SD
var närmast ett nazistiskt part)men de kan utan att blinka
döma Aschberg för att han var kommunist 1975(och många
andra med liknande bakgrund).
Man borde inte förvånas. Sympatin för Israel i SD ligger ju
i deras eget intresse. De vill bekämpa muslimer och de vill
göra det med repression.
Det är intressant att läsa
Avpixlat. Här kan man läsa den
verkliga uppfattningen om hur SD ser verkligheten(inte
minst i kommentarsfälten som fylls av allsköns dynga).
SDs stora föregångsland är Danmark och då i synner-
het Dansk Folkeparti.
I Danmark valde socialdemokratin att släppa in DF och samarbeta med
dem vilket har lett till att sossarna i Danmark har halverat sitt röstetal
sedan dess.
Det intressant är dock att Avpixlat som refererar till varje brott som begås
av invandrare ofta får gå över gränsen till Danmark(och gör så ofta)för
att hitta de riktiga godbitarna. I dagens Avpixlat hittar man tre omskrivna
våldtäkter utförda av invandrare/muslimer och alla utförda i Danmark.
Sålunda verkar inte hårdare asylregler och statlig repression mot invand-
rare/muslimer fungera särskilt väl. Men i DF och SDs värld är svaret
givet: hårdare regler och ännu mer repression.
Man redovisar att invandrare i förorten är överrepresenterade i
brott. Vad man också visar är att dessa brott oftare drabbar an-
dra invandrare i förorten.
Det är ju så. Kriminella i förorten är ju parasiter om inte i tanke
så i handling. De säljer droger i sin närmiljö, de begår brott i
sin närmiljö, de bränner bilar i sin närmiljö och de skjuter och
misshandlar i sin närmiljö.
De kan göra så då människor i förorten är heterogen och oftast
inte kan språket särskilt väl eller är organiserade politiskt. Inte
heller har man någon större tilltro till den statliga repressionen
vilka de oftast har mycket negativa erfarenheter av.
Det märkliga är då att de som aldrig träffar eller ens ser, ännu
mindre pratar med , invandrare målar upp skräckbilder av dessa
medans de som drabbas tiger still och vet inte hur de skall agera.
SD och andra rasister gör en stor sak av att invandrare
är överrepresenterade när det gäller brott. De menar att
det handlar om kultur och gener.
Om man ser till hur överheten resonerade innan demo-
kratins genombrott i Sverige kan man se likheter.
Då ansåg man att orsaken till att underklassen var över-
representerade när det gällde brott var att underklassen
var dåligt bildad och framför allt hade dålig moral.
Det man då kunde göra, enligt överklassen, var att öka
religionsundervisningen ,ge polisen större resurser och
i synnerhet utdöma längre fängelsestraff.
När demokratin segrade, när jämlikheten slog igenom så
kunde man också se en dramatisk minskning av brott.
Vår tids underklass som i långa stycken är invandrare av
naturliga orsaker, människor på flykt nytillkomna i ett nytt
land utan språk eller resurser bildar underklass, har ju i
bara ett socialt stigma i bagaget, de har inte sällan mer
eller mindre traumatiska upplevelser med sig och att då
säga att detta skall åtgärdas med mer repression och av-
ståndstagande får ju överklassen innan demokratins ge-
nombrott att framstå som stora humanister.
handla om klass. Det blev nu inte så mycket av det.
Det är som det är i vår tid. De som berörs är aldrig
med i samtalet eller debatten.
De som pratar för underklassen har sitt på det torra
och utgår från en humanistisk grundsyn, inte av nöd-
vändighet.
Det var många vackra ord om att det nog inte är så
rättvist idag. Det var hela tiden prat om hur det är,
men ,vad jag hörde, ingen gång om vad som måste
göras.
Hubinette var försiktig och pratade i så grova ordalag
som Sabuni veckorna innan om ras. Bägge är anhäng-
are av rasifieringstesen om att alla vita är köpta och
att alla rasifierade skall bilda gemensam front mot de
vita.
Inte ens ANC i apartheids Sydafrika antog en sådan
analys och de om några hade skäl.
Maktordningsteorin har fog. Vi behöver antirasism ,
vi behöver feminism, vi behöver en frigörande syn
på sexuella normer men de får inte stå i motsats till
klass.
Hur svårt kan det vara att samordna de kamperna?
Problemet är ju att de som är anhängare av maktord-
ningsteorin själva tillhör medelklassen och deras pri-
oritet ligger i kampen i deras sociala vara.
Då handlar det om befattningar på högskolor, jobb på
redaktioner, forskningsanslag, politiska förtroendeupp-
drag och diverse chefspositioner.
Få av alla dessa bor exempelvis i förorten och det märks.
Idag finns en närmast amerikaniserad förortsdumpning i
Sverige. Skolorna är kassa, politikerna som styr kommer
inte från den förort de är satta att styra, arbetslösheten
är skyhög och med den flyttar en egocentrerad kriminell
kultur in och inte minst är det nästan bara religiösa rörel-
ser som engagerar sig i förorten.
Det finns få tecken på att en vettig organisering från någon
slags vänster etablerar sig i förorten. Det borde vara högsta
prioritet.
I avslutningsscenen i Fanny och Alexander talar Gustav
Adolf Ekdahl inför hela släkten och tjänstefolket om att
värna det lilla livet. Familjen och släkten, det lilla barnet
och att värna detta det lilla mot det stora livet.
Under dagar av ensamhet funderar jag om detta. För en
yttre betraktare händer ingenting i mitt liv. Jag läser och
det som jag upplever i läsandet gör ju inget avtryck utan-
för mig själv.
Ekdahls värnande om det lilla livet kan ju inte heller göras
till något allmängiltigt. Det är lätt att värna om det lilla livet
om man är ekonomiskt oberoende.
Det händer inte mycket i mitt yttre liv. Den stora yttre händ-
elsen är att jag skall hålla mig varm när jag bestämt att inte
sätta på värmen. Jag har löst det med mössa, yllesockar och
en massa värmeljus Det fungerar bra och jag sover oförskämt
bra i min kalla lägenhet.
Jag har också gjort iordning vintercykeln. Pumpat däcken
och smort kedjan. Jag har dubbar på denna cykel. Det fung-
erar så länge det bara är is. Men sällan är det problemet. I
snö med is under blir det problem. Ännu värre är det när bil-
spår fryser i vallar. Dessa vallar slår gärna till däcket och ger
obalans. Än så länge har jag dock hållit mig på sadeln. Vid-
are är det mycket tungtrampat med dubbar.
att vi har behov av magi och en överdriven rationalitet tender-
ar att göra oss olyckliga.
Randi Mossige-Norheim (vilket fantastiskt namn)gör ett lysande
reportage från plattan vid Segels Torg. Få kan i det lilla fånga
det stora som hon. Jag kan bokstavligen känna misären när
hon pratar med heroinister. Hon sitter på ett fik och ser hur en
rad langare förser människospillror med gift. Det berättas att
dessa langare aldrig använder giftet själva. En ung kvinna be-
rättar att de gånger hon försöker ta sig ur skiten ringer langare
och erbjuder henne att få heroin gratis. Det är en rutten värld.
En tydlig strategi som finns hos SD är att vara
aktiva i alla former av kommentarer i media.
Det blir tydligt i ett klipp från
Youtube där Ian
och Bengt Westerberg diskuterar eventuell mobb-
ing av SD. Det är en lugn debatt och Bengt W
debatterar sakligt.
I kommentarfältet finns 51 inlägg samtliga är
hatiska mot Westerberg:
Bengt Westerberg är en vidrig jävel. I framtiden när Sverige är ett förfallet u-land kommer han vara sedd som mannen som förrådde oss...
Mona muslim och Gudrun Schyman är i särklass mest dumma i huvudet,men dom andra pkidioterna är fan inte långt efter...
Westerberg är en avdankad landsförrädare till kommunist.
Det är intressant att när liberalismen i princip utrotat kommunismen
från all offentlig debatt hittar SD vänsterextremister i alla hörn.
I SDs värld är 87% av landets befolkning kommunister och vänster-
extremister.
Mina morfar hade Nya Wermlandstidningen som var och
är moderat(jag vet inte varför han inte hade Värmlands
folkblad som ju är sosse, men å andra sidan var min mor-
far minst sagt politisk vilde)och i den skrev Sven Stolpe
krönikor. Jag bad morfar att spara tidningarna så jag kun-
de läsa dem när jag kom på besök( innan internet).
Stolpe djupt konservativ hade ett språk som få andra och
inga andra kunna mörda andra i text som han. Han kallade
Jan Myrdal "en vulkan bland svenska filbunkar" och trots
den ideologiska avgrund som skiljde dem åt fanns en gem-
ensam respekt för kultur.
Nordin och som bör läsas.
Avpixlat, SDs husorgan, har kommenterat decemberöverenskommelsen
med att jämföra den med den tyska Fullmaktslagen från 23 mars 1933.
Det var den som fick Hitler och nazisterna att ta över all makt utan att
några kunde göra motstånd. Märkligt ändå att en nyfascistiskt parti med
rötterna i den nazistiska rörelsen använder just den jämförelsen.
Ändå finns befogad kritik att ställa. Genom dagens överenskommelse
har man kommit överens om att den av blocken som blir störst oavsett
andra intressenter kommer att regera. Ur demokratisynpunkt känns det
tvivelaktigt. Det känns som klockan skruvas tillbaka till den tid när folket
var en statist som fanns till för att hylla överklassen.
Som en tanke får vi då under kvällen följa den engelska överklassen även-
tyr i Downton Abbey i en tid när klasserna var markerade och självklara.
Det blev värre när The Queen visades efter. Det handlar om när det Euro-
pas dummaste folk, engelsmännen, blir sura för att drottningen inte visar
tillräckligt stor sorg när Diana dör. Det är äckligt att se dokumentära bild-
er på rojalistiska fån utan eget liv som står och gråter över en människa
de aldrig träffat. Gråter över en människa vars stora bedrift var att hon
gifte och skilde sig med en prins. Fast å andra sidan har vi också massa
rojalistiska fån som skall följa kungligheter när de gifter sig, fyller år eller
döps. Tragiskt att de finns så många människor som inte har ett liv.
I The Queen har en annan sorglig figur huvudrollen. Tony Blair. Det är han
som under en vecka hjälper drottningen att rädda sitt anseende. Det är helt
i linje med en man som först sålde ut alla Labours grundläggande värdering-
ar och som sedan var med och gav två ockupationskrig med miljoner döda
som följd ett mänskligt ansikte.
Allt V-partiet har att komma med i denna värld fylld av orättvisor är att det
inte skall finnas vinster i välfärden. Ser de inte skogen för alla träd?
De flyktingar som beräknas komma till Sverige
"kostar" oss ca 19 miljarder för nästa år.
Försvaret kostar ca 40 miljarder och ungefär lika
mycket lägger staten på alkoholens skadeverkning-
ar.
För den enskilde skattebetalaren (vid 25000kr/mån)
kostar det 100kr månad.
I snitt köper vi smågodis för 85kr.
En normal barnfamilj slänger mat för 250-500kr månad.
Katastrof....ja men vad?
I SvT visas
Runda bordet om religion. Där pratar man om lämpligheten i att visa Ecco Homoutställningen eller Mohammedbilderna. Man kan ju säga att i jämförelse med vad Lars Hillersberg gjorde under sina år är det kattskit. Förlaget Orosdi-Back har givit ut flera böcker om svenska konstnärer och 2013 kom den om Lars Hillersberg med text av Åke Holmqvist. Den sammanfattar kort vad Hillersberg gjorde under sina år. Han var vad Sven Stolpe en gång skrev om Jan Myrdal "en vulkan bland svenska filbunkar".
Han blev beskylld för mycket men mest av allt sköt man in sig på att han var antisemit vilket var strunt. Han använde schab- loner som en svensk Lenny Bruce. Han gav ut tre satiriska tidningar Puss, Utslag och Gatskrikan vilka alla var smaklösa med borgerliga mått. Jag tänker på Hillersberg när man vid Runda Bordet pratar om Nussbaums exempel på vad som hade hänt om man i New York Times publicerat nidbilder på svarta.
Det finns en bild som jag inte förstår hos Hillersberg men som idag skulle få alla att gå i taket. Jag antar att Hillersberg skulle varit nöjd över en sådan reaktion.
Det är två figurer. De har huvudet direkt på två ben.. karikerade som en kvinna och en man. De kysser varandra. Mannen spottar och fräser efter och säger: -...va i hellvite...haru kekat risgryn!!!!!? Hon svarar: -Nä du förstår jag var just bara ner i Frihamnen och sög åt en neger som hade knullat en kines i aschelet.
Det markerat överdrivna som ställer alla invanda förväntningarna på skam. Min absoluta favorit är lustmordet på DN:s förre chefredaktör Hans Bergström. Denne Bergstöm som var fin kanten och i alla debatter intog en slags moralisk översteprästroll men som annars sprang och tafsade på redaktionens kvinnor.
Jag lyssnar på en dokumentär om mordet på
Engla Höglund. Mordet gjordes av en helt van-
lig svensk man, Anders Eklund.
Man kan fråga sig i vilken kultur som Eklund levt
i?
Vad i denna kultur skapade det monster som gång
på gång våldförde sig på kvinnor och mördade två
varav en liten flicka?
I Gamla Testamentet finns berättelser som gör det
giltigt för män att begå både våldtäkt, gruppvåldtänkt
och även understundom dräpa den som inte uppför
sig. Kan det tänkas att Eklund var påverkad av dessa
skrifter?
Är det i själva verket kristendomen vi skall vara rädda för?
Hur det än går med den nya överenskommelsen så
står det klart att SD är den stora vinnaren. SD har
hamnat i ett läge att de vinner hur det än går. Om
det blivit ett nyval hade de med största säkerhet
också gått framåt.
Sverige har sedan 1928,Saltsjöbadsavtalet, haft
starka korporativa drag och nu går den utveckling-
en snabbare.
V-partiet som skulle ha kunnat varit ett alternativ,
som skulle kunnat peka på att vi har fått klasskill-
nader i landet som v haft på över hundra år,som
skulle arbetat emot rasism och profit med solidari-
tet och verklig demokrati som medel, säger istället
att det stödjer överenskommelsen.
Det som nu sker öppnar upp nya dammluckor om
att allt beror på den stora invandringen.
Under ytterligare år kommer ingen att visa att det är
klasspolitik som söndrar landet. Det är klasspolitik som
skapar skillnader vilka gör att plånboken bestämmer om
du skall få vettig vård, skola eller omsorg.
Det är klasspolitik som skapar stor arbetslöshet och utan-
förskap.
Det enda som kommer att finnas som förklaring till att
svaga grupper i samhället får det sämre är den stora
invandringen.
Spåren förskräcker. När Den Andre blir skyldig till en usel
samhällsutveckling segregeras samhället och röster höjs
att sätta åt Den Andre med alla till buds stående medel.
Det är tragiskt att vänstern inte kan ha en annan politik än
bara motverka SD. Istället för att driva en klasspolitik så
samverkar man med borgerligheten och det verkar inte
ens som man har en tanke om att det skulle finnas någon
annan politik än att vara mot allt det som SD står för.
När jag kom hem från en trevligt julfirande satte
jag mig och zappade på TV-kanalerna. Så stud-
sade det till och det var porr.
Sex är ju avgörande för oss. Om vi inte har sex,
inget liv.
Sedan är det frågan vad vi gör med det.
Jag ser en kvinna som ständigt flämtar och skrik-
er och en man som flämtar. Det är allt annat än
upphetsande.
Hon spottar ständig på hans kuk och tar den så
långt in att den kväljer henne. Gång på gång. Så
spottar hon på kuken igen och så fortsätter det.
Hela tiden pratar de mer varandra med orden "fuck
me" och blänger på varandra.
Han knullar henne och tar stryptag på henne och
hon tappar andan. När hon kan andas igen säger
hon: fuck me.
Jag funderar över vad detta gör med oss.
Vissa säger att det gör oss till djur.
Andra säger att det bara gör oss gott.
Få finns med andra åsikter.
Jag känner mig nöjd med att det är jag inget längre
behöver bry mig om för egen del.
Jag behöver inte ljuga om att jag har sex. Jag behöv-
er inte bry mig om kukens storlek då jag bara skall
pissa med en.
Det finns nog ingenting vi ljuger om så mycket som
om sex.
Då kanske det inte är så konstigt att man kan göra porr-
film som den denna kväll.
Men om män, det är ju i huvudsak män som tittar, tittar
på det som jag såg, kväll efter kväll, så har jag svårt att
tro att det inte skulle göra något med deras uppfattning
om kvinnor, sex och interaktionen mellan könen.
Det blev en fin jul.
Orsaken var enkel.
Den stavas Tuva och är nio månader.
Det lilla barnet är i fokus.
Från farfars far över farfar till farmor och faster
och alla andra glädjs över den lilla. Ett litet le-
ende från henne skapar ett kollektivt leende.
Det är som en liten varm motor som håller
igång.
Det är det lilla som påminner om vad vi kommer
ifrån och inte gör det så svårt att tänka över vart
vi skall.
Det är det lilla som påminner oss om livets enkel-
het och att det lilla sårbara är det som gör oss till
människor. ju mera sårbara ,ju mera människa.
Det är här en man från Hisingsbacka
som alla i sin närhet vill tacka
Ja, inte rasister, homofober och girigt rika
inte religiösa fanatiker eller SD och andra lika
Skit i dom och i julefrid ge en tiggare en macka.
...
God Jul!
Om några år blir jag julgran....................
På bara några år gick fascistpartiet från en liten grupp
till större. När de 1922 marscherade till Rom och fick
makten av kungen bildades en koalitionsregering styrs
av Mussolini. Under några år togs de sista bitarna bort
av den demokratiska makten och 3 januari utropades
den fascistiska staten Italien.
Usel ekonomi, svag stat, söndrad och handlingsförlamad
opposition gav Mussolini fri väg.
I Tyskland hade NSDAP ca 5% av rösterna. Inte många
brydde sig om dem. De var en samling fårskallar som pra-
tade en massa skit. Så kom valet 1933 och de fick över 30%.
De fick uppdrag att forma regering och på kort tid tog de dem
och utropade det nazistiska Tyskland.
Usel ekonomi, svag stat, söndrad och handlingsförlamad
opposition gav Hitler och NSDAP fri väg.
Jag lyssnar till två bokrecensioner på
Historia i P1. Med stigande
avsmak inser jag att historien upprepar sig och denna gång som
tragisk komedi.
Den ena boken är Rule Brittania! av Johan Hakelius. Här gottar
han ner sig i att de brittiska kolonialisatörerna , i synnerhet i Indien,
kunde leva öppet och frimodigt. Ja i sin egen krets kanske och sär-
skilt på kvällarna. På dagarna var de ute och sköt människor som ville
självständighet och frihet.
Det är märkligt att man kan yla om Black Nogger och negerbollar
men låta en historierevisionist som Hakelius skriva kolonialisatör-
ernas historia.
Ännu värre blir det i programmet. Nästa bok är Det frivolas historia
av Sabine Melchior-Bonnet. Här blir det att franska folket gillade att
prata sex och prassla under täcket under tiden för franska revolution-
en. Det låter ju så urbota dumt att jag undrar hur det ens kan gå i tryck.
Åter handlar det om historierevisionism som i stort blir okommenterad.
Vad blir nästa uppslag: Hur tyska nazister kunde ha rolig sex i koncen-
trationslägren under Andra Världskriget?
När man tittar på tablåerna för det totala utbudet under
en kväll på TV är det slående hur amerikaniserat och i
stort totalt meningslöst utbudet är. Det är eskapism upp-
höjt till regel.
Enda undantaget är Kunskapskanalen som är ljuset i det
stora mörkret.
följa Richard Dawkins och Lawrence Krauss på en turne
lite varstans i världen.
Dawkins är den stora hjälten i ateistiska kretsar och med ett
stort antal böcker, TV-serier och en mängd föreläsningar och
debatter känner de flesta till honom.
Lawrence Krauss är astrofysiker och kom 2012 ut med boken
Ett universum ur ingenting som skapat mycket debatt i synner-
het i religiösa kretsar.
I filmen får vi följa dem i debatter och jag får bilden av Stenholm
vs Bert framför mig. Stenholm krossade ju Bert Karlsson i en
intervju men Bert fick alla sympatier och sedan kom Ny Demo-
krati in i riksdagen. Krauss är ju mer resonerande medans Daw-
kins är förgörande. Få lär ändra sig vid alla de debatter när han
krossar motstånd. Hans motståndare vet ju ingenting. De tror och
följer en känsla.
I kampen för ateism finns en kärna som är allt annat än homogen.
Om jag fick välja mellan en kristen humanist som många av de som
idag stödjer tanken på Palestina och en Sam Harris som utmärkt
argumenterar för en moral utan religion men som stödjer Israel och
även deras terror- och ockupationspolitik, så väljer jag den kristne.
De fyra ateisterna. Harris och HItchens(Nyligen död) kan ju beskrivas som islamafober. Hit-
chens gick från att vara trotskist till att bli en varm anhängare av amerikansk krigspolitik.
En ensam galen man rusar in på en polisstation
i Frankrike och hotar personal med en kniv. DN
och Dagens Eko rapporterar båda "muslimen"
om den attackerande mannen. Tidigare har bara
Avpixlat så tydligt med språket göra något indivi-
duellt till något kollektivt. De säger inte ens islam-
isten.
iskt sjuk och inte har med terrorgrupper att göra.
Bert Karlsson var ju i det offentliga samtalet en
stor jävla fjant. Men under radarn skaffade han
sig ett inflytande som få förstod. Så när han i en
tidning skriver hur han skulle forma en regering
med Guillou som justitieminister, med Silvia som
biståndsminister och Ian Wachtmeister som stats-
minster var bollen i rullning.
pratar med DN och får in den på Debatt. Man bildar
parti. Man skall vända sig till verklighetens folk(japp
KD hämtade det härifrån. Det finns alltså en tradition
i KD att hämta näring från rasistiska partier).
Bert tar kontakt med Sievert Öholm som trixar ihop en
opinionsundersökning som visar att över 20% av befolk-
ningen skulle tänka sig att rösta på Ny Demokrati. Sievert
ger plats i sitt program Svar Direkt.I debatten skrattar alla
åt det nya partiet. Partiet växer.
Reagan och Thatcher var ju ledarna för den internationella kampen för indi-
vidualism. Det var en kamp för att restauera det gamla klassamhället och som
de lyckades.
med mig tycker Bert är en fullständig nolla. Partiet växer.
Ian och Bert åker på turne och pratar en otrolig massa skit.
Men det gillas. Det var drag under galoscherna. Vad de än
säger och hur de än motbevisas växer partiet.
och lämnar utan att se åt Ny Demokrati. Partiet växer.
ND ställer till oreda till en början och växer och är i undersök-
ningar uppe på 13%. Ingen vet hur man egentligen skall be-
möta dem. De släpper rasistiska grodor på i media och i
riksdagen. Partiet växer. Man börjar att rensa i de egna leden.
Man har etablerats och kan inte tåla vad som helst. Det börjar
komma grus i Ian och Berts parti.
Så slår det slint. Partiet har växt så snabbt och kommit in i riks-
dagen av en slump. In till partiet som inte bärs av annat än två
av kapitalets clowner strömmar nu alla landets rättshaverister.
Det blir maktkamp. Ian avgår. Fullständig kaos utbryter. Under
tid har man flera som kallar sig ledare för partiet. Snabbt bryts
partiet sönder och i valet efter åker man ut med hela röven bar.
Ny Demokrati dör.
Några år senare sitter några skåningar och lägger en plan på hur
de skall ta sig in i riksdagen. De tar lärdom av NDs misstag.
De måste vara organiserade. De skall koncenterara sig på att
motverka invandring men inte på nassevis utan med siffror. de
skall tala till verklightens folk och anammar Ian och Berts otroligt
märkliga maktlära(De var ju själva överklass men talade om sig
som de som var utsatta för övergrepp av en oidentifierad makt).
Allt till vänster om S skulle stigmastiseras som extremister. Miljö-
partiet var den stora fienden.
SD kommer inte att bli mindre för att man tar debatt. Inte heller
om media hittar allsköns skit om personer i SD kommer det att
göra partiet mindre. Det är alltså ingen mening med att ta debatt.
Det partiet och andra skall göra är att inte prata om dem att org-
anisera sig själva och driva sina egna frågor. Som det är nu får
man uppfattningen att allt handlar om invandring och att alla vid
sidan av SD är överens. Det tjänar SD på.
Jag växte upp på 60-talet i ett vanligt hem i
folkhemmet. Mina föräldrar kom från Värmland
där farsan jobbat på fabrik och morsan på ett
gästgiveri för överklassen. De flyttade till Göte-
borg där farsan arbetade på Götaverken ända
tills varvet lades ner. Morsan städade och blev
sedan kokerska.
Jag växte upp i en släkt där man arbetade och
där svaghet inte sågs med blida ögon. De som
av en eller annan anledning inte klarade av att
arbeta baktalades å det grövsta.
Det dracks sprit men ve den som inte klarade av
att hålla sig nykter i vardagen.
Det fanns en stor vardagssolidaritet och det var
självklart att hjälpa sin granne. Men när andra
människogrupper kom på tal som romer, judar
eller dalmasar så slog dörren igen(negern fanns
inte i diskursen). Degosar, alltså de som under
efterkrigstiden arbetsinvandrat var ett ofta bak-
talat släkte, för att inte prata om den supande ,
horande och alltid knivbeväpnade finnen.
De lyssnades på dansband. Det lästes sällan
eller aldrig några böcker. Dragspel var gillat och
Sten Broman var en jävla överklassfjant.
Man gillade inte skatter men avgudade Erlander.
Man gillade inte Palme i lika hög grad.
Man gillade inte USAs krig i Vietnam men man
gillade inte heller skäggaporna som demonstre-
rade emot det.
Man garvade över att de arbeten man gjorde för
varandra egentligen var svart arbete och skulle
beskattas.
Allmänt var politiker ett skrå som man hånade.
Man kunde gilla Curt Nicolin för att han var lika
hård mot tjänstemän som arbetare även om han
var kapitalist.
Bögar, mentalsjuka, feminister och annan skit var
skräp och inget värda. Man lyssnade till Lars Ekborg
men missade att det var satir.
Detta verklighetens folk var dock trots sitt flertal iso-
lerade. Ingen tog upp deras talan. Ingen någonstans.
Så kom 80-talet med individualismen och där i slutet
av decenniet kom Bert Karlsson.
SVT är en guldgruva.
Vem älskar Yngve Frej var en fantastisk
film om Sverige.
Tyvärr ligger inte På palmblad och rosor
som också var en fantastisk filmatisering
av Slas roman.
Inte heller
Henrietta som är den tredje filmen av tre
grundade på Slas romaner finns att finna på Öppet
Arkiv. På något sätt hör de ihop.
I öppet arkiv kan man se Jan Guillous
pjäs Vargen som handlar om kamp, mot-
stånd och vad kampen kan kosta.
Kombinationen Guillou+Oscarsson kan ju inte bli fel.
1981 skrev Jan Guillou pjäsen Genombrottet.
Den handlar om en missnöjespolitiker som på
kort tid slår sig fram till en maktposition och i
pjäsen ligger fokus på en debatt som Erik
Gyttorp, partiets ledare, vinner genom att han
är folklig.
Pjäsen pekar på att det i första hand handlar om
att man är mot makten och använder flyktingar
som medel i den kampen.
Om man lyssnar på de som kommer fram offent-
ligt pratas ju ofta om att man skall lyssnas på och
att partiet mobbas. Kanske det skulle vara bra om
ett parti som V mer koncentrerade sig på sin egen
politik och gjorde det mer maktkritisk än att göra
gemensam sak med alla andra partier. Alla part-
ier gör ju samma sak. Det är ju märkligt om de två
största kritikerna av SD skall vara nyliberala Lööf
och V.
När jag var ung tyckte jag filmcensuren var ett otyg och
särskilt då när den gjordes klumpigt. Den var också god-
tycklig. Om någon hade en trött dag på Statens filmcen-
sur kunde ju lite våld slippa igenom.
Ikväll såg Equaliser med Denzel Washington som den
klassikerläsande hämnaren. En dum film blir ju inte bätt-
re av att man blandar in Den gamle och havet eller Don
Quixote. På 80-talet gick en snäll variant av filmen som
serie i fyra säsonger.
Här av den klassiske hjälten som egentligen inte vill slåss
men som mäste hjälpa de svaga som inte kan försvara sig
mot koruppta poliser eller i synnerhet den ryska maffian.
Så han dödar och dödar och dödar igen.
Jag minns filmen Exterminator som var totalförbjuden för
svensk bio då den ansågs göra unga till galna mördare.
Vi fick tag i en VHS och den var ju inte bra. De dummas
ledare maldes ner i en stor köttkvarn på slutet. Det var ju
orginellt. Den kom 1980. Idag skulle man kunna visa den
på TV på matinetid(om det inte var för köttkvarnen då).
Annat var det då. Det famösa Studio S manade till censur
i sitt program från 1980. Man riggade intervjuer med barn
som fick 200kr och ett McDonaldsbesök som tack för att
de fejkade åsikter. Sedan följde sekvenser ur kassa filmer
som Motorsågsmassakern och Verktygsmördaren. Debatt-
en ledde till censur även på Videofilmer.
Det ledde också till att Videoapparater såldes som aldrig förr.
Efterfrågan efter filmer som inte fick visas blev enorm.
2010 kunde man köpa en DVD-box som hette Studio S och
videovåldet. Tillbehör till boxen var alla de filmer som togs
För många herrans år sedan när jag gick på gymnasiet
och hade en dag vaknat upp som revolutionär gick jag
till storms mot allt och alla. Särskilt min lärare i svenska
terroriserade jag. Hon ville att vi skulle läsa Flaubert. Vid
den tiden läste jag om Pariskommunen(1870)som var en
revolution som under några månader vände upp och ner
på hur ett samhälle skulle se ut och vem som skulle styra.
Nämnde Flaubert var en stark motståndare till Pariskommun-
en och därmed en fiende till mig.
Svenskaläraren var sambo med honom vi hade i socialkunskap
och denne timide man ville ärerädda sin sambo och frågade
mig mjukt om jag läst en fransk författarinna som hette Claire
Etcherelli. Vid den tiden kunde jag aldrig erkänna okunskap
utan låtsades att jag hade det. Måste varit en märklig diskussion
som sedan följde.
I vilket fall stormade jag till bokhandeln och köpte Elise, eller det
riktiga livet. Jag betalade med de pengar för de böcker jag sålt
för Ordfront vilket gjorde att när jag skulle redovisa fick jag krypa
till morsan och låna pengar till redovisningen.
Men det var det värt.
Romanen är värd att läsa idag. Etcherelli skriver om sitt liv. Hon
var en arbetarkvinna och skriver om inte bara konflikten med sin
arbetsgivare utan också sina manliga arbetskamrater. Hon blir för-
älskad i en algerier och får en insyn i hur rasismen letar sig ner än-
da till industrigolvet. Solidariteten hade sina små hål.
Hon skriver på ett enastående sätt om klass, kön och ras.
Det är ingen ljus roman, men brutalt realistisk.
Etcherelli var ett undantag i Frankrike. En kvinna ur massorna som skrev.
I Sverige fanns ju sedan seklets början arbetarskrivarna så ej i Frankrike
vilket gör att romanen får en extra klangbotten.
Det är fascinerade att läsa om den kommunistiska fackföreningsrörelsen
som inte kunde skilja på rätt och fel när det kom till nationen. Mången rad-
ikal hade problem med den algeriska frihetskampen långt efter det att Alg-
eriet utropade sin självständighet 1961.
I filmen Gangster Squad skildras för tusende gången
polisens heroiska kamp mot maffian i USA. Der finns
ingen gräns för hur många gånger man kan vända på
den stenen. Våld skall med våld förgöras. Josh Brolin
som spelar huvudrollen och chefen för specialstyrkan
som skall besegra Micky Cohen och hans gäng. Mot
slutet av filmen bär det ser ut som Cohen skall sefra
sitter Brolin på verandan och pratar med sin kollega
och säger att han alltid stridit och han inget annat kan.
Våldet är synonymt med att leva. Man får uppfattningen
att rättvisan inte är det centrala utan våldet i sig själv.
När jag läste Cristoffer Hitchens självbiografi och han
skriver om 70-talet och när han skriver om sig som jour-
nalist. Han åker till Irland och träffar medlemmar ur IRA.
Det är inget möte som är odelat positivt. han ställer sig
bakom IRAs krav på frihet men samtidigt ser han vad
han kallar de parasitära. De som lever för att få bruka
våld. de som lever för att få vara i centrum och där själ-
va rollen är det viktiga och inte målet i kampen.
I eventually came to appreciate a feature of the situation
that since helped me to understand similar obduracy in
Lebanon, Gaza, Cyprus and several other sports. The local
leaderships that are generated by the "troubles" in such
places do not want there to be a solution.
Om IRA skriver han att de fortsatte kampen trots att få såg
någon mening med den. De visste inget annat. Han kallar
dem de parasitära. Bittert säger han att de bara kan leva
genom våld, brott och att få stå i centrum. Han menar att
de när kriget var över fortsatte att parasitera på fredsproc-
essen.
Anders Ehnmark skriver i Resa till Kilimandjaro om möten
med afrikanska gerillakämpar som nu skall regera de län-
der de befriat. Inte sällan slår de tidigare frihetskämparna
om till att bli de nya förtryckarna. Ehnmark förklarar detta
med att de stridit hela sina liv för en större sak. De har
stridit för att deras bröder och systrar skall bli fria och få
ett bättre liv. När de sedan blivit fria nöjer de sig inte och
hyllar inte sina befriare. De ställer krav. Frihet går inte att
äta. De tidigare gerillakämparna är oftast bättre på att stri-
da än att administrera och sköta en stat och dess dagliga
krav.
I norsk TV hade man igår en debatt om SD. Närvarande
var Björn Söder och norska politiker.
Det mest intressanta här är att Hoyre och Fremskrittspar-
tiet så totalt tar avstånd från SD. Särskilt Fremskrittspart-
iet avgränsar sig och kallar SD: kommet ur brun jord och
vitmaktrörelsen.
Börje Brandhill visar hur man driver debatten i SD. Läs vad
han skriver om Rosseana Dinamarca:
Läs här
När Norge tar avstånd från SD, när viktiga SD-politiker kall-
ar kvinnliga motståndare för "slappbystat pök" då närmar
sig partier som KD detta parti.
Den stora tragiken är dock att vi har hamnat i SDs fälla. Nu
är det bara invandrare och flyktingpolitik som skall debatteras.
Vi mäter människoliv i pengar och när man börjar med detta
så spiller det gärna över på andra grupper som också kostar
pengar.
Föraktet för det svaga.
Vi mot Dom.
Gladast idag är med säkerhet vårt lands oförskämt rika. De
skålar i champagne och fortsätter att glädjas över att de kan
sänka skatter och ta ut högre vinster och sko sig på allmänna
medel där dagens stora arbete läggs på att ta ut vinst på off-
entliga medel och de kan göra det utan debatt eller ens att
någon granskning.
Vi har Tage Danielssons klassiska monolog om sannolikhet
som gör det svårt att veta vad som är sant och inte:
Sedan har vi förre amerikanske försvarsministern och krigshets-
aren D Rumsfeld som pratade om att veta:
Reports that say that something hasn't happened are always interesting to me, because as we know, there are known knowns; there are things we know we know. We also know there are known unknowns; that is to say we know there are some things we do not know. But there are also unknown unknowns -- the ones we don't know we don't know. And if one looks throughout the history of our country and other free countries, it is the latter category that tend to be the difficult ones.[1]
Ja, vad är sant och vad kan vi veta?
Rumsfeld svarade på frågan om det verkligen fanns
massförstörelsevapen:
the absence of evidence is not evidence of absence.
Lek med ord, men en lek som kostade miljoner människor
livet.
Inte överraskande blev KD det parti som tog första steget
att ta av SDs kaka. KD är på väg bort ur riksdagen och mås-
te ta till varje möjlighet. SD bestämmer idag dagordningen.
Alla pratar kostnader om flyktingar och invandrare. Alla pra-
tar om att integrationen inte fungerar. KD blev först men det
kommer mer.
Erst kommt dass fressen dann kommt die Moral.
Karwan Faraj har gjort två delar dokumentär i P1 under
två personer som berättar om sina liv.
Det som kommer fram bekräftar den bild jag själv har
och som jag med egna ögon och öron upplevt och upp-
lever.
Det första är att man egentligen inte kan prata om organ-
iserad kriminalitet. Snarare tvärtom. Skotten kommer sig
av att det under senaste decenniet varit en strid mellan
de som under lång tid varit organiserade och de som vill
ta sig in i denna kriminella värld. De som vill ta sig in är
unga och oftast handlar det om vänskapsband mer än
organiserade ligor. Det pratas om heder och blodsband,
men oftare handlar det om pengar och vem som skall få
sälja droger var.
När vänskaper bryts och inte sällan av trivialiteter som
kamp om ung flicka så tar man till skjutvapen och hämnas.
Vare sig mer eller mindre.
I andra delen får vi lyssna till Marco, fingerat namn, och hans
berättelse.
Det är som en instruktionsbok för hur man blir kriminell.
Fattiga föräldrar, skola som inte klarar av att hantera unga
aggressiva pojkar, tidig debut med droger och följande krim-
inalitet, vårdhem som inte heller klarar av att rätta till unga
pojkar/män på glid, anstalten som skola i vidareutbildning
av kriminalitet, sedan kriminalitet som enda sättet att för-
sörja sig när man väl passerat tröskeln.
Marco ser inga andra möjligheter att leva sitt liv annat än som
kriminell. Han har vant sig vid att ha tillgång till stora pengar
och de får han aldrig på annat sätt än brott.
I stort är han bortom samhällets möjlighet att hjälpa honom.
Det som kan rädda honom är att något händer som gör att
han själv vill ändra sitt liv. Efter 25 års ålder börjar de flesta
tröttna rejält på det nerviga livet som kriminell men de har in-
te så mycket annat att ta sig till.
Ett av få sätt att bryta kriminella mönster är relation och förtroende.
Om man då tittar på våra förorters valda församlingar så består de
i förkrossande majoritet av människor som inte bor i förorten och ald-
rig heller gjort det. De delar inte den verklighet som de är satta att be-
stämma över. De kan då heller aldrig skapa eller ens få till beslut som
måste till för att skapa möjligheter att bryta kriminella mönster. Då det
också krävs beslut som går utanför det som styr de styrande församling-
arna finns det inte mycket som talar för att kriminaliteten skulle minska.
Tvärsom.
Under 70-talet fanns en del av vänstern som var
medveten om att staten inte var en bundsförvant
så långe kapitalet styr. Alltså handlade det om att
stå oberoende om man verkligen ville driva en
politik eller kultur som stred mot det samhälle
som det såg ut.
Lita till egna krafter och stå oberoende.
Idag när bl a Emilsson i SD och Bill i M säger att de
vill dra in stöd till politiska skrifter får många kalla
fötter.
Anrika tidskrifter som Ord&Bild är en av dem. En ann-
an är
Glänta. Den senare uppmanar till upprop i DN!
Det har runnit mycket vatten under bron och få av dem
som idag styr radikala tidskrifter ser deras arbetet som
annat än härngymnastiska övningar.
Det görs massor av film världen över men om man
inte söker är man utelämnad till amerikansk film alt-
ernativt svensk postpilsnerfilm.
Under veckan har jag sett tre av filmerna som har stor
budget och som letar sig i våra porer utan att vi ens vill det.
The Hobbit.
En massa dvärgar vandrar över bergen. En by blir anfallen
av eldsprutande drake. Många dör. Sedan är det en massa
slag på uppställda områden och Blanchett blev svart från
att ha varit vit och kör iväg anden Saruman. Dvärgkungen
blir sjuk av sin girighet men blir snäll igen när han snckat
med Bilbo. Efter två timmar och ett par tusen döda får man
se blod för första gången. Så är det slut. Till på köpet var
man tvungen att se skiten i 3D som bara är ett bludder.
Fury
Brad Pitt är en desillusionerad sergeant för en tanks. De kör
och kör och emellanåt sprängs de andra tanksen. Pitt är arg
på alla SS-gubbar. Ny kille kommer och han blir hånad av vete-
raner men han blir erkänd när han dödat massa tyskar. Pitt
säger att han är rädd. Pitt dör efter att tanksen mött flera hund-
ra SS-gubbar. Varför gjordes denna film? Det har ju bara i Holly-
wood gjorts tusen på samma manus.
A walk among tombstones.
Liam Neeson sitter på pub. Han är alkis. Det skjuts och han skjuter
ett barn. Han slutar vara polis och går med i AA. Han läser deras
10 regler. Gång på gång. Han är deckare. Två f d poliser mördar
och styckar kvinnor. De är totala psykopater. Två knarklangare får
sin fru respektive barn kidnappade. Neeson har hans kollega, ung
svart pojk, hittar de dumma och räddar flickan(som klarar sig med
två avklippta fingrar). Neeson och hans kollega går långsamt bort
mot nya äventyr. Om Fury har gjort tusen gånger innan har denna
gjorts en miljon gånger. Varför?
Sabuni i Afrosvenskarnas riksfördbund satt i TV i söndags
och sa att svensk vit underklass erhåller privilegier och där-
för tjänar på att andra etniska grupper i landet hålls nere
och förtrycks.
Det är en märklig världsbild.
Det känns också igen.
Under 60-talet förökade sig vänstern genom delning och
en av orsakerna vara att ingen ansåg sig vara renlärig nog
för att vara med i rätt parti.
I Danmark konstruerade Gottfred Appel den s k mutteorin.
Den gick ut på att arbetarklassen i väst var korrumperad
och levde på de privilegier man fick genom att väst explo-
aterade syd. Det enda sättet att genomdriva förändring var
därför att underminera systemet och att stödja befrielserör-
elser världen över så att dessa genom att befria sina länder
till slut också skulle befria länderna i väst. Den grupp han till-
hörde som senare skulle kallas Blekingegadeligan ägnade
sig åt rån och kidnappning för att få fram pengar till denna
kamp.
En annan variant var RAF i Västtyskland som ansåg att man
genom terror skulle få den tyska arbetarklassen att vakna när
repressionen skulle få den tyska staten att visa sitt rätta fasc-
istiska ansikte.
Mutteorin var grunden för terrorismen på 70-talet. Konsekvens-
en av terrorismen var att vänstern i allmänhet misskrediterades
och att kapitalismen växte sig starkare än någonsin.
På många håll i Europa fanns säkerhetstjänster som arbetade
så nära terroristerna att man ibland kunde misstänka att man
lät terrorister hållas. När man ser resultatet kan man ju fundera
över hur mycket sanning det ligger i den hypotesen.
Sabunis privilegieteori manar inte till terrorism men har samma
splittrande verkan som en gång mutteorins.
När Björn Söder uttalade sig i en intervju i DN i söndags
är frågan om han visste vad han gjorde eller inte. Kunde
han förutse vad som skulle ske? Var det någon slags tan-
ke bakom?
För vad har hänt?
En närmast samlad opposition har sagt att Söder är rasist
och att bör avgå och att samer visst är svenskar.
Så igår uttalade sig folkrättsjuristen och samen Mattias Åhren
och säger att Björn Söder har rätt.
Samer är inte svenskar och vidare
säger Åhren att han är mer
rädd för de som hävdar att samer är svenskar än för SD.
Björn Söder har lyckats slå ner alla käglor. Om detta var genom-
tänkt måste det vara en historisk plan som lyckats, om inte har
SD och Söder mer tur än vad som borde vara möjligt.
Under 70-talet under den s k vänstervågen kom man på
i den yttersta vänstern att man skulle bli bokstavstroende.
I skrifter kunde man läsa: ty Lenin sade, ty Marx skrev.
Detta "ty" var ju direkt hämtat från kristna exegeter.
Arbetarklassens frigörelse var dess eget verk, skrev Marx.
Alltså skulle alla vara arbetare.
Anhängare med medelklassarbeten skulle proletariseras
och börja arbeta med sin kropp.
Detta har tydligast beskrivits i dag Solstads "Gymnasielär-
are Pedersen". Det gick inte så bra.
Det var snarare början till slutet då det som skulle kunnat växa
och bli en kraft förvandlades till sekt.
Tanken om proletarisering finns ju åter men i annan skepnad
hos de som pratar om rasifiering med en skillnad att det är
svårt att byta hudfärg.
SvTs program Runda bordet om rasism var klargörande.
Professor i etik Elena Namli nämner spontant när frågan
om skiljelinjer i kön kommer upp att manliga professorer
tjänar mer än kvinnliga ditos. Varat bestämmer tänkandet.
Det som oftast diskuteras när det gäller könmaktsordning
är hur resurserna fördelas i de högre skikten och sällan ell-
er aldrig hur vi skall ta kamp för alla de kvinnor som finns
i de lägre skikten. Vilka feminister tar på allvar kamp för de
grupper som finns i Kommunal?
Det andra är Kitimbwa Sabuni som säger att de rasifierades
frigörelse är dess eget verk som en travesti på Marx ord om
att proletariatets frigörelse är dess eget verk.
Vad menar han?
Jag bor i ett förortsområde. Jag är barn av arbetare och torpare.
jag har sedan jag föddes levt med klasskillnader och vad det gör
med människor.
I mitt dagliga liv träffar jag s k rasifierade människor och hur skulle
man organisera dem i en kamp?
Här finns medvetna eritreaner som kämpat med en socialistisk agen-
da för att frigöra sitt land från etiopiskt förtryck, här finns iranska naz-
ster, serbiska och kroatiska anhängare av massmord, här finns som-
alier som anser att halalslaktat kött i skolan är den viktigaste frågan,
här finns ett stort antal muslimer som hyser homofoba, kvinnornedsätt-
ande och antisemiska åsikter, ja listan kan förlängas.
Dessa skulle alltså vara lättare att få med i en kollektiv kamp än jag?
Vad skulle förena dem? Ras och etnicitet?
Det har lika stor bärighet som det motsatta svamlet om arisk solidaritet.
Och hur med dem som idag i bokstavlig mening skjuter sig in eller ut
i systemet. De kriminella som lever på att förmedla droger till sina brö-
der och systrar? De kriminella som har en punkt på dagordningen som
står över alla andra: berika mig själv på andras bekostnad oavsett vil-
ken skada det gör.
Ändå, de allra flesta som jag möter dagligen i förorten pratar om ekonom-
iska orättvisor och inte om hud.
Bara hudfärg kan aldrig ena i en gemensam kamp. Vi måste ha ett större
innehåll.
Nej, vi måste prata klass.
Jag erkänner inte etnicitet som grund för samarbete och kamp.
Jag delar verklighet med de som anses vara rasifierade.
Jag undrar hur många som driver frågan om rasifiering som gör det.
Under 80-talet uppstod en debatt om det fanns en
mediavänster eller inte. De som drev på att det fanns
var en grupp som var allt annat än homogen. Det var
Jan Myrdal, Lars Gustavsson, Sven Fagerberg,Sven
Delblanc och flera.
Vad man menade i korthet var att det fanns en ganska
välbeställd grupp som med radikala förtecken försvarade
sitt skrå mer än sina åsikter. De drev på om jämlikhet och
fred men undvek klassfrågor. När Kommunal gick ut i stor
strejk var denna del av vänstern helt tyst. Det var märkligt.
En tolkning var att de aldrig gillade folkliga oppositioner som
de inte kunde kontrollera eller ha inflytande över.
Hulthen gav tillsammans med Jan Samuelsson 1983 ut boken Mediavänstern-en närbild av den dolda åsiktsproduktionen i Sverige
Igår diskuterades rasism i
Runda bordet och det märkliga var
att av fem deltagare var fem anhängare av maktordningsteorin.
Per Wirten lägger ribban med en gång för programmet och säg-
er att frågor om ras eller kön är viktigare än klass.
Man kan ju fråga sig om inte maktordningsanhängare använder
nämnda maktordning som ett medel för att göra karriär på olika
ställen i samhället. De försvarar sina skrån med sina åsikter.
I vilket fall hjälper det inte några människor som idag kämpar för
att få det bättre och som tillhör i brist på definitioner underklassen.
När den vänster som idag syns tar till sig maktordningsteorin kan
man ju bara konstatera att klassamhället bara konstitueras och
skillnaden mellan klasser bara ökar.
Kulturen till folket.................den kampen försvann.
Björn Söder är inte dum. Det är inte mycket som
SDs ledningsgrupp gör utan att ha en tanke med
det. Utspelet mot samer kommer för att sno åt sig
röster bland dem som i norr retar sig på samer och
rennäring.
Kolla Härjedalspartiet:
Staten har systematiskt under lång tid gett renägare större och större marker till älgjakt, på andra ortsbors bekostnad. Älgjakten är och har många gånger varit viktigare för den övriga befolkningens försörjning än för renägare.
Stora delar av det så kallade renbetesområdet har historiskt tillhört fjällbönder, vilket gör dagens ensidiga gynnande av renägare ännu mer oacceptabelt.
Dubbelregistreringen vid jakt, där flera jaktlag jagar samtidigt inom ett område, är livsfarligt och skapar många konflikter.
Sverige måste avskaffa det obsoleta systemet att inom i stort sett alla områden gynna renägande samer på den övriga lokalbefolkningens bekostnad. En början är att ge alla bofasta samma rättigheter till jakt (älgjakt) och fiske.
Riksdagen ska därför besluta om att alla som bor på statlig mark där renskötsel är tillåten ska ha samma rättigheter till jakt och fiske oavsett näringstillhörighet och etnisk tillhörighet.
Här finns människor att vinna till SD.
Utspelet mot judar förstår jag dock inte. Om det inte är till
för att blidka nazistgruppen i partiet.
Jag läste en utmärkt artikel igår om den del av oppositionen
mot det bestående, vill inte kalla det vänster, som använder
sig av maktordning för att analysera samhället.
Man kan fundera över hur smart det är att i en förort säga till
människor som jag själv att vi inte kan delta i kampen för vi
är etniska svenskar och därmed inte kan förstå hur det är för
de icke etniska svenskarna i förorten.
Bara tanken på ett sådant synsätt gör mig upprörd.
Jag som är uppvuxen nära 60-talets Olskroken som då var
slumområde. Det fick stå och förfalla och de som hade möj-
lighet att lämna gjorde det.
Jag har likt Ivar Lo-Johanssons far i skoaffären känt på hur
klassmarkörer förminskar människor.
Jag är uppvuxen med det.
Klasskillnader finns och dessa gör någonting med oss männi-
skor.
Under senare tid har ett antal märkliga individer fört fram en
tanke om att vi skall använda ras som analys. Vi skall alltså
gå nazister och rasister till mötes och erkänna ras?
Det är just individer som för fram det. Likt de flesta radikala
rörelser under senare decennier pratar man i första hand för
sig själv och långt senare för ett kollektiv.
De som står i fronten i arbetet med förändring av förorten har
en tendens när de fått uppmärksamhet at fly densamma. Upp-
märksamheten blir en karriärväg.
I artikeln i Arbetaren tar man upp hur sökandet efter svar för
en ny ideologi att ha som bas för de kollektiva rörelserna ty-
värr hamnat i klorna på närmast borgerliga ideriktningar som
exempelvis det här med maktordning.
Jag vet inte hur man skall komma vidare. Jag vet bara att skill-
naden mellan de som inte har och de som har måste vara den
yttersta måttstocken på hur ett arbete skall utföras. Alltså inte
ras och inte kön och inte heller sexuell läggning.
Hur samhället resurser skall fördelas är det vi skall prata om.
Vem som skall styra denna fördelningen är det vi skall disku-
tera.
Jan Guillou skrev en gång att KPML(r) kunde varit skapat av
SÄPO för inga var så bra på att splittra vänstern som just r-
arna.
Idag skulle man kunna tänka samma tanke om alla som fast-
nat i sin "ras", kön eller sexuella läggning.
Genom åren har jag haft konflikter med juggar,
romer, somalier och lite andra etniciteter men
genom åren har jag haft konflikter med pursven-
skar oftare(av den enkla anledningen att de är
fler i det här landet).
För den som letar efter mänskliga tillkortakomm-
anden finns alltid något att hämta.
Dumhet, oärlighet, våldsamhet eller falskhet går inte
att fästa vid kulturella yttringar eller etniciteter. Det är
en del av det allmängiltiga mänskliga.
Det borde vara självklart för alla.
Tyvärr är det inte det.
I Sverige säger SD att man inte får fira jul
och att detta skulle bero på islamiseringen.
Evidensen för det är ju ingenting men ändå
får det spridning.
I Sierra Leone ställer man in julfirandet men
där skyller man på ebolaspridningen.
1979 hörde jag en sång av John Carver "The murder of Blair Peach".
Den gjorde intryck och jag hade den på kassettband som tyvärr har
försvunnit i flyttar och jag har inte kunnat hittat den någonstans.
Blair Peach var en aktivist som blev mördad under en demonstration
1979. Det misstänktes att det var poliser i SPG(Special Patrol Group)
nades 2010 visade det sig att det var en polis ur SPG som hade mör-
dat men att det inte gick att fastställa vem.
Who needs the nazis
When we’ve got the SPG?
Who needs the fascists
In this ‘democracy’?
sjöng John Carver.
SPG kunde i en modern tolkning bytas ut mot SD.
Jag känner en av dem som drabbats av händelserna i Quiding.
När jag pratade med hen i veckan drabbades jag av den ångest
hen bär på. Det påminde mig om min egen konflikt på min förra
arbetsplats.
Jag kände igen mig i händelserna.
När de egna springer ärenden och skvallrar i syfte att skada och
hämnas och man inget kan göra för att det i sin tur skulle drabba
andra som sitter i samma situation som en själv.
Likt Quiding skapades konflikter av ingenting.
Någon sprang till GP och spred gift.
I mitt fall fanns det chefer som drabbades och som var tvungna att
i första hand rädda sitt eget skinn. Efter att jag slutat blev allt värre
och de fick betala vilket självklart gladde mig.
Kris sägs ju betyda möjlighet(vilket tydligen inte är sant, men om man
en gång etablerat en sanning är den svår att ändra)och i mitt fall är jag
bara tacksam över skvallrande kollegor och inkompetenta chefer. Jag
ändrade mitt liv och efter några månaders kris har jag sedan dess bara
känt att mitt liv blivit bättre.
Det finns så mycket styrka och kompetens i Quiding och de personerna
i klubben att de säkert också kommer över detta och kommer att gå vid-
are.
Men jag önskar all olycka till personer som bakom ryggen sprider skvall-
er för att hämnas. Ett skvaller som ofta till slut drabbar dem själva som
ett hammarslag.
När borgerligheten skall söka svar på hur man skall
motarbeta kriminalitet brukar det stanna vid katekes-
tuggande. De som blir kriminella har en dålig moral
och det bästa sättet att motarbeta kriminalitet är att
lära ut god moral.
När man läser vad "Marco" säger i dokumentärerna
som just nu går i P1 om dödsskjutningarna i Göteborg
blir det tydligt vad det handlar om:
Marco berättar hur hans familj levde på bidrag. "Det var pengar man var ute efter. Man kunde inte få det man ville ha och ville inte sätta för mycket press på familjen. Då fick man hitta andra vägar."
...eller:
"Förorten är den sämst tänkbara platsen för en person som kommer ut från fängelset. Du har inget jobb. Du måste ha pengar för att betala hyra, köpa kläder. Och i förorten vet du precis hur du ska få pengar utan att ha jobb. "
Same old story.
Man kan ju vända på det och säga att det är överheten
som har dålig moral.
Kanske skulle man sätta överheten barn i moralskola som
lär ut att jämlikhet och solidaritet är de bästa sätten att be-
kämpa kriminalitet.
Sedan mer än 40 år har jag nästan varje vardag lyssnat
till
OBS i P1. Ofta har det varit viktiga frågor som berörts.
Inte alltid har jag hållit med men i vilket fall fått mig att
behöva tänka och reflektera.
Under senaste halvåret har man bytt redaktion och program-
ledare och programmet har blivit så dåligt att jag inte ids mer
än att kolla av men inte lyssna färdigt.
OBS har ockuperats av maktordningsfanatiker. Klass har ing-
en betydelse. Istället bereds plast för sex, kön och ras.
I tider när Obama visat att en svart ledare inte förändrar förhåll-
anden för fattiga svarta, i tider när kvinnor rycker fram i makten
inte förändrar för fattiga i allmänhet och fattiga kvinnor i synner-
het, i tider när fascism och rasism rycker fram diskuteras istället
saker som negerkung och negerboll.
Vänstern har kidnappats av högre klasser som självklart inte vill
prata om privilegier utan istället om kulturella uttryck och i med
en trött hand tar lite kamp mot extrem kapitalism som när man
tar ut vinster av barn, sjuka och människor med olika funktions-
hinder.
Men när tar man kamp mot systemet?
När för fram man en tanke om alternativ till kapitalismen?
Varför blundar man för klassfrågan när förhållandet i klasserna
har restaurerats till tiden före demokratins genombrott?
På den andra sidan har SD gjort rent hus med de nazistiska tank-
arna om ras och istället pratar om kultur. Om man i de debatter
de för byter ut kultur mot biologi ser man att det närmast är ett
plagiat på nazistisk retorik.
SD pratar självklart inte klass. De erkänner inte klass och de strävar
ju mot ett korporativt system där vi alla skall sitta i samma båt och ro
tillsammans(ja, det vill säga att man skall ju vara kulturellt vit för att
få vara med på båten).
Gladast för denna utveckling är alla landets rika. De kan ostört fort-
sätta berika sig själva och ta ut vinster och ersättningar som är helt
orimliga.
Överklassen och högre medelklass måste ju ibland fråga sig:
Vad är det händer? Är de helt dumma i huvudet eller vad?
Vi hatar romer.
Även i den bästa av miljöer råkar man ut för att
någon bär på detta hat.
I P1 Studio Ett var ett reportage som var hemskt
i all sin enkelhet. En gammal romsk kvinna som
satt och tiggde på gata i Stockholm berättade att
det var vanligt att folk spottade på henne eller släng-
de cigarettfimpar på henne. När reportern är på plats
går två 12-åriga flickor förbi och spottar i kvinnans an-
sikte.
En man berättar i samma reportage om hur han en natt
vaknat av att en annan man stått och pissat på honom
eller en annan gång när flera män misshandlat honom.
Det finns en slags vardag i dessa berättelser.
Jag har inte stött på någon reaktion från gårdagens be-
rättelser.
Jag minns hur mina föräldrar och alla andra vuxna för-
fasade sig över zigenare under min uppväxt. Särsklit
tog det sig uttryck när de kom till Skatås parkering med
flera bilar och husvagnar och stannade där några veck-
or.
Jag tror också att de flesta kan berätta egna historier om
hur romer uppträtt. Jag har själv varit utsatt av romer men
att gå från de konflikterna till att döma alla romer för de
gångerna är steget långt. För många är dock det steget
kort.
Med bara ett uns empati och lite vett kan jag förstå att en
grupp som genom århundraden levt i utanförskap skapar
ett sätt att vara som ger att man inte älskar det samhälle
som omger en.
Bara ett samhälle som bjuder in kan ändra på detta.
Ett exkluderande samhälle skapar bara ännu värre konflikter
och som i sin förlängning ger repression som kommer att ge
eko i historieskrivningen i framtiden.
På SD-stämman höll Mattias Karlsson där han i sitt tal
berättade om sin sjuka farfar som inte får den hjälp han
behöver, sin far som efter ett arbetsliv oroar sig för pen-
sionen. en kamrat som är arbetslös, en mor och en sys-
ter som arbetar mot låg lön och hög stress i vården. En
ganska bra bild av klassamhället Sverige.
Men så kommer han till slutklämmen och det var ju då
självklart att lösningen för alla dessa vänner och släkt-
ingar skulle lösa sig om man bara stoppade invandring-
en.
Inte ord om fattiga och rika. Inte ett ord om att allas lika
värde stoppar när man kommer till ekonomi.
En annan reflektion i dessa tider när man säger att SD är
fascistiskt är att partiet ofta vänder sig till de svagaste
grupperna. Det är inte klassisk fascism vilken brukar
förakta svaghet i alla dess former.
Å andra sidan kan man ju säga att där nazism och fascism
växt sig starkt har den ju gjort det när de appellerat till bred-
are folklager.
Så här skriver SD:
Ett avvecklande av skattefinansierat stöd till kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera.
Jag undrar om de då funderar på att ta bort stödet till
sig själva.
För vad gör SD i offentligheten:
chockar, upprör och provocerar.
Privatbilismen är ju den största enskilda faktorn i
klimathotet, men en minst lika stor fara är att den
också föder den sämsta hos människan.
När en del människor, och det är många, sätter
sig bakom en ratt förvandlas de till monster. De
tycker sig äga världen och tvekar inte att visa det.
Som cyklist utsätts man för detta dagligen. Idioter
som med ett leende på läpparna visar att de med
glädje kommer att köra över en.
Det är gubbar i keps, kärringar med hårnål, hant-
verkare, män i skäggstubb eller paranta kvinnor
med mobilen i aktion. Kort sagt är detta klasslöst.
Människor bakom ratten förvandlas till fascistiska
anarkoliberaler med en tanke i huvudet: jag gör
som jag vill med min bil även om det kostar livet
på en cyklist eller gångtrafikant.
Gång på gång hör man hur bilister uttalar sig om
de farliga cyklisterna. Som om det skulle råda ett
jämlikt förhållande. En bil väger ett ton en cykel
10 kilo.
Så en del i att rädda människan från sig själv är
att få bort privatbilismen.
Det var inte bättre förr............
Public service är en favorit att lyssna till i God morgon världen
i P1 på söndagar. Under hösten har dock kvaliten sjunkit men
nu sist var både Rachel Molin och Erik Blix på plats och då blev
det bra.
Särskilt det som handlade om ansvar.
SDs analys av valet:
Ansvar, ansvar, ansvar, invandring, ansvar, ansvar, ansvar,
invandring.......................................
Jag hamnade i diskussion med en sjukpensionär och en
"vanlig" pensionär". Jag kände att det skulle hetta till när
den en av dem började dra i tråden att allt är åt helvete
med landet.
Det brukar börja så.
Man känner på det lite.
Jag sa inget vilket verkade vara en invit till att börja prata
om att invandringen kostar och att det får man inte säga
för då är man rasist.
Så började en del sifferexercis och jag använde mig av
Enhrenbergs fakta från ETC i veckan och det var som att
kasta bensin på elden.
Då kom det att det inte finns några lägenheter och jag svar-
ade att då är det väl bara att bygga fler lägenheter.
Då kom att man inte får sjunga Den blomstertid nu kommer
och jag svarade att som ateist var jag helt nöjd med att det
är så, men att det faktiskt är upp till skolorna var de vill fira
sina avslutningar. Det tyckte de var fel då det var en tradi-
tion. Vi kom inte längre där.
Så kom kriminaliteten och jag sa att 93% av alla invandrare
inte begår brott och 96% av svenskarna inte heller gör det.
Jag ställde en retorisk fråga var kriminaliteten var störst in-
nan vi fick fler invandrare i landet och svarade själv att det
var bland underklassen(om man inte lösgör ekonomiska
brott där överklassen är helt i särklass). Alltså kriminalitet
handlar mer om klass än etnicitet.
En av dem kom med den geniala iden att om man visade ut
alla invandrare skulle man ju fått bort 7% av brotten.
Jag är inte rasist men......................
Så kom en fjärde person in och då kom zigenare på tal. Jag
sa då att man säger romer. Vilket startade en flod av exem-
pel på hur zigenare stjäl.
Jag sa då att även om många romer stjäl så gör inte alla det.
Och om man hävdar att romer stjäl blir man kategorisk och
därmed rasist.
Skulle kunna tänka mig att dessa tre är ganska vanliga röster
i den svenska folkhemsrasismen. Hur skall man möta det?
Mina argument att skatteflykten kostar oss 133 miljarder per år
väckte inget intresse.
Inte heller miljardrullningen av privata vinster från offentliga med-
el gav någon effekt.
Kan det vara så att invandringen är konkret och svartvit som gör
att det får fäste även bland folk som till vardags tycker att man
skall vara solidarisk och hjälpa sin nästa?
Upploppen i Hagsätra/Rågsved får mig att undra.
Hur dum får man bli?
Snacka om ett ge bränsle till SD.
Avpixlat skriver:
DET NYA, SPÄNNANDE SVERIGE På lördagskvällen utbröt våldsamma kravaller i “utanförskapsområdet” Rågsved i södra Stockholm. Ett trettiotal ungdomar attackerade polis med stenar och molotovcocktails. Ett tiotal bilar, däribland två polisbilar, förstördes eller brandskadades, och stadsdelens poliskontor vandaliserades. Elva misstänkta upploppsmakare greps och anhölls under natten.
Det är några år sedan Rågsved blev kända
för punk i allmänhet och Ebba Grön i synner-
het.
Sons of anarchy går mot sitt slut efter sju säsonger.
Ett avsnitt kvar.
Det som var en intressant ingång om MC-gänget som
en närmast anarkistisk organisation där friheten stod i
centrum har bokstavligen dränkts i blod.
Nu mördas det i parti och minut och intrigerna avlöser
varandra och hela serien har slagit över i konstruktion
och spekulation.
Tråkigt med ett så intressant upplägg.
The Knick som handlar om ett sjukhus i New York i bör-
jan av förra seklet speglar ett samhälle som inte stabilse-
rats och där rasfrågan inte blivit så mycket bättre sedan
slaveriet avskaffades. Här beskrivs hur medicinska upp-
täckter gör debut. En liten rolig detalj är att när huvudper-
sonen skall behandlas för sitt kokainmissbruk ställs han
för en ny metod med ett nytt preparat som sägs vara utan
kokainets skadegörande verkan. Preparatet är heroin.Det
såldes när det togs fram som hostmedicin.
I bägge serierna framställs irländarna som särskilt stora ras-
ister. I Sons är det irländska vapensmugglare som säljer ill-
egala vapen i USA för att finansiera kampen på Irland som
inte tål de icke-vita. I The Knick är det fattiga irländare som
skapar upplopp för att få misshandla och mörda svarta.
S går ut och markerar mot SD och det är bra.
En annan tendens är att alla partier skall gå
samman för att hindra SD och det är inte li-
ka bra.
Det finns skillnader bland landets invånare och
stora sådana. I all enkelhet kan man säga att
borgerligheten skall företräda de rika medans
S och V skall företräda de fattiga.
Men så är det inte.
S och V består ju i stort i sina ledande positioner
människor som delar borgerlighetens levnadsvill-
kor. Det påverkar.
Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget
verk, skrev Marx och Engels i Manifestet.
Det gäller än.
En polarisering i politiken är bra för demokratin.
Positionerna blir tydligare.
Kampens villkor kan åskådliggöras.
Det som stör är SD. Det i stort ett fascistisk part och
arbetar i en tradition som aldrig tidigare fått en sådan
framflyttad position och aldrig fått sådant uttalat stöd.
Sverige under förra seklet styrdes i princip av S och
gavs denna makt med kapitalets tysta samförstånd.
Folkhemmet har i vissa stycken fascistiska förtecken.
Korporativismen som låg där och skvalpade när S och
LO samarbetade med kapitalet. Saltsjöbadsavtalet gav
ett samförstånd som bröts med vänstervågen på 60-
talet och i synnerhet med gruvarbetarstrejken 1969.
Det förakt för den andre som SD visar upp fanns ock-
så i folkhemmet. Det var inte många gånger som jag
under min uppväxt i ett arbetarhem hörde ett positivt
ord sägas om zigenare, tattare eller degosar(juggar,
italienare, greker), nej, inte ens finnar sågs med blida
ögon.
Folkhemmet var inte heller särskilt vänligt inställt mot
annat än heterosexuella, funktionshinder eller mentala
sjukdomar behandlades brutalt vilket vi idag får bevis
för och även de stackars barnen som inte hade föräld-
rar misshandlades i all sin svaghet.
Det är denna den usla delen av folkhemmet som SD
tar över. Den delen som föraktade svaghet och olik-
het.
Vi står lite i en bryttid. Antingen kan det vridas åt vänster
vilket jag tror att de flesta i grunden vill eller så kan vi få
en tid där fascismen åter tillåts äntra scenen.
Inför valet 2010 då SD profilerade sig och rasismen stegrades
partade jag med flera barn som oroade sig för vad som skulle
komma. Flera uttryckte redan då rädsla. De frågade om de
skulle få vara kvar i landet om SD skulle vinna. Hur kunde en
sådan rädsla uppstå och det från barn som var födda i landet
men som hade en annan hudfärg än det som SD ansåg vara
svensk hudfärg?
Så nu har jag pratat med vuxna som på fullt allvar börjar fund-
era på migration. De är mer svenska än jag. Men de har en an-
nan hudfärg än jag.
Så den som trott att SD är något annat än ett enfrågeparti som
bara har stängda gränser och att lösningen på alla våra problem
heter att begränsa antalet invandrare måste nu tänka om. Det är
skarpt läge.
Om någon tror att det stannar vid att vi skall stänga gränserna bor-
de fundera över hur SD ställer sig till de som är kvar. Om alla prob-
lem beror på just dem vad skall man då göra med dem?
1969 gick gruvarbetarna på LKAB i Kiruna ut i strejk.
De utlösande faktorerna var i huvudsak att de stat-
liga LKAB hade ett ackord som upplevdes som omänsk-
ligt och att lönen var för dålig i förhållande till det arbete
man utförde. Arbetarna kände sig som marionetter som
skulle styras av nyinförda planer och att facket bara var
en nickedocka till styrelsen på företaget.
Så man gick ut i strejk. Bildade en strejkkommitte.
Strejken var olaglig då den inte utlysts av facket.
Regeringen var socialdemokratisk och LO var emot.
Man kan säga att hela etablissemanget var emot.
Men folket i Sverige var för.
57 dagar och nätter stred man.
Mot slutet när tröttheten satte in kuppades ett slut på
strejken igenom av delar av strejkkommitten.
Det var synd då hamnarbetarna i Narvik i Norge hade
sagt att de ville sympatistrejka. LKAB hade då varit helt
i händerna på arbetarna och vad som helst hade i princip
kunnat vinnas.
Strejken gav ändå en hel del i sin efterbörd.
De vilda strejkernas år som följde avlutade Saltsjöbadsandan
där företag och fack gemensamt bestämde över arbetares huvud.
Inom facket fick man en radikalisering som gav MBL och sedan
kampen för löntagarfonder. In på 80.-talet var det strejken som
var grunden i kampen mellan höger och vänster inom S som vi
ser än idag, läs Juholt.
Framför allt gav det arbetarna i Kiruna månadslön istället för
ackord och rev ner den hierarkiska struktur som skapat strej-
ken. Människovärdet återerövrades.
Det gav en skjuts åt den vänstervåg som börjat och som skulle
ta bort många kvarvarande klassmarkörer under 70-talet.
Det gav ord till folket som sådant.
Strejken var en produkt av att vanliga människor organiserade
sig och gick ut i kamp mot hela makten. Handling gav resultat.
Det var handling som gav resultat inte pratade eller skrivna ord.
Det var kanske den viktigaste lärdomen.
10 år efter strejken hade KPMLr möte i Burgårdens aula för att
hylla strejken. Jag var där som ganska ensam som icke parti-
medlem. jag ansåg likt en stord el av övrig vänster att parollen
skulle vara "Gör facket till en kamporganisation" medan r-arna
ansåg att man skulle ställa facket åt sidan och istället skapa
driftceller till partiet på arbetsplatserna.
Mötets huvudperson var Elof Luspa en av de drivande under
strejken, medlem av strejkkommiitten och en av dem som ansåg
att kommitten svek när man avbröt strejken.
I sitt tal kom han gång på gång till samma mening: Gör facket till
en kamporganisation.
Mötet tittade förvånat och undrade vad som hände.
Frank Baude fick efter Luspas tal krampaktigt söka förklara varför
mötetes hjälte inte sa vad partiet ville att han skulle säga.
På puben efteråt hade jag roliga diskussioner med mina r-vänner.
Polisskjutningarna i USA som upprört så många sätter fingret
på vad som saknas hos de som upprörs. Det är inte polisen
som dödar flest svarta. Det är svarta själva.
Det är ungefär samma tänk som finns i den svenska förorten.
Allt är polisernas fel.
I den tidiga arbetarrörelsen var man medveten om att kampen
mot kapitalet också innebar en kamp med de egna.
De egna leden måste utbildas, organiseras och en egen moral
formas.
Kampen för förändring innebar inte bara att samhället skulle för-
ändras utan att också de egna grupperna eller klassen måste ut-
vecklas för att en stabil förändring skulle ske.
En kamp för bättre villkor innebär också en kamp mot kriminalitet.
Kriminella och i synnerhet kriminella gäng är ju i grunden ideolo-
giskt att jämställa med fascism och nyliberalism.
Nu verkar det vara allvar.
SD har trappat upp. Än så länge går allt deras väg.
Hur kan någon vara förvånad över att de fällde reg-
eringens budget? I radio satt Ian och sa att han före-
slagit det sedan dag1. Självklart vill SD ha nyval. De
känner sig ha vind i seglen.
Planen är klar. Nu skall det bara pratas invandring. Kan
någon då tveka om att det är ett rasistisk parti som talar.
Bara blattar försvinner löser sig allt.
Det är så plumpt och så tomt.
Nu kan man bara avvakta och se om folket är lika dumt.
Tyvärr har ju både S och V sedan år struntat i sina orga-
nisationer. Aktiva medlemmar är få. Man kommer att dri-
va kampanj via medier och frågan är hur långt det räcker.
Det positiva med dagens aktion är ju att det slagits en spricka
in i det som såg ut att bli ett korporativt projekt. Alliansen
agerade mot det de såg som vänster nu är det bara att hopp-
as att S och V lever upp till detta. Mer vänster.
Mardrömmen är att vi får en dansk utveckling där någon tar upp
SD och samarbetar. Risken är stor. Om SD får en ny framgång
är det närmast oundvikligt. För de andra partierna finns dock att
de svurit sig att inte ta i SD med tång. Den som gör det kan nog
hälsa hem.
I dagens riksdagsdebatt finns två klara linjer.
Alliansen diskuterar politik och hur man vill ut-
forma en politik för att styra landet.
S, Mp och V uppmanar till en korporation för
att utestänga SD.
Hur kan en s k vänsterpolitik låta sig styras av
att bara utestänga SD?
Politiken styr alltså inte.
Viljan till fortsatt makt styr.
Liberalen Ullenhag säger mycket riktigt att demokrati
är att det finns alternativ i politiken. Demokrati är kamp-
en mellan dessa alternativ.
S,MP och V säger att det viktiga är att alla är emot SD.
Vad är vänsteralternativet idag?
En trolig utveckling är att S kommer att bilda regering
själva och där de kommer att samarbeta med Allians-
en i en mängd frågor. Hur kommer V att förhålla sig till
det?
En annan möjlighet är nyval och hur kommer V att göra
då?
Det finns inget parti idag som representerar de sämst
ställda i samhället idag. V är ett medelklassparti som i
stort bedriver filantropiskt arbete för de sämst ställda.
för de senare är inte representerade.
Det enda parti som idag når ut till de sämst ställda är
SD. De har en enkel logik och i huvudsak en fascistisk
agenda. För makten i stort är detta genialt. De som verk-
ligen skulle vara i behov av en maktfördelning idag hamn-
ar i ett skyttegravskrig mot varandra med etnicitet som
vapen för att förgöra varandra.
På många sidor handlar idag debatten om transsexuella problem
bokstavligen till höger och vänster. Då jag har svårt att empatiskt
känna in vad det handlar om har jag svårt att bry mig. Jag är mer
inne på linjen om frihet från sex. Det räcker så gott med den indivi-
duella treenigheten kuk,hand och hjärna för mig.
För den som eventuellt tror att förhållande är att föredra kan gärna
åter titta på Scener ur ett äktenskap av Ingemar Bergman. Serien
har en klart vaccinerande effekt och främjar livet med den indidu-
ella treenigheten.
Vad jag också har svårt att förstå är när homo- och transperson-
er skall insemineras eller ännu värre anse sig ha rätt till surrogat-
mödrar. Vad hände med tanken om könet som en konstruktion?
Då kan väl det inte heller vara nödvändigt med ett biologiskt barn.
Adoptera!
Den lilla minoritet som idag samlas kring SD har ingång
till en större grupp som står till förfogande om den ut-
veckling vi ser idag fortsätter.
Jag kan märka det i tilltalet hos människor. Bara för att
jag ser ut som en "svensk" gör att många tror att jag håll-
er med att en etnisk rensning i Sverige skulle vara bra.
De som tror detta brukar bli förvånade när jag säger att
de pratar skit.
Det är allt från zigenarhat som handlar om att tiggarna
inte är de servila och tacksamma tomtarna man vill ha
till skolfolk som irriterar sig över somalier.
Oförmågan att se att människor har en historia. Beteenden
har en förklaring och jag från min lilla skyddade utpost har
en skyldighet att förstå det.
Ytligheten och okunnigheten är det som driver SD fram.
"De har en annan kultur", heter det.
Har alla invandrargrupper samma kultur?
Är det svenska en kultur?
Om ingångsvärdet är solidaritet, jämlikhet och frihet så kan
jag dock ifrågasätta att vi alla som inte gillar SD gör det av
ett gemensamt skäl.
Sofia Nerbrant, en av landets ledande liberaler, gillar stora
skillnader mellan folk då det, enlig henen, är duktigheten
som gör att vissa tjänar mycket och andra lite eller ingen-
ting alls.
Hon är dock för helt öppna gränser.
Här finns en skillnad.
Nerbrand vill ha stor invandring därför att hon vill ha ett stort
kollektiv som kan hetsas mot varandra för att hålla löner nere
och organisation för dem därnere borta.
Om de därnere slåss med varandra hålls också konflikten med
klassperspektiv borta. Istället för konflikten kapital vs arbete får
vi etnicitetskonflikter eller underklasskonflikter med religiösa ell-
er allmänmoraliska perspektiv.
En vänster kan ju ha sådana perspektiv.
En vänster måste organisera och i detta arbete finns problem.
Det handlar om att inte väja för de problemen utan ta itu med dem.
Om det finns en längre plan hos SD om att få mer makt
i Sverige och det genom att söndra och härska så kom-
mer att rösta på Alliansen imorgon och på så sätt skapa
en regeringskris som kommer att väcka frågan om nyval.
SD känner att deras konspiratoriska credo väcker anklang
och kan vinna ytterligare röster i ett nyval.
Det kan gå fort i avsnitt i historien.
Ett nyval och ett SD på 20% eller mer kommer att rubba
cirklarna rejält i vårat land.
SD kan nästan inte misslyckas nu.
Ett nyval och de går fram och tvingar sig in i regering.
Ett samarbete med de borgerliga och de framstår som
de principfasta och skapar ännu mer röster medans de
borgerliga framstår som motsatsen. Bara Moderaterna
kan överleva en dylik utveckling.
Vad skall det som kallas vänster göra?
Om nu inte SD fäller regeringen imorgon skall det bli intres-
sant att se hur den stora grupp rättshaverister och rasister
som röstat på partiet kommer att regera när SD blir ett van-
ligt parti som alla andra.